12
jan
Seneste opdatering: 12/1-11 kl. 1406
9 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Den iranskfødte kristne præst Massoud Fouroozandeh er flyttet fra Odense-bydelen Vollsmose efter omfattende hærværk. Den iranskfødte leder af frikirken Church of Love, Massoud Fouroozandeh, er sammen med sin familie flyttet fra Odense-bydelen Vollsmose til en lille by et hemmeligt sted. Det sker, efter at familien har fået to biler smadret, fordi der hang et kors i dem.
” Jeg fik at vide af unge i Vollsmose, at jeg ikke skulle køre ind i området med korset hængende i bilen. Derefter blev vores bil totalsmadret og brændt og sæderne skåret op. Siden blev sideruderne på vores nye bil smadret tre gange,” siger han. Efter hærværkene turde Massoud Fouroozandeh og hans hustru ikke længere lade deres børn lege på legepladsen i Vollsmose.
” De går ikke med tørklæde, og det gør 99 procent af de andre børn, så de vakte for megen opmærksomhed, og det var ikke trygt at sende dem ud at lege. Derfor er vi flyttet meget langt væk fra Vollsmose,” siger han.
Massoud Fouroozandeh er blot en af flere kristne med anden etnisk baggrund, der i Danmark har været udsat for trusler og overgreb. Et albansk medlem af frikirken Church of Love blev for nylig tæsket af sine landsmænd, fordi han gik med et kors om halsen og overvejede at lade sig døbe. Og som Kristeligt Dagblad skrev forleden, har en kristen irakisk familie i to uger modtaget truende telefonopkald om at konvertere til islam. Ifølge Massoud Fouroozandeh har religiøse trusler længe været kendt blandt konvertitter. KrD. (28. december 2010: Danmark har fået sin første teolog med muslimsk baggrund, Deadline undersøger: Forfølges kristne i Danmark ? 10-01-2011 22:30.)

Hvad sker der med disse religiøse fascister i Vollsmose? Ingenting andet end at de får deres vilje. I København er der irakisk-religiøst krisemøde for at stoppe hetzen mod Iraks kristne og Bent Melchior udsendte en fordømmelse, men ikke til Vollsmose. Han “klamrer sig stadig til den klippe, hans skib skal forlise imod“:

Muslimer og jøder fordømmer vold: Danske muslimer og jøder går i et åbent brev sammen om at fordømme den senere tids overgreb mod kristne og kristne helligdomme i flere mellemøstlige lande. Brevet er underskrevet af imam Naveed Baig og overrabbiner Bent Melchior, der begge er med i Jødisk-Muslimsk Netværk i Danmark, som er forbundet med et større samarbejde i EU-regi. ” Vores dybe medfølelse er med de personer, der er blevet ofre for tiltagende intolerance, og med deres pårørende,” skriver de jødiske og muslimske repræsentanter.

“Min svigersøn skulle have fået hjælp mod sin risikoadfærd”
“Det har altid været lidt besværligt med ham, men min datter havde ikke set ham et par dage” :

Helena Benaouda säger att hennes dotter och hennes man inte hade pratat med varandra på två dagar när de fick beskedet att svärsonen gripits. Helena Benaouda har varit orolig för sin dotter varje gång hon har åkt iväg någonstans med sin nuvarande man. Hon beskriver maken som någon som hon vet agerar enligt ett riskfyllt beteende. Riskbeteendet följer personen. Jag tror de är rätt naiva båda två. Att de inte riktigt förstår vad de ger sig in på säger Helena Benaouda i P4 Extra. Helena Benaouda menar att hennes dotters man borde ha fått hjälp och åtgärder direkt när han kom från Somalia för att bryta sitt beteende. Det har alltid varit lite svårt med honom, säger hon i P4 Extra. Helena Benaouda i exklusiv intervju: “Jag kan inte stoppa någon från att bli terrorist”, SR min. 13:07.

Tidens tegn – tuberkulose

A 15-year-old schoolgirl has died from tuberculosis in Birmingham, a month after the Government blamed immigration for soaring infection rates in the city. Alina Sarag died at the city’s Children’s Hospital last Thursday after catching the bacterial disease that usually attacks the lungs.

‘I think it’s disgusting. I know the school and the authorities cannot stop this but they should be more open. Pupils have been off with this illness in the last few years but this is the first death. ‘Staff have even been screened for the illness because of the number of cases of pupils contracting TB.’ Last month, it was revealed the Government had blamed immigration for soaring TB rates in Birmingham, Manchester and Leeds.
Health Secretary Andrew Lansley said the 30-year high was due to a major influx of infected people from countries where TB was rife.The inner city area has the same rate of tuberculosis outbreaks as many developing countries. In Handsworth and Aston, TB rates are running at more than 140 cases per 100,000, with anything above 40 per 100,000 viewed as a dangerous level.Schoolgirl, 15, dies from TB after Government warns immigration has caused disease to soar

Tuberkulose er stadig en meget alvorlig og udbredt sygdom, det har taget os knap en generation at glemme. De der gik i skole i 60 erne husker når hele klassen skulle til gennemlysning af lungerne. Vi havde forældre der overlevede med kronisk skadede lunger og en hivende vejrtrækning, jeg stadig kan høre for mine ører. England er nu ikke bare mange steder et mentalt 2. eller 3. verdensland, men også fysisk. Tuberkulosen er tilvandret over grænser, der tilsyneladende er hinsides kontrol: One in 7 asylum seekers on the run, at least 61,000 applicants unaccounted for.

Forsvundet kronik genfundet

Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn

Recension: Illa far landet

Af Thomas Nydahl

Tony Judt: Illa far landet (Karneval, översättning av Lars Ohlsson)
Tony Judt: Minneshärbärget (Karneval, översättning av Elisabeth Helms)

Ur Oliver Goldsmiths dikt The Deserted Village (1770) har Tony Judt hämtat titeln till sin bok Ill fares the land som nu finns översatt till svenska, Illa far landet. Poängen med diktcitatet är att det slutar med orden ”Till penningens fromma och människans fördärv”och därmed visar vad det är boken kretsar kring.

Den 1900-talshistoria Judt skriver tecknar bilden av ett Europa där välfärdsstaten bytts ut mot ett slags armbågarnas snabbekonomi, som alstrar stora vinster till ett litet fåtal och samtidigt försämrar, avstår att underhålla eller helt enkelt skrotar väsentliga delar av välfärdsstaten. Här börjar också hans resonemang: ”Under trettio år har vi gjort en dygd av strävan efter materiell egennytta. Och just denna strävan utgör faktiskt numera det enda som återstår av vår känsla för kollektiva mål. Vi vet vad saker och ting kostar men vi har ingen aning om vad de är värda.”

Man skulle kunna säga att Judt sammanfattar en samhällssyn som många före honom varit inne och analyserat, inte minst då det ytliga förtingligande som konsumismens genombrott inneburit. Flera av Judts tankar kunde också ha varit hämtade direkt från Pier Paolo Pasolini (i avsnittet om den rika medelklassens studenter som utför sin misshandel av de italienska poliser som rekryterats från de fattigaste skikten). Judt är således en författare som ser samhällets klasskillnader rakt i ögonen. Han citerar Orwells ord: ”Det krävs en ständig kamp för att se vad man har mitt framför näsan.” Därför kan jag inte heller låta bli att se sambandet mellan det som finns mitt framför näsan och det svenska riksdagsvalet 2010, där det socialdemokratiska partiet fick litet stöd, ett stöd som därtill ständigt minskat efter valet. En partiledare som avgår utan att det finns en efterträdare, i ett parti så vilset att det inte ens vet om det ska gå framåt eller bakåt.

Judt sätter in de socialdemokratiska partiernas historia i sitt sammanhang, och han menar att den nyvunna insikten om välfärdsstatens viktiga beskattningspolitik havererar när gemene man inser att inte alla betalar skatt, att det kollektiva ansvaret därmed försvinner och att det finns individer och grupper som förskingrat eller slösat bort skattemedlen. Judt menar att vi glömmer bort att definiera vem ”vi” är, och vem vi kan lita på. Som den engelske konservative filosofen Michael Oakeshott skrev, så måste samhället vara ”en gemenskap byggd på förtroende”. Om vi vet vad ordet ”vi” står för är det, säger Judt, självklart att invånarna i Nebraska inte skulle godta att deras skattepengar användes för att bygga motorvägar i Kuala Lumpur.

Som symbol är exemplet väl valt. Det utbredda missnöjet i välfärdsstaterna har liknande orsaker. När man ser hur skattefinansierade grundelement i välfärden, sjukvård, skola, åldringsvård och annat förfalla, och ser offentliga angelägenheter som vägar, gatubelysning, snöplogning och annat hamna långt ner på prioriteringslistorna samtidigt som staten ger sig in i militära äventyr i Afghanistan och bygger hem med större personaltäthet än på svenska dag- eller ålderdomshem, för att unga män från Somalia och Afghanistan ska omplanteras i Sverige, då har man också börjat se det som finns mitt framför näsan. I det man ser ingår också det faktum att privata företag i skapandet av dessa ”hem” gör mångmiljonvinster på en maffiastyrd migrationsindustri. De så kallade ”vårdföretagen” vill inte att denna hantering ska stoppas, de vill se en fortsättning eftersom den berikar dem. Där ser vi också ett exempel på en politik som är ”till penningens fromma”. Någonstans ska pengarna tas. När de tas uppstår också de rejäla underskott som utarmar välfärdssystemet. Det land som tog initiativet borde också betala för det. USA borde ge alla dessa flyende människor en fristad. Så sker inte. Istället läxar Obama upp vårt land och kräver mer av oss. I det ligger en annan av de orimligheter som nöter ner förtroenden och skapar nya, djupa klyftor i den forna välfärden.

Man får inte heller glömma den girighet som de forna välfärdsstaternas politikerklass visat. Miljoner har smusslats undan i kostnadsersättningar, arvoden, traktamenten och löner. Vid sidan av de politiska parlamenten i respektive land, och i EU-parlamentet, har också en annan girigare klass visat sig: den som består av företags- och bankledare över hela västvärlden. De har inte sett någon bortre gräns för sina löner och bonusar. När folket via skattsedeln fått betala havererade bankers underskott för att garantera deras fortsatta drift, har naturligtvis gränsen för den mest elementära formen av anständighet passerats många gånger om. Judt exemplifierar med amerikansk bilindustri där man i tidiga år kritiserades för att man som till exemepl Generals Motors vd tjänade sextiosex gånger mer än arbetarna. Idag kan man konstatera att Walmarts ägarfamilj har en förmögenhet som uppgår till nittio miljarder dollar, vilket är samma summa som för de fyrtio procent av USA:s befolkning som har det sämst, det vill säga hundratjugo miljoner människor. Denna girighet kan jämföras med det faktum att unga människor idag sällan kan få en fast anställning. De erbjuds istället otrygga korttidsanställningar som förvisso kan förlängas periodvis. Behöver man fråga sig vilka villkoren är för en förlängning?

Verkligheten är inte okomplicerad, men just de kritiska frågorna kan få samband att framträda. Judt: ”Det finns gott om belägg för att folk litar mer på varandra om de har mycket gemensamt, inte bara religion eller språk utan också inkomst. Ju mer jämlikt ett samhälle är, desto större är förtroendet.” Den slutsats han drar tycks bara alltför väl sammanfalla med verkligheten i de skandinaviska välfärdsstaterna: ”Om vi inte litar på varandra kommer våra städer att se förfärliga ut och vara mycket obehagliga att leva i. ” Han tillägger att det är näst intill omöjligt att bygga upp ett förtroende som en gång skadats eller gått om intet.

Jag frågar mig om inte förtroendet raserats bland annat därför att vårt land frivilligt anslutit sig till en krigsapparat som håller en korrumperad överklass under armarna i Afghanistan, och som med entusiasm givit sitt stöd till krigföringen i Irak (den som idag fått hälften av landets kristna befolkning att fly – det handlar om minst en halv miljon människor). På vilket sätt har de USA-ledda krigen i dessa två länder gjort tillvaron bättre för dess medborgare? På vilket sätt har krigen minskat terrorhoten?

Tony Judt avled i augusti 2010. Två år tidigare hade han vid sextio års ålder fått diagnosen ALS. Svårt sjuk, totalförlamad och med en grotesk mask för ansiktet för att alls kunna andas vistades han nattetid i det han kallar Minneshärbärget. Det är också titeln på den bok som släpps samtidigt med Ill fares the land. Judt tillämpade en kinesisk minnesteknik som gjorde det möjligt för honom att diktera denna vackra och smärtsamma bok, färdigskriven bara månader innan han avled. Boken inleds med ett klaustrofiskt avsnitt där han berättar om sjukdomen och hur livet gestaltar sig när den slagit till. Det är en gripande text av en samtida intellektuell som vägrar erkänna sig besegrad, som in i det sista ville arbeta, utifrån de allt svårare villkoren. Sedan går han in i minnena, han ser tillbaka på de tidiga barndomsåren. Särskilt fäster jag mig vid hur doft- och färgrika dessa minnen är. Som om man satt bredvid Judt och han bläddrade i fotoalbum. Jag kommer länge att minnas avsnittet där han berättar om sig själv som tonårig agitator på en israelisk kibbutz. Mot slutet av minneshärbärgets bilder, röster och situationer återkommer han till det som avhandlats i Illa far landet. Jag vill avsluta med att citera det och påminna om att vi med dessa två böcker berikats i en politisk diskussion som i det närmare avstannat

:

”Att vara ’dansk’ eller ’italienare’, ’amerikan’ eller ’europé’ kommer inte bara att vara en identitet, det blir ett avfärdande av och en förebråelse mot dem det utesluter. Staten kommer inte att försvinna utan är kanske på väg att få en ny roll. Privilegier som medborgarskap och uppehållstillstånd kommer att användas som politiska trumfkort (…) I detta sköna nya århundrade kommer vi att sakna de toleranta, de marginella: gränsfolket. Mitt folk.”

Efter att djupgående ha studerat de sociala och kulturella rörelserna i 2000-talets värld, och efter att pregnant ha beskrivit välfärdsstaternas förfall och de socialdemokratiska rörelsernas förvirring och kräftgång, kommer Judt till en slutsats som i flera betydelser är märklig. Skulle det vara intolerant att säga vilken identitet man har? Skulle det vara oviktigt att betrakta medborgarskap och uppehållstillstånd som något annat än just privilegier? Judts ord får mig att vilja invända. Jag tror nämligen att det frikostiga utdelandet av sådana saker gjort Europas nya, huvudsakligen muslimska, snabbt växande minoritetsbefolkningar allt annat än tacksamma. De uppvisar inga tecken på att ha fått ett privilegium: nämligen ett uppehållstillstånd i ett land dit de kommit utan att vara inbjudna, och där de betraktat det som en självklarhet att från dag ett ha fått ta emot fri bostad, medel till uppehället och en gräddfil till utbildningar och anställningar i ett Europa där segregationen gjort förturssystemet sådant att det numera blir en del av den självbild som de olika nationaliteterna betraktar som sin olycka.

Vad var det han skrev i Illa far landet? Jo: ”Det finns gott om belägg för att folk litar mer på varandra om de har mycket gemensamt, inte bara religion eller språk utan också inkomst. Ju mer jämlikt ett samhälle är, desto större är förtroendet.” I ett gettoiserat och segregerat Europa kommer känslan av förtroende alltmer att minska och kanske helt försvinna. Så ser vår framtid ut.

Af Thomas Nydahl

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Historyman

    Her er et link til statens seruminstitut om TB. Indvandrernes andel af TB patienterne er 65%.

    http://www.ssi.dk/Aktuelt/Nyhedsbreve/EPI-NYT/2010/~/media/Indhold/DK% 20-%20dansk/Aktuelt/Nyhedsbreve/EPI-NYT/2010/2010%20PDF/EPI-NYT%20-%20 2010%20-%20uge%2049.ashx

    Desværre er grønlænderne stadigt en betydelig andel af de smittede. Tuberkulose kan blive et alvorliget problem i Danmark, hvis intet gøres ved indrejse og/eller ligende.

    mvh.
    Historyman

  • Hele min datters skoleklasse og deres parallelklasse blev også testet, fordi en pige var syg af lungetuberkulose, hun var blevet smittet med på besøg hos sine bedsteforældre i fjernøsten. Min datter havde siddet ved siden af hende i månedsvis, mens hun hostede og hostede og hostede og hostede, men ingen var blevet smittet. Det smitter da heldigvis ikke ret meget. Personligt er jeg mere bekymret for den høje forekomst af HIV blandt somalierne i betragtning af deres tilbøjelighed for voldtægt. Mon ofrene modtager forebyggende behandling?

  • V.K.

    Thomas,

    Det finns gott om människor som gärna ser att klyftor skapas där knappast några förut fanns. Det finns en stark grupp som har byggt sin nisch på konflikt och kamp, klasskamp. De har levt tämligen gott på att utmåla klyftorna som större än de var och som på 70-talet fick se dem minska till ingenting. Det är just den gruppen som har haft mest att förlora på ett jämlikt samhälle där alla litar på varandra och som har ansträngt sig mest för att göra Europa “multikulturellt”. Det är fortfarande samma grupp som gör allt de kan för att hålla tillbaka motståndet mot gettoiseringen och det tilltagande hotet mot vår framtid..

    • Den konservative engelske historiker Paul Johnson var inde på noget tilsvarende allerede i 1980’erne. Her er et tankevækkende klip fra Uriasposten fra onsdag 29. juli 2009:
      ________________________________________
      Historiker Paul Johnson om social manipulation der underminerer jødisk-kristne idealer

      Historiker Paul Johnson gæstede Danmark kort før Murens fald, og leverede en tale under fornemme omgivelser i Kursusejendommen Rolighed lidt nord for København. Berlingske Tidende oversatte og trykte dele af talen d. 17. september 1989, og det er manna for konservative sind.
      Her lidt fra Underminering (ikke online).

      “For nogen tid siden diskuterede jeg med en førende intellektuel fra den britiske venstrefløj statssocialismens fiasko – som han erkendte – og hvad der skulle tage dens sted i de progressive intellektuelles trosbekendelse.

      Han så ingen vanskeligheder: tomrummet var allerede ved at blive fyldt ud. Med det sene 20. århundredes ny politik – seksualpolitik, racepolitik, kulturpolitik og miljøpolitik, for blot at nævne fire. Han mente, at alle fire bød på muligheder for at ændre og forbedre menneskeheden. Lad os da se på de fire efter tur og betragte dem i relation til kristne værdier.

      I seksualpolitikkens tiIfælde er formålet at anvende lovgivningen til at omskrive reglerne for seksuel adfærd. I hele Vesten er disse regler beregnet på at bevare familien som den ideelle sociale gruppe og spejler som sådan fundamentale traditioner i jødisk-kristen moralteologi. Nu er disse regler under angreb. Fire forslag til ændring af den traditionelle seksualkodeks står allerede på dagsordenen og er ved at blive gennemført i mange lande.
      Det første er, hvad jeg betegner som ophøjelsen af homoseksualitet. Det er en kontinuerlig proces. Den begyndte i 1960’erne, hvor kriminallovgivningen omkring homoseksuel adfærd mellem enige voksne under private forhold blev ophævet, skønt man gik ud fra, at samfundet på ingen måde billigede sådanne handlinger. De fleste troede, at det var enden på sagen. Men det var kun begyndelsen… Afkriminalisering, legitimisering, privilegier – her var seksualpolitikkens proces – i realiteten moralsk manipulation i funktion.

      Lige så betydningsfuld var, og er, legaliseringen af abort på forlangende og i enorm målestok. Abort rammer i hjertet af jødisk-kristne værdier, ikke blot fordi den involverer en form for mord, men fordi den adskiller seksualakten – der skal udtrykke menneskelig kærlighed i den stærkeste form – fra dens fysiologiske følger…
      […]
      Racepolitik er et område, som byder på rige muligheder for social manipulering: positiv diskrimination, omgruppering af børn for at opnå den godkendte “raceblanding” i private/statslige skoler, og ændringer i skoleundervisningsplaner, så de “spejler” samfundets såkaldt “multi-kulturelle” natur. Det er blot tre eksempler.

      I visse lande bliver tosprogethed eller flersprogethed – skønt historikere identificerer det som en af de alvorligste kilder til stridigheder i samfundet -bevidst tilskyndet af myndighederne. Det er for eksempel i visse store britiske byer ikke usædvanligt, at børn af engelsk oprindelse bliver nødt til at lære asiatiske sprog, og at de endog er standardfag. Begreberne ”pluralistiske samfund” og “fler-kulturalisme” er og vil blive udnyttet af socialmanipulatorerne for at sønderlemme eksisterende samfundselementer… og rekonstruere dem ud fra nye perspektivplaner… Det er vanskeligt at modstå den stags bestræbelser uden at blive udsat for beskyldninger om “racisme”. Samtidig må det siges, at “anti-racisme” er blevet brugt som en form for en indbrudstyvs brækjern til at bryde ind i det traditionelle samfunds hjerte og udplyndre dets moralske inventar.

      Jeg ser lignende farer inden for kulturpolitikkens område. Oprettelsen af en offentlig kultursektor med store tilskud fra staten har altid været et fremtrædende træk i totalitære samfund, især marxistisk-leninistiske, idet det klare formål er at bruge kunstarterne til at retfærdiggøre regimets moralske poseren og hjælpe det i de planer om kulturel og social manipulering, det måtte beslutte at forfølge… Disse offentlige kultursektorer i vesten har i stigende grad en tendens til at bruge kulturen til at fremme progressive offensiver, ikke mindst inden for de seksual- og racepolitiske områder. I bredere forstand udnyttes offentlige kultursektorer af radikale kunstnere af alle slags… til at udfordre samfundets og jødisk-kristen morals traditionelle forudsætninger.

      Miljøpolitik står også på den progressive dagsorden… Der kommer et punkt, hvor bekymring for miljøet glider over grænsen til det irrationelle, og kravene bliver metafysiske i stedet for videnskabelige. Men det er netop på grund af dette punkt, at den giver enorme muligheder for politisk manipulering med det formål at øge statens negative magt til at blande sig i markedsprocessen, og dens positive magt til at udføre social manipulering.”

      Man behøver ikke være enig med Johnson i et og alt for at mene, at han har fat i noget væsentligt. Det falder godt i tråd med Frankfurterskolens underminerende arbejde.

      • Jannik Thorsen

        Johnsons kommentar er nærmest profetisk.

        Det er en mand som virkelig har forstået hvilken vej udviklingen ville gå i den postkommunistiske epoke.
        Særligt hans kommentar om miljøbevægelsen er rammende, at den på et tidspunkt ville kamme over og være mindre baseret på videnskab og antage en metafysisk karakter.

  • Menig 442

    Herre gud, præsten kommer fra Iran, så han ved jo, at at et kors er en stor provokation. Nu har han da lært det.
    Vi får hele tiden at vide, at alle problemers årsag, menneske og menneske imellem, skyldes uligheden i samfundet. Skarpsindigt set, for inden for ofrene i samfundet er uligheden til at få øje på. Et muslimsk offer for en vantro handling har en status, der stræber mod himlen, hurtig udrykning, mens omvendt et vantro offer for en muslimsk handling har så lav status, at hvis den er så grov at den nævnes, så er den først gået igennem et journalistisk filter. En slags omvendt osmose, hvor urenhederne er filtreret fra det ønskede stof.

  • Bjovulf

    Mere “kulturberigelse” ;-(

    http://www.berlingske.dk/danmark/historisk-dom-til-ung-voldtaegtsmand

    Historisk dom til ung voldtægtsmand

    En blot 18-årig mand skal spærres inde på ubestemt tid for voldtægt og forsøg på at dræbe sin mors veninde.

    Onsdag den 12. januar 2011, 14:38

    En ung mand på kun 18 år er tilsyneladende så farlig, at han skal spærres inde på ubestemt tid.

    Den unge dansk-sudaner Lual Yai Fayin Lual er idømt forvaring, som er en tidsubestemt straf for særligt farlige kriminelle. Straffen bruges kun yderst sjældent overfor unge mennesker, og den 18-årige er formentlig den yngste nogensinde, der får straffen.

    ….

  • Tack Thomas för en bra, tankeväckande och läsvärd krönika.

  • Tack Thomas för en bra, tankeväckande och läsvärd krönika.