29
Nov
Seneste opdatering: 14/6-10 kl. 1616
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Egentligen hade jag tänkt att ta familjen med mig ner till Köpenhamn för att julshoppa som tokstollar. Åtskilliga tusenlappar skulle vi spendera längs Ströget och därmed fylla den rödvita statskassan.
Men nu har vi ändrat oss. Danskarna har nämligen gjort klart att utlänningar inte är välkomna.
Nähä, då så. Sitt där på erat förlängda platt-Tyskland och mumsa smörrebröd på egen hand. Sitt där med era mustascher och drick Tuborg tills korna kommer hem. Sitt där och inavla er tillbaka till stenåldern. Men kom sen inte kravlande över Öresundsbron efter sympati när isoleringen övergår i tristess – för här har ni inget att hämta. Danskjävlar.
Ursäkta om jag verkar grinig men jag är egentligen mest dyster. Ännu ett land målar sig brunt på Europakartan. Denna gång är det jovialiska Danmarks tur att sälla sig till den växande skaran av europeiska länder som ger främlingshatet fria tyglar genom att rösta in extremhögern i parlamentet. Nånting är sannerligen ruttet i staten Danmark. Det upprörande är inte att en viss Pia Kjaersgaard och hennes Dansk Folkeparti tagit sig in i Danmarks riksdag genom att peka med fulkäppen på landets invandrare och skrika “raus, raus, raus!”. Det gjorde aladåben Glistrup långt innan galna kosjukan spred sig över det yndiga landet.
Det upprörande är inte heller att många danskar faktiskt röstat på Pia och hennes parti. Danskar gör konstiga saker, och många är mer eller mindre permanent otillräkneliga på grund av landets hämningslösa alkoholromantik. Det upprörande är att “riktiga” och traditionellt “normala” partier inte kunnat avhålla sig från att slicka de höga stövlarna och med slappa händer ge efter för pöbeltryckets deliriska krav på Danmark åt danskarna.
Genom att klä rasistiska budskap i kejsarens nya kläder lyckades den uppenbart obehaglige Anders Fogh Rasmussen göra venstre till Danmarks största parti. Populistiskt medlöperi blev hans billiga biljett till statsministerposten, där han nu kommer att fjärrstyras i invandrarfrågor av den lika uppenbart obehagliga Pia Kjaersgaard. Yippie-ki-ay, motherfucker. Jag är praktiskt taget halvdansk. Det är därför som jag skäms och blir förbannad samtidigt. Varenda barndomssommar i drygt tio års tid tillbringade vi i Danmark. Sedan 18-19 års ålder har jag varit en trogen besökare och danskvän. År efter år, flera gånger om året, har jag styrt kosan till Köpenhamn för att snappa den där luften som luktar kontinent och stora världen.
Frihetskänslan har varit påtaglig i alla år, liksom öppenheten och toleransen. Därför känns valresultatet som ett svek, och inte bara mot de stackars relativt få invandrare och flyktingar som hankar sig fram mellan spottloskorna på Rådhuspladsen.
Ska bli intressant att se vilka kraftfulla åtgärder som vidtas när den nya regimen börjar härja. Bara danska artister på Roskildefestivalen? Gasa ihjäl alla gamla hippies i Christiania? Förbjuda den indiska kryddan curry i alla pölsevagnar? Den som överlever får se.
Egentligen hade jag inte alls tänkt upplåta all denna plats åt våra grötiga grannars omdömeslösa folketingsval. Egentligen hade jag tänkt skriva om vad man borde göra med bin Ladin, i stället för att döda honom som verkar vara amerikanarnas enda mål. Det är synd, för straffet skulle kunna utdömas mycket mer raffinerat och långdraget. Jag vill lansera två alternativ, bägge minst lika diaboliska:
1. Tvinga honom att under resten av livet gå klädd i burkha, berövad både yttrandefrihet, rörelsefrihet och alla andra mänskliga rättigheter samt med stympning som straff för minsta felsteg. Alltså så som talibanerna behandlat Afghanistans kvinnor. 2. Fjättra honom vid en nedsutten vinylfåtölj i en sliten gammal husvagn på en trailerpark utanför Disneyland, dag och natt tvångsmatad med amerikansk tv-kultur och smällfet snabbmat. Alltså så som Elvis levde sina sista år. Fast grymmast ändå vore kanske att raka av skägget och låta honom fortleva sina dagar som asylflykting i Danmark”
Something Rotten in Denmark?
by Daniel Pipes and Lars Hedegaard
New York PostAugust 27, 2002
A Muslim group in Denmark announced a few days ago that a $30,000 bounty would be paid for the murder of several prominent Danish Jews, a threat that garnered wide international notice. Less well known is that this is just one problem associated with Denmark’s approximately 200,000 Muslim immigrants.
The key issue is that many of them show little desire to fit into their adopted country.For years, Danes lauded multiculturalism and insisted they had no problem with the Muslim customs – until one day they found that they did. Some major issues:* Living on the dole:
Third-world immigrants – most of them Muslims from countries such as Turkey, Somalia, Pakistan, Lebanon and Iraq – constitute 5 percent of the population but consume upwards of 40 percent of the welfare spending.*
Engaging in crime: Muslims are only 4 percent of Denmark’s 5.4 million people but make up a majority of the country’s convicted rapists, an especially combustible issue given that practically all the female victims are non-Muslim. Similar, if lesser, disproportions are found in other crimes.* Self-imposed isolation: Over time, as Muslim immigrants increase in numbers, they wish less to mix with the indigenous population. A recent survey finds that only 5 percent of young Muslim immigrants would readily marry a Dane.* Importing unacceptable customs: Forced marriages – promising a newborn daughter in Denmark to a male cousin in the home country, then compelling her to marry him, sometimes on pain of death – are one problem.
Another is threats to kill Muslims who convert out of Islam. One Kurdish convert to Christianity, who went public to explain why she had changed religion, felt the need to hide her face and conceal her identity, fearing for her life.* Fomenting anti-Semitism: Muslim violence threatens Denmark’s approximately 6,000 Jews, who increasingly depend on police protection.
Jewish parents were told by one school principal that she could not guarantee their children’s safety and were advised to attend another institution. Anti-Israel marches have turned into anti-Jewish riots. One organization, Hizb-ut-Tahrir, openly calls on Muslims to “kill all Jews . . . wherever you find them.”* Seeking Islamic law:
Muslim leaders openly declare their goal of introducing Islamic law once Denmark’s Muslim population grows large enough – a not-that-remote prospect. If present trends persist, one sociologist estimates, every third inhabitant of Denmark in 40 years will be Muslim.Other Europeans (such as the late Pim Fortuyn in Holland) have also grown alarmed about these issues, but Danes were the first to make them the basis for a change in government.In a momentous election last November, a center-right coalition came to power that – for the first time since 1929 – excluded the socialists.
The right broke its 72-year losing streak and won a solid parliamentary majority by promising to handle immigration issues, the electorate’s first concern, differently from the socialists.The next nine months did witness some fine-tuning of procedures: Immigrants now must live seven years in Denmark (rather than three) to become permanent residents. Most non-refugees no longer can collect welfare checks immediately on entering the country. No one can bring into the country an intended spouse under the age of 24. And the state prosecutor is considering a ban on Hizb-ut-Tahrir for its death threats against Jews.These minor adjustments prompted howls internationally – with European and U.N. reports condemning Denmark for racism and “Islamophobia,” the Washington Post reporting that Muslim immigrants “face habitual discrimination,” and a London Guardian headline announcing that “Copenhagen Flirts with Fascism.”
In reality, however, the new government barely addressed the existing problems. Nor did it prevent new ones, such as the death threats against Jews or a recent Islamic edict calling on Muslims to drive Danes out of the Norrebro quarter of Copenhagen.The authorities remain indulgent. The military mulls permitting Muslim soldiers in Denmark’s volunteer International Brigade to opt out of actions they don’t agree with – a privilege granted to members of no other faith. Mohammed Omar Bakri, the self-proclaimed London-based “eyes, ears and mouth” of Osama bin Laden, won permission to set up a branch of his organization, Al-Muhajiroun.Contrary to media reports, the real news from Denmark is not flirting with fascism but getting mired in inertia. A government elected specifically to deal with a set of problems has made minimal headway. Its reluctance has potentially profound implications for the West as a whole.