18
Apr
Seneste opdatering: 20/11-12 kl. 0429
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

LUM – ArkivetLUM – Lunds universitet meddelar – nr 1 2000

Förr reste antropologerna ut i världen för att på plats studera olika folkstammar. Aje Carlbom behövde bara resa två mil.

Hans forskningsmål var inte mindre exotiskt än Papua och Trobrianderna -men svårare att prata om, åtminstone inom forskarvärlden.I tre år bodde Aje Carlbom och hans familj i ett hyreshus på Hårds väg,på “flyktingsidan” av Rosengård i Malmö. Han och hustrun Sara Johnsdotter, ocksåantropolog, gjorde fältstudier här för sina doktorsavhandlingar. Båda deltar iden nya seminarieserien “Känsliga ämnen” på sociologiska institutionen.Aje Carlbom studerade svenskar och flyktingar, främst muslimer, och relationerna mellan dem. Han förmedlar en dyster bild:

- Klyftan växer mellan det ideala mångkulturella samhälle somofficiellt omhuldas och den vardag som flyktingarna och många svenskar på Rosengård upplever. Aje Carlbom ser två underklasser växa fram: en med muslimskaarabiska och somaliska flyktingar, isolerade från det svenska majoritetssamhället, och en med fattiga, arbetslösa,bidragsberoende svenskar, djupt besvikna på samhället och politikerna. Koncentrationen av muslimska flyktingar har ökat extremt i Rosengård de senaste tio åren av skäl som flyktingarna själva inte råder över. Bristen på jobb och en plats i majoritetssamhället, har drivit dem samman i det “ghetto för annorlundahet” som Rosengård blivit, menar Aje Carlbom.

Rosengård alternativ

Flyktingfamiljerna bodde från början utspridda. Men arbetslösheten gjorde att dörren till ett normalt liv var stängd.Familjerna blev allt mer socialt isolerade, de riskerade att splittras.Föräldrar oroade sig för att förlora sina barn in i något som de själva inte hade tillgång till.- I det läget framstod Rosengård och de många muslimska flyktingar som redan bodde där som ett alternativ. Islam erbjöd ett skydd. I religionen kunde de känna en stolthet och en styrka. Samtidigt hade den en social funktion. Med sina regler för hur man kan leva, hålla ihop sig själv och familjen blev den ett sätt att organisera en utsatt tillvaro.

I Rosengård kan flyktingar leva nästan helt utan kontakt medsvenskar och t ex svenska medier. Det finns arabiska tidningar, parabolerna tar in arabisk teve etc. Här kan de känna sig “normala” – ingen höjer på ögonbrynen när en kvinna bär slöja. Samtidigt har många gett upp hoppet om att bli delaktiga i det svenska samhället. De har inga jobb, deras barn lär sig inte ens svenska. Framtidshoppet har släckts och många känner en djup förtvivlan och desperation, menar Aje Carlbom.

- Detta är känslor som också delas av många svenskar i Rosengård. Flertalet är arbetslösa, bidragsberoende. De känner sig liksom flyktingarna bortglömda, utestängda. Ingen för deras talan. De är glödande nationalister och vänder sin vrede bl a mot invandringspolitiken. Motsättningarna kommer inte att gå över av sig själva tror Aje Carlbom.

Men loppet är ändå inte kört, som han säger.- Jag tror att det går att göra något bra av det här och verkligen åstadkomma en integration. Men då måste samhället erkänna problemen, och det sker inte i dag, varken inom politiken eller vetenskapen.
Bland islam-forskare verkar finnas en överenskommelse om att den form av islam som finns i Sverige är försvenskad, normaliserad, hävdar Aje Carlbom. De flesta vill inte befatta sig, säger han, med påståenden om att det t ex skulle finnas en muslimsk fundamentalism i Sverige, dvs människor för vilka islam är ett politiskt projekt.-

Jag har stött på sådan fundamentalism – segregationen bär ansvar för att den har en grogrund och växer. Men ämnet är känsligt, och först under senare tid har samtalet öppnats upp och det har blivit möjligt att diskutera detta – i media vill säga. Forskarsamhället är fortfarande avvisande.

Argument i infekterad debatt

Aje Carlbom kan förstå oviljan att avhandla dessa frågor i vetenskapens relativa offentlighet. Det finns risker: man kan som forskare bli stämplad som rasist och – vilket är allvarligare – forskningsresultaten kan ryckta ur sitt sammanhang bli argument i en infekterad debatt och kanske leda till konflikter mellan grupper.- Men om offentlighet och öppen diskussion är enda chansen att hitta en riktig lösning, då är det en risk vi måste ta!Vetenskapsmännen måste gå in och säga vad som händer i stället för att moralisera, menar Aje Carlbom

I dag försöker både politiker och akademiker hålla ihop en hoppfull bild av det mångkulturella samhället, medan verkligheten är på väg att krackelera. Segregationen, som i sig, menar han, inte bottnar i etniska utan snarare sociala och ekonomiska klyftor, underblåser motsättningar. Den driver fram också en annan fundamentalism – nämligen svensk nationali

- En gruppindelad underklass där grupperna slår mot varandra – det är en grogrund för rasism. Delat samhälle Aje Carlbom beskriver ett delat samhälle. Men är hans bild av “vi och dom” korrekt? Finns inte en risk att överdrivet fokus på “kulturer” leder till att skillnader mellan människor betonas på bekostnad av likheter? Underskattar han inte de processer som helatiden förändrar kulturer, relationer, grupptillhörig

Visst kan det vara så, medger Aje Carlbom.- Samtidigt är den allvarligaste klyftan inte den mellan flyktingarna och de fattiga svenskarna, utan mellan samhällseliten – dit forskarna räknas – och underklassen. Konflikterna inom underklassen späs hela tiden på av att eliten inte vill erkänna att det finns en hotbild. Och mina studier visar också på likheter, begripliga försvarsmönster, hos både flyktingar och svenskar.
Flyttade hem

Precis som de muslimska flyktingarna när de levde utspridda var rädda att utplånas, förlora sina barn in i en för dem otillgänglig svensk “kultur”, så känner sig svenskarna i Rosengård som invandrare, en minoritet rädd att skymmas av denmångkulturella majoriteten, menar Aje Carlbom. Detta är känslor som han delvis förstår. För drygt ett år sedan flyttade han och familjen från Rosengård, tillbaka till det akademiska Lund.
- Ett skäl var att vårt äldsta barn skulle börja skolan. Vi ville atthan skulle ha en bra skolmiljö. Det hade han inte fått i Rosengård, inte språkligt sett. Som förälder kändes det otillfredsställande – vi ville ge barnen så bra förutsättningar som möjligt.
Trivdes bra

Hur trivdes annars han och hans familj i Rosengård? Mycket bra, blir svaret. Den kriminalitet som bl a massmedia beskriver mötte han inget av:- Inom Rosengård råder lag och ordning. De allt mer hårdföra bostadsbolagen bidrar på sitt sätt. Det är förbjudet att sälja frukt och grönsaker på gatorna och att hänga tvätt på balkongerna. Tvättstugorna är som operationssalar! Men ordningen är ytlig. Bakom finns ett utanförskap, en hopplöshet och en psykisk misär.
Arbete enda chansen

De pengar som skyfflas in i området förändrar inte detta. De är ett slags konstgjord andning, som upprätthåller segregationen, istället för att bryta den, menar han.Det enda som i grunden kan förändra situationen på Rosengård är arbete – det är Aje Carlboms övertygelse:- Istället för att pumpa in pengar i olika projekt som aldrig kan ge den trygghet och kontinuitet som behövs för ett normalt vardagsliv – borde man skapa jobb åt människor, svenskar som invandrare. Det är nödvändigt att sätta in åtgärder för hela denhär underklassen.