23
feb
Seneste opdatering: 24/2-11 kl. 0606
34 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Nogle artikulerede, selvsikre besættere og kolonisatører smider et TV hold ud fra hjørnet af Sofiagatan og Rasmusgatan i Sofielund i Malmø, ikke i Rosengård som AB af en eller anden grund skriver. Stedkendte kan se det alene på bygningerne. Det er langtfra kun i Rosengård, at herredømmet på gaden er tippet, lommerne af oprindelige svenskere i byen skrumper, og det er altså dette borgmester Reepalu brokker sig over, at København prøver at dæmme op for. Man ber´ til, at ingen vest for Malmø tager ham alvorligt, skønt man aldrig ved med Københavns Rådhus og Politiken. Malmø synker videre ned mod sin ikke ret uvisse skæbne. Den tilladte Sydsvenska kritik af Reepalus tragedie ser ud som dette. Kvällsposten er orkestret på Titanic, en lignelse der burde have appelleret til Malmøboen Mikael Wiehe, hvis ikke han havde været forskrevet til de svenske nu postkommunister i de sidste 50 år. (Oversætteren kender ikke ordet “snut” “She’s hot” skal være “She’s a cop.”)

Miljonärskan skulle bo i Rosengård en vecka – men situationen blev för hotfull. Kanal 5 tvingades att flytta henne till ett hotell.
– Jag har blivit jagad av lejon i Afrika på riktigt, men det var ingenting mot det här, säger hotellägaren Salka Börjeson Eynon. – “Stäng kameran nu för helvete,” skriker en av männen som omringar dem. – Sen kom det fram flera andra och då skrek de “Vi har våra egna lagar. Ni har inget här att göra”. Det kändes väldigt osäkert, säger Salka. ”Bli jagad av lejon var ingenting mot det där”

Reepalu har endnu magten i Malmø takket være udbredt valgsvindel: Citygrosseffekten: ta tre betala för en, Politiker anklagas för valfusk i Rosengård, “Delade ut kuvert – men inte valkuvert”, Hemliga valmöten gav S-röster. Men hvor længe ? Han rør endnu på sig: Reepalu: Sträng dansk politik hotar hela regionen, Reepalu anser att Danmark förstör, siger borgmesteren helt uafficeret af at Hela 83 procent av de utflyttade Malmöborna anger otryggheten som ett skäl att lämna stan.

Integration: Slem, værre, værst

Stockholm är den huvudstad i EU som är sämst på att integrera invandrare. Ännu värre är det i Malmö. Det visar en undersökning som EU-kommissionen har låtit göra.Nära 40 000 invånare i 75 städer i EU, Kroatien och Turkiet har svarat på frågor om sin stad. I Sverige ingick Stockholm och Malmö i undersökningen.De två svenska städerna utmärker sig markant när det gäller integration av invandrare.Bottenbetyg för integrationen

Survey on perception of quality of life in 75 European cities, PDF, side 20-26, hvor Ålborg ligger i Europatoppen og Istanbul i den absolutte bund, hvad angår bla. tillid og sikkerhed. Det skulle EU nok kunne lave om på.

Thomas Nydahl anmelder Mikael Jalving

Mikael Jalving: Absolut Sverige. Jyllandspostens forlag, 2011.

Man behöver inte ha gjort några djupdykningar i litteraturen för att veta att vi i Sverige sedan ansenlig tid ägnar oss åt att framställa grannlandet Danmark som en i det närmaste diktaturliknande stat där myndigheter, politiska partier, massmedier och folk på gatan ägnar sig åt att jaga invandrare och på fritiden ägna sig åt det självbedrägeri som kallas hygge. Jag hör förnuftiga människor på fullt allvar fråga: ”Finns det några invandrare kvar i Danmark?” Den förljugna bilden av en hel nation är så inpyrd av fördomar och stereotyper att det är ett under att den tas på allvar. De senaste två åren har den rentav fått spridandet av dessa fördomar och stereotyper att inbringa litterära och journalistiska priser och utmärkelser här i Sverige. Det har varit pinsamt att se hur en hel kår av kulturredaktörer knäböjt för denna populism (som är en spegelbild av vad den själv säger sig angripa i dansk politik, men den egna populismen, blinkningen åt rännstenens opinion, känner man uppenbarligen inte igen).

Det är därför angeläget att redan inledningsvis slå fast att Mikael Jalvings bok om Sverige inte i något avseende liknar dessa nationella och kulturella vrångbilder. Jalving ägnar sig inte åt att befästa stereotyper, han tillåter sig inte en pöbelaktig jargong präglad av mångårig misstro mellan danskar och svenskar. Tvärtom tar han tag i stereotyperna, vrider och vänder på dem, resonerar utifrån egna erfarenheter och kunskaper, samt inte minst samtalar med och intervjuar en stor mängd svenskar som kan uttala sig både om vår historia, vår kultur och tradition, förankrad i den nya samtid som präglar varje europeisk nation: massmigrationens och islamiserings tid.

Jag har inget behov av att redovisa min egen erfarenhet av Danmark. Låt mig bara säga att den är långvarig, intensiv och alltjämt pågående. Det finns så många aspekter på det umgänget att det skulle kräva en egen text. Däremot tycker jag det är intressant att Jalving inleder sin bok med sådana personliga reflektioner. Sverige är inte ett okänt land för honom, han vet var han ska leta, vem han ska fråga och vad han ska undersöka.

Bland de intervjuade och/eller citerade personerna i Jalvings bok finns många av den svenska debattens viktiga människor, som journalisten Susanne Popova som bl.a. skrivit om den svenska överklassen, s-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul, fp-riksdagskvinnan Camilla Lindberg, författaren och historikern Göran Hägg, Dilsa Demirbag-Sten, Aje Carlbom, Lars Vilks, flera framträdande sd-politiker, imamen Ayob Chibli i den libyenägda malmömoskén, Peter Sköld och Ingrid Inga i Sameland och många, många fler.

Boken är upplagd som en resa. Vi får sitta med Jalving i hans hyrbilar när han susar fram från söder till norr. Hans nyfikenhet är stor, han samtalar med så många människor han kan, läser, betraktar och lär. Sådana resor har många gjort i det förflutna. Jag kommer direkt att tänka på Selma Lagerlöfs svenska sagoresa med Nils Holgersson och Lubbe Nordströms sätt att skildra Lort-Sverige. Vi är däremot fattigare på sådana resor i nutid och under läsningen slår det mig att en svensk översättning av Jalvings bok vore välkommen.

Historikern Jalving framträder tydligt i bokens skildringar av det förflutna i Sverige, från försvenskningen av Skåne till försöken till särartspolitik i Sameland, det första en framgång för centralmakten i Stockholm, det andra en nästan patetisk styrning i riktning mot särintresse och etnifiering (den som är totalförbjuden för alla andra svenska medborgare). I bilden av det samtida Sverige tar han med självklarhet med skildringen av de klassiska bilmärkena Volvo och Saab, som nu är kinesiska respektive holländsk-ryska. Det blir ett konkret exempel på hur överheten säljer ut de nationella tillgångarna. Bredare blir skildringen i det avsnitt som heter Den nye overklasse. Den kapitalistiska välfärdsstaten står i centrum för det avsnitt där Andreas Bergh skildrar vårt lands efterkrigshistoria. Alldeles osökt leder det Jalving in på ett avsnitt om svensk maffia.

Viktigast är kanske ändå den sista delen av boken som handlar om Sverige som ”tystnadens rike” och de motröster som försöker ta sig an kontroversiella samhällsfrågor utan att rädas den mediala och politiska makten. Det som först nu kritiseras av ledande europeiska politiker som Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och David Cameron, sammanfattningsvis kallat mångkultur, står i centrum för dessa dissidenter. Frågan är alltså: kan ett modernt, liberalt samhälle med grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, samexistera med parallella kulturer som hela tiden ställer särkrav? Hur förena demokrati med sharialagar och könsapartheid i islam? Hur förena väsensskilda värdegrunder i ett och samma land? Hur förena en strävan efter jämlikhet och en ambition att låsa in kvinnor i niqab?

Vi är många som svarar att det är omöjliga ekvationer, och därför ägnar Jalving särskild uppmärksamhet åt dessa frågeställningar. Man kan rentav säga att de är centrala för den konsensus- och tystnadskultur som härskar i Sverige. De få journalister och författare som skriver om frågorna kopplas genast till den sverigedemokratiska kretsen, som om inte en fritänkare kunde agera som oberoende intellektuell. Stämplingen är avsiktlig, den syftar till demonisering och ännu mer tystnad. Demoniseringen måste motarbetas utifrån en anti-totalitär, demokratisk hållning. Tystnadskulturen lär inte krackelera för att extremnationalister angriper den. Tvärtom tror jag att det stärker den och ökar beröringsskräcken i det svenska samhället. Vi lever trots allt i en nation där inte ens en självmordsbombare i huvudstaden får statsministern att säga hårdare ord än att ”det är oönskat.”

Helt stilenligt avslutar Jalving sin bok med ett kapitel om stormakten, imperiet Sverige och vad som återstår av det. I bilden av Sverige måste man inkludera både De vita bussarna och Baltutlämningen, både goda handlingar och kryperi för en totalitär makt i öster. Det gör bilden komplex men tjänar som utgångspunkt för samtal om vad som gått fel i det svenska folkhemsbygget. Tro inte att Jalving skrivit en bok som försöker knipa poäng på en eller två politiska frågor. Rakt tvärtom är den en mycket bred beskrivning av Sverige, historiskt och samtida. Den som inte känner sitt eget land särskilt väl ska absolut läsa den. Det mest befriande är att den inte har till syfte att locka fram raljanta kommentarer, varken bland danska eller svenska läsare. Den står på en stabil saklig grund och förhoppningsvis kommer den att recenseras och diskuteras just utifrån den.

Jalvings bok utkommer i Danmark imorgon. Vi återvänder då till reaktionerna på den.

Thomas Nydahl

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Aglet Xander

    Som en skriver som kommentar på youtube !

    “Spännande möten mellan människor”

  • Als

    Jøder advares mod at rejse til Malmø

    http://jp.dk/udland/europa/article2280264.ece

  • Pingback: I Mallahmö regerer herrefolket « Hodjanernes Blog()

  • anno

    Han har da ellers prøvet:

    Malmö vill stoppa inflyttningen av invandrare

    “Nej, det tänker jag inte gå med på”, säger integrationsminister Mona Sahlin kategoriskt om Ilmar Reepalus nygamla förslag om ett femårigt invandrarstopp i Malmö.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/malmo-vill-stoppa-inflyttningen-av-in vandrare

    h t t p://www.b.dk/danmark/danske-stramninger-skraemmer-svenskerne

    h t t p://ekstrabladet.dk/nationen/article1309485.ece

  • Menig 442

    Så længe folk stemmer på de partier, som har ansvaret for den multikulturelle galskab er der ingen håb for den oprindelige befolkning. Jo flere de fremmede bliver, jo hastigere skal vælgerne flytte sig inden det er for sent på demokratisk vis, at gøre noget.
    Det er nok umuligt med den propaganda, der kører. Selv da russerne stod i Berlin i 1945 talte propagandaen om sejr.
    Det den sunde fornuft ikke formår, det klarer den med tiden eskalerende elendighed.

  • Ja, så långt det mångkulturella myset. Kan det kanske vara därför som vi inte har någon svensk politiker eller journalist som bor i dom mångkulturella paradis dom själva hyllar så intensivt ?

  • JensH

    Hvorfor kaster den Svenske elite ikke bare håndklædet i ringen, og indrømmer hele dette multikulturelle projekt har været en katastrofe, der ikke kan rettes op på. Sverige er geografisk et stort land, og der skulel da være mulighed for at dele landet op i eksempelvis tre nye lande. I det nordlige Sverige kunne man skabe ‘Den Islamiske republik Sverigstan’, og i mellem-Sevrige kunne man skabe en ny stat der kalder sig ‘Den Socialistiske Folkerepublik Sverige’. I syd-Sverige kunne man så skabe en demokratisk-kapitalistisk stat kaldet ‘Ikea-Sverige’ eller ‘Volvo-Sverige’, der så kan indgå i en slags (forsvars)union med Danmark. Hvor svært kan det være???

  • Bjovulf

    Only in Sweden 😀

    http://hd.se/skane/2011/02/23/protest-mot-pojk-och-flickklader/

    Bloggare startar bojkott mot pojk- och flickkläder

    Barnkläder efter storlek, inte kön! Under den parollen uppmanar bloggaren Nina Ruthström
    till bojkott av butiker som säjer könsmärkta kläder.

    • Ja, att det händer i Sverige, är inget som förvånar längre. Mer destruktivitet tror jag man får leta länge efter. Frågan är om det finns i något annat land, och om inte, varför just här.

  • Mette

    Det glæder mig, at Michael Jalving ikke er faldet i samme rendesten som Lena Sundström.

  • Bjovulf

    Engelske tilstande i København på fredag?

    http://ekstrabladet.dk/nationen/article1508292.ece

    Blodige flag i hovedet på soldater

    På fredag skal de hjemvendte soldater marchere i Københavnsgader. Borgerne glæder sig, men krigsmodstanderne er klar med protester

  • JensH

    @Mette

    “faldet i samme rendesten som Lena Sundström.”

    Jamen Mette dog!! Er du ikke klar over, at Lena Sundström har fået de fineste priser der findes i Sverige for sin Danmark-bog???
    Iøvrigt er fr. Sundström stor C.V. Jørgensen fan, hvilket selvfølgelig også viser hvor meget ‘out of touch’ hun er med Danske forhold. De fleste her i landet trækker på smilebåndet over denne politiske 1970’er rockscene. Men den er vist noget nær hellig i Sverige, og ‘kunstnerne’ fra dengang er vel nærmest ikoner hinsidan, (åbenbart også nogle af de Danske ‘kunstnere fra dengang i de ‘bevidstgjorte’ munkemarxistiske 70’ere).

    • er hun vild med C.V Jørgensen ? Jeg har aldrig fundet mening i hans nødrim, men nogle betragter dem som så dybe og poetiske, at jeg er stødt på en ,der kalder ham ” vor tids Kierkegaard”. Lattervækkende lidt der skal til at være et geni idag. Må jeg be om Flemming Bamse ! Ærlig og uprætentiøs. Jørgensen er jo netop – prætentiøs.

      Jeg støder på Sundström ting ind i mellem, men de bliver ikke blogget. Vi kan ikke have ting her, vi ikke kan holde ud at se på når vi vågner med følsomme morgenøjne. Hun er i kategori med den forhenværende Tøger, den nuværende Engebreth, fotograf Holdt et. al. Man må læse om dem andre steder.

      Det samme gælder efterhånden P 1. – Flemming “de” Madsen havde sin radio stående på en serbokroatisk station på grund af sin tinnitus. Den skulle bare støje, når han skulle sove. Vi har det af andre grunde, intellektuel tinnitius, hvis sygdommen findes. 🙂

      • Mette

        C. V. Jørgensen!

        Hvor uddateret. Han findes ikke i min samling, men det gør Bamse med “A whiter shade of pale” og “Nights in white satin”. 🙂

      • Victor

        Nødrim? Har du været i Bjerringbro en lørdag aften?

        • Det har jeg godt nok ikke:

          Der er næppe noget der swinger
          Som bjerringbro by night
          Hele hovedgaden emmer
          Af landmænd fit for fight

          Gud skal vide at jeg hader
          At se dig holdt for nar
          Af hjernedøde bønder
          På pedalsteel & dobroguitar

          Der er ingenting der maner
          Som en gjellerup plan
          & en rejselysten fråde
          På hævntogt fra gedser til skagen

          Det er sent & det er vinter
          Solen går til psykolog
          & månen fulder rundt
          Blandt troløshed & status quo

          Er det en god tekst ? Skifter flåde ud med fråde. Betyder den noget mere end et fikst ordspil ? Han kan ikke lide bønder og country-musik, men skulle det ligefrem være poesi, som det er almindeligt vedtaget ? Jeg tror jeg fastholder mine nødrim.

          Søren Ulrik Thomsen skrev om C.V.J. for et par år siden Hans kritik er ganske venlig:

          en dag jeg sad og lyttede til C.V. Jørgensen, som i sangen “I en blågrå kupé” med spydig snerren beretter om Computer Charlie:

          “Computer Charlie / er en helt almindelig mand / & han tar toget ind til City hver dag / gemmer sit ansigt så godt han kan / bag et slør fra dagens første Havanna / han ligner til forveksling alle andre i kupéen / der til gengæld ligner koksgrå lig / & sidder pænt på række som på bunden af en grav / mens station efter station bare suser forbi // Computer Charlie / ved lige nøjagtig hvem & hvor han er / en anonymitet anbragt på fastlagte skinner & spor / Computer Charlie tilbagelægger sit halve liv / i et spøgelsestog på vej til & fra kontor / & det uden at sige et eneste fornuftigt ord // Computer Charlie / er en helt almindelig mand / måske lidt overset & derfor meget støvet / en museumsgenstand man ikke værdiger et blik / fordi den gør en så fantastisk bedrøvet / det er ikke til at se det hvis man ikke lige ved det / men nu ved jeg det tilfældigvis godt / den fremmedgjorte mand Charlie førhen var / er nu forvandlet til en noget usikker human robot // Computer Charlie / er godt på vej til helt at sygne hen / i en blågrå kupé / hvor alt & alle kun er med som fyld / Computer Charlie verden venter på netop dig / men du bliver hvor du er / af frygt og for en sikkerheds skyld.”

          Det spørgsmål, der melder sig, er: Hvor i alverden ved sangens fortæller fra, at denne kontormand observeret på vej til arbejde er et frygtsomt, viljeløst og anonymt menneske, der lever “som på bunden af en grav”? Svaret er, at det har han da heller ingen som helst forudsætninger for at vide, og sangen er i mindre grad en beskrivelse af Computer Charlie end en pinlig redegørelse for poetens egen fantasiløshed. Det ligger nemlig helt uden for hans forestillingsevne, at et menneske, der går anderledes klædt og beskæftiger sig med andre ting end han selv, og oven i købet foretager sig noget så profant som hver morgen at tage toget til arbejde, skulle have et rigt indre liv og for eksempel være belæst, begavet, musikalsk, humoristisk, levende, sanselig og følsom.

          Når C.V. Jørgensen skriver om sin egen melankoli (som han f.eks. gør i pragtværkerne “Sæsonen er slut”, “Amor & den sidste pil” og “Elisabeth”), er han en sand og enestående kunstner, når han som her peger fingre, falder beskrivelsen af et klichémenneske udelukkende tilbage på ham selv. Og selvom jeg så afgjort mener, at i en sang som denne er fantasiløsheden kommet til magten, er min kritik ikke møntet på 68erne, for jeg anerkender absolut det betimelige i at reagere imod halvtredsernes hampre konformisme, der utvivlsomt har haft store omkostninger for mange af ungdomsoprørernes mindre hårdføre generationsfæller, derimod er der fra min side tale om en selvkritik, en fortrydelse over min egen generations forvaltning af den frihed, vi fik forærende af ‘68, og jeg kan blive rent ud fortvivlet, når jeg tænker på mange af de mennesker, jeg har mødt på min vej gennem folkeskolen, gymnasiet, klubværelserne, universitetet og firsernes neonblå kunstnermiljøer. Mennesker, som i de fleste tilfælde bare var almindeligt begavede, men alligevel følte sig for fine til at tage imod de muligheder, der blev givet dem, og som nu i halvtredsårsalderen må tage til takke med, hvad de kan få.

          Og ligesom studenteroprørernes vrede mod et autoritært samfund for manges vedkommende sikkert har været begrundet i erindringen om en skolekammerat, som bukkede under for en sadistisk lærer, og en anden, der dukkede sig i livslang selvudslettelse, bliver jeg omvendt inderligt forstemt, når jeg tænker på, hvor mange af min generation der aldrig fandt det værd at lytte til de voksne, lære noget om verden eller at dygtiggøre sig i et af de utallige uddannelsestilbud, som samfundet tryglede dem om at tage imod, men drev af sted på tidsånden og holdt sig oppe på en ideologisk smalkost af selvovervurdering og foragt for hr. Hansen inde ved siden af, mens de ødslede deres bedste år bort og stivede sig af med sange som “Ballad Of A Thin Man” og “I en blågrå kupé”.

          3.
          Fortælleren i C.V. Jørgensens sang ved “tilfældigvis godt”, at kontormanden i den blågrå kupé i virkeligheden er “en noget usikker human robot”, men jeg ved til gengæld, at det ikke nødvendigvis er sandt, for min far var tilfældigvis kontormand.

    • Selv har jeg nu altid sat stor pris på C.V. Jørgensen. Men jeg har nu heller aldrig værdiget hans tekster en større analyse. Nogen af dem er meget sjove men, som man siger: “Bare lortet svinger!”

  • Steen, av precis de skäl du anger nämner jag aldrig hennes namn, inte heller i min recension av Jalving. Det finns namn som inte går att uttala eller skriva. Hon fick mig att lämna avisen jag skrivit i, därför att dess kulturredaktör var en av hennes uppenbara beundrare (kanske av det banala skälet att hon tillhör den goda kretsen och att hon varit barn här i staden).

    • Åh, det glæder mig. Jeg troede det var mig, der var blevet hysterisk følsom på mine ældre dage.

      Jeg ser nok dine antydninger…………..man kan heldigvis sige en del, uden at sige det ligeud.

      • Steen, jag bugar mig för ditt uttryck “hysterisk følsom ” – det ska jag använda framöver. Och det är ju så, man kan verkligen säga mycket mellan raderna eller med de antydningar som språket ger oss. Så istället för hysterisk følsom skulle man ju kunna säga “allergisk” eller…. ja, något liknande. Imorgon ser vi fram emot recensionerna av Jalving – vi kan väl pricka in dem rätt så bra, från Information och Politiken och in mot den ideologiska mittfåran. Får den en enda i Sverige utöver min så är det för att peka på att “danska intellektuella fallit ner i den populistiska och/eller rasistiska sumpen…” Lita på mig, så blir det orden faller.

  • JensH

    @Steen

    “er hun vild med C.V Jørgensen ?”

    Jaja, hendes ‘Danmarks-film “Verdens lykkeligste folk” starter med hun kører over Øresundsbroen, og har tændt for bil-radioen. Da der på radioen starter et C.V Jørgensen nummer skuer hun op for lyden, og fortæller hvor vild hun er med denne ‘kunstner’.

  • Tycker C V Jörgensen har en något irriterande nasal röst som blir jobbig i längden. Går väl stå ut med enstaka låtar på radion men ett helt album hade jag nog inte pallat med. Nej, tacka vet jag Sneakers (som jag faktiskt haft turen att se live innan dom splittrades) och Gasolin’! Andra artister som jag börjat uppskatta och kan tänka mig skaffa album med är Dizzy Mizz Lizzy, Tim Christensen och Moonjam. Betydligt bättre musik än C V. LOL!

    • Bjovulf

      Ja, ham WC Jørgensen er bare helt ut 😀

  • JensH

    @Robin Shadowes

    C.V. Jørgensen er typsik 1970’er musik, hvor det ikke var talentet der talte, men derimod om man havde de rette ‘revolutionære’ holdninger. Det eneste der fra det årti der stadig bliver spillet meget er Gasolin. Hvad Dansk rock-musik angår, så var det 1980’erne der var det store årti, (Sneakers er et 1980’er band), og jeg så for nylig på Svensk morgen-TV (SVT), at der i Sverige nu bliver opsat en musical med Danske 1980’er hits. Jeg troede ikke mine egne øren. Jeg vidste ikke man i Sverige lyttede til Dansk rock/pop musik. I har trods alt haft adskellige bands og artister, som har haft succes internationalt. Det har vi aldrig rigitg haft, (med mindre man tæller de bands som har haft en enkelt hit, og så færdig).

  • Menig 442

    Jeg har lige smidt min enlige CD med C V Jørgensen i skraldespanden (brændbart skrald). Det eneste nr. han har begået, som passer til min sorte humor er Costa Del Sol. Hør den og tænk på multikulturens apologeter, når de hyklerisk træder ud af deres egen drøm.

    http://www.youtube.com/watch?v=I914U6DLlng&feature=related

  • Bjovulf

    “40 jomfruer passer på Gaddafi” – hmmm, og hvem passer så på dem? 😉

    Og hvad blev der mon af de 32 andre fra dette kuld? 😀

    http://www.bt.dk/udland/40-jomfruer-passer-paa-gaddafi

    Libyens vrede befolkning kan bare komme an
    40 jomfruer passer på Gaddafi

    JESPER VESTERGAARD LARSEN – Onsdag den 23. februar 2011, 16:22
    531Del

    Hvis Libyens vrede og undertrykte befolkning forsøger at lynche deres diktator gennem 42 år, Oberst Muammar Gaddafi, kommer det ikke til at ske uden kamp.

    40 kvindelige livvagter passer på diktatoren døgnet rundt. ‘Amazone-vagterne’ bliver de kaldt.

    ….

  • JensF

    Jeg tilslutter mig Steens holdning til C.V. Jørgensen. Hans politisk/socialt kommenterende sange er født forældede og dybt naive, men han har lavet mange fine personlige sange. Og så var hans band langt overlegent i forhold til, hvad man ellers kunne få lov at lytte til herhjemme i 70’erne.

  • Nils

    Computer Charlie skal jo forstås nøjagtig sådan som Søren Ulrik Thomsen gør, nemlig “haha det er din egen tomhed, du beskriver.” Selvfølgelig, vil CV Jørgensen sige, tomheden som jeg har beskrevet den i alle mulige andre tekster med eller uden mig selv som rekvisit.

    Og så er det lidt ironisk, at Søren Ulrik Thomsen fortsætter til næste kupe, hvor der sidder en masse flagrehoveder, der har spildt livet og nu lever i tomhed. Folk som CV Jørgensen selv, skal vi forstå. Til det er bare at sige “haha det er din egen tomhed, du beskriver.”

  • Mette

    Ja, ja, hun er fæl og fortjener tavshed. Men der er noget, der får mig til at stirre, når denne furie Sundström svinger pisken over mit fædreland.

    Det er hendes rovdyrsmil.

    Det er fuldstændig fastklistret til ansigtet, som om der ville ske noget forfærdeligt, hvis hun løsnede på de elastikker, der som overspændte barduner tvinger mundvigene op mod ørene. Sker det, tror jeg, at hun går bardus over til det modsatte, og det hænder vel, når hun sidder alene ved sin pc. Had og gråd ad libitum er hvad, jeg forestiller i den situation. Hun må være et fund for fordomsfrie psykologer at betragte.

  • Josefina Bergfast

    Den nationalistiskt förda politiken i Israel, som gärna vill att Israel skall vara just en ”judisk nation”, där man strävar efter en ”nationell religionskulturell identitet”, nämligen judendomen, och där man premierar just judiska invandrare genom att ge dem ett automatiskt medborgarskap kritiseras av några judar, vilka då kallas för ”självhatande judar”.
    ”Självhatande svenskar” finns det nog också en hel del.
    Vad är då en ”självhatande svensk” kan man undra. Förmodligen handlar det om både en vilja att förringa ”det svenska”, tillsammans med viljor att lyfta allt som hitintills inte har kunnat förknippas med ”det svenska”? Det finns ”svenskar” som vill avskaffa det svenska språket t ex…
    Vad kan det mer handla om, när man i själva verket kanske är en ”svenskhatande svensk”, eller kanske en ”självhatande svensk”?
    En nedmontering av alla former av ”nationella känslor” infördes efter andra världskriget i Europa. Nu skulle den nationella identifieringen ”monteras ned” i de europeiska nationalstaterna, till förmån för en mer ”internationalistiskt” (kommunistiskt?) medvetande, därför den nationella identifieringen ansågs som ”roten till det onda”, (kriget)och tillsammans med de (kommunistiska) jämlikhetsidealen, ”kamratidealen”, infördes också det privata tilltalsordet du i professionella relationer. Medborgaren skulle bli ”du och bror”, med alla, (enligt chefen på socialstyrelsen, som hette just Bror Rexed som tillsammans med Olof Palme införde du-reformen).
    Så fostrades den svenska befolkningen i en internationalistisk anda allt sedan efterkrigstiden, där ”solidariteten” med i stort sett ”alla andra folk”(utom det egna) ansågs representera ”det goda”.
    Svenskarna ”hade det ju så bra”, och var ju så trygga, och hade inte så mycket inbördeskrigsaktiga ”raskrig”, som t ex USA att brottas med. Detta bara beroende på att Sverige var ett relativt etniskt homogent land och ingenting annat. Liksom Tyskland, liksom Italien, liksom Ungern, Rumänien, Frankrike, Danmark, Norge, Finland, Polen osv.
    De ideal som några ”filosofer och funderare” kom på, när de bildade Kol och Ståhlunionen, var att man i princip skulle försöka sig på att bygga ett ”Europas Förenade Stater”. ”Man” ville alltså införa folkblandning i de forna etniskt så homogena staterna. Detta projekt drevs på av olika intressesfärer, inte minst av de stora multinationella bolagen, banker och andra affärsmän, som såg fördelar i att ländernas gränser öppnades för ”frihandel”, och där företagen inte kunde avkrävas några avgifter vid införsel och utförsel av varor över nationernas gränser.
    Ja, så har då EU projektet förts fram allt mer, med hjälp av propaganda och med lock och pock och övertalning.
    Att invånare i de forna nationalstaterna i Europa skulle kunna komma att uppleva det som att de förlorade sina hemländer, sina nationella hem, genom alltför hastig, alltför kostsam, alltför stor och alltför främmande invandring, det hade befolkningarna själva ingen aning om när de röstade för EU.
    Förmodligen är en av anledningarna till att man så hastigt ville förändra ursprungsbefolkningens sammansättning, med en mycket stor utomeuropeisk invandring, är förmodligen delvis den att man just vill kunna motverka s.k. folkliga nationella resningar, eller motståndsrörelser, mot ett EU som blir allt mäktigare. EU´s inflytande, lagar, beslut och bestämmelser över de forna nationalstaterna ökar snabbt. De forna nationalstaternas befolkningar förlorar allt mer inflytande över sina egna länder, till förmån för EU, som förmodligen är på väg att bli en ny superstat, med egen försvarsmakt, egen poliskår, egen nationalsång, eget språk, och egen president.
    Människor strider för sina ideal, för sina religioner, för sina identiteter och för sina nationer, och för förbättringar och utvecklingar av sina nationer, över hela jordklotet. Det har människor alltid gjort.
    I Europas gamla nationalstater växer motståndsrörelser mot alltför stor och alltför snabb invandring av utomeuropeiska invandrare. Det finns inhemska medborgare som känner främlingskapskänslor i sina egna hemländer.
    De nya invandrarna kan i sin tur kan inte alltid så lätt och enkelt identifiera sig med invånarna, med språket, kulturella ideal osv., som tidigare funnits i de länder som de flyttar till. De känner också främlingskapskänslor . Detta är naturliga känslor för alla, och kan inte identifieras som rasism, eller fientlighet, utan handlar om naturliga reaktioner och känslor hos alla människor som är just olika, som talar olika språk och har olika kulturella ideal.
    Om alla nationer i Europa, gjorde som Israel, och ansträngde sig själva att bevara en någorlunda enhetlig, nationell religionskulturellt ideal, och strävade efter liknande ideal, där invånarna talar samma kulturella språk, och har en någorlunda gemensam strävan, och någorlunda gemensamma ideal som de tillsammans vill uppnå, så tror jag att det är det mest smärtfria sättet att ”bygga en nation” på. Därför gör Israel rätt som strävar efter att identifiera Israel som en ”judisk nation”, vilket just blir ett hemland på jorden för just judar.
    På samma sätt vill de flesta människor, ”folkstammar och kulturer”, ha det. Ett hemland för just ”den egna folkstammen”, där man kan bygga ett tryggt hemland, och där man undviker inbördeskrig av olika slag genom denna samhörighetskänsla med varandra, som kommer av att man kan identifiera sig med varandra.
    Det som förmodligen kommer att ske i Europas länder, är ökade inbördes motsättningar mellan olika grupperingar av medborgare. Dessa kommer att börja strida sinsemellan, därför att möjligheterna att kunna föra dialoger och samtal i samförstånd, där man kan enas, kommer att minska.
    Man kommer helt enkelt inte att kunna ”tala samma språk”, och man kommer att missförstå varandra, och man kommer att se på olika sätt och ha olika ideal, vilket förmodligen kommer att leda till ökade missförstånd och konflikter av olika slag, som sedan eskalerar till inbördeskrigsaktiga konfrontationer.
    Det är en sorglig utvecklingsbild, men troligen ganska svår att undvika, just på grund av att människor är som människor är….
    De som hårdast uttalar sig om ”andras åsikter”, eller om ”andras felaktiga åsikter”, det är de som kommer att vara dem som mest och främst driver fram motsättningar mellan olika grupper i Sverige… och de som uttalar hatiska och fördömande ord mot ”felaktiga åsikter”. De blir i själva verket de värsta ”krigspropagandisterna”, som förmodligen i själva verket vill skapa just de konfrontativa situationerna… .
    Deras mål är alltså ”inbördeskrigsaktiga situationer” i Sverige….och de är också förmodligen de främsta hatarna av ”svenskar”…….ja, kanske skulle just man kunna beskriva dem som ”självhatande svenskar” eller ”svenskhatande svenskar”…..

  • Pingback: Irving Jensens egyptiske demokrati « Snaphanen()

  • Pingback: Kan man stemme trygt i Sverige i år? « Snaphanen()