8
okt
Seneste opdatering: 8/10-08 kl. 2329
38 kommentarer - Tryk for at kommentere!

helt frisk, allerede set af 52.000. Condell er for stor for You Tube at lukke munden på. Alene hans utekstede vidoer har i snit en kvart mio seere. Med dem der er tekstet på alverdens sprog, må det løbe op i millioner. Brugt med Condell´s talent og typisk britiske ironi og understatements vekslende med ætsende harme, en særdeles slagkraftig kommunikationsform. Denne video handler også bla. om den Saudiske kræftbyld, Holland, England og Sveriges konkurence om at lade sig islamisere mest, forførende muslimske kykloper og det prostituerede, “penge-horende” Labour: »A vote for Labour is a vote for Islam, not even at gun point, would I ever vote for them again« :

»Pænt Sagt«

vi har modtaget:

Kære Lisbeth Knudsen, Som mangeårig abonnent på Berlingeren, beklager jeg, at du i et anfald af politisk korrekthed har besluttet at ”udfase” Lars Hedegaard fra Groft Sagt. Efterhånden var Lars blevet det eneste oplivende moment i debatsektionen, som i den nye udformning er blevet endnu kedeligere. Og det er ganske sigende, at Debat nu er placeret efter to sider med en opremsning af navnene på de døde og halvdøde. Gab………..

Med venlig hilsen, Robert Ellis

Jeg elsker spalten “Groft sagt”, som jeg hver dag læser med stor fornøjelse. Blot har jeg på det seneste kigget forgæves efter Lars Hedegaards skarpe pen.
Jeg håber da ikke, at alderen er begyndt at tynge dig tante? Er du begyndt at miste tænderne? Hvis det er tilfældet, bør du omdøbe spalten til “Pænt sagt”.

Med ønsket om god bedring, Harry Vinter (foto © Snaphanen)

Lars Hedegaard var en af grundene til at jeg af og til læste Berlingske Tidende. Avisen er bestemt blevet fattigere med hans tvungne afgang.

Venlig hilsen Rubén Palma

Er avisen bange for islam-kritik?

For et par år siden forsvandt Karen Jespersen pludselig som klummeskribent fra avisens spalter. Tilfældigvis faldt det sammen med udgivelsen af hendes islam kritiske bog: »Islamister og Naivister«.

Nu er turen så åbenbart kommet til Lars Hedegaard , der ikke længere kan spidde de radikale islamister og eksponere andre indvandrerproblemer med sin skarpe pen i Groft Sagt. Har Berlingske Tidende berøringsangst overfor islam? Det skorter dog ikke på journalister, der boltrer sig med at latterliggøre kristne bevægelser som Faderhuset og Indre Mission, og som ikke lægger fingrene imellem, når præster som Langballe og Krarup skal kritiseres.

Erik Nørgaard, Berlingske, 4-10-2008. (Redaktionen svarede bla. brevskriveren: “Vi fortsætter med at udvikle konceptet (GS) ikke mindst for at sikre, at der altid er bid i spalterne.” Der skulle nok have stået “afvikle”. Groft Sagt fylder det halve af, hvad det gjorde for at år siden. Spaltens medlemmer kunne – suppleret med Bent Blüdnikow – lave deres egen avis.

Det är dags att lägga silkes-vantarna på hyllan och ta i med hårdhandskarna.

Eneste egentlig hårde reaktion på historien fra Trollhättan igår:

Oavsett dessa ungdomars etiska tillhörighet och kulturarv, oavsett en “taskig “barndom och uppväxt fylld med traumatiska upplevelser, avsett känsla av utanförskap, finns det inget godtagbart försvar i världen för deras beteende.
Det är fullkomligt oacceptabelt att vanligt folk ska vara rädda för livhanken.
Det är fullkomligt oacceptabelt att folk lämnas åt sitt öde när inhyrda vakter inte vågar agera och i stället flyr fältet.
Det är fullkomligt oacceptabelt att ett gäng får skapa mer eller mindre anarki – medan myndigheterna står med händerna i byxfickorna.
Samtidigt är det viktigt att fortsätta det mödosamma arbetet med att få ungdomar som har hamnat snett på rätt köl igen.Att långsiktigt jobba med att få stopp på den nyrekrytering till kriminella gäng som sker dagligen och stundligen i vårt land.

Ett ungdomsgäng sätter skräck på Kronogården, “roar” sig med att trakassera och hota människorna där.

Tiden er kommet til at lægge fløjshandskerne II

Der er to sideløbende reaktioner på denne – velkendte – type historier. Der er den rent følelsesmæssige reaktion som man ikke nødvendigvis vil nedfælde og poste på nettet uden behørig indpakning. Vores egne idealers selvdestruktivitet, brud på den sociale kontrakt som i hvert fald et stykke nede af vejen legitimerer drastiske tiltag som et retssamfund må afvise, osv. (dette var vanskeligt at pakke ind). Og så er der resignationen: Der er ikke noget her der ikke er forløbet efter bogen. Retten har handlet efter retningslinjer udstukket af love vedtaget af et flertal i Folketinget, valgt af et flertal som opfatter Dansk Folkepartis ‘uanstændighed’ som et større problem end de problemer som denne historie afspejler, et flertal som heller ikke lægger pres på de øvrige partier for at forholde sig assertivt til nedbrydningen af samfundet, i stedet for at lade begivenheder som denne gentage sig med søvngængeragtig sikkerhed. Skidt start på dagen (LFPC).

To mænd blev i går i landsretten idømt to et halvt og tre års ubetinget fængsel. Dommen blev mødt med glædestårer blandt tilhørerne, der havde frygtet en udvisning af de to tiltalte. […]

Selv om de to tiltalte, Bader Abdulla Bader fra Irak og Mohammad El Banna, statsløs palæstinenser fra Libanon, blev idømt ubetingede fængselsstraffe, var de omkring 10 tilhørere alligevel meget lettede over dommen. På forhånd havde de nemlig frygtet, at begge de to mænd på 27 og 31 år ville blive udvist fra landet. Bader Abdulla Bader og Mohammad El Banna blev den 4. juli i byretten idømt hhv. to et halvt og tre års fængsel for at have forsøgt at smugle 587 gram heroin fra København til Århus. […]

Der var under hele den syv timer lange retssag en del uro blandt tilhørerne. Flere gange blev anklagerens påstande mødt med mishagsytringer, og oplæsningen af byrettens dom blev mødt med et “fucking danskere” fra rækkerne bagest i retslokalet. Da dommer Lis Frost læste landsrettens dom op, som altså stadfæstede den tidligere dom, udbrød en af tilhørerne, at anklageren burde finde sig et andet arbejde. […]

Familierne til de to dømte var efter domsafsigelsen lettede. Flere havde svært ved at undertrykke jubelen i retslokalet, og tilfredsheden med dommen var stor. […] Stor jubel efter fængselsdom

En av historiens mest statstrogna journalistkårer

Jeg ser på Uriasposten, at der “aldrig er gennemført en videnskabelig undersøgelse af danske journalisters politiske observans”: Professor Erik Albæk: Journalister stemmer rødt fordi de er midtersøgende. Jeg skal ikke kunne sige det. Der produceres flere rapporter end svin i Danmark. Men det er der til gengæld i Sverige. På Statsvetenskapliga Institutionen på Gøteborgs Universitet for syv år siden. Da jeg nu med noget besvær har fundet et referat af undersøgelsen frem, fra en hjemmeside der har været uvirksom i årevis, besluttede jeg mig til at bevare den for eftertiden. Jeg håber den vil få danske journalister til at fremstå som de rene fornuftsvæsner: (Bemærk at 22 % af journalisterne stemte VPK i 1989, da det endnu var et kommunistparti og ikke havde smidt “két” !):

av Kurt Wickman, fil dr och författare

Nästan 70 procent av den svenska journalistkåren sympatiserar med vänsterpartierna. Det är en from förhoppning att det inte skulle påverka deras uppfattning om problemställningar och nyhetsvärde. Tvärtom liknar de en sekt med förutsägbara och från allmänheten avvikande uppfattningar. Resultatet är en uttråkande politisk korrekthet, där minsta problem i privat välfärdsproduktion får en uppmärksamhet som normalt reserveras för rockstjärnor. De ska inte bli förvånade över att allt fler stänger av och lägger ifrån sig tidningen.

Anmärkningsvärd information når oss från universitetet i Göteborg. Det gäller den svenska journalistkårens politiska sympatier. En allmän känsla av att medierna fungerar som en oberoende socialistisk kraft i samhällsdebatten tycks bekräftas. 1999 sympatiserade 31 procent av alla journalister – inom radio, TV, tidningar och tidskrifter – med vänsterpartiet. Det är också största parti inom journalistkåren, följt av socialdemokraterna på 27 procent. En tidigare flirt med miljöpartiet har – tillfälligt? – lagt sig. Miljöpartiet hade 10 procent av sympatierna. En sammanfattning av hela undersökningen är värd att återge:

Tabellen är i högsta grad anmärkningsvärd. De värden man förväntar sig för en samhällsgrupp som är så mycket exponerad för – och förväntas rapportera – folkliga stämningar, är uppenbarligen andra än dem vi ser i tabellen. Sympatierna borde självfallet ligga relativt nära utfallet i allmänna val. Journalisternas politiska uppfattningar borde ju rimligen fördela sig ungefär som befolkningens.

Men det gör de nu inte. Några rent egendomliga effekter är påtagliga.

Intressanta följder
Journalisterna stöder regeringskoalitionen och staten i extremt hög grad – mer än två tredjedelar av journalisterna sympatiserar med något av regeringspartierna. Det är tveksamt om det någonsin har funnits – ens i fascistiska eller kommunistiska diktaturer – en så gentemot staten hängivet lojal journalistkår – som ju gärna vill beskriva sig som ”kritisk mot makten” för att rätt kunna utöva sitt yrke. Men ”makten” tycks uppfattas i rent leninistisk mening – det är främst ”privatkapitalismen” som utövar den. Statskapitalismen – eller rentav statssocialismen – hamnar lätt utanför blickfältet för den som har en socialistisk dagordning.

I några avseenden är dock journalistkåren rimligen inte riktigt nöjd med regeringens sammansättning. Dominerande parti borde vara vänstern – d v s Gudrun Schyman borde vara Sveriges statsminister. Vänsterpartiet borde ha de tunga ministerposterna, socialdemokraterna de medeltunga och miljöpartiet ett par av de lätta – en koalitionsregering karaktäriserad av ”kommunism under påverkan av miljösynpunkter och fackföreningar”. För bara några år sedan (1995) såg journalisternas sympatier något annorlunda ut – de låg då snubblande nära en mer renodlad vänsterregering – en koalition mellan vänsterpartiet och miljöpartiet. För 44 % av de svenska journalisterna var detta den bästa lösningen på hur Sverige politiskt skulle utvecklas under bland annat inträdet i EU.

Ytterligt anmärkningsvärd är opinionsutvecklingen 1989–1999. Intellektuella borde mer än andra påverkas av de stora förändringarna i omvärlden. Journalister har ju också som yrke att rapportera och tolka deras innebörd. Det faktum att hela det kommunistiska imperiet i Europa föll ihop som ett korthus satte dock inga särskilt synliga spår i sympatierna – i stället stärktes vänstern ofantligt och blev största parti bland journalisterna. En sådan märklig immunisering gentemot en motspänstig utveckling brukar normalt kunna förklaras av att man sätter upp en rad ideologiska skärmar för att filtrera bort svårsmält information – det finns väl ingen anledning att tro att förklaringen är annorlunda för journalistkåren.

Den borgerliga oppositionen är närmast utraderad inom journalistkåren. Moderaterna, som är det stora borgerliga partiet med omkring 25 procent av väljarna bakom sig, har omkring 10 procent av journalisterna med sig. Om det gick att göra en nedbrytning för t ex Stockholm skulle polariseringen troligen bli ännu större.

Största borgerliga parti är i stället folkpartiet, vilket kan vara lättare att förstå. Det fungerar i allt väsentligt som ett semi-borgerligt parti, inte sällan som ett stödparti för socialdemokraterna, en position som partiets egen kader normalt återvänder till efter kortare eller längre ”utflykter” till mer borgerliga synpunkter. Den politiska villrådighet som vilar runt folkpartiet gör väl att de 14 procenten journalistsympatier närmast skall tolkas som ett relativt ointresse för partipolitik. Det är ungefär samma andel av den normala väljarkåren som i opinionsmätningar väljer att inte uppge partisympati.

Andra, inte mindre intressanta, följder
Det är ett välkänt fenomen att politiskt homogena grupper lätt antar sekteristiska drag. Frånvaro av alternativa tolkningar av egna och andras positioner gör att sekter lätt ”demoniserar” andra och uppfattar den egna hållningen som det ”normala”. En viss intolerans för avvikande synpunkter uppkommer också ganska lätt. Eftersom man aldrig tvingas tänka igenom någon annan tolkning av samhällsförloppen än den egna gruppens, framstår människor med andra uppfattningar som antingen korkade eller illasinnade.

Eftersom t ex moderater uppenbarligen inte är enfaldiga, uppfattas de förmodligen som demoniska – de vill inte det goda, som är så uppenbart enkelt och rätlinjigt att uppnå, i de interna diskussioner där inga intressanta problematiseringar finns. När något ljushuvud till ung rockstjärna föreslår att man skall ”döda moderater”, rapporteras detta i pressen med ett diskret, men hörbart journalistiskt fnitter. De kan ju inte instämma, men det är alltid möjligt att rapportera utan att ta avstånd.

En sekt utmärks normalt också av att man ersätter idéflödet utifrån med ett ganska hårt styrt internt program. Kring detta samlas man, utvecklar det – och kräver stark anslutning av alla som vill bli medlemmar i sekten. Det är möjligt att med mycket hög precision förutsäga uppfattningar hos en medlem i den journalistiska sekten. Några sådana typiska övertygelser är dessa:

* industrin hotar vår överlevnad;

* kärnkraftverk skall jämföras med helvetesmaskiner;

* det finns för litet miljöpolitik;

* nedskärningar i offentlig verksamhet är förkastliga;

* inkomstfördelningen är orättvis;

* skattesänkningar är till för de rika;

* internationella ekonomiska relationer är suspekta.

Stor idémässig förutsägbarhet i kontroversiella frågor hos en betydande intellektuell grupp är historiskt sett ganska ovanlig. Bland mycket annat strider det väl egentligen mot sådana krav på konstnärlig kreativitet som alltid finns (i någon utsträckning) i intellektuella yrken. Just denna egendomlighet ger direkt vid handen att man är ute i andra syften än att upplysa. Man tar helt enkelt för sig en politisk uppgift – att med pennan förändra samhället till något som man uppfattar som ett bättre tillstånd.

När jag säger att sekten saknar förtroendefulla kontakter med andra, kan detta diskuteras. För varje granskare av idédebatten kring vårt sekelskifte framstår väl de flesta representanter för de lättare samhällsvetenskaperna vid våra universitet (sociologi, statskunskap, antropologi, ekonomisk historia o s v) som den journalistiska huvudfårans vänner och medkämpar. Tillsammans har de skapat och slår vakt om den grupp av värden som definieras i mina exempel, ofta betecknade som ”politiskt korrekta”.

Sekterna bildar tillsammans en allmännelig kyrka, en organisation där man gemensamt skall forma samhället i politiskt korrekt riktning. Tidningarnas debatt- och kultursidor översvämmas av understödjande bidrag från den lättare samhällsvetenskapen. ”Experter” som skall kommentera i radio och TV väljs med omsorg ut efter vilka synpunkter de kan väntas framföra. Då och då syns andra typer av inlägg, men de är satta på undantag. Kurslitteraturen i de lättare samhällsvetenskaperna ger stort utrymme för artiklar och böcker från instämmande journalister – även om den vetenskapliga halten i sådana publikationer kan vara betänkligt låg.

Programmet är negativt
Om vi följaktligen väljer ett mer fruktbart sätt att betrakta den ganska egendomliga journalistiska verksamheten i Sverige, nämligen som ett implicit politiskt parti (som anammar sektens roll att söka reformera andra till att kunna bli framtida sektmedlemmar), framstår programmet som ganska magert. Borta är de insmugna bisatserna om hur lyckligt livet skulle kunna bli under en fullt genomförd kommunism. Det beror helt enkelt på brist på konkreta exempel – och förmodligen också på det östeuropeiska förfallet. Framme är i stället insmugna bisatser om hur farligt, smutsigt och orättvist livet är i moderna demokratiska länder.

Det faktum att man haft fullständigt och eftertryckligt politiskt fel i mer än en generation, har skadat gruppen – och förmodligen dömt den till reducerad relevans som betydande röst under det närmaste decenniet. Men en så dyster prognos delas väl knappast av medlemmarna. Snarare uppfattar man sig själva som den upplysta elit som skall leda en omfattande reformering av samhällslivet genom att till politikerkåren förmedla sådan information som gör denna utveckling ofrånkomlig.

Kärnan i engagemanget är alldeles uppenbart negativ – det är en position av ”anti-väst”, taget i politisk mening. Låt oss uppfatta väst som ”den atlantiska alliansen”, de gemensamma band som håller samman Västeuropa och Nordamerika. Eftersom USA är västalliansens dynamiska och ledande part, blir det anti-amerikanska draget i engagemanget särskilt tydligt. Men även en särskild sorts skepsis mot EU är framträdande – vad medlemmarna i denna grupp framför allt ser i EU är ”hyperkapitalism” och ”marknadsdiktatur”.

Om vi nu antar att den historiskt mycket framgångsrika västerländska modellen grundar sig på två företeelser, kan förståelsen för journalistkårens gåtfulla kommunistsympatier kanske föras ett steg längre. Ekonomisk historia klarlägger således att den nära kombinationen mellan marknadsekonomi och teknikutveckling har skapat samhällen som för gott har knäckt människans historiska slaveri under svält och umbäranden, som resulterat i ett kort och brutalt liv. Alla fattiga länder utanför kommunistvärlden har därför försökt importera denna västerländska modell. Sedan det kommunistiska väldet brutit samman i Östeuropa, försöker man nu även där göra det.

Närgången selektiv granskning
Vi får då två objekt som kan angripas av den som är anti-väst. Det första är det välkända förhållandet att marknadstekniken är illa omtyckt. Verkningarna av den mycket kraftiga vågen av privatisering, som gått över världen under de senaste två decennierna, har rapporterats sporadiskt och med föga entusiasm i Sverige. Vissa av de mycket få uppmärksammanden som satt spår i den svenska debatten har tagit formen av anti-kampanjer. Särskilt har man plockat ut ett av den offentliga tjänsteproduktionens kärnområden för ”närgången granskning”, nämligen vården. Privat äldrevård, privata daghem, delar av den privata sjukvården (MedAnalys) har fingranskats – och dess problem och dåliga lösningar har fått en uppmärksamhet som normalt reserveras för rockstjärnor.

Missförhållanden skall självfallet belysas och diskuteras; det är inte där problemet ligger. Det är ett annat förhållande som befordrar misstänksamheten – att det är för att sektorer brutits ut ur den offentliga sektorn och gjorts privata, som den typiske svenske journalisten skriver med sådan glöd. Ty annars borde väl de många fler och värre problem och missförhållanden som finns i den offentliga vården kunna ges samma heta engagemang.

Det andra som angrips i den västerländska modellen är integrationen av den tekniska utvecklingen med den ekonomiska marknadstekniken. Institutioner har efter hand bildats som gjort det möjligt att systematiskt styra in vetenskapliga framsteg i företagen – och via dem in i hushållen. Detta är en långtifrån självklar utveckling; det är bara i den kapitalistiska väst-modellen som denna svåra uppgift faktiskt har lösts. Men där det lyckas betyder det att de ekonomiska livsbetingelserna helt förändras. Den malthusianska förbannelsen (livet är kort, brutalt, fyllt av sjukdomar och umbäranden) bryts.

Den som uppfattar sig som anti-väst kommer följaktligen att mer se tekniken som ett problem än som en lösning. Och det är inte alltför svårt att finna belägg för den svenska journalistkårens anti-tekniska attityder. Det anses förmodligen välinformerat att kritisera all industrirelaterad teknik. Den bästa illustrationen är nog den direkta fientligheten mot alla former av energiproduktion – här har man kunnat knyta an till den rent civilisationskritiska miljörörelsen, folkfronten mot moderniseringen av samhällslivet.

För en utomstående förefaller hela attityden så förbryllande egendomlig. El-kraften är den moderna utvecklingens ledande energibärare, men journalistkåren skulle helst vilja att alla effektiva former för att producera den skulle blockeras – älvar, kärnkraftsanläggningar, oljeturbiner. Alternativen – som är mindre effektiva men skulle kunna användas i de flesta fall – är fossila bränslen (kol, olja, gas). Men också dem vill det anti-tekniska partiet blockera. Det hela påminner något om den ironiska kommentar som fälldes om Dagens Nyheter, när den öppet drev en kampanj för kärnkraftens avskaffande: ”De fortsätter väl att skriva sina artiklar, så länge det kommer ström ur uttaget i väggen – men hur fortsätter de därefter?”

Den politiska korrekthetens journalistik
Jag känner en tilltagande trötthet inför den journalistiska rapporteringen. Med en suck ser man avsikter i alltför många artiklar, avsikter som kanske inte finns där, men som den som intar en skeptisk hållning oftast läser in – mer miljöpolitik, mer socialpolitik, mer statliga projekt på alla områden. Till och med i artiklar som skall rapportera om annat, läggs kommentarer med svensk inrikespolitisk syftning in. När man rapporterade utfallet av kommunalvalen i Paris, kunde t ex Svenska Dagbladets korrespondent inte avhålla sig från att tala om de borgerliga partiernas ”mantra om skattesänkningar”. Liknande ansatser att göra inrikespolitik ”åt vänster” av till och med utrikespolitisk rapportering är numera vanliga.

Reaktionen blir naturligtvis: Varför fortsätta att betala för den politiserade desinformationen? Allt fler inser också att det inte bara går, utan att det går lätt, att klara sig utan svensk dagspress. Ungdomen är en barometer på vart utvecklingen går – och ungdomen överger den politiserade nyhetsrapporteringen.

Även för TV:s del gäller den utvecklingen. Tittare som regelbundet följer Aktuellt eller Rapport tycks bli allt färre, faktiskt färre än vad som enbart kan förklaras av att nya kanaler kommit till. Men med ett intressant och belysande undantag – den ekonomiska rapporteringen. Tittaranalyser har således visat en glesnande skara under Aktuellts första halvtimme, men en ökning med inemot en halv miljon tittare från halv tio, då 5–6 minuters nyheter om ekonomi och börs kommer. Följt av den populära sportrapporteringen.

Även om det kan finnas ett antal faktorer som förklarar, tycks ändå den litet torra, men strikt faktabaserade rapporteringen om ekonomi och sport tilltala ett större antal än politiskt tillrättalagd allmän nyhetsrapportering gör.

Det tycks således finnas ett slags allmänhetens försvarsreaktion mot den kommunistiska journalistkåren. Man slutar helt enkelt att ta del av de värsta avarterna, kanske i förhoppning om att grundläggande förändringar skall kunna ske. Eller kanske med insikt om att de viktiga informationsflödena numera finns på annan plats – Internet är väl en utmärkt huvudkandidat.

Publicerad 2001-04-9 på Smedjan.com

 

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • .

    “Medinas Juvel” om Muhammeds barnebrud Aisha på vej i USA:

    http://www.information.dk/167947

  • HelgeD-H

    Førhen kunne man skrive mere frit om Profeten og hans barnebrud Aisha bint Abu Bakr.
    Nu er man blevet bange for at illustrere HAM, samt skrive og udgive en bog om profetens barnebrud, i kraft af den massive
    muslimske tilstedeværelse i Vesten.
    Angst er den bedste opdrager.
    For ca. 25 år siden kunne man læse i Lademann’s brune leksikon, bind 1 :
    ” Aisha (614-678): datter af Abu Bekr; Gift med Muhamed 624, forblev hans yndlingshustru ud af ca. 10. Midt i sin 46-årige
    enkestand deltog hun kortvarigt i politik som modstander af kalif Ali; denne sejrede i “Kamelslaget” nær Basra 656, da Aishas ridekamel blev nedlagt og hu selv fanget. ” Citat slut.
    Af den grund er det vigtigt også at bevare og læse ældre bøger,
    hvor folk tænkte anderledes, og turde mere, og hvor man havde en anden tilgang vedrørende muhamedanere og muhamedanisme.
    Derfor er det ligeledes vigtigt at udnytte sin ytringsfrihed, og trykkefrihed 110 % udover til sit yderste, – for ikke at nøjes med
    eller få sin ytringsfrihed beskåret til 91 % af det man vil sige imorgen.

  • JensH

    Erik Nørgaard tale rom, at de er ved at udvikle ‘konceptet’ for “Groft Sagt”. Sådan som jeg ser det er de godt igang med at udvikle hele ‘konceptet’ for Berlingske Tidende i retning af en slags Politiken Light med et erhvervstillæg.
    ***********************************

    ( @Jens: Det er Nørgaard der skriver læserbrev i Berlingske – og Berlingske der svarer ham med deres “konceopt” – de andre har ikke været i avisen, såvidt jeg ved – undskyld typografien – Steen)

  • .

    Det er ufatteligt, at man ikke kan smide hårdkogte kriminelle med udenlandsk baggrund ud af Danmark.

  • Janne

    Min kommentar til at Hedegaard stopper på Tante Berlingske Tidende:

    Det bedste ved bloggenes fremkomst er at gamle papir avisers og TV-mediers dobbeltmoral og hykleri udstilles. Og deres kujonagtige adfærd og inkonsekvens ditto. De lader blogskribenter/ejere tage den vigtige og prekære samt kritiske debat i dag – mens MSM medier kører løs med enøjet og systematiseret multikultur og islamisering, pop shows, samtalekøkkener og anti-ryge og anti-alkohol kampagner.

    Main stream medier vil generelt gerne opdrage og agere alfaderlig/almoderlig og alvidende og dækker i den gode – synes de selv – sags tjeneste ubehageligheder til – nurser – mens blogs primært lavet af mænd pragtfuldt provokerende og befriende afdækker og pirker i de aktuelle problematikker der er nødvendige for at bevare et frisindet, tolerant og moderne land med fornuften og rationaliteten samt den kritiske sans i behold og med frihedsrettigheder og demokrati til danske borgere – også om 100 år.

  • JensH

    .Said

    “Det er ufatteligt, at man ikke kan smide hårdkogte kriminelle med udenlandsk baggrund ud af Danmark”

    På bloggen Borgerlig kritik har man faktisk en glimrende gennemgang af hvorfor domstolene ikke gør oftere brug af de øgede muligheder for udsmidning af kriminelle udlændinge VKO-flertallet. Som der bl.a. står her:

    “På jævnt dansk betyder dette, at Folketinget med den ene hånd kan stramme udlændingelovens § 26 ved at
    opregne visse lovovertrædelser, for hvilket der skal ske automatisk udvisning, men med den anden kan
    ophæve stramningen ved fortsat at overlade til domstolene at lade udlændingen forblive i landet,
    såfremt udvisning kolliderer med udlændingens ret til familieliv. Dermed bliver enhver stramning
    illusorisk, fordi staten som en følge af menneskerettighedskonventionen afstår fra automatisk
    udvisning af udlændingen for et strafbart forhold. Og denne tingenes tilstand har ikke ændret sig med
    det borgerlige systemskifte i 2001.
    På ti år er antallet af udvisninger 106, hvilket jo er ret så bemærkelsesværdigt i lyset af at vi over
    halvdelen af perioden har haft et solidt borgerligt folketingsflertal.”

    http://borgerligkritik.wordpress.com/2008/09/11/velkommen/#respond

    At Lene Espersen i sin tid som justitsminister fik ry for at være en “skrap moster” må nærmest betragtes som en joke:

    http://borgerligkritik.wordpress.com/2008/09/14/lene-espersen-og-mangl en-pa-%c3%a6gte-borgerlighed/#comments

  • Victor

    Kære Venner

    Navnet Mohammad El Banna – og efternavnet El banna i Århus – fortjener vist en lidt mere dybtgående research. Historien er meget værre end JPs melding antyder.

  • Johansen

    De hårdkogte kriminelle, som desværre ikke blev udvist af Danmark, ønsker selvfølgelig at være sammen med familien efter endt afsoning. Denne ret til familieliv kan de passende have ved at familiemedlemmerne rejser med tilbage til henholdsvis Libanon og Irak.
    Vi skal af med blødsødenheden og have udvist nogle af de skadelige kriminelle, som ikke har dansk statsborgerskab.

    Bader Abdulla Bader fra Irak og Mohammad El Banna hører hjemme i oprindelseslandene.

  • Victor –

    Kan du give nogle søgetips? Jeg kan ikke finde noget på Google eller Infomedia, andet end noget relateret til fodbold.

  • Johansen

    Dhimmi-Storbrittanien kører ufortrødent derudaf med islamiseringsprocessen:

    http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/300080:Udland–Unge-muslimer-s kal-raadgive-ministre

    Galskaben vil åbenbart ingen ende tage. Gad vide hvor den britiske elite har parkeret den sunde fornuft?

  • Victor

    al bannaerne er en dybt, dybt kriminel klan fra Gellerup. Flere af de seneste års mest opsigtsvækkende drab, voldtægter osv er det al bannaer, som var med.

    EB havde en artikelserie om dem for nogle år siden.

  • Takker. Kigger på det.

  • .

    @Victor

    Hvor stammer de fra?

    Der synes at være udbredte problemer med især visse etniske grupper af fremmede i det danske samfund.

    Findes der nogen tal, der viser en sammenhæng mellem nationalitet og kriminalitet?

  • Victor

    Jeg kan ikke lige huske, om de er regestrerede som statsløse palæstinensere – eller som libanesere. Men en af dem går med et guldsmykke Palæstina-kortet.

    De var den første familie i Århus, som fik nej til en lejlighed p.g.a. deres kriminalitet. Hvorefter faderen boede i et skur i nærheden af gellerup.

    Da der for et par år siden var ballade foran retten i Århus var bannaerne osse med – både foran retten og på anklagebænken.

    Statistik – ja det gør der. Desværre kan jeg ikke finde den nu – mit virusprogram går ikke sammen med min desktop search.

  • Janne

    Johansen

    Ja, nu kan man altså blive politisk rådgiver i England kun på grund af sin religiøse baggrund. Atter sammenblanding af religion og politik. Endda fra højeste sted. Men det er jo også det engelske socialdemokrati der står for denne missionerende model.

  • Janne

    Ufatteligt at de to dømte fra Århus, der har lavet så meget skidt i Danmark, ikke forlængst er blevet udvist. De er med til at ødelægge vores unge med narko.

  • Janne

    Helt uforståeligt er det at ham her ikke er blevet udvist af Danmark:

    http://www.bt.dk/article/20081008/krimi/81008072/

  • Johansen

    Janne

    Helt enig.

    Den bestialske forbryder fortjener ikke ophold i vores land. Det er en fatal fejltagelse, at han ikke er blevet udvist for bestandig.
    Vores lovgivning er alt for slap på retsområdet, hvilket gør at sådanne uhyrlige personager kan finde frirum her.

    Deprimerende er det. Hvis der var retfærdighed til skulle han udvises til Pakistan på en enkeltbillet.

  • Robin_Shadowes

    Fy för den lede, nu börjar Danmark också bli ett Stasi-samhälle som oss här borta i “Asien”. Fast det skämtet börjar kännas aningen gammalt nu. Vi borde snarare döpas om till “Mellemøsten”. Det första ni möter efter bron är ju alla dessa horder av vandrande tält och långa skägg. Artikeln om Sverige var roande om än skrämmande. Mitt land i ett nötskal! Saknar bara en part 2, där man tar upp relationen vänstern och invandring/islam.

  • @JensH
    Jeg overvejer at lave en liste over sager, hvor retten har afvist anklagemyndighedens begæring om udvisning.
    Formålet med en sådan kortlægning er at få belyst, hvor meget politikerne vildleder befolkningen. Listen over kriminelle udlændinge kan så afleveres på Christiansborg, når næste tandløse lovforslag om udvisning af kriminelle udlændinge bliver fremlagt til folketingsbehandling.
    I USA er det i øvrigt populært med hjemmesider, hvis eneste formål er at føre regnskab med hvad politikerne foretager sig på bestemte sagsområder.
    Karen Klint, Lene Espersen og Per Stig Møller burde alle have en æresplads i rædselskabinettet.
    Til næste folketingsvalg kan man så bruge en sådan tracker til at shame politikerne. De skal konfronteres med alt det idiotiske de har foretaget sig gennem seneste folkemandatperiode.

  • .

    @Victor

    Hvis du finder den statistik, må du gerne linke til den, da en sådan statistik kan kaste nyt lys over udlændinges kriminalitet.

  • .

    Faren til morderen er en kendt politiker:

    “Politikers søn dømt for dødsvold

    Han var en smuk ung mand, fotomodellen William Lennon Davis (21). Men han døde på den mest hæslige facon: Nedslagtet på åben gade.
    Nu er dommene over hans brutale voldsmænd udmålt.

    8. oktober 2008, 19:49 Af NIELS OLE QVIST no@bt.dk

    Den strengeste straf tilfaldt sagens såkaldte hovedmand, Shuaib Khan (21), der er søn af den omstridte politiker, Wallait Khan, der sidder i Københavns Borgerrepræsentation.”

    http://www.bt.dk/article/20081008/krimi/81008072/

  • .

    Det er ganske ubegribeligt, at kriminelle fremmede ikke kan udvises af Danmark, når de er blevet dømt for så alvorlige forbrydelser. Det krænker min retsbevidsthed.

  • Og så er der en god og en dårlig nyhed.

    Den gode nyhed er, at Shuaib Khan søn af politikeren Wallait Khan blev idømt otte års fængsel for hvad BT betegner som dødsvold mod fotomodellen William Lennon Davis.
    Nyheden er god, fordi otte år for dødsvold er usædvanlig streng.

    Den dårlige nyhed er, at forbryderen ikke blev udvist.

  • @Anonym
    Du var sørme hurtigere end mig.
    Pudsigt at vi var ved at poste det samme.

  • Jeg fandt nogle ting fra EB om Mohammed El Banna(den samme?):

    Ekstra Bladet | 21.01.2001
    Forbryder-klanen: Familie-klan bag grove forbrydelser
    De sociale myndigheder har spillet fallit over for kriminelle medlemmer af den palæstinensiske indvandrer-familie El -Banna i Århus, som har kostet samfundet millioner.

    Af Torsten Ruus og Peter Bresemann

    Medlemmer af den palæstinensiske indvandrer-familie El -Banna er ikke kun dømt i de senere års store og opsigtsvækkende sager om dødsvold og massevoldtægt. Næsten alle mandlige medlemmer af klanen har tilsammen modtaget et svimlende antal domme for røveri, tyveri, hæleri, narkotika- forbrydelser, brandstiftelse og forsikringssvindel.

    Siden klanen, der består af tre brødre, deres koner og børn, begyndte indvandringen til Danmark i 1986, har slægten El -Banna kostet samfundet millioner af kroner. De sociale myndigheder spillede fallit og evnede ikke at standse familiens forbryderbane.

    […]

    LINJEN LAGT

    Mahmoud Said El -Banna , 53, var den første af brødrene, der i 1981 slog sig ned i Århus. Han var indtil sommeren i fjor gift med Ahlam Ahmad Afiouni, 40. Han lagde som daværende familieoverhoved linien og blev dømt for butikstyverier og socialt bedrageri. Kvinden er sigtet for diskriminerende ytringer, da hun i flæng kaldte danske kvinder for ludere. Det skete i landsretten umiddelbart efter dommen i massevoldtægtssagen over blandt andre hendes ene søn og to nevøer.

    […]

    Ældste søn, Mohammed, 23, er registreret for mindst 100 sager hos politiet. Drengen blev første gang anholdt som 15-årig i 1992, hvor han blev taget i flere sager om stjålne kreditkort, tricktyverier mod tankstationer, og hvor der ellers var pengekasser at tømme.

    100 SAGER

    Mohammed førte sig frem, da unge palæstinensiske drenge terroriserede unge danskere på stranden Bellevue i det nordlige Århus sommeren 1994.

    Han er registreret for mindst 100 kriminelle forhold. Den 23-årige har fået 42 domsafgørelser. Alene i året 2000 har Mohammed otte verserende sager, de tre handler om narkotika. Dommene lyder på 60 dage, fire måneder plus fire måneder og en måned, alle afsagt i 1996. Tre og ni måneder i 1997 og et halvt år i 1999. Til sammen to år og fem måneder bag tremmer.

    Tarek, 20, blev idømt to års fængsel for dødsvold mod en jævnaldrende påbanegårdspladsen i Århus 1997. To år senere fik han en dom på ni måneder for en ny voldssag. Senest er han idømt fire måneders fængsel for hæleri. Desuden er der adskillige uafklarede sager fra år 2000.

    Rabia, 16: Blev sidste år idømt ni måneders fængsel i massevoldtægtssagen fra Bispehaven.

    […]

    HADER DANMARK

    Lillebror har været en god lærling. I forbindelse med transporten til en retssag i Odense truede Tarek med at forårsage en trafikulykke og lemlæste de tre politibetjente, der måtte bruge håndjern og lægge alle kræfter i for at pacificere den uregerlige dreng.

    – I er nogle politi-svin, nogle tøsedrenge. Jeg hader Danmark. Hvis jeg møder jer, vil jeg stikke jer ned og drikke jeres blod, råbte Tarek ifølge den ene betjents vidneforklaring.

    Tarek El -Banna tonede sidste år efter den meget omtalte byretssag om massevoldtægt mod en 14-årig pige, hvor hans lillebror Rabia og de to fætre Mahmoud og Sahid var blandt de dømte, frem på landsdækkende tv.

    På trappen foran retten spyttede Tarek efter en fotograf og gav fuck-fingeren, så ingen fjernseere kunne være i tvivl om hans mening:

    ‘Skråt op, Danmark!’

    […]

    DIREKTØRENS SVIGERSØN ER STORTYV

    El -Banna -klanens kriminelle lederskikkelse Mohammed El -Banna Eriksen giftede sig sidste år ind i en velhavende århusiansk familie.

    Den 23-årige palæstinensers kone Christina Eriksen er datter af en succesrig direktør i bilbranchen, og arven efter hendes afdøde mor har været med til at sikre parret økonomisk.

    Mohammed har med sit charmerende væsen, gode talegaver og en evne til at vinde folk for sig haft en stærk position i det kriminelle miljø.

    Som 17-årig deltog han i de blodige bande-uroligheder på Bellevue Strand ved Århus tilbage i 1994, og Mohammed er stadigvæk en karismatisk faderfigur for sine yngre brødre og fætre.

    […]

    Ekstra Bladet | 25.01.2001:

    Klan-boss på kriminel rockers tæskehold
    Mohammed El -Banna , leder af storkriminel indvandrer-klan i Århus, har arbejdet som bodyguard og stikirenddreng for Hell’s Angels-stråmand

    Af Torsten Ruus

    Den storkriminelle indvandrer-klan El -Banna , hvis medlemmer er dømt for dødsvold, røveri, massevoldtægt og narkosalg, har nære forbindelser til rockergruppen Hell’s Angels. Ekstra Bladet kan i dag afsløre, at familiens kriminelle leder-skikkelse Mohammed El -Banna , 23, har været medlem af et tæskehold samlet af den loyale Hell’s Angels-støtte Keld Worm Nielsen. Med sine gode talegaver har den dybt kriminelle Mohammed El -Banna angiveligt fungeret som stikirenddreng for og bindeled mellem HA-rockerne og det kriminelle indvandrermiljø i Århus. Det bekræfter kilder hos politiet med stort kendskab til det kriminelle bande-miljø.

    – Officielt hader rockerne indvandrere, men i forbindelse med distribution og salg af stoffer kan alle bruges, og Mohammed El -Banna har gode forbindelser i det århusianske indvandrer-miljø. Det spiller måske også en rolle, at han selv bruger rygeheroin, og at en betydelig del af hans venner er narkotikamisbrugere, lyder en politimands forklaring.

    100 FORHOLD OG 42 DOMME

    Mohammed El -Banna er – som tidligere nævnt i Ekstra Bladet – registreret for mindst 100 kriminelle forhold, og siden han blev myndig i 1992, har han modtaget 42 domme for bl.a. tyverier, vold og narko-besiddelse. I øjeblikket verserer otte sager mod Mohammed El -Banna .[…]

    Ekstra Bladet | 23.02.2001
    Kriminel familie koster dyrt

    […]Også faderen til to af de voldtægtsdømte drenge fra Bispehave-sagen har følt konsekvensen af sine sønners grove kriminalitet. Samir El Banna har ifølge TV 2 Østjylland fået afslag på at flytte ind i den lejlighed i Aalborggade, som han er blevet anvist af kommunen. Arbejdernes Andelsboligforening vil ikke lade ham flytte ind ‘grundet hans dybt kriminelle børn, der også vil komme på adressen’, som det lyder i afslaget. – Jeg havde håbet at få en bolig og et normalt liv. Nu er alt væk, siger Samir El Banna til TV2 Østjylland. – Hvem ville gøre det samme mod en Petersen eller en Jensen? Jeg blev meget skuffet, siger manden, der i øjeblikket er hjemløs. Lejernes Landsorganisation betegner afslaget som ulovligt og vil nu gå videre med sagen. Århus Kommune ville ikke i går udtale sig om sagen.

    25.01.2001
    Fængslet for at lave falske penge
    20-årig fra den arabiske familieklan El -Banna igen spærret inde

    Af Peter Bresemann

    Tarek El -Banna , 20, blev i et grundlovsforhør ved retten i Århus i går fængslet fire uger, sigtet for at have fremstillet falske tusindkronesedler. […]

  • HelgeD-H

    Janne
    Du mener Wallait Khans søn?
    Det er uforståeligt både at Wallait Khans søn ikke bliver udvist for mordet på William Lennon Davis *
    Og Wallait Khan selv – ham man ikke kan stole på i Københavns borgerrepræsentation, særligt da han skulle pege på en ny borgmester dengang – har givet sin søn, Shuaib, en forkvaklet opdragelse til at hade alt Dansk og danskere, til i yderste konsekvens at begå mord.
    Endvidere er det uforståeligt at dommerne gang på gang ikke udviser kriminelle indvandrerforbrydere. Det har efterhånden skabt præcedens, så indvandrerforbrydere kan tage det roligt.
    Kriminelle indvandrere er kun bange for at blive udvist fra Danmark. Flere års fængsel tager de kriminelle indvandrere med sindsro.
    Jeg kan ikke forstå hvilke motiver dommerne har:
    Politisk Korrekthed, frygt for ballade med EU, frygt for ballade med indvandrerne, og/eller selvgodhed ?!!
    Tit redder rettergangsfejl de kriminelle indvandrere fra udvisning.
    Voldsmanden Ercan Cicek fik dansk statsborgerskab i fængslet, og fik dermed lov til at blive i Danmark.
    Gang på gang blev Mogens Glistrups løsningsforslag vedr. indvandrerproblemer skudt i sænk.
    Og næsten alle løsningsmodeller fremsat af Dansk Folkeparti forkastes som en rygmarvsreaktion af Politisk Korrekthed af de andre partier som værende for vidtgående.
    Det er som Martin Niemöller-
    (1892-1984) Protestantisk præst, organiserede Bekendelseskirken og
    prædikede nazismen imod, og var 1937-1945 i KZ Dachau – sagde:
    Dengang man kunne ville man ikke, og da man vile kunne man ikke.

    LFPC

    Artig læsning om familieklanen El Banna.
    Statsløse Palæstinensere er noget af det værste at have som flygtninge/indvandrere, både i Israel og i Danmark.
    Tak for indsendt artikel.

  • .

    Hvordan fanden kan det blive takseret som vold og ikke mord, når man bruger en kniv så mange gange på et sagesløst offer?

    Ubegribeligt.

  • .

    @LFPC

    Vigtig og interessant research.

  • Pølsen

    Dommer Lis Frost, der under retssagen i landsretten i Århus måtte lægge øre til en kommentar om, at hun burde finde sig et andet arbejde, sagde følgende, da hun afsagde dommen over de to tiltalte:

    “Vi var meget tæt på at idømme de tiltalte til udvisning, så I bør betragte jer selv som heldige.”

  • familieklanen El Banna: her ville man jo ønske at man ikke bare var en underbemandet to mands venstrehåndsblog (jeg er dog kejthåndet), men havde tid til at grave lidt i The El Bannas og lave noget “dybdeborende” journalistik på disse kostbare parasitter. Men desværre. Hvis andre vil, er de meget velkomne. Mailen er som altid : snappost (snabel a) yahoo (punktum ) dk

  • “Mohammed har med sit charmerende væsen, gode talegaver og en evne til at vinde folk for sig haft en stærk position i det kriminelle miljø”.

    Dette får jo unægteligt nogle helt bestemte alarmklokker til at ringe. I vores kultur er disse træk jo uløseligt forbundet med en bestemt personlighedsforstyrrelse. Men hvor går grænsen til individuel personlighedsforstyrrelse, når disse træk ‘run in the family’, og gerne forbindes med f. eks. dysfunktionelle mellemøstlige kulturer? Gråzonen mellem personlighedsforstyrrelser og ‘kulturforstyrrelser’ (et nyt ord?) er meget gådefuld for en lægmand som mig.

  • Robin_Shadowes

    Intressant att få en liten inblick i klanen El-Bananas liv och leverne, något som givetvis media på andra sidan sundet aldrig skriver om och att det påfrestar mitt blodtryck. Jag en fredlig och lugn människa kan inte låta bli att önska att någon ger dem en enkel biljett till helvetet – där dom i sanning hör hemma. Om sedan vårt helvete av eb tillfällighet råkar överensstämma med mohamedanernas paradis vet jag inte, men det är väl inte helt osannolikt då jag hitills icke lyckats finna någonting helst gott med denna perverterade religion.

  • Victor

    Det ville måske være en ide at lave en slags wikipedia med den slags kriminelle – det ville gøre fremtidig research noget lettere.

  • Janne

    HelgeD

    Ja, og de andre der har fået domme i den sag. Jeg er rystet over at mennesker der slår nogen ihjel får så milde straffe.

  • Victor

    Helge – der er vist noget du har misforstået.

    Ja, det var et racistisk mord. Men Lennon blev ikke myrdet fordi han var dansker. Han blev myrdet, fordi han var sort.

    Han var kun et i den lange række af sorte, som er blevet stukket ned af muslimer. Rasheed Lawal og Anton Nije er andre. Hvis jeg havde siddet på anklagemyndighedens kontor, ville jeg have forsøgt at få ham dømt for et racistisk drevet mord.

  • HelgeD-H

    Victor – Det må jeg tage til efterretning.
    Det er heller ikke ligetil.
    Muslimers knive sidder mere løst, når offeret er farvet eller sort.
    Gerningsmændene er pakistanere i dette tilfælde, men arabere foragter de sorte mest.
    Araberne trængte dybt ind i Afrika for både at omvende hedninger,
    og indfange sorte til slaveri.
    Ifølge kilder var slaveriet af større omfang end de hvides slavehandel til nord- og sydamerika. Foredrag om emne på YouTube.
    Med udgangspunkt i, at vi har mange der er adopterede, og at William Lennon Davis, såvel som Anton Nije, var afholdt
    – havde mange venner og veninder
    – gjorde ingen fortræd
    – og et hav af blomster på gerningsstederne, regner jeg dem for assimilerede og ligeværdige med os andre.

    Ved du hvor lang restafsoningstid den italienske turist, Antonio Curra’s mordere, de to Tyrkere (Kilic), har tilbage ?
    Eller om de er blevet løsladt ?
    Jeg tvivler på de to mordere udvises efter endt afsoning.

  • Victor

    Jeg beklager at måtte meddele dig, at den nu 21-årige Ferhat Kilic ikke har opholdt sig i dronningeriget siden slutningen af august sidste år.

    Du behøver dog ikke være bange for, at han føler sig ensom og forladt i det tyrkiske: Med ham flyttede hans far, mor og to yngre søskende.