11
jul
Seneste opdatering: 11/7-10 kl. 2158
40 kommentarer - Tryk for at kommentere!

af Julia Caesar ©

Almedalen Visby, söndag den 11 juli 2010. Nu har alla åkt hem. Drivorna av skräp, tomglas och ölburkar är upplockade, krossade glas har sopats ihop. Spyorna har torkats upp och nedpissade husfasader spolats rena. Dammet och det relativa lugnet faller över Visby medan vanliga turister tar över staden efter Cirkus Almedalen, den årliga politikerveckan.

Veckan är de politiska gycklarnas marknad. Årets höjdpunkt för alla som gillar absurd politisk teater utan nämnvärd verklighetsanknytning. I Almedalen möts politiker, journalister och lobbyister och frotterar sig med varandra i ett narcissistiskt och självförhärligande skådespel. I de underförstådda förutsättningarna ingår att göra populistiska och publicitetsframkallande utspel, att bjuda över och svartmåla de politiska motståndarna, att synas och fraternisera, äta gott, dricka vin och ligga med varandra. Almedalsveckan är en gigantisk gruppregression – ett tillfälle att släppa på kontrollen långt hemifrån i Visbys pittoreska gränder och kasta loss från sitt vanliga ingrodda jag, som från en illasittande och skavande kostym.

Lobbyorganisationerna tävlar om att kränga sina budskap. Rosévinet flödar, det serveras gratismåltider på löpande band till dem som minst av alla har behov av att äta gratis. Visbys hotell- och restaurangnäring blomstrar. Vinsten behöver vara rejält tilltagen för att kompensera för spyorna, pisset och de krossade glasen.

Nisse i Hökarängen och Vanja i Överkalix betalar

Jag befinner mig bara någon mil från Visby och Almedalen. Men jag åker inte dit. Jag är föga road av det politiska spektakel som Almedalsveckan har urartat till. Jag vill gärna behålla den lilla rest av min tro på människan som jag ännu har kvar. Via media kommer glimtar av det skådespel som ska få svenska folket att tro att det är något väsentligt som pågår. Någonting som ska invagga Nisse i Hökarängen eller Vanja i Överkalix i tron att politikerna bryr sig om dem. Om Nisse och Vanja förmår se bakom flosklerna och utspelen kan de se det uppenbara: de är fullständigt övergivna. Politikerna struntar högaktningsfullt i dem. Nisse och Vanja är medlen, inte målet. Dem väntar inga gratismåltider. Det är Nisses och Vanjas pengar som betalar rosévinet, hotellrummen och resorna och i övrigt finansierar elitens plats i solen. Det är förståeligt om Nisse och Vanja inte orkar tänka på det. För vilka kanaler har de att uttrycka sin vrede och frustration i?

Gotlands biskop Lennart Koskinen måste ledas ned från Sverigedemokraternas scen, uppenbart förorättad över att partiet har tillstånd att hålla möte en bit från Svenska Kyrkans godhetstält och uppblåsta människosyn. Han är en lysande illustration till aningslösheten och den nedärvda högfärden inom kyrkan. Så tydligt övertygad om att man kan bete sig precis hur som helst mot just detta parti och få massornas medhåll och applåder. Och så oförblommerat snopen när han omsider upptäcker att det finns gränser och regler att följa även för en biskop.

Gudrun Schymans pengabrasa

Gudrun Schyman, 62, och hennes parti Feministiskt Initiativ eldar upp 100 000 kronor på Hamnplan som ”en manifestation för rättvisa löner” *. Hon säger sig företräda kvinnors rätt till bättre löner. Men innebörden i hennes feministiska initiativ är att spotta rakt i ansiktet på ensamstående morsor som sliter som lågbetalda vårdbiträden och inte ens vågar drömma om att vinna hundratusen på Triss. Schyman själv är desperat, hon gör precis vad som helst för att få uppmärksamhet. Hon lider av en allvarlig brist. Hon saknar skam i kroppen. Inom psykologin kallas det narcissistisk personlighetsstörning. Andra människor blir generade på hennes vägnar, men aldrig hon själv. Vem som helst som hade gjort vad Gudrun Schyman har gjort skulle sannolikt gå hem och dra täcket över huvudet för resten av livet. Men inte Gudrun.

På 1970-talet bjöd hon gladeligen in svenska folket rakt upp i skrevet och födde barn i TV. Lika obesvärat som hon aspackad sätter sig och kissar på golvet på en filmpremiär på biografen Grand i Stockholm, lika ogenerat eldar hon nu upp mer pengar än en lågavlönad kvinna – eller man – någonsin kommer att se röken av under hela sitt liv. Och Schyman belönas av media. Hon får den uppmärksamhet som för henne är ett absolut livsvillkor. Hennes pengabrasa blir en av veckans snackisar och får delat pris som ”Hetast i Almedalen” tillsammans med Frälsningsarmén som protesterar mot pengabränningen och säger att de hellre hade delat ut pengarna till behövande. Enligt medieanalysföretaget Retriever fick pengabrasan åtta inslag i radio/TV, nämndes 64 gånger på webben och i 164 blogginlägg.

Den gråtande ministern

Onsdag den 7 juli 2010, mitt i Almedalsveckan. Plötsligt bryts de politiska pajaskonsterna av någonting som eventuellt är äkta liv. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, 44, håller presskonferens på Visby Hotell. Han tillkännager sin omedelbara avgång och säger att det finns tre skäl till den. De heter Emma, Gustav och Arvid. Det är Sven Otto Littorins tre barn. ”Det är de som har fått betala priset för min offentlighet” säger Littorin och kämpar med gråten. Han säger att han inte orkar längre. Här går hans gräns. ”Jag är ingen Stålman. Jag är inte beredd att betala det här priset längre.”

Han ger upprörande exempel på hur journalister har trängt sig på och trakasserat hans barn. En av dem har ringt hans 16-åriga dotter och frågat hur det känns att hennes pappa ligger på hjärtintensiven på Sankt Görans sjukhus. Den åttaårige sonen har inte kunnat gå hem för att bostaden är belägrad av journalister. Journalister är fel benämning. Hyenor passar bättre. Asätare på slaskjournalistikens soptipp.

En gråtande minister bryter mönstret, i Almedalen och politiken. Han blir veckans snackis, en av många men den som kommer att leva längst. En minister avgår inte två och en halv månad före valet om han inte har tungt vägande skäl.

En vårdnadstvist är ett stort mänskligt nederlag

Jag tänker inte här gå in på Littorins politiska gärning utan istället inrikta mig på vad en politiker är och förväntas vara. ”Jag är ingen Stålman” säger Littorin på presskonferensen i Visby. Efter en skilsmässa för fem år sedan har han en långdragen vårdnadstvist inför domstol med sin före detta fru Ann Littorin om de tre barnen. Efter en förhandling i tingsrätten dagen före presskonferensen har han fattat beslutet att avgå. Vi kan utgå från att han vet någonting som vi andra inte vet och kanske aldrig kommer att få veta och inte heller kan göra anspråk på att få veta, helt enkelt för att det inte angår oss.

Att hamna i en vårdnadstvist är ett stort mänskligt nederlag. Det hör till just den sortens konflikters obönhörliga villkor att om den ena parten startar en vårdnadstvist är den andra tvingad att dras med, oberoende av egen vilja. När en skilsmässokonflikt tillåts gå så långt att föräldrar slåss om barn som har tillkommit i kärlek är det ett totalt misslyckande. Självklart drabbas barnen allra hårdast. Alla barn vill bli älskade av båda sina föräldrar. Om föräldrarna är i djup konflikt med varandra överför de splittringen till sina barn. Inga barn kan klyva sig på mitten för att vara båda föräldrarna till lags. Men om de kunde skulle de göra det. Så stark är barns lojalitet med sina föräldrar.

Har ministern betalat för sex?

I tre dygn hummar Aftonbladet och Lena Mellin om att den egentliga orsaken till Sven Otto Littorins avgång är att han har begått brott. Vilket brott det är fråga om vill Aftonbladet inte uppge. De har haffat Littorin på Visby flygplats dagen före presskonferensen och konfronterat honom med anklagelserna. I går publicerade tidningen en intervju med en anonym före detta prostituerad som kallar sig ”Anna”. Hon uppger att Littorin köpte sex av henne 2006. ”Anna” annonserade sina tjänster på nätet och hade prostitution som lönande extraknäck under drygt ett år. Hon träffade en man som kallade sig ”Peter” en enda gång. Först senare säger hon sig ha känt igen honom som Sven Otto Littorin.

”Han betalade redan i hallen. Han hade 2 000 kronor kontant som han tog fram ur byxfickan. Se gick vi in mot sängen” säger ”Anna”. (Aftonbladet 10 juli 2010.)

Vem är den anonyma ”Anna”? Hur ska AB:s läsare veta att hon ens existerar? Vad är det som driver henne att gå ut med den här berättelsen efter fyra år? Vilka är hennes motiv? ”Anna” har slutat sälja sex och har enligt AB numera ”ett bra jobb”. Vad har hon att vinna på att riva upp sitt förflutna?

Vem är det som horar – Aftonbladet eller Sven Otto Littorin?

Att två vuxna, psykiskt friska personer frivilligt gör upp om sex mot betalning är ett brott enligt svensk lag. Men knappast, vågar jag påstå, enligt svensk moraluppfattning. Vem har skäl att vara upprörd om de inblandade parterna är överens? Vems intressen tjänar bigotteriet? Och var går gränsen för prostitution? Varför talas det aldrig om den omfattande prostitution som försiggår inom äktenskapet – kvinnor som låter sig köpas av män och får betalt i form av villor, stadsjeepar, utlandsresor, smycken, pälsar och lantställen? Varför är den ena sortens handelsavtal olagligt medan den andra sorten omhuldas?

Ursäkta, men vem är det som horar här? Sven Otto Littorin eller Aftonbladet? Att Aftonbladet för länge sedan har kastat alla eventuella och rudimentära rester av journalistisk hederlighet över bord inför valet är uppenbart. Med sådana stålhättade Baader Meinhofsocialister som Jan Helin, Helle Klein, Lena Mellin och Åsa Linderborg i spetsen ska vi inte vänta oss annat än stinkande snuskjournalistik som passerar alla tidigare lågvattenmärken. Ledartrojkan griper girigt alla tillfällen att smutskasta sina två främsta måltavlor: den borgerliga regeringen och Sverigedemokraterna. Båda två hotar den betongsocialism vars främsta propagandaorgan Aftonbladet är. Gråta månde Aftonbladets journalister över sin förlorade heder – om de någonsin haft någon.

Vilka är det som blir politiker?

Men fallet Littorin riktar också spotlights på vilka som väljer att bli politiker. Vilka är deras drivkrafter? Hur högt pris är de beredda att betala? Var går bristningsgränsen för en politiker?

Under de senaste decennierna har vi fått se en professionalisering av politiken som innebär att ytterst få heltidspolitiker har någon erfarenhet av vanligt arbetsliv. Politiska broilers som har levt hela sina vuxna liv i politiken har tagit över den politiska scenen. I det svenska Folkhemmet som Per Albin Hansson och socialdemokraterna byggde upp från 1932 och framåt skulle det varken finnas styvbarn eller kelgrisar. Alla skulle vara lika mycket värda. Det vi ser i dag är en ny sorts klassamhälle där skiljelinjerna följer nya mönster och den högsta kasten utgörs av riks- och EU-politiker, fackförbundspampar och personer med höga positioner i näringslivet. Girighet är ledstjärna, och måttlösa självbelöningssystem i form av feta bonusar och gynnsamma pensionsavtal är satta i system av dem som sitter vid maktens köttgrytor – helt utan blygsel eller antydan till självkritik. I de kretsar som utgör vår tids bourgeoisie har begrepp som hederlighet och moral avlidit i tvinsot för länge sedan. Allmännytta har omvandlats till egennytta. De som tillskansar sig privilegierna skäms inte ens utan är lika förorättade och fulla av krystade undanflykter varje gång de ertappas med fingrarna i syltburken.

Makt korrumperar. Alltid.

Den politiska adeln

I sin bok ”Den politiska adeln” beskriver författaren Anders Isaksson (1943-2009) framväxten av en särskild politisk klass som lever sina liv i en helt annan verklighet än vanliga människor. Liksom adeln i det gamla ståndssamhället skapade sina egna privilegier beviljar sig den politiska adeln sina egna förmåner i oinskränkt suveränitet, utan inblandning av folket. Yrkespolitikerna och de politiska tjänstemännen lever sina liv som en avskild elit. Politikerstatusen och de höga inkomsterna innebär en gräddfil till det mesta i samhället. Den politiska adeln lever i komplexa nätverk av släktingar, gamla studiekamrater, partners och sommargrannar från Fårö och Österlen. De bor i samma områden, umgås privat, rör sig i samma kretsar, ligger med varandra och gifter sig med varandra.

Inom socialdemokratin har vägen för många varit spikrak från Unga Örnar via ungdomsförbundet SSU rakt in i riksdag och regering utan föregående arbetslivserfarenhet. Kontakterna betyder mer än de egentliga meriterna och lämpligheten för jobbet. Vem man är betyder mer än vad man är. Alltmer fjärmar sig den politiska klassen från de väljare som de ska representera. De känner vida större gemenskap med andra i samma politiska klass, inklusive sina politiska meningsmotståndare, än med de människor som har röstat fram dem.

Anders Isaksson skriver:

”För den som vill ha makt och inflytande är politik sällan ett spel med ideologiskt rena händer, särskilt inte när vardagens verklighet jämförs med de svepande proklamationerna i partiprogrammen. Den lika outtalade som självklara utgångspunkten är att enskilda ledamöter ska svälja sina egna åsikter och i helhetens intresse acceptera partilinjen. Varför? Jo, för att beredskapen för kompromisser – och därmed också beredskapen för att böja sig för både andras vilja och intressen – är själva förutsättningen för att systemet ska fungera .”

Man ska följa partilinjen. Man ska vara lojal – även om det går emot ens eget samvete, ifall man har något. Man ska rösta som förväntat vid voteringarna. Den som avviker är down and out. For ever.

Eliten är rädd för folket

Jonathan Friedman, amerikansk professor i socialantropologi som under många år levde i Sverige, säger:

”Eliten har i kraft av den isolering som de lever i blivit mer och mer rädd för folket och vad det kan inrymma. Hållningen är att folk i allmänhet är dumma och farliga. Den politiska klassen har fjärmat sig från folket. Den är kosmopolitiskt inställd och ser sig själv som överordnad nationen snarare än som en del av den. Ekonomiskt understöds det av att den politiska klassens löner har vuxit snabbast av alla. Den har aldrig haft det bättre. I det avseendet påminner situationen om romarrikets sista 100 år.” (Jyllands-Posten 15 september 2002.)

För att klara ett liv som politiker i offentlighetens ljus måste man kunna ljuga. Allra bäst är det om man kan ljuga så att man tror på vad man själv säger. På det sättet slipper man bli konfronterad med sin livslögn, åtminstone så länge som man klarar att med olika medel hålla den vid liv. Journalisten Torbjörn Nilsson beskriver den här processen i sin insiktsfulla bok ”De omänskliga. Berättelser om politik”.

Politiker är ofta människor med speciella egenskaper. De gillar att stå i fokus, har lätt för att smälta in i olika sociala sammanhang och är skickliga i att påverka andras sätt att uppfatta dem. Alltsammans gör dem till skickliga lögnare, skriver Torbjörn Nilsson. Det finns till och med forskning som visar att människor med hög självuppfattning tenderar att hamna i vissa yrkeskategorier. Yrken som alla kräver hög social kompetens och en förmåga att gå i och ur olika roller. Yrken som trollkarl, skådespelare, försäljare och – politiker.

Liberal demokrati bygger på ohederlighet

”Politik är teater, ett spel där aktörernas viktigaste uppgift är att övertyga publiken och aldrig låta motspelaren förstå hur man kommer att agera. Att vara oberäknelig, till och med obegriplig, är en maktstrategi.”

Torbjörn Nilsson citerar David Runciman, en amerikansk politisk teoretiker vid universitetet i Cambridge. Han menar att det är fåfängt att tro att det finns ärlighet i politiken. Han skriver i boken ”Political hypocrasi” att den liberala demokratin förutsätter att politiker inte ska vara helt uppriktiga. Systemet bygger på intellektuell ohederlighet.

Att vara politiker är att gå in i en roll, och precis som andra roller kräver den en mask, menar Runciman. Det går helt enkelt inte att lita på politiker eftersom den mask de just nu bär snabbt kan ersättas med en annan. Det var just det grekerna menade med hyckleri, att man spelar en roll i ett drama. Politiker är experter på att förändra sig efter sin omgivning, åtminstone de framgångsrika politikerna. De måste låtsas vara vanliga människor för att få behålla det uppdrag som gör dem till allt annat än vanliga människor.

Om vi ska räkna med någon given egenskap hos politiker är det opålitlighet. Det är orealistiskt att vänta sig fullständig uppriktighet, något som politikerna aldrig kan ge. Man bör istället acceptera hyckleriet som ett faktum eller en förutsättning för demokratin. Människan är en föränderlig varelse med stor förmåga att anpassa sig för att överleva, och det mest effektiva sättet för en politiker att lösa problemet med hederligheten är att behålla masken på, att övertyga sig själv om att man är Politikern.

Den accepterade lögnen

”Alla lögner är till för att dölja något annat och därför är lögnarens svåraste uppgift att verkligen visa att han själv tror på lögnen. Den effektivaste lösningen är att faktiskt övertyga sig själv om att det man säger är sant. Både uppriktiga lögnare och uppriktiga hycklare sveps in i väven av oklarhet, lurendrejeri, svek och falskhet. Det är mänskligt att bedra sig själv” skriver Torbjörn Nilsson.

Det finns många olika sätt att ljuga i politiken, men det vanligaste är att tala dubbelt, att säga ett men mena något annat, att använda språket för att dölja något, att beskriva verkligheten på ett falskt sätt, att inte vara intellektuellt hederlig, och att själv tro på detta som sant. Politiker har goda skäl att agera så, menar Torbjörn Nilsson. De vill göra världen bättre, de är uppfyllda av en målsättning – det är deras existensberättigande och drivkraft. Därför accepterar de ett system där man bedrar för att nå resultat.

Cirkus Almedalen lämnar en kvalmig eftersmak. Om man ser jippot i skenet av den obligatoriska politiska lögnen blir det lättare att förstå. Alla dansar som marionetter i ett spel där det inte ens är säkert att man väljer sin egen roll. Det handlar om att vinna eller försvinna, och fallet kan gå snabbt, som ett jordskred. Oavsett om Sven Otto Littorin har betalat för sex en gång för fyra år sedan, oavsett hans gärning som arbetsmarknadsminister, oavsett hans vårdnadstvist om barnen har han, frivilligt eller ofrivilligt, lämnat det politiska taskspel som bygger på ett system av lögner. När det inre trycket blir för stort rämnar masken och gråten bryter fram.

Det finns existentiella naturlagar som gäller alla människor:

• Ingen människa är gjord av stål.

• Ingen går igenom en kärlekssorg utan smärta.

• Ingen är likgiltig för sina barn.

• Alla har en smärtgräns för vad man orkar med av påfrestningar, konflikter och arbetsbörda.

• Det finns ingen som kan springa så fort att man springer ifrån sig själv.

Att förråda sitt land är värre än att köpa sex

Det finns brott som är värre än att köpa sex. Att förråda sitt land till exempel. Det har både borgerliga och socialdemokratiska regeringar med full kraft ägnat sig åt de senaste 40 åren. Det finns många både nuvarande och före detta ministrar som har mycket goda skäl att brista i gråt över vad de har gjort och gör mot sitt land och dess befolkning genom att bedriva en grotesk och urskiljningslös massinvandringspolitik.

Om detta var inget av de sju riksdagspartierna berett att tala i Almedalen. The show must go on. Until it ends. Det är inte bara, eller ens främst Sven Otto Littorin som har anledning att gråta. Fler ministrar borde hulka högt i kör. Gråt är befriande.

Signaturen ”Rksmrgs” skriver i en kommentar på min förra krönika:

”Pudlarna kommer att rulla sig i gräset i höst när skandal efter skandal avslöjas. “Jag visste inte”, “Statistiken var så otydlig”, “Partiledningen krävde att jag fogade mig”, “Alla andra sa…..”, “Jag tyckte det lät så bra med generositet och världssamvete”, “De lurade mig fullständigt”, “Inte kunde jag väl tro…”, “Jag litade på media”, “Den allmänna meningen var ju…”, “Sådan diskuterades aldrig i min partigrupp”, “JAG HADE INGEN ANING”.

Af Julia  Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter:

Den svenska asyltombolan, Juvelerna i maktens krona, Medlöparnas förräderi, Den livsviktiga tilliten, Ett paradis för krigsförbrytareSlöjan kränker migFlykten från mångkulturen, Till yttrandefrihetens försvarBrev till Fredrik ReinfeldtSvenska massmedias moraliska bankrutt, Sverige sjunker som en stenMoster och svenskheten, Kriget mot läsarna .

* Gudrun Schyman eldar upp 100.000

0 0 votes
Article Rating


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest

40 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
trackback

[…] i Guds namn (100801) Medias pressetiska apartheid (100725) Kedjeinvandring utan slut (100718) Fler ministrar borde gråta (100711) Den svenska asyltombolan (100704) Juvelerna i maktens krona (100627) Medlöparnas […]

trackback

[…] kronikker af samme forfatter: Kedjeinvandring utan slut,Fler ministrar borde gråta, Den svenska asyltombolan, Juvelerna i maktens krona,Medlöparnas förräderi, Den livsviktiga […]

trackback

[…] kronikker af samme forfatter: Medias pressetiska apartheid, Kedjeinvandring utan slut,Fler ministrar borde gråta, Den svenska asyltombolan,Juvelerna i maktens krona,Medlöparnas förräderi, Den livsviktiga […]

trackback

[…] kronikker af samme forfatter: Kedjeinvandring utan slut,Fler ministrar borde gråta, Den svenska asyltombolan, Juvelerna i maktens krona,Medlöparnas förräderi, Den livsviktiga […]

trackback

[…] kronikker af samme forfatter: Fler ministrar borde gråta, Den svenska asyltombolan, Juvelerna i maktens krona, Medlöparnas förräderi, Den livsviktiga […]

Julia Caesar
Julia Caesar
13 years ago

Ett varmt (31 grader!) tack till alla läsare som orkar vara på alerten och läsa Snaphanen i värmen och dessutom förmår vara positiva och uppskattande! Alla era vänliga och tänkvärda ord hjälper mig att fortsätta skriva fast hjärnan kokar i sitt eget spad och orden sakta grillas under solens blåslampa. Vi ses på söndag!

Skåning
Skåning
13 years ago

Att köpa sex borde inte vara ett straff överhuvud taget. Det är värsta sortens morallag. Och eftersom den är ensidig så öppnar den upp för samvetslösa svin som “Anna” att utpressa före detta kunder helt skamlöst. Och Aftonbladet är inte sena att medverka.

Realist
Realist
13 years ago

Sannslöst bra skrivet, igen. Jag har skrivit ut alla dina krönikor Julia, och spridit det till alla jag känner och som de känner i sin tur.

Jag skrev faktiskt ut en kopia som jag lämnade kvar hos Tandläkaren härom dagen. Skriver ju ut gratis från jobbet, hehe.

Väntar ihärdigt till nästa söndag!

trackback

[…] Fler ministrar borde gråta Av demokratbloggen av Julia Caesar © […]

Odovakar
Odovakar
13 years ago

En både underhållande och träffande krönika, som borde läsas av fler!

ylva
ylva
13 years ago

Bra igen Julia!
Almedalsveckan=cirkus! Elda upp pengar, så sjukt. Det finns många som hade behövt de pengarna. Men precis, allt för att få medias uppmärksamhet. Och Aftonbladets smutskastning av Littorin! Jag tycker att den tidningen helt har spårat ur. Att se hans tal var faktiskt att se en riktig människa bakom masken. Jag förstår mer och mer att politik är så mycket spel och att moralen är urholkad för länge sedan. Sedan var det också intressant med en annan syn på prostitution, jag håller med. Och det är roligt att läsa alla fina kommentarer! :=)

Rocker1971
Rocker1971
13 years ago

http://www.dn.se/debatt/bara-stora-uppoffringar-kan-bryta-ungas-utanforskap-1.1135946

Vänligen läs detta Julia

Och tack för en mycket läsvärd krönika.

rksmrgs
rksmrgs
13 years ago

Det är en sällspord ära att citeras av dig!

Och tack för ännu en briljant krönika.

trackback

[…] Fler ministrar borde gråta Det skriver pseudonymen Julia Caesar i sin senaste krönika på den danska webplatsen Snaphanen.dk. […]

Ann-Marie
Ann-Marie
13 years ago

Absolut klockrent! Lysande skrivet! Och så undrar “makteliten” varifrån politikerföraktet kommer. Det borde vara lag på att ha haft ett riktigt arbete innan man ens får tänka tanken att ge sig in på politik.
Jag tycker dessutom att Julia vore en utmärkt statsminister.

Allemand
Allemand
13 years ago
Reply to  Ann-Marie

Då blev det inte många politiker kvar i riksdagen, å andra sidan vore hälften med platser tillräckligt.

leifer
leifer
13 years ago

Här kan ni läsa vad en politiker råkade ut för som ändå mycket sakligt kritiserade integrationspolitiken. Är detta i Sverige???

http://politisktinkorrekt.info/2010/07/02/riksdagspolitikern-som-tvingades-i-landsflykt/#more-46511

Ördög
Ördög
13 years ago

Jag har ägnat denna soliga helg, mitt första lediga veckoslut på länge, åt att smörja mina solsvedda axlar (ouch!) samt installera min nya dator. För att ännu en gång förvissa mej om att den verkligen fungerar tänkte jag skriva något här.

Alltnog, dina krönikor gör gott som en iskall bärs efter en lång svettig promenad. “Än kommer dag, än är ej allt förbi”.

Hälsningar från Helsingfors!

Tobleråna Sahliv
Tobleråna Sahliv
13 years ago

Lysande! Precis som jag själv känner och såsom jag försökte få fram i min insändare till PI http://politisktinkorrekt.info/2010/07/09/insandare-sverige-gar-igenom-otroligt-omvalvande-forandringar/

Men, inget når upp till det här som du precis skrev. Det här kan ha varit det bästa jag läst någonsin 🙂

IdiotSverige
13 years ago

Lilla Saltsjöbadsavtalet Avtalet fastslog att: Som oberoende journalist har Du att beakta följande rekommendationer: *Företrädesvis positivt bedöma och omskriva svenska medborgare av utländsk härkomst, detta särskilt i samband med ungdoms- idrotts- och konstnärlig verksamhet *Vid evenemang med inslag av skiftande kulturer, företrädesvis intervjua och visuellt framhålla medverkande av utländsk härkomst *Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer Men ”femårsperioden” har förlängts och avtalet om att ”systematiskt nedtona” invandrares kriminalitet gäller bevisligen än idag bland landets journalister. Efter det att DN… Read more »

leifer
leifer
13 years ago
Reply to  IdiotSverige

Inger-Siv Mattson,
Mauricio Rojas skrev denna artikel för ca 5 år sen och tycks sen ha försvunnit. Dvs han blev väl då stämplad som rasist/främlingsfientligt etc. Jag tror det finns många politiker som ser problem men vet att man riskerar hela sin politiska karriär. Att förknippas med “rasism”, ja då är det kört.
http://www.dn.se/debatt/kulturarv-ligger-bakom-invandrarnas-brottslighet-1.421859
Mvh

Viktoria Larsson
Viktoria Larsson
13 years ago

Bra krönika – men jag tycker du glömde Machiavelli. Hans bok Fursten beskriver ungefär det du skriver om – hur människan är och hur maktmänniskor handlar. Machiavelli har fått mycket missförståelse på sig, men saken är den att han skriver inte om hur furstar(maktmänniskor) bör vara – han beskriver dem bara som de ÄR. Mycket läsvärd och kortfattad bok som varmt rekommenderas om man vill lära sig mer om den mänskliga naturen.

patrik blom
patrik blom
13 years ago

Tack, Julia!

Marit
Marit
13 years ago

Takk Julia Cæsar for enda en strålende krønika ! Jeg er en norsk, som er veldig bekymret for hva som hender i vårt kjære broderland Sverige. Norge er på samme måte på vei til det multikulturelle anarki. Etniske nordmenn føler seg fremmed i sitt eget fedreland.Islamiseringen pågår for fullt, med politikernes velsignelse. Nylig ble tre muslimske menn arrestert for å ha planlagt terrorbombing på norsk jord. Dette har jeg ikke set ett ord om i svenske media. Der er det tyst. Og vi vet hvorfor : Sannheten må ikke komme frem ! Da er det grunn for stor uro og… Read more »

Hans Nilsson
Hans Nilsson
13 years ago

Jag säger enbart ETT STORT TACK för dina välskrivna och belysande krönikor längtar
redan till nästa.

trackback

[…] Bra skrivet Posted on juli 11, 2010 by Jan Milld Ur dagens Julia Caesar: […]

Katinka Glahd
Katinka Glahd
13 years ago

Jag har arbetat inom hotellbranchen i många år.Min sista arbetsplats under de sista tjugo åren var ett konferenshotell som ofta hade stora konferenser.Dessa var ofta fackliga eller partipolitiska.Mest socialdemokratiska men även hela skalan ut. Vad jag sett,hört och upplevt av dessa dåvarande samhällets stöttepelare,och deras svineri med varann och ett liv i sus och dus kan inte beskrivas!Att supera med de dyraste vinernai innan kopulerandet i sänghalmen satte igång om nätterna ,syntes vara det viktigaste på “Konferenserna”. Om man skulle ta och skriva sina memoarer från detta arbetsliv.Fast man skulle väl aldrig bli trodd.Det jag upplevt slår sagohistorierna många gånger… Read more »

Nordbo
13 years ago

Mycket bra!

Den här kan vara läsvärd: “Serial killers and politicians share traits ”

http://www.examiner.com/examiner/x-2684-Law-Enforcement-Examiner~y2009m6d12-Serial-killers-and-politicians-share-traits

Ove Johansson
Ove Johansson
13 years ago

Ja, nu är det söndag och det är en fröjd att läsa dagens krönika av Julia Caesar. Den är insprerande att läsa och även tidigare krönikor. Den skärpa och analys som är genomgående för dessa krönikor är beundransvärd. Jag rekommenderar de jag talar med att läsa hennes krönikor.

Liva
Liva
13 years ago

Fantastisk stykke tålmodigt skrivearbejde du laver, Julia!

Liva
Liva
13 years ago

Det forekommer mig også at det er noget af en generel hetz mod vestlige mænd – der forekommer i Sverige. Det mest utrolige er dog at rigtig mange svenske mænd finder sig i den behandling. Det har de gjort i rigtig mange år efterhånden. Er blevet skvat. Svenske skvat. Er billedligt talt trådt under fode – af bl.a. svenske feminister. Alt i mens feminister brænder mange tusinde kroner af… well, feminister må jo have for mange penge eller hur? Og samtidig med at svenske feminister indfører hijab, burka og niqab til kvinder i Sverige. Og raser mod de svenske og… Read more »

Liva
Liva
13 years ago
Reply to  Liva

“Det er rart at komme væk fra det belastede Tingbjerg, hvor det hele tiden gælder om at holde øje med børnene,” – siger mor til 3 som har fået økonomisk hjælp til et ferieophold af kirke.

h t t p://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/373247:Kirke—tro—Det-er-som-at-vinde-i-lotto

Blodsven
Blodsven
13 years ago

Mycket bra skrivet! Klockren analys av pissruskan Spyman, som inte har ett uns självkritik eller något till övers för någon annan än sig själv. Journalistkåren behöver jag inte ens nämna, liksom Christos obegripliga svammel…

Limewoody
Limewoody
13 years ago

Det forekommer en kende ude af proportioner når den statskontrollerede og ensrettede svenske presse ( – og den danske med ) himler op over købesex mellem voksne mennesker. Når alt kommer til alt er det for småting i forhold til den voldtægt det svenske socialdemokratiske enhedsparti har foranstaltet mod det svenske folk.

Tobias
Tobias
13 years ago

Julia, även om du inte skulle vara sverigedemokrat så skulle jag verkligen önska att du skrev något i deras kommande valutskick… Tack för det du gör.

Stratiotes Iesosu Christos

“Att två vuxna, psykiskt friska personer frivilligt gör upp om sex mot betalning är ett brott enligt svensk lag. Men knappast, vågar jag påstå, enligt svensk moraluppfattning. Vem har skäl att vara upprörd om de inblandade parterna är överens? Vems intressen tjänar bigotteriet? Och var går gränsen för prostitution? Varför talas det aldrig om den omfattande prostitution som försiggår inom äktenskapet – kvinnor som låter sig köpas av män och får betalt i form av villor, stadsjeepar, utlandsresor, smycken, pälsar och lantställen? Varför är den ena sortens handelsavtal olagligt medan den andra sorten omhuldas?” Så du säger att svensken är… Read more »

Robin Shadowes
Robin Shadowes
13 years ago

Pudlar gjordes det också åren närmast efter 1945 även om just det uttrycket inte fanns på den tiden. Men det är helt klart samma sorts människor, dessa pudlar då som nu. Dom som om inte visste, dom som visste men inte vågade göra någonting av rädsla för sitt eget ynkliga skinn, dom som kanske anade lite men inte riktigt förstod hur illa det verkligen var, dom som bara lydde order und so weiss.

Tyckarn
Tyckarn
13 years ago

Så jädrans bra skrivet Julia. Du sätter ord på det jag alltid ansett om politikerna i Sveriges riksdag. Extra cred då till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som struntar i det löjliga skådespelet, och är beredda att vada i skit tills de kommer in i riksdagen. De får försaka mycket, får ta emot mycket spott och spe, men de gör det inte för sin egen skull utan för SVERIGES. Jag är alldeles övertygad, att om 20 år, när Sverigedemokraterna blivit ett riktigt etablerat riksdagsparti, så kommer svenska folket se dem som hjältar. De som avslöjade Lögnen, de som i sista stund… Read more »

Cavatus
13 years ago

Tack Julia, för en belysande krönika om taskspeleriet i svenska medier och bland svenska politiker. Visst är det så det är, och ju mer man genomskådat det, desto mer olidligt är det att se och höra om det. Alemdalen var verkliegn ett olidligt spektakel i år, då jag under året vaknat ur den “vaccination mot insikt” som jag tidigare led av. Isaksson skriver: “De känner vida större gemenskap med andra i samma politiska klass, inklusive sina politiska meningsmotståndare, än med de människor som har röstat fram dem.” Detta har vi sett många exempel på och det är därför riksdagspartiernas ständiga… Read more »

40
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x