Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

I mer än fyrtio år har den politiska och kulturella vänstern styrt och dominerat svensk debatt och massmedia. På åsikternas marknadsplats har vänsterns debattörer närmast tillskansat sig monopol på utrymmet. De har tänkt åt oss och talat om för oss vad vi ska tänka och tycka. Vänsterns tankemönster har så till den grad internaliserats av svenska folket att det har blivit en del av det psykiska blodomloppet. Det har till stor del skett tack vare ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Men det är inte den enda orsaken. Ända sedan 1960-talet har debatt utifrån ett borgerligt och värdekonservativt perspektiv så grundligt stampats ned under jorden att den i stort sett har dött sotdöden. I frånvaron av en borgerlig debatt värd namnet har det varit enkelt för vänstern att kapa åt sig ett tolkningsföreträde och behålla det. Galjonsfigurer som Jan Myrdal och Jan Guillou kan göra bort sig hur mycket som helst, de har ändå gräddfiler till och ett till synes livslångt abonnemang på utrymme i mediemaktens centrum. I den svenska debatten gäller att den som är elakast och skriker högst vinner.

Paradoxalt nog är samma åldrande vänster som slåss med näbbar och klor för att rädda de sista resterna av sitt formulerings- och åsiktsmonopol själv innehavare av ett stort antal ömma tår. På dem får ingen trampa utan att drabbas av omfattande repressalier. Vänsterns representanter skyr inga medel för att demonisera och oskadliggöra alla som inte tycker som de. Liksom den totalitära kommunism som är dess ideologiska överbyggnad bygger vänstern sin makt på att härska genom hänsynslöshet, förtryck, hot och hämnd.

Vänsterns förgrundsgestalter är i dag patetiska reliker. De är vandrande monument över en utrangerad ideologi som gubbstruttar sig fram på medias kultursidor och i SVT:s morgonsoffor. Antagligen kommer de att få hållas till sin död. Själva vägrar de inse att deras bästföre-datum för länge sedan är passerat. Och ingen vågar informera dem om det. Media hukar sig av tradition och intar villigt rollen som lakejer och megafoner åt vänsterns ikoner. Alla vet att de är självrättfärdiga och elaka djävlar med sadistiska böjelser som kan krossa vem som helst med verbalt våld. På det sättet lyckas de till synes behålla sin makt, fast alla (utom de själva) vet att det är ett skådespel som pågår.

60-talsvänstern var en masspsykos

I min förra krönika försökte jag placera in den svenska 60-talsvänstern i ett historiskt, socialt, politiskt och psykologiskt sammanhang.

I dag handlar det om vänsterns förgrundsgestalter och om några av de ömma tår som vänstern omsorgsfullt vårdar, om förnekande och lögner. Jag ska också fördjupa det psykologiska perspektivet. Det kan nämligen hjälpa oss att förstå både politiska fenomen och individuella drivkrafter. Att negligera ett psykologiskt perspektiv är att frånsäga sig ett viktigt redskap för förståelse av politiska och sociala skeenden.

Den svenska 60-talsvänstern var en ideologisk tsunami som ville göra rent hus med allt tänkande till höger om den regeringsmakt som socialdemokratin satt parkerad på sedan 1932. Förarbetet hade redan gjorts av socialdemokraterna. All borgerlig debatt hade trampats ner under markytan. Socialdemokratin ägde sanningen, vänstern kastade entusiastiskt de sista skovlarna mull över en tynande borgerlighet. Det revs för att få luft och ljus, det kalla kriget vädrades ut, och in svepte marxism-leninismens och maoismens vindar.

I backspegeln kan en stor del av vänsterrörelsen bara betecknas som en masspsykos med massiva tvångsföreställningar. Förutom ur protesterna mot Vietnamkriget hämtade vänstern sin näring ur en påklistrad identifikation med arbetarklassen och en ställföreträdande klasskamp för överklassens välnärda och välbeställda barn som mer sällan hade varit i närheten av ett arbete. Salongsbolsjevikerna klistrade Che Guevaraaffischer på väggen. Det gjorde inte arbetarklassen. Den åsåg med förundran vad som pågick medan den lyssnade på Siw Malmqvist, Gunnar Wiklund, Lasse Lönndahl, Towa Carson och Lill-Babs.

Ett kroniskt pubertetsuppror

Det som ägde rum under politisk täckmantel var i många fall ett utdraget pubertetsmässigt föräldrauppror som blev kroniskt. Det var inte bara kapitalet och en socialdemokrati gjuten i betong som unga vänsterradikaler gjorde uppror mot. Med ursinnigt knutna nävar och en tydlig manifestation av trotsåldrar som gått snett bankade de ur barnkammarens djup framför allt på sina föräldragestalter som representanter för auktoritet, tvång och förtryck.

I den allmänna utstädningen och förkastandet av allt som föräldragenerationen stod för ingick också att kärleken till och lojaliteten mot det egna landet skulle slängas på sophögen. Allt som var svenskt föraktades, förlöjligades och fördömdes. Den svenska flaggan blev en töntsymbol, alternativt en symbol för tvivelaktig nationalism. Folkdans och folkdräkter kallades ”färgglad fascism”. Allt utländskt var fint. Vänstern tog sig rätten att förneka och förkasta allt från svensk identitet till att det finns en genuin svensk kultur, skapad av förfäder under århundraden. I decennier har svenskarna grundligt indoktrinerats i svenskförakt med innebörden att vi och vårt fosterland inte är värda att slå vakt om och försvara. Den som älskar sitt hemland Sverige är en ohjälplig tönt, om inte rentav en fascist. Tack vare de marxistiska åsiktsförbandens insatser har svenskarna långtidsmarinerats i svenskförakt, ett säkert sätt att psykologiskt bereda marken för den massinvandring som tog sin början efter 1970.

Samhället som curlingföräldrar

Den svenskfientliga retoriken har övertagits av samtliga sju gamla riksdagspartier, vars representanter under årens lopp har överträffat varandra med hårresande exempel på hat mot och förnekande av sitt eget land och dess befolkning. Den engelske filosofen och författaren Roger Scruton har i boken ”England and the Need for Nations” myntat begreppet ”oikofobi” (av det grekiska ordet oikos, som betyder hem, och fobi som betyder rädsla). Han ser föraktet mot det egna landet som ett utvidgat självhat mot det egna ursprunget, ett uppror mot det egna föräldrahemmet och familjen som man själv är en produkt av. När den svenska vänstern och hela den politiskt korrekta åsiktseliten förkastar sitt eget nationella och kulturella ursprung är det i praktiken det trotsiga barnet som ursinnigt hamrar på föräldraauktoriteten och manifesterar en aldrig avklippt psykisk navelsträng.

Att läsa Roger Scruton är balsam för varje själ som lider av den ensidiga svenska debatten. Han visar att hatet mot det egna landet inte är något annan än en politiskt korrekt elits psykologiska krigföring mot vanligt folk:

”Dessa tänkesätt finner en naturlig hemvist i statliga institutioner, eftersom de erbjuder en maktbas från vilken det blir möjligt att attackera vanliga människors enkla lojaliteter. Därför hyser europeiska parlament och byråkratier stora skaror av oikofober vars huvudsakliga intresse när de utövar sin makt är att hälla förakt över nationella värden och jämna vägen för deras utplåning” skriver Scruton.

Om man ser 1960- och 70-talsvänsterns härjningar som ett kroniskt pubertetsuppror mot föräldramakten blir det logiskt att se samhället och dess makthavare som representanter för en försvagad generation av curlingföräldrar som inte har förmått sätta gränser för sina barn. Istället har man låtit dem agera ut sitt förlängda pubertetstrots och sparka och härja fritt i årtionde efter årtionde. Ingen har helt enkelt sagt åt vänstern att hålla käften och uppföra sig som folk.

Stalin byggde ett av historiens värsta skräckvälden

Men låt oss backa några steg, till Josef Stalin (1878-1953) och den svenska vänsterns ouppklarade förhållande till denne massmördare och tyrann. Ioseb Besarionis Dze Dzjughasjvili, som han egentligen hette, var det enda överlevande barnet till en alkoholiserad skomakare, Vissarion Dzjugasjvili, och hans hustru Jekaterina Geladze. Tre systrar hade fötts före Josef, alla hade avlidit. Under hela sin uppväxt misshandlades pojken Josef svårt av fadern. Inom sig byggde han upp ett hat som miljoner sovjetmedborgare skulle komma att få vedergälla. Sovjets tyrann byggde ett av historiens värsta skräckvälden med total rättslöshet för Sovjets invånare. Vem som helst kunde kallas ”folkets fiende”, utsättas för förföljelse, gripas och mördas.

Bara under åren 1933-34 deporterades en miljon fångar till arbets- och interneringsläger i Gulag, där människor dog som flugor under de långa transporterna, av svält, tortyr och köld eller tvingades arbeta ihjäl sig. Kannibalism förekom i lägren. Mord på oskyldiga människor var satta i system av Josef Stalin. Han var höggradigt paranoid, och för honom var lägren ett sätt att göra sig av med inbillade fiender som skulle kunna hota hans maktposition. Men morden på oskyldiga människor var också ett sätt att leva ut det ackumulerade hatet från barndomens övergrepp. När Stalin dog 1953 hade han låtit mörda minst 25 miljoner människor.

I Sverige hyllades Stalin

Men i Sverige hyllades Josef Stalin av vänstern. På en skivinspelning med KFMLr:s sånggrupp Knutna Nävar från 1973, alltså 20 år efter Stalins död, finns ”Sången om Stalin”:

“Vi sjunger en sång
till minnet av Stalin
den stålhårde hjälten
vår vän och kamrat!”

I förordet till boken ”Stalins fotografer: pressbilden som vapen under den första femårsplanen 1929-1932” av Torsten Palmér, Jan Myrdal och Olle Stenholm hyllar Jan Myrdal Stalins hårda uppbyggnad av Sovjetunionen som gjorde det möjligt att besegra Hitler.Jan Myrdal skriver om Stalinväldet i boken:

“Det gällde nationens överlevande. Stalin formulerade det: “Vi har blivit 50 -100 år efter de ledande länderna. Vi måste inom 10 år tillryggalägga denna distans. Antingen kommer vi att göra det eller så gör man slut på oss.”

I Myrdals ögon är kulakerna (de jordägande bönderna) ”parasiter”, och enskilda människoöden intresserar som vanligt inte honom (om han inte kan illustrera dem i propagandasyfte). Boken är utgiven på Sveriges Radios Förlag 1988.

Historien om Kirunasvenskarna

Vänsterpartiets förhållande till Josef Stalin och stalinismen är en smutsig byk som aldrig har tvättats. Vänsterns historia är en historia av förnekande och den speciella form av lögn som kallas historierevision. Det visar bland annat berättelsen om de så kallade ”Kirunasvenskarna”. På 1930-talet levde drömmen om Stalins kommunistiska lyckorike bland svenska kommunister. Ett tusental av dem flyttade till Sovjet. De var övertygade kommunister som ville bygga sig en framtid i den unga sovjetstaten. De kom att kallas ”Kirunasvenskarna”, eftersom flertalet kom från Norrbotten.

Men drömmen förvandlades till skräck och död. Under 1930-talets utrensningar och Stalinterrorn 1936-38 sågs svenskarna plötsligt som sovjetstatens fiender, dömdes och avrättades för spionage, ekonomiskt sabotage och andra påhittade brott. Deras öde var okänt och deras emigration nedtystad ända tills DN-journalisten Kaa Eneberg med början 2003 avtäckte och berättade deras historia i tre böcker: ”Tvingade till tystnad”, ”Förnekelsens barn” och ”Knuts ask och kejsaren av Karelen”. Först genom Kaa Enebergs böcker fick flera tidigare okända familjeöden en förklaring. De svenskar som överlevde och fick återvända hem – vissa så sent som 1990 – möttes av tystnad och utfrysning. De trakasserades av sina svenska partikamrater och kallades för svikare och lögnare. Ingen ville tro på deras historier. Deras berättelser om den terror de upplevt stämplades av vänsterpartiet som lögner.

Lars Ohlys skuld och lögner

1999 träffade Leo Eriksson, vars morfar sköts med ett nackskott i Sovjet, vänsterpartiets ledning och krävde en ursäkt. Inte för det som hände i Sovjet, utan för det svenska partiets roll i förtigandet av sanningen. Det skrevs en ursäkt, ett brev den 9 januari 2000. Men brevet skickades aldrig – och skrevs heller aldrig under. I stället censurerade dåvarande partisekreteraren Lars Ohly det första brevet och skrev ett nytt. Han stryker formuleringarna om Stalins avrättningar, att partiet tigit om sanningen – och raderar bort hela ursäkten. Och sedan godkänner det verkställande utskottet brevet. Det ursprungliga brevet, det med ursäkten, visar han inte ens för de personer i ledningen som skulle skriva under. SVT Uppdrag Granskning har berättat historien om Kirunasvenskarna.

I den här filmsekvensen vrider Lars Ohly sig som en mask på kroken när han pressas om sina lögner av Janne Josefsson – och tvingas till slut erkänna att det var han själv som raderade i brevet. Den som vill få en bild av lögnens ansikte ska se filmsekvensen. Det är samme Lars Ohly som nu försöker klänga sig kvar vid makten som partiledare för vänsterpartiet. Trots sina lögner och sitt ouppklarade förhållande till stalinismen har han fått sitta kvar som partiledare i sju år.

Ur SVT Uppdrag Gransknings text: ”Lars Ohly har själv mycket framgångsrikt lyckats skriva sin egen historia så att många medlemmar tror att han aldrig försvarat östdiktaturerna.”

Inom vänsterpartiet är det okej att ljuga. Ändamålet helgar medlen. Tvivlen på Lars Ohlys fortsatta lämplighet som partiledare har dock nått ända upp till Dagens Nyheters ledarredaktion:

”Hans oförmåga att förstå att kommunism inte blir något positivt bara för att han själv tror sig vilja skapa ett bättre samhälle och på denna sin dröm klistrar etiketten kommunism, har inte bara skadat hans trovärdighet. Det visade också på en stor begränsning hos honom som politiker” skriver Peter Wolodarski i en ledare i Dagens Nyheter med rubriken ”Förbrukad ledare”.

Jan Myrdal – det ständiga pubertetsupproret

En av vänsterns företrädare på livstid är Jan Myrdal,född 1927. På sitt 84:e år befinner han sig fortfarande i pubertetsuppror mot sina föräldrar, de socialdemokratiska ikonerna Gunnar och Alva Myrdal. Han har gjort upp med dem i en romantrilogi om sin barndom; de självbiografiska ”Barndom”, ”Tolv på det trettonde” och ”En annan värld”, som gavs ut under 1980-talet. Där berättar han hur föräldrarna utsatte honom för övergivanden, hån, kränkningar och ren sadism. För det utsatta barnet Jan var kränkningarna särskilt svåra eftersom de stod i total kontrast mot föräldrarnas hyllade och upphöjda positioner i samhället – Gunnar och Alva Myrdal var grandiosa och dyrkade gudar inom socialdemokratin.

Jan Myrdal blir aldrig klar med dem. Uppgörelsen pågår ständigt, och han manifesterar den i allt han företar sig. Han har vigt sitt liv åt att vara den evige gossen Ruda, ständigt sparkande i protest mot det förtryck och den psykiska misshandel hans föräldrar utsatte honom för och som han överför på andra auktoriteter. Samtidigt är han den evige försvararen av det föräldragestalterna representerar – de mest brutala och omänskliga diktaturer som står att finna; Stalins Sovjet, Pol Pots ”Demokratiska Kampuchea” och ayatollornas islamistiska Iran. Alla är de spegelbilder av det förtryck och den järndiktatur som han själv utsattes för som barn.

Av folkmordet såg svenskarna ingenting

Den 12 augusti 1978 anlände Myrdal i spetsen för en svensk delegation på fyra personer ur Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea med dess ordförande Gunnar Bergström till ”Demokratiska Kampuchea”. Det var det officiella namnet på Pol Pots och de röda khmerernas (Kambodjas kommunister) folkmordsregim 1975-78. Besöket var ett av många som Myrdal gjorde i landet från 1967 och framåt. Peter Fröberg Idling har skildrat händelserna i boken ”Pol Pots leende”.

Ett halvår efter svenskarnas besök avslöjades att närmare två miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen, hade avrättats eller dött av slavarbete, svält och sjukdomar. Till och med människor vars enda brott var att de bar glasögon rensades ut. De definierades som ”farliga intellektuella som levde ett skyddat, privilegierat liv”. Men av detta såg svenskarna ingenting. De gav enbart positiva skildringar. Även efter att Pol Pots skräckregim störtats har Jan Myrdal fortsatt att hylla och försvara regimen. I Svenska Dagbladet skriver han den 11 april 1979:

”Demokratiska Kampuchea var en förhoppning om en bättre framtid i ett hav av lidande, svält och elände.” Kampuchea var ett föredöme, ”en social omvandling starkt präglad av milleniarism och bonderörelse”. Han anser att rapporter om massakrer och övergrepp på befolkningen är ”överdrivna” och i stor utsträckning bygger på ”fientlig propaganda”.

Han avfärdar rättegångarna mot de ansvariga ledarna i ”Demokratiska Kampuchea” och har personligen erbjudit sig att vittna till förmån för ”sina vänner”.

”Jag har skrivit och publicerat det jag har sett. Massavrättningar såg jag inte – vilket naturligtvis ingenting säger om sådana skett eller inte. Jag vet vad jag har sett och jag har rapporterat det. Men jag har inte gått med på att falla in i den allmänna kören och vittna om det jag inte sett men som vore politiskt och ekonomiskt lämpligt för mig att skriva” skriver Jan Myrdal på debattsajten Newsmill.

”Horhuset utrymt” skrev P-O Enquist

Læs mere »

Da’wa med dødstrusler. Man skulle have ventet at man når man er ude og missionere for fredens religion i det mindste ville vise sin irritation over et kamera på en lidt mindre kategorisk måde, men temperamenter er en jokerfaktor som dette trossystem aldrig vil kunne bringe under kontrol. Kigger man over i den mere belevne del af spektret finder man talsmænd der også er uhjælpeligt fanget i en retorik de ingen mulighed har for at sætte sig ud over – her tænkes f. eks. på en Abdul Wahid Pedersens eller en Tariq Ramadans manglende afstandstagen fra alskens rædsler, eller på Hizb ut-Tahrirs ulideligt flæbende offerretorik. Alene disse forhold gør det vanskeligt at konkludere andet end at islam i denne fase kun vil kunne appellere til marginale eksistenser: Straffefanger, psykisk uselvstændige kvinder, politiske ekstremister, bl. a.

Kirstine Sinclair, adjunkt fra Center for Mellemøststudier på Syddansk Universitet, kan på sin side hævde at HuT “spiller spillet ligeså godt som mange andre med en politisk dagsorden”, men det er absurd at hævde at de gør det i kraft af indlevelse i og appel til en kultur de altid vil være et fremmedelement i. Den politiske tæft handler om at kende vores samfunds Achilleshæle og udnytte dem imod os. Folk der har oplevet HuTs demonstrationer på nært hold har erfaret at truslen om vold som med fætteren på videoen her er lige ved hånden, og det er jo på ingen måde politisk kløgtigt, men tværtimod et stærkt kort vi har at spille mod dem (LFPC).

Abdul Wahid Pedersen: Politikere og medier medskyldige i terrorisme

Islamsk extremism är ett ämne som imam Abdul Wahid Pedersen ofta talar om i sina predikningar. Men hur stort problemet egentligen är i Danmark är svårt att veta, säger han.

KÖPENHAMN. Abdul Wahid Pedersen är en av de flitigaste muslimska samhällsdebattörerna i Danmark. Han är konverterad muslim och imam som varje vecka lockar minst hundrafemtio, ibland, vid stora högtider, åttahundra besökare till sina fredagsböner. […]

– I tio år har regeringen passivt sett på hur deras stödparti Dansk folkeparti fått slänga ur sig vilka rasistiska påhopp på muslimer som helst. Hela tiden får muslimer höra att de inte är riktiga danskar. Det gäller inte minst ungdomar även om de är födda och uppväxta i Danmark. Och utanförskap skapar vrede. Om danska ungdomar begår terrorbrott faller ansvaret tungt både på politiker och medier, säger Abdul Wahid Pedersen. […] ”Man angriper symptomen – inte orsakerna”

“Chrislam”: En verdensreligion under stiftelse?

Vil Kjeld Holm i så fald blive helliggjort som en af dens profeter?

This weekend, the Memorial Drive Presbyterian Church in Houston along with Christian communities in Atlanta, Seattle, and Detroit will initiate a series of sermons that have been designed to produce an ecumenical reconciliation between Christianity and Islam.

In addition to the sermons, the Sunday school lessons will center on the inspired teachings of the Prophet Mohammad. Qurans will be placed in the pews next to the Bibles.

The concept of Chrislam, now embraced by such preachers as Rick Warren and Robert Schuller, appears to have emerged from a program on the meaning of “love your neighbor” at Grace Fellowship Church in Atlanta, Georgia

“In 2001, like most Americans, we were pretty awakened to the true Islamic presence in the world and in the United States,” says Jon Stallsmith, the outreach minister at Grace Fellowship. “Jesus says we should love our neighbors. We can’t do that without having a relationship with them.”

Stallsmith maintains that a rapprochement between Muslims and Christians can be achieved by the fact that Jesus is mentioned twenty-five times in the Quran.

The Chrislam movement has gained impetus by statements from President George W. Bush and that Christians, Jews, and Muslims all worship the same God and by Rick Warren’s reference to Isa (the Muslim name for Jesus) in his prayer at the inauguration of President Barack Obama. […] QURAN IN THE PEWS JESUS IN THE QURAN

“Celebrate the gay community”: Alt, alt for langt nede i halsen for os

Efterhånden som man blogger om de kulturelle og politiske brudflader i tiden opdager man undertiden behovet for afklaring af egen position. Jeg selv er vokset op i en tid hvor det var ret enkelt: Folk skulle ikke diskrimineres på grund af deres hudfarve, og homoseksuelle skulle ikke diskrimineres på grund af deres partnervalg. Live and let live. De tider er forlængst forbi. Søger man på “queer” på Amazon.com får man 3717 hits under bøger, og det er mindst 3000 for mange. Bl. a. humaniorafagene har fået hyped ikke bare begrebet queerness, men også mistænkeliggørelsen af det der tidligere var kendt som det normale.

Alt dette sætter i virkelighedens verden tålmodigheden og tolerancen på en prøve. Man er som udgangspunkt fuldt indstillet på at live and let live, så når de snakkende klasser ikke stiller sig tilfreds med denne traditionelle attitude, skaber de på længere sigt modvilje. Helt galt går det når den akademiske verdens tentakler når ind i politik og samfundsadministration og lægger planer for folkeopdragelse af kommende generationer. Slet så galt som i Storbritannien eller Sverige står det selvfølgelig ikke til i Danmark, men pointen her er at man ender med at indtage en tredje position, hvor man på den ene side taler bøssernes sag mod det tilvandrede segment der har antitesen til live and let live skrevet ind i deres kulturelle DNA, og på den anden side må holde sig kommissærer og folkeopdragere fra livet. Hertil og ikke længere. Og ordet “celebrate” er i sig selv nok til at få en til at række ud efter strømpistolen (LFPC).

Young children are to be taught about homosexuality in their maths, geography, science and English lessons, it has emerged. As part of a Government-backed drive to ‘celebrate the gay community’, maths problems could be introduced that involve gay characters.

In geography classes, students will be asked why homosexuals move from the countryside to cities – and words such as ‘outing’ and ‘pride’, will be used in language classes.

The lesson plans are designed to raise awareness about lesbian, gay, bisexual and transsexual issues and, in theory, could be used for children as young as four.

They will also mean youngsters are exposed to images of same-sex couples and books such as And Tango Makes Three, which tells the story of two male penguins raising a chick, which was inspired by events at New York’s Central Park Zoo. […] Gay messages built into school maths lessons for children as young as FOUR

Med forbehold for at ophavet og de nærmere omstændigheder ikke fremgår her, græsrods-tv om multikulturens fremadskriden på britiske skoler (LFPC).

UK: Advarselsfilm om ‘grooming’ skrinlagt

A specially commissioned film warning young girls of the dangers posed by Asian sex gangs is yet to be seen in schools after almost three years, it was revealed today.

My Dangerous Loverboy, a 20-minute drama ordered by UK Human Trafficking Centre in 2008, was intended to be seen by 13 and 14-year-old girls across Britain.

It tells the story of an under-age girl whose older Asian boyfriend lures her into parties where drug and alcohol abuse are rife before selling her for sex with older men. […]

The UKHTC has denied the delay was due to fears about racial sensitivities. In the film, set in an unnamed northern town, 14-year-old Jade regularly bunks off school and is charmed by Raz, 27. […]Film on dangers of Asian sex gangs commissioned by Government agency… then withheld for three years

På udflugt fra det beskyttede værksted

Newsmill minder til daglig lidt om Alt for Damerne, i det den bruger halvdelen af sin kostbare plads på at diskutere damesager, har en række gode artikler. Mikeal Jalving skriver glimrende om Wetterstrands uvidenhed og fordomsfuldhed:Någonting är ruttet i konungariket Sverige om fænomenet Wetterstrand.(Det er ved at være 10 år siden århundredets svenske Danmarks-smædeartikel blev offentliggjort: Någonting är ruttet i staten Danmark.)
Jalving burde nok efter min ringe mening og i sin kommende bogs interesse, holde sig fra møder med de ikke just jødevenlige Nationaldemokrater, kompissar med Jobbik og med historiske sprogekkoer som dette i principprogrammet: “Sjuk och degenererad konst påverkar oss negativt” , men det er nu hans sag. Det kommer til at blive tørret af på hans bog i Sverige med velllyst, og af andre end Expo, som man roligt kan tillade sig at se bort fra.

 

Maria Wetterstrand attack på det danska samfundet under vad som skulle föreställa en partiledardebatt i Sveriges riksdag under gårdagen väcker många frågetecken.I Danmark fungerar på det stora hela i princip allt det som inte fungerar i Sverige. Det råder en rättssäker migrationsprocess, invandrare får arbeten och blir inte hänvisade till ghetton. Flertalet danska invandrare talar det nya språket flytande och det råder en bra debatt om hederskultur som gör att kvinnor och hbt-personer från andra länder lever trygga och säkra liv i det nya landet.Det verkar helt gå Maria Wetterstrand förbi att i en internationell jämförelse är det Sverige och knappast Danmark som sticker ut som extremt, märkligt och avikande. Sverige har en del att lära av dansk debatt.

Danmark är ett land för det öppna samtalet istället för det slutna mumlet. I vårt grannland finns mycket klokskap som sällan noteras i svensk samhälls- och kulturdebatt, trots att den skriva och talas med samma tonläge som den dårskap som kommer från samma land. Dårskapen letar sig snabbt över Öresund och med starka västliga vindar blåses den upp till än större dårskap än den var från början. “Titta vad de dumma danskarna hittar på”, säger vi förskräckt och viftar blygt med vår blågula vimpel. Även dumheter har plats i det öppna samtalet

Dalrymple: Statssponsoreret uvidenhed

Never has so little been taught to so many at such cost.

WHEN I used to ask my young patients to name a British prime minister other than the present one and Mrs Thatcher (they had all heard of her) they used to reply with an answer such as: “I don’t know, I wasn’t born then.” The name Winston Churchill rang no bells with them, 1066 meant nothing. Queen Elizabeth I, Oliver Cromwell, Horatio Nelson … it was all Greek to them. They’d heard of the slave trade but had no idea whether it came before or after the Second World War.

The majority were unable to give a single historical date. Their geographical knowledge was little better. They’d heard of Paris but not of Berlin. Indeed almost every part of the earth might as well have been the far side of the moon as far as they were concerned. The only places whose location they knew for sure were local nightclubs and football stadiums. FACTS, DATES, GREAT DEEDS, BATTLES: ALL JUST HISTORY NOW

Melchior: Jøder flygter atter fra Danmark

Bent Melchior: Vi kan ikke bekæmpe islamisternes intolerance med tolerance. Vi er atter nået dertil, hvor danske jøder sniger sig langs husmurene og fornægter deres tro, fordi organisationer som Hizb-ut-Tahrir truer dem på livet.Der er jøder, som ellers ville have båret kalot, der undlader at tage den på, når de går på gaden. Og en del af de jøder, der flytter fra Danmark, gør det blandt andet af hensyn til deres sikkerhed.Han kritiserer Danmarks lempelige omgang med Hizb-ut-Tahrir, som i aften får lov til at holde møde i Den Sorte Diamant i København, skønt organisationen i sin mødeindkaldelse ifølge kulturminister Per Stig Møller opfordrer til at dræbe de danske soldater i Afghanistan. Grænsen for frihed går der, hvor den misbruges. Intolerance bekæmpes ikke med tolerance, men med skrappere midler. Ekstrabladet

“Sådan bliver der større glæde i himlen over én synder, der omvender sig, end over nioghalvfems retfærdige, som ikke har brug for omvendelse.” (Lukas.15)

Venstreorienteret slagside “indføjet i BBCs DNA”

Det virker på en eller anden måde uhyggeligt bekendt. Peter Sissons er tidligere oplæser ved BBCs Nine O’Clock News og the BBC News at Ten (LFPC).

[…] I am in no doubt that the majority of BBC staff vote for political parties of the Left. But it’s impossible to do ­anything but guess at the numbers whose beliefs are on the Right or even Centre-Right. This is because the one thing guaranteed to damage your career prospects at the BBC is letting it be known that you are at odds with the prevailing and deep-rooted BBC attitude towards Life, the Universe, and Everything.

At any given time there is a BBC line on everything of importance, a line usually adopted in the light of which way its senior echelons believe the political wind is ­blowing. This line is rarely spelled out explicitly, but percolates subtly throughout the organisation.

Whatever the United Nations is associated with is good — it is heresy to question any of its activities. The EU is also a good thing, but not quite as good as the UN. Soaking the rich is good, despite well-founded economic arguments that the more you tax, the less you get. And Government spending is a good thing, although most BBC ­people prefer to call it investment, in line with New Labour’s terminology.

All green and environmental groups are very good things. Al Gore is a saint. George Bush was a bad thing, and thick into the bargain. Obama was not just the Democratic Party’s candidate for the White House, he was the BBC’s. Blair was good, Brown bad, but the BBC has now lost interest in both.

Trade unions are mostly good things, especially when they are fighting BBC managers. Quangos are also mostly good, and the reports they produce are usually handled uncritically. The Royal Family is a bore. Islam must not be offended at any price, although ­Christians are fair game because they do nothing about it if they are offended. […] Left-wing bias? It’s written through the BBC’s very DNA, says Peter Sissons

UK: Kontrolsamfundet i selvsving under Lib-Tory-regeringen

Næst efter Nordkorea er Storbritannien formentlig verdens mest gennemkontrollerede land. Hvis kontrol, bureaukrati og dræbende sikkerhedsregler (“health and safety”) er vejen frem mod det fuldkomne samfund burde briterne høre til verdens lykkeligste folkeslag. En skolelærer var tæt på at miste sit arbejde under en høring forleden – hans forseelse? Han havde taget et par af sine elever med ud at kælke i 10 minutter for at illustrere noget fra fysikundervisningen uden at udfylde de nødvendige papirer med risikovurdering på forhånd. Den – no pun intended – bizart overdrevne omsorg som transseksuelle, formentlig en af verdens mindste minoritetsgrupper, tiltrækker sig verden over i disse år, genfindes naturligvis også her (LFPC).

[…] Whitehall departments have already issued a string of bizarre reports to meet the terms of the Equality Act 2010. The Department for Environment, Food and Rural Affairs (Defra) paid £100,000 to consultants who produced a report investigating how efforts to boost Britain’s coastal fish stocks would affect minority communities including the Chinese, homosexuals and Welsh speakers.

And the Department for Transport issued a study this month looking at harassment and discrimination on ships and hovercraft. The report covered a range of groups, including transsexuals. […]

An investigation by The Mail on Sunday has uncovered a string of extraordinary initiatives by Government departments and other public bodies surrounding the Equality Act. These include:

* Officials at the Department for Culture, Media and Sport carrying out a so-called ‘equality impact assessment’ to ensure minority groups are able to take a full part in the Queen’s Diamond Jubilee celebrations next summer.

* The Department of Energy and Climate Change issuing a report last month assessing whether a range of groups, including people in civil partnerships, had been unfairly treated when it suspended its £300 million scheme to help people insulate their homes.

* Government officials undertaking a study into India’s traditional caste system and its implications for discrimination in the UK.

* The promotion of the first leadership course specifically for gay, lesbian, bisexual or transsexual National Health Service managers.

* The Department for Work and Pensions publishing a report into whether proposed changes to its scheme to help disabled people find jobs would have implications on a range of issues from religion to gender reassignment.

* Kent Police issuing fresh equality guidance earlier this month, to comply with the Act, saying that transsexual staff are protected as soon as they start to dress, behave or live ‘in the gender they identify with’. […]   Equality madness: Government spends £30m to discover whether preserving fish stocks harms ethnic Chinese, or hovercraft discriminate against gays

Tobias Billström upprepar svaret – 17 gånger, Nu hånas han på nätet för intervjun som kan bli en klassiker. Det er ikke noget flatterende billede man idag ser af medierne og politikernes offentlige “samtale.” De to racister, Bild og Billström, har altså antydet at “over 100.000 lavt uddanede, ikke-svensktalende irakere i Sverige var ved at være nok”, og at æresdrab ikke er velset i Sverige. Uvirkelighedsfølelsen er til at skære i, det er ikke et sundt folkestyre, der behandler virkeligheden på denne måde. Det er i dag, jeg skal konsultere min psykiater, for at finde ud af, om jeg stadig er overbevist demokrat.

At politikere er tvetungede, er ikke nyt, men at M ikke bøjer sig og samler alle de stemmer op, som Sverigedemokraterna kommer til at få, det er den gåde, man gerne ville have svaret på en dag. Hvem har de lovet at låse sig til en dødssejler og hvorfor ? Med SD i Riksdagen er den gamle nedtystningsstrategi formålsløs, det er et helt andet skakspil nu, men man har ikke set nogen i Riksdagen vise evner til at improvisere midt i kampen. Der varmes op til et jordskredsvalg i 2014, og også Alliancen ser ud til at komme til at spille sig selv af banen, hvis de ikke får et gennembrud til virkeligheden, når de taler til deres befolkning. Dette er vanærende for Sverige, og det er egnet til at få demokrater til at løbe skrigende væk fra systemet. Spyt ud og få det overstået! – Se også B&B I BLÅSVÄDER. og Vems retorik är det som är ”förfärlig”, egentligen?, Dessa godhetens apostlar ogHele Wiki Leaks dokumentet.

Update: Moraltanterne, Sveriges suverænt største parti, har brugt formiddagen til at kamme helt over: Billström – rasist i SD-kaliber, Liberala ungdomsförbundet, LUF Avgå, Billström!,Tobias Billströms förlorade heder, Tobias Billströms odemokratiska automatsvar. Bildt och Billström sverigedemokrater?, Billström och Bildt för fram främlingsfientlig retorik. Ligefremhed og sund fornuft har vældigt trange kår, på den anden side har han og hans regering ved deres hykleri og doublespeak, selv malet sig ind i det hjørne. De kan selvfølgelig med god grund have ræsonneret, at man ikke kan tage rationelle beslutninger i det hysteriske, svenske klima, uden i hemmelighed. I Sverige – det åbne samfund – foregår alt af virkelig betydning i en parallelvirkelighed bag lukkede døre. På overfladen har vi journalistikkens klicheer og teatersprog, og det viser sig i dag fra sin allermest patetiske side. Partilederne iagttager -bortset fra Wetterström og Sahlin – radiotavshed. De kender stykkets regi, det kunne have været dem selv, der var blevet taget med fingrene i kagedåsen. Menige svenskeres reaktion afspejles i kommentarer som denne: “Det finns kanske hopp för Sverige trots allt?” – forstået som “måske er politikerne ikke alle helt så idiotiske, som de lyder offentligt.” Det eneste skandaløse ved Bildt og Billströms udtalelser er, at en uskyldig sandhed overhovedet er “skandaløs” og at alle vogter på at alle spiller med i dette nedværdigende teaterstykke. Mit eget udtryk, “teaterdemokratiet”, har en ekstra accent idag.

“Udvis dem!”

Der er foreløbig talt ni ministre ved moddemonstrationen ved Det Kongelige Bibliotek. Her Søren Pind, Bertel Haarder, Karen Jespersen, Karen Ellemann, Inger Støjberg, Gitte Lillelund Bech og Lykke Friis. Politiken skriver at også Charlotte Sahl-Madsen og Troels Lund Poulsen var der. Desuden andre politikere som Mogens Camre, Karen Hækkerup og Lars Aslan Rasmussen.

Læs mere »

Racebegrebet er under ‘konstant forandring’, som Kate Østergaard ynder at sige, og med det udvides også antallet af racistiske krænkelser. Nu mener vi dog at vide at ‘pommies’ (briter) selv er ofre for ‘racisme’ i Australien. Hør også (australske) Rolf Harris med Tie Me Kangaroo Down, Sport, her i en version sammen med The Beatles, fra en kulturelt mindre sensitiv tid (LFPC).

An Australian community warden is suing council bosses after accusing colleagues of making racist comments – including constantly greeting him with ‘G’day sport’.

Warden Geoff Stephens, who has been in the UK for 26 years, says he is on a ‘cocktail of anti-depressants’ because of the constant abuse.

The 48-year-old, who has worked as a community warden in Dymchurch, Kent, for the past six years, says the ‘racism’ and bullying would ‘eventually kill him’.

The warden – who is part of a team of council-employed workers who help combat anti-social behaviour – says he has asked fellow wardens to stop making Australian jokes, but they continued unabated.

A former immigration officer at the Port of Dover, Mr Stephens said he is regularly greeted by colleagues with ‘G’day sport’ and ‘Is your girlfriend called Sheila?’

Other choice phrases include ‘throw another shrimp on the barbie’ and jokes about kangaroos. […] ‘G’day sport’ greeting was ‘racist’ claims ‘depressed’ Australian worker set to sue council

Christopher Caldwell om Thilo Sarrazin

Thilo Sarrazin is breaking Germany’s taboos on welfare and immigration – and selling over a million books in the process

In Berlin in September, I noticed that Deutschland schafft sich ab (‘The Abolition of Germany’), a taboo-breaking blockbuster by Bundesbank governor Thilo Sarrazin, had just come through a new printing after having been sold out for a week. In the morning, as I walked off to work, there would always be a large table near the front of the Hugendubel bookstore on Tauntzienstrasse stacked two feet high with bright red copies. In the evening, as I returned to my hotel, the table would be denuded, or have just a few scattered copies, like the bar after an undergraduate drinks party.

Sarrazin had at that point given a few interviews, and the wildest nonsense was being said about him in the feuilletons. He was making eugenics respectable. He was a racist. He was rallying native Germans to xeno- (or Islamo- or some other kind o-) phobia. In short, he had written a Mein Kampf for our times. The Bundesbank and chancellor Angela Merkel bullied him into leaving his post. The Social Democratic Party moved to expel him. And although the Pope’s book of interviews managed to dislodge Sarrazin for a few days in November and a crime thriller called Snow White Must Die bumped him this week, his book is still near the top of the bestseller lists, having sold 1.2 million copies. It is the most important publishing event in Germany since the war.

Sarrazin’s book is no tract. It is a subtle, well-documented, almost literary argument about the failings of the German welfare state by a top-rank labour economist. Inevitably, though, it is also an attack on the political correctness that has constrained German political discourse for decades. Half a century ago Germany’s citizens — with good reason — came to a consensus that they could not soon afford another freewheeling Teutonic discussion on the matter of, let’s say, Lebensraum. Spectator.

Formanden for den danske veteranforening De Blå Baretter, Bjarne Hesselberg, skruede sig i går op i det røde felt over Hizb -ut-Tahrirs utilslørede opfordring til alle verdens muslimer om at myrde udsendte danske soldater i Afghanistan.
Den tidligere brigadegeneral kræver, at Hizb -ut-Tahrirs medlemmer bliver interneret på samme måde, som USA gjorde det med alle borgere af japansk afstamning under Anden Verdenskrig:.
Nu må det stoppe. Hizb -ut -Tahrir er krigsførende mod Danmark, så det eneste rigtige er at internere dem alle sammen i Grib Skov. De er fjender af nationen, siger Bjarne Hesselberg, som ikke ønsker at begrænse organisationens ytringer, men alene holde den ansvarlig for deres ytringer. Som jeg opfatter det, er danske soldater i krig for verdenssamfundet i Afghanistan.
– Vi er der på anmodning fra FN og den afghanske regering. Ifølge dansk lovgivning er man strafskyldig, hvis man opfordrer til vold og krig, siger Bjarne Hesselberg, der er blevet kontaktet af flere oprørte krigsveteraner og opfordret til at tage ‘ gøre noget’. Vi er i Danmark verdensmestre i at vende den anden kind til, men nu må det stoppe. De må bures inde, siger Bjarne Hesselberg.Ekstra Bladet 20.01.2011 RASENDE: Interner dem i Grib Skov(ikke online)

Problemet Hizb ut-Tahrir

Problemet er ikke, at foreningen er lovlig og har sat dansk retsvæsen skakmat flere gange. Problemet er heller ikke, at de nu højprofilerer sig ved at holde deres møder i Bella Centret og på Det Kgl Bibliotek i stedet for i Nørrebro Hallen, hvor de bare gentager det de har sagt i utallige år. Problemet er, at vi overhovedet har en femtekolonne i vores land. Hvor stor, ved vi ikke. Men disse mennesker kan komme til at udgøre forposten i en væbnet konflikt med islam på dansk grund på ét eller andet tidspunkt, hvor alle moderate, fredselskende muslimer og ikke muslimer vil blive trukket med. Det er mareridstscenariet og det er den klassiske skabelon for den slags konflikter. At HUT på kortere sigt gør sig selv en bjørnetjeneste ved at højprofilere sig, og nu er på vej til at tvinge Folketinget til at vælge mellem sine militære ansatte og HUT´s provokationer, det kan kun medføre at HUT kun er lovlig indtil Foketinget vedtager en Lex- HUT. Den vil fjerne foreningen, men ikke dens giftspredere.
Hedegaard, Mchamgama og andre har jo ret i, at vi ikke kan stille noget op imod dem med nuværende dansk lov. HUT leger med ilden lige nu, men det egentlige problem er, at vi ikke kan skaffe os af med enhver, der mener ligesom HUT. Da vi ikke kan det, findes derfor den latente mulighed for at Godhedsindustrien og Medmenneskehedslobbyen på længere sigt har sendt deres egne børn og børnebørn ud i borgerkrig. Det er ikke alarmisme at påpege det, det er at registrere en tendens, der er tydeligt til stede i hele Europa og en muslimsk sædvane, man kan se helt fra Mindenao over Syd-Thailand, Kaukasus til Mellemøsten og Balkan. Dét er problemet og ingen politiker, der ikke indser den fare, omend måske på en 30 års afstand, er ikke i stand til at træffe beslutninger i dag, der eventuelt kan forebygge den.
Det forsvarlige at gøre idag, ville være at gennemgå alle medlemmernes opholdtilladelser og udsende så mange som overhovedet muligt, hvilket naturligvis ikke kommer til at ske lige med det samme. Før noget forebyggende overhovedet sker, må politikerne indse, at det er de små grupper af fanatikerne, der starter de store konflikter, ikke de fredelige flertal. Før det er dæmret, sidder de i baghånd og driver med en strøm, der ser ud til at sende os alle ud i ulykke. HUT er en fascistoid, livsfarlig gift, der snylter på demokratiet på samme måde, som NSDAP lukrerede på Weimarrepublikken indtil 1933. At det er idealister og ignoranter, der har givet denne ultimative ondskab chancen, fuldkommengør kun indtrykket af tragedie og farce og ørkesløse historiske repetitioner. Den dag alle har indset den ultimative fare, har det forlængst været for sent at undgå den.
(Man kan også høre de Blå Baretters støttesang her. Og for en ordens skyld, jeg har længe ment at en besættelse af Afghanistan var forkert og naiv, selvom den var begrundet og lovlig, men det er ikke det det handler om. At falde vores soldater i rygger, er faux pas ! Folketinget burde kunne forstå, at her går grænsen. De skal udvise lederskab, inden andre kræfter føler sig fristet, en tanke man dårligt tør tænke til ende. – Se også: Karen Jespersen: Danmark sover i islamdebatten)

»Allah er død«, »islam er et fængsel«

[…] Rebecca Bynum nails it in Allah Is Dead: Why Islam is Not a Religion. I’ve been saying this for a while now so it’s exciting to see that someone has written a book laying out systematically what it took us so many years to understand, to wit: Islam is a totalitarian system tricked out to look like a religion, and it fools even many of its adherents. In reality, Islam is a prison – as those who try to leave know all too well. You wonder sometimes what would happen if Islam’s so-called ‘apostasy’ were done away with? How many adherents would still be in the system? Especially I wonder how many women would remain if they were free (as in really free from physical retaliation) to get on the bus, Gus. […]

We fight more effectively when we can name the enemy. Thus, we can say with fair certainty, given the evidence, that Islam is a political system of brigandry with a veneer of pious-sounding rules. Do a little digging past that ‘piety’ about killing all the Jews and find the blood-soaked history behind the façade. […] “Allah Is Dead: Why Islam is Not a Religion”

Westergaard: »Han er en lille fej løgnhals«

Da det er en helt dominerende sædvane, at muslimer lyver stærkere end heste render i vantro retssale, kan man nok allerede her se bort fra Muhudiin M. Geeles forklaringer. Det ligner 16 år og exit Danmark.

– “Nu skal du dø. Det råbte han som en vanvittig.” Det fortalte Kurt Westergaard torsdag i byretten i Aarhus på andendagen af retssagen mod den såkaldte øksemand. Og bladtegneren mener bestemt, at manden kom med dén trussel, mens han hamrede løs på døren til Westergaards sikringsrum under angrebet i rækkehuset i Viby for et år siden.
Det var første gang, Kurt Westergaard sad ansigt til ansigt med angrebsmanden torsdag – og dét kun to meter fra hinanden. Den 29-årige somalier er tiltalt for at forsøge at dræbe Muhammed-tegneren og forsøg på terror, men nægter sig skyldig.Da tegneren blot et par timer efter angrebet 1. januar 2010 blev afhørt af politiet, forklarede han sig lidt anderledes end i retten. Han sagde, at han ikke havde kunnet høre, hvad øksemanden råbte. Det eneste, han opfattede, var ordene “vi skal nok få ram på dig”. Øksemanden fortrak ikke en mine, mens Kurt Westergaard på blot 20 minutter afgav forklaring torsdag.
– Mit indtryk var, at han kom ind i huset som en hellig kriger, der ville slå en vantro ihjel, sagde Kurt Westergaard .Han befandt sig i korridoren på vej fra toilettet, da han hørte terrassedøren blev smadret.
– Min eneste udvej for at redde livet var at søge tilbage til badeværelset. Manden var vanvittig og råbte en masse muslimske forbandelser, og at nu skulle jeg dø, forklarede tegneren.
Efter at have læst om somalierens forklaring onsdag udbrød Kurt Westergaard om den tiltalte: – Han er en lille fej løgnhals. Jeg er nødt til at bruge lidt negative prædikater.
Under økseangrebet så de to mænd slet ikke hinanden. Somalieren hamrede løs med sin økse, mens Kurt Westergaard var i sikringsrummet. Mens tegneren alarmerede politiet, nåede den tiltalte at hugge 20 gange med øksen på den sikrede dør. Slagene kunne tydeligt høres på den lydoptagelse, der blev afspillet i retten. Den 29-årige somalier erkender, at han ulovligt trængte ind til bladtegneren. Onsdag forklarede manden, at han gjorde det for at skræmme Kurt Westergaard . Ikke for at slå ham ihjel.“Terroristen er en lille fej løgnhals”

Kurt Westergaards betegnelse »fej, lille løgnhals«, lænede tegneren sig frem, lagde hovedet lidt på skrå og betragtede somalieren i flere sekunder.Det, han så, var ikke umiddelbart en religiøs, vanvittig mand. Han så en lille, spinkel mand med lette briller, tæt sort hår med vigende tindinger og med et pjusket hageskæg. En nydelig klædt mand i sort pullover og en hvid skjorte, der var mindst et par numre for stor om halsen. En mand, som mest af alt lignede en ung studerende. Pludselig var det slut, Kurt Westergaard forlod retssalen, og den anklagede somalier kiggede igen op fra bordet.
De følgende timer lyttede han roligt og tilsyneladende upåvirket bl. a. til, at en bredskuldret betjent fra vidnestolen forklarede, hvordan han frygtede, at han skulle dø foran Kurt Westergaards bopæl sidste år. Den 29-årige sad roligt og så med, da retten flere gange afspillede film fra et overvågningskamera, der viste ham løbe ned ad en mørk gade med en økse over hovedet, og da både forsvareren og anklageren dvælede ved de sekunder af filmen, hvor han bliver skudt i knæet og i hånden af en politibetjent på klods hold.
To politifolk forklarede fra vidnestolen, at den anklagede flere gange havde sagt »Allahu Akbar« (Allah er stor, red.), da han lå såret på jorden foran Kurt Westergaards hoveddør. Ifølge den betjent, der blev jagtet og siden skød den 29-årige, blev ordene om Allah ledsaget af sætningen: »Du skyder skidedårligt, din idiot.« Jyllands-Posten 21.01.2011, Øksehug og forbandelser, (ikke online)

Wiki-leaker de svenske luskefise

Det er en stor fejltagelse at tro, at det svenske syvparti er dumme eller uvidende om multikulturens ødelæggende virkninger, ja det tror formentlig ikke selv på et ord af det de siger om emnet offentligt. De ved meget bedre end Sverigedemokraterne, hvor galt det er, ja endda om det koster svenske skattebetalere 1,2,eller 300 mia kroner om året. De har imidlertid én eneste første prioritet: Indvandringen må aldrig nogensinde komme på den offentlige, demokratiske dagsorden, det er landets største politiske tabersag, og den vil kunne rasere Riksdagen i ét eneste valg. En forrædders klassiske motiv har altid været egen vinding, og syvpartierne sætter magten og egen vinding før det land de skulle tjene. Derfor er de så forhadte, derfor ser de så triste og bekymrede ud, når Jimmie Åkesson er på talerstolen og derfor er potentialet til mere folkeligt politikerhad så enormt i Sverige. De ved formentlig også, at de lever på lånt tid nu hvor Sverigedemokraterne nævner ting ved navn i Riksdagen, der før var unævnelige. Nedtællingen er begyndt, Socialdemokraterne, Centern og Kristdemokraterne er første ofre, men når svenskere opdager, at Reinfeldts Moderater kommer fra nøjagtig samme høstak, så er der dækket op til drama. Når Wetterstrand igår sagde at “Mångfalden förenar oss”, så kunne det sagtens betyde at “vi, syvpartiet står og falder med Mångfaldens succes eller fiasko, selvom den sandhed nok var ubevidst fra Wetterstrands side.

Ministrarna Carl Bildt och Tobias Billström hänvisade till hedersrelaterade mord och opinionen för att begränsa antalet irakier i Sverige, uppger amerikansk ambassadpersonal i nya Wikileaks­dokument.”Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare”, ska Bildt ha konstaterat enligt dokumentet.Ministrarna ska enligt amerikanerna dessutom ha påpekat att de flyktingar som anlänt till Sverige efter 2003 var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”.”Bildt och Billström nämnde också flera mycket uppmärksammade hedersrelaterade mord som utlöst fler krav från svenska folket på hårdare invandringspolitik”, förklarar man vidare i rapporten. Ministrar ville stoppa våg av irakier.

Man ser at det svenske demokrati de facto har gjort sig dysfunktionelt, når det ikke engang i hemmelighed kan tillade sig at adressere virkelige problemer frontalt. Dette betyder på dansk, at de to ministre er skabs- “främlingsfientlige”, da det kun er “främlingsfientlige,” der problematiserer kultur og antal. Der kommer nu til at udspille sig et længere teaterstykke, hvor mængder af miljømadammer m/k, konkurrerer om at være mest forargede, og når de har demonstreret deres militant, anstændige “värdegrund”, falder det hele lidt til ro igen. Når man i forvejen er stuesnavset, kan jeg lige så godt røbe, at jeg mener at den bedste garant for det svenske, nationale selvmord er, at der er alt, alt for mange kvinder i Riksdagen, og at mange af dem er unge, gør kun selvmordet så meget desto hurtigere. Ganske komisk at Reinfeldt overvejede at regere med Miljöpartiet, som jeg ikke kan skelne fra eks-kommunisterne Vänsterpartiet. Miljöpartiet planerar att KU-anmäla utrikesminister Carl Bildt och migrationsminister Tobias Billström på grund av SvD:s avslöjande om hur de diskuterat kring ett återvändandeavtal med Irak.