22
feb
Seneste opdatering: 24/2-14 kl. 1639
2 kommentarer - Tryk for at kommentere!

 www.berlingske.dk den 3. maj 2001 kl. 20:04.

Krönika, översatt av RÀknenissen

Det danska samhÀllet verkar pÄfallande passivt och synes nÀrmast lamslaget i konfrontationen med den förhistoriska klankodex, som praktiseras av vissa invandrare.

Av Torben. S. Hansen, Historiker, extern lektor Köpenhamns Universitet, Amager

NÀr barn och unga fiskar frÄn stranden vid Kronborg, trakasseras de ofta av andre barn, som trampar pÄ fÄngsten. Om det kommer till handgemÀng, tillkallas ett uppbÄd av storebröder, som driver bort fritidsfiskarna. Om vintern, nÀr en damm i ett grönomrÄde fryser till, roar ungarna sig med att Äka skridskor, tills de ovan nÀmnda fiskmosarna dyker upp. Dessa pojkar har varken skridskor eller vinterstövlar, utan Àr iförda spetsiga lÄgskor. Deras Àrende Àr att irritera skridskoÄkarna genom att kasta ut sten och pinnar pÄ isen.En del av provokatörerna har för vana att delta i EspergÊrde Idrottsförenings »haldiskotek«. HÀr försöker de komma i slagsmÄl, Àven om de mÄste undvara uppbÄdets uppbackning, dÄ »storebröderna« inte önskar nÀrkontakt med den utposterade polisen. I övrigt fördriver bÄde smÄ och stora bröder tiden med att röva pengar och mobiltelefoner frÄn andra unga.
– I Karlebo Kommun har handbollsflickorna i över ett Ă„r trakasserats av en flock pojkar frĂ„n ett boendeomrĂ„de i Kokkedal. Banden dyker upp nĂ€r det Ă€r trĂ€ning, onanerar öppet, dricker öl och slĂ€nger burkarna efter flickorna. Vid handbollstĂ€vlingar begĂ„r banden skadegörelse pĂ„ de parkerade bilarna.

Liknande tillstĂ„nd Ă€r vardagsmat i t ex Bispehaven i Århus, Höje Taastrup eller Vollsmose vid Odense. PĂ„ universitetet i samma stad blev en sociolog omringad och hotad av en grupp unga, som finner misshag i inlĂ€gg som han har sĂ€nt till pressen. FrĂ„n andra sidan av Öresund berĂ€ttas om en skola dĂ€r ett gĂ€ng pojkar alltid gĂ„r förbi i kön, nĂ€r det serveras skolmat. Andra elever, som vill stoppa dem, blir slagna.I spektrets allvarligaste del figurerar inspĂ€rrning eller bortförande av unga flickor – och i ett par fall mord. Som framgĂ„r av talrika rapporter i pressen, utövas dessa övergrepp inte pĂ„ grund av materiell nöd eller efter intagande av rusmedel. De företas överlagt i enlighet med en kodex.

Utövarna av detta vÄld tillhör en underklass, som huvudsakligen har invandrat frÄn Pakistan, Libanon, Syrien och Turkiet. I landsbygdsdistrikten i dessa lÀnder Àr den partilineÀra klanen den förhÀrskande organisationsformen. Klanorganiseringen Àr en biologisk betingad relation, som ofta efterliknas och överförs till större sammanhang. PÄ mÄnga stÀllen har klaner kompletterats med broderskapsliknande sammanslutningar, och de skapar ett mönster inom ekonomi och politik, exempelvis pÄ Korsika, Kreta och i Kaukasus. I Nordens historia igenkÀnns klanernas barbari frÄn Njals saga, som berÀttar om blodsfejder pÄ Island. Men senare blev staten den dominerande organiseringsformen i Europa och omkring Är 1700 underkastades Àven de skotska klanerna under en aristokratisk-borgerlig ordning.Klanliknande organisationsformer har fortsatt idag makten i Afrika och delar av Asien. Algeriet, Egypten, Syrien, Irak och Pakistan behÀrskas sÄledes av officersklickar, som inte Àr politiska partier i europeisk mening, utan direktioner i snyltarekonomier och gigantiska förtrycksapparater. De bekÀmpas av andra klaner och konspirationer, som försöker gripa makten genom att anvÀnda etniska eller religiösa budskap som legitimering.

– Exempel Ă€r det konglomerat av mördarband som kallas »Islamiska RĂ€ddningsfronten« i Algeriet, och de kurdiska upprorsrörelserna som skapats av de rivaliserande klanerna Talebani och Barzani.PĂ„ botten i FrĂ€mre Orientens hackordning finns bönderna. Deras föraktliga status blev belyst under Gulfkriget 1991, nĂ€r Saddam Hussein lovade de irakier som ville odla upp jord och producera livsmedel befrielse frĂ„n vĂ€rnplikt. Att bo i en by pĂ„ landet anses som ett förödmjukande företag och mĂ€ngder av bönder strömmar varje Ă„r till storstĂ€dernas slumkvarter. Andra utvandrar till Danmark, dĂ€r offentliga myndigheter betalar dem för att inte arbeta. I FrĂ€mre Orienten betraktas denna inaktivitet som en prestigegivande lyx för överklassen. FrĂ„n vissa byar pĂ„gĂ„r sĂ„ledes en trafik, dĂ€r den Ă€ldre generationen faststĂ€ller vilka kusiner som ska giftas bort med vilka kusiner, varpĂ„ brudparet skickas till försörjning i en dansk förortskommun.HĂ€r gör pengaströmmen frĂ„n staten det lĂ€ttare för landsbygdsklanerna att upprĂ€tthĂ„lla den arbetsfria tillvaron och reproducera den medförda kulturen.Underklassghettona upprĂ€tthĂ„lls av ett samhĂ€lle, vars stabilitet och vĂ€lstĂ„nd beror pĂ„ protestantismens arbetsmoral och den rĂ€ttsstat som romarna uppfann för över 2000 Ă„r sedan. Men för FrĂ€mre Orientens bönder förblir denna vĂ€rld höljd i dunkel, och nĂ€r sjuksköterskan frĂ„gar en kvinna frĂ„n denna miljö, om hon vill ha rĂ„gbröd eller franskbröd behöver kvinnan tolk, trots att hon för sjĂ€tte gĂ„ngen ska föda pĂ„ Hvidovre sjukhus. NĂ€r barnen vĂ€xer upp uppfostras de efter ett beteendemönster, som Ă€r utbrett i FrĂ€mre Orientens byar.

HÀr kÀnnetecknas ungÀngesformerna av flitig vÄldsanvÀndning, och den som gÄr invandrare och flyktingar frÄn denna del av vÀrlden inpÄ livet hör en ström av berÀttelser i stil med Olaf Hergels beskrivning av den misshandel som en ung kvinna av albansk hÀrkomst blev utsatt för (Berlingske Tidende 22.4. [2001]).De hÀr nÀmnda problemen Àr bakgrunden för initiativ som t ex. »Bron«, som hjÀlper unga invandrare, som pressas till Àktenskap. Likaledes försöker »pappagrupper« och andra att ta hand om en del av gatugÀngen. Men de etniska danskarnas civila samhÀlle och offentliga myndigheter verkar pÄfallande passiva och tycks nÀrmast lamslagna i konfrontationen med den förhistoriska klankodexen.Tidigare prÀglade det dagliga vÄldet Àven den vÀsterlÀndska kulturen, men pÄ 1600-talet började det höviska uppförandet att bre ut sig frÄn maktens centrum i Europas envÀldiga stater till aristokratin och dÀrifrÄn till borgerskapet. PÄ 1900-talet blev Àven byborna civiliserade, och i Danmark skedde det pÄ1960-talet en kulturrevolution, nÀr landsbygdproletariatet försvann och nÀr de vÄldsamma skollÀrarna avlÀgsnades eller tvingades att ge avkall pÄ sin dittillsvarande pedagogik.

Den civiliserade umgĂ€ngesformen kan spĂ„ras tillbaka till tiden för det europeiska envĂ€ldet. Den vann framsteg under senmedeltiden i delar av aristokratin och prĂ€sterskapet, och ett av dess kĂ€nnetecken var mĂ€nnens Ă€ndrade syn pĂ„ kvinnorna i riktning mot respekt. DĂ„tidens konstgenrer – exempelvis Dantes och Petrarcas poesi – uttrycker ett nytt mönster i könsrollerna, som var inspirerat av den muslimska överklassens livsstil i Spanien, som Ă„ sin sida hade importerat de höviska normerna frĂ„n Persien, vilket Ă€n i dag kan höras i flamenco-musiken.

Beröringen mellan klasserna och mellan stad och land var starkare i det kristna VÀsteuropa Àn i lÀnder dÀr regeringsmakten utövades av muslimer. Detta medverkade till att VÀst blev dominerande i vetenskapligt, ekonomiskt och militÀrt hÀnseende.DÀremot förföll FrÀmre Orienten frÄn omkring Är 1600. Fördumning och fanatism avlöste en tidigare epoks kulturprestationer och landsbygdsbyarnas klanorganisation blev aldrig upplöst. DÀrför uppfostrar underklassen fortfarande barnen pÄ ett sÀtt som danska socialrÄdgivare och politiker har svÄrt att begripa.För flickornas del rör det sig om detaljstyrning av livet i hemmet med förbud och pÄbud. För hankönet gÀller dÀremot att aktiviteterna Àger rum utanför huset. Ynglingarna drar omkring för att testa omgivningen, dvs. registrera om en handling utlöser fysisk bestraffning, utövad av frÀmmande vuxna.I kÀrnan av klankulturen verkar tvÄ arabiska identitets- och hedersbegrepp, sharaf och erz. Den första Àr den prestige som klanens mÀn förvÀrvar och som kan ökas eller minskas. Den andra Àr kvinnans anseende, som Àr statiskt och bara kan förloras. Om det senare Àr fallet riskerar hon att bli mördad.

Ett genomgÄende drag Àr att den manliga Àran kan förstÀrkas genom att förödmjuka och plundra frÀmlingar och vÄldtÀkt pÄ andra klaners kvinnor verkar prestigehöjande för angriparen. Detta kom klart till uttryck i de krig som muslimer och kristna förde mot varandra pÄ Iberiska Halvön under medeltiden.Ynglingar frÄn icke-integrerade invandrarfamiljer betraktar Danmark som en mycket vÀlbÀrgad, men rÀddhÄgad klan. De följer sina vÄldsamma impulser, eftersom de inte utsÀtts för ögonblicklig fysisk bestraffning, eftersom de har fÄtt inympat i sig att icke-muslimer Àr orena vÀsen, som i massiv skala hÀnger sig Ät promiskuitet och drogmissbruk, och eftersom de inte uppfostras till att följa de normer som gÀller i det omgivande samhÀllet, dÀribland Àven bland de mÄnga invandrare, som har anvÀnt chansen att frigöra sig frÄn klantyranniet.

Hur skulle medierna och politikerna reagera om etniska danskar dagligen chikanerade och överföll muslimska invandrare? Varför intresserar sÄ fÄ sociologer och politiker sig för det faktum att det just Àr denna grupps underklass, som skapar problem, och inte t ex kineser? Var ligger rimligheten i att staten betalar för att ta emot immigranter som öppet förklarar att de inte vill integreras och t ex pÄstÄr att deras religion förbjuder kvinnor att simma?

Varför har den politiska vÀnsterflygeln och kvinnosaksförekÀmparna inte för lÀnge sedan gÄtt massivt in i ett energiskt solidaritetsarbete med »Bron« och liknande initiativ, som dagligen för en svÄr kamp mod klankulturens vÄld och förödmjukelser?

0 0 votes
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

2 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
trackback

[…] En artikel som Ă€r vĂ€rd att lyftas fram (Snaphanen) Postad pĂ„ den eminenta bloggen Snaphanen. […]

trackback

[…] I ”Klan kontra civilisation”, en artikel i Berlingske Tidende, 3/5 2001, skriven av Torben S Hansen, historiker och lektor vid Köpenhamns Universitet fĂ„r vi en inblick i en klankultur som dominerar mĂ„nga invandrares liv. Min kĂ€lla Ă€r den utmĂ€rkta bloggen Snaphanen. […]