på DN er der dukket et nyt udenrigspolitisk geni op, der kan forsætte den stolte tradition for Danmarks-bashing, en 28 årig Karin Rebas. Til hende er der blot dette at bemærke: 1) Tolkenes skæbne er ikke afgjort endnu. 2) Er det ikke nok så upynteligt at sidde i gratis baghånd , og lade Sveriges udenrikspolitik bestå af, hvad er flertal af diktaturer nu kan komme overens om i´FN ? At gøre sig afhængig af NATO, men med forblommede begrundselser ikke at ville være medlem? Kunne Rebas i 2003 vide hvad det ville betyde af befri verden for Saddam? Åbenbart. “Oh, milde, synske kvinder… hvor har de magt…”. Og DN- karriere.
“Vem är din nästa? Och vad är du skyldig honom eller henne?”I en ursinnig ledare i Politiken i onsdags ställdes frågan till den danska regeringen. Det handlar om vad Danmark är skyldigt att göra för de drygt tjugo irakiska tolkar som har arbetat för de danska trupperna i Irak – en fråga som har orsakat het politisk strid.Redan i februari beslutade ” […]
Det enda anständiga är att tolkarna erbjuds möjligheten att ta sig till säkerhet i Danmark, på danska statens bekostnad. I annat fall är det läge för migrationsminister Tobias Billström att gripa in. Om de irakiska tolkarna inte ryms i Danmark, borde de erbjudas en fristad i Sverige.
jojo, baghåndsmoralisterene Rebas og Billström skal såmænd nok ordne den sag.
DN : Fy, fy skamme, igen og igen
Tysthetskultur
Carin Stenström skriver i Världen idag den 13/6 -07 om “tysthetskulturen”: “Varför är det så tyst i det samhälle som hyllar mångfald? Hur kan det komma sig att nyheter ofta speglas endast ur ett perspektiv, att endast en uppfattning framställs som acceptabel och att de som inte delar den tigs ihjäl eller framställs som avvikande, intoleranta, ja till och med onda? Bygger inte demokratin, och en positiv utveckling, på att åsikter bryts mot varandra, att idéer och lösningar testas mot varandra? ” “Alltfler svenskar har lärt sig, vissa av dem hårdhänt och konkret, att det är farligt att uttrycka en uppfattning, än allvarligare att stå för en obekväm åsikt. Risken att bli av med sitt arbete om man inte är ja-sägare eller insmickrare är uppenbar på allt fler arbetsplatser.”
Till detta kan fogas ytterligare exempel: man kan bli dömd till böter för att ha yttrat sig på ett för makthavarna olämpligt sätt. Detta fick en boende i Bunkeflostrand erfara för några år sedan.
Samma sak har nu en kommunalt förtroendevald i Burlöv fått erfara. Han dömdes till 100 dagsböter för att i en motion om kommunens hemlösa och ha hävdat att 95 procent av allt heroin kommer in till Sverige via Kosovo. Som saken uttrycks av tingsrätten: “Att uttrycka sig på det sätt som Dan Pettersson gjort kan inte anses utgöra en saklig och vederhäftig diskussion kring frågorna om hemlösa, heroin och kosovoalbaner.”
Tingsrätten tar alltså inte ställning till om påståendet är sant eller falskt, det handlar om sättet att uttrycka sig. Uppenbarligen får inte sådana fakta som kan uppfattas som “obehagliga” återges.
Samma sak……………. Via Millds blog
En politikers død
Av Bruce Bawer, forfatter
“Fortuyn hadde en virkning utover Nederlands grenser. I kjølvannet av hans død har den tyske kansleren Angela Merkel, den danske statsministeren Anders Fogh Rasmussen og den nyvalgte presidenten Nicolas Sarkozy, tatt tøffe standpunkter når de har stått overfor muslimsk vold, trusler og forsøk på sensur. Det har også blitt mer åpenhet i noen nyhetsorganer. Men en politisk korrekt elite dominerer fremdeles Europas presse, domstoler og statsbyråkratier – en elite som nå prøver å bringe til taushet, og til og med å straffe, de ærlige. Muslimske ledere som bestreber seg på å dra det europeiske samfunnet inn i sharia, har funnet allierte blant denne eliten, som tror at ved å overse eller feilinformere om fundamentalistiske minussider ved islam, og ved å spy ut den samme slags slangegift om Fortuyns etterfølgere som en gang hjalp til å overbevise van der Graaf at Fortuyn var en Mussolini som holdt på å ta form, så fremmer de samfunnsharmoniens sak.”
How the West Was Lost
The Last Days of Europe: Epitaph for an Old Continent, Walter Laqueur, Thomas Dunne Books, 256 pages
by Theodore Dalrymple
…………..”The second threat comes from the presence of a sizable and growing immigrant population, a large part of which is not necessarily interested in integration. As the population ages, the need for immigrant labor increases, and among the main sources of such labor are North Africa, the Middle East, Pakistan, and Bangladesh. When I recently drove to Antwerp from the South of France, I thought I had arrived in Casablanca. There are parts of Brussels where the police are enjoined not to be seen eating or drinking during Ramadan. Similar accommodations are occurring all over Europe: in the Central Library in Birmingham, for example, I found a women-only table occupied exclusively by young Muslims dressed in the hijab. (They were the lucky ones, members of liberal households that allowed them out on their own.) […]
Laqueur is neither apocalyptic nor optimistic but measured and open-minded about the future. Yet given the earnest frivolity of the European political classes, who face up to and legislate for every problem except the serious ones, it is likely that his prediction for Europe is accurate: it will sink into insignificance, more important, it is true, than Africa but no more important than Latin America.”
Forfulgt ?
føler Mona Sahlin sig. Særigt af SD, sagde hun fornylig. Det er altså synd. Dog ikke mere end hendes sosser er betydeligt større end regringspartier – tilsammen. Hun kommer næppe til at vente længe på at blive statsminister. Kan hænde dette er en reprise, men jeg kan ikke rigtig står for den.
