20
aug
Seneste opdatering: 20/8-07 kl. 0010
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

The writer Andrew Anthony was a committed member of the liberal left – until the attacks of 11 September, 2001. A veteran of CND and Nicaraguan solidarity campaigns, he was astonished at the liberal left’s anti-American reaction. And so he began to question other basic assumptions about race, crime and terror – a political journey he charts here, in these exclusive extracts from his compelling new book.
The Guardian, del 1-3
Med terrorangrebet i New York 11. september 2001 gik det for alvor op for Michel Taubmann [red. af tidsskriftet Le meilleur des mondes, »Fagre nye verden«, ] , at der var noget galt med proportionerne i den offentlige debat i Frankrig. Han var lamslået over de mange forsøg på at nedtone det dybt tragiske i denne begivenhed og havde svært ved at forstå, at især folk på den franske venstrefløj havde travlt med at forklare, at dette selvforskyldte terrorangreb før eller siden måtte overgå de arrogante amerikanere. Venstrefløjen har taget patent på godheden

Er Expressen en “seriøs” avis ?
Sverigedemokraterne vokser.Expressen strammer retorikken. Der er ingen der tror på prof. Eksbergs 30- 40 milliarder, og ingen der officielt vil regne ud, hvad Sveriges omkalfatring koster befolkningen. Der skal betales, ikke mukkes. Expressens lederredaktion kender måske det nøjagtige, “seriøse” beløb ? Fortæl, fortæl……..

Sd är ett enfrågeparti med en besatthet avmassinvandringen”, som populistiskt blandar vänsterpolitik och borgerlig politik i en enda röra. Ett exempel på sverigedemokratisk förvirring är när Jimmie Åkesson friskt varierar siffran för ”invandringens kostnader”. I fjol sa han att kostnaderna uppgick till 100 miljarder kronor om året (13/6-06 SVT 24), i år säger han 30-40 miljarder (12/4-07, TV8).
Orsaken är att sd blandar olika uträkningar; de hänvisar i ena sekunden till seriösa ekonomer, i den andra till oseriösa*, som har räknat på ett groteskt ohederligt sätt – vilket sd mycket väl känner till – i syfte att överdriva kostnaderna. På så vis framstår det som om sd hänvisar till seriösa källor, samtidigt som de kan slänga ur sig osakliga siffror. Sådant gör det svårt att ta dem på allvar.

Update: Her 8 timer efter, har Expressen ændret spørgsmålet på netafstemningen – og nulstillet tælleren (!). Alle kneb gælder……….
Leder :Ta debatten med sd
(* her menes vel lektor Lars Jansson – han skrev i sin bog 2002: “… Kostnaden för invandringen uppgick till 267 miljarder kronor (mdkr) 1999. Den utgjorde 24 procent av vad hela den offentliga sektorn kostade.” Erik T Johansson skriver: “Summan för 2004 blir alltså 300 miljarder eller mer.: )

I Exit Folkhemssverige, kapitel 9, slutsatser skrives:
Om vi för ögonblicket accepterar Ekbergs bedömning att det årliga nettounderskottet varit oförändrat 30 miljarder fr o m 1994 t o m 2003 blir det sammanlagt 300 miljarder för perioden. Till det skall läggas underskottet 1986-1993, vad det nu kan vara. Sverige har verkligen inte “tjänat” på invandringen. I varje fall inte i pengar.
Ett halvår efter artikeln i LO-tidningen visar Schori åter sin ängslan för att erkänna de samhällsekonomiska kostnadernas verkliga dimensioner. När han till slut blivit tvungen att tala i siffror, tar han till rejält i underkant. I en tidningsreplik i augusti 1998 skriver han, att “Forskaren Jan Ekberg [. . .] beräknar de årliga kostnaderna till cirka 20 miljarder kronor”. Redan ett år tidigare hade sagde forskare korrigerat upp sina 20 miljarder till 30, vilket måste anses ha varit ett tjänsteåliggande för landets invandrarminister att veta. Desinformation[..]
Statens utgifter år 1994 – Carl Bildts regerings sista år – var totalt 554 miljarder kronor, medan dess inkomster stannade vid 419 miljarder. Mellanskillnaden, 135 miljarder kronor fick lånas upp. En statlig utredare, Ekberg, kom fram till att den totala kostnaden – netto – för invandrarna just under år 1994 låg på 30 miljarder. 30 miljarder netto. Varför ett nettobelopp? Ekberg och hans uppdragsgivare har velat visa, att invandrarna inte bara kostar utan även bidrar. Men finansieringen hör inte hit; övriga utgiftsposter i statsbudgeten visar ju bruttosiffror, så för jämförelser krävs bruttobelopp. Ännu ett problem med Ekbergs sätt att räkna: han tillåter inte den årliga nettokostnaden att växa efter 1994, trots alla nya uppehållstillstånd som meddelats under åren och trots att arbetslösheten bland invandrarna stigit. Det är nog klokt att räkna med en betydligt högre årskostnad idag för det svenska folkhushållet, både netto på Ekbergs manér och, framför allt, på verklighetens bruttospråk.

»De fattiga svenskarna«
(klik grafik!)
Vi svenskar är egentligen ganska fattiga jämfört med andra västländer. Vi slår oss gärna för bröstet för vårt utbyggda välfärdssystem men när det kommer till kritan så har vi inte mycket till eget disponibelt kapital. Det gör att Sverige hamnar i botten vid internationella jämförelser.
Så många som åtta av tio svenskar saknar helt egen förmögenhet – om man bortser från värdet av den egna bostaden. Enligt statistik från Luxemburg Wealth Studyär våra finska grannar dubbelt så rika. Engelsmannens genomsnittliga förmögenhet är fyra gånger större, och italienarens sju gånger. Det är nedslående siffror. [..]
En person som undersökt det här närmare är nationalekonomen Dick Kling, som i våras kom ut med boken ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” (Timbro förlag). ”Varannan svensk är proletär i ordets ursprungliga bemärkelse – en välmående radhusproletär kanske, men utan egna produktionsmedel och eget kapital”, skriver han. [..]
– Nu saknas det inte sparkapital i Sverige. Problemet är att det till största delen inte är individuellt utan kollektivt, genom statliga företag, AP-fonder och olika pensionsfonder.

NWT.se

Islams nyttige idioter
Poul Erik Andersen skriver om nyttige idioter i den danske folkekirke, som samarbejder med islamiske fundamentalister. (foto: bestyrelsesformand Lissi Rasmussen)
Set med lægmands øjne tager folkekirken sig efterhånden mere og mere besynderlig ud. Nogle præster har taget ved lære af den muslimske fredagsbøn, og er i bedste imam-stil begyndt at bruge gudstjenesten til politiske programerklæringer. Andre har sammen med domprovster og biskopper travlt med at tækkes muslimske hardcore imamer og kolportere det besynderlige budskab, at muslimer og kristne skulle have samme Gud uden tanke for, at ayatollah Khomeini ramte plet, da han helt korrekt konstaterede, at Koranen rummer hundrede flere gange vers, der handler om politik, end vers der omhandler fromhed.

Et foretagende, der kalder sig Islamisk-Kristent Studiecenter, og som både Københavns Stift og en lang række kristne græsrodsbevægelser er involveret i, er et typisk eksempel på en dialogagtig paradeforestilling, hvor kirken og godtroende præster bliver brugt til at legitimere islamisk fundamentalisme.
I antologien “Islam i vesten – på Koranens vej?” redigeret af journalist og forfatter Helle Merete Brix og historiker Torben Hansen redegøres der bl.a. for de tre muslimske organisationer, der står bag Islamisk-Kristent Studiecenter og støtter det økonomisk. Det drejer sig om den tyrkiske organisation Milli Görüs, der har europæisk hovedsæde i Tyskland, og som af den tyske efterretningstjeneste betegnes som “islamisk-ekstremistisk”. De to andre organisationer er den fundamentalistiske bevægelse Minhaj ul-Quran og Den muslimske Verdensliga, der styres fra Saudi-Arabien. I Danmark opererer Milli Görüs under betegnelsen DMGT eller “Sammenslutningen af Indvandrerforeninger“, og har her i landet 43 afdelinger med Zeki Kocer som landsformand. [..]
– Ved at anskue integration som et teologisk spørgsmål og dermed gå i dialog med imamer, hvis eneste form for dialog er lyden af deres eget ekko, er store dele af folkekirken godt på vej til at blive den største hindring for integration af muslimer. Diverse præster, domprovster og biskopper legitimerer på den måde islams politiske og menneskefjendske diktat, og taberne bliver de muslimer, som blot ønsker en fredelig og arbejdsom tilværelse som frie mennesker i et samfund, hvis normer de ønsker at tillempe sig, men som hjælpeløse er under pres fra de islamiske organisationer og imamer, som folkekirken i stor stil blåstempler og dermed giver autoritet.
Poul Erik Andersen , 180 grader


Nicht die Moschee, der Islam ist das Problem
Millionen Muslime leben in Deutschland, doch sich anpassen wollen viele nicht. Ein Plädoyer für ein Ende der Multikulti-Illusionen. FAZ

Giordano: Moschee-Bau ist “Kriegserklärung”
Ralph Giordano hat sich erneut gegen den Moscheebau in Köln gewandt. Er nannte das geplante Bauwerk eine “Kriegserklärung an die Umwelt”. Tagesspiegel

DOKUMENTATION: Der Brief von Giordano im Wortlaut
Kölner Stadt-Anzeiger

Tillid
Den Nationale Integrationsplan, plakater i “det offentlige rum”

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.