Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

För regeringen och miljöpartiet räcker det inte att Sverige har världens mest extrema invandringspolitik. Den ska bli ännu mer extrem. De här fem partierna kan inte få nog av mångkultur. Genom regeringens nya uppgörelse med miljöpartiet om invandringspolitiken blir det i praktiken fritt fram för oreglerad invandring. Sverige har redan en tätposition som dragplåster för kriminella människosmugglare. Nu kommer landet att bli ett ännu oemotståndligare resmål för människor som saknar asylskäl men gärna vill bli försörjda av svenska skattebetalare.

Det kommer knappast att finnas någon motivation för dem som försöker bete sig lagligt när de som uppehåller sig här illegalt får rättigheter till sociala förmåner som vård och skola. Släpphäntheten i asylprövning och anhöriginvandring – som redan är katastrofal – kommer att öka ännu mer. Regeringen frångår den utlänningslag som den själv har varit med och stiftat. Migrationsverket kan läggas ner. Det behövs inte när dörrarna till Sverige nu ställs på vid gavel. Vem som betalar notan? Givetvis de svenska skattebetalarna, detta hårdexploaterade, utsugna folk som stillatigande ser på medan deras land slås i spillror.

Khadaffisyndromet

Om man ställer en psykiatrisk diagnos på Sveriges regering behöver man numera inte gå längre än till TV-rutan för att hitta jämförelsematerial. Så här ser Khadaffisyndromet ut. En bunt självrättfärdiga stollar, besatta av makt, som bygger sin verklighetsuppfattning inte utifrån verkligheten, utan utifrån en förvriden föreställningsvärld. Psykotiska människor tror fullt och fast på syn- och hörselhallucinationer som bekräftar den värld de själva har skapat. Enskilda personer som uppvisar en lika bristfällig verklighetsuppfattning som regeringen Reinfeldt brukar anses intagningsmässiga enligt lagen om sluten psykiatrisk vård.

Vi ser och hör den libyske diktatorn Muammar Khadaffi hävda att folket älskar honom medan antalet dödsoffer för hans blodsregim ständigt ökar. Det är uppenbart att han inte lever i den verkliga världen. Khadaffi lider av storhetsvansinne med uttalade paranoida drag. Regeringen Reinfeldt uppvisar också en störd verklighetsuppfattning, om än inte i lika uttalad form. Till sjukdomsbilden hör besattheten av den egna makten, den absoluta övertygelsen om att man har rätt i allt man tänker och gör samt väljarföraktet och hatet mot och förföljelsen av alla som inte tycker lika som man själv.

Reinfeldt har en hang up på Sverigedemokraterna

Fredrik Reinfeldt har en personlig hang up på Sverigedemokraterna. Han formligen avskyr dem. Att hans borgerliga allians inte fick egen majoritet och att SD kom in i riksdagen i senaste valet är en smälek som han inte tål. Smäleken är så stor att han glömmer att de kom in på grund av det vi brukar kalla demokrati, det vill säga som ett uttryck för folkviljan. Han gör vad som helst för att hindra SD från att få det inflytande som 5,7 procent av väljarna har gett dem. Allra helst vill han radera bort dem ur sin åsyn. För Fredrik Reinfeldt är det följaktligen ett mål som är överordnat alla andra politiska mål att tvåla till Sverigedemokraterna. Det är mycket viktigare än att låta sin politik styras av sunt förnuft och omtanke om Sveriges befolkning. Det är mot den bakgrunden man ska se regeringens överenskommelse med de totalt ansvarsbefriade invandringsextremisterna i miljöpartiet.

Uppgörelsen luktar ”Härtill är jag nödd och tvungen”, men regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt försöker desperat övertyga sig själva om att de räddar sitt eget skinn och – viktigast av allt – ”stänger dörren för främlingsfientliga krafter”. Vad regeringen i praktiken gör är att stänga dörren för sig själv. Beslutet är ett av de praktfullare självmål som har skådats. En mer ansvarslös regering än den nuvarande har Sverige inte haft sedan början av 1990-talet. Då verkställde en borgerlig trepartiregering med Carl Bildt (m) som statsminister och med Bengt Westerberg (fp) som socialminister och vice statsminister och Birgit Friggebo (fp) som invandringsminister en veritabel katastrof genom att öppna Sveriges gränser på vid gavel och släppa in halva Balkan. Detta samtidigt som Sverige upplevde sin värsta ekonomiska kris sedan 1930-talet. Parallellerna finns där: Carl Bildt var tvungen att gå med på folkpartiets krav på en ”generös” invandringspolitik, annars skulle regeringen spricka. Nu har vi en regering som klänger sig fast vid makten genom att förhandla med de vänstermilitanta och verklighetsfrånvända invandringsfundamentalisterna i mp.

Regeringen har gått för långt i väljarförakt

Det handlar inte längre om politik – om det någonsin gjort det. Regeringen Reinfeldt har fastnat i sandlådan. Drivkrafterna är på en treårings nivå. Vad den här överenskommelsen framför allt innebär är att den nuvarande regeringen kommer att få svårigheter att hålla sig kvar vid makten mandatperioden ut. Samarbetet med mp är en skymf mot svenska folket. Fredrik Reinfeldts ministär ber om folkets vrede, och vreden i det svenska folkdjupet närmar sig kokpunkten. En regering som så blankt struntar i att lyssna på väljarna gräver sin egen grav med raska spadtag.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kallar överenskommelsen ”historisk”. Den kan bli historisk på ett sätt som han inte vill tänka sig. Det är bara att gratulera Sverigedemokraterna, de har anledning att skratta hela vägen till jobbet i riksdagen. Efter en rad katastrofbeslut, bland annat om den nya grundlagen hösten 2010, har regeringen med den här uppgörelsen gått för långt i väljarförakt.

”M kommer att hållas ansvarigt”

Till och med moderaternas husorgan Svenska Dagbladet kommer med skarp kritik på ledarplats – och då har det gått väldigt långt. Ledaren har rubriken ”Hur högt blir priset för snällismen?”

”Uppenbarligen är många människor redan missnöjda med migrationspolitiken. Frågan om vård och undervisning till personer som av svensk lag bedömts vara oberättigade har drivits av de borgerliga småpartierna men de har få rörliga väljare kvar att förlora. Det är M som har givit efter i syftet att attrahera de gröna, och det är M som kommer att hållas ansvarigt.

Till sist sade statsministern på presskonferensen igår att alliansregeringen och Miljöpartiet ”stängt dörren” för främlingsfientliga krafter. Och sakpolitiskt är det ju så. Migrationspolitiken tar den riktning som Sverigedemokraterna inte vill. Men i den allmänna debatten har regeringen serverat sina motståndare ett argument som blir besvärligt att bemöta” skriver Svenska Dagbladet.

Det är en begravning vi bevittnar

Grafik: Affe

I de tre andra storstadstidningarna är de devota applåderna förutsägbara och helt i enlighet med medias egen politiska agenda, som stämmer så förunderligt väl överens med riksdagens sju vänsterpartier. Var och en som har sett bilderna från presskonferensen har sannolikt fått intrycket av att det är en begravning vi bevittnar. Samtliga fem partiledare har minen hos de närmast sörjande efter en tragisk bortgång. Vem var den avlidne? Tja, vad sägs om Omsorgen om landets bästa, Respekten för väljarna och Ett socialt och ekonomiskt ansvar?

Ingen av de ansvariga ser så lycklig ut som man har anledning att förvänta sig denna glädjens dag. Men Dagens Nyheter ser genom sina rosafärgade PK-glasögon idel breda leenden:

”Det var en påtagligt stolt sextett som i går bjöd in medierna för att berätta om regeringens överenskommelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Statsministern kallade uppgörelsen ”historisk” och de övriga tre partiledarna från alliansen log brett. Det gjorde också Miljöpartiets representanter på podiet: Mikaela Valtersson och Maria Wetterstrand.

Uppgörelsen är sannerligen historisk. Den visar viljan att ta ansvar i viktiga frågor och för detta ska inte minst Miljöpartiet ha en eloge. De sammantaget fem partierna berövar SD – i praktiken ett enfrågeparti – sin enda politiska fråga. Det är både listigt och demokratiskt rätt. Trots allt var det 94,3 procent av väljarna i riksdagsvalet som röstade på ett politiskt parti som INTE är invandrarfientligt.”

Kvällstidningarnas sagovärld

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson ser sig nödsakad att gå in i Astrid Lindgrens sagovärld för att få till det:

”Men i går fattades ett beslut som är rätt, som ökar solidariteten i Sverige en liten aning. Att i den vevan argumentera för att barn ska nekas vård med spelteoretiska resonemang är empatistört. Det reducerar ¬politiken till ett gyckelspel, och människan till en liten lort. Och det, mina vänner, är hon faktiskt inte.”

Expressen brister ut i tacksägelser i salig pastor Wrigstads anda:

”Men visst är det en fjäder i hatten för Moder Svea att ett främlingfientligt partis inträde i parlamentet inte har lett till hårdare migrationspolitik. Så har varit fallet i många andra länder. Så blir det inte här. Tack och lov för det.”

Endast svenska media kan utbrista i tacksägelser över att folkets åsikter och vilja inte tillåts prägla landets politik. Endast svenska media tillåter sig så till den grad tillbedjan av den politiska makt de är satta att granska.

Illegala ska bygga ”nybyggarlandet”

Illegala invandrare – som alltså inte har laglig rätt att uppehålla sig i Sverige – ska enligt överenskommelsen få rätt att starta företag. Om det ekonomiska utfallet av att jobba svart i kusin Ahmeds pizzeria blir för magert kan man alltid starta eget i exempelvis de betydligt mer lukrativa narkotika- eller människosmugglarbranscherna. Eller varför inte en liten äktenskapsförmedling med fruimport av garanterade oskulder från Mellanöstern? Sverige ska med invandrarnas benägna medverkan bli ett ”nybyggarland” enligt Maud Olofssons (c) önskan. Där är de illegala ett oumbärligt tillskott. Signalerna kommer att fungera som en magnet för de kriminella smugglarligor som tjänar grova pengar på att frakta människor som saknar asylskäl till Sverige.

Framför allt är det män från muslimska länder som har råd att betala smugglarna hundratusentals kronor för att ta sig till det svenska förmånsparadiset. Och muslimska män är överrepresenterade i alla sorters våldsbrottslighet, i synnerhet våldtäkter. I regeringen Reinfeldts kalkyl för en närmast oreglerad invandring ingår att den grova våldsbrottsligheten kommer att öka ytterligare från redan mycket höga nivåer. Regeringen vet det. Fredrik Reinfeldt vet det.

Efter fyra decennier av massinvandring har regering, riksdag och myndigheter mer än tillräckliga fakta för att kunna analysera och dra slutsatser. Det man inte tänkte, visste eller förstod 1975, när en enig riksdag beslutade att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle – det har regeringen full kunskap om i dag. Det går inte längre att komma undan med aningslöshet och naivitet. Regeringen och miljöpartiet väljer medvetet att utsätta sin egen befolkning för ökad våldsbrottslighet och annan grov brottslighet. Man spelar rysk roulette med landets egna medborgare som insats. Även våldtäkter och misshandel bidrar ju till en ökad bruttonationalprodukt, BNP. Bakom en sådan politik ligger ett totalt människoförakt och en maktberusning som närmar sig deliriska nivåer.

Muslimsk invandring ökar antalet våldtäkter

Sverige toppar listan över antalet anmälda våldtäkter i Europa. Det är inte tillräckligt för den här regeringen. Den iscensätter medvetet att ännu fler unga flickor och kvinnor ska traumatiseras och få sina liv förstörda av sexuella övergrepp. Det är en av de direkt förutsägbara konsekvenserna av den här överenskommelsen som jag ska gå in närmare på. Sedan Sveriges riksdag 1975 beslutade att avskaffa Sverige som ett etniskt och kulturellt homogent land har antalet anmälda våldtäkter ökat med 673 procent. Ändå finns enligt Brå (Brottsförebyggande rådet) ett mycket stort mörkertal, det vill säga våldtäkter som aldrig anmäls.

I alla länder dit män från muslimska länder invandrar ökar antalet våldtäkter dramatiskt. Sverige är efter 40 års massinvandringspolitik ett tydligt exempel på det. Illegala invandrare, som oftast är ensamstående unga män, är en högriskgrupp som förövare av sexualbrott. Sexuell terror har ända sedan profeten Muhammeds dagar varit en del av islamiska jihad. När muslimer i dag utvandrar från sina underutvecklade hemländer till Europa för att få ett bättre liv fullföljer de i många fall traditionen från Muhammeds dagar och våldtar värdlandets kvinnor. Med sig från födseln har de en uråldrig primitiv klankultur och ideologi som säger att kvinnor bara är mindervärdiga andrahandsvarelser som man kan behandla hur som helst. Kvinnor existerar enbart för att tillfredsställa mannens behov och för att föda nya muslimer, helst pojkar.

Kvinnor är liktydiga med helvetet

Det finns anledning att se närmare på den kultur som den svenska regeringen nu i ännu mer utökad omfattning bjuder in i det svenska samhället. Synsättet på kvinnor och sexualitet inom islam går tillbaka till gamla primitiva klansamhällen i den arabiska öknen under förislamisk tid, det vill säga före 600-talet. Efter 1 400 år står de muslimska länderna på grund av islam fortfarande och stampar på samma nivå av klankultur och kvinnoförtryck. När en flicka föds i den muslimska världen anklagas modern för ”misslyckandet”. Enligt arabisk tradition sjunger den nyblivna farmodern för det nyfödda flickebarnet:

”Varför kom du, flicka, när vi önskade oss en pojke? Ta en kruka och fyll den med vatten från havet, må du falla i den och drunkna.”

”I ett klansamhälle har varje mänsklig relation betydelse för ens heder inom klanen; bortom den finns ingenting – man är utesluten ur all sorts meningsfull tillvaro. Ingen muslim kan ha en ställning i samhället utan att ha hedern i behåll” skriver Ayaan Hirsi Ali i sin bok ”Nomad”.

När en muslimsk far blir tillfrågad om hur många barn han har svarar han med antalet söner. Döttrarna räknas inte. Frågan hur muslimska män ska kunna alstra nya muslimer på egen hand utan kvinnor tycks inte föresväva dem som lever i den här traditionen. Ett citat ur en hadith säger mycket om kvinnosynen inom islam:

”Profeten sade: ”Jag såg in i paradiset och såg att de flesta där var fattiga; jag såg in i helvetet och fann att de flesta där var kvinnor.” (Hadith-Sahih Bukhari 4:464.)

Om hon inte lyder får mannen slå henne

Demoniseringen av och hatet mot kvinnor är givetvis projektioner av den skräckfyllda blandning av lust, lockelse och rädsla som kvinnan väcker hos muslimska män. Aldrig är splittringen av kvinnobilden i ”hora” och ”madonna” tydligare än här. För att hålla de otillåtna sexuella impulserna under kontroll påbjuder islam könsapartheid, det vill säga strikt åtskillnad mellan män och kvinnor och även mellan pojkar och flickor. Att själv behärska sina impulser förefaller inte vara något möjligt alternativ inom islam.

Från födsloögonblicket till sin död är kvinnan underordnad mannen och står alltid under mäns kontroll. Under sharia är en muslimsk kvinna i praktiken sin fars, brors, makes och sina farbröders ägodel. Hon kan inte resa, studera, arbeta, gifta sig, underteckna de flesta former av juridiska handlingar eller ens lämna hemmet och ta en promenad utan sin fars tillstånd. För att inte väcka männens obetvingliga sexuella åtrå är hon tvungen att dölja sig och packa in sig i stora tygsjok. I traditionella muslimska samhällen får hon inte ens nämna sin man vid namn utan måste kalla honom rajel, Ers nåd. Mannen är hennes vägledare. Om hon inte lyder får han slå henne. Det är sanktionerat i koranen:

”Om ni ser tecken på uppror hos dem, tillrättavisa dem då, tvinga dem att sova i skilda sängar och slå dem.” (Koranen sura 4:34.)

Pojkar fostras till envåldshärskare

Om muslimska kvinnor från födelseögonblicket får lära sig att underordna sig och att de inte är värda någonting gäller det motsatta för pojkar. De skolas redan från späd ålder in i rollen som envåldshärskare och hustyranner och övar sina uppblåsta egon genom att skrika och huta åt sin kuvade mamma. De här små gossarna blir tidigt intalade att de utgör tillvarons absoluta krona. I den muslimska kulturen är självbehärskning och självkritik ingenting som skapar respekt, tvärtom. För att få respekt är det fullt utblås och högljudd känsloutlevelse som gäller, alltså raka motsatsen till de sociala koderna i västerländsk kultur. Här anses vi förlora ansiktet om vi får offentliga vredesutbrott. En muslim däremot stärker sin ställning och ”sätter sig i respekt” genom att skrika högt och bete sig obalanserat.

Vad händer med dessa uppblåsta muslimska män med sitt grundmurade hat mot kvinnor när de kommer till öppna och demokratiska länder i Väst? Varför flyttar de över huvud taget till länder där lagar och normer står i strid med hela deras livsstil och kultur? En sak ska vi ha klart för oss. De flyttar inte till Väst för att anpassa sig till vår kultur och våra demokratiska fri- och rättigheter. Det förbjuder koranen. Deras uppdrag är att förändra våra demokratiska länder i enlighet med islam och införa sharialagar. De tar sitt hatfyllda trossystem, sitt kvinnohat och sina uråldriga normer med sig. Överallt där muslimer flyttar in stiger våldsbrottsligheten.

Kött för hungriga hundar

Enligt de här männens synsätt inbjuder obeslöjade kvinnor till våldtäkt och får skylla sig själva om de blir skändade. När muslimska män kommer till västerländska samhällen med fria, obeslöjade kvinnor blir det kortslutning i hjärnan. De reagerar som hungriga hundar reagerar på kött. De här männen bär på en enorm frustration, skapad av omänskliga regler i islam och muslimsk kultur. Det enda godkända sättet att få tillgång till sex är att vara gift. Men att gifta sig är en dyrbar affär. Mannen förväntas ha gott om pengar, det är han som ska skaffa bostad med all utrustning – en omöjlighet om han är arbetslös.

Stora grupper av män är alltså utestängda från ett normalt sexualliv. Det föder vrede, maktlöshet och frustration. Det ger också upphov till en homosexuell undergroundkultur och sexuellt utnyttjande av barn. Barn och män blir substitut för de ouppnåeliga kvinnorna. Ett exempel på det är Bacha Bazi, de afghanska ”lekpojkarna” som den här filmen handlar om. Alla som vill ha en inblick i muslimsk syn på sexualitet bör se den här filmen.

Unga pojkar hålls som sexslavar

Bacha Bazi är unga fattiga pojkar som hålls som sexslavar av afghanska krigsherrar och andra (även gifta) män med social status. Pojkarna plockas upp på gatan, ibland med föräldrarnas medgivande, och sminkas, kläs ut i kvinnokläder och pyntas med bjällror. Deras uppgift är att dansa för grupper av män som sedan förhandlar eller slåss om vem som ska få förgripa sig på pojken. Det ses inte som homosexualitet i den muslimska kulturen. En ogift man som har sex med pojkar gör bara vad män brukar göra. Och som filmen visar går det uppenbarligen utmärkt även om man är gift och har egna barn.

En annan konsekvens av könsapartheid är de misslyckanden i varenda samhällsaspekt – politiskt, socialt, ekonomiskt – som är synliga i hela Arabvärlden. I en kultur där modernitet inte bara ses som en fiende utan representerar ”medfödd vanära” frodas självklart känslor av underlägsenhet, förödmjukelse och skam. Men istället för att revoltera mot det system som orsakar muslimska mäns frustration låter de den gå ut över kvinnor som ett våldsamt raseri. Det är kvinnans fel att han inte kan få det han vill ha. När frustrationen blir för stor tar han med våld det han inte kan få på normalt sätt. I den muslimska världen ses inte våldtäkt som något större brott eller brott över huvud taget.

Sexuella övergrepp en ”social cancer”

De som hoppas på snabb förändring av ingrodda värderingar i de nordafrikanska länder som nu är i uppror kommer att bli besvikna. Egypten, för att ta ett exempel, har gigantiska problem att ta itu med. Grundproblemet är islam. Islam legitimerar misshandel och förtryck av kvinnor och förhindrar åtgärder mot en explosiv befolkningstillväxt. En undersökning gjord av The Egyptian Centre for Women’s Rights (ECWR) och rapporterad av brittiska BBC visade bland annat:

• 98 procent av utländska besökande kvinnor blev sexuellt trakasserade.

• 83 procent av de egyptiska kvinnorna var sexuellt trakasserade.

• 62 procent av de egyptiska männen erkände att de hade ofredat kvinnor sexuellt.

• 53 procent av de egyptiska männen ansåg att det var kvinnans fel, att hon hade ”lockat” dem.

ECWR beskriver problemet som en ”social cancer”. I Egypten räcker det inte att en kvinna bär slöja för att slippa bli våldtagen. Hon måste bära heltäckande niqab eller burqa och dessutom eskorteras av en manlig släkting för att kunna gå ut utan att bli utsatt för övergrepp. 97 procent av de egyptiska kvinnorna är könsstympade. Vid ett besök i London 2004 sa den egyptiske professor Sheik Yusaf al-Qaradawi att våldtäktsoffer ska straffas om de är “utmanande” klädda när de blir våldtagna.

Mot den här bakgrunden – vem tror att Egypten är moget för demokrati?

”Vi är alla Lara Logan”

CBS´ reporter Lara Logan, 39, hade varken slöja eller niqab när hon rapporterade från Tharirtorget i Kairo samma dag som Egyptens president Hosni Mubarak avgick, den 11 februari. Det stod henne dyrt. Hon förlorade kontakten med sitt TV-team och fann sig plötsligt omringad av en mobb på flera hundra män som misshandlade henne, slog henne med käppar och utsatte henne för sexuella övergrepp. Det tog fyra dagar innan Lara Logans arbetsgivare CBS rapporterade om övergreppen, och de gjorde det först när de förstod att andra media var händelsen på spåren.

Men en sak utelämnade både CBS och andra media. Det var att den hatiska mobben skrek ”jude, jude, jude!” under de 20-30 minuter som övergreppen pågick. Genom en tyst överenskommelse mörkade media att överfallet på Lara Logan var ett uttryck för det kvinno- och judehat som är en del av islam. Amanda Marcotte i brittiska Guardian till exempel utelämnade den informationen för att hon inte ville att ”the rightwingers” skulle dra politiska slutsatser och läsarna få en negativ bild av islam, muslimer och den egyptiska så kallade ”demokratirörelsen”.

”Lara Logan var en obeslöjad otrogen. Den brutalitet som hon utsattes för var till en del orsakad av den hatpropaganda som har översvämmat egyptiskt, arabiskt och muslimskt liv under mycket lång tid. Om man bagatelliserar övergreppen och lägger skulden på offret fullföljer man den brutaliteten. Vi är alla Lara Logan. Du också, Marcotte” skriver doktor Phyllis Chesler på News Real Blog.

Barn ofredade i Husbybadet

När muslimska män med sin förvridna syn på kvinnor och sexualitet kommer till Väst är det vitt skilda världar som frontalkolliderar. Det behöver inte ens handla om kvinnor. Även minderåriga barn kan av hungriga hundar upplevas som lockande kött. Det visar händelserna i Husbybadet i Stockholm söndagen den 20 februari när en grupp unga män, så kallade ”flyktingbarn”, ofredade elvaåriga barn sexuellt. Händelserna har fått mycket publicitet, i synnerhet på nätet, så jag gör bara en kort sammanfattning.

En flicka ville bjuda sina vänner på födelsedagskalas i Husbybadet. Barnen hade roligt i badet tills en grupp om cirka 20 unga män anlände från Björkuddens transitboende, som drivs av Attendo Care. Att se barn i baddräkt blev för mycket för ynglingarna. Ändå hade de ”informerats” av personal före badutflykten att de inte fick tafsa på andra badgäster. Uppgifterna om vad som hände går isär, men enligt polisanmälan har flera barn utsatts för otillbörliga sexuella närmanden och fått sina baddräkter avslitna. En av barnens mammor skriver på Flashback:

”Flickorna utsattes för händer på kön och bröst, och ”flyktingbarnen” tryckte sig mot dessa på ett mycket obehagligt sätt. Misshandeln bestod av puttar och nedtryckning under vattnet. En av de elvaåriga pojkarna blev även av med sina badbyxor. Min dotter mår i nuläget bättre, hon har däremot fått svåra sömnstörningar och hon skäms väldigt mycket.”

Förövarna gjordes till offer i media

En elvaårig flicka skäms alltså för att hon har blivit utsatt för otillbörliga närmanden av vuxna män. Det är så barn brukar göra, de tror att allting är deras fel. Det är exakt vad svenska media också tycker. Händelserna i Husbybadet spreds snabbt på nätet. Men det tog åtta dagar innan media ansåg saken vara värd att ta upp. Då vaknade Aftonbladet.
Efter nio dagar vaknade Expressen.

Då hade de nämligen hittat den vinkel de ville ha. En upprörd demonstration med äggkastning mot Björkuddens transitboende blev ”en rasistisk lynchmobb”. En sak ska vi ha klart för oss att media vill att vi ska tro: det är de unga männen från Mellanöstern som är de verkliga offren. Att minderåriga barn i känsliga åldrar har utsatts för övergrepp som kan vara traumatiserande för lång tid framåt är ingenting som media tycker är värt att uppmärksamma eller bli upprörda över. Föräldrar ska hädanefter räkna med att deras barn utsätts för sexuella övergrepp på allmänna bad – det är ju bara uttryck för vissa invandrares kultur och religionsfrihet. Om föräldrarna inte genast uttrycker förtjusning och förståelse inför dessa kulturyttringar är de ”rasister”.

Hur står journalisterna ut med sig själva?

Man skulle kunna tänka sig att media för länge sedan har passerat skamgränsen och att det inte kan bli värre. Men nej. Det kan bli värre. Mycket värre. För svenska journalister finns ingen skamgräns alls. Enligt deras politiska agenda är invandrare alltid offer oavsett vad de utsätter andra människor för. En invandrare kan helt enkelt aldrig göra något fel. Om något brottsligt händer är ansvaret solklart: det är den svenska ursprungsbefolkningens fel. Om vi har åsikter och vill skydda våra barn från sexuella trakasserier är vi rasister. Man vill inte tro att det är sant. Men det är dessvärre sant.

Vi är många i det här landet som undrar hur journalister som Jan Helin och Linda Hjertén (Aftonbladet), Thomas Mattsson, Ann-Charlotte Martéus, Carl V Andersson, Annie Reuterskiöld, Michael Syrén och Britta Svensson (känd från dödsmisshandeln av 78-åriga Inger i Landskrona, Expressen), Claes Elfsberg, Anna Hedenmo, Susan Ritzén, Malin Näfver, Frida Björk och Kicki Ahlm (SVT), Peter Wolodarski, Ann Persson, Lars Linder och Lisa Bjurwald (omväxlande Expo och DN) står ut med sig själva. Tidningsläsarnas reaktion på journalister som inte klarar att göra ett seriöst jobb framgår tydligt av de senaste siffrorna från Tidningsstatistik, TS.

Tidningsupplagorna rasar

De 25 största dagstidningarna minskade sina upplagor med 100 900 exemplar per utgivningsdag, det vill säga i genomsnitt drygt 4 000 exemplar per tidning. Allra mest rasade Aftonbladet, med hela 38 400 exemplar per dag. Det är en minskning med 10,7 procent jämfört med 2009.

Andra kraftiga minskningar: Dagens Nyheter minus 18 000 till 298 200 ex per dag, Sydsvenska Dagbladet minus 4 600 till 116 600 ex, Expressen/GT/Kvällsposten minus 4 500 till 286 500 ex och Svenska Dagbladet minus 4 100 till 192 800 ex. Alltihop synnerligen välförtjänta upplagenedgångar och helt i enlighet med läsarnas vilja och misstroende mot PK-media. För första gången i världshistorien har människor alternativ till medias förljugna och politiskt styrda desinformation. Nu finns nätet och därmed möjlighet till alternativ information. Tidningarnas ras kommer att fortsätta, och den politiskt korrekta journalistiken bidrar kraftfullt till en ännu snabbare nedgång. Grattis svenska journalister, det här har ni lyckats med alldeles själva!

Den svenska allmänheten har alltså fler händelser som de i Husbybadet och en ökning av övriga sexualbrott och annan våldsbrottslighet att se fram emot. Regeringen är enig med miljöpartiet om att den ”historiska överenskommelsen” är värd det. Det står svenska folket fritt att dra politiska slutsatser.

Regeringen Reinfeldt bjuder in termiterna

Ayaan Hirsi Ali skriver i boken ”Nomad”:

”Mångkulturalismen och relativismen som så ohejdat får husera på västerländska läroinstitutioner påminner mig om moster Khadijas ståtliga och vackert polerade antika skåp i Mogadishu. En dag när hon flyttade på det enorma skåpet för att städa bakom det föll hela schabraket ihop med en våldsam smäll. Ett ändlöst myller av termiter hade förskansat sig i skåpets bakre del och långsamt, centimeter för centimeter, ätit upp nästan hela möbeln. Det var ingen som hade misstänkt att något höll på att hända, men nu var det bara ett skelett kvar av skåpets yttre konturer.”

Regeringen Reinfeldt har bjudit in termiterna, och snart rasar mångkulturalismens skåp. Att utsätta människor för låga eller inga förväntningar för att de kommer från ett annat land, och att visa att man inte bara tolererar utan direkt uppmuntrar lagbrott – det är den verkliga rasismen.

Litteratur:

Jamie Glazov:”United in Hate. The Left´s Romance With Tyranny and Terror”.

Ayaan Hirsi Ali: “Nomad”.

Karen Jespersen, Ralf Pittelkow: “Islams magt”.

Nicolai Sennels: “Blandt kriminelle muslimer”.

Af Julia Caesar

Tidligere  kronikker af samme forfatter.