15
nov
Seneste opdatering: 15/11-07 kl. 2033
11 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Seks år med Fogh i spidsen for en VK-regering med Dansk Folkeparti som parlamentarisk grundlag, har givet eminente resultater. Arbejdsløsheden er historisk lav, udlandsgælden er betalt og SR-regeringens udlændingepolitiske katastrofekurs blev bragt til standsning. Meget er dog sket, og det forhold, at Fogh denne gang var afhængig af et færøsk mandat for at fortsætte succes’en, er intet mindre end skræmmende.Hvis VKO-flertallet kan holde sammen i endnu en periode, så vil de tre partier formentligt tabe næste valg uanset resultaterne af den førte politik. Meget tyder på, at tiden arbejder for den bløde, mere sociale end nationale konservatisme. Det er som om folk flest har glemt konsekvenserne af 1990’ernes udlændingepolitik. Det er nu ikke, fordi politiets døgnrapporter ikke er leveringsdygtige i eksempler. Det sidste døgn op til valget kunne man eksempelvis høre, hvorledes en 19-årig dansk-libaneser holdt sin 19-årige danske kæreste indespærret i ni dage, hvor hun blev udsat for livstruende tortur. Ifølge medierne (undtagen DR Online), så skete det hele, fordi han ikke ville tillade, at hun så sin kristne mor. Nogenlunde samtidig så endnu en dansk-islamistisk terrorsag dagens lys, og atter blev politiet fysisk angrebet af 2. generationsindvandrere. Volden er blevet hårdere konstaterer en højtstående politimand, men kan de konservative af æstetiske årsager ikke lide at tale om multikultur, så burde de da i det mindste rette fokus på retspolitikken.Nu klarede Fogh valget denne gang, men medmindre både Venstre og de Konservative mere offensivt forholder sig til det værdipolitiske, så går den ikke igen.

Kim Møller, uriasposten.net på 180 grader 

Kommentarer på bloggen – forsøgsperiode

Jeg har længe  overvejet at åbne for kommentarer, selvom jeg altid har fået mange nyttige  og venlige  mails. Man ser at kommentarer tjener et formål på Uriasposten, Gates of Vienna og Document. no m.fl. Noget har talt for, noget imod. Imod dette at jeg ikke selv er specielt  diskutérlysten og det tidskrævende i at læse dem, hvis de  løber  op i store antal. For taler at der er mange informerede folk derude  i cyberspace, gode skribenter med gode tips . Kontakter etableres. Det sidste  sås tydeligt  på valgaftenen da  vi samlede bloggere, kommentatorer og andet godtfolk til en festlig aften med storskærm og fadøl. Det  overbeviste mig om at give  kommentarer en chance, for de er ikke bare mentalhygiejne for skribenten, de gir´også en mulighed for at andre  end jeg, kan få glæde af tips. Vel mødt til kommentarer på Snaphanen. Fungerer det, bliver det permanent.

Folkets dom og Mediernes  bananrepublik 

DANSK FOLKEPARTI kom i Folketinget med 25 mandater.
Dermed har partiformand Pia Kjærsgaard og hendes hold for tredje gang i træk ført deres parti til mandatfremgang ved et folketingsvalg. Nu efter valget er der grund til at dvæle lidt ved de betingelser, som Dansk Folkeparti har været oppe imod.Engang måtte partiets folketingsmedlemmer tåle at høre en   statsminister stå på Folketingets talerstol og kalde dem »ikke stuerene«.Fornærmelsen ramte den pågældende statsminister som en boomerang, men budskabet hænger åbenbart ved.
Trods elitens afstandtagen, trods resterne af det smuds, som Nyrup Rasmussen kastede fra talerstolen, trods det nye fjendtlige parti, har Pia Kjærsgaard alligevel haft fremgang ved tre valg i træk og repræsenterer nu tingets tredjestørste parti.Sådan lyder folkets dom, når det skærer igennem pænheden, den politiske korrekthed og den bedrevidende fordømmelse og belønner partiet for dets afgørende indsats – justeringen af en flygtninge- og indvandrerpolitik på støt katastrofekurs.

JP Leder

Bananrepublikken Danmark

Man må antage at den nordiske  skamme-ud-kampagne er bestemt for hjemmemarkedet, skønt man skal ikke undervurdere journalisters  magt  og herlighed  i egen indbildning. Som  en logisk konsekvens af svenske journalisters helt  uhørte politiseren,  har Jyllands Posten klogt  nok vendt sig mod den svenske blogosfære, for at for at fremkalde et mere  retvisende billede af, hvad der tænkes i Sverige.  I Norge skriver Nina Hjerpset-Østlie på Document.no :

Skuffelsen er til å ta og føle på i det journalistiske Norge etter de
anstendiges tap i Danmark. Og få eller ingen redaksjoner skjønner
hvordan det danske valgresultatet kunne bli så forferdelig feil –
særlig fordi norsk presse på sedvanlig balansert og energisk vis har
arbeidet for det motsatte resultat.

Men alle som leste redaktør i Aftenposten Per Egil Hegges kommentar
til dansk valgkamp 8 november vet svaret. For i disse tider tenker,
mener og velger danskene mye rart fordi de har inhabile medier. Så fra
tidligere borgerlig hold lyder det redaksjonelle budskap:

DANMARK: MEDIENES BANANREPUBLIKK

Aftenpostens proklamasjon ville naturligvis vært langt mer fengende om
man hadde tatt skrittet fullt ut og ganske enkelt skrevet at Danmark
er en Bananrepublikk. Men det dreier seg ikke om Danmark som sådan.
Bare danske medier og deres politiske kommentatorer. Som slett ikke
har greie på habilitet sånn som for eksempel Aftenposten og NRK har.

I Bananrepublikker benytter gjerne Bananledere seg av politisk
Bananpropaganda, som de ofte betaler Bananjournalister og
Bananmeningsbærere for å utføre. Noen av de sistnevnte gjør det til og
med frivillig av idelogiske årsaker. Det hender det er valg i
Bananrepublikker, og fordi Bananmyndigheter vanligvis er veldig snille
gjør de valget enklest mulig for tungnemme borgere: man lar være å
forvirre folk ved å stille opp mer enn en kandidat eller et parti. Og
alle journalister og politiske kommentatorer er samstemmig enige om at
den ene kandidaten eller det ene partiet som blir presentert er
suverent og absolutt til det beste for det uopplyste folket.

Denne praksisen har slående likhetstrekk med det danske medier og
kommentatorer har bedrevet i den danske valgkampen. Da er det jo ikke
så rart at det gikk som det gikk?

“Da statsminister Anders Fogh Rasmussen møtte den sosialdemokratiske
leder Helle Thorning-Schmidt i en fjernsynsdebatt søndag kveld, var
det statsministeren som vant. Det sto i Jyllands-Posten. Ifølge
København-avisen Politiken var det derimot Fogh Rasmussen som tapte.
Nå beror jo slikt ofte på øynene som ser. Det er nok tilfellet her.
For det som ikke sto, var følgende: Jyllands-Postens politiske
redaktør, som utropte regjeringssjefen til vinner, har i mange år delt
bord og seng med Karen Jespersen, som etter et par-tre partioverganger
nå er Fogh Rasmussens sosialminister. Politikens kommentator var i
årene 1997- 2000 pressetalsmann for den daværende sosialdemokratiske
statsminister, Poul Nyrup Rasmussen.”

Bevare meg vel, begge avisene heier på sitt foretrukne alternativ – en
hittil helt ukjent praksis i norske redaksjoner. Her kommer også noe
som ikke sto, og som heller ikke var å finne i Hegges artikkel: i
motsetning til et middels uinteressert, norsk publikum skal det godt
gjøres å finne en danske som ikke på forhånd er fullt klar over at
Jyllandsposten er en høyreorientert avis og Politiken det stikk
motsatte. Begge avisene er i besittelse av antipatier og sympatier,
som de klart gir uttrykk for i ledere og kommentarer. Altså helt ulikt
den gode og presseetiske linjen norske redaktører, kommentatorer og
journalister praktiserer med liv og lyst.

“Det stopper ikke der. Danskenes totalt manglende begrep om habilitet
gjør landets medieverden til en bananrepublikk som ingen
såpeoperaforfatter ville ha våget å bake inn i en middels tåpelig
TV-serie. Det er bare så vidt det føres en diskusjon om disse
spørsmål.

Danmarks Radios (DR) – danskenes svar på NRK – evne til prinsipiell
tenking later visst også meget tilbake å ønske. Det demonstrerte DR
ved å fortsette å benytte danske Se og Hørs sjefredaktør og tidligere
pressetalsmann for Fogh Rasmussen, Henrik Qvortup, som politisk
kommentator etter at Se og Hør publiserte opplysninger om at lederen
for partiet Ny Alliance, Naser Khader, angivelig skal ha betalt svart
for utført arbeid.”

Har du hørt på maken? Noe slikt ville heldigvis ikke forekommet verken
i norske aviser eller norske TV-kanaler. I hvert fall ikke i
Aftenposten, hvis utsendte journalist Odd Inge Skjævesland helt
objektivt fant frem til noen som deler hekk med Dansk Folkepartis Pia
Kjærsgård. Det må utelukkende ha vært Skjæveslands habilitet som drev
ham til å dele intervjuobjektenes høyst interessante utmelding om
dansk politikk med det norske folk: Pia Kjærsgård eier ikke humor.
Neivel. Den opplysningen må vel kunne karakteriseres som utpreget
nyttig for norske lesere som fulgte med på den danske valgkampen?

Så redaksjonen i DR er helt klart inhabile hva gjelder det borgerlige
alternativet når de serverer publikum en tidligere pressetalsmann for
Fogh Rasmussen, som jo kan mistenkes for å ha visse sympatier i
retning av Fogh Rasmussens parti. Parallelt har DR servert politisk
kommentator Kaare R. Skou, men hans sympatier er det sikkert ikke
fullt så enkelt å gjette seg frem til:

“Jeg tror godt, de socialdemokratiske vælgere kan se, at den
lempeligere udlændingepolitik, som vi anstændigvis på et tidspunkt må
begynde at føre, kan Ny Alliance ikke få igennem.”

Skou er imidlertid ikke nevnt i Hegges artikkel om inhabile
Bananrepublikanere i Danmark, som for et utrenet øye kan se ut til å
ha den noenlunde demokratiske innstillingen mtp på kommentatorer at
samtlige seere/lyttere som i det hele tatt har politiske sym- eller
antipatier skal få muligheten til å bli like irritert som alle andre
som har politiske sym- eller antipatier.

Det er så langt fra det objektive Norge som man kan komme; landet der
en aldri merker hva slags sym- eller antipatier for eksempel
redaktører har. Det finnes dog èn edruelig dansk stemme da, som er
like nøktern som norsk presse. Han kan vi stole på at er habil:

“En av de mer nøkterne og forsiktige kommentarer denne uken kom fra
den frie og uavhengige skribenten Michael Kristiansen. Han er i likhet
med Qvortrup tidligere pressetalsmann for – Anders Fogh Rasmussen. Men
han mente at damen vant søndag.”

Her snakker vi genuin objektivitet med andre ord, så den
sosialdemokratiske Helle Thorning-Schmidt var vinneren av den aktuelle
debatten. Men husk nå endelig på at den omtalte damen ikke var norske
mediers ekstraordinært foretrukne kandidat, så dette er altså en helt
habil avgjørelse.

“Det er jo ikke sikkert at Shakespeare hadde rett når han hevdet at
“noe er råttent i kongeriket Danmark”. Men sannelig er det mange
bananskall der.”

Så sant som det er sagt. Og visste jeg ikke bedre ville jeg trodd at
de villfarne danskene har vært på besøk og lagt fra seg et og annet
bananskall i Furet Værbitt også. At norske medier og deres inviterte
gjester i studio støtt glir på bananskall kan kanskje delvis forklare
hvorfor vi stadig blir vitne til forestillinger av denne arten:

Redaksjon 1 – Tema innvandringspolitikk

Gjester i studio inkluderer: Olaf Thommesen, leder for hhv
Sosialistisk Ungdom og Unge Venstre, Trygve Nordby, 2 journalister fra
Dagsavisen, Torstein Dahle, representanter for UNCHR og Amnesty
Internasjonal samt Kristin Halvorsen. Og Siv Jensen.

Ordstyrer: Per Fugelli

Kameraføring: Erling Borgen

Dersom det på noen måte blir mer habilitet i norske medier fremover,
så kan det tyde på at inhabilitet egentlig er et veldig undervurdert
konsept som bare har fått et ufortjent dårlig rykte.
Document. no

Citater af svenske politikere  i DN:

 Jan Björklund, folkpartiledare, var på systerpartiets Venstres valvaka i Köpenhamn.

– Den borgerliga regeringen sitter kvar och det är väldigt ovanligt i nordisk politik. Man har vunnit på att fokusera på jobben, välfärden och utbildningsfrågorna, säger Jan Björklund.

Vad kan ni lära av systerpartiet Venstre?

– Att vara uthålliga. Även den danska regeringen genomförde impopulära beslut i början, men nu har opinionen vänt för dem, säger Björklund.

Är det ett problem att man är beroende av DF?

– Ja, givetvis. Hela flyktingpolitiken är annorlunda i Danmark. Man är mer restriktiv över hela det politiska fältet och det beklagar vi från svensk sida, säger Björklund.
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund gladdes också åt den danska brogerliga segern och uttryckte även han oro över Venstres beroende av Dansk Folkeparti.

– Jag är bekymrad över att flykting- och invandrarpolitiken fått så stort utrymme i Dansk Folkeparti. Det stjäl utrymme från andra viktiga frågor i valdebatten, säger Göran Hägglund.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson betecknar socialistisk folkeparti som mp:s systerparti.

– Det är glädjande att sf går fram men det är tråkigt att den bogerliga regeringen sitter kvar. Särskilt med tanke på den flyktingpolitik som man drivit, säger Eriksson.
SF ser ut att få 23 mandat, enligt prognosen vid 21-tiden. I förra valet hade man 11 mandat.

Också vänsterpartiets Lars Ohly beklagar att den borgerliga regeringen sitter kvar.

– Men socialistisk folkeparti har gjort ett fantastiskt val. De var kritiska till Irak-kriget, och drev välfärds- och miljöfrågor i valkampanjen och det har lönat sig, säger Ohly.

Enhedslistan som i prognosen vid klockan 21 inte tycktes klara 2-procentspärren stärkte det borgerliga övertaget.

– Fogh Rasmussen sitta säker. Och i nordisk bemärkelse är de danska socialdemokraterna små, jag tror de har förlorat på att anpassa sig efter Dansk Folkepartis verklighetsbeskrivning, säger Lars Ohly.

Trots att oppositionen förlorar valet tycker Ohly vänsterpartierna är tydliga.

– De gick ut och sa att de skulle bilda regering tillsammans och Enhedslistan sa att de skulle stödja ett vänsteralternativ. Så borde vi också göra i Sverige, säger Ohly.

Mona Sahlin ville inte kommentera valresultatet men de svenska socialdemokraterna hade sin internationella sekreterare på plats i Köpenhamn.

– Dansk Folkeparti verkar bli det tredje största partiet och de har gjort ett starkt val. Sent kom flyktingfrågan att domierna de sista dagarna under valkampanjen. Tack och lov, har Helle Thorning Schmidt (s) stärkt sin position som oppositionsledare men hon är ny i dansk politik. Nu har hon ett antal år framför sig för att ta tillbaka makten, säger Ann Linde.

Socialdemokraterna ser dock ut att tappa mandat.

En sorglig dansk historia

I skrivande stund ser det ut som om den borgerliga regeringen i Danmark kan sitta kvar med stöd av enbart de främlingsfientliga i dansk folkeparti. Det är det mest sorgliga i hela historien. Frågan är hur de borgerliga i Sverige agerar om sverigedemokraterna skulle få motsvarande framgångar här.

Valet blev en rysare med, som vanligt i Danmark, högt valdeltagande. I skrivande stund är det inte helt klart om enhetslistan, den yttersta vänstern i dansk politik kommer in.
   Det nya partiet ny alliance, det nya högerliberala och invandringsvänliga parti som var den stora nyheten i valet, kommer däremot in, men med ett resultat mycket nära tvåprocentsspärren.
   Men allt tyder på att högerliberalen Anders Fogh Rasmussen kan sitta kvar med stöd av de konservativa och dansk folkeparti.
   Fogh hoppades på valdagen efter den rekordkorta valkampanjen att väljarna skulle uppskatta den stabilitet och de goda ekonomiska tider som han ser som resultatet av sin regering. Kanske var det så.
   Tillräckligt många danskar struntar uppenbarligen i att de främlingsrädda därmed ges stort inflytande.
   Länge splittrade
   Det danska vänsterpartiet, socialistiskt folkeparti går starkt framåt.
   Socialdemokraten Helle Thorning Schmidt däremot tycks rätt nöjd med att nästan ha hållit ställningarna. Ett par mandats tillbakagång ser det ut att bli. Och Fogh Rasmussens borgerliga parti venstre ser ut att få ett mandat mer än socialdemokratiet, som det heter på danska.
   Det viktigaste med stödet för Thorning är nog att den i personfrågor länge så splittrade danska socialdemokratin nu tycks sluta upp bakom henne.
   Det kan i skrivande stund fortfarande bli så att den borgerliga majoriteten blir beroende av både
   Ny alliance och dansk folkeparti. Hur det skulle fungera är mycket svårt att begripa.
   Det går därmed att förstå att ny alliance inte lyckades bättre.
   Hur gör svensk borgerlighet?
   Men den stora frågan för svensk del är nog ändå hur den svenska borgerligheten skulle agera om de hade att välja mellan regeringsmakten med stöd av ett parti med främlingsrädsla som affärsidÈ, och en regering över den blockgräns som möjliggör inflytandet åt såna som dansk folkeparti.

Dagbladet.se

Främlingsfientliga idéer ska bemötas
Statsminister Anders Fogh Rasmussen håller ändå dörren öppen för att förhandla med Ny Alliance. Möjligen skulle det kunna vara ett litet steg mot att marginalisera Dansk Folkeparti.
Men grundproblemet kvarstår ändå – att flera av de etablerade partierna i Danmark har avstått från att ta striden med de främlingsfientliga. I stället har de anpassat sig och tävlat med varandra om att visa sig “tuffa” mot invandrarna. Det gäller för övrigt även de danska socialdemokraterna. Men främlingsfientliga idéer oskadliggörs inte genom att etablerade politiker bekräftar människors fördomar. Det är något att tänka på för de svenska partistrategerna, när de konfronteras med Sverigedemokraternas framgångar.

Nerikes  Allehanda

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Hej i stuen og tak for sidst!

  • Nina Ø.

    God aften, Steen.

    Så hvordan fungerer den splitter nye kommentarfunksjon? alltid interessant med noe nytt!

    Mvh, Nina

  • Hej Nina – jeg skal lige lære det. Men når man har mødt så mange kommentatorer “live” – så frister det !

  • Nina Ø.

    Nuvel, vi har et par tjuvtriks der jeg kommer fra, men det kan vi ta på normal e-post. Mye snodige karakterer som kommenterer, men som regel svært mange som har interessante bidrag.

    Ellers vil jeg gjerne takke for å for en gangs skyld få hele navnet mitt på trykk, her hjemme heter jeg så til de grader Nina-på-document (mannsjåvinister antagelig :-), da Hans alltid heter Rustad) at jeg har begynt å tenke på meg selv som det. Ikke bra når man f.eks. skal undertegne på Visa-regninger :-D.

    Og hvordan er formen etter Valgseier de Luxe? Fått noen takkebrev fra VKO etter innsatsen enda?

  • “Fått noen takkebrev fra VKO etter innsatsen enda?”

    næh – de utaknemmelige , højreorienterede svin!

    “Svin, svin, svin ” (citat :Khader)

  • Nina Ø.

    Huff da, slikt er da umåtelig krenkende og burde resultere i en og annen rettssak? Spesielt hvis de er (Bevare meg vel!) høyreorienterte.

    Men hva annet kan man vente av en Bananrepublikk? Du kjenner antagelig til Fleksnes-varianten av en Belafonte-sang?

    “Jobba nattskift på rom og coca, dagen gryr og snart tørner vi hjem – klaser av bananer hvor jeg glaner, bananer, bananer hvor jeg glaner. Bananer, bananer i lange baner, skorpioner med hårete bein.”

    Day-O!

    Krenkelser er ellers fryktelig festlig; i en liten bygd i Norge krenket diverse innbyggere meg ved å si at min foretrukne, innkjøpte hund var stygg. Annenhver mann i den samme bygda heter Lars – gjett hva pelsdyret heter?

    😀

  • jeg h a d e r bananer, men jeg elsker Rolf Wesenlund.

    Måske er man selv en Marve Fleksness når det kommer til stykket ?

  • Nina Ø.

    Det håper jeg da virkelig ikke, jeg har syntes mer synd på Lagerleder Fleksnes enn jeg har synes han var morsom (selv om jeg er begeistret for Wesenlund forøvrig).

    Ærlig talt; det umulig å hate bananer! Vet du egentlig hvor anvendelig bananer faktisk er?

  • Tillykke med din beslutning om en åben kommentarfunktion. Det kommer du garanteret ikke til at fortryde.

    Og tillykke med valgresultatet, Snaphane! :mrgreen:

  • Lars Findsen På Crack (islamofob)

    Også tak for sidst fra “Findsen”, og tak til Steen for det fine arrangement. Rigtig fedt at møde de af jer jeg ikke har truffet IRL før. Der burde have været tv på, så de plagede MSM-kiggere kunne have fået mere vægtige indslag end endeløse reportager med Fidel Løwndahl. Mine damer og herrer … eller rettere mine herrer, Kimpo kunne så have belært ikke blot os gæster, men det ganske land, om feminiseringens erodering og nivellering af det danske samfund i almindelighed, og de folkevalgte i særdeleshed.

  • ThomasL

    Tak for sidst Steen, (og I andre jeg mødte). Det var på alle måder en vellykket aften.