af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Du bjuder några gäster på middag i ditt hem. Du tar fram vad huset förmår av mat och dryck, du står i timmar vid spisen, du smyckar bordet med blommor och levande ljus. Mormors gamla ljusstakar i silver pryder sin plats på den ärvda duken med knypplade spetsar. Hela familjen klär sig fin och ser fram emot en trevlig kväll.

Innan kvällen är slut har gästerna förkastat maten och krävt annan mat, de har vägrat dricka de drycker du bjuder på. De har trampat på spetsduken, stulit silverljusstakarna och plundrat allt av värde i huset, sparkat sönder möblerna, spottat på de andra gästerna, fördömt hela ditt sätt att leva, misshandlat värdfolket och våldtagit värdinnan. Som avslutning spränger de ditt hus i luften. För sent inser du att de gäster du bjöd in till ditt gästabud har ont i sinnet och vill din död.

Vi deltar alla i ett svart gästabud som bär på död. Vi har gäster i våra länder som vill oss illa. Som vill döda oss. Vi bad aldrig om det, och merparten av oss har ännu inte vaknat upp för att förstå vad det är som pågår. Men de gäster vi bjöd in till vårt bord har förklarat krig mot oss. I deras ögon är vi inte värdfolk, utan fiender. Vårt brott är att vi inte delar deras tro på den totalitära, våldsamma och blodiga ideologi som förklädd till religion går under namnet islam. Vi är ”otrogna” och därmed islams fiender.

Vår frihet har de fått till skänks

Vi har generöst tagit emot dem i våra länder. Vi har öppnat dörren för dem. Vi har trott på dem när de har sagt sig fly undan krig och förföljelse i sina underutvecklade hemländer där ingen ens kan stava till demokrati. De har kommit tomhänta och utblottade – men märkvärdigt nog i stånd att betala människosmugglare flera hundra tusen kronor för att komma just hit. Vi har anledning att tro att det inte främst är vårt nordiska klimat som var det största dragplåstret.

Vi har gett dem allt: bostäder, utbildning, social välfärd, sjukvård och tandvård, försörjningsstöd, introduktionsersättning, bostadsbidrag, äldreförsörjningsstöd, barnbidrag och flerbarnstillägg om de så föder fjorton barn. Vi betalar deras charterresor när de flyger hem till de länder de säger sig ha flytt ifrån för att hälsa på släkten. Framför allt har vi gett dem frihet. Alla de demokratiska fri- och rättigheter som det tog oss i de nordiska länderna århundraden att uppnå har de fått till skänks: rösträtt, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Frihet för kvinnor som fullvärdiga samhällsmedborgare. Rättigheter för barn att få vara barn och inte bli misshandlade och utnyttjade.

Om gästerna inte har lust att arbeta har vi åtagit oss att försörja dem till döddagar. Vi har låtit dem ta hit sina stora familjer och försörjer generöst även dem. Det finns inte ett enda land på jorden där invandrare har det så bra och har så många rättigheter som i Sverige, utan att minsta krav ställs på dem. Det vet de, och det vet framförallt de kriminella smugglarligor som dirigerar flyktingtrafiken och tjänar miljarder på att frakta människor utan asylskäl till vårt nordiska paradis.

De kommer från andra EU-länder för att få mer bidrag

På Merit Wagers blogg berättar en anställd på Migrationsverket om vilka krav asylsökande ofta kommer med.

”Jag har haft flera ”somaliska” asylsökande. Personer som, har det visat sig, varken kommer från Somalia överhuvudtaget eller är berättigade till asyl. I själva verket är det människor från olika andra länder där de inte vill bo för att de inte får sådana ekonomiska och andra bidrag och rättigheter där som de får i Sverige. Men eftersom de talar somaliska så måste (!) vi ge dem asyl. Även när det klart och tydligt visat sig att de kommer från helt andra länder än Somalia, inte sällan andra EU-länder där de redan har permanenta uppehållstillstånd (PUT).
Om man frågar dessa människor, som alltså inte alls kommer från Somalia, vilka de anser att deras ”rättigheter” är, som de så hett eftertraktar och som de gått miste om i andra länder, så känner de väl till dem och svaren är därför alltid desamma:

Rätt till bidrag även till fjärde bihustrun

• Rätt till bidrag utan att jobba.
• Rätt att få hit en make/maka utan att någon av dem behöver jobba.
• Rätt att inte läsa svenska eller integrera sig eftersom män och kvinnor utan slöja inte kan gå i samma klass eller jobba ihop.
• Rätt till barnbidrag och flerbarnstillägg.
• Rätt att inte tala om vem som är far till barnen om man är bihustru till någon; man har ändå rätt att få bidrag från försäkringskassan och socialen.
• Rätt för bihustrun och hennes barn att ha en adress där de inte bor så att de kan dela alla bidrag med storfamiljen.

Men, även en sådan fjärde bihustru som knappt kan somaliska och som kommit hit från ett EU-land, för att berika inkomsterna i en redan arbetslös tiobarnsfamilj, måste vi givetvis bevilja asyl. Eftersom vi inte vet vad personen heter…. Som vår generaldirektör (Dan Eliasson) säger så beviljar vi asyl. I bästa fall till och med resedokument till flickebarnen och i alla händelser främlingspass till mamman. Och sedan kan man resa till Nederländerna eller Italien där man har sin familj, och varför inte till Etiopien, Djibouti eller Jemen där man kommer ifrån, när det blir dags med den traditionsenliga omskärelsen av döttrarna.”

Så långt en anställd på Migrationsverket.

Missbrukat förtroende

De som söker asyl i Sverige har vi gett den största gåva man kan ge en människa: förtroende. Det förtroendet har många av dem grundligt missbrukat. De lönar det genom att avsiktligt ljuga och dessutom angripa oss med fientliga handlingar. Att svika någons förtroende är ett av de grövsta brott man kan begå. Det gäller både i nära relationer och på ett nationellt och universellt plan. När vi ger någon vårt förtroende är vi sårbara. Därför träffar skadan så djupt, därför blir sveket så hårt.

Våra politiker och myndigheter visar en närmast ofattbar slapphet, dumhet och naivitet mot dem som söker sig till vårt land. De tror nämligen – eller låtsas tro – på vad folk säger och släpper in så gott som samtliga asylsökande – 96 procent – utan att de har behövt styrka sin identitet. Den dumheten och naiviteten får svenska folket dyrt betala. Vi har ingen aning om vilka som släpps in i Sverige och vilka deras avsikter är. Nej – jag skriver inte att alla muslimer är onda människor som vill alla västerlänningar ont. Det finns mängder av muslimer som vill leva i fred och som har flytt från förtrycket i sina krigshärjade underutvecklade hemländer just därför. Men ställd mot islams ideologi är deras önskan om att leva i fred irrelevant. Den saknar betydelse, för det är extremisterna och fanatikerna som styr i islam. Den som inte ställer upp på deras bloddrypande agenda skriver under sin egen dödsdom. Majoriteten av offren i islamistiska terrordåd är muslimer. Vi läser om det dagligen i media och bloggvärlden.

Även de som flyr sitt muslimska hemland är i många fall skrämda och tvingade till lojalitet med islam. När de inte vågar lämna islam ens när de befinner sig i ett fredligt demokratiskt land – hur ska de någonsin kunna lämna sin ideologiska tillhörighet i krig och under hot? Att säga upp bekantskapen med islam är i många fall förknippat med dödsstraff.

”Den fredsälskande majoriteten är irrelevant”

Jag vill hänvisa till en text som jag har citerat tidigare, en artikel som ständigt får förnyad och fördjupad aktualitet. Paul E. Marek, kanadensare med tjeckiskt ursprung, berättar i artikeln ”Why the Peaceful Majority is Irrelevant” om en god vän vars familj tillhörde den tyska överklassen under andra världskriget. De ägde flera stora industrier och andra egendomar. Väldigt få tyskar var verkliga nazister. Men många gladde sig åt återupprättandet av den tyska nationella stoltheten, och ännu fler var alltför upptagna för att bry sig.

”Vi trodde att nazisterna bara var en samling dårar. Så majoriteten lutade sig bara tillbaka och lät allting hända. Innan vi visste ordet av ägde de oss, vi hade förlorat kontrollen, och världen störtade samman. Min familj förlorade allt vi ägde. Jag hamnade i ett koncentrationsläger, och de allierade förstörde mina fabriker.
I dag får vi höra om och om igen att islam är fredens religion, och att den stora majoriteten muslimer vill leva i fred. Det kanske är sant, men det är fullständigt irrelevant. Det är meningslöst fluff, avsett att få oss att må bättre och förminska bilden av de fanatiker som härjar i världen i islams namn. Det är ett faktum att det är fanatikerna som styr islam. Det är fanatikerna som marscherar. Det är fanatikerna som för vart och ett av de 50 väpnade krig och konflikter som pågår i världen. Den ”fredsälskande” majoriteten tiger.”

”Det är fanatikerna som styr”

Historien visar vad som har hänt med andra ”fredsälskande” majoriteter. Sovjetunionen beboddes av ryssar som bara ville leva i fred. Ändå slaktade kommunisterna 25 miljoner människor. Den fredsälskande majoriteten var irrelevant. Rwanda kollapsade i allmän människoslakt. Vem kan säga annat än att majoriteten av Rwandas befolkning var ”fredsälskande”? Paul E. Marek skriver:

”Historiska lärdomar är ofta ofattbart enkla och burdusa. Ändå missar vi ofta det mest grundläggande i dem. Fredsälskande muslimer har gjorts irrelevanta av fanatikerna. Fredsälskande muslimer blir våra fiender om de inte höjer sina röster och säger ifrån. Annars kommer de, precis som i Tyskland att vakna en dag och upptäcka att fanatikerna äger dem och att världens sammanbrott har börjat. Fredsälskande tyskar, japaner, kineser, ryssar, rwandier, bosnier, afghaner, irakier, palestinier, somalier, nigerianer, algerier och många andra har dött på grund av att den fredsälskande majoriteten inte öppnade munnen förrän det var för sent. När vi får det avslöjat för oss måste vi se den enda grupp som räknas: fanatikerna som hotar vårt sätt att leva.”(Why the Peaceful Majority is Irrelevant, Israel National News 18 mars 2007.)

Fanatikernas ansikten är ondskans ansikten

När vi ser fanatikernas ansikten ser vi ondskans ansikten. Ondskan har namn. Den 11 december 2010 kablades ett av dessa namn ut över världen från Sverige: den svensk-irakiske islamisten Taimour Abdulwahab, 29, sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Vi vet att hans avsikt var att ta så många julhandlande människor som möjligt med sig i döden. Endast hans fumlighet med sprängmedel gjorde att det inte blev så. Vi vet också att terrordådet begicks i islams namn, trots alla imamers och journalisters bedyranden om motsatsen. Taimour Abdulwahab lämnade nämligen efter sig en ljudfil på svenska, engelska och arabiska. Märkligt nog har endast den kristna tidningen Dagen brytt sig om att analysera den arabiska versionen av meddelandet. Ex-muslimen Jakob al Shami (fingerat namn), som har skrivit flera kritiska böcker om islam, har analyserat vad

Taimour Abdulwahab säger. Abdulwahab citerar tre suror ur koranen. (Orden inom citationstecken är hans, den övriga texten visar deras sammanhang):

”Det här är den perfekta religionen”

”Det rättvisa straffet för dem som kämpar emot Gud och Hans budbärare, och som begår hemska brott, är att dödas eller korsfästas, eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor, eller att landsförvisas. Det är för att förödmjuka dem i detta livet, sedan drabbas de av ett mycket värre straff i livet efter detta.” (Sura 5, vers 33.)

Det här är den perfekta religionen; ni ska inte kränka era själar (genom att slåss) under de heliga månaderna. ”Ni får emellertid förklara fullt krig mot idoldyrkarna” (även under de heliga månaderna) när de förklarar fullt krig mot er, och var medvetna om att Gud står på de rättfärdigas sida. (Sura 9, vers 36.)

Under de heliga månaderna får angrepp bemötas med ett likvärdigt gensvar. ”Om de attackerar er får ni slå tillbaka genom att utsätta dem för ett likvärdigt straff.” Ni ska iaktta Gud, och var medvetna om att Gud är med de rättfärdiga. (Sura 2, vers 194.)

Enligt svenska imamer är självmord inte förenligt med islam. Men det gäller bara i fredstid, inte självmord som militär aktion. Den al Qaida-ideologi som inspirerade Taimour Abdulwahab är nära kopplad till wahhabismen, den ultraortodoxa muslimska tolkningstradition som dominerar i Saudiarabien, anser Jakob al Shami.

Muslimsk identitet viktigast

Nu sitter fyra misstänkta terrorister häktade efter att ha gripits i onsdags genom en samordnad aktion av Säpo och danska PET. Än en gång får ondskan ansikten – de här fyra männen greps utanför Köpenhamn:

• Mounir Dhahri, 44-åring bördig från Tunisien.
• Omar Abdalla Aboelazm, 30-årig libanes med svenskt medborgarskap
• A Salman, 26-årig irakier, asylsökande i Danmark.
• Munir Awad, 29-årig libanes med svenskt medborgarskap.

I Sverige greps: Sahbi Ben Mohamed Zalouti, 37, mantalsskriven i Järfälla. Tunisier med svenskt medborgarskap.

Idel gamla bekanta, som Snaphanen har berättat tidigare. Munir Awad är en gengångare som nu greps för tredje gången, misstänkt för anstiftan till terrordåd. Två gånger tidigare har Munir Awad gripits tillsammans med sin fästmö Safia Benaouda under uppseendeväckande omständigheter; 2007 i Somalia, dit de rest ”för att se det vackra landskapet och uppleva äkta islamsk kultur”, och 2009 i Pakistan, dit de rest tillsammans med sin tvåårige son ”för att fira ramadan”. Munir Awad är svärson till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, konvertiten Helena Benaouda, som senast i SVT Debatt den 14 december 2010 (cirka 8 minuter in i programmet) bedyrar att hon aldrig har märkt av någon islamistisk extremism på nära håll. Munir Awad kanske aldrig berättade för sin svärmor om planerna på att attackera Jyllands-Posten och döda så många som möjligt?

Samband med tidigare attackplaner?

Det kan finnas ett samband mellan det planerade terrordådet mot Jyllands-Posten och tidigare terrorplaner. Terrornätverken hänger ihop i en komplicerad världsomspännande väv. De senast gripna har alltså sina ursprung i olika länder (Libanon, Irak, Tunisien) som har det gemensamt att de alla är muslimska. Det visar med all tydlighet det välkända faktum att en muslimsk identitet alltid är överordnad alla andra identiteter, till exempel en nationell. Tillhörigheten till den muslimska världsgemenskapen, ummahn, väger mycket tyngre än att man är irakier, pakistanier eller marockan. Det gemensamma och yttersta målet för fundamentalisterna är att med alla medel skapa ett världsherravälde för islam.

I oktober 2009 greps två män i USA misstänkta för terrorkonspiration mot danska måltavlor. 49-årige David Coleman Headley (2006 bytte han namn från Daood Gilani) greps på Chicagos flygplats. Han hade en flygbiljett bokad från Atlanta till Köpenhamn den 29 oktober. Senare greps 48-årige Tahawwur Hussain Rana i sitt hem i Chicago. Båda männen har pakistanskt ursprung och är vänner sedan ungdomen. Tahawwur Rana driver ett företag som hjälper utlänningar att få uppehållstillstånd i USA.

Männen kunde gripas efter nära samarbete mellan amerikanska FBI och danska motsvarigheten PET för långt gångna planer på terrorhandlingar mot Jyllands-Postens anställda och byggnader. Högst på dödslistan stod kulturredaktören Flemming Rose och tecknaren Kurt Westergaard. Coleman Headley hade besökt Danmark två gånger under 2009 för att filma och rekognoscera. Han hade även besökt Jyllands-Postens redaktioner i Köpenhamn och Århus. Headley presenterade sig som ”affärsman” som var intresserad av att annonsera i tidningen.

Hjärnan bakom Bombaymassakern

Köpenhamns centralstation hovedbangården och några militära platser var också måltavlor för de planerade attentaten. Terrorattacken mot Jyllands-Posten skulle genomföras genom att en grupp terrorister skulle ockupera tidningens huvudredaktion, mörda journalisterna och köra en lastbil fullastad med sprängmedel in i byggnaden. Hjärnan bakom planen är Ilyas Kashmiri, ledare för Harakat-ul-Jihad-al-Islami, en av al-Qaidas allierade i Bangladesh, Indien och Pakistan. Trupperna skulle rekryteras från pakistanska Lashkar-e-Taiba, det samvetslösa terrornätverk som anställde den tre dygn långa blodiga massakern mot oskyldiga civila i Bombay i november 2008. Massakern skördade minst 173 dödsoffer och fler än 300 skadade. Båda terrornätverken har sin bas i Pakistan.

Ilyas Kashmiri var hjärnan även bakom terrordådet i Bombay. David Coleman Headley och Tahawwur Hussain Rana skulle leda attacken i Danmark, och Ilyas Kashmiri skulle förse Headley med pengar, vapen och manskap. Kodnamnet på operationen mot Jyllands-Posten var ”The Mickey Mouse Project” (Musse Pigg-projektet). Tahawwur Rana och Coleman Headley sitter bakom lås och bom i USA. Men Ilyas Kashmiri uppehåller sig i de oländiga bergsområdena i norra Pakistan, hittills utom räckhåll för lagen. Det är inte förvånande om han finns med i bilden även när det gäller det senast planerade blodbadet för Jyllands-Posten.

Munir Awad känner sig ”kränkt”

Av en artikel i Expressen framgår att Munir Awad känner sig ”kränkt” av vad tidningarna har skrivit om honom i samband med de två gånger han har gripits tidigare Han anmälde publiceringarna till Pressombudsmannen.

”Jag och min familj har blivit utsatt för upprepade anklagelser om terrorism, och hela Sverige har fått ta del av min identitet, vilket har gett svåra konsekvenser i mitt vardagsliv” skriver han sin PO-anmälan daterad 1 februari 2010.

”Det väsentliga som jag vill få fram är att de har avslöjat min identitet och kopplat ihop mitt namn med terrorism, utan att jag har blivit dömd eller åtalad för något terrorbrott.”

Expressen skriver:

”Munir Awad uppgav i anmälan att han känner sig kränkt och att han tycker att han har blivit svartmålad som “en terrorist i hela Sveriges ögon”. Även denna gång nekar han till brott.

Men nu är bevisläget ett helt annat. Säpo har hårdbevakat honom i två månader och gripit honom i en bil full med vapen. På nyårsafton häktades han på sannolika skäl misstänkt för förberedande till terroristbrott.
Magnus Ranstorp, terroristexpert på försvarshögskolan är säker på sin sak:

– De närmaste dagarna tror jag att vi kommer att få se en koppling till både Pakistan och Somalia. Munir Awad blir där en nyckelperson eftersom han har gjort resor dit.”

Terroristerna kränker mig

Okej, here we go, Munir:

Jag känner mig personligen och på andra pursvenskars vägnar ohyggligt kränkt av att du bor i Sverige och grovt har missbrukat det förtroende du fick när du släpptes in i landet. Svensk är du inte och kommer aldrig att bli, och detsamma gäller dina terroristkumpaner. Det är en oerhörd kränkning mot Sverige och svenska folket att ni har beviljats uppehållstillstånd och försörjning i vårt land. Ni har med eftertryck visat att ni inte hör hemma här och ska utvisas med fötterna först så fort det bara går. Känn dig hur kränkt du vill, det ingår i att vara människa. Respekt är ingenting man kan kräva. Respekt är någonting man måste förtjäna.

Det är märkligt hur fort ett förnekat och bespottat konstaterande kan förvandlas till sanning. Den 14 december 2010 skrev Ulf Nilson i Expressen:

”Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis ”den store satan”, USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.”

Detta påstående och dessutom användande av ordet ”pursvensk” utlöste en kritikstorm och fyra JK-anmälningar mot Ulf Nilsons krönika. Vem kan i dag, två veckor senare, förneka att de nordiska länderna befinner sig i krig – förutom den vanliga PK-trojkan Jan Guillou, Lena Sundström, Göran Greider, Ann-Charlotte Marteus, Helle Klein, Karin Pettersson, Lena Mellin, Peter Wolodarski, Mikaela Valtersson (mp), Lars Ohly (v) och Mona Sahlin (s) (påfallande tystlåten numera)? Och så den vanliga paraden av imamer förstås. Men de praktiserar ju bara den inpiskade sedvanliga lögnaktighet som går under namnet taqiyya, helt i enlighet med koranen. Vad ni än gör – tro dem inte!

”Avlägsna islam från alla västliga länder”

En av Nordens mest kända islamkritiker, pseudonymen Fjordman, skriver efter självmordsattentatet i Stockholm den 11 december i en artikel med rubriken ”Why Islam must be expelled from the West”:

”Sanningen är att det inte finns någon moderat islam, att ingen hittills har kunnat visa något trovärdigt sätt att reformera islam, och att det inte finns några praktiska indikationer på att det pågår någon anpassning eller modernisering av islam. Eftersom anhängarna av denna tro i sin nuvarande form för ett förintelsekrig mot oss och den civilisation som vi har skapat finns bara en möjlig slutsats om vi vill behålla vår kultur och vår frihet: fysisk separation. Islam och de som utövar den måste totalt och permanent avlägsnas från alla västliga länder.”

Fjordman diskuterar de möjliga invändningar som kan resas mot denna slutsats, till exempel att det kan provocera muslimer och utlösa ett världskrig.

”Till det vill jag säga att vår blotta existens som fria och självstyrande folk utgör en provokation för dem. Dessutom är vi redan i ett världskrig. Rent tekniskt började det för

1 400 år sedan, alla krigs moder. Mot den europeiska civilisationen har vi bevittnat två huvudfaser, den första med araberna under tidig medeltid, och den andra med turkarna i början av modern tid. Detta är det tredje islamiska jihad, och det har trängt djupare in i Europa än någonsin tidigare eftersom vi inte slår tillbaka. Om någon kommer fram till dig och börjar slå dig i ansiktet, då är du redan i slagsmål, oavsett om du vill det eller inte. Om du inte försvarar dig själv ordentligt så har du redan förlorat.

Är det möjligt att bevara öppenhet och demokrati?

En annan invändning mot att utvisa muslimer från Väst är att det inte skulle avsluta kriget. De skulle bara fortsätta från sina ursprungliga hemländer, med hjälp av missiler och modern teknik. Detta kan mycket väl vara sant. Den separationistiska strategin innebär inte att avlägsnandet av islam från Väst enbart är allt som någonsin kommer att krävas, bara att detta är det minimum som krävs. Om muslimer förblir aggressiva, behåller vi möjligheten till ytterligare åtgärder, bland annat direkt riktade mot deras heliga städer Mekka och Medina med konventionella eller icke-konventionella vapen. Att ha ett stort antal muslimer i våra samhällen är hursomhelst mycket kostsamt, och dessa aggressiva femtekolonnare mitt ibland oss kommer att starkt begränsa vår handlingsfrihet.”

Fjordmans ord är extremt hårda men av en typ som vi sannolikt kommer att få se mer av som en konsekvens av islamistisk terrorism. I det längsta försöker vi tro på att man kan bevara öppenhet och demokrati med hjälp av tolerans, dialog och tålamod. Vi vill gärna tro att sammanhållning är lösningen även för dem som istället vill ha söndring och separation. I Sverige finns en utbredd tro på det kristna budskapet att vända andra kinden till. Om vi visar våra nya invånare vänlighet kommer de att vara snälla mot oss och lägga ner kriget mot vår yttrandefrihet. Tror vi.

Men generositet och tolerans fungerar inte mot en ideologi som kännetecknas av intolerans och avsaknad av moral. Islam ska lägga korten på bordet och visa sina avsikter öppet. Liksom krogar har dörrvakter ska vi förbehålla oss rätten att kontrollera dem som kommer till våra länder och skydda oss mot dem som vill oss illa. Blodbad och terror – nej tack. Islam har allt att bevisa och ska inte ta vår gästfrihet för given.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter