29
Sep
Seneste opdatering: 3/2-14 kl. 0335
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Hansen og  Nørgaard: På dansk og på svensk

Offentliggjord 1 augusti 2003

Krönika: Handlingskraft måste avlösa törnrosasömn

Av Lone Nörgaard, lektor, cand. mag., Valby, och Torben Hansen, historiker, Kvistgaard

Denna krönika har tillkommit mot bakgrund av en djup förundran: Varför står så relativt få danskar på barrikaderna medan Danmark och resten av Europa utsätts för en smygande islamisering? Och inte minst – varför är så få kvinnor på banan i den offentliga debatten? Om man betänker att det försiggår ett stadigt och massivt flick- och kvinnoförtryck i de slutna, integrationsovilliga, muslimska miljöerna, frågar de två krönikörerna.Inte en dag utan invandrarnyheter på medieprogrammet. Som dessvärre endast sällan bjuder på solstrålehistorier om mönsterbrytare och vällyckad integration, utan i stället på problem, problem och problem med muslimska grupper…. Tjat, tjat – men ändå kanske inte alls tjat.

För de har väl åtminstone läst Ralf Pittelkows “Efter 11. September”, Kåre Bluitgens “Til gavn för de sorte” och antologin “Islam i vesten – på Koranens vej?”? Och hur kan begåvade intellektuella opinionsbildare och medieledarhundar förefalla vara orubbade när Pittelkow, Bluitgen och antologins 15 bidragsgivare staplar siffra på siffra, data på data, berättelse på berättelse som alla pekar i samma samhällsundergrävande riktning? Varför har dessa böcker inte haft mycket större genomslagskraft i form av aktiv handling och politiska avhyvlingar? Är okunskap, naivitet och konflikträdsla verkligen huvudförklaringen till att Danmark och hela Europa har hamnat i denna vanvettiga soppa?

Denna krönika är skriven i hopp om att kunna bidra till att förebygga inbördeskrig à la Exjugoslavien och nej, det är dessvärre inget orealistiskt scenarium. Åtskilliga andra än ovannämnda skribenter och författare har lagt fram metervis med siffror och exempel. Indicier och bevismaterial hopas dagligen i medierna och dessutom i rapporter från tänketankar samt i monografier på engelska, franska och tyska.

Det råder inte heller brist på kunskap om motiven bakom familjesammanföringarna, fundamentalistiska missionsrörelser, islamiska skolors indoktrinering och censur, förberedelse till och verkställande av de många “hedersmorden” (läs: mord) på olydiga kvinnor eller till planerade terrorhandlingar. Det räcker inte att skjuta skulden för den rådande misären på fattigdom och utestängande. Det är en skröna att de unga muslimerna blir kriminella för att “ingen behöver dem”, “de har inte arbete” eller “de kan inte få någon utbildning “. Det sistnämnda kan var och en med den nödvändiga förmågan få i detta land.

En källa med många års erfarenhet från rättegångar mot våldsmän säger att kriminella från kategorin “invandrare” aldrig är stackars oönskade. Exempel: 1) Överföll kvinna som gick med en barnvagn – höll på med en högre utbildning. 2) En kvinna nedslagen – brottslingen hade heltidsjobb. 3) Försök till våldtäkt, kvinnan räddad av dansk man som blev lemlästad – den ena av skurkarna tolk, den andra anställd i en offentligfinansierad institution. Varför yttrar endast få parlamentariker sig om förhållanden och händelser i fängelser, rättssalar, kriscentra, privatskolor och moskéer?

Problemen i den lutheranska kyrkan dryftas i full offentlighet, men borde regeringen och Folketinget inte intressera sig för den arabiska predikan som levereras efter varje fredagsbön? Det är över ett år sedan SF:s Holger K. Nielsen uppmanade de “förmörkade” imamerna att “dra åt helvete”. Händer det något? Varför sade de folkvalda inte ifrån när muslimska talesmän visade ett ansikte utåt och föregav sig acceptera demokratiska spelregler och jämställdhet för att bli nominerade till Folketinget och till kommunfullmäktige, medan de gav helt annorlunda kontanta uttryck för sitt sinnelag på islamistiska hemsidor?

Kanske var orsaken att ett sådant uppträdande var något ovanligt och att danska politiker gör en dygd av moderation och försiktighet när det finns tveksamhet. Men varför kom Det Radikale Venstres ledning då inte med någon utskällning när islamisterna kastade masken under sin “gemensamma bön för fred” på Köpenhamns Rådhusplads fredagen den 4 april [2003]?

Arrangementet var en skrällande ögonöppnare för politikerna. Här sades det – eller rättare sagt skreks – med all önskvärd klarhet: “Makten finns inte i Washington, på Christiansborg [danska regeringskansliet, motsvarar Rosenbad]eller på Rådhuset. Vi är makten!”
Vi vill sätta ett dussin stekta rödspättor på att demokratins ledare hoppas att den sortens islam-fascistiska appeller snart upphör. Så där lugnt och fint. Herregud, vi har ju alla varit unga och skrikit på gatorna, eller hur?

Tänk bara på den tyska utrikesministern Joschka Fischer och hur salongsfähig och anpassad han uppträder på de bonade golven i dag. Danska politiker och andra beslutsfattare är inte de enda som underlåter att reagera resolut. Överallt i Västeuropa föredrar de flesta folkvalda att tassa försiktigt när de hör ordet “islam”.

De förhållanden som vi har nämnt här gäller i det mesta av EU – plus Schweiz och Norge. Bakgrunden är i hög grad att en ideologisk kampanj har varit igång i årtionden från Bergen till Milano – i stor omfattning betalad och inspirerad av Saudi-Arabiens wahabism, som är beteckningen för Osama bin-Ladens hatiska och kvinnoförtryckande ideologi. Projektet går ut på att skapa ghetton där så många muslimer som möjligt läggs i en ideologisk tvångströja och görs till fotfolk i en erövring.

Medan de flesta europeiska regeringar tvärtom arbetar hårt på att integrera de många icke anpassade muslimerna och på att lära dem leva i frihet under ansvar. Om detta en dag skulle lyckas kommer islam att bli en privatsak, och då kommer de hetsiga missionärerna och de ambitiösa islamist-politikerna att bli överflödiga.

För närvarande har dessa fundamentalistiska ideologer dock goda möjligheter att slippa arbetslöshet. Det är nämligen inte svårt att ge arabiska och turkiska ungdomar en islamisk identitet. Som ett kollektivt projekt är islam visserligen inte mycket att skryta med. Oavsett om man använder ekonomi, politik eller kultur som parametrar slutar räkenskaperna med röda siffror i botten. T o m FN har officiellt lagt fram dokumentation för att de arabiska staterna – varav hälften tjänar grova pengar på export av olja – är ett konkursbo. Ändå lyckas en förbluffande stort antal unga islamister ådra sig storhetsvansinne och hänvisa till Koranens försäkran om att muslimerna är Allahs “bästa församling.”

Av de många utopiska hemsidorna och brandtalen framgår det att “muslim” är liktydigt med att tillhöra ett herrefolk och att Väst är dekadent, ondskefull, förtappat o.s.v. Islam är däremot lösningen på allt – från personlig hygien till etablering av den perfekta staten. Detta flockmänniskobudskap är milt sagt inte ägnat att främja laglydigheten. I skalans harmlösa ända förolämpar Hassan den danska kvinnan som går med korta byxor en sommardag i sitt eget land. I avdelningen för tyngre saker hamnar de otrogna som var oturliga nog att uppehålla sig på fel gata eller i fel taxi, på sjukhus.

Myndigheterna och det civila samhället har vant sig av med att använda dominans, inskärpa regler, varna och hota potentiella skurkar. Under årtionden har strömmen av asiatiska och afrikanska tillvandrare försiggått utan plan. Västeuropas stater är inrättade för att kräva in avgifter och skatter för att hålla igång olika välfärdssystem som naturligtvis attraherar folk från Anatolien och Punjab.

Budgetproblem blir ett av resultaten, och förvaltningsrutiner förhindrar att ideologiseringen av tillvandrarna registreras. Med ideologisering förstås en systematisk indoktrinering i sharia (islamisk lag/rättsuppfattning) där den medförda men i stort sett omedvetna föreställningen om islam förstärks och blåses upp till en alltomfattande ideologi som ska binda ihop de troende i en flock som imamer och andra ledare styr.
Danska byråkrater och parlamentariker förefaller dessvärre inte bekymra sig särskilt om islamismens totalitära hot och den dagliga kriminaliteten där ungdomar med muslimsk bakgrund är klart överrepresenterade.

Detsamma gäller de fina människorna från Venstre och konservativa i Nordsjälland och Köpenhamns nordliga förstäder längs Öresund [motsvarar ungefär Söder i Stockholm.]. Hur har det alls gått så långt? Varför är så många invandrare från Afrika och Asien muslimer som avskyr det samhälle som tar emot dem, medan tamiler, sikher, tibetaner och vietnameser generellt anpassar sig till Västs frihet och system?

En viktig faktor bakom den muslimska folkvandringen till Västeuropa är EG:s – senare EU:s – samarbete med den arabiska världen. Som många andra viktiga beslut träffades också detta på fransk tillskyndan. Efter det att Frankrike gav upp Algeriet 1962 projekterade dåvarande president Charles de Gaulle en allians mellan Europa och en rad arabiska regimer. Syftet var bl. a. att motverka USA. 1974 upprättades en parlamentarisk sammanslutning med syfte att stärka EG:s politiska, kulturella och ekonomiska förbindelser med den arabiska världen.

I denna grupp deltog medlemmar från 18 nationella parlament, däribland det danska folketinget och Europaparlamentet. Senare försågs gruppen av en struktur, betecknad “Den euro-arabiska Dialogen” med en stark position i bl.a. EG:s och senare EU:s ledande organ. Dialoglobbyn arbetade för en utrikespolitik som var proarabisk och riktad emot Israel och USA.

Dessutom gynnade den en permanent och massiv arabisk och muslimsk närvaro i Europa genom invandring och bosättning av miljoner människor från Nordafrika och Västasien. Orientalisten Bat Ye’or (född i Egypten, bosatt i Schweiz) skriver att på franskt, tyskt och belgiskt initiativ har flera europeiska institutioner arbetat för att underlätta denna utveckling genom en offensiv i kulturliv, undervisning och publiceringsverksamhet. Strävandena har stötts av universitet och islamofila kristna kyrkoledare och är avsedda att framställa islams civilisation i bästa möjliga ljus. Flera generationer europeisk ungdom har redan uppfostrats i denna proarabiska ideologi (jämför Bat Ye’or: “European Fears of the Gathering Jihad”, www.frontpagemagazine.com, 21. febr. 2003).

Bidrog denna gemensamma europeiska strategi till den besynnerliga lagstiftning som för 20 år sedan öppnade Danmark för familjesammanföringar – d.v.s. immigration genom tvångsäktenskap – i en situation med nästan en kvarts miljon arbetslösa? De fyra danska undantagen från Maastricht-fördraget kommer snart på den politiska agendan [2003]. Vilka politiker och tjänstemän har månne tänkt sig orientera och upplysa väljarna om de Gaulles lansering av EG/EU:s “arabiska” strategi och dess konsekvenser för Europa? Vi väntar spänt på svar – inte minst från vänsterkanten..



 29
Sep
Seneste opdatering: 29/9-04 kl. 1310
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Dens konsekvenser er det man frygter: Hvor ordene ikke findes træder håndgribelighederne til:

Onsdag 22 september 2004Östgöta Correspondenten

[2004-09-21 09:00]

KRÖNIKAN

Handfallenheten slår mot invandrarna

Efter snapsen vid familjära tillställningar, i fikarummen på arbetsplatser och på pubar och krogar talas det om ämnet, varje dag, landet runt. Ofta i små sällskap som vågar tala lite mer rättframt. Även de flesta politiker, journalister och andra offentliga makthavare dryftar nog frågan i slutna sammanhang. Ute i offentligheten är däremot klimatet ett helt annat. Där gäller i stället hyschhyschandets falska kultur och högtravande appeller om hur fint det är med mångkultur. Det är inte så att de flesta egentligen tycker en och samma sak i frågan men inte vågar säga det öppet. Vi finner nog en myriad åsikter om invandringsproblematiken bland gemene man.

Det som är problemet är snarare att debatten om detta – Sveriges ödesfråga – är undantryckt och kväst i sin linda, och är det något som på sikt borgar för att debatten blir skev och hätsk så är det just denna massmediala och politiska förnekelse. Lägger man locket på, så kommer grytan att koka över med tiden. Det är kanske aningslös dumsnällhet eller förvirring som fått landets ansvariga makthavare att inte våga ta till orda i denna fråga, eller så är det feghet rentav. Oavsett vilket, kommer nog historiens dom bli hård över det svenska etablissemanget om man snart inte vågar tala ut om den process som så radikalt har omdanat vårt land.

Även om en verklig debatt om detta saknas, så fylls våra dagstidningar av artiklar som tar upp massinvandringens baksida. Ingen med någorlunda öppna ögon kan förneka att något håller på att gå över styr. Med en rad olustliga fenomen såsom epidemier av våldtäkter där förövarna oftast har sin hemvist i den södra hemisfären och offren oftast är svenskor; det ökande knivvåldet; hot, stenkastning och skottlossning mot ambulanser, bussar och tunnelbana; hedersrelaterat våld och mödomshinneoperationer; våld mot personal på myndigheter och sjukhus; unga män med invandrarbakgrund som rånar etniska svenskar på telefoner, mp3-spelare, dunjackor och mopeder; nedslagna domare och ökat våld i smådivisionerna med vissa etniska fotbollslag; fusk med socialförsäkringssystemen; en växande rasism mot svenskar – med tillmälen som svenne och svennehora som en vardagsföreteelse. Listan kan tyvärr göras väldigt lång.

Häromveckan var det en turkisk man boende i Rosengård som skrev en – för svenska förhållanden något vågad — artikel om detta. Han kom hit på 60-talet som arbetskraftsinvandrare och har sedan dess med sorg iakttagit det förfall som ägt rum och den apati som växt fram i dess spår. Hans förslag var ett helstopp för invandring till Sverige, inte bara för Sveriges utan även för de invandrares skull som redan befinner sig här. Kan kanske insikten om att invandrare själva drabbas hårt av invandringens problem vara något som kunde få makthavarnas tunghäfta att hävas?

Min far, etnisk pashtun, tågluffade runt i världen och kom till Sverige 1962. Inte långt senare hade han jobb på SVT som fotograf. Efter många andra jobb och som egenföretagare i mer än trettio år, flyttade han till Islamabad i Pakistan. Orsaken till hans återflytt var delvis att han ansåg att Sverige hade försämrats och förslummats på grund av massinvandringen. Dessutom hade han, och många invandrare med honom som kom hit för fyrtio år sedan, blivit en svartskalle i mängden, där alla de hederliga arbetande inte längre kunde särskiljas från bidragsfuskare och småfifflare.

Jag vet inte hur vi ska komma till rätta med denna aktuella problematik. Kanske skulle ett återkallande av oförtjänta medborgarskap och en uppmuntran till återvandring vara en dellösning? Kanske en borgerlig valseger med skrotande av bidragsmissbruk, en mer oreglerad arbetsmarknad och ett återupprättande av stark poliskår? En bra början skulle i varje fall vara en bred samhällspolitisk debatt utan hymlande och skygglappar. För situationen håller på att bli ohållbar och tiden är knapp.

PIERRE DURRANI

Student i religionshistoria



 27
Sep
Seneste opdatering: 7/11-12 kl. 1352
1 kommentar - Tryk for at kommentere!

Tal av Olof Palme, Kungariket Sveriges Statsminister, vid massmötet i Skolstaden “26 juli” i Santiago de Cuba (återget av Kubas ambassad i Stockholm)

2000-2-10

Tal av Olof Palme, Kungariket Sveriges Statsminister, vid massmötet i Skolstaden “26 juli” i Santiago de Cuba, med anledning av hans besök i vårt land, den 29 juni 1975,

“Den Första Kongressens År”.

Herr Premiärminister (Applåder)

Vännen Juan Almeida (Applåder)

Kära kubanska vänner (Applåder)

Får jag börja med att uttrycka min stora glädje över att ha fått möta Oriente och dess människor under mitt besök på Kuba. Jag vill genom er här tacka för det varma välkomnandet som vår delegation har fått i er provins (Applåder).

Er provins, Kubas folkrikaste, har stolta traditioner i kampen för frihet, bröd och rättvisa (Applåder). Här ljöd frihetsropet i Yara (Applåder), här landsteg Marti (Applåder), här grundlades Batistadiktaturens fall (Applåder). För folket i Oriente, liksom för hela det kubanska folket, har detta också varit en lång historia av strider och umbäranden. Det är för oss alla en stor glädje att idag se denna kamp föras vidare i det fredliga arbetet att höja provinsens och hela nationens välstånd (Applåder).

Igår var Moncada en bastion för förtrycket. Här torterades. Här förtrampades människosvärdet. Här mördades. Därför blev Moncada också en symbol för förtrycket. Därför blev Moncada också de kubanska revolutionärernas första angreppsmål (Applåder).

Idag finns i Moncada en skola. Här lär sig barn att läsa och skriva (Applåder). Här läggs grunden till framtiden. Därför är Moncada idag också en symbol över Kubas fredliga framsteg (Applåder).

Förr eller senare kommer också den blodiga chilenska regimen att försvinna.

Det finns tror jag viktiga lärdomar i detta förhållande, i Moncadas förvandling. Igår en garnison, idag en skola. Den ena lärdomen är att förtryckarna till slut störtas, att folkets krav ej kan förkvävas. Varken terror, tortyr eller det oupphörliga förtrycket kan slå ned krav på frihet, social rättvisa och nationellt oberoende (applåder).

Så var det på Kuba igår. Så är det i Vietnam och Portugal idag (Applåder). Så blir det i Chile imorgon! (Applåder) Ty förtryckarna bär inom sig fröet till sin egen förstörelse.

Och därför, förr eller senare kommer också den blodiga chilenska regimen att försvinna (Applåder). Som vår gemensamma vän, Chiles lagliga president, Salvador Allende (Applåder) sade i sitt sista tal:

“De har styrkan, de kan kuva oss, men samhällsprocesser stoppas varken med brott eller med den råa styrkan. Historien är vår. Och det är folken som gör historien.” (Applåder).

Och därför står vi solidariska med Chiles folk. En dag blir det åter fritt (Applåder).

Den andra lärdomen är att när väl förtryckarna störtats så måste det fredliga samhällsbyggandet ta vid. Det är ofta ett grått och slitsamt arbete, ett envetet och kontinuerligt reformarbete som fordras för att bryta den interna underutvecklingen och det externa beroendet. Det kan i längden endast ske under människornas egen aktiva medverkar (Applåder).

På Kuba är revolutionen ännu inte två årtionden gammal. Men ni har ändå åstadkommit mycket. Kuba, ett blockerat land, intar på utbildningens och hälsovårdens område den första platsen i hela Latinamerika (Applåder). Detta har skett under stora personliga uppoffringar. Jag förstår den stolthet ni kubaner måste känna, när ni ser era barn gå i skolan, och de sjuka och gamla få vård. Och ni har med stor kraft och framgång utrotat arbetslösheten (Applåder).

“Det här har varit ett fascinerande besök genom det spontana och varma mottagande som visats oss, de intressanta lösningar på problemen vi fått taga del av samt Fidel Castros vidsynthet. Det har verkligen varit intressant att få tala med honom. När jag nu återvänder hem beklagar jag att jag inte stannat här en längre tid.

I Sverige har vi haft en annan utveckling än på Kuba

I Sverige har vi haft en annan utveckling än på Kuba. Vi har en annan historisk bakgrund och andra villkor. Vi har fört vår kamp för demokrati, för social rättvisa och ekonomisk utjämning. Sverige var för ett par generationer sedan ett av Europas fattigaste länder, ett hårt klassamhälle. Genom politisk och facklig kamp har människorna i Sverige förändrat sitt samhälle. Den tidiga kapitalismens brutala otrygghet har lämnat plats för en välfärdsstat (Applåder). Vi lärde oss att vårt samhälle kunde förbättras och omdanas på grundval av de många människornas medverkan.

En av den svenska arbetarrörelsens ledare uttryckte på 1920-talet denna princip och målsättning på följande sätt:

“En socialistisk revolution är en långvarig nydaningsprocess, vars kärna är det uppbyggande, outtröttliga arbetet. Det socialistiska samhället skapas icke medelst dekret från ovan, det måste organiskt växa fram i samhällsmedborgarnas arbete (Applåder). Ett regeringsdekret blir mer än en lysande såpbubbla först i det ögonblick då samhällets egna utvecklingstendenser och medborgarnas arbete gjuta innehåll däri.” (Applåder) I Sverige har vi haft en lång erfarenhet av samhällsbygge.

Vi har haft god tid för vår omdaning av samhället. Och vi är långt från att vara färdiga.

Vi fortsätter nu att placera arbetet för full sysselsättning i förgrunden (Applåder), ty arbetets villkor styr människornas inbördes förhållanden och präglarsamhället som helhet. Därför spelar frågan om produktionens organisation en huvudroll för människornas frigörelse. Därför vill vi förverkliga den ekonomiska demokratin, engagera hela folket i samhällsomvandlingen och låta den tekniska och ekonomiska utvecklingen underordnas människornas behov (Applåder). Vi vill lägga beslutanderätten över produktionen och dess fördelning i hela folkets händer och frigöra medborgarna från beroende av varje slags maktgrupper utanför dess kontroll (Applåder).

Vi står således i början av den stora uppgiften att demokratisera det ekonomiska livet. Medvetna, kritiska och aktiva människor är en förutsättning för att besluten om gemensamma angelägenheter skall fattas i folkflertalets intresse. Genom ökat deltagande i samhällsomdaningen vidgas den enskildes överblick, ökas hans kunskaper och utsträcks hans ansvarskänsla från det privata till att även omfatta medmänniskorna och det samhälle i vilket han ingår (Applåder). Därigenom kan människorna själva ta ansvaret för sin framtid, omskapa de materiella villkoren och bygga en gemenskap av fria och självständiga människor (Applåder).

Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka

Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika (Applåder). Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka (Applåder). Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser (Applåder). I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift.

En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav (Applåder), och för en strävan till ekonomisk frigörelse, “la segunda independencia” (Applåder).

Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas (Applåder). Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås (Applåder).

Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.

Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba! (Applåder och leverop)

Leve solidariteten mellan folken!

(Applåder och leverop)

Viva Cuba independiente!

(Applåder och leverop)