24
dec
Seneste opdatering: 25/12-07 kl. 1854
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Tibirke Kirke    (større, tydeligere skærmbillede  her. Tryk “collapse frame”. Der er kun stearinlys)

Hver tredje dansker  i kirke juleaften

K.D. Lang sings Leonard Cohen’s Hallelujah

Glædelig jul ! Og hilsner til alle, ikke mindst gode  venner i Sverige og Norge samt  Danmarks  specielle ven i USA.  Selvom det er  fjerde gang – ingen jul uden Jussi Björling: “Oh,  Helga  Natt” , mp 3 min. 4:45.

hammersh__i.jpg 

 (foto Snaphanen)

White Britons will be a minority in a dozen towns within 30 years

Record levels of immigration combined with higher birth rates among newcomers will tip the balance between whites and non-whites and create a string of “superdiverse” cities where no single group will form a majority.

The watershed is expected to be reached first in Leicester, where whites will form less than 50 per cent of the population by 2020, followed by Birmingham in 2024, and by Slough and Luton soon afterwards.   …..  “Regardless of future immigration patterns, it is just a matter of time until cities such as Birmingham become plural. 

“Even if we prohibited another single soul from entering the country, the trends have already laid root.”

“Superdiversitet” 

 Why Muslim Women Can’t Marry Non-Muslim Men    
 
A fatwa issued in August 2007 by the secretary-general of the Assembly of Muslim Jurists in America , Dr. Sheikh Salah Al-Sawy, states that marriage between a Muslim woman and a non-Muslim man is forbidden and invalid, and that children born of such a union are illegitimate.

Frontpage

Hvordan bliver  man nazist ?

Jan Milld lister  den Erasmus Montanus logik op, som anstændighedsetablissementet driver sig ud i, når den vil argumentere  imod virkeligheden. Jeg kunne  komme  i tanke om noget mere fascistoidt end  netop  BGF. Men de  har så travlt med alle  deres -ismer. I går stødte  jeg på én, der i ramme  alvor kaldte sig selv “en konservativ, paleo- antifeminist….” ER man overhovedet nogen, uden at have fundet sin  indre -ist ?

 Hur kan någon människa i Sverige idag bli nazist?

Vi har ju facit på vad Hitlerväldet medförde i världen!En del av förklaringen kan möjligen ligga i den typ av erfarenheter som Blågula frågor tvingats göra alltsedan starten 1994.

Utgångsläget var att

a) den omfattande invandringen hade hunnit skapa påtagliga samhällsproblem

b) de som anförde invändningar undantagslöst var – i varje fall om man skulle tro massmedia – personer och grupper med en tvivelaktig hållning till demokrati.

BGF:s koncept var därför att till punkt och pricka följa “den demokratiska handboken”: respekt för meningsmotståndare, saklig argumentering, sökande av relevanta fakta, osv. Tydligt tog vi avstånd från både främlingsfientlighet och rasism, nazism och våld. Med den politiska bakgrunden hos oss i ledningen för BGF skulle därvid finnas en trovärdighet.

Ett mönster blev ändå snart tydligt i bemötandet av oss……..:

Altid læsværdige Ulf Petterson´s diagnose er  klokkeklar –  socialt kapital, har sjunkit som en sten –  . Hvis bare hans  kur for Sverige  var ligeså var ligeså tillidsvækkende. Jeg er  pessimist:

Så här i juletider kanske mångas tankar stannar upp vid det goda. Men hur bör vi handla för att nå detta goda? Och hur ska vi göra för att nå det goda samhället? Det kan man förstås inte svara på i bloggpost på några hundra ord, men jag tänker ändå säga något om det.

Sverige har på rekordkort tid blivit ett mycket splittrat land. Från att vara ett av världens mest enade samhällen, med det största förtroendet mellan medborgarna, har vi på några decennier fallit till en långt mörkare motpol. Tilliten, det som samhällsvetarna kallar socialt kapital, har sjunkit som en sten. Brottsligheten har ökat kraftigt. Den ekonomiska ojämlikheten befinner sig på nivåer vi inte har sett på decennier. Känslan av gemenskap är allvarligt skadad och den identitetsmässiga förvirringen är för många total.

I många skolor råder våld. Som helhet sjunker resultaten och fler och fler lärare upplever våld och hot i vardagen. Flera hundra skolor bränns ner varje år – av allt att dömma av sina egna elever. En vandring genom en svensk storstad idag är en mer skrämmande upplevelse än det varit under någon svensks samtid. Klotter överallt. Skräp i mängder pryder inte bara ödsliga hörn utan även gator, torg och parker. Ungdomsgäng härjar och dominerar “sina” områden. Vissa grannskap undviks av alla utom de som tvingas bo där: Sverige har fått riktiga ghetton. Tiggare drar fram där de för några år sedan var okända fenomen. Våra gemensamma miljöer skriker mot oss: vi bryr oss inte, vi har ingen gemenskap, vi struntar i varandra, vi gör vårt och skiter i de andra.

Bland de allvarligaste tecknen på grava sociala patologier i Sverige är de allt vanligare attackerna på den medborgerliga hjälp som kanske mer än något annat representerar fungerande gemenskap och det goda samhället: vår räddningstjänst, ambulans och brandkår. I allt fler områden angrips ambulanser och brandbilar med stenkastning och trakasserier när de rycker ut i syfte att hjälpa. Det är svårt tänka sig någon starkare mätare på splittring och misstro än när de som bara gör gott blir angripna.

Det är i många stycken inte en vacker bild, bilden av vårt samtida Sverige. Det är inte en bild vi vill ta med oss till värmen framför julgranen i morgon. Hur ska vi då nå ett samhälle med gemenskap igen?

Jag tror en del av svaret, en liten del förvisso, finns i samhällsdiskursens fetisch för ytlig tolerans och förakt mot varje form på krav på medborgarna. En ideologi av laisseiz-faire-populism har spridit sig; den missriktade tanken att tolerans är samhällets enda mål. Så länge alla följer lagarna har ingen rätt att ställa moraliska krav på andra. Varje grupp eller individ får sköta sitt och ingen annan har rätt att lägga sig i. Genom att på så vis maximera sin frihetliga tolerans maximerar man sin godhet, enligt detta sätt att tänka.

I en tid av splittring tror jag inte det är väg som leder till det goda samhället.

Tolerans är viktigt och en förutsättning för själva rörelsen mot ett gott samhälle. Men enbart tolerans är samtidigt en mycket låg ambitionsnivå. Det innebär bara passiv acceptans, inte aktiv medverkan i en diskussion om hur vi bör leva tillsammans. Tolerans är ett första steg, inte ett slutmål. Enbart tolerans bygger på tanken om isolering, snarare än tanken på gemenskap. Jag vill hävda att det goda samhället aldrig kan nås med bara tolerans. Det goda samhället förutsätter mycket mer än att vi bara struntar i vad andra gör. Ja, jag tror faktiskt att det är precis tvärt om: det goda samhället förutsätter att vi bryr oss. Det förutsätter faktiskt att vi lägger oss i. I det goda samhället vågar vi ta konflikter på kort sikt för att skapa gemenskap och omtanke i det långa perspektivet. De moraliska kraven måste gå långt utöver att bara följa den moral som vi klarat av att pränta på papper. För vi som bor tillsammans är alla delar i samma ömsesidiga beroende, vare sig vi vill det eller inte.

Ja det goda samhället förutsätter mycket mer. Det förutsätter att vi har en öppen debatt, där vi vågar pratar om precis alla problem. Att vi vågar kritisera varandra, så att vi inte undandrar oss att tala om allt som förtrycker eller begränsar oss. Att vi inte hycklar med gemensamma regler, utan låter dem gälla för alla och hela tiden, utan ursäkt och undantag. Att vi tar jämlikhet och demokrati på allvar: så att vi inte nyttjar dessa dygder i blotta undantagsfall utan kräver dem konsekvent. Att vi nogsamt reflekterar över konsekvenserna av våra handlingar och beslut – inte bara för oss som bor här idag, utan även för framtiden.

Det goda samhället bör omfatta starka rättigheter. Men för att upprätthålla starka rättigheter, behövs starkare krav på medborgarna, inte svagare. Det goda samhället förutsätter att vi ställer krav. Det goda samhället är att ställa krav.

Det goda samhället ställer krav på medborgarna

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?