13
jan
Seneste opdatering: 15/5-10 kl. 2326
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

og danskere der ikke taler dansk.

“Klar i mælet” , skrev Per Schultz Jørgensen i Politiken, men nu er regeringens  idealsamfund også anderledes end Politikens. Gudskelov. ( Varannan avbryter studier i svenska för invandrare) . Jeg ved ikke  hvorfra forfatterne har, at indvandrere klarer sig bedre  i det  svenske uddannelsessystem. Påstanden svæver frit i luften.  F.eks. er ungdomsarbejdsløsheden tre gange større end i Danmark. Rapportens  ideal er altså – måske uden at vide det – dagens voksne proletariat af arbejdsløse  unge indvandrere, uden uddannelse og med et rudimentært  svensk. Hvad de finder på, når de skal beskæftige sig selv, kan enhver  se  i svenske  aviser og kriminalstatistikker. Det er  altså for ringe, at VK regeringen ikke  tilstræber  kaos lidt villigere. Jeg kvier  mig ved at tro, vi har de akademikere vi fortjener.

Afsættet for kritikken er undervisningen i dansk og modersmål, som forfatterne mener går ud på at undgå, at Danmark bliver et flersproget og multietnisk samfund.Elever, der har rødder uden for Europa, har ingen ret til modersmålsundervisning, og selv om enkelte kommuner har tilbud på området, slår det slet ikke til.

“Det er nærliggende at sammenligne over Øresund”, siger Bergthora Kristjansdottir. “I Malmø bruger man 60 millioner kroner på modersmålsundervisning. I københavn kun 11 millioner kroner. Så er det ikke svært at forstå, at tosprogede klarer sig bedre i det svenske uddannelsessystem end i det danske.”

Målet er ikke at fremhæve Sverige på Danmarks bekostning, men som forfatterne skriver:”Det forekommer os, at man i Sverige har satset på at fastholde fokus på, hvordan institutionerne fungerer, i troen på at man kan lave om på dem, så den øgede forskellighed bliver en samfundsmæssig ressource, og at netop det anses for en mere frugtbar vej end at bekæmpe kulturforskelle.”

‘Tvetunget uddannelsespolitik’ er skrevet af Bergthora Kristjansdottir og Lene Timm

Bergthora Kristjansdottir om det urimelige i at fokusere på dansk i en flersproget virkelighed

Exit Folkhemssverige : Invandrarna  på arbetsmarknaden

“Polisen har knäckt rånvågen i Malmö”

(270.000 indbg.) Under 2007 minskade inte bara antalet anmälda rån till 764

De tre  første  kvartaler 2007 var tallet  618 i Københavns  Kommune  (503.699 indbg.)

Sydsvenskan og Danmarks  Statistik

Humanistinkvisitionen

Canadian publisher Ezra Levant, questioned by the Canadian Human Rights Commission for publishing the Muhammad cartoons, mounts a magnificent defense of the freedom of speech and points up the ridiculousness of these new thoughtcrime laws.

En menneskerettighedskvinde, der kan samles op i stumper  på en fejebakke  efter sin mislykkede “coaching” af genstridig publicist.

Mörkmännen tystar debatt

Min hjemmelsmand skriver  opgivende: “Detta sade vi förr över ti år sedan! Då var det främlingsfientligt.”

KRÖNIKAN. Den svenska invandrings- och asylpolitiken präglas av godtycke och falsk humanitet. Ytterst drabbar det förföljda och svältande människor i världen när kostnaderna döljs. Prioriteringar. Ännu en gång ser vi hur varje försök att föra en seriös debatt om invandrings- och flyktingpolitiken havererar när politikens grindvakter är framme med sina etiketter om främlingsfientlighet och rasim mot varje åsikt som de ogillar.

I Bromölla kommun enades samtliga partier om att redovisa kostnaderna för flyktingmottagandet. I grunden är det inget märkligt eftersom kostnaderna för att ta emot flyktingar inte långsiktigt täcks av staten och därför påverkar utrymmet för andra kommunala utgifter som äldreomsorg och skola. Snarast är det tjänstefel om någon kommunledning inte tar fram ett tydligt ekonomiskt underlag för flyktingmottagandet eftersom det får långsiktiga ekonomiska konsekvenser.

Se på Malmö kommun där kommunledningen år efter år kräver åtgärder från statens sida för att begränsa inflyttningen av invandrare till kommunen. Givetvis skulle inte Ilmar Reepalu agera med en drucken papegojas envishet i frågan om det inte innebär en hård press på Malmös ekonomi och lägger hinder i vägen för andra kommunala satsningar.

Att vi överhuvudtaget i Sverige har en reglerad invandring beror i grunden på att invandring medför kostnader som måste vägas mot andra offentliga utgifter. Annars kunde vi ha öppna gränser. Värnar man om denna princip bejakar man i praktiken samma uppfattning som Bromöllapolitikerna.

Reaktionen på Bromöllapolitikernas utspel handlar förstås i grunden om att förslaget från början kom från sverigedemokraterna. Därför ryckte partisekreterare Marita Ulvskog ut och läxade upp sina partikamrater med argumentet att vi inte räknar på vad andra grupper kostar. Ulvskog ljög och gjorde det medvetet.

En värdering av vad den enskilde individen får kosta sker ständigt från vaggan till graven, vare sig det handlar om pengar till dagis, skolplatser eller eget rum i åldringsvården. Den som i slutänden hamnar på intensiven på sjukhuset får om han eller hon har hög ålder eller har levt ett miserabelt missbrukarliv räkna med att de vårdansvariga läkarna inte sätter in samma dyrbara behandling som om patienten är ung och har hela livet framför sig. Det vet förstås Marita Ulvskog som den erfarna politiker hon är, hon bara låtsas vara ovetande om att den offentliga sektorn ständigt gör prioriteringar mellan olika grupper.

Senast igår kom en larmrapport som visar att fler människor dör i onödan i Sverige jämfört med i andra länder för att sjukvården rustats ned. Var det någon som pep om att vi inte värderar människovärdet?Staten svarar bara för kostnaderna för kommunernas flyktingmottagande de första åren. Eftersom kostnaderna för varje ny flykting motsvarar ungefär skatteinbetalningen från en heltidsarbetande person blir kostnaderna mycket stora om den invandrade inte snabbt blir etablerad på arbetsmarknaden. Med sådana kalkyler skulle asylpolitiken kunna bli mer effektiv. Det skulle visa att i kommuner med en god arbetsmarknad kan det bli plus, Ljungby är en sådan där invandrare snabbt får jobb och blivit en vinstaffär för kommunen.

Av humanitära skälmåste Sverige ta emot de som flyr undan förföljelse och hot mot sina liv. Men flertalet som fått uppehållstillstånd sedan början av 1980-talet har inte varit flyktingar i vedertagen mening. Sverige har genom den alltför generösa invandrings- och flyktingpolitiken – mer än en miljon sedan 1980-talets början – med en slapp tillämpning av asylregler och återupprepade amnestier dragit på samhället enorma kostnader.

Professor Jan Ekberg i Växjö har hävdat att invandringens kostnader är omkring 30-40 miljarder årligen. En annan professor, Bo Södersten, beräknade kostnaden till 50 miljarder om året. Att det handlar om mycket stora summor, pengar som tränger undan andra viktiga offentliga satsningar, är obestridligt. Avgörande för hur mycket det handlar om är hur stor andel av invandrarna som får ett jobb och hur snabbt det går att ta sig från bidragsförsörjning till arbete.

Att arbetslinjen hittills fungerat så väl har varit det bästa som hänt svensk integrationspolitik under senare år, men det finns också anledning att hysa stor oro om vi snart går in i en lågkonjunktur och arbetslösheten bland invandrare, där många har en svag ställning på arbetsmarknaden, ånyo skjuter i höjden.

Det finns ingen anledning att lyssna på mörkmännen som inte vill diskutera invandrings- och flyktingpolitik i ekonomiska termer. Deras humanitet är bara ett uttryck för självbedrägeri. I själva verketskulle kostnaderna för invandring och asylpolitik rädda betydligt fler liv om pengarna satsades på människor som är hotade till livet av förföljelse och av svält runt om i världen.

För samma pengar som det kostar att försörja en enda invandrad familj i Sverige kan vi försörja 25 familjer i de fattigaste länderna i världen. Den svenska invandrings- och flyktingpolitiken är bara generös för den som blundar för fakta. Ett talande exempel är hur det idag bedrivs snyftkampanjer kring de papperslösa som vistas illegalt i landet, människor som skulle kunna försörja sig i sina hemländer, medan fattiga människor från Afrika drunknar i Medelhavets vågor. Vi kan hjälpa bättre med en mer genomtänkt politik.

Ett första steg borde vara att sammanföra flykting- och biståndspolitiken, dra ned på invandringen, och göra större insatser för människor som lider akut nöd i sina hemländer.

Kronik i Skånska Dagbladet

lars.j.eriksson@skd.se –  det er ikke med på onlineversionen* Ekberg og Södersten´s  oldgamle tal, skal tages  med størst muligt  forbehold

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?