20
mar
Seneste opdatering: 21/3-11 kl. 1525
55 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är mars månad, men vinden är isande kall. Den här marsdagen vräks en barnfamilj från sin lilla kyffiga bostad och ställs på gatan. De har inte betalat hyran på länge. Mannen är arbetslös. Kvinnan försöker skydda barnen, två flickor på sex och fyra år och en treårig pojke, från den lokala mobb som har gått man ur huse för att skadeglatt se på skådespelet. Familjen är illa sedd. Mannen sägs syssla med någon sorts mystisk revolutionär verksamhet som ingen begriper sig på. Arbeta och försörja sin familj klarar han i varje fall inte. I famnen bär kvinnan det yngsta barnet, ett spädbarn på fyra månader. Nu står de på gatan. Sängarna och deras övriga torftiga möblemang har sålts för att skulderna hos slaktaren, mjölkaffären, bagaren och apotekaren ska kunna betalas. De är totalt utblottade. Till slut lyckas de hitta en tillflykt i ett eländigt smutsigt kyffe. Kvinnan är så pressad av situationen att hon inte längre kan amma lille Guido, och han dör av undernäring.

Några månader tidigare har mannen i familjen skrivit i ett segervisst brev till sin bäste vän: ”Trots allt har revolutionens vulkanutbrott aldrig varit mer nära förestående. Jag återkommer med detaljer.”

Mannen är Karl Marx (1818-1883), och den bostad som han och hans familj vräks från i mars 1850 ligger i Chelsea, London. Det kyffe som ska bli deras tillflykt ligger vid Leicester Square. Två månader senare, den 24 maj 1850, får den brittiske ambassadören i Berlin en rapport skriven av en preussisk polisspion som granskar de tyska revolutionärernas aktiviteter. Han beskriver de två rum där Marx lever med sin familj, inklusive hushållerskan.

”Allting är trasigt, sjaskigt och slitet”

Han har inga fasta tider för sömn eller vaken tid. Ofta stannar han uppe hela natten och ligger sedan påklädd på soffan dagtid och sover till kvällen, obekymrad om alla som kommer och går genom deras rum. (Det finns totalt två rum i bostaden.) Det finns inte en enda ren eller hel möbel. Allting är trasigt, sjaskigt och slitet, täckt av tjocka lager av damm och fullständigt kaos överallt. I mitten av vardagsrummet står ett stort, gammaldags bord täckt med vaxduk. Där ligger manuskript, böcker och tidningar, barnens leksaker, trasiga paltor ur hustruns sykorg, en massa naggat porslin, knivar, gafflar, lampor, ett bläckhorn, holländska lerpipor, tobak, aska … Ögonen börjar rinna av den tunga tobaksröken när man kommer in i Marx rum. Allting är smutsigt och täckt med damm, det finns ingenstans där man kan sätta sig ned. Det enda som finns är en trebent stol. En stol råkar ha fyra ben. På den leker barnen att de lagar mat.

Karl Marx, kommunismens profet och Den Store Tänkaren. Mannen som har haft ett större inflytande än någon annan intellektuell i modern tid. Med hjälp av lärjungarna Vladimir Lenin (1870-1924), Josef Stalin (1878-1953) och Mao Zedong (1893-1976) har hans läror legat till grund för jordens två största kommunistiska imperier, Kina och Sovjetunionen, och orsakat hundratals miljoner människors död. Marx ägnade sitt liv åt att formulera teorier om kapitalets utsugning av arbetarklassen. Men själv satte han sig över alla moralfilosofiska principer. Han sög ut sin omgivning mer hänsynslöst än den värsta kapitalist. Han arbetade aldrig för sin egen försörjning utan lät sin familj leva i svält och misär. Arbetarklassen visste han ingenting om. Han satte aldrig sin fot i någon fabrik, gruva, kvarn eller annan tung industri. Den enda proletär Karl Marx träffade var sin egen hushållerska. Henne gjorde han med barn. När barnet föddes vägrade han erkänna faderskapet och prackade det istället på den ständigt utnyttjade vännen Friedrich Engels (1820-1895), som han hade en livslång symbiotisk relation med.

Marx var ingen vetenskapsman

När Karl Marx dör den 14 mars 1883, sittande i morgonrocken vid eldstaden, är han 60 år gammal. Dödsfallet väcker föga uppmärksamhet i pressen. Till begravningen infinner sig totalt elva personer. Engels finns naturligtvis där. Ständigt denne Engels. Han säger några väl valda ord, förljugna in i det sista. Döttrarna Laura och Eleanor och ytterligare några personer tar farväl av den döde revolutionären. Den världsrevolution som han ägnat sitt liv åt att dra upp riktlinjerna för får han aldrig uppleva.

Mellan de båda scenerna, vräkningen av Karl Marx och hans familj från Chelsea i mars 1850 och begravningen trettiotre år senare ligger ett liv som hör till historiens märkligare och som kastar skuggor långt in i vår tid. Knappast någon profet har idealiserats och ikoniserats lika mycket som Karl Marx, möjligen med undantag av Muhammed. Trots att marxismen är den lära som utan tvekan har kostat flest oskyldiga människor livet är det uppenbarligen fullt möjligt att fortfarande kalla sig marxist utan att skämmas. Den 25 februari kunde man till exempel höra författaren Andreas Malm beteckna sig själv som ”en kämpande marxist” i radions Studio Ett.

Han ser beteckningen som hedrande och är antagligen inte ensam om det.

Vår blinda tilltro till profeter

Det finns någonting i mänskligt beteende som skrämmer mig mer än det mesta. Det är vår blinda tilltro till auktoriteter och profeter. Vårt behov av profeter att tro på tycks oändligt. Vi är ständigt beredda att bli bedragna, att tro på de himmelssvävande visionerna och de vackraste lögnerna. Vi anförtror oss till dem som lovar oss mening och gemenskap och ger oss tillhörighet till flocken. Profeterna sveper in oss i sina visioner som mjuka gosefiltar och befriar oss från vårt individuella ansvar.

Som barn lärs vi genom uppfostran att tro på och lyda den auktoritet som representeras av våra föräldrar. Det är en nödvändig process, men om uppfostringsnitet och auktoritetstron drivs för långt kan det få ödesdigra konsekvenser. Den polsk-schweiziska psykoanalytikern Alice Miller (1923-2010) har mer klargörande än någon annan beskrivit ”den svarta pedagogikens” förödande inverkan på barnets och därmed också den vuxna människans psyke. Ett litet barn är helt utlämnat till och beroende av sina föräldrar. Barnet har inget val och inget att jämföra med utan måste acceptera föräldrarna som de är och allt som de utsätter barnet för. Barnet måste dessutom älska sina föräldrar.

Om vi som vuxna behåller auktoritetstron oförändrad riskerar det, som historien visar, att resultera i katastrofer. Blind tilltro till auktoriteter och profeter lägger grunden för totalitära maktsystem som karaktäriseras av ondska och tyranni, förföljelse av oliktänkande och folkmord. I totalitära samhällen raseras mänsklig humanitet och tillit. Förnuftet upphör att gälla. Den starkaste drivkraften blir rädslan. Adolf Hitlers Nazityskland, Josef Stalins Sovjet, Mao Zedongs Kina är alla exempel på det.

Karl Marx sådde ondskans frön

Ondska uppstår inte från ingenstans. Någon sår ondskans frö. Under gynnsamma betingelser kan det gro och erövra makt. Karl Marx sådde ondskans frön. Han var en våldets och hatets profet. I hans teorier upphöjdes avund till moral. Våld gjordes till frihet, och plundring och stöld förvandlades till rättvisa. Han gjorde anspråk på vetenskaplighet. Men i djupare mening var han inte alls någon forskare eller vetenskapsman. Vetenskap är ett noggrant sökande efter fakta och värdering av bevis. Sådant ägnade sig inte Marx åt. Han var en agitator och mer intresserad av att förkunna det han ansåg vara sanningen än av att söka efter den. Han tog en doktorsgrad i filosofi vid universitetet i Jena, men någon akademisk tjänst fick han aldrig.

Inte någon gång under sitt liv försökte han på allvar att få ett arbete. Det enda undantaget var i London i september 1862 när han sökte en tjänst som järnvägskonduktör. Den fick han inte för att hans handstil var så dålig.

Tjugo år tidigare, 1842, gav han tillsammans med Friedrich Engels ut den revolutionära Neue Rheinische Zeitung i Köln. Det lyckades i fem månader tills den förbjöds 1843. Engels´ observation av Marx sätt att leda arbetet på tidningen var att Marx var en diktator. Ordet ”diktator” dyker påfallande ofta upp i alla sorters eftermälen om Marx. Han hade varken tid eller intresse för demokrati. Alla sorters val fann han ytterst motbjudande.

I tidningen skrev han: ”När vår tid kommer ska vi inte förklä vår terrorism.”

Revolutionärt liv i landsflykt

Redan här borde larmet ha gått. Här uttrycker Marx det hot mot mänskligheten som bland andra Vladimir Lenin och Josef Stalin i Sovjetunionen, Mao Zedong i Kina, Pol Pot i ”Demokratiska Kampuchea” och Fidel Castro på Kuba senare ska iscensätta med katastrofala konsekvenser. Här borde världshistorien ha tagit ett hopp. Men eftersom saker händer för att vi ska lära oss någonting fortsatte allting som om ingenting hänt i riktning mot den ohyggliga skörden av Karl Marx draksådd.

Karl Marx och Friedrich Engels var båda starkt påverkade av den industriella revolutionen i England 1760-1830 och den franska revolutionen 1789. De inspirerades av Georg Wilhelm Friedrich Hegels filosofi (1770-1831).

Var de än drog fram tvingades de på grund av sina samhällsomstörtande ansträngningar i landsflykt gång på gång. Från 25-årsåldern levde Marx i exil. 1845 utvisades han från Paris. 1848 hade han tillsammans med Friedrich Engels skrivit pamfletten ”Det kommunistiska manifestet”. Det ledde till att de belgiska myndigheterna i mars 1848 arresterade Marx och riktade en utvisningsorder mot honom. Även hans hustru Jenny sattes i arrest, tillsammans med mängder av prostituerade. Nästa dag kördes de av polis till gränsen. Stora delar av året därpå stod Marx inför rätta. Efter utvisningen från Belgien flyttade han med sin familj till England. London blev hans hemstad, men han umgicks bara med tyska landsmän, revolutionärer som han själv, och försökte aldrig integreras i det land där han bodde resten av sitt liv.

En teoretiker med tunnelseende

Marx var en teoretiker med tunnelseende. Han ägnade sitt liv åt proletariatet och den kommande världsrevolutionen men satte aldrig sin fot i någon fabrik, gruva, kvarn eller annan tung industri. I hela sitt liv föredrog han att umgås med medelklassintellektuella, sådana som han själv. Han var inte intresserad av socialistiska kamrater som hade erfarenhet av kroppsarbete; urmakare, grafiker, skomakare- självlärda, disciplinerade, skötsamma. De var angelägna att förändra samhället men eftertänksamma vad gällde den praktiska utformningen. Marx inte bara tyckte illa om dem, han var direkt fientlig mot dem. Han betraktade dem med förakt: revolutionär kanonföda, inte mer.

När han organiserade det revolutionära arbetet tillsammans med Engels såg han till att peta arbetarklassocialister från alla positioner där de kunde ha inflytande. Hans motiv var dels intellektuellt snobberi, – han föraktade den intellektuella underlägsenhet som han såg hos dem – dels att människor med egen erfarenhet av fabriksarbete tenderade att vara emot våld som metod att få bättre villkor. För egen del såg Marx en våldsam revolution inte bara som nödvändig utan oundviklig. Men han hade ingen lust att själv undersöka industriarbetarnas villkor för att lära sig något av deras erfarenheter. Varför skulle han göra det? I allt väsentligt hade han ju dragit sina slutsatser om mänsklighetens öde redan i slutet av 1840-talet. Varför skulle han anstränga sig mer?

 

Das Kapital – ett ofullbordat verk

Karl Marx specialitet var att påbörja mängder av arbete som han aldrig fullföljde. Han hade en brinnande önskan att skapa en bättre värld, men han saknade den självdisciplin och uthållighet som var nödvändiga för att organisera sitt arbete. Han levde ett ohälsosamt liv, motionerade inte, åt stora lass starkt kryddad mat, rökte som en borstbindare, drack hårt och hade föga förvånande ständiga besvär med sin lever. Han har beskrivits som ”outhärdligt smutsig”, badade ytterst sällan och tvättade sig sparsamt. Hans korta och breda uppenbarelse kröntes av ett ovårdat kolsvart hår, ett stort yvigt skägg och smutsig gulblek hy. Bakom en monokel i preussisk stil sprutade små ögon elaka gnistor av eld.

Den mesta tiden av de 34 åren från flytten till London till sin död 1883 satt han på British Museum och letade material till sin stora studie om kapitalet. Från början föreställde han sig att verket skulle bestå av sex volymer. Men den enda volym han producerade (i två delar) och lyckades få tryckt 1867 saknar logiskt mönster. Det är en serie fristående redogörelser i godtycklig ordning om arbetsvillkoren under kapitalism i mitten av 1860-talet. De utgår från ett enda arbete, Engels’ Condition of the Working Class in England som hade publicerats tjugo år tidigare och byggde på föråldrade och inaktuella källor.

”Bourgeoisin ska minnas mina bölder”

Resten fick Engels ta hand om. Ständigt denne Engels. Sedan Marx dött 1883 tog han tag i projektet och sammanställde Volym 2 utifrån 1 500 sidor anteckningar, av vilka han var tvungen att skriva om en fjärdedel. Resultatet är 600 tråkiga, röriga sidor om 1860-talets ekonomiska teorier. Volym 3, som Engels arbetade på från 1885 till 1894, är inget mer än en serie anteckningar, inklusive 1 000 sidor om ocker – någonting som skulle visa sig ha högst privat relevans i Marx eget liv.

Snusket, drickandet och den dåliga kosten är antagligen förklaringen till att Marx hela sitt vuxna liv plågades av varbölder över hela kroppen. Som värst blommade de när han skrev Das Kapital. Ingen kan läsa Das Kapital utan att ha Marx varbölder i åtanke. ”Vad som än händer”, skrev han till Engels, ”hoppas jag att bourgeoisien, så länge som den existerar, får anledning att minnas mina bölder.”

Ett liv i ständig vrede

Eftersom Marx motivation som forskare och författare inte var att söka sanningen, vad var det som drev honom? Han var en begåvad poet och journalist. Men allt han sa och gjorde formades av hans personlighet, där fyra aspekter var särskilt framträdande: hans smak för våld, hans aptit på makt, hans oförmåga att handskas med pengar och framför allt hans oerhörda förmåga att exploatera sin omgivning. Han som så hatiskt fördömde kapitalisternas utsugning av arbetarklassen var själv en mästare på att fullkomligt hänsynslöst suga ut sin omgivning.

Det våld som skulle komma att iscensättas av marxistiska regimer efter hans död var projektioner av det våld som han bar inom sig själv. Han omgav sig med en atmosfär av extremt verbalt våld som regelbundet exploderade i våldsamma bråk och ibland fysiska angrepp. Han grälade med alla som han umgicks med – såvida han inte lyckades dominera dem fullständigt. När han mötte motstånd gick han till attack med uppseendeväckande aggressivitet. Vredesutbrotten var ett mönster under hela hans liv. Marx ständiga gräl med sin familj var bland det första hans blivande hustru, Jenny von Westphalen, lade märke till hos honom. I ett av sina tidigaste brev till honom skriver hon: ”Var snäll och skriv inte så mycket om hat hätskhet och irritation.”

Enligt Jenny befann han sig ständigt i bråk. I Paris måste fönstren hållas stängda under hans redaktionsmöten på Rue de Molin så att människor utanför inte skulle höra hans ständiga skrikande. De fördömanden som han ständigt vräkte ur sig framfördes med en skarp metallisk röst, präglad av den gnisslande disharmoni som han bar inom sig. Ett av de budskap som han brukade muntra upp omgivningen med var ”Jag ska förinta dig.” Merparten av hans diktning bärs av hat, fascination för våld, självmordspakter och pakter med djävulen. I en dikt i samlingen ”Savage Songs” säger han, i Guds gestalt: ”Jag ska vråla gigantiska förbannelser över mänskligheten.”

Varifrån kom hatet?

Varifrån kom Marx hat och våldsamhet? Hat kommer inte ur ingenstans. Hat är en skörd av någonting som en gång har såtts. Med vårt sätt att vara berättar vi vår historia. Inte mycket är känt om Karl Marx barndom, antagligen för att barns behov och uppväxtvillkor inte tilldrog sig något som helst intresse under 1800-talet och fortfarande bara gör det i begränsad omfattning. Vi vet att han kom från en judisk medelklassfamilj i Trier i Preussen där många var rabbiner i flera släktled bakåt. Han föddes som nummer tre av nio barn men var den ende sonen som överlevde till medelåldern. Fadern Heinrich Marx (1777-1838) var advokat. På grund av ett dekret från 1816 som förbjöd judar att ha högre tjänster inom juridik och medicin konverterade han 1824 till protestantism. Karl var sex år och döptes tillsammans med sina syskon. Den vuxne Karl Marx tog kraftigt avstånd från allt vad religion hette och betecknade sig som ateist.

“Religionen är de förtryckta varelsernas suckar i en hjärtlös värld, liksom den också är anden i en andefattig situation. Den är ett folkets opium” hävdar han i ett av sina mest kända citat.

Trots, eller kanske på grund av sin judiska bakgrund var han utpräglad antisemit och rasist. Han slängde ofta ur sig antisemitiska skällsord och kunde kalla sina fiender för saker som ”Jewish Nigger” eller ”en smutsig jude förklädd under hårpomada och billiga juveler”.

I rasande ordalag gjorde han upp med judendomen:

Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan.

Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet.

Vilken är hans världslige Gud? Pengarna.

Nåväl! Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska, verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

Ett ställföreträdande fadersuppror

Att vara barn i en syskonskara på nio innebär att leva i ständig och knivskarp konkurrens om föräldrarnas uppmärksamhet. Men det var Marx inte ensam om vid den här tiden. Freud skulle snarare ha pekat på ett ställföreträdande fadersuppror och hat mot auktoriteter som Marx vände mot kapitalisterna. Kapitalet och den styrande klassen representerade den auktoritet och det förtryck som han, verkligt eller ej, upplevde från sin far. Pengar var medlet i maktkampen mellan far och son. Marx såg debitering av ränta som ett brott mot mänskligheten och roten till den exploatering av människor som hela hans system var avsett att utplåna. Ett glödande hat mot ocker var den starka känslomässiga drivkraften bakom hela hans moralfilosofi.

Hatet var hans viktigaste drivkraft. En person i hans bekantskapskrets betecknade honom så här:

Han var en enastående personlighet, med en sällspord intellektuell förmåga. Om hans hjärta hade matchat hans intellekt och han hade haft lika mycket kärlek som hat skulle jag ha gått igenom eld och vatten för hans skull. Men han saknar själens förfining. En i högsta grad farlig personlig ambition har ätit upp allt gott i honom.

Ständiga bråk om pengar

Karl Marx ständiga bråk med familjen handlade om pengar. Han kunde helt enkelt inte handskas med pengar, han lånade hejvilt, skuldsatte sig hos penninghandlare som tog höga räntor, gjorde av med pengarna och blev rasande när kravbreven kom. Pengar dominerar hela hans korrespondens med familjen. Under hela sitt liv sög Marx systematiskt ut sin omgivning. I det sista brevet från fadern, daterat i februari 1838 när fadern redan var döende, klagar han på att Karl är likgiltig för sin familj utom när det gäller att be om pengar. Fadern skriver:

Du är nu på den fjärde månaden i dina juridikstudier och du har redan gjort av med 280 thalers. Så mycket har inte jag tjänat på hela vintern.

Tre månader senare var fadern död. Marx brydde sig inte om att närvara vid begravningen. Istället försökte han efter faderns död pressa sin mamma på pengar. Han hade skaffat sig en livsstil där han levde högt på lån från vänner och periodiska summor från sin familj. Han brukade säga att hans familj var rik och var skyldig att försörja honom i hans viktiga arbete. Hans mamma inte bara vägrade betala hans skulder utan bröt kontakten med sonen. Deras relation inskränkte sig sedan till ett minimum. Hon lär ha uttalat en bitter önskan om att ”Karl borde tjäna kapital istället för att bara skriva om det.”

Ett liv i snusk och misär

De som drabbades hårdast av Marx oförmåga att sköta pengar var givetvis hans egen familj. Tjugotre år gammal gifter han sig 1841 med grannens dotter Jenny von Westphalen (1814-1881). Hon är en skönhet, av fin familj med ett skotskt adligt ursprung. Hennes föräldrar är emot giftermålet, men Marx älskar henne och hon honom. Sin kärlek till Jenny visar han tydligt i sina dikter – det enda i hans diktning som inte utgår från hat.

Om Jenny von Westphalen hade vetat hur hennes liv med Karl Marx skulle bli – vilket val hade hon gjort? Frågan är naturligtvis hypotetisk. Hon kunde inte veta att hennes liv som hustru till en statslös, arbetslös revolutionär skulle bli ett liv i landsflykt, i djupaste fattigdom, snusk och misär, ett liv i svält, tragik och förnedring. I det längsta stod hon vid hans sida och utkämpade hans slag tillsammans med honom. Det tog många år av svek och bitterhet innan hennes kärlek dog.

Hur kunde hon älska en fullblodsegoist som Karl Marx? Han var stark och dominerande. Som ung såg han bra ut, även om han alltid var smutsig. Och han hade humor. Han fick henne att skratta. Hon skulle komma att behöva skrattet. Trots att Jennys familj bidrog med pengar och trots att Karl Marx ärvde ansenliga summor, först av sina föräldrar, sedan av andra släktingar, var de alltid panka. Tillsammans hade de goda inkomster, aldrig under 200 pund om året. Det var tre gånger mer än genomsnittet för utbildade arbetare. Men varken Marx eller Jenny hade något annat intresse av pengar än att göra av med dem. De var ständigt skuldsatta, ofta upp över öronen, och silverservisen som Jenny hade haft med sig i boet åkte regelbundet in på pantbanken tillsammans med mycket annat, även familjens kläder. Vid ett tillfälle var det bara Marx själv som hade kläder tillräckligt för att kunna gå ut. Resten av kläderna var på pantbanken. Kronofogden hängde ständigt på låset.

Sex barn, varav fyra dör i förtid

Sex barn föds i äktenskapet mellan Karl och Jenny Marx, under åren 1844-1855. Fyra av dem kommer att dö före honom, och de två återstående döttrarna, Laura, född 1846, och Eleanor, född 1855, begår självmord i vuxen ålder. Det tredje barnet, Edgar, född 1847, dör åtta år gammal i en magsjukdom. Det är det tredje barnet familjen Marx förlorar. Karl Marx är så upptagen av den kommande världsrevolutionen att han inte har tid att göra något åt familjens miserabla levnadsomständigheter och se till så att barnen får mat. Långa tider lever familjen i svält, och barnen är undernärda.

När Edgar dör är det ett hårt slag för föräldrarna. Dottern Eleanor hade fötts tre månader innan Edgar dog, men för Marx var det inte någon tröst. Han hade önskat sig söner, och nu hade han inte en enda. Flickor betydde ingenting för honom. Edgar hade varit solstrålen i den tragiska familjen, den som fick föräldrarna att skratta. När de misströstade muntrade han upp dem med att sjunga nonsensramsor, eller Marseljäsen med hög röst. Det säger någonting om hur dysfunktionell familjen var. Det är barnen som ska hålla föräldrarna på gott humör – inte föräldrarna som ska tillgodose sina barns behov av mat, kläder och trygghet. Jenny Marx kom aldrig över Edgars död. Fem år tidigare hade hon förlorat lille Guido. Varje dag resten av livet önskade hon att hon låg i sin egen grav.

En märklig och livslång symbios

Att några av barnen i familjen Marx överlevde var helt och hållet Engels´ förtjänst. Ständigt denne Engels. Marx och han hade lärt känna varandra i Paris sommaren 1842. Det blev början till en märklig och livslång symbios mellan de två männen. Relationen var ojämlik. Marx var den dominerande parten och exploaterade Engels hänsynslöst, inte minst ekonomiskt. Efter föräldrarnas död blev Engels det nya objektet för Marx utsugning. De behövde varandra på ett förunderligt sätt, som ett par scenkomedianter där var och en oförmögen att uppträda ensam. Tillsammans är Marx och Engels historiens mest lyckosamma artistteam. De plockade lite material här och där, förpackade det och sålde det till världen. Och världen köpte det och betalade för det med sitt eget blod.

I mars 1851 skriver Marx till Engels för att tillkännage att han och Jenny har fått en dotter. Det är parets femte barn, dottern Franziska. Marx klagar: ”Jag har bokstavligen ingenting i huset.” Hans egentliga ärende är som vanligt att be om pengar. Men det hjälpte inte, Franziska dog året därpå. Engels betalade familjen Marx hyror och såg till att de kunde flytta till bättre bostäder på finare adresser. Av allt att döma gav han bort mer än hälften av det han själv tjänade. Han trodde på Marx upprepade försäkringar om att när nästa inkomst kom skulle han reda upp sin ekonomiska situation.

 

 

Engels försörjer Marx livet ut

1863 avled Engels älskarinna Mary Burns. Det höll på att bli slutet på hans partnerskap med Marx. Engels sörjde sin döda älskarinna djupt. Från Marx kommer ett okänsligt brev, daterat 6 januari 1863, där han i förbigående beklagar Engels förlust och sedan raskt övergår till sitt egentliga ärende, att be om pengar. Deras relation blev aldrig densamma igen. Marx okänsliga attityd blev en ögonöppnare för Engels. Plötsligt såg han känslokylan och egoismen hos sin vän. Men han klarade inte att sätta gränser för Marx exploatering.

Ungefär vid den här tiden – Marx var då 45 år – tycks han ha insett att Marx aldrig skulle skaffa sig ett arbete, få någon ordning på sina affärer eller kunna försörja sin familj. Den enda utväg han såg var att betala Marx ett regelbundet underhåll. 1869 sålde Engels sitt företag och kunde tillgodoräkna sig en inkomst på drygt 800 pund per år. Av de pengarna gick 350 pund om året direkt till Marx. Men det räckte inte. Marx fortsätter att leva över sina tillgångar och gör av med minst 500 pund om året. Tiggarbreven till Engels fortsätter att ramla in, och Engels försörjer Karl Marx till hans död.

Gjorde hushållerskan med barn

Den enda proletär Karl Marx lärde känna var hans egen hushållerska, Helen Demuth (1823-1890). I familjen kallades hon Lenchen, och Jenny och Karl Marx hade ärvt henne från Jennys föräldrar. Hon arbetade för kost och logi och stannade i familjen till Marx död 1883. Marx betalade henne aldrig en penny. Hon var älskad av barnen, och hon arbetade hårt, tog hand inte bara om hushållet utan också familjebudgeten som Jenny inte klarade att sköta. Familjen Marx svåraste period var de första åren i London, 1849-1850. De hade vräkts, babyn Guido hade nyss dött och Jenny var gravid igen. Karl sökte tröst hos Lenchen och gjorde henne till sin älskarinna, vilket får sägas vara en bragd i sig när hela familjen levde i två små rum.

Lenchen blev gravid och födde sitt barn den 23 juni 1851. Tre månader tidigare hade Jenny fött sitt och Karls fjärde barn. Lenchens son med Karl Marx fick namnet Henry Frederick Demuth. Marx vägrade erkänna faderskapet. Han var livrädd för att uppgiften om vem som var pojkens far skulle läcka ut och allvarligt skada hans rykte som revolutionär ledare. Han ville framstå som en oskyldig medlem av arbetarklassen som förtrycktes av den styrande klassen. Han tycks ha övertalat Engels att erkänna faderskapet till pojken. Men Engels ville, trots sin svaghet för Marx, inte ta med sig hemligheten i graven. Strax före sin död i strupcancer 1895 skrev han på en papperslapp: ”Freddy är Marx son.”

Pojken var en kopia av sin far. Han placerades i ett fosterhem i arbetarklassen hos en familj vid namn Lewis. Han fick besöka sin mamma men var förbjuden att använda stora entrén. Sin far stötte han bara ihop med en gång, utan att veta vem det var. När Frederick Demuth dör i januari 1929 har hans fars politiska vision förverkligats i Sovjetunionen, och Stalin har just påbörjat sitt folkmord på miljoner människor.

Efter Marx död 1883 flyttade Helen Demuth in hos Friedrich Engels och skötte hans hushåll till sin död 1890. Symbiosen fortsätter. Hon hjälper honom att organisera resterna av Marx litterära verk. Enligt Jenny Marx önskan begravs hon i familjen Marx familjegrav.

Det utlovade paradiset – utan kärlek

Hur kan människor acceptera en lära som drivs av våld och död? Hur kunde Marx och hans revolutionära kolleger så till den grad förblinda människors ögon? Varför tror vi på brutala massmördare? Många anser än i dag att Karl Marx är historiens störste profet. Ett av svaren ligger i hans Messiasliknande uppenbarelse. Han gjorde anspråk på gudomlighet och drog fördel av det tomrum som frånvaron av religion hade skapat i 1800-talets Europa. Han exploaterade skoningslöst de religiösa impulserna och längtan efter andlighet hos sina anhängare. Det han erbjöd var ett substitut för kristendomen, med sig själv i rollen som Messias.

Genom att avskaffa individen till förmån för klassen befriar han människorna från både synd och skuld. Han utlovar till och med ett utopiskt paradis. Det saknas egentligen bara en sak: kärlek. Karl Marx var en utpräglad skitstövel som hänsynslöst utnyttjade alla i sin omgivning. Han lät hellre sina barn svälta än han tog ett arbete, han bedrog sin fru och spred hat, svek och grymhet omkring sig var han än drog fram. Historien är full av skitstövlar som har dyrkats av sin samtid och fortfarande dyrkas långt efter sin död. Hur grova brott mot mänskligheten de än avslöjas med kommer det alltid att finnas människor som försvarar dem och förringar deras brott. Vi förnekar ondskans existens. Den är för hemsk, alltså blundar vi för den. Vi ber om att bli lurade. Vi tigger om att bli bedragna.

Vårt behov av skitstövlar

Hur förklarar man vårt behov av skitstövlar? Det handlar om vårt eviga behov av att bli förda bakom ljuset, att få krypa in i ombonade trivsamma illusioner och slippa se verkligheten. När vi tror på en auktoritet befriar vi samtidigt oss själva från ansvar. Det kan verka trivsamt men är det farligaste man kan ge sig in på. För skitstövlarna själva handlar det uteslutande om de högre målen, ideologin och idéerna. Människorna är av underordnad betydelse. De är bara brickor i ett spel som ska falla på plats och bekräfta teorierna.

Vi ska inte hoppas på skitstövlarnas nåd, för de har ingen. Det vi ska göra är att granska profeterna, ifrågasätta deras auktoritet, ständigt skärskåda deras ”sanningar”. Aldrig ta deras auktoritet för given. Kort sagt lära oss att tänka själva. Att skärskåda profeterna och misstro deras falska budskap kan faktiskt vara en början till att förändra världen.

Litteratur:

Donald De Marco, Benjamin Wiker: Architects of the Culture of Death.

Paul Johnson: Intellectuals.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Ja, det fanns tydligen en hel del likheter mellan dom två olika “profeterna”. Nu förstår jag bättre varför dom har allierat sig tillsammans i vår tid. Både Karl och mohammed är på nåt sätt samma andas barn, trots den långa tidsrymden dem emellan.

    • Peter Holm

      Kanske det, men jag ser fler likheter med Hitler som också “sa” att han var antisemit samt att han också “sa” att han va socialist
      Jag har en stark känsla av att antisemismen hos dom båda herrarna är rökridåer, att det är så i Hitlers fall är jag ganska säker på

    • Peter Holm

      Jag glömde faktumet att båda var av judisk börd! Förmodligen är det samma krafter bakom dom båda gentlemennen

  • Peter Buch

    DET HÆNDER:
    Da nu mine venner- kan tælles på hænder-
    og tæerne på mine fødder ligner pillede para-nødder.
    På grund af alt dette- blandt andet- går jeg så ofte i vandet.
    At gå på vandet har jeg ikke lært-
    det siges jo også at være- ret svært.

    Jeg fatter ikke der skal være – behov av skitstövlar, jeg kender kun til arbejdssko- og støvler og festsko.
    Denne type- skitstövlar- er en ny og anden slags fodtøj, der tillige har andre betydninger end blot typer af fodtøj, jeg ikke kender til- endnu.
    Tak for det.

    Bortset fra det kunne jeg godt ønske mig flere opbyggelige historier, kritik og satire kan være fint, men historier fra det virkelige aktuelle liv hvor gode eksempler vises, er det måske lidt småt med i folkehjemmet for tiden.

  • Den biografin var en ögonöppnare på mig. Jag har alltid trott att Marx i alla fall var en hårt arbetande forskare och att det var Lenin som förvanskade Marx arbete med sin “Imperialismen som kapitalismens sista stadium”. Den boken är så korkad så normala människor inte kan ta den på allvar.

    Men när man läser Kommunistiska manifestet så ser det mer städat ut där. Då har det senare uppdagats för mig att förorden till olika utgåvor som Marx kommenterade var förvånande, för här visar han en helt annan sida än vad själva mainfestet indikerar.

    Det i sig leder till att man sätter ett frågetecken för Marx. Men det här porträttet som du tecknade av Marx förklarar hur han kunde göra dessa kommentarerna till de olika utgåvorna av manifestet. Det är ju sant; En man lär som han lever, och lever han som en skitstövel så kan inte heller hans läror vara annat än skit.

    Tack för den här levnadsteckningen. Många behöver läsa den!

  • Den populärvetenskapliga personskildringen av Karl Marx – som Julia Caesar ger läsaren – ger ett avslöjande bakgrundsmaterial för den som vill ta en titt på ideologin och dess förgreningar. Ord och gärning stämmer inte överens i Marx´ liv och alla hans anteckningar av hat.

    Marx är en falsk profet. Vi har behov av profeter. Men endast sanna profeter med autenticitet. En sann profet kan också med sitt eget liv bekräfta den samhällskritik som framförs, eller den framtidsvision han erbjuder. Profeten – oavsett yrke och profession – prövas alltid utifrån sanningen.

  • Inspiratus

    Jag såg att litteraturhänvisningen hade med Paul Johnssons “De intellektuella”. Ville passa på att rekommendera hans bok “Moderna tider” ! Johnsson är en typ av historiker som vi aldrig ser i det politiskt korrekta Sverige. Rekommenderas!

  • Delicious

    Mycket intressant, tack. Fler behöver tänka själva. Jag ser liknelser hur politikerna lever och vad de förespråkar, det går inte ihop.

  • hans

    Tack för det sammanfattande verket!
    Jag ska spara undan och ge till vänner och bekanta.

  • Vi kan tydligt dra parallellerna mellan Marx och dagens etablissemang, där Marx vredesutbrott har fortplantats till dagens hätska angrepp från kulturmarxisterna, journalisterna och politikerna på folk som hyser avvikande åsikter i vissa kontroversiella frågor, som bl a invandringspolitiken.

    Hela Marx liv med utsugning av pengar från omgivningen ger mig associationer till det högskattesamhälle som våra politiker har skapat. De suger ut oss för egen vinning och spelar godhetsprofeter genom att skänka bort det till grupper som de klistrat på en tycka synd om-gloria.

  • World Forum med Karl Marx.

    http://www.youtube.com/watch?v=GB8VZT_UsE8

  • Jag kan rekommendera JYRI LINA:s bok “Under skorpionens tecken ”
    Där finns hela historien om Marx och vem han arbetade för…….

    • Det är alltid lika rörande med människor som rekommenderar judehatarna. Kanske är det alldeles logiskt att det sker just här? Andra söndagen i rad kommer antisemiterna fram här hos Snaphanen. Nu frågar jag mig på allvar om det är möjligt att undvika. Marx-judarna-kapitalet-mördarna. Ingen förvånas väl länge över hur denna linje ser ut. Nazisterna – nationaldemokraterna- islamisterna ser likadant på saken. I Sverige är allt som man kan förvänta sig. Och från våra danska vänner får vi propåer som pekar i samma riktning: problemen är judarnas fel. De mångkulturella ideologerna är “jjdar” och därför har vi de sociala problem vi har.

      Nå, låt oss tala allvar. Är det så här vi ska diskutera samtiden? Har islamismen och jihad alls något med judarna att göra? Nej, jag tror inte det. Islam befinner sig i en väckelseperiod. Varför alls blanda in någon annan än islams apologeter och profeter? Kanske kan denna madam som varje söndag skriver i Snaphanen förklara hur det hänger samman? Inte ens det tror jag. Hon/han nöjer sig med att röra upp lite i ytvattnet. Någon verklig förståelse är vi inte värda. Vi nöjer oss med rännstenen, pöbelns rop och allt annat som ter sig som oppositionellt.

      I själva verket finns problemet också i detta sätt att beskriva världen. Snaphanen är en viktig sida på nätet. Men damen/herrn som skriver här är en del av problemet.

      Det är måndag imorgon. Sverige är alltjämt ett offer för mångkulturen. Det kan hon/han inte ändra på, oavsett hur många fraser som sprids.

      • Jag vet inget om Juri Lina. Det är möjligt att han hatar judar.

        Men är all kritik av judiska organisationers verksamhet ett uttryck för hat enligt ditt sätt att se på saken? Varför menar du i så fall att judiska aktiviteter är höjda över all kritik? Jag kan hålla med om att vissa har en tendens att skylla allt på judarna, vilket är att göra sig själv liten. Det är ett uttryck för ressentiment. Men man måste väl kunna kritisera judiska organisationer på samma sätt som man kan kritisera muslimska eller kristna organisationer? Är “antisemit” nödvändigtvis ett intellektuellt hederligare begrepp än “islamofob”?

        • Så tager vi lige det obligatoriske reality check endnu en gang:

          Der er 100 gange flere muslimer i verden end jøder – ca. 1,5 milliarder kontra ca. 15 millioner.

          Islam er supremacistisk – jødedommen er ikke, uanset hvilke rabiate minoriteter man kan støve op her.

          Islam er demografisk i vækst, jødedommen er ikke.

          Der pågår ikke en jødisk ‘jihad’ mod Vesten. Der pågår en muslimsk jihad.

          Jøder gør sig ikke evigt og altid uheldigt bemærkede med krav om særbehandling eller offerretorik – i modsætning til gæt-selv-hvem.

          Lille Israel er en demokratisk oase omgivet af primitive, blodtørstige taberlande.

          Enhver kritik der insisterer på det legitime i at kritisere jødiske organisationer og som implicerer en form for ækvivalens mellem islam og jødedommen, uden at gøre opmærksom på disse forskelle i essens og proportioner, er i min bog dybt suspekt og formentlig tegn på en antisemitisk dagsorden.

        • @LFPC

          LFPC skrev: “Enhver kritik der insisterer på det legitime i at kritisere jødiske organisationer og som implicerer en form for ækvivalens mellem islam og jødedommen, uden at gøre opmærksom på disse forskelle i essens og proportioner, er i min bog dybt suspekt og formentlig tegn på en antisemitisk dagsorden”

          Vad kan jag säga? Du genomskådar mig med samma kraft som den spanska inkvisitionen genomskådade sin tids heretiker:
          http://www.youtube.com/watch?v=Tym0MObFpTI

          Allvarligt talat: Jag har inte skrivit ett ord om det du antyder att jag har skrivit. Men du har ju redan facit klart; du har din Malleus Maleficarum på samma sätt som inkvisitorer alltid arbetar. Den attityden utesluter en ärlig debatt. Det är samma attityd som de “politiskt korrekta” har mot sk “islamofober” vilket var min poäng.

          Personligen tycker jag ressentiment och hat är motbjudande oavsett om det riktas mot judar, muslimer, kristna eller andra. Det enda jag har sagt är att judiska organisationer måste kunna kritiseras på samma sätt som andra. Ingen särbehandling för någon, i min bok. Om du lyckas få det till “antisemitism” så säger det mer om dig än om mig.

        • Du har selvfølgelig fuldstændig ret. Jeg ved intet om hvad der virkelig motiverer dig. Jeg må så bare på min side konstatere at 1) åbenlys antisemitisme er kommet frem i mainstreamdebatten de seneste få år, og at det ofte er uklart om vi taler om venstre eller højre, og 2) at de der som dig insisterer på at have reelle motiver glider helt ubesværet ind i denne diskurs ved deres manglende fremhævelse af jødedommens beskedne antal troende, deres indbyrdes splittelse i mange retninger og politiske tilhørsforhold, og manglende forklaring på hvordan så få dog kan udøve så stor en angivelig indflydelse.

          Det er ikke mig der er inkvisitor, men kritikere der insisterer på ikke at være antisemitter der de facto er en del af diskursen ved at ‘glemme’ at fremhæve proportioner, splittelse og dogmatisk essens. Det du kalder inkvisitorisk er bare mit beskedne forsøg på at bringe disse udeladelser ind hvor de hører hjemme, og forhåbentlig være bare lidt med til at få kritikken til at virke så meget desto mere absurd.

        • @LFPC

          Jag tror att du har helt rätt i att det finns många olika inriktningar och åsikter bland judarna. En av mina favorittänkare är Paul Gottfried som identifierar sig själv som etnisk jude. Honom ser jag respektfullt som en av mina läromästare.
          Som ett exempel på vad jag motsätter mig kan jag nämna Barbara Spectre från organisationen Paideia som sade så här:

          http://www.youtube.com/watch?v=Dlic_KYTdx0

        • Arvid Falk

          @ LFPC

          Du har ovan sammanfattat den analys, som den svenska journalistkåren gör, när svenska journalister medvetet döljer invandringspolitikens negativa konsekvenser för svenska väljare.

          De svenskar och danskar, som “insisterer på at have reelle motiver” för att uppmärksamma t.ex. invandrad kriminalitet “glider” (enl. svenska journalister) “helt ubesværet ind i [en rasistisk och främlingsfientlig] “diskurs ved deres manglende fremhævelse af”, att mindre än hälften av invandrarna begår brott. Enl. svenska journalister så är “de virkelig motiverer” ointressanta, som du själv, Steen, jag m.fl. har.

          Kritiker av dagens invandringspolitik kan (enl. svenska journalister) inte förhindra, att vi “glider helt ubesværet ind i [en rasistisk och främlingsfientlig] diskurs”.

          —–

          Det är en bedömningsfråga om t.ex. det är trivialt, att det var European Jewish Congress som genom sin president Jean Kahn tog initiativ till en organisation för en övervakning av medborgarna i alla Europas länder betr. rasism och xenofobi:

          “Commission on Racism and Xenophobia (CRX), established in 1994, and [is] also known as the Kahn Commission”. Kahn-kommissionen efterträddes 1994 av “European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia” (EUMC).

          “The European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia was ..based in Vienna. It grew from the Commission on Racism and Xenophobia (CRX), established in 1994, and also known as the Kahn Commission. The CRX was transformed into the EUMC in June 1998; officially established by Council Regulation (EC) No 1035/97 of 2 June 1997.”/wikipedia

          EUMC efterträddes 2007 av “The European Union Agency for Fundamental Rights (usually known in English as the Fundamental Rights Agency, FRA)” (genom Council Regulation (EC) No 168/2007).

          —–

          PS Vad betyder LFPC?

        • Arvid Falk:

          Problemet med den parallellisering du foretager mellem mine argumenter og svensk mainstreamjournalistik er at den udelukkende går på formen, og ikke de bagvedliggende realiteter. Kort sagt, vores islamkritiske side kan argumentere som vi gør med belæg i islamisk dogmatik og historiske erfaringer med islams konsekvenser på de samfund den kommer i berøring med. Hvorimod påpegelse af jødiske organisationers rolle i multikulturalismens projekt efter min erfaring altid forbigår at prøve at sammenkoble jødedommen med dette projekt. Man konstaterer at der ‘er jøder bag’, og lader det blive derved. På den måde – og det er min påstand – spiller man de facto sammen med regulære antisemitter; man spiller op til fordomme om at jøder er på en bestemt måde, hænger sammen som ærtehalm osv.

          Der er f. eks. en stærkt judeoskeptisk debattør i denne del af blogverdenen der har en fantastisk (og formentlig helt ureflekteret) evne til at switche mellem to måder at anskue jøder på: Den strengt lovreligionsmæssige, eksemplificeret med citater fra Mosebøgerne eller fanatiske minoriteter i dagens jødedom, og så den globaliserede, multikulturalistiske “Jøde” (med hans retskrivning) der har en forunderlig, uforklarlig evne til at få alle andre lokket med på hans rænker. Hvordan hænger disse to helt forskellige betragtningsmåder så sammen? Det får vi aldrig at vide, og det er jo fordi de ikke hænger sammen, men bare er to opportune måder at dæmonisere det mindretal der udgør 1% af det muslimske. Går den, så går den. Og ja, det er min motivfortolkning. Kom med nogle argumenter der forklarer de jødiske multikulturalisters forunderlige magt, og sammenhængen med jødedommen, så har vi en reel debat. Og erkend i samme omgang at jødedommen ikke kan sættes på én formel. Jeg vil påstå at man ikke gør dette, og derfor de facto spiller sammen med dem man påstår ikke at være en del af.

          Lars Findsen på Crack var det nick jeg valgte for år siden på Uriasposten. Det var en reaktion på irritation over nogle udmeldinger som den daværende PET-chef med dette navn kom med, om at “det var vigtigt at man talte i en ordentlig tone” i debatten, eller noget i den retning. For nemheds skyld skriver jeg det bare LFPC her, og så er kontinuiteten også bevaret.

        • Arvid Falk

          @ LFPC

          Tack för svar, LFPC

          Du skriver: “..påpegelse af jødiske organisationers rolle i multikulturalismens projekt efter min erfaring forbigår [altid] at prøve at sammenkoble jødedommen med dette projekt.”

          Bäste LFPC, det är inte svårt, att “sammenkoble jødedommen med dette projekt”, om man informerar sig en del om judendomen.

          “Jewish law compels us to be engaged on this issue“, said Rabbi Steve Gutow, executive director of the Jewish Council for Public Affairs, när han intervjuades betr. “the Progress by Pesach coalition” ansträngningar att åstadkomma en annan -mer välkomnande – invandringspolitik i USA.

          Han citerade “the biblical command that “we must love the stranger, because we were once strangers in the land of Egypt“.

          Rabbi Steve Gutow eller “the Progress by Pesach coalition” riktade sig ingalunda till några “fanatiske minoriteter i dagens jødedom”. “Their main goal is “mobilizing the Jewish community to call for engagement on these issues”.

          (se mitt inlägg nedan 22 March 2011 – 11:33)

          Du skriver: “Kom med nogle argumenter der forklarer de jødiske multikulturalisters forunderlige magt”

          Menar du, att jag ska “förklara” varför främst David Schwartz lyckades åstadkomma en stor debatt i DN (Dagens Nyheter) på sextio-talet i Sverige, som gav upphov till Invandrarutredningen och en totalt förändrad invandringspolitik i Sverige? Ska jag (enl. dig) “förklara” varför Barbara Lerner Spectre – hustru till en rabbin i den Judiska Församlingen i Stockholm – lyckas få loss 5 miljoner från den svenska regeringen och en donation på 2,5 miljoner från familjen Wallenberg som en grundplåt för att etablera PAIDEIA? Ska jag (enl. dig) “förklara” varför Europas ledare i början av 1990-talet var positiva till att European Jewish Congress genom sin president Jean Kahn tog initiativ till en organisation för en övervakning av medborgarna i alla Europas länder betr. rasism och xenofobi? Osv.

          Varför ska jag “förklara”, att man får gehör för sina krav? Frågan är inte retorisk.

          Anser du, att det inte har inträffat, om du inte har någon heltäckande “förklaring” till, varför dessa initiativ och krav inte avvisas av det icke-judiska etablissemanget??

      • Sven Olsen

        Jag har lite svårt att se var judehatet kommer in i Julias artikel – du vill väl inte påstå att juderna är oskyldiga lamm på nåt sätt? de har fel och brister som alla andra. Koncentrera dig hellre på det faktum att Marx och hans lära är orsaken till miljoner och åter miljoner människors lidanden under kommunismen – tidigare i Sovjet – numera bl a i nästan hela Afrika.

        Den sista meningen du skriver innehåller ordet “offer” i samband med Sverige och mångkulturen. Där håller jag med dig, att tänka sig att vi har en statsminister som anser att allt svenskt är barbari och all bra kommit utifrån?? Förhoppnigsvis sitter inte människan kvar så länge till – det är snart läge för honom att utlysa val – förtroendet för ALIancen er ju helt borta.

    • Regimkritiker

      Jo, men vilken sakligt grundad kritik finns det att rikta mot “judarna”? De är välanpassade, sköter sitt jobb, ser till att deras barn gör läxorna och skaffar sig en utbildning samt håller sig borta från kriminalitet. (Däremot finns det all anledning att kritisera Israels utrikespolitik, men det är en separat fråga).

      Med tanke på att det sen tusen år flyter runt en sump av fullständigt psykotiska paranoida konspirationsteorier om “judarna” är det helt rätt att dra öronen åt sig när folk börjar attackera “judarna”.

      Kommunismen och marxismen är en del av “judarnas” stora masterplan, den globala kapitalismen är en del av “judarnas” stora masterplan, FN är är en del av “judarnas” stora masterplan, 9/11-attackerna är en del av “judarnas” stora masterplan, upproret i Egypten är en del av “judarnas” stora masterplan, Aids är framtaget av judiska forskare och är en del av “judarnas” stora masterplan, homosexualitet och gayrörelsen är en del av “judarnas” stora masterplan, bankerna och finanssektorn är en del av “judarnas” stora masterplan, pesten 1350 i Europa var en del av “judarnas” stora masterplan, bildandet av EU var en del av “judarnas” stora masterplan, första och andra världskriget var en del av “judarnas” stora masterplan, Nike, Coca Cola, MacDonalds är en del av “judarnas” stora masterplan. Bla bla bla.

      Förra veckan var det någon stolle här i kommentarerna som påstod att mångkuturen och dess medföljande islamisering av Europa var en del av “judarnas” stora masterplan. Alllvarligt talat. Vilka fakta stödjer dessa påståenden? Hur skulle ett Europa dominerat av islam gynna “judarna”? Sök upp en psykatier som är specialiserad på svåra fall.

      Snaphanen borde stänga av dessa debattörer.

      • Arvid Falk

        Bäste Regimkritiker,

        Du för ett cirkelresonemang. Det ser ut så här:

        “Judarnas stora masterplan” definieras av dig, som ett inflytande av någon enskild jude eller av någon judisk institution/organisation.

        Alla, säger alla, resonemang som i något som helst sammanhang nämner något som helst inflytande av någon enskild jude (eller av judiska institutioner/organisationer) uppfattas därför av dig som ett åberopande av “judarnas stora masterplan”.

        —–

        Du ser, föga överraskande, inga fakta som stöder påståendet om “judarnas stora masterplan”. Givetvis! Självklart! För ingen – utom du (och likasinnade) – har ju på denna blog talat om “judarnas stora masterplan”!

        —–

        Det är omöjligt att bryta sig in i ett cirkelresonemang. Cirkelresonemang är alltid vattentäta – det är därför cirkelresonemang är så tillfredsställande och framstår som så invändningsfria för någon, som för ett cirkelresonemang.

        • Regimkritiker

          Nej inte alls. Naturligtvis finns det t.ex. en judisk lobby som har inflytande över USA:s utrikespolitik. Men det betyder inte att alla bisarra paranoida konspirationsteorier om “judarna” och “judarnas globala makt” har något att göra med verkligheten.

        • Arvid Falk

          Bäste Regimkritiker, tack för svar och tack för din komplettering.

          Du undantar alltså “t.ex. en judisk lobby som har inflytande över USA:s utrikespolitik” från ett cirkelresonemang. Finns det någon annan politisk fråga, där du inser, att en viss uppfattning är den helt dominerande hos den judiska eliten, undrar man..?

          Man måste nog ha rätt stora skygglappar, om man inte noterar det judiska etablissemangets beslutsamma arbete för att åstadkomma en så stor invandring till Västvärlden som möjligt (från Mellanöstern/Afrika/Asien/Sydamerika). Det verkar dock, som du inte har lagt märke till dessa ansträngningar. Det förbluffar, att du inte noterat det, eftersom det inte sällan sker helt öppet. Ngr. exempel:

          “WASHINGTON (JTA) — A coalition of Jewish organizations launched a campaign aiming for “Progress by Pesach” on comprehensive immigration reform.

          On a Thursday morning conference call organized by the Hebrew Immigrant Aid Society, members of the Progress by Pesach coalition said they would be urging President Obama to issue an executive order or other directive to Immigration and Customs Enforcement curtailing the use of raids as a primary tool of immigration enforcement. They also expressed hope for some movement in Congress on the issue, but HIAS President and CEO Gideon Aronoff said the group was not proposing a detailed bill because their main goal is “mobilizing the Jewish community to call for engagement on these issues.”

          Jewish law compels us to be engaged on this issue“, said Rabbi Steve Gutow, executive director of the Jewish Council for Public Affairs, citing the biblical command that “we must love the stranger, because we were once strangers in the land of Egypt“. (min fetstil) The coalition also includes

          the American Jewish Committee,

          the Anti-Defamation League,

          the Jewish Reconstructionist Federation,

          the National Council of Jewish Women,

          the Rabbinical Assembly,

          the Union of Reform Judaism and a number of local organizations.”

          h t t p://jta.org/news/article/2009/01/29/1002624/progress-by-pesach-on-immi gration-reform

          —–

          I denna video så framhåller Barbara Lerner Spectre för ett israeliskt TV-team judars ledande roll för att förändra Europa till en “multicultural mode “. Detta är, som du kan se, Lerner Spectres egen fasta övertygelse och egna ord. (Barbara Lerner Spectres man är rabbin för den Judiska församlingen i Stockholm.)

          Hon säger: “..Europe has not yet learned how to be multicultural. And I think we are going to be part of the throes of that transformation, which must take place. Europe is not going to be the monolithic societies they once were in the last century. Jews are going to be at the centre of that. It’s a huge transformation for Europe to make. They are now going into a multicultural mode and Jews will be resented because of our leading role...” (min fetstil)

          h t t p://videos.wittysparks.com/id/528787955

          —–

          Det judiska och muslimska etablissemanget samarbetar för invandring och mångkultur mot t.ex. Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna osv.

          “If Europe wants to remain true to its ethical and spiritual foundations, it must embrace people from different cultures, religions and ways of life. If not, it will not only fail as a concept, it will lose its soul,” said FFEU President and World Jewish Congress Vice President Rabbi Marc Schneier.”

          “The [Muslim and Jewish] leaders expressed deep concern about the emergence into the political mainstream of extremist parties in many European countries and declared that it was “totally unacceptable” that several of these parties had been accepted by governing coalitions as tacit partners where they are allowed to help shape the agenda.”

          “Promising to press European decision-makers not to cooperate in any way with extremist parties, the Jewish and Muslim leaders vowed: “We will not allow ourselves to be separated, but will stand together to fight bigotry against Muslims, Jews and other minorities. An attack on any of us is an attack on all of us.”

          h t t p://www.ejpress.org/article/49527

          —–

          Det står dig (och andra) givetvis fritt att avfärda den judiska elitens engagemang för en stor invandring (till Västvärlden) och mångkultur (för Västvärlden) som harmlös.

          Men påstå inte, att 1. detta engagemang inte existerar eller att 2. någon som noterar företeelsen skulle vara psykiskt sjuk, paranoid m.m. Jag undanber mig bestämt sådana förolämpningar.

        • Jonny

          Jag skissar lite snabbt och förenklat här…

          Många verkar närmast instinktivt känna obehag om någon ens antyder att
          ( 1 ) Judiska organisationer och ledande företrädare har gett uttryck för att “mångkultur” är en god idé (och att denna anses vara till fördel för den judiska gruppen).
          ( 2 ) Judiska organisationer och ledande företrädare har på olika sätt aktivt arbetat för “mångkultur”.

          Nu är det ju så att (1) och (2) faktiskt går att undersöka [ läs t.ex. programförklaringar och “policies”, debattinlägg, artiklar och böcker ], och att rakt av avfärda (1) och (2) som “antisemitism” är rent nonsens (och i de fall detta görs mot bättre vetande, intellektuellt ohederligt).

          Utifrån (1) och (2) kan man dra slutsatsen att
          ( 3 ) Judiska organisationer och ledande företrädare har bidragit till framväxten av det mångkulturella samhället.

          Att hävda (3) är icke detsamma som att påstå att
          ( 4 ) Judiska organisationer och ledande företrädare är huvudansvariga för framväxten av det mångkulturella samhället (genom att de “styrt utvecklingen”, “utformat och genomdrivit en plan”, etc.).
          [ För mig är (4) ett orimligt långtgående och reduktionistiskt påstående. Dessutom är det problematiskt genom att det s.a.s. är “obevisbart”. ]

          Många, men långt ifrån alla, av dem som tror på (4) anser också att
          ( 5 ) “Judarna” är som kollektiv ansvariga för en mängd problem i världen (förutom mångkultur och massinvandring, brukar också t.ex. “rövarkapitalism” och “samhällets degenerering” ingå).

          Denna åsikt innebär ofta i förlängningen att alla judar, också t.ex. butiksbiträdet Esther och städaren Aaron [ obs: godtyckligt valda namn och yrken ], ses som en del av “problemet”. Här har vi alltså den verkliga antisemitism, som förvånande många vill tillskriva även dem som endast framför (1) och (2).

          Av debatten här på Snaphanen kan konstateras att en hel del människor, medvetet eller omedvetet, tolkar (3) som (4), och att det för vissa räcker med att (1) och (2) antyds i en text för att man skall komma fram till att det egentligen handlar om (4). För ytterligare några räcker det inte med (4) utan man går direkt på (5).

          “Infekterat” är nog en underdrift i sammanhanget…

      • Varulven

        Zionister. Inte riktiga judar. De som utgör sig för att vara judar, och står för denna “stora masterplan” som du kallar det, är i själva verket inte judar på riktigt (se ashkenazi och khazar). De utger sig dock för att vara judar av taktiska skäl, men många av dem hatar i själva verket riktiga judar. I själva verket är de snarare satanister. Det är betydligt mer komplicerat och lömskt än du kan ana, och ganska svårt att försöka förklara. Jag gjorde ett par inlägg under “Bakom maktens ansikten”, se gärna dessa.
        http://snaphanen.dk/2011/03/12/søndagskronik-bakom-maktens-ansikten

        Ett par väckarklockor:
        “How nations die”: http://www.youtube.com/watch?v=iTLB3wFM9nU
        “How zionists divide and conquer”: http://www.youtube.com/watch?v=FJjSzXkm55o

        Här är en judisk rabbin som fördömer zionismen, “Jewish Rabbi: Zionists are Godless Criminal Thugs”:
        http://www.youtube.com/watch?v=T1NLdRVkJiA

        Jag vet att det hela är förvirrande. Har själv fått dessa insikter nyligen. Pusselbitarna ramlar på plats efter hand. Det finns ett antal dolda maktstrukturer som samverkar. Men man måste söka aktivt, och med öppet sinne för att vad du lärt dig tidigare kan vara förfalskad propaganda. Det är en Matrix-värld vi lever i, inget är vad det ser ut att vara. Du lever i en illusion.

  • JensH

    OT

    Gaddafi opsiger nu aftalen med EU om at Libyen skulle bremse den illegale indvandring til Europa:

    http://svt.se/svttext/web/pages/142.html

    Godt gået af Sarkozy og David Cameron!!! Libyen var indtil denne aftale blev indgået hoved-transit landet for denne illegale indvandring til Eurpoa grundet landets tæthed til det Europæiske kontinent.

  • Tony Ingman

    Inte så konstigt då att det finns så många skitstövlar bland kommunistpacket idag, med en sådan föregångare som
    Karl Marx förstår man var dagens rödingar har hämtat sina inspirationer, för visst ser man många likheter.
    Bland annat att kalla lågavlönade vita för “White Trash” som den fähund till jounalist på tidningen Expo så föraktfullt
    gjorde för en tid sedan ,en parasit som tror sig vara förmer än lågavlönade bara för att han kan sitta skriva sin menlösa
    smörja på en skattefinansierad blaska som Expo. Man ser ner på både dom sämst ställda i samhället, och dem som
    lyckats bygga upp ett företag som råkar ge vinst, hellst skulle väl alla företag gå med förlust enligt deras s. k ideologi.

    Ändå är det en stor gåta att nästan alla journalister som väl ändå borde kunna räknas till dom intelektuellas skara har
    svalt denna irrlära med hull och hår, en irrlära som bygger på den stora avundsjukan borde vara stendöd i vår tid

  • tant45

    Tack Julia för ännu en läsvärd o tänkvärd krönika. Ja hur förklarar man vårt behov av skitstövlar? Jag tror ju inte att vi har ett behov att bli förda bakom ljuset, däremot tror jag att de kulturer som haft gud som auktoritet, lätt vill ha auktoriteter i form av olika ledare som leder oss rätt, och som säger åt oss hur livet ska vara.Allt blir ju lättare då-om man inte behöver tänka själv-om man har en instruktionsbok…… Dessa ombonade trivsamma illusioner som du beskriver….Buddister och indianfolk leds ju mycket mer inifrån eftersom deras lära är att uppnå mental o andlig styrka genom att avslöja och upptäcka sig själv. Och så följer de naturens visdom i högre grad. Västerlandet och de muslimska länderna har ju följt Gud och Allah-Bibeln o Koranen. Alltså en uppdiktad värld, en idealiserad värld.
    Naturen har haft en underordnad roll och denna GUD har varit allsmäktig,
    Detta har ju gjort att idealet och det högre målet eller visionen har varit viktigare än verkligheten. Detta har också lett till rädsla och ångest, för tänk om man inte kan lita på Gud eller sina ledare, tänk om de sviker? För min del litar jag nog mera på mig själv, än på ledare och profeter. Om jag sätter egen potatis, är nog chansen större att jag har mat för vintern än att jag ska lita på att ledarna fixar det, eller ber till GUD 5 ggr om dagen att han ger mig mat.
    Men tur nog börjar vi skaka av oss oket från den tiden och börjar förstå nya saker hur livet verkligen fungerar, och då behöver vi verkligen inte nya galna religiösa profeter från österlandet. Marx o Muhammed kan ta varandra i hand och hälsa hem. Deras irrläror hör verkligen inte hemma här och jag hoppas allt fler genomskådar det som varit. Tack för ditt engagemang Julia, fortsätt att sprida sanningen ljus i mörkret!!!

    • “sanningen ljus i mörkret” – så formulerade sig frikyrkans pastorer för 150 år sedan. Menar du att våra samhällens framtid ska byggas på sådana fraser? Eftersom du saknar namn kan jag inte tilltala dig. Och jag antar att du inte heller förväntar dig det. Höj blicken mot himlen och tala med din nya Gudinna! Halleluja.

      • Rickard

        En liten fråga i all ödmjukhet:

        Hur tycker du att våra framtida samhällen sak byggas, vad ska göras för att få det bättre?

  • Mats C

    Nej, Marx var inte en sympatisk familjefar. Men detta är ett sätt angripa personen och inte ideérna.

    Många person som inte är kommunister finner bitar av den marxistiska analysen intressanta.

    T.ex så så gillar nyliberala globaliseringsivrare hur Marx redan i mitten av 1800-talet, beskrev globaliseringens mekanismer och Lars Heedegard, Tryckfrihedselskapeds ordförande, beskrev sig så sent som 2008 stadig som marxist, “i den forstand, at han anvender en marxistisk analyse”
    http://da.wikipedia.org/wiki/Lars_Hedegaard

    Problemet med dagens vänster är de inte speciellt marxistiska. T.ex, uttryckte högersossen Stig-Björn Ljunggren sig så här år 2007 rörande Lars Vilks:

    “Det är därför som svensk vänster, som vanligtvis är de främsta att vara yttrandefrihetens tillskyndare, nu har lite problem med att ta ställning, men slutligen valt att vara kritisk mot Vilks eftersom han inte har tillräckligt med empati för de utsatta. Svensk vänster är rutten. Den är moralistisk, tungsint och har på gamla dagar blivit småreligiös.

    Det var nog bättre på den tiden vänstern läste Karl Marx och analyserade hur materiella krafter drev samhällsutvecklingen framför sig. Då var det lätt att se att samhällen stagnerade därför att samhällsorganisationen inte tillät utvecklingens krafter att få spelrum. Då var det enkelt att se hur religiösa vanföreställningar låste fast folket i fattigdom och förtryck. Att religionen var ett opium med vilken underklassen sövdes.”

    Det är i första hand helheten i Marx teorier som ska angripas, inte personen, även om hans osympatiska sidor kan vara värda att nämna.

  • @Thomas Nydahl

    De mångkulturella ideologerna är “jjdar” och därför har vi de sociala problem vi har.
    Vilka är ideologerna? Kan du namnge de viktigaste som finns i Sverige? Jag frågar av ren och skär okunskap men i sanning helt ärligt. Vilka källor har du för ditt påstående?

    Snaphanen är en viktig sida på nätet. Men damen/herrn som skriver här är en del av problemet.
    Varför betraktar du Julia Caesar som en del av problemet?

    Eftersom jag är född på landet och inte skolad i den intellektuella debattkompetenta kulturen hänger jag inte riktigt med i ditt tänk och ditt sätt att gnälla på Julia Caesar. Skulle du enkelt vilja förklara så att en vanlig bondpojke från Västerbottens kustland förstår vad du egentligen vill med ditt ständiga gnat på din författarkollega? Är det fråga om en politisk skiljelinje, där du står för vänstern/socialismen/kommunismen och Julia Caesar? Jag kan inte se något annat skäl. Möjligen att du förläst dig på NWO och Sions vises protokoll?

    • Dag med flera. Låt mig bara konstatera att ironi är något som inte alltid förstås. Det allvarliga problem jag ville rikta ljuset på, är det som islamister (Mohamed Omar), rättshaverister (Jüri Lina) och antisemiter sysslar med. De hatar verkligen judar och säger att alla sociala problem är deras fel. Nu säger jag inte mer.

      • elwee

        Det var då mycket skitprat för att komma fram till den enkla åsikt som du anför här.
        Nej, ironi kräver kroppsspråk för att fungera fullt ut och det kan forumskommentarer tills vidare inte prestera.
        Därför är ironi på ett forum ganska meningslös om den inte är övertydlig (och därmed tappar sin ironistatus) eller om man underlåter att berätta att det just är ironi.
        Borde inte du veta det om du är en professionell skribent?

  • Mats C

    Så här twittrade en riksdagsledamotför SD, Sven-Olof Sällström den 16 mars:

    ” Delade taxi med Mehmet Kaplan (MP) och Christina Höj Larsen (V) I Bryssel igår. Ingen risk nån blir kissnödig under voteringen idag #svpol 3:16 AM Mar 16th via web ”

    http://twitter.com/SvenSallstrom

    Lite annat läge nu än t.ex veckorna strax efter valet när en person blev knivhuggen för att denne antogs vara SD:are.

    Jag instämmer också med Nydahl´s invändinng mot JC´s anonymitet och anser att denne snart bör komma fram med tanke på vad denne skriver.

  • Nils

    Så Marx var et møgsvin, men Engels var så god som dagen er lang, så hvad kan vi egentlig lære af det?

    Og han var muligvis fuld af vrede og had, men de følelser kunne nok være på sin plads under den tidlige industrialisering, hvor arbejderne blev behandlet som dyr. Senere blev de bevidstgjorte om deres stilling i samfundet og fik bedre kår takket være socialismens fremvækst i Europa, som jo i det store og hele skete under fredelige former. Det VAR faktisk ikke Karl Marx, der slog millionerne ihjel i Sovjet og Kina, og vores velfærdsstater, som vi hæger så meget om, bygger jo på marxistiske ideer.

    Hvor ville vi have været i dag uden Marx og Engels? Still fakking peasants!

    Marx’ eget sørgelige liv burde vel kalde på vores medfølelse og ikke på ja… vrede og had, for så vidt det overhovedet er interessant at beskæftige sig med.

    • Sven Olsen

      Hvor vi ville have väret idag, hvis ikke de to havde eksisteret?? Tja ca 70 år längere fremme i hele östblokken og der havde ikke väret alle problemer i de nu Peking- og Moskvainspirerede voldsregimer i hele Afrika. Men de venstrevredne elementer er stadig som du så pänt staver det “fakking” peasants.

  • Det var ju inte bara Marx som var en skitstövel av guds nåde. Alla stora/kända kommunistiska ledare har varit riktiga skitstövlar, Stalin, Lenin, Che, Castro, Mao, Pol Pot, Mugabe med flera.

  • Sven Olsen

    Tak for endnu en glimrende artikel Julia.

    Det er jo ikke underligt at kommunismen blev som den blev med sådanne svin som grundlagde den.

  • Syvertsen

    Dette er et tabloidstykke. Okay, så Marx var en skitten og modbydelig fyr. Men det forklarer ikke den enorme innflytelsen han har hatt på verden, og det faktum at han har millioner av tilhengere så mange år etter hans død. Forklaring av det fenomenet ville være mer interessant og opplysende enn å prøve å få leseren til å grøsse over Marxs personlige uvaner.

  • Historyman

    @ Nils

    Det er rigtigt Nils, at under den tidlige industrialisering var arbejdsvilkårene i mange lande meget ussle og hårde. England som var det mest industrialiserede land vedtog mange ændringer i deres fattiglov i 1819, 1832. Stemmelovgivning blev ændring 1832(demokrati udvidelse), beskyttelse og forbud imod børnearbejde 1833,1844,1847,1856. Dvs. at der var allerede en bevidsthed om det hårde og usle arbejdsmarked og ændring var på vej. Man forbedrede omsorgen for fattige, man udvidede demokratiet, man forberede arbejdsforholdene, der var ændringer undervej allerede før marx´s skrifter.
    Før Marx og den dialektiske materialisme (marxistisk/socialistisk samfunds analyse) var der allerede bevægelser for reform og ændring af de hårde forhold her tænker jeg navnlig på charter bevægelserne.

    Her hjemme var der mange sociale tiltag i forhold til fattigdom og arbejde efter demokratiet indførsel og før marx`s skrifter blev udbredt i landet.
    Danmark forblev et primært landbrugsland til efter første verdenskrig, man skal op i 30`erne`s første halvdelen, før Danmark var reelt på vej mod at blive et industriland.

    Fantasien om at Marx var afgørende for, at bevidstgøre verden om social uretfærdighed, er derfor lige præcis et ideologisk blålys.
    Det der afgjorde om vi vedblev med, at være bønder(agrakultur) var den teknologiske udvikling, som igen var afhængig af den menneskelige opfindsomhed, snilde og iderigdom. Disse begreber var igen noget Marx ikke forstod en døjt af, hans manglende forståelse af en vares nytte og herligheds funktion, banaliserende han til en fetichgørelse, som han ikke mente stod i mål med produktions omkostningerne. Han begreb ikke ideen om udbud og efterspørgsel, som andet end en funktion af produktions kapacitet(maskiner(investeringer)) og arbejde, hvilket det ikke er. Nye vare skabes ikke, fordi man VED at der er et marked(efterspørgsel), men i HÅBET om af der opstår en efterspørgsel og deraf et marked. Marx kan reelt ikke forklare markeds forandringer, fordi han ikke forstod den teknologisk udvikling.

    Marx prædikende intet andet end økonomisk jalousi og had til mennesker der var mere fornuftige end ham selv. Han ødelagte sin kone Jennys liv. Og han gav ophav til noget der ville udvikle sig til det mest skånselsesløse barbari i verdenshistorien. Marxismen og socialismen/kommunismen var og er umenneskelige onde.
    mvh.
    Historyman

  • Nils

    Historyman, hattedamer til alle tider i al ære, så kan du jo ikke bare se bort fra den politiske bevægelse, socialismen, som Marx og Engels inspirerede til og som er helt afgørende for, hvordan vores stater blev indrettet på godt og ondt. Mest godt og så med visse velkendte vildskud, men altså velfærdsstaten – love it or loathe it but you can’t leave it – den er vel mere god end ond.

    Marx og Engels’ bidrag til verdens ideer var trods alt en forestilling om en bedre og ikke en værre verden. Marx var formentlig et røvhul, og Engels var sikkert en engel – det interessante er dog deres ideer. At skrive sine ideer ned i en bog er en menneskeret. Hvad andre vil bruge dem til er deres sag.

    Vores demokratier blev til under trusler om vold – giv os frihed og rigtig stemmeret ellers går vi amok og ødelægger samfundet. Det var udgangspunktet for fx at indføre almindelig stemmeret i Sverige – det var ikke et politisk resultat, der dumpede ned fra himlen. Det var inspireret af Marx og Engels.

    Still fakking peasants er et citat fra Beatles-sangen Working class hero, hvor John Lennon synger you are still f. peasants as far as I can see – hvormed han ikke mener I er stadigvæk ansat ved landbruget, så vidt jeg kan se, men snarere I tilhører stadigvæk nederste lag af et (feudalt) magthierarki, så vidt jeg kan se.

    I disse år ryger nationalstaten, demokratiet, ytringsfriheden, individets rettigheder og værdighed, velfærdsstaten, kort sagt hele børnehaven ryger ud med badevandet fordi det kræver “globaliseringen” eller hvad det er. Det vi vender tilbage til er det, der var før socialismen nemlig en form for feudalisme.

  • Bjovulf

    Hur skulle Sverige se ut om Sverigedemokraterna fick bestämma?

    http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-ledamot-livstidsstraff-for-upprepa d-misshandel

    Svaret kan finnas i partimedlemmen Kent Ekeroths förslag: Utvisning av dem som begår flera inbrott, 42.800 kronor i kostnad att ta in en anhörig till landet samt ett verkligt livstidsstraff för upprepad misshandel.

    * 4 rekommendationer

    Riksdagsledamoten Kent Ekeroth är säker på att partiets väljare tycker att förslagen är bra.

    – Det är jag helt övertygad om, säger han till DN.se.

    [ Jeg har nu en “lille” mistanke, om der nok er en hel del flere svenskere end bare SDs vælgere, der godt kunne tænke sig at se sådanne tiltag 😉 ]

    Invandringspolitiken och kriminalpolitiken väger tungt i Sverigedemokraternas strategi. Partiets medlemmar har lämnat in några omfattande motioner om detta till riksdagen. Kent Ekeroth är huvudansvarig för dem.

    Samtliga SD-motioner är dömda att avslås av riksdagen, men det är inget som oroar Kent Ekeroth.

    – Så är det alltid med oppositionens motioner, säger han.

    En av motionerna heter ”Utvisning av kriminella utlänningar”, där det bland annat föreslås att den som flera gånger lurar till sig sociala förmåner ska utvisas på livstid.

    [ Interessant, at DN overhovedet bruger så meget plads på SDs forslag ]

  • En mand

    Hej Snaphane kan du finde ud af via dine blogkontakter hvad der er sket med Kitman TV? Denne vigtige informations blog ser ud til at være lukket.

  • Steen, tänkte bara uppmärksamma dig på att chefredaktören för Politiskt Inkorrekt Gustav Janson har avlidit efter en kort tids sjukdom. Du kände honom även som Fenrisulv på Exilen. Vad detta kommer att få för konsekvenser för det mediala landskapet i Sverige vet vi än så länge inte. Men Fria Nyheter har ju nyligen lagt ner och nu riskerar eventuellt PI att också försvinna. I så fall kommer bara Fria Tider finnas kvar som fria oberoende nyhetssidor.

    Robin: Tak. Jeg, jeg kan godt huske ham fra for ti år siden. Det er trist . Ellers beskæftiger jeg mig ikke med PI, og det er helt deres egen skyld, uden at der er nogen grund til at gå i detaljer med årsagerne.

    • En annan nyhetssajt som håller på att segla upp är Västra Götalands Nättidning, vgnt.se. Rapporterar om alla vardagsbrott som gammelmedia tycker är oväsentliga. Bra kommentarsfält med disqus kommentarssystem. Rekommenderas!

  • Historyman

    @ Nils (2)

    Nils, sådan som jeg forstår dig; så tilskriver du de socialistiske bevægelser og deres brug af vold eller trusler om vold, æren for vor nuværende demokrati, ytringsfrihed og det som du kalder velfærdstaten.

    Nej, Nej og atter Nej. Dette er en grundlæggende en forkert antagelse, den rabiate og truende socialistbevægelse var årsag til at en del lande netop ikke fik demokrati. I frygt for den totalitære socialisme var lande som f.eks. Spanien diktaturer i årtier, fordi en gruppe mennesker(nationalister) ville med alle midler undgå det marxistiske helvede. Jeg vil ikke på nogen måde retfærdiggøre diktaturet, men hvis man bare analysere følge virkningerne af den marxistiske ideer, så er der intet godt kommet ud af det.
    I Kina, USSR, Østeuropa, Cuba, Laos, Cambodja, Vietnam virkelig gjordes socialismen og alle steder med vold og undertrykkelse til følge. I lande som Spanien, Chile, El Salvador, og i et utal af 3 verdenslande indførte højre nationale styre, diktaturer i forsøget på at undgå socialismen/kommunismen. Af dette mener jeg, at man kan konkludere, at netop marx`s voldelig revolutions budskab var medskyldig i tidsmæssig udskydelsen af større social retfærdighed og bedre levevilkår.
    Højre nationale (konservative) i 20´ernes og 30`ernes Tyskland så Adolf Hitler som en redningsplanke overfor den fremstormende socialismen/kommunismen. De accepterede hans hysteriske antisemitisme, fordi de troede at de kunne styre ham, de tog fejl, det kostede verden 52 mil. mennesker livet.

    Velfærdsstaten er mere et produkt af effektivt kapitalistisk produktion,(dvs. evnen til at skabe ny og innovative produkter til markedet) end en ligelig fordeling af samfundets goder. For at gøre det banalt, velfærdsstaten i Danmark skyldes mere Ole Kirk Christiansen(LEGO) end socialdemokratiet eller andre venstrefløjspartier. Ligeledes skyldes velfærdsstaten i Sverige mere Svend Wingquist (SKF) end det svenske socialdemokrati. Min påstand er at de bevægelser du så højt besynger intet har opfundet eller ingen arbejdsplads skabt. (Her undtaget de offentligt arbejdspladser, som egentligt bare er produktet af beskatning af private arbejdspladser) De socialistiske bevægelser har ikke tilført reel værdi tilvækst til samfundene, kun fordelt overskuet. Hvis lighed og ensartethed var et mål for lykke, så var 60´ernes og 70`ernes Kina verdens lykkeligste samfund, for slet ikke at tale om 90`ernes aflukkede Nord Korea, hvor man har taget ligheden til sin yderste konsekvens nemlig at man ofre sin befolkning på socialismens hunger alter.

    Mine spørgsmål bliver således:
    Hvilke befolkninger er i dag(2011) de lykkeligste den kinesiske eller den nord koreanske? Hvem har den længste middel levetid af de to befolkninger? Hvem af de to befolkninger for bedst dækket sit daglig kaloriebehov?
    Jeg tror alle ved, at det er Kina der kommer bedst ud af den konkurrence. Kapitalisme er godt, fordi kapitalisme virker. Den skaber noget. Ofte noget nyt.

    Det der kan få nationalstat til at gå i opløsning er en fast politik, der går ud på at opløse samme nations homogenitet(samhørighed, sammenhold og kulturel enhed). Jeg tror ikke på at globaliseringen pr automatik vil føre til nyfeudalisme som du påstår. Faktisk tror jeg ikke på at et samfund kan ”gå baglæns” (dvs. fra et højere civilisations niveau til at lavere civilisations niveau)

    Der er dog ET skræmmende eksempel, nemlig Romerriget. Her blev en højkultur overvundet af civilisatoriske lavere kultur. Dette skyldes folkevandringstiden i det 4 – 6 årh. som forandrede for altid Europa, central statsmagt og lov forsvandt og blev erstattet af stammer og deres love. Samtidig overtog en mellemøstlig metafysisk menneske- og samfunds-opfattelse verden: kristendommen.
    Kristendommen foragtede i århundred derefter, romerriget som et barbarisk og moralsk forfaldent samfund. Og næsten al af antikkens værker gik til, kun i få klostre overlevede skrivekunsten og antikkens verden. Europa gik ind i en mørk og brutal tidsalder der varede ca. 700 år. (fra 4 årh – 12 årh.).

    Det der er at sammenligne i vor tid med romerriget, er det faktum at folkevandringerne igen er i gang(muslimer til Europa). En ny mellemøstlig lov religion (Islam) presser på. Hvis denne religion for overtaget så gå Europa og europæerne en mørk og blodig tid i møde, og den vil vare mere end 800 år.

    Det at du ser vold og trusselen om vold som noget positivt i et samfund, overbeviser mig om at et eller andet er gået helt galt i din historie undervisning. Ligeledes det, at du også benytter marx`s historie inddeling (slavesamfund > feudalsamfund>(industrisamfund/kapitalismen)) skræmmer mig, da marxismens historiske stadie inddeling ikke på nogen måde i dag tages seriøst blandt fag historikere. (undtagelse som E. Hobsbawn og T. Egaleton).
    Den form for historieforståelse er grundlæggende deterministisk. Hvilket historien ikke er. Der er ingen lovmæssigheder i historieudviklingen eller i samfundsudviklingen. Ligeledes underminere du budskabet om, ”at Marx og Engels skrev en bog om en bedre verden” ved at acceptere vold eller trusler om vold. Hvis budskabet er godt og om en bedre verden, ville dette budskab ikke behøve vold som overtaltes form.

    Mvh.
    Historyman