Newsmill nægtede at optage denne artikel af psykologen Maj Grandmo, hvis forrige artikel Newsmill strøg nogle dage efter publiceringen.

Min förra artkel, „Vurmen för mångkulturen – och sanningen‟, blev borttagen från Newsmill efter att ha först blivit publicerad. Anledningen var (ungefär) att den inte var trovärdig och att rasistiska strömningar kunde få drag under galoscherna. Med anledning av detta, att debattörer, journalister, forskare, författare och politiker, som har en kritisk inställning till Sveriges invandringspolitik i allmänhet och mångkulturen i synnerhet, ständigt blir refuserade, censurerade, tystas ner, förlöjligas, felciterade mm skriver jag detta. Makten använder sk härskartekniker när man handskas med dessa frågor, osäkra och hotade människor brukar göra så. Varför sätter man själva yttrandefriheten på spel vad gäller invandrarrelaterade diskussioner? Börjar Sverige använda totalitära metoder när man ständigt hänvisar till värdegrunden istället för grundlagen?

För den ovetande ska jag rekapitulera lite av vad jag skrev i min förra artikel:

Jag beskrev hur Sverige gick från att vara välståndsland till välfärdsland när 1968-generationen, 40-talisterna tog plats på arbetsmarknad, myndigheter och parlament. Man hade en politisk agenda som befann sig en bra bit till vänster om det gamla folkhemmet. Målen var att minska marknadsekonomins naturliga spelregler för att istället införa statliga styrmedel och lagar. Kortfattat, och lite tillspetsat gick vi från företagssamhälle till bidragssamhälle.

Utan att dra vidare slutsatser gick Sverige också från att vara ett land med arbetskraftsinvandring till flyktinginvandring under denna tid. Och så har det fortsatt. Människor kommer hit från världens alla länder, 100 000 per år, utan att några krav någonsin ställs. Istället uppmuntras utanförskapet när de styrande säger sig vilja stödja ett multikulturellt samhälle. Att detta har inneburit många negativa konsekvenser förtigs, fast alla vet om det.

Så till min fråga, varför förtigs detta? Varför tar man till rasistsläggan mot i stort sett allt som bara andas en kritisk syn på Sveriges stora invandring av kulturellt främmande människor?

Jag lämnar frågan tills vidare hängande i luften och tittar istället på hur man går till väga för att tysta den allt större opinionen mot massinvandringen av främmande kulturer.

1. Man släpper inte fram människor med en kritisk syn.

2. Om man låter invandrarkritiker komma till tals vid enstaka tillfällen, t ex i program som Debatt och Uppdrag granskning, avbryts dessa av hätska angrepp, aggressivitet, skratt, förlöjligande och tystar dem med ett belåtet leende och epitetet ‚rasist‛. Det är i och för sig mycket intressant att se hur de som anser sig som ‚goda‛ tar kål på det ‚onda‛. En mycket primitiv kultur har utvecklat sig som inte är fördel ‚det goda‛.

3. Forskare som påvisar negativa samband mellan mångkultur och demokrati publiceras inte eller felciteras.

4. Invandrare som begår brott, framställs som offer för det kalla svenska samhället där de ställts utanför. Detta samtidigt som man uppmuntrar utanförskap genom att göda idéerna om det positiva i att människor ska få leva som i sina hemländer när de kommer hit!

5. Man ger invandrarrelaterade fenomen positiva epitet för att blidka allmänheten. Sålunda talar man om „papperslösa‟ istället för de illegala invandrare de faktiskt är. Likaså är i själva verket „ensamkommande flyktingbarn‟ unga män från 16 och uppåt som efter sitt uppehållstillstånd plockar hit hela släkten.

6. Att den skenande ökningen av våldsbrott skulle på något sett vara relaterad med den allt större andel invandrare från patriarkala kulturer är rasistiskt att föreslå. Istället har anmälningsbenägenheten ökat. Och att nu Sverige toppar våldtäktsstatistiken i Europa beror på jämställdhet!!! Jodå, kvinnorna förstår nu att anmäla sina banemän.

7. Vänsterdebattörer, tillika åsiktsmaskiner, som Jan Guillou, Göran Greider , Gudrun Schyman och i viss mån Marita Ulvskog, har företräde i debatten där man med megafoner brister ut hur solidariteten inte har något pris och hur mycket Sverige behöver invandringen. Själva bor de knappast i mångkulturella områden och skulle aldrig vilja göra det. Återigen upprepas budskapet att makteliten står för ‚det goda‛, vad nu detta är.

8. Kommentatorsfunktioner på Internets tidningssidor, börjar stängas ner. Maria Schottenius t ex kallar dessa för „pissrännor‟. Dessa „pissrännor‟ har varit det frustrerade svenska folkets få andningsventiler för att få framföra sina åsikter i framför allt invandringsfrågan. När Sverigedemokraterna publicerade de danska Muhammedteckningarna på sin hemsida, stängdes denna ner av UD med dåvarande utrikesminister Laila Freivalds i spetsen. Invandrarkritiska insändare i vanliga papperstidningar har inte publicerats på flera år.

9. Politiska åsikter av icke önskvärt slag (läs; Sverigedemokrater) är nu en anledning till att få sparken från jobbet. Inom polisen är detta särskilt känsligt. På allt fler arbetsfält ger man nu luddiga kurser i den svenska värdegrunden.

Denna kursändring, från att hänvisa till svensk grundlag (där yttrandefriheten är den viktigaste punkten) till hänvisning till den svenska värdegrunden har blivit alltmer frekvent. I värdegrunden ingår några självklara punkter om människors lika värde och jämlikhet mellan könen. Detta är inte på något sätt diskutabelt. Men hur är det med formuleringarna „okränkbarhet‟ och „social rättvisa‟. Frågan är för mig vad man kan tolka in i dessa begrepp.

Social rättvisa är ju ett typiskt socialdemokratiskt begrepp, det man sedan 60-talet har använt för att reglera marknadsekonomin. Är alltså svensk värdegrund vänsterorienterad?

Okränkbar kan ju användas på väldigt många olika sätt. Att inte kränka eller låta sig kränkas? Att ha ett okränkbart värde går ju faktiskt att snurra till hur mycket som helst. När kan man då känna sig kränkt i sitt värde?? Jo, t ex när man som muslimsk man inte vill ta en svensk kvinna i hand med hänvisning till islam. Denna man blev då kränkt (i sitt muslimska värde?) och fick ett fett skadestånd. Kvinnorna som bar muslimsk klädsel på ett badhus och blev ombedda att avlägsna sig med tanke på säkerhetsregler, blev också kränkta. Överhuvud taget har DO blivit bombarderat med kränkta människors rätt till skadestånd de senaste fem åren.

Rätten att få leva sitt liv utan statlig inblandning, finns däremot inte i värdegrunden. Kanske är detta för liberalt för ett land som alltmer börjar få en censur av allt som staten inte anser är det rätta enligt värdegrunden. Och man är beredda att ta till totalitära metoder värdiga Nordkorea för att genomföra detta.

Nu till den inledande frågan om varför man tar till sådana metoder för att tysta kritik som handlar om invandringen.
Allt handlar i slutändan om identitet. Om en individ inte har någon (i och för sig omöjligt) blir resultatet förvirring, vilsenhet och som ett öppet kärl för alla stimuli som kan tänkas ge henne en.

Om en nation inte har (eller tillåts) ha en egen identitet, blir resultatet precis samma sak. Totalt upphängd på vad andra kan tänkas tycka om en. Som ett litet barn. Eller ett sällskapsdjur.

I Sverige tillåts vi inte hysa en sund nationalism. Här är nationalism förbundet med hakkors och brunskjortor. Vi uppmuntrar våra invandrare att vårda sin kulturella identitet, men vi förnekar att vi har vår egen. Kom ihåg Mona Sahlin; „Invandrare har en kultur. Vad har vi? Midsommar och julskinka?‟ Så nedvärderande om Sverige. Och dessutom med en rejäl hink med äktsvensk avundsjuka.

Men nationalism och kulturell identitet är väl inte samma sak?

Nja, nationalism har blivit en högerrörelse. Istället kan vi kalla det nationell identitet, men det är bara ordvrängeri. Att vara stolt över sitt land är nationalism.

Men makteliten har godkänt EN nationell identitet. Den som världssamvete. Landet med Solidaritet och Klasslöst samhälle som ledstjärna. Välfärdslandet som bryr sig och tar hand om allt och alla. Ingen svenskhet får man tala om, bara Sverige som välfärdens vagga. Tänk efter. Vi tycker i själva verket att vi är bäst i världen. Och det är inte det blonda och blåögda vi pratar om. Det är välfärden. Svenskt kött det bästa är. Svensk sjukvård den bästa är. Svensk barnomsorg den bästa är. Svenska socialförsäkringssystemet det bästa är. Försäkringskassan ger oss vår nationella identitet. Du ska inga andra gudar hava än svensk välfärd. Och politikerna vårdar vår nationella identitet väl. För utan den är vi ju inget. Ett tomt skal, ett litet barn som söker bekräftelse från vår omvärld.

En väg att få denna bekräftelse är just genom att vara världssamvete. Mest i bistånd, högst flyktinginvandring. När det kommer utomjordingar hit till jorden tar vi säkert hand om dem också. För det är ju så vi är något.

Maj Grandmo, psykolog, Uppsala.