af Julia Caesar ©
(teksterne er copyrightede af forfatteren til Snaphanen og Document.no, vi må på given foranledning minde om, at man overholder almindelig blogskik og nøjes med at citere uddrag og linker til resten.)
I Sverige är det bara svenskar som begår brott. Åtminstone om man ska tro massmedia. Svenska media praktiserar pressetisk apartheid, det vill säga rasåtskillnad i brottsrapporteringen. Svenska och invandrade brottslingar behandlas olika. Bilder på invandrade kriminella vitpixlas, signalement publiceras inte, etnicitet döljs. Genom en godtycklig och ängslig tolkning av de pressetiska reglerna skyddar media grova brottslingar. Dessutom mörklägger man följderna av en massinvandringspolitik som har gått överstyr och skyddar politikerna från att ställas till ansvar för ett gigantiskt politiskt fiasko. Det är ett förhållningssätt som inte är juridiskt straffbart. Men moraliskt faller ansvaret mycket tungt på press, radio och TV för en journalistik som inte längre går att försvara.
Invandrare är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken. Det är inte en åsikt. Det är fakta. Två stora undersökningar från statliga Brå (Brottsförebyggande Rådet),”Invandrares och invandrares barns brottslighet, 1996:2” och ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet, 2005:17” visar att invandrare generellt är överrepresenterade i brottslighet med drygt 100 procent. När det gäller grövre brott som mord, dråp och misshandel av obekanta är invandrares överrepresentation 400-500 procent. Vid våldtäkter är den 450 procent.
Av dem som dömdes för grova våldsbrott i Svea Hovrätt 2002 var 85 procent utlandsfödda eller har utlandsfödda föräldrar. Det visar en undersökning av domar i Svea Hovrätt det året som på uppdrag av Brottsoffermyndigheten gjorts av Ann-Christine Hjelm, doktor i juridik och universitetslektor vid Karlstads universitet. (Ann-Christine Hjelm: ”Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet?” 2006.)
Invandrare är ingen enhetlig grupp, och de allra flesta invandrare begår inga brott alls, medan andra gör det i mycket stor omfattning. Störst överrepresentation har invandrare från Chile samt från muslimska länder som Algeriet, Irak, Libyen, Marocko och Tunisien. Minst brott begår invandrare från västra Europa, Sydostasien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.
Politiskt styrd forskning
Sedan Brå gav ut sin första rapport 1996 har Sverige beviljat permanent uppehållstillstånd till mer än 700 000 invandrare. Framför allt har invandringen från muslimska länder ökat mycket kraftigt. Den som tror att en invandring av den storleken inte påverkar brottsligheten räcker upp en hand. Somalier – den största grupp invandrare som tas emot i Sverige, med en ökning med 70 procent sedan förra året – och irakier klättrar snabbt uppåt i våldtäktsligan. Den grova brottsligheten ökar i en omfattning som borde hålla regering och riksdag sömnlösa om nätterna.
Men hela sanningen kommer vi inte att få veta. Bortsett från rapporterna 1996 och 2005 upphörde Brå redan 1994 med att ange brottslingars etnicitet i sin statistik. Och när en person har fått svenskt medborgarskap räknas han/hon som ”svensk”. Brå – i folkmun kallat Brottsförnekande Rådet – bedriver en tillrättalagd och hårt politiskt styrd verksamhet. Myndigheten släpar fortfarande på reminiscenserna av den sanslösa flumkriminologi som växte fram under 1960-talet och sköter sitt uppdrag som i vilken diktatur som helst – man ger sittande regering vad den vill ha. Alla sittande regeringar vill ha lugnande besked om att tillståndet i landet är gott, att brottsligheten inte alls ökar, att vi inte ser några oönskade följder av en ansvarslös invandringspolitik. Kort sagt: vi lever i den bästa av världar. Och Brå levererar.
Forskningen har upphört
Sedan den senaste Brå-studien 2005 och Ann-Christine Hjelms undersökning 2006 har inga ytterligare undersökningar gjorts om brott kopplat till gärningsmännens etniska ursprung. Forskningsområdet ses som ”känsligt” och ”kontroversiellt”. Kejsarens nya kläder-syndromet vilar tungt över landet. Vi ska låtsas som om alla är lika – fast alla vet att invandrare är mycket mer benägna att begå brott än infödda svenskar. Fakta om massinvandringens konsekvenser för Sveriges invånare i form av en ökad och allt brutalare kriminalitet är icke önskvärda.
Det är naturligtvis ingen slump att forskningen har upphört. Om det inte finns någon forskning kan mångkulturanhängarna fortsätta att påstå att mångkultur är odelat positiv och berikande för Sverige. Man behöver över huvud taget inte låtsas om att tiotusentals människor utsätts för våldsbrott varje år. Det får bara fortsätta, år efter år. Var och en som drabbas av brott ska marginaliseras genom att tro att han/hon är ensam om att bli utsatt. Ett undantag.
Media mörklägger och desinformerar
Det är först när ett mönster blir synligt som det kan leda till krav på politiska åtgärder. Att visa och belysa mönster i samhället är massmedias ansvar. Men här, liksom på många andra områden sviker journalisterna sitt professionella uppdrag. Allmänheten får inte en allsidig och korrekt brottsrapportering. Istället bedriver media mörkläggning och styrning av informationen på ett djupt oetiskt och ohederligt sätt. Internet och bloggvärlden håller på att rita om kartan genom att förmedla politiskt inkorrekt information. Men de som fortfarande får sin verklighetsuppfattning enbart genom gammelmedia får en skev och felaktig bild av vilka som begår brott och hur helhetsbilden ser ut. (Grafik: Affe)
Under 2009 anmälde 111 700 personer att de utsatts för våldsbrott. Sedan 1975, det år då riksdagen enhälligt fattade beslut om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle, har det totala antalet anmälda våldsbrott ökat med hisnande 312 procent. Under 2009 anmäldes 86 281 fall av misshandel inklusive grov. Läs siffran en gång till! Den närmar sig raskt 100 000. Per månad: mer än 7 000 anmälda misshandelsfall.
Våldet har blivit vardag. Förra året anmäldes 5 937 våldtäkter. Mörkertalet är många gånger större än antalet polisanmälda fall. Från 1975 har antalet anmälda våldtäkter ökat med ofattbara 673 procent. Men vem höjer längre på ögonbrynet för en våldtäkt? Den är inte ens värd en tidningsnotis i dag. Invandringspolitiken är givetvis inte den enda orsaken till den ökande brottsligheten. Men den har medfört en ökning och brutalisering av kriminaliteten som regering, riksdag och myndigheter står handfallna inför. Och massmedia gör sig till maktens lakejer som tjänstvilligt hjälper till med att dölja sanningen om en av invandringspolitikens allvarligaste följder.
Svenska brottslingar hängs ut
Fråga vilken svensk som helst om han kan namnen på några kända grova brottslingar, vilka som helst. Namnen kommer antagligen som ett rinnande vatten:
• Ulf Olsson (dömd för morden på 10-åriga Helen Nilsson och 26-åriga Jannica Ekblad i Skåne 1989).
• ”Hagamannen” Niklas Lindgren (dömd till 14 års fängelse för två mordförsök och en lång rad mycket grova våldtäkter i Umeå).
• Anders Eklund (dömd för morden på 10-åriga Engla Höglund i Stjärnsund 2008 och 31-åriga Pernilla Hellgren i Falun år 2000).
• Toni Alldén (dömd för mordet på 29-åriga Carolin Stenvall 2009).
• Förre länspolismästaren Göran Lindberg, misstänkt för våldtäkter och sexuella övergrepp på minderåriga 2010.
• Mats Alm, nyligen dömd för brott mot griftefriden sedan hans fästmö Linda Chen hittats mördad.
• Sture Bergwall, känd som Thomas Quick. Har erkänt omkring 30 mord.
• Ragnar Nilsson, 21, mördade i år sin styvfar och två styvsyskon.
• Clark Olofsson, riksvärsting, dömd för otaliga rån och narkotikabrott.
• Tony Olsson, dömd för polismorden i Malexander 1999.
• Mattias Flink, dömd för att ha skjutit ihjäl sju personer i Falun 1994.
De här svenska brottslingarna har alla ägnats enormt utrymme i media och i flera fall fått skylta med sin identitet långt innan de har dömts för sina brott. Om man utgår från massmedias bild av kriminaliteten i Sverige är det nästan bara svenskar som begår brott. Med medias sätt att se är det inte bara svenskar som är svenskar. Principen är att alla som bor i Sverige är svenskar och följaktligen ska kallas svenskar – även om de är invandrare.
De dolda gärningsmännen
Exemplen på uthängning av svenskar är oräkneliga. Men fråga någon vem Amr Mahmoud El Hossanly Taha, Shino Mohamed Hashi, Justin Kikuni Longoma eller Samir Husein Ali Ehsan är. Du möts antagligen av frågande ansiktsuttryck. Deras namn har inte figurerat i media, trots att de har begått grova brott.
Amr Mahmoud El Hossanly Taha, svarttaxiförare, född 1975 och egyptisk medborgare, dömdes i tingsrätten till sju års fängelse och livstids utvisning för sex våldtäkter, ett våldtäktsförsök och ett fall av sexuellt ofredande. Hans specialitet var att plocka upp kvinnor i sin bil och sedan våldta dem. Hovrätten för Skåne och Blekinge sänkte i juni straffet till sex år och utvisning i 15 år.
Shino Mohamed Hashi, född 1962, är en av de värsta serievåldtäktsmännen i svensk historia. Han kallades ”Smygaren” och hade för vana att tyst ta sig in genom öppna fönster och dörrar hos ensamma kvinnor som bodde på bottenvåningen. Sedan våldtog han dem under knivhot. Hashi är somalier och kom till Sverige som flykting 1989. Han dömdes 2008 till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för fyra grova våldtäkter och två grova våldtäktsförsök. Hans offer har fått men för livet.
Justin Kikuni Longoma, 45, boende i Boden men medborgare i Kongo, dömdes i december 2009 av Luleå tingsrätt till fängelse i fyra år för våldtäkt mot barn. I mer än ett och ett halvt år, från februari 2008 till september 2009 har Longoma haft upprepade samlag med sin minderåriga dotter. Vid tidpunkten för domen var flickan gravid med sin fars barn.
Samir Husein Ali Ehsan, irakisk medborgare, född 1976, mer känd som ”Kaninmannen”, bluffade sig till uppehållstillstånd och lurade under tre års tid Försäkringskassan på mer än tre miljoner kronor genom att låtsas att han var förlamad. Tillsammans med sin familj iscensatte han en storsvindel med familjemedlemmarna anställda som personliga assistenter. Lögnen sprack när han fotograferades dansande med en Lisebergskanin i nöjesparken Liseberg i Göteborg förra sommaren. Samir Husein Ali Ehsan dömdes av Halmstads tingsrätt till tre års fängelse för grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott. Fadern Husein Ali Ehsan Abdallha, född 1949, dömdes även han till tre års fängelse.
SVT förvandlade irakisk identitet till svensk
De här gärningsmännen och andra med utländsk bakgrund skyddas regelmässigt av svenska media. När fängelsedomarna föll mot ”Kaninmannen”och hans far nämndes i medias rapportering inte mannens irakiska ursprung och medborgarskap eller att han hade bluffat sig till sitt uppehållstillstånd. Inte heller sades någonting om åklagarens yrkande på utvisning. Den här gången räckte det inte heller med den traditionella metoden att vitpixla bilder på bedragaren. SVT lät istället en tecknare rita Samir Husein Ali Ehsan där han dansar med Lisebergskaninen. Och där är irakiern plötsligt förvandlad till blond svensk. Tittarna skulle ges uppfattningen att det var en svensk som hade blåst försäkringskassan på mångmiljonbelopp.
Uppgifter som kan leda till slutsatsen att gärningsmannen är invandrare, till exempel hud- och hårfärg, utelämnas nästan alltid i brottsrapporteringen. När grova brottslingar av utländsk härkomst döms till långa fängelsestraff och utvisning ur Sverige utelämnar media oftast utvisningsdomarna i sin rapportering. En uppgift om att brottslingen ifråga har dömts till utvisning leder självklart till slutsatsen att den dömde inte är svensk medborgare. Och den slutsatsen tillåter media inte allmänheten att dra.
Læs mere »