DNŽs unge Peter Wolodarski skriver altid lÊsvÊrdige debatklummer. Idag skriver han om det tilsyneladende paradoks, at partitro socialdemokrater fungerer som ghostwriters for borgerlige institutioner. (Han pointerer at det omvendte ville vÊre utÊnkeligt). Og han konkluderer at de sÄkaldte svenske borgerlige ikke udgÞr en modkraft til den alt- kvÊlende socialdemokratisme.
Samtidigt gĂžr han opmĂŠrksom som DNÂŽs fhv. redaktĂžrs Hans Bergströms essay “Den undflyende sanningen” fra maj 2004, som jeg bringer en sammenfatning af nedenfor. Og jo – det findes ikke pĂ„ biblioteket, ej heller pĂ„ internettet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=330714&previousRenderType=2
“Alla, frĂ„n Skolverkets inspektörer till kommunförvaltningar som vill fĂ„ del av extra statsbidrag, lyssnar till signaler upp-ifrĂ„n om vad som uppskattas och vad som ogillas”, skriver DN:s förre chefredaktör Hans Bergström i uppsatsen “Svensk Journalistik – ingen motkraft till Makten”. “Styrelserna för forskningsinstitut och universitet laddas med företrĂ€dare för det statsbĂ€rande partiet, som ger subtila förvĂ€ntningar Ă€ven till forskarna om hur de ska betrakta maktens förestĂ€llningar rörande sĂ„dant som feminism, fackföreningsvĂ€lde och socialstat.”SĂ„ undergrĂ€vs maktbalansen i landet och Sverige impregneras allt mer av ett parti.
1. Ingen motkraft till Makten â Hans Bergström
Skoningslöst och vÀlformulerat dissekerar Hans Bergström den svenska
undergivenheten inför socialdemokratins unika maktposition. Det sker i en
uppsats i antologin Den undflyende sanningen, en vÀnbok till à ke Ortmarks
75-Ă„rsdag i maj 2004. Utgiven av SNS men av outgrundlig och beklaglig anledning
(snorkighet?) endast i subskriberad upplaga. (Enligt sökmotorn Libris finns den
i mitten av augusti inte tillgÀnglig i nÄgot offentligt bibliotek!)Denna
exklusivitet Àr sorglig. Alla bidrag till boken Àr inte lÀsvÀrda men mÄnga Àr
det â och nĂ„gra Ă€r viktiga. FrĂ€mst Hans Bergströms bidrag Svensk journalistik â ingen motkraft till Makten. (Samma tankar framförde bergström i en intervju med
Jan Gillberg i tidskriften DSM nr 3/03 men Àven den Àr föga spridd.)HÀlften av sin 20-sidiga uppsats Àgnar Hans Bergström (fram till 2002
chefredaktör för Dagens Nyheter, numera forskare och fri skribent med bas i USA)
Ät en analys av det svenska samhÀllet, den andra delen Ät journalistiken.
Avsnittet om socialdemokratins totala dominans i samhÀllet Àr stenhÄrt, utan
försonande nyanser, det senare om journalistiken nÄgot mer prövande.Hur som helst Àr hela uppsatsen utmanande. Hans Bergström lyfter fram
en rad faktorer som tillsammans gör socialdemokratin prÀglar hela det svenska
samhĂ€llet: Det konstitutionella systemet saknar inslag av maktbalans â staten Ă€r
en enhetsstat, riksdagen Àr svag, det saknas författningsdomstol,
utnÀmningsmakten ligger hos regeringen ensam, försÀkringssystem och
medborgerliga tjÀnster har i stor grad samlats i offentlig regi. DÀrtill kommer
att socialdemokratins lÄngvariga maktinnehav har skapat en psykologisk prÀgling.
Den visar sig dels i anpasslighet â alla mĂ„ste hĂ„lla sig vĂ€l med det parti som
brukar regera, det gÀller ocksÄ intresseorganisationer och nÀringsliv. Dels
ocksĂ„ i âden mentala utsiktenâ, de vĂ€rderingar som uppstĂ„r i ett dominerande
tankeklimat.Socialdemokraterna har skickligt lyckats omforma tÀnkesÀtten i sin
riktning, menar Bergström, och pekar pÄ hur vÀlfÀrdssystemen har utformats för
att medelklassen ska bli nöjd (inkomstbortfallsprincipen) och att medelklassens
egenförestÀllning har urholkats genom att alla klassats som
âlöntagareâ.Ingenting finner nĂ„d inför Bergströms granskning. En rousseansk syn
pÄ mÀnniskan som god av naturen har lett till upplösning inom skolan,
brottsbekÀmpningen, psykvÄrden och de offentliga försÀkringssystemen.
Och till rÄga pÄ allt har socialdemokratin politiskt lyckats inkludera
vÀnsterpartiet och miljöpartiet för att sÀkra sin maktbas. Samarbetet leder
dÀrtill i en riktning som Àr skadlig för den svenska tillvÀxten.Allting
nattsvart frÄn Bergströms liberala perspektiv, sÄledes. Inte att undra pÄ att
han lite i förbigĂ„ende konstaterar att ânĂ€stan alla utgĂ„r frĂ„n att SAP Ă€r kvar
vid makten Ă€ven efter 2006 Ă„rs val.âDet skulle verkligen behövas liberala inlĂ€gg
som tar upp Bergströms teser till diskussion. Att de innehÄller mycket sanning
och allvar Àr uppenbart.Men finns det nÄgot som fÄr bilden att ljusna? Eller Àr
Sverige ett land i skymningszonen, Àr ingenting lÀngre pÄverkbart, Àr det dags
att flytta?Avsnittet om journalistiken Àr ocksÄ det mycket kritiskt men nÄgot
mindre definitivt. Bergströms tes Àr att samhÀllsklimat, rÄdande vÀrderingar och
dÀrtill journalisternas vÀnstersympatier (han rÀknar med att minst tre
fjĂ€rdedelar av journalistkĂ„ren âhar en grundlĂ€ggande verklighetsbild som ligger
nĂ€ra eller till vĂ€nster om det statsbĂ€rande partietsâ) leder till att
journalistiken generellt sett Àr en medkraft, inte en motkraft som
medieideologin sĂ€ger.Egentligen, menar han, skulle varken den âbiografiska lutningenâ, det
faktum att de flesta journalister Ă€r medelklass, eller den âprofessionella
lutningenâ, den traditionella tendensen att stĂ„ pĂ„ de svagas sida och ha ett
samhÀllskritiskt perspektiv, leda till att journalistiken som nu godtar den
âstatsbĂ€rande alliansensâ synsĂ€tt.DĂ„ Ă„terstĂ„r den âpolitiska lutningenâ som
förklaring till att journalistiken blir en medkraft, anser han. Inte sÄ att
journalister stödjer vissa partier i sin bevakning. De vill Àrligt vara
professionella men de ser helt enkelt inte andra perspektiv Àn vÀnsterns.Men
svenska medier kritiserar ju mycket som beslutas, grÀver upp skandaler och fÄr
makthavare pÄ fall?Jo, men den maktkritiken Àr ytlig, menar Bergström.Han skiljer, med utgÄngspunkt i den brittiske sociologen Steven Lukes, pÄ
tre typer av makt: makten över besluten, makten över urvalet och makten över
tanken. Svenska nyhetsjournalister granskar nog maktens beslut â men de
etablerar ingen motkraft mot de tvĂ„ andra typerna av makt. âDeras utsikt Ă€r
identisk med den styrande maktensâ.Ăven i hans analys av journalistiken Ă€r en
debatt pÄ sin plats. Det finns ju t ex Ätskilliga statsvetare som hÀvdar att det
Àr journalisterna som har tagit makten över urvalet.Hans Bergströms uppsats kan
alltsÄ varken lÀsas pÄ nÀtet eller, Àn sÄ lÀnge, pÄ bibliotek! Ett sÀrtryck
behövs!http://metaweb.diakrit.com/4Daction/GetExpoDetail/304-sammanfattn/304040823142943