27
Aug
Seneste opdatering: 23/8-10 kl. 0852
1 kommentar - Tryk for at kommentere!

Våldtäkter, inbrott och grov misshandel är betydligt vanligare i Sverige än i New York. Sverige borde kunna dra lärdom av de mycket positiva erfarenheterna av New York-polisens ändrade arbetssätt, skriver avgående generalkonsuln Olle Wästberg.

“Det känns tryggare i New York”

Hemvändande generalkonsul uppmanar Sverige att dra lärdom av nya polismetoder.

Den som kommer tillbaka till Stockholm efter fem år i New York märker en skillnad. Jag känner mig helt enkelt tryggare i New York. Inte minst att man där fått bukt med klottret spelar en väsentlig roll för känslan av trygghet och civilisation. Det skriver avgående generalkonsuln Olle Wästberg. Polisens ändrade arbetssätt har lett till en dramatisk minskning av brottsligheten. Det bor nästan lika många i New York som i Sverige, men inbrott, våldtäkt och grov misshandel är betydligt vanligare här. Vi borde ha något att lära av brottsbekämpningen i New York, menar Olle Wästberg.
;
I New York står flera fängelser tomma. Bovarna har helt enkelt tagit slut. Framgångsrik kriminalpolitik borde inte i första hand handla om att fånga in brottslingar och bygga nya fängelser, utan om att skapa förutsättningar och system för att brott inte ska begås.Det amerikanska fängelsesystemet är en skamfläck. Överfulla fängelser och därmed grasserande epidemier, ständiga övergrepp både från personal och andra fångar, mycket liten rehabilitering. Det är inte lätt att rymma och vakterna är beväpnade. I stället blir det regelbundet blodiga fängelseuppror. Om detta vittnade ju Annika Östberg på DN Debatt 4/8.Över två miljoner människor sitter bakom lås och bom i USA, vilket per capita är sju gånger mer än i Tyskland och tio gånger mer än i Sverige. Inget annat utvecklat land har så många intagna som USA.

Ändå begås det inte färre brott i USA än i Europa, tvärtom. New York är undantaget. Inte för att fängelserna är bättre, utan genom att färre kvalificerar sig för fängelsestraff. Det som hänt är att New Yorks polisstrategi lyckats förhindra brott i en utsträckning som gör att antalet dömda minskar. Statistiken talar sitt tydliga språk.

Så här ser det ut sedan statistik började föras på ett konsekvent sätt för 13 år sedan till senaste polisrapporten den 18 juli i år. Den gäller antalet anmälda brott:Mord minus 71,2 procent, våldtäkter minus 41,3 procent, rån minus 73,2 procent, misshandel minus 57,6 procent, inbrott minus 74,2 procent, grova stölder minus 46,6 procent och bilstölder minus 81,8 procent.Om den procentuella minskningen av anmälda brott omsätts till absoluta tal framgår att 1 329 färre mördades 2003 än 1993, att 1 350 färre kvinnor blev våldtagna och att 71 729 familjer slapp få inbrott i sina hem.

New York har på drygt ett decennium blivit USA:s säkraste storstad och en av världens säkraste mångmiljonstäder. Det är en social reform som är en av de största i USA. Och något som i huvudsak gynnat de mest utsatta grupperna i New York. De är de som varit mest utsatta för brott.Är brottsligheten i absoluta tal lägre i New York än i Sverige? Låt oss, i medvetenhet om att brottsstatistik är en knepig materia, jämföra Sverige (9 miljoner invånare) med New York (8,1 miljoner invånare).

New York hade 598 mord år 2003. Samma år hade Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet, 189 mord. New York hade 1 875 våldtäkter och Sverige 2 565. Grov misshandel: 18 764 i New York mot 65 177 i Sverige. Inbrott: 29 207 i New York mot 122 700 i Sverige.Samtliga tal utom mord visar alltså på mindre brottslighet i storstaden New York än i det rätt glesbefolkade Sverige. Hundratusentals färre blir brottsoffer i New York.

Siffrorna borde åtminstone leda till en fundering kring om vi har något att lära. Den som kommer tillbaka till Stockholm efter mer än fem år i New York märker en skillnad som kanske den som bor i Sverige inte känner av på samma sätt. Jag känner mig helt enkelt tryggare i New York. Inte minst att man i New York fått bukt med klottret spelar en roll för känslan av trygghet och civilisation.När jag besökte New York för femton år sedan fick jag goda råd om hur man skulle bete sig för att vara “street smart”: Undvika vissa sidogator. Aldrig gå i vissa kvarter. Aldrig titta folk i ögonen på tunnelbanan. Sådana råd ger i dag ingen om Manhattan, i varje fall inte söder om 110:de gatan. Däremot möts vi av liknande råd i Stockholm.En rad omständigheter och politikskiften har samverkat för att göra förändringen i New York möjlig.Brott begås, för att något förenkla, av män mellan 17 och 25 år. De demografiska vågorna, förstärkta av att fri abort infördes för 25 år sedan, har spelat en roll för att minska brottsligheten. Den värsta heroinvågen har dessutom självdött. De gamla heroinisterna har inte överlevt och nyrekryteringen har varit mindre. Ekonomin var god under större delen av 90-talet och arbetslösheten minskade år från år. Det intressanta är dock att också under den dåliga ekonomin och växande arbetslösheten efter 2001 har brottsligheten fortsatt att minska.

Jag tror att två saker har varit avgörande: Antalet poliser och ett innovativt polisarbete. Sverige har 16 500 poliser, New York 34 000. Det betyder något. Poliser i uniform syns i stadsbilden. Också där de syns mindre, till exempel i tunnelbanan, vet de flesta att det finns civilklädd polis. Det skapar trygghet. När New York för ett år sedan råkade ut för ett totalt strömavbrott fanns efter mindre än en timme ungefär 30 000 poliser på gatorna. Det bidrog till att strömavbrottet blev en lugn, och för en del till och med trevlig, händelse.Polisarbetet kan sammanfattas med begreppet “Compstat”, det vill säga ett statistiksystem där man varje vecka går igenom utvecklingen för de sju viktigaste brottstyperna, från mord till bilstöld. En central statistikenhet går igenom antalet anmälda brott fördelade på polisdistrikt.

På ett veckomöte i närvaro av polischefen och ofta borgmästaren får de lokala polischeferna stå till svars för eventuella ökningar i brottsligheten.Den som har en ökning av en viss brottstyp får försöka förklara varför. Den som säger sig tillfälligt behöva mer resurser får det oftast, men vet att om inte brottsutvecklingen vänder trots de nya resurserna kommer det att ses som ett ledningsproblem.Inriktningen är att minska antalet anmälda brott, att förebygga brott. Därför engagerar sig polisdistrikten till exempel genom att gå ut på skolorna eller se till att få bort mörka passager. Därför kan, som för någon vecka sedan, chefen för polisen i Chinatown kalla till sig en restaurangägare och säga att det måste blir glesare mellan borden och inte lika överfyllt på hans restaurang, eftersom det skett en rad stölder av handväskor där.Brottsstatistiken ligger ute på nätet och vem som helst kan gå in och titta. Man kan prenumerera på ett fax eller e-brev som varje vecka berättar om brottsutvecklingen just där man bor. Det sätter en stark press på polisen – alla vet att om brottsligheten ökar i ett område sjunker hus- och lägenhetspriser och attraktiva affärer försvinner.

New York har kommit in i en god cirkel: Brottsligheten har minskat och människor känner sig tryggare. Därmed går fler ut, också sent på kvällen. Och när gatorna är mer befolkade händer det mindre.Chefen för ett polisdistrikt beskrev nyligen skillnaden mellan att vara polis i dag och för 15 år sedan:- Då hade vi inte så mycket tid till att försöka minska kriminaliteten, utan det handlade mest om att försöka få fast brottslingarna. En del fnyser åt det poliser numera gör som “fascism”. New York-polisen har fått tid och motiv att ägna sig åt det som kallas livskvalitetsbrott: Man hutar åt eller bötfäller folk som säljer på gatorna och blockerar gångtrafiken. Man plockar trippelparkerare. Den som för tio år sedan kom in på en polisstation och klagade på att glassbilen väsnades skulle nog ha blivit utskrattad. Nu tar polisen itu med frågan; medborgarna ska ha rätt att slippa onödiga ljudstörningar.Lärdomen är att fängelser kostar otroliga pengar, och att det är både mer humant och billigare med fler poliser och bra polisarbete. Dessutom innebär minskad brottslighet ekonomisk tillväxt. Folk vågar renovera hus och lägenheter när de tror på sitt bostadsområde, småföretag satsar och storföretag flyttar in. Det sociala experimentet i New York har varit framgångsrikt. Helt litar inte myndigheterna på utvecklingen. De tomma fängelserna drivs ändå, eftersom myndigheterna fruktar att om de lade ner dem och skulle behöva öppna nya fängelser senare skulle det lokala motståndet göra det omöjligt
.OLLE WÄSTBERG, august 2004



 26
Aug
Seneste opdatering: 10/6-08 kl. 0205
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Wolodarski: En temmelig alvorlig påstand at komme med på lederside. Måske er det mest interessante at den ikke udløser en længere avispolemik. Tavshed – tystnad. (“Tystnadsspiralen” – et udtryk formentlig påfundet af prof. Jakob W.F. Sundberg – en “Sverighatare”)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=299463&previousRenderTy pe=2

Uppdaterad 18 augusti 2004 00:07

Den demokratiska enpartistaten

Peter Wolodarski

Här planeras “statskuppen”, skriver Expressen (17/8) och berättar om de borgerliga ambitionerna att vinna valet 2006. I slutet av augusti samlas oppositionens ledare hemma hos centerns Maud Olofsson i Högfors för att prata ihop sig. Expressens språkbruk avslöjar mycket om det politiska klima- tet i Sverige.
Ett parti – social- demokraterna- har blivit synonymt med makten, trots att det saknar egen majoritet i väljar- kåren. Alla förväntar sig att partiet ska regera, att det ska sköta utnämningar, att det ska fylla viktiga poster med sitt eget folk. Och inte bara det. När den icke-socialistiska oppositionen, som samlat fler röster än s i alla val utom ett sedan 1970 (se tabell), diskuterar strategier inför 2006, då framställs detta som förberedelserna inför en “statskupp”.

I vilket annat demokratiskt land vore detta möjligt? Tyskland? Frankrike? Storbritan-nien?

Jag slår upp statskupp i Bon- niers Lexikon. Följande står att läsa: “Ett plötsligt maktskifte som genomförs i strid med en stats konstitution. Det sker i regel med våld och utförs av en mindre grupp, till exempel krigsmaktens ledare (militärkupp), i motsats till revolution, där folket deltar.

I ett inledande skede besätter kuppmännen i regel regeringsbyggnader och kommunikations- och massmediecentra.” Talande nog är det inte första gången som borgerliga regeringsanspråk beskrivs på det här sättet. Kulturminister Marita Ulvskog berättade för några år sedan i en DN-intervju att maktskif- tet 1976 “kändes nästan som en statskupp”. Reaktionen var inte unik.

Att halva svenska folket i val efter val under nära ett halvt sekel berövats möjlighet att ta ansvar för landets regering sågs av vissa som den naturligaste sak i världen. Sådan var stämningen inom s-partiet. Vilhelm Moberg karaktäriserade en gång socialdemokraterna som ett idéparti, som har två idéer: att ta makten och att behålla makten. Beskrivningen har sällan varit mer träffande än i dag.