8
okt
Seneste opdatering: 9/10-09 kl. 0112
13 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Den dag Al-Jazeera fremstiller Danmark som et paradis for muslimer, bliver vi for alvor bekymrede. (Se f.eks: “ Imam: Sweden is the best Islamic state now,“).  Dårlig reklame kan være  bedre end ingen. En af Al-Jazeeras anker er, at Mellemøsten ikke længere frit kan dumpe sit befolkningsoverskud og sine  uønskede fundamentalister til 43.000 km 2 dansk jord. Vi kommer over det. Man skal forestille sig det omvendte: en dansk dokumentar, der flæber over at danskere ikke længere kan emigrere til Quatar efter behag og få fuld adgang til en veludviklet velfærdsstat. Nej, vel ?

ScreenShot034

Instruktøren af den film, der i aften på Al-Jazeera fremstiller Danmark som et racistisk mareridts-samfund, lavede så sent som sidste år en film, der beskrev Danmark som trygt og idyllisk. (A long journey home.) Den arabiske nyhedsstation Al-Jazeera sender i aften i den bedste sendetid en dokumentarfilm, der i 50 minutter beskriver Danmark som et racistisk og fordomsfuldt land, der tager afstand fra muslimer. Filmen vil blive set af millioner af mennesker i hele verden, og bekymringen er stor hos Udenrigsministeriet. Men ironisk nok lavede selv samme instruktør, Awad Joumaa, sidste år en film, der beskrev Danmark som det modsatte: Nemlig trygt og idyllisk.Filmen handler om hans far, Hussein, der har boet i danmark i en stor del af sit voksne liv. I filmen følger man hans rejse tilbage til hjemlandet Libanon. I filmen siger faren: Danmark har givet os meget. Vigtigst af alt har landet givet os tryghed. Vi opdagede demokrati og personlig frihed. Vi fik et hus og uddannelse til vores børn. Men sønnens taknemmelighed kan altså ligge på et lille sted. Fra kærlighed til had på et år. Filminstruktør ændrede holdning på et år (Al Jazzera: A Journey home, Al Jazzera, april, Danmark har en radikal regering og Gang-related violence mars streets of Denmark. Denmark’s strict immigration regulations.)

ScreenShot037

Mens vi venter på fredagsbønnen og den arabiske gade

DR vært Nikolai Sommer: “Har vi danskere fået et ekstra problem i Mellemøsten, eller har vi faktisk mest et problem med den førte politik i Danmark”. Vi har et problem, mener SFéren Fathi el Abed, og støtter sig på  den svenske børnebogsforfatter Lena Sundström. Vist har vi problemer, men det ligner ikke dem el Abed og hans parti beskriver. Eller Nikolai Sommer.

Naser Khader: Filmen om Danmark vises på Al-Jazerra i aften kl 19 dansk tid. Skal ses den. Traileren er desværre meget slem! Håber ikke at filmen ligner traileren. Det er ikke fair over for Danmark. Jeg skal kommentere filmen i aften på Deadline kl 22.30. Det interessante er, hvordan imamerne reagerer i morgen, når de holder deres fredagsprædikner. Håber de maner til besindighed, og ikke de optrapper konflikten. DR 2  Deadline

Inflation i eksperter

Man undres tit over den øjensynlige harmonisering mellem journalistiske floskler og standardvendinger, især de dårligste af dem. “Utilpassede” og den besynderlige ellipsis “anden etnisk oprindelse” er et par af dem vi har udsat for spot og forhånelse. At der findes en hemmelig EU-manual i dårligt skrivearbejde for journalister er nok at strække den for langt. Vi taler snarere om et selvbekræftende miljøs ekkokammer. Jeg har en fornemmelse af at ordet “ekspert” er gået fuldstændigt i selvsving hos bladsmørerne på det seneste. I takt hermed er graden af visdom i diverse ekspertudsagn også for drastisk nedadgående (LFPC).

[…] Jørn Beckmann er tidligere mangeårig chef for klinisk psykologisk afdeling på Odense Universitetshospital. Til Jyske Vestkystens netavis, jv.dk, siger han, at Kirsten Bay Andersens morder er ubegavet, når han efterlader hendes tøj i en container. “En begavet morder havde også bundet tøjet til noget beton og smidt det i havet,” siger Jørn Beckmann til jv.dk. […]

Ud over at være ubegavet giver Jørn Beckmann følgende karakteristik af en mand, der begår en sådan forbrydelse. “Det er en enormt kynisk person, der begår et mord og binder beton til offeret og drukner det. Han skulle have opfyldt nogle kliniske behov, der er meget skræmmende,” siger han til jv.dk. […] Ekspert: Kirsten-morder er ubegavet

Blik ned i afgrunden

Retfærdighedspartiet Socialisterne. Hvad er  retfærdighed ? Det er når man køber for 70 kroner, betaler med 100 og får 30 tilbage, såvidt vi ved. Mød en militant indvandrer til Sverige,  der nyder godt af en universitetsuddannelse, men alligevel vil torpedere det samfund, der giver ham husly og smør på bødet. Afzelius og Wiehe var velfærdsteoretikere og romantikere, som ville revolutionere et samfund, der var i sit absolutte zenith. Det taler for sig selv. Den lille nazist, musikalske sergent og medløber Herbert von Karajan kom engang til at sige noget klogt: “Et symfoniorkester er som en Jumbo-jet i luften. Hvis den flyver – forstyr den ikke.” Karajan havde flyvercertifikat og Sverige er om ikke Jumbo, så endnu en højtudviklet jetmaskine selvom det taber fart og højde.

“Det handlar inte om att vinna ett val. Vi vill helt enkelt att samhället ska förvandlas genom en revolution, inte genom parlamentarism.”, säger Ammar Khorshed. Han tar avstånd från stenkastning, men inte av moraliska skäl utan helt enkelt för att det inte gagnar kampen.  De frågorna kan inte separeras från allt annat. Grogrunden till rasismen är nedmontering av välfärden. Arbetslösheten gör att det finns ett missnöje som riktas mot svag grupp i samhället, flyktingar till exempel. Det har vi sett många exempel på i historien och det är inget som är unikt för Sverige. Vad jag vill uppnå med kampen mot rasism och för flyktingars rättigheter är att dra paralleller till den högerpolitik som förs av dagens regering men även av sossarna de senaste 20- 25 åren. Så vad jag vill uppnå är helt enkelt dra parallellerna och få med folk i kampen mot högerpolitiken och i slutändan utmana kapitalets makt över samhället. Vilket även är en kamp för ett socialistiskt samhälle. Möte aktivisten Ammar Khorshed

Kleresiet Man skulle tro at fordrivelsen af en præst fra et københavnsk  sogn ville ringe  journalisters alarmklokker, eller i  det mindste nysgerrighed, men det er ikke  sket. Kun lidt her:

Samme uge som sognepræsten i Tingbjerg , Ulrich Vogel, måtte opgive sin præstebolig på grund af jævnlige overfald og indbrud, er Simon Emil Ammitzbøll, der for tiden er folketingsmedlem for Liberal Alliance, rykket til angreb på den gudstjeneste, der hvert år afholdes i Christiansborg Slotskirke i forbindelse med Folketingets åbning. Jo, det gælder sandelig om at prioritere sine politiske udmeldinger. Ammitzbøll vil i religionsfrihedens navn have stoppet gudstjenesten for folketingsmedlemmer. Nu er der sådan set ganske mange gode grunde til at adskille stat og kirke , men spørgsmålet er, hvorfor Liberal Alliance så vælger en af de dårligste?  Peter Kurrild-Klitgaard.

Afpresning eller apologi

Dette er jo en noget anden kausalitet end vi gerne bliver præsenteret for: Vold og hærværk i ghettoerne skyldes at de unge keder sig og mangler “tilbud” på sunde frihedsaktiviteter (LFPC).

Bander griber til brandattentater for at skræmme rivaliserende grupper, demonstrere magt eller for at true kommunerne til at oprette særlige tilbud til dem.[…]

Socialmedarbejder Stig Bo Kristensen fra boligselskabet AKB færdes dagligt i Tåstrupgård:

»Der er knægte, som forsøger at give indtryk af uro for derved at opnå gevinster. Det kan eksempelvis være ønsket om en klub,« siger Stig Bo Kristensen, der understreger, at han ikke har kendskab til gerningsmændene bag tirsdagens brandattentat. […] Bander bag brandattentater

Herta Müller: En samtidserfaring

Dagens Nobelprisvinder af Thomas Nydahl

I en intervju gjord 2005 säger Herta Müller att hon misstror själva språket, ”eftersom jag har upplevt att man kan göra allt med det som man kan göra med människan. Språk kan göra stor skada”. Denna slutsats ter sig alldeles rimlig mot bakgrund av Nobelpristagarens eget liv, som tillhörig den tyskspråkiga minoriteten i en av östblockets hårdaste diktaturer, Ceausescus Rumänien. I detta bisarra land, möjligen bara övertrumfat av Enver Hoxhas Albanien, var språket livsfarligt. Det som fick sägas bestämdes av kommunistpartiet och den allsmäktige ordföranden. Andra språkliga uttryck betraktades med misstro och fientlighet. Müller har berättat att ett så oskyldigt ord som ”resväska” klipptes bort av censuren ur hennes debutroman Flackland, ordet kunde ge associationer till emigration och flykt.

Herta Müller föddes 1953 i en liten by i Banatdistriktet, där Rumänien, Ungern och det forna Jugoslavien möttes, i den tyskspråkiga minoriteten i. Hon studerade germanistik och rumänsk litteratur vid universitetet i Timisoara – en av de legendariska upprorsstäderna mot diktaturen – och blev en del av Auktionsgruppe Banat som samlade rumänsk-tyska skribenter vilka hävdade yttrande- och tryckfriheten. Hon flydde födelselandet redan 1987 för dåvarande Västtyskland och är alltjämt bosatt i Berlin.

I mitten av 1990-talet fick jag en inbjudan att tillsammans med Agneta Pleijel, Gabriela Melinescu och Dan Shafran besöka det postkommunistiska Rumänien för samtal med författare och förlagsmänniskor. Av hälsoskäl tvingades jag avstå och Thomas Kjellgren tog min plats. Av det kom det ut två viktiga saker: dels ett temanummer av tidskriften Ariel med titeln Vi har inte kysst stöveln, där Kjellgren tillsammans med Melinescu, Shafran och Inger Johansson presenterade en rad spännande rumänska författarskap. Samtidigt utgav jag Kjellgren egen bok Att framkalla det mänskliga, där han bland annat presenterar just Herta Müller. I essän om henne säger han bland annat att hennes landskap är ett nedsläckt Flackland som med sin smärta och grymhet har sin motsvarighet i människornas inre, i ett slags förstummad och förlamad väntan. Kjellgren återger en mycket mörk sida hos Müller, som är viktig inte bara som vittnesmål om ett förflutet, utan också som en förmedling av insikten om människans tillkortakommanden och öden: ”Den tuktade vegetationen – bilden av en diktaturockuperad växtlighet – återkommer medvetet i Herta Müllers böcker. I rovlanden våldtas kvinnorna. Doftar här något i denna trakt, förutom fukten, så är det av vallmo och död”.

Redan 1985 introducerades Müllers författarskap för svenska läsare. Det skedde med debutromanen Flackland. Därefter har det kommit både romaner och mer essäbetonade böcker, sammanlagt en dryg handfull. Till de poetiskt märkvärdiga böckerna hör Barfota februari (1989), Resande på ett ben (1991) och Kungen bugar och dödar (2005). Den senare är en självbiografiskt präglad berättelse, med starka inslag av skräck och klaustrofobi. Det finns några scener i den som etsat sig fast i mitt minne. Fyra år efter läsningen finns bilderna kvar knivskarpa i minnet: av hur hon grips av den förhatliga säkerhetstjänsten Securitate och förhörs om sina möten. Säkerhetsmännen griper Müller under en resa och för henne av tåget, tar ifrån henne biljett och pass och börjar förhöra henne. Själv är hon på väg till Bukarest, för att träffa sin tyske förläggare. Man vill veta allt som planerats för mötet. Men i sin väska, som ju också ska genomsökas, har hon ett brev till Amnesty International, där också namnen på i Rumänien gripna personer finns med. Både Müller och de personer som fanns med på listan skulle få fleråriga fängelsestraff om brevet hittades. Men säkerhetsmännen försöker testa henne, genom att släppa henne fri på perrongen, men utan biljett och pass, i förvissningen om att tåget skulle gå vidare utan henne. Müller fruktar för sitt liv, att man helt enkelt ska döda henne och sedan kalla det ”självmord”. Denna händelse förföljer henne. När hon åker tåg grips hon ånyo av skräcken. Diktaturens kanske starkaste vapen, medborgarnas skräck, har satt sig i både kropp och själ. Den person som figurerar så starkt i tågberättelsen, Inge Wenzel på väg till Rimini, visar sig vara en affisch. Den bilden var utbytbar men kom sedan att förfölja Müller. Hon togs med hem och fick pryda en vägg i författarinnans sovrum.

På ett märkligt och kusligt sätt tycks mig denna berättelse sammanfatta hela Herta Müllers författarskap. Den visar på den moderna, tekniskt drivna, diktaturens grepp om människan, som får henne att tveka om vad som är verkligt och vad som bara är fantasi eller bild. Verkligheten är något man aldrig kan vara säker på eller lita till. I kommunistpartiets Rumänien var det mesta sken: propagandabilder, förhållningsregler, censur, övergrepp och fysisk utplåning.

Men man gör ett stort misstag om man tror att allt är över i denna värld bara för att Ceausescu och andra partidiktatorer störtats. Moderniteten är sig lik, Europa är en kontinent som plågas av andra sorters förtryck, och mer subtila former av tankekontroll. I den märkvärdiga Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv (på svenska 2007) får vi t.ex. stifta bekantskap med alkoholen och vad den gör med människor. ”Spriten tar bort dagen och natten fyllan” skriver hon och ställer den drickandes flykt mot den nyktres besök i förhörsrummen. Vilka är människornas alternativ: ska man behöva fly rent fysiskt, räcker det inte med att gå ner sig i galenskapen?

Maktlösheten som lyser så starkt från varje text av Herta Müller kunde lika gärna ha skildrats av en människa utanför öststaterna. Maktlösheten är det som förenar oss. När vi lägger enkronor i insamlingsbössorna och bländas av den egna godheten, gör vi det för att vi saknar kunskaper om den raffinerade apparat som gör nödhjälp till en del av mottagarens beroende. När vi skriver bloggar och insändare tror vi att vi talar till andra än oss själva. När vi lägger valsedlarna i lådorna tror vi oss påverka skeenden, medan vi sannolikt bara medverkar till marginella personförändringar i de parlamentariska församlingarna. Inför en sådan uppgivenhet och maktlöshet fyller Herta Müller – på samma sätt som den tidigare nobelpristagaren Imre Kertész – en viktig roll. Det är inte så att hon dunkar oss uppmuntrande i ryggen, snarare bidrar hennes texter till att genomlysa mörkret, göra dess mekanismer tydligare. I detta slags svartsyn finns också en klarsyn: så här förhåller det sig med den moderna människan, detta är hennes villkor, och med insikten om det kan vi förhålla oss både till våra egna privata liv, och vår plats i kollektivet. Det är inte lindrande. Det är rentav smärtsamt. Men det är samtidigt en hållning som i sin illusionslöshet gör tillvaron möjligare att uthärda.

Leonard Cohen säger i sin framtidsvision – The Future – att vi har mord att vänta oss. Man kunde säga att detta mord – massmordet – också präglat hela 1900-talet och att det vore dumt att tro att vi ens börjat skaka av oss erfarenheterna från förintelsen, gulag och alla de läger, celler och gravar dit människor förts för att de haft fel hudfärg, nationalitet, åsikt, bakgrund eller för att de bara varit instrument för en specifik maktordning. Är det något Müller förmår, så är det att i prosa, poesi och essäistik visa på hur dessa samband kan se ut. Om Cohen erbjuder en dyster profetia så förmår Müller beskriva den som samtidserfarenhet.

Thomas Nydahl

Information: Hun skriver på fortidens vrede

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Victor

    Hmmm – nu kan man så jåbe på, at Ekstrabladet tager et lille kig på, om Awad har oppebåret dagpenge i den periode, hvor han har lavet filmen.

  • JensH

    Hmmm, hvilket ærinde er det egentlig den ‘dansk’-palæstinensiske SF’er, Fathi El-Abed, er ude i ??? Tror han at han og de øvrige herboende muslimer vil kunne ‘indkassere’ en eller anden ‘taknemmeligheds-gæld’ ved at han prøver at gå på Al Jazeera og modsige det billede Awad Joumaas film viser?? Fatter Fathi El-Abed ikke at vi Danskere er bedøvende ligeglade med “Danmarks renommé” er godt eller skidt i den tilbagestående Arabiske verden???

    http://www.berlingske.dk/verden/al-jazeera-afviser-indlaeg-fra-sfer

  • Pk

    Har længe undret mig. Der er ca.1.2 milliard muslimer og orderne Taknemmelighed og venlighed
    indgår ikke i deres begrebsverden, men at smadre andre mennesker og deres lande er ærefuldt.
    Det står jo også i Ko-ranen, at de skal gøre det.
    Ran, er det ikke noget med at stjæle?

    • Bjovulf

      Ha, så må “ko-ran” jo være kvægtyveri, ikke? 🙂

      Blev man ikke hængt eller skudt for det i Det vilde Vesten?

  • Mette

    Hvem har betalt for filmen?

  • li

    Jeg syntes vi straks skal lave en del 2 af denne film, hvor vi oplyser kommende jihadkriger asyl ansøger om, at vi er uheldbredelige vantro hunde, og ifølge skodranen kan bosiddende muslimer i Danmark ikke komme i det muslimske paradis.
    Når del 1 er fuld af løgn, så lad os endelig lyve så meget i del 2 så jihadkrigerne bliver bange for at komme herop til os vantro hunde.

    Endnu et jihad tricks, hvor vi nu skal presses til at begrænse vores ytringsfrihed, fordi de islamiske helvedes dyrkende lande bliver sure!
    Jeg tør vædde min vantro hund på, at denne film er en gang stor manipuleret fakta fordrejnings makværk.

  • Victor

    Jeg sidder og ser den nu. Det er faktisk meget sjovt – han har tørret al jaz. En del af materialet har været bragt før.

    Som feks denne del:

    http://www.youtube.com/watch?v=MBHh4Lwp5NY&feature=channel

  • Robin_Shadowes

    Gudmunsson skriver om Islamofobil:

    I postfacket på jobbet idag:

    “Islamofobil har utformats av konstnären Ida Dzanovic och ingår i den verktygslåda mot rasism och islamofobi som Byrån för Lika Rättigheter i Kista tagit fram för att lyfta dessa frågor.

    Med vänliga hälsningar
    Sveriges Antidiskrimineringsbyråer”
    Hmm. Ida Dzanovic, det låter bekant. Hon har bloggen Forum för frihet, och jag vill minnas att Jonathan Leman en gång snabbt plockade fram några guldkorn ur hennes skrivande:
    “Du ska inte skriva för sionister och inte heller för sionistförlag!”

    “Jag ställer mig mot NATONALISMEN…den riktiga nationalismen som började man kalla för sionism, men som viker sig mer o mer till nationalsocialism”

    “Judiska skolor fick man aldrig ifrågasätta, troligen för att världen har accepterat teorin att “Gud gav landet till judarna”. :o)Deras elever går på resa till det heliga landet och ingen ifrågasätter om man lär sig där att man tillhör “det utvalda folket”.”

    “Men problemet är att förintelsen på judar politiserades och ofta lyfter man upp detta för att kunna tystna ned dagens förintelse på palestinierna…Man fokuserar inte på förintelsen av judar pga själva omtanke, respekt mot offer, empati och vilja att arbeta för att liknande folkmord aldrig upprepas i historien – man minns förintelsen enbart för att legalisera folkmord på något annat folk, eftersom ondska brukar att gå inom sin onda cirkel.
    Dom som minns förintelsen med omtanke och respekt är enbart dom som har överlevt tragedin eller förlorat där sina nära o kära.
    Resten – nej, jag är tveksam om man går på minnes stunder utan baktanke och vilja att pusha fram politisk syfte med det hela.”

    “…och judar använder Moseböckerna som vetenskaplig bevis om att dom fick uppgift att ta över världen.”
    Ja, och som konstnär är hon förstås också intressant. Det var hon som designade den orangea t-shirten som Mehdi Ghezali och de andra bar på Eurocolors demonstration den 4 juli 2006, som hon också arrangerade, då man bland annat demonstrerade till förmån för Oussama Kassir:

    Läs resten här:

    http://gudmundson.blogspot.com/2009/10/dagens-giveaway.html

  • JensH

    På både DR og TV2NEWS er de dybt bekymrede over om hvad denne film vil betyde for Danmarks renommé. De virker helt skrækslagne ved tanken om, at Araberne måske ikke vil kunne lide os. Personligt har jeg det lige omvendt. Jeg håber denne film betyder, at Araberne netop får et meget fårligt indtryk af Danmark, og de som følge deraf ikke kommer hertil for at søge om asyl. Måske Film Fonden skulle bevillige penge til denne Awad Joumaa, så han også kan lave film om hvor generøse man er overfor indvandrere i Sverige, Norge, UK, Holland, Belgien, Tyskland og Frankrig. Sådan nærmest som lidt ‘forbruger-vejledning’ til kommende asylanter fra den Arabiske verden. For dem vil der staadig komme mange af eftersom de Europæsike lande de facto har opgivet al grænsekontrol.

  • PeterK

    I dette tilfælde er dårlig reklame det bedste vi kan ønske os. Jo mindre de bryder sig om os jo bedre, man kan så håbe at de bliver væk. Måtte den dag snart komme, hvor der er en seriøs afløser for olien.
    Måtte den dag også snart komme hvor vi får smidt den selvudråbte intelligentsia og den nuværende generation af politikere på porten. Nu er der snart kommunevalg, det er meget vigtigt hvor man sætter krydset, ikke bare partiet, men personen.

  • Bjovulf

    Schweitz tillader anti-minaret-plakaten.

    http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8297826.stm

    Zurich allows anti-minaret poster

    The SVP’s poster has divided Swiss cities

    Switzerland’s biggest city, Zurich, has allowed the use of a controversial poster
    which urges a ban on the building of minarets in the country.

  • Johansen

    Hvis Danmark er et racistisk og fremmedfjendsk land, hvorfor ser vi så en stadig strøm af familiesammenføringer og flygtninge hertil primært fra den islamiske verden?
    Awad Joumaa har sin frie ret til og kunne passende flytte til Libanon, hvor faderen kommer fra.

  • JensH

    @Johansen

    “Awad Joumaa har sin frie ret til og kunne passende flytte til Libanon, hvor faderen kommer fra.”

    Jeg ved ikke om faderen kom fra Libanon, men Awad Joumaa er ifølge denne artikel fra Ekstra Bladet rejst hjem til Vest-bredden:

    “Han har mødt instruktøren af filmen et par gange. Han boede i Århus, inden han rejste tilbage til Vestbredden.”

    http://ekstrabladet.dk/nyheder/samfund/article1235745.ece