31
Jan
Seneste opdatering: 1/2-11 kl. 0047
44 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Formanden for Trykkefrihedsselskabet, Lars Hedegaard, er i Retten på Frederiksberg frifundet for racistiske udtalelser. Baggrunden er et godt 35 minutter langt interview til sitet Snaphanen.dk, som Hedegaard gav i december 2009.

Retten mener, at Hedegaards udtalelser er forhånende, men han frifindes, fordi han ikke vidste, at interviewet, der fandt sted under en juleforkost, ville blive offentliggjort.Lars Hedegaard har tidligere beklaget, hvis hans udtalelser har givet indtryk af, at han ville anklage samtlige muslimer for at misbruge deres børn. I dagene efter interviewet understregede han, at hans udtalelser drejede sig om islam og ikke muslimer. Anklageren ville have Lars Hedegaard idømt en bødestraf, fordi den 68-årige journalist ikke tidligere er straffet for at overtræde racismeparagraffen. Ritzau.

Formand for Trykkefrihedsselskabet, Lars Hedegaard, er yderst tilfreds med, at han mandag blev frikendt for racisme. Det er en fantastisk sejr for ytringsfriheden. I mange år er enhver over hele Europa, der har påpeget de problemer, som jeg taler om, blevet dømt på stribe.

“Jeg er nok den første, der er blevet frikendt,” siger Lars Hedegaard. Tiltalen byggede på brudstykker fra et godt 35 minutter langt interview til snaphanen.dk, som Hedegaard gav i december 2009.

“Det er klart, at dem, der har beskyldt mig for at være racist, vil påstå, at jeg er blevet frikendt på en teknikalitet. Men det afgørende er, at det har anklagemyndigheden vidst i et år, og til trods for dette har man opretholdt sagen mod mig. Så jeg ser det som et udtryk for, at jeg har vundet i det principielle,” siger Lars Hedegaard. Hedegaard: Sejr for ytringsfrihedenDR: Hedegaard er overrasket over frifindelse.

Det kunne ligne en tanke, at frifindelsen falder samme dag, som tyske og schweiziske forskere udnævner Danmark til verdens bedst fungerende demokrati, selv foran lande som Norge, Sverige, Finland og Schweiz. – Pressemeddelelse, Frederiksberg Ret: Dom i sag vedrørende udtalelser om muslimer. Kun parterne har set retsudskriften og dommens præmisser, den kan derfor endnu tænkes anket af anklageren, vistnok indenfor en frist på fjorten dage.- Lars Hedegaard  frikendt. Læs hans kommentar til afgørelsen her.Han vil ikke holde kæft.Andrew G. Bostom: Lars Hedegaard Acquitted!, Dänemark: Freispruch für Lars Hedegaard. »Phantastischer Sieg« für Meinungsfreiheit.Gregorius Neckshot, Phyllis Chesler, Mark Steyn.Danemark : relaxe d’un historien poursuivi pour des propos islamophobes.Haber: Müslümanlara küfür etti, beraat etti. Hedegaard: It is always good to fight. It is better to win. – Posten opdateres løbende – DR-Update video:

My detractors — the foes of free speech and the enablers of an Islamic ascendancy in the West — will claim that I was acquitted on a technicality, namely that the judge in the Court of Frederiksberg resolved that my supposedly offensive comments on the violations against little Muslim girls were not intended for public dissemination. That is absolutely true. The judge chose to take the way out provided by my capable counsel. Statement by Lars Hedegaard on his Acquittal

Før dommen: Russia Today og Berlingske Tidende

“We have constantly been told that this is an enrichment of the country. [They think] problems do not really exist. Problems only exist to the extent that people say there is a problem. So in other words, they want to silence critics because they think — or claim at least — that if they could shut up people like me, the problems would go away,” Hedegaard says. (Russia Today: “Fate of freedom of speech in Europe is being determined now.”)

Før dommen

. Retten afsiger i dag sin dom over Lars Hedegaard, der her svarer kritikere som Naser Khader, der på berlingske.dk beskyldte Lars Hedegaard for ikke at vide, hvad han talte om, når han udtalte sig om kvindemishandling i den muslimske kultur. Kommentar i Berlingske af Lars Hedegaard, formand for Trykkefrihedsselskabet

“Alle danskere er ludere. Store og små” – en klar 266 b’er ……. ?

Næh, det var det ikke, som mange sikkert vil kunne huske. Faktisk kom sagen slet ikke så langt som til en retssal. Man bemærke at mangel på impulskontrol med rod i førmoderne æresbegreber anses for formildende omstændigheder. Frifindelsen af Lars Hedegaard har altså på ingen måde bragt klarhed over ytringsfrihedens situation:

Er medierne ansvarlige for videreformidlingen? Spiller det en rolle om et muligt krænkende udsagn afspejler linjen hos det pågældende medie, eller om det (som her helt åbenlyst) viderebringes ud fra en antagonistisk dagsorden? Har bloggere et ansvar for videreformidling som Jyllands-Posten altså ikke havde d. 21.11.2000? Og hvis vi bloggere nu ytrer grimme ord “i stærk sindsbevægelse”, tæller dette så som en formildende omstændighed? Hvem afgør og hvordan afgøres graden af stærk sindsbevægelse, når man nu ikke har det med at vise denne ved at råbe og skrige og kaste med Matador-Mix?

Denne situation er, som det ses her, helt, helt uantagelig, og rigsadvokaten trænger i dén grad til at blive udfordret af næsvise borgere (LFPC).

Og mens mødre, søstre og kærester hulkede og omfavnede hinanden, fortsatte Peter Lilholt oplæsningen. Men inden han nåede halvt igennem præmisserne, rejste hele gruppen af grædende kvinder sig og forlod retssalen. “Alle danskere er ludere . Store og små,” råbte moderen til den hårdest dømte ude i venteværelset. “Udlændinge har ikke forstand på sex. Danskere tager penge for sex med udlændinge. De går med somaliere og alt muligt for 100 kr. Og pigen gav sin mor pengene til julegave.” Med pigen mente hun det 14-årige voldtægtsoffer, som ellers konsekvent blev kaldt luderen af de dømtes familier og venner. [...]

En af drengenes fædre var tæt på en direkte konfrontation med politifolk, der stod stille henne ved vinduet. “Dumme danskere,” råbte han med stærk accent. Og så en række sætninger på arabisk, hvor ordet Danemarka gik igen. Tonefaldet lød ikke venligt. Så trængte han sig frem mod politifolkene, men tre-fire medlemmer af den såkaldte Fædregruppe fra Indvandrersammenslutningen IDFAD lagde sig imellem og fik ham puffet ud. Imens lød kommentarerne “fuck danskere” og “fuck Danmark” igen og igen. [...] Voldtægtssag: Chok over skærpede voldtægts-domme [Jyllands-Posten 18.11.2000]

Udtalelser fra moderen til to af de palæstinensiske unge, som i sidste uge blev dømt i sagen om massevoldtægt i Bispehaven, får nu konsekvenser. Efter dommen udtalte hun, at alle danske kvinder er ludere og til at købe for penge. Det har fået tre danske kvinder fra Nordsjælland til at politianmelde moderen for den ærekrænkende bemærkning, som de ønsker straffet. “Vi synes at det er for groft at hun udtaler sig sådan. Hun skal være hjertens velkommen i Danmark, men hun skal ikke kalde mig for en luder, der kan købes for penge. Det bliver jeg dybt krænket over,” siger Lissy Holtegaard fra Humlebæk, der er en af de tre kvinder , der har meldt den arabiske mor til politiet. [...] Ærekrænkelse: Voldtægts-dømtes mor meldt til politiet [Jyllands-Posten 21.11.2000]

Rigsadvokaten har besluttet ikke at rejse tiltale mod en kvinde, der efter en voldtægtssag i Århus råbte noget i retning af, at danske piger er nogle ludere . Flere mennesker gik til politiet efter de ophidsede scener, da Vestre Landsret i fjor afsagde dom i Bispehave-sagen, som handlede om voldtægt af en dansk pige. [...]

Men sagen skal opgives, mener statsadvokat Hanne Schmidt, fordi det er uklart, hvad kvinden egentlig sagde, og det er uklart, hvor mange mennesker, der var til stede, da udtalelsen faldt. Endelig var kvinden i stærk sindsbevægelse. (Ritzau) ‘Luder’-udsagn ingen sag [Politiken 22.11.2001]

Snaphanens egen hus-”populist” med “fascistiske træk”

Nu er det nok for meget forlangt af den tidligere DN journalist Annika Hamrud, at hun følger så meget med i dansk debat, at hun ved at ord som “racist” og “populist” stort set er gået af brug på grund af slid. De er parkeret på de tømte klicheers kirkegård, idet de nu blot betyder “din dumme skid” eller “du er ikke medlem af min klub”, og sådan debatterer oplyste mennesker ikke med hinanden i Danmark, selv ikke de inderligste politiske fjender. Samfundsdebatten kræver af deltagerne, at man taler sin sag med viden og argumenter, men vi ved da godt om svensk debat, at dette ikke er noget afgørende krav – endnu. I særdeles ikke på Sveriges yderste venstrefløj, der til manges store glæde ser ud til at forbløde slemt i disse måneder. Saglighed er da heller ikke introduceret i dette stykke om Julia Caesar fra Gøteborgsposten (kommentarfunktion er klogeligt lukket), hvori det end ikke med et ord fremgår, hvilken konkret læsning Hamrud baserer sin bandbulle på. Vi vælger at se det som god reklame for en god bog.

En ny politisk rörelse har växt fram på internet. Det är en rörelse vars väsen är anonymt och som räds allt som närmar sig att ta ansvar. Ändå påverkar rörelsen den politiska dagordningen, konstaterar journalisten Annika Hamrud. Populismen breder ut sig. (Veckans makthavare: Annika Hamrud, Køn, queer og marxisme.)



 29
Jan
Seneste opdatering: 30/1-11 kl. 1351
99 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Svenska folket har påtvingats det mångkulturella samhällsexperimentet av ansvarslösa och maktdrogade politiker i samtliga partier. Det är det största demokratiska nederlaget i vår tid och ett övergrepp utan motsvarighet i svensk historia. Politikerna spelar rysk roulette med befolkningens trygghet och välfärd som insats. De vet att experimentet är dömt att misslyckas. De vet att de själva har bäddat för splittring av det svenska samhället och vad den amerikanske statsvetaren Samuel P Huntington (1927-2008) kallar civilisationernas krig. Det vill säga: långvariga och uppslitande konflikter mellan olika kulturellt, etniskt och ideologiskt betingade grupperingar som kommer att leda till samhällets sönderfall.

”Kombinationen av helt öppna gränser, ett generöst välfärdssystem och en arbetsmarknad med höga ingångslöner och andra spärrar för inträde är katastrofal, såväl socialt som finansiellt. Ledande politiker inom alla ansvarsbärande partier, inte minst socialdemokratin, förstår det. Säkert även en och annan journalist. Men inför offentligheten, när det bränner till, tar den politiska korrektheten över. Ingen får sjunga i disharmoni med änglarna” skriver Hans Bergström i en kolumn i Dagens Nyheter.

Bergström, tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter, bor sedan några år i USA, och som bekant ökar möjligheten att säga sanningen med kvadraten på det geografiska avståndet till Sverige.

Vi ska inte tro annat än att politikerna har börjat fumla efter utlösningsknapparna till sina egna fallskärmar och flytvästar. Rädde sig den som kan innan hela mångkulturexperimentet kraschar. Men vad göra med folket? För folket finns inga livbåtar när skeppet sjunker. I varenda diktatur som har kollapsat har den totalitära propagandan pågått ända till det bittra slutet. Sverige är inget undantag. Den statliga propagandan ska ösas över oss till the point of no return. Vi trodde kanske att vi hade några privata utrymmen kvar som vi kunde betrakta som våra egna. Men den statligt anbefallda mångkulturen ska pressas på oss ända in i sovrummet. Ända in i våra psykens innersta, känsligaste och mest privata vrår ska vi tvångsinjiceras med mångkultur. Inte ens vår sexualitet och våra underliv lämnas i fred av den statliga propagandaapparaten.

Staten klampar in i våra sovrum

Staten har sina förlängda ideologiska armar, alltid lika tjänstvilliga. Bland andra UR (Utbildningsradion), journalistikens Samhall, uppsamlingsplats för det journalistiska B-laget och ökänt tillhåll för det sista uppbådet av bokstavstrogna marxist-leninistiska fossiler ur 68-vänstern. Och så RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning), grundat i folkrörelseanda 1933 av bland andra Elise Ottesen-Jensen (1886-1973) för att sprida kunskap om sexualitet och födelsekontroll bland vanligt folk, men sedan 1970-talet alltmer förvandlat till lobbyorganisation för särartsfeminism, HBT-intressen och mångkultur. För propagandaändamål disponerar den svenska staten också generösa tillgångar genom Allmänna Arvsfonden, det vill säga efterlämnade pengar från avlidna svenskar som saknar bröstarvingar och inte har varit förtänksamma nog att skriva testamente. Det är ingen vågad gissning att flertalet donatorer skulle rotera i sina gravar om de visste vad pengarna går till.
Sålunda rustad klampar staten in i våra sovrum och tar sig rätten att peta i vår sexualitet och våra underliv. Nu ska här fastslås med vilka svenska folket ska utöva vår sexualitet. Utan samvetsbetänkligheter används tonåringar som försöksråttor i det mångkulturella försökslaboratoriet i UR:s sexualupplysningsfilm för 14-åriga skolbarn, ”Sex på kartan”, 28 minutter, som sändes första gången i SVT den 17 januari.

Filmen är JK-anmäld och har enligt UR:s egna uppgifter utlöst mer än en halv miljon protestskrivelser.

”Duger jag som jag är?”

Filmen är tecknad och visar fem högstadieelever som undervisas om sex av en lärarvikarie med det traditionellt pursvenska namnet Jao. På ädel skånska delar han frikostigt med sig till ungdomarna av sina kunskaper om analsex, oralsex, orgasmer, kukar och fittor. Jao huttlar inte om terminologin. Det ska heta ”kuk”, ”fitta” och ”knulla”. Alternativa uttryck ingår inte i filmens vokabulär. Vi får se hur den mörkhyade ynglingen Abdurachman välinstruerat och rutinerat utövar oralsex och penetrerar en ljushyad flicka som bär det genuint svenskklingande namnet Melody. Filmmakarna nåddes tydligen av ett ögonblicks eftertanke: flickan heter inte Linda eller Ellen, inte heller är hon blond. Hon är en ideologiskt betingad konstruktion som har avidentifierats delar av sin svenska identitet. Iförd svenskt blå-gula träningskläder men befriad från byxor och trosor förlorar Melody sin oskuld tillsammans med Abdurachman. Sexdebuten är någonting som bara ska klaras av fortast möjligt, tvångsmässigt och rutinartat enligt RFSU-mall. Ungefär som ett träningspass på Friskis & Svettis, och lika inspirerande.

Detta är alltså en sexupplysningsfilm för 14-åringar. På gränsen mellan barn och vuxen. I huvudet på 14-åringar brukar mängder av frågor tumla runt, ofta ångestfyllda. Frågor som ”Duger jag?”, ”Är jag normal?”, ”Finns det någon som kan tycka om mig?”, ”Vill någon vara med mig?” och ”Vem är jag egentligen?”. Vad tonåringar behöver är framför allt bekräftelse på att de duger som de är. Att de är värda att älskas med all sin valpighet och sitt pubertetstrots. Fjortonåringar ska inte ha samlag över huvud taget. Det är förbjudet i lag. Femtonåringar och uppåt kan behöva höra att det inte är bråttom med sexet, det är normalt och inte fel att vänta tills man har blivit några år äldre och har träffat någon som man verkligen älskar.

I filmen framställs sex som någonting man ska avverka, en punkt på dagordningen bara. Som ett toalettbesök. Men att älska är inte som att gå på toaletten. Sexualiteten är vårt starkaste mänskliga uttryck, ett möte med en annan människa på en av de djupaste nivåerna i våra väsen. Sexualitet är lust, självutlämnande och tillit. Den kroppsliga närheten är också själarnas närhet och möte, avklädd alla förklädnader.

Filmen är ett övergrepp

Svaret på 14-åringars identitetsgrubbel och existentiella frågor är inte instruktioner om smörjmedel i samband med analsex eller hur bra det är att suga kuk. Filmen är ett övergrepp. Samma stat som har kört över svenska folket i decennier genom att utsätta oss för en samhällsomstörtande massinvandring och mångkulturalism tror sig ha rätten att klåfingra på vårt sexliv. När jag ser filmen blir jag rasande. Det är så här det känns att bli våldtagen av staten. Den trampar in i en privat sfär där vi var och en själv avgör vem eller vilka vi släpper in. Och dit hör inte staten. För målgruppen eller 14-åringar i allmänhet är filmen ett vidrigt övergrepp rakt in i deras ömtåliga innersta.

Man är inte pryd eller rasist för att man blir illa berörd av den här filmen. Det räcker att vara utrustad med sunt förnuft. Hur känns det för mammor och pappor, eller för den delen för vilken mormor eller farfar som helst, att se den statliga planen för deras dotters eller barnbarns sexliv? Var det det här de hade tänkt sig? Flickan ska uppenbarligen skolas in i rollen som lekobjekt och spermacontainer för utomeuropeiska invandrare, som utnyttjar svenska flickor (”horor”) som madrasser – för att sedan åka tillbaka till ursprungslandet och hämta hem en ”riktig” kvinna att gifta sig med. Det är nämligen så en majoritet av invandrarna gör när det är dags för äktenskap.

Enkelriktad sexuell generositet

Det är uppenbart att toleransen och den sexuella generositeten är enkelriktad. Det är svenska flickor som ska låta sig penetreras av Ahmed, Muhammed och Abdurachman. Vi får inte se svenske Kalle erövra muslimska Fatimas oskuld. Filmmakarna är väl medvetna om att den situationen är omöjlig. En muslimsk kvinna får inte vara tillsammans med en icke-muslimsk man, och i heders- och skamkultur är en kvinnas oskuld ett kapital som värderas i sexsiffriga belopp.

En kommentar från en pappa som kallar sig Dannie, citerad i nedkortad version från Affes statistikblogg, säger en del om hur filmen kan uppfattas av föräldrar:

”Som far till döttrar ser jag med avsmak på denna statsorkestrerade propaganda. Den är vedervärdig. Staten försöker indoktrinera och lära små barn/flickor (och naiva föräldrar) att det är naturligt att ha sex med Muhammed, medan verkligheten är annorlunda. Min gräns, som ansvarstagande förälder, går vid arabiska muslimer, och muslimska nordafrikaner (exempelvis somalier), då det är strängt förenat med livsfara ur flera aspekter. Då skyddar de inte sig själva, och det blir min plikt (inte statens) som ansvarstagande och fostrande fader att skydda mina döttrar. Med alla medel som står till buds.”

”En demokratifråga”

När man tar del av de filmansvarigas kommentarer blir det uppenbart att de har slitit hårt med den här produktionen. Ett oändligt antal kaffeskvimpande sammanträden, brainstorming, slitande av hår och inte minst en miljonrullning av klass ligger bakom filmens tillkomst. Hur många miljoner som runnit iväg får givetvis skattebetalarna aldrig veta.

”Det är en demokratifråga att ge människor likvärdiga kunskaper om sin egen kropp” säger Annamaria Dahlöf, projektledare på UR.

Pär Berg, regiproducent på Eksjö Animation, är en av dem som har tecknat filmens samlagsscener och anatomiska snoppar.

”Kuk och fitta sägs hela tiden i filmen och det var lite pinsamt de första veckorna, men sen blir det mer som ett jobb” säger han.

Hur har Annamaria Dahlöf tänkt sig åtgärda det faktum att just de ungdomar som bäst behöver ”likvärdiga kunskaper om sin egen kropp”, nämligen ungdomar som lever i hederskultur och/eller muslimska familjer, av sina föräldrar systematiskt förhindras från att delta i skolans sexualundervisning? Är det för dem instruktionerna i analsex och oralsex är tänkta så att de kan bevara den i deras kultur så oumbärliga oskulden? Det är väl känt att anala våldtäkter är särskilt vanliga i hederskultur av just det skälet. Likaså att mängder av unga kvinnor som lever i hederskultur tvingas skuldsätta sig med stora lån för att bekosta mödomshinnerekonstruktion före bröllopet för att de inte ska bli förskjutna och i värsta fall mördas av sin familj.

Har föräldrar i muslimska familjer och/eller hederskultur bjudits in av UR för att se den här filmen? Har invandrarföräldrar fått veta att den ska visas för deras 14-åriga barn?

En halv miljon ”rasistiska” protestskrivelser

UR har enligt egen uppgift tagit emot mer än en halv miljon protestskrivelser med anledning av filmen. De avfärdas av UR:s ledning med standardfrasen ”rasism”.

”Vår sexualupplysningsserie ”Sex på kartan” har mött en offensiv från de organiserade och aggressiva rasisterna på nätet” klagar artikelförfattarna i Dagens Nyheter.

”Vi får inte blunda för den hembryggda extremism som kallar sig svensknationell och som växer sig allt starkare. Det är hotfullt, det är på riktigt, och det händer nu. Personer som uppträder anonymt, men som kallar sig nationella, sprider sin hatbrygd omkring sig. Och de har en genomtänkt strategi – att skrämmas” skriver UR:s VD Erik Fichtelius, programchef Cecilia Bäcklander och redaktionschef Anna Birgersson-Dahlberg.

Det är andras barn som ska offras

Erik ”Figge” Fichtelius var under många år politisk kommentator på SVT. Det jobbet blev han dock av med sedan Resumé avslöjat att han under vänskapliga omständigheter arbetade parallellt med en dokumentär om dåvarande statsministern Göran Persson (s). För en TV-reporter med svårt skadad trovärdighet erbjöd UR en lämplig reträttpost från augusti 2009.

”Det är en jättechans att påverka medielandskapet med lite intellektuellt tuggmotstånd. UR står både för bildning och att öppna upp det offentliga rummet, som jag jobbat med på SVT 24” uttalade Erik Fichtelius då.

Så nu sitter Figge på sin VD-post och ”påverkar medielandskapet med lite intellektuellt tuggmotstånd”. Skulle han och hans hustru Ulrika Beck-Friis vilja visa den här filmen för sina egna barn? Slänger sig paret Fichtelius – Beck-Friis med kukfittaknulla när de pratar med barnen? Jag tillåter mig tvivla. Den här filmen är inte gjord för mediaetablissemangets barn i deras helvita etniska enklaver på Östermalm och Södermalm i Stockholm. Det är ANDRAS barn som ska offras och drillas i att ställa sin sexualitet i mångkulturens tjänst. Nu lever vi i ett mångkulturellt samhälle. Och vi måste älska det. Annars är vi rasister. Sällan blir cynismens och överklassmentalitetens ansikte tydligare.

Lång tradition av social ingenjörskonst

Læs mere »



 29
Jan
Seneste opdatering: 31/1-11 kl. 1201
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Det er klart at når lige netop homoseksuelles rettigheder er så magtpåliggende at deres tilstedeværelse skal flettes ind i matematikundervisningen og andre irrelevante steder, så skaber man en meget lav tærskel for diskrimination og nogle forventninger helt ud over det rimelige. Mere nidkære og temperamentsfulde individer vil i virkelighedens verden opleve dette som legitimering af deres indre rødgardist. Andre, mere svage gruppers velbefindende ligger ikke det rettighedsfikserede Storbritannien så meget på sinde. Det skønnes således at 667 ældre briter i perioden 2005 til 2009 er døde som følge af dehydrering og tørst (LFPC).

One week ago, I ­suggested on this page that some gay people were in danger of turning into the new McCarthyites by demonising and attempting to silence all who disagreed with the gay rights agenda. [...]

For during the past seven days, I have been ­subjected to an ­extraordinarily vicious outpouring of hate and incitement to violence, via email, the internet and in the mainstream media, and much worse besides.

In my article, I expressed concern that attempting to bar a Christian GP from the government’s advisory council on drugs because of his views on homosexuality, ­bombarding the school curriculum with irrelevant gay references, and prosecuting Christian hoteliers for refusing to ­accommodate gay men in the same bedroom were ­examples of a frightening intolerance.

The response to this warning against an attempt by the gay lobby to silence dissent? An eruption of tweets on Twitter suggesting that I should be killed. Yes, really.

Apologies if the hideous and obscene ­language shocks some readers, but examples of such tweets included: ‘Someone just kill Melanie Phillips please’; ‘your homo­phobic rant equals that which comes out of a dog’s rectum. Kill yourself you ****’; and ‘throw her in the Thames’.

And emails to me included such epithets as ‘vile, poisonous, horrible old woman’, and ‘people like you should be silenced as you insight (sic) bigotry and fear. Go and suck a tail pipe, get cancer, GET RAN OVER BY A TRAIN. I hope your ******* house burns down’. [...] Melanie Phillips: The calls for me to be killed this week prove the bedrock values of our society are in grave danger