17
sep
Seneste opdatering: 18/9-11 kl. 0110
58 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Nej, det började inte med terrordåden i Norge. Starka krafter har länge velat begränsa allmänhetens möjligheter att komma till tals i tidningssajternas kommentarsfält. Utåt säger sig medieföreträdare vilja ha en dialog med sina läsare. Men de hycklar. Att administrera läsarkommentarer kostar tid och pengar, och det är ingenting som medieföretagen vill betala för. Journalister gillar inte heller att utsätta sig för obehaget att få sina artiklar sågade jämns med fotknölarna av arga läsare. De krafter som vill begränsa yttrandefriheten väntade bara på ett tillfälle. Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge den 22 juli kom som på beställning. Massmorden gav dem exakt det alibi de behövde. Under parollen ”Bort med näthatet” har medias marionettregissörer skridit till verket och ytterligare inskränkt allmänhetens möjligheter att komma till tals i offentliga fora.

Värmlands Folkblad var först i Sverige med att stänga kommentarsfälten, fyra dagar efter terrordåden i Norge. ”Dyngspridarna på nätet göder hat och främlingsfientlighet” anser VF:s chefredaktör Peter Franke.

Sedan har Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen meddelat kraftiga begränsningar i möjligheterna att kommentera på deras nätsajter, framför allt genom minskade möjligheter att skriva anonymt.

Det är slutet på en smekmånad mellan media och läsarna som blev ganska kort. När internet i början av 2000-talet gav möjligheter att kommentera tidningsartiklar såg i synnerhet medias chefer utvecklingen genom nyputsade vinstglasögon och var lyriska. ”Läsarmedverkan” och ”dialog” lät så bra. För en dagspress som kämpar mot sjunkande upplagor och vill slippa förvandlas till döende dinosaurier framstod läsarinflytande som en välkommen räddningsplanka. I tidningshusen hoppades man att det skulle ”stärka tidningarnas varumärken” och ”skapa lojalitetsband” mellan läsarna och den egna tidningen. Riktigt så blev det inte. Internet och bloggvärlden har fortsatt att sopa golvet med dagstidningarna, och upplagorna fortsätter att sjunka. Och journalisterna visade sig vara totalt oförberedda på att de snart skulle vada omkring i en störtflod av arga läsarkommentarer.

Journalister har aldrig blivit emotsagda

Journalister är en yrkesgrupp som aldrig tidigare har blivit emotsagd av sina avnämare. Det enda veto mediekonsumenterna har haft tillgång till har varit att säga upp tidningsprenumerationen och tv-licensen, i övrigt har man fått gapa och svälja. Sedan evighetens begynnelse har makten över ordet varit förbehållen en liten klick som har haft privilegiet att fritt formulera sig offentligt. Med självklar rätt har de lagt beslag på tolkningsföreträdet och slagit fast för oss andra vilka åsikter som är de rätta.

Denna elit har haft obegränsad tillgång till medias kanaler och oinskränkta möjligheter att trumpeta ut sina budskap. Om de någon gång stött på motstånd har det på sin höjd rört sig om lite noga utvalt och betydelselöst gläfs från i förväg godkända proffstyckare på tidningarnas debattsidor. Och möjligen någon välregisserad debatt i form av föga trovärdigt spel för galleriet i riksdagens kammare, där annars förkrossande enighet har rått om det mesta. I den händelse makteliten har haft en rudimentär susning om att deras agenda och åtgärder kan väcka känslor och reaktioner hos vanligt folk har den i varje fall sluppit att möta dem öppet. Därigenom har den ostört kunnat fortsätta leva i villfarelsen att dess egna åsikter är de enda som existerar. Här finns grundorsaken till en förbluffande tondövhet inför reaktionerna från allmänheten.

Internet har förändrat allting

Internet har vänt upp och ner på allting och ställer journalisterna inför något historiskt nytt – en opposition. Där vanliga människor tidigare har varit tvingade till tystnad har internet gett dem röst. Inte nog med det: folk använder sig av de möjligheter som nätet ger dem. För journalister och andra i den politiskt korrekta makteliten är det chockartat.

”Läsarkommentarerna har i många år varit heta potatisar internt och reportrar har ifrågasatt varför de ska behöva finna sig i att de själva, och personer som de intervjuat, angrips med råa tillmälen direkt under artiklarna. Andra har menat att journalisterna har sig själva att skylla, eftersom de så sällan själva gått in och diskuterat med läsarna och därmed inte bidragit till att höja nivån”

skriver Anders R Olsson, författare och journalist med yttrandefrihet som specialområde, i en debattartikel med rubriken ”Även det stötande förtjänar skydd” på Svenska Dagbladet Brännpunkt.

”Näthatet” en berättigad reaktion

Det är nu inte så enkelt som att det bara handlar om att journalisterna inte går in och diskuterar med läsarna. Det som kallas ”näthat” är till stor del allmänhetens berättigade reaktion mot årtionden av vilseledande och politiskt korrekt propaganda förklädd till journalistik, mot ett inavlat debattklimat och enkelriktade maktstrukturer som många människor i dag känner sig totalt överkörda av. Allt fler genomskådar medias mörkläggning och lögner, allt fler har helt enkelt fått nog av att dagligen manipuleras och få politiskt korrekta bluffuttalanden serverade rakt upp i ansiktet. En nätkommentar av signaturen Johannes Brahe på bloggen Politiskt Inkorrekt uttrycker vad det handlar om:

”De som på allvar vill påstå något sådant infantilt som att bara sverigedemokrater står för de politiskt inkorrekta inläggen i debattfälten ska inte glömma att den decennielånga opinionsbildning, vänster- och invandringspropaganda som media, inkl SVT, hittills har fått köra oemotsagda har varit långt ifrån folkligt förankrad och representativ. Det är verkligen inget konstigt att allmänheten reagerar på vad den matas med i media. Allt fler människor genomskådar det politiskt korrekta svamlet, vilseledandet, lögnerna.”

Behändiga slaskdiagnoser som befriar från ansvar

Ordval är intressanta. När journalisterna konfronteras med folklig vrede kallas det ”näthat”. Ordet är liksom ”islamofobi” behändiga slaskdiagnoser och etiketter som gör det möjligt för journalisterna att distansera sig från de underliggande problemen genom att göra systemkritiker och andra med ”fel” åsikter till en särskild sorts hatiska och föraktliga människor. Sådana begrepp har dessutom fördelen att de befriar journalisterna från ansvar. De slipper reflektera över orsakerna till att ”näthatarna” är förbannade och behöver aldrig drabbas av den besvärande insikten att läsarnas/lyssnarnas/tittarnas vrede är en adekvat reaktion på vad de själva ger ifrån sig.

Anders R Olsson i Svenska Dagbladet igen:

”Det hätska tonfallet i till exempel artikelkommentarer beror oftast på frustration: över att ingen bryr sig om vad man säger, över att det aldrig blir någon dialog.”

Att få nätspyor över sig

Vad man kan och inte kan skriva på nätet är ingen okomplicerad fråga. Varje gång någon formulerar sig väcker det känslor och reaktioner hos någon annan. Det är ett existentiellt grundvillkor, ingenting som bara gäller på internet. Det finns en grupp riktigt hätska kommentatorer med nolltolerans mot alla andra åsikter än sina egna och med främsta mål att kränka och utropa andra till idioter. Själv har jag, förutom de obligatoriska tillmälena rasist och främlingsfientlig, blivit kallad högerextrem, populist,

Ku Klux Klan, hagga, jude, sionist, sodomitkramare och nekrofil. Jag har fått veta att allt jag skriver är skit och blivit beskylld för att vilja utrota varenda människa på jorden. Bland annat. Det är inte roligt att bli nedkletad med invektiv, det vet alla som någon gång har fått nätspyor över sig. Men invektivspridarna är ingalunda i majoritet bland nätkommentatorerna, och någonstans har vi ett val: att slå vakt om yttrandefriheten, till priset av att stå ut med en del okvädingsord. Eller att börja tumma på den, och därmed på demokratin. Ingen kan säga att någon annans känslor eller åsikter är fel. Men var och en har ett ansvar för hur man uttrycker sig.

Anonymitet kan vara skillnaden mellan liv och död

Journalisters uttalanden kan vara oerhört avslöjande. I SVT Debatt den 1 september yttrade Aftonbladets debattredaktör Karin Magnusson följande minnesvärda ord:

”Om man har så svårt att stå för sina åsikter med namn kanske man ska överväga att skaffa sig en annan åsikt.”

Den som själv aldrig tar några risker genom att avvika från mainstreamparadigmet har givetvis inga problem med att exponera sig under eget namn. I Karin Magnussons värld verkar åsikter vara ett slags chica accessoarer som man byter lika geschwint som man byter handväska – inte något som växer fram ur en långvarig process av tankar och erfarenheter. De som blankt avfärdar behovet av och rätten att uttrycka sig anonymt demonstrerar en aningslöshet på gränsen till medvetslöshet. Möjligheten att skriva anonymt kan faktiskt innebära skillnaden mellan att dö eller att få fortsätta leva. Har de upprepade dödshoten mot Kurt Westergaard, Lars Vilks, Salman Rushdie och alla dödsoffer för den iranska fatwan mot hans bok ”Satansverserna” redan fallit i glömska?

Statsministern sanktionerar våld mot oliktänkande

Sverige är redan ett samhälle där mycket otäcka saker händer människor som inte bekänner sig till de ”rätta” åsikterna: misshandel, hot, att få fönstren krossade och väggen nedklottrad i sin bostad eller bli utsatt för försök till mordbrand, att bli motarbetad i eller få sparken från jobbet, få yrkesförbud, bli utesluten ur facket, bli utfrusen ur sitt sociala nätverk eller att ens barn blir utsatta för hot eller annan skada. Landet leds som bekant av en statsminister som offentligt sanktionerar våld och trakasserier mot oliktänkande.

”Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.” (Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) kommenterar våldsdåd mot Sverigedemokrater vid ett framträdande i Malmö den 14 september 2010.)

Mer av debatten kommer att ske anonymt

Kim Möller, bloggaren bakom Uriasposten,förutser i en artikel i Jyllands-Posten (ej på nätet, scroll lidt) att debatten i ökande utsträckning kommer att ske anonymt:

”Jeg lever på en hemmelig adresse og kender til presset, men hvis konsekvensen af at ytre sig i debatten er, at man uforvarende kan blive kædet sammen med en massemorder, er det betydeligt lettere at diskutere anonymt” siger Kim Møller .
”Hvis jeg havde vidst for 10 år siden, hvad jeg ved i dag om de mange konsekvenser af at debattere åbent, ville jeg have valgt at debattere anonymt.”

Anonymiteten kan handla om att få behålla jobbet eller att ens barn inte ska komma till skada .En intensivvårdsläkare skriver under signaturen Ivadr i en kommentar på Politiskt Inkorrekt om hur invandringen förändrar sjukvården:

”Jag är, som signaturen antyder, intensivvårdsläkare och har sett mycket av detta. Man är som Iva-doktor auktoritär då vi besitter kunskap som folk inte kan ta in via internet för exempel. Dock ser jag en tendens till ökning av gap- och skrikpatienter med anhöriga som gapar än mer. Krav finns, som ibland är orimliga. För dagen har vi en ganska ung invandrargeneration, men då dessas föräldrar blir i behov av avancerad vård kommer problemen att öka. I dagsläget är en stor andel intensivvårdspatienter av yngre ålder som råkat ut för akut trauma att härleda till just invandringen. Det är skott/knivskador. Överfall/misshandel. Balkongfall etc. Både gärningsmän och drabbade kan relateras till nybyggare. Vi handlägger också havande kvinnor med smärtlindrande epiduralbedövning och beredskap för kejsarsnitt. Inte sällan ställs det krav på att narkosläkaren ska vara kvinna och det kan ibland anta orimliga proportioner med oerhörd aggressivitet.

Alla mina kollegor vet detta och tycker sannolikt innerst inne som jag, men det skulle de aldrig visa offentligt. Om mitt landstings ledning skulle läsa detta och härleda det till mig skulle jag sannolikt avskedas. I takt med detta släcks debattmöjligheterna på nätet ned för dem som inte vill, eller kan skriva under med eget namn. Hade jag gjort det hade mitt hus skadats, mina bilar slagits sönder och mina barn hotats. Anonymitet är ibland ett måste för att kunna uttrycka sig utan risk för repressalier.”

Unga kvinnor mest positiva till läsarkommentarer

En majoritet av läsarna vill kunna kommentera på dagstidningarnas nätsajter. Det visar en undersökning som Svenska Dagbladet har låtit Sifo göra.

En majoritet av de tillfrågade, 51 procent, anser att läsarkommentarerna är viktiga. Mest positivt inställda är unga kvinnor i åldern 15-29 år. 67 procent i den gruppen tycker att läsarkommentarer är viktiga, jämfört med 53 procent av männen i samma ålder. Det är alltså inte främst arga skalliga unga män boende i glesbygd som tycker att nätkommentarer är viktiga. Pensionärer är en annan stor grupp som uppskattar kommentarsfälten, mer än medelålders personer. Ett intressant resultat är att arbetslösa, lågutbildade, arbetare och offentliganställda tycker att läsarkommentarer är viktiga i större utsträckning än högutbildade, egenföretagare, tjänstemän och privatanställda.

”En kvalificerad gissning är att folk med högre utbildning och status i samhället upplever att de redan har möjligheten att komma till tals. För människor med lägre status blir kommentarsfälten däremot en viktig plattform för att göra sin röst hörd” säger medieforskaren Sofia Mirjamsdotter.

Det handlar om makt

Undersökningens resultat styrker vad nätdebatten ytterst handlar om: makt. Det är i första hand de grupper av invånare som tidigare inte har fått göra sina röster hörda som har fått kanaler genom internet. Journalister erkänner inte gärna sin makt utåt, ibland inte ens för sig själva. Däremot använder de sig gärna av den för att tvinga fram politiska beslut eller åtgärder som sammanfaller med deras egna politiska åsikter och som de följaktligen själva tycker är bra. När ett journalistdrev har fått upp vittringen av blod går ingen säker.

Makt har en tendens att vara vanebildande, ingen lämnar den ifrån sig utan strid. Men hur använder journalisterna sin makt? De om några borde vara yttrandefrihetens främsta banérförare. Det fria ordet är trots allt grunden för deras levebröd. Men svenska journalister har för länge sedan abdikerat från sitt professionella ansvar som den tredje, granskande statsmakten. Istället har de blivit den politiska maktens lakejer som förmedlar vad politiker, lobbyister och andra maktgrupperingar i samhället säger åt dem att förmedla. Utan benäget bistånd från media hade regering och riksdag aldrig lyckats genomdriva den samhällsförstörelse som fyrtio års massinvandring har inneburit. Journalisterna har lydigt stämt in i mångkulturalismens hallelujakör och bär därmed ett mycket tungt ansvar för de enorma problem som det mångkulturella Sverige brottas med i dag.

Om man lägger på locket kokar det över

All erfarenhet från totalitära diktaturer visar det lönlösa i att ta ifrån människor deras åsikts- och yttrandefrihet. Till slut bryter sanningen igenom, det gör den alltid. Men Sverige vore inte Sverige om inte åsiktseliten skulle ta sig rätten att köra några förväntade extravarv och upprepa historiska misstag. Kanske intalar de sig att Sverige är undantaget från alla regler som gäller alla andra länder. Antagligen är de de enda som kommer att bli förvånade när resultatet visar sig. När innehållet i en kastrull kokar för fullt vet varenda husmor vad som händer. Om man lägger på locket kokar det över. Om man svetsar fast locket har man en explosion att se fram emot. Ett samhälle där kanaler för åsiktsyttringar och diskussioner täpps till och tystnaden breder ut sig är det farligaste av alla.

Signaturen Markus skriver i en kommentar i Svenska Dagbladet:

”Är det inte alltför uppenbart att de som i “toleransens” namn vill tysta
det legitima, civiliserade meningsutbytet som skett här saknar tilltro
till demokratin som system? Om de betraktar engagerade medborgare som
diskuterar och kritiserar samhällsutvecklingen som ett hot, vad säger
det om dem? Deras eget språkbruk visar att de själva inte är alltför
oroade av tonen i det offentliga samtalet. Är det inte snarare så att de
vill slå vakt om sin makt, sitt åsiktsmonopol?”

Med ett glas champagne vid poolkanten

Det just ambitionen att tysta åsikter som avviker från deras egna som är drivkraften för dem som vill begränsa yttrandefriheten. Man kan tycka att den maktelit som har tvingat på den övriga befolkningen sin mångkulturalistiska utopi borde vara nöjd. Man kan tänka att den har uppnått sitt mål och förnöjt kan luta sig tillbaka med ett glas segerchampagne vid poolkanten i Bromma eller i bostadsrätten på Södermalm, där journalisterna trängs som bin i en bikupa. Efter fyrtio års påtvingat samhälleligt högriskexperiment kan både de och vi andra dagligen betrakta resultatet i form av våldtäkter, mord, heders- och skambrott, rån, våldtäkter, misshandel, mord, stenkastning på polis och räddningspersonal, anlagda bilbränder och skenande socialbudgetar i kommunerna. Vi ser ett land där otryggheten och rädslan ökar för varje dag. Så här blev det, det var så här de ville ha det.

Just den här gruppen borde inte vara de som är i mest överhängande behov av att få lufta sina åsikter. Men det råkar vara de som har tillgång till medias alla kanaler, och där fortsätter de oförtrutet att pracka på allmänheten sina dogmer och lika energiskt fördöma och stigmatisera alla som inte delar dem.

Från murvel till högstatusyrke

Hur blev det så här? Som vanligt behöver man gå tillbaka till decenniet då allting hände, 1960-talet, för att hitta ledtrådar. Journalisterna är en yrkesgrupp som har förändrats kraftigt under bara några årtionden. Fram till 1960-talet var de ”murvlar” som inte hade särskilt högt anseende – med undantag för de verkliga stjärnpublicisterna. Utbildning ansågs inte vara nödvändigt, att skriva var en talang som inte kunde läras in. Men 1962 förstatligades journalistutbildningen vid journalisthögskolornas föregångare, journalistinstituten. Den statliga utbildningen lade grunden för den likriktning som i dag tydligare än någonsin präglar journalistkåren. Alla stöptes i samma form.

Journalistyrket förvandlades till ett akademiskt högstatus- och höglöneyrke, en utveckling som förstärktes av televisionens frammarsch på bred front. I var mans hem kunde nu livs levande journalister beskådas i tv-rutan. Det gav yrket en ny kändisstatus och glamour. Där, i mitten och slutet av 60-talet, inleddes journalisternas fjärmande från den allmänhet som de skriver för, ett fjärmande som bara har accelererat med åren. En majoritet av de blivande journalisterna kom från välbärgad överklass- och medelklassbakgrund, men många i de utexaminerade journalistkullarna har gjort en klassresa som de numera har glömt.

De som protesterade mot makten blev själva makten

De nyutexaminerade journalister som i slutet av 1960-talet strömmade ut från den statliga journalistutbildningen ingick i 68-generationen, fyrtiotalisterna som surfade fram på en fantastisk våg utifrån den plattform som folkhemmet erbjöd. Sverige var rikt, sedan andra världskrigets slut 1945 rådde nästan oavbruten högkonjunktur. För första gången fick arbetarklassens barn möjlighet till högre utbildning på bred front. Allting andades framgång, optimism och framtidstro.

Men trots att den här generationen mer än någon annan kunde skörda folkhemmets frukter gick de till våldsamt angrepp på samhället. Deras kritik kom från vänster och hamrade ursinnigt och i ett ställföreträdande fadersuppror på en stagnerad och betongartad socialdemokrati som suttit alltför länge på makten. Så hände det egendomliga att de unga revoltörer som protesterade mot makten omärkligt och så småningom själva kom att utgöra denna makt. Fyrtiotalistgenerationen har cementerat fast sig själv på maktpositioner och tagit för sig av allt med den största självklarhet. Självinsikten imponerar inte – många anser sig fortfarande vara vänster och radikala upprorsmakare alltmedan de korkar upp årgångsvinet ur vinkällaren eller putsar mässingsdetaljerna på tremiljonersbåten. Den revolutionära glöden har skrumpnat till en förlegad åsiktsrelik, och ansträngningarna verkar nu mest handla om att slå vakt om de egna privilegierna.

En grandios självbild

Dagens journalister är en social, politiskt och åsiktsmässigt homogen grupp som avviker väsentligt från den allmänhet de vänder sig till. Politiskt står mer än hälften av journalisterna långt mer till vänster än genomsnittet svenskar. Var fjärde journalist sympatiserar med miljöpartiet. De bor bättre, ofta i bostadsrätt eller villa. De tjänar mer pengar. De har alltmer smält ihop med och kommit att identifiera sig med en välmående övre medelklass. Den mångkultur som de officiellt vurmar för med sådan entusiasm väljer de nogsamt bort i sina egna liv.

Hos många journalister finns en grandios självbild, som har sin motpol i ett illa dolt förakt för den allmänhet som emellanåt går under beteckningen ”pöbeln”. Som journalist exponerar man sig skoningslöst med varje ord, mening och bokstav som man skriver eller yttrar. Det är en utsatthet som utövar något slags magisk dragningskraft just på grandiosa personligheter – de tycks lockas av balansgången på slak lina och njuta av exponeringen. Den grandiosa självbilden är ett försvar mot utsattheten, men under buffelhuden finns ett mycket sårbart ego som vederbörande med all kraft värjer sig mot att få kontakt med.

I hårda redaktionsmiljöer med tuff jargong svärs det ve och förbannelse över läsarna/lyssnarna/tittarna som har mage att kritisera journalisternas arbete. Där är just grandiositeten ett skydd mot alla former av ifrågasättande eller kritik, som upplevs som en outhärdlig kränkning av den egna självbilden.

Journalisterna mår dåligt

Om man lägger örat mot marken blir det tydligt att det inte bara är mediekonsumenterna som mår dåligt av hur journalisterna sköter sitt arbete. De mår dåligt själva också. De ska rapportera något helt annat än vad det svenska folket upplever i sin vardag. Men vem har bestämt det? Och varför gör ingen uppror? Att överbrygga en sådan spricka går inte i längden. Det hörs att många går på fälgarna och är totalt nednötta av politisk korrekthet. Grandiosa försvar räcker inte alltid mot självföraktet. Svenska journalister kommer förr eller senare att bli tvungna att ta sitt professionella ansvar och rapportera sanningen, korrekt och allsidigt. Om de är kloka ser de läsarna som sina bundsförvanter i den utvecklingen.

Professor Birgitta Almgren som forskar om östtyska Stasis spioneri 1949-1990 och i dagarna har kommit ut med boken ”Inte bara spioner…” skriver i en artikel på DN Debatt:

”Att kväva alla frågor genom en tystnadens mantel fungerar inte. Förr eller senare bryter lögnkonstruktionerna samman.”

Alla journalister borde ha de orden broderade i korsstygn ovanför datorn.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

0 0 votes
Article Rating


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest

58 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Nesse
Nesse
12 years ago

Tack för en mycket intressant artikel. Jag tror dock du har fel i följande: Det hörs att många går på fälgarna och är totalt nednötta av politisk korrekthet. Grandiosa försvar räcker inte alltid mot självföraktet. Svenska journalister kommer förr eller senare att bli tvungna att ta sitt professionella ansvar och rapportera sanningen, korrekt och allsidigt. Jag tror faktiskt att de är kapabla till att tro på två motsägande åsikter samtidigt och att de inte har några som helst betänkligheter vad gäller att ljuga. Därför att logik, empati och stränghet inte har någon som helst betydelse för dem. Journalisthögskolan och en… Read more »

Tony Ingman
Tony Ingman
12 years ago

Nu har polisens så kallade Ikaros lista återigen avslöjat den brottsbenägenhet bland invandrare, av dom 19 absolut grövsta förbrytare är det 3 med Svensk namn, resten kommer utifrån?? Likadant på Danskarnas motsvarighet av av 29 st var endast 2 danskar., resten var import. Men ändå ramlar inte poletten ner hos Reinfeldt, istället för att se dom stora problemen med massinvandring, är han beredd att låta nya horder av bidragssnyltare urholka det Svenska sociala systemet. Det måste vara något som inte stämmer i dom övre regionerna hos den mannen, hans despotiska beteende vittnat om att han hyser ett grovt förakt för… Read more »

Robin Shadowes
Robin Shadowes
12 years ago
Reply to  Tony Ingman

Schweinpelz hade verkligen rätt. Utvecklingen har kommit utifrån.

Naivtive
Naivtive
12 years ago
Reply to  Robin Shadowes

Men avvecklingen kommer inifrån

AWSvensson
AWSvensson
12 years ago

Från att har varit nyhetsrapportörer så har journalister blivit en lobbygrupp för egna och påtvingade åsikter. Om en journalist skriver en uppenbar lögn så uppfattar i varje fall jag detta som att han tro att jag är idiot. Är det han tro då är det helt klart vem som är idiot.

Victor
Victor
12 years ago

Jeg kan se, I endnu ikke har bragt resultatet fra valget i Berlin i går.

Die Frajheit fik 1,00 pct
Pro Deutschland 1,2 pct

Big – AKPs tyske aflægger – fik 0,5 pct.

Beundrare
Beundrare
12 years ago

Verbal kritik, ifrågesättande och argumentation på internet kallas hat. Våld på gatorna kallas pojkstreck. Proffstyckaren Lena Sundström varnade tidigare för främlingsfientlig retorik. Egentligen har hon med sina kollegor sedan länge anammat en viss retorik, en svenskfientlig retorik. Sanningen är det enda de borde förmedla istället för att yra på om retorik. It takes one to know one!

Kenneth Karlsson
Kenneth Karlsson
12 years ago

Inskränkandet av kommentarsmöjligheterna är en kombination av ovan beskrivna tillstånd och en plötslig uppdykande moralpanik efter Breivik. Till och med en sådan blogg som Axess började snacka om att se över kommentatorsmöjligheten. Bra att du är tillbaka Julia! Du har varit saknad.

trackback

[…] till likgiltighet mot de egna? Allra UnderdånigastCamilla Läckberg kallar SD varböld SnaphanenSøndagskronik: Locket på tryckkokaren Russia TodayRTnews: UK's forgotten terror suspects lost in legal black holeRTnews: Billionaire […]

elwee
elwee
12 years ago

Som det är nu så är det viktigaste att få ut sanningen till medborgarna. Den sanning som gammelmedia, politiker och kulturmarxister med näbbar och klor kämpar för att dölja. Massinvandringen är ett monumentalt misslyckande och det är skattebetalarna som står för notan. Dessutom är notan en väl bevarad statshemlighet. Sanningen kommer fram till slut, det har den alltid gjort, men det går för sakta; för stora värden går förlorade under tiden och missförhållanden blir allt svårare att rätta till. Så, vänner av Sverige, se till att sprida kunskapen om Snaphanen, om Politiskt Inkorrekt, om Fria Tider, osv. Även Newsmill har… Read more »

trackback

[…] Denna elit har haft obegränsad tillgång till medias kanaler och oinskränkta möjligheter att trumpeta ut sina budskap. Om de någon gång stött på motstånd har det på sin höjd rört sig om lite noga utvalt och betydelselöst gläfs från i förväg godkända proffstyckare på tidningarnas debattsidor. Och möjligen någon välregisserad debatt i form av föga trovärdigt spel för galleriet i riksdagens kammare, där annars förkrossande enighet har rått om det mesta. I den händelse makteliten har haft en rudimentär susning om att deras agenda och åtgärder kan väcka känslor och reaktioner hos vanligt folk har den i varje fall… Read more »

Allan Hansen
Allan Hansen
12 years ago

Fik du læst: Her er Nordsjællands nye folketings-medlemmer Sanne Salomonsen indviede center for hjerneskadede børn Se tallene: Sådan stemte din valgkreds Helle Thorning-Schmidt: Vi gjorde det En blot 13-årig pige blev mandag aften særdeles groft sex-krænket af fire unge indvandrerfyre i 18-års alderen. ArkivfotoFire indvandrerunge bag groft sexovergreb på 13-årig pigeCarsten Pedersen Tip en ven Udskriv Del En blot 13-årig pige blev mandag aften udsat for et meget ubehageligt sex-overgreb af fire tyrkisk udseende indvandrerfyre i 18-års alderen, oplyser Nordsjællands Politi tirsdag til Lokalavisen/Helsingør. Helsingør Station lå øde hen Den 13-årige pige var mandag aften cirka ved 20.30-tiden stået af… Read more »

Nils Dacke
12 years ago

Välkommen tillbaka, Julia. Vi är många som har saknat dina skarpa och insiktsfulla analyser. Idag har du åstadkommit ännu en fullträff.

trackback

[…] Läs hela artikeln och fortsättningen på Snaphanen.dk Like this:GillaBli först att gilla denna post. […]

TD
TD
12 years ago

Jeg havde på nuværende tidspunkt forventet et par indlæg fra Snaphanen omhandlende Danmarks-bashing fra svenske medier, vedrørende at DF var gået tilbage, og at vi har fået en rød regering… De politisk korrekte må jo være lykkelige på den anden side af sundet.

Peer Pedersen
Peer Pedersen
12 years ago
Reply to  TD

Skulle man uppmärksamma svensk medias Danmarks-bashing, då hade man antagligen fått starta en separat blogg för detta ändamål.

Vad man i Sverige håller på med är i paritet med det Israelhat Arabiska tidningar dagligen svämmas över med, allt för att hålla hatet levande och fokusförskjuta den egna befolknings uppmärksamhet från de egna eländiga förhållanden.

Utlandssvensk
Utlandssvensk
12 years ago

Välkommen åter, Julia! Jag har saknat dina krönikor. Själv har jag i princip gett upp hoppet vad gäller Sverige men istället för att proklamera mina svartsynta åsikter tänkte jag försöka pigga upp alla med ett litet exempel från europas friskaste demokrati, Schweiz. Så här låter det när chefen för motsvarigheten till Migrationsverket i Schweiz uttalar sig angående asylsökande från Nigeria: ““They’re not coming here to seek asylum but to do illegal business,” Alard du Bois-Reymond, new director of the Federal Migration Office, told the NZZ am Sonntag newspaper, referring to applicants from Nigeria. “Many of them drift into petty crime… Read more »

Rune
Rune
12 years ago
Reply to  Utlandssvensk

““They’re not coming here to seek asylum but to do illegal business,” Alard du Bois-Reymond, new director of the Federal Migration Office, told the NZZ am Sonntag newspaper, referring to applicants from Nigeria. “Many of them drift into petty crime or deal drugs. That’s a sad fact.” As a result, his office wants to set up a task force, which will include federal and cantonal officials, to try to figure out how to speed up the return of rejected asylum seekers to Nigeria. It intends to present a package of measures in the summer. Längre ner i samma artikel kan… Read more »

Maja Dacke
Maja Dacke
12 years ago
Reply to  Rune

Men Rune, är du säker på att det var på engelska?

Använd Google Translate eller ..?

Rune
Rune
12 years ago
Reply to  Maja Dacke

Engelska eller portugisiska? Utländska var det i alla fall och ingen begriplig svenska. Ett “hoppa över stycke” som kunde ha innehållit intressant information.
Google translate tror jag inte på. Min erfarenhet av översättningsprogram är att sådana översättningar blir skeva och missvisande.

Utlandssvensk
Utlandssvensk
12 years ago
Reply to  Maja Dacke

Rune, Här kommer min översättning till Svenska: De kommer inte hit för att söka asyl utan för att syssla med brottslig verksamhet, säger Alard du Bois-Reymond, ny gereraldirektör för Migrationsverket i Schweiz, till tidningen NZZ (ungerfär motsvarande DN i Sverige men inte PK) angående asylsökande från Nigeria. Många av dem glider in i vardagsbrottslighet eller droghandel. Det är ett tragiskt faktum. Som ett resultat av detta vill myndigheten sätta upp en särskild insatsgrupp, som ska inkludera tjänstemän från olika myndigheter, för att arbeta fram riktlinjer för hur man ska kunna snabba upp avvisningarna av asylsökande från Nigeria. Denna grupp har… Read more »

Rune
Rune
12 years ago
Reply to  Utlandssvensk

Tack för översättningen till svenskt klarspråk!
Blir ibland irriterad över att många som skriver på nätet tar för givet att alla kan läsa engelska.
Vi läste inte engelska i skolan på femtiotalet!

Utlandssvensk
Utlandssvensk
12 years ago
Reply to  Rune

Rune,

Jo, det framgick att du blev irriterad 🙂

Jag brukar ofta återge information från andra länder eftersom detta är ett bra sätt att visa hur absurd den svenska debatten är, inte minst vad gäller immigrationspolitik och relaterade spörsmål. Dock är det av naturliga skäl så att denna information nästan aldrig finns tillgänglig på svenska. Men om man frågar snällt kan jag gärna översätta, åtminstonde om det är korta texter.

Nordbo
12 years ago

Tack för ett mycket bra inlägg i dabatten om det sk “näthatet”. Jag tycker också att folk ibland uttrycker sig onödigt brutalt, men mediernas klagomål handlar uppenbarligen om betydligt mer än så, precis som du skriver. En del menar att internet innebär en revolution av samma dignitet som Gutenbergs tryckpress. Innan tryckpressen skrev man av böckerna för hand; med tryckpressen kunde nya idéer spridas sanabbt vilket fick stora konsekvenser religiöst, politiskt etc. Med internet sprids idéer med omedelbar verkan. Jag tror att det kommer bidra till stora förändringar, bland annat att prästerskapet som predikar sina åsikter i media kommer att… Read more »

Tony Ingman
Tony Ingman
12 years ago

Det så kallade näthatet skall hållas i strama tyglar när det gäller läsarnas åsikter, men när det gäller Journalisternas eget hat tycks det vara i sin ordning. I förra veckan Skrev en journalist i Aftonbladet att han önskade Jimmy Åkesson död,och att han hatade luften som han andades. Gick då den strore mogulen Jan O.G Helin ut och tog avstånd från detta uttalande? O nej, artikeln försvann visserligen från tidningen , men att ta avstånd från idiotens svammel eller be Jimmy Åkesson om ursäkt för tilltaget , det nedlät J.H sig inte till. I gårdagens Expressen skrev Ann-charlotte Marteus att… Read more »

Allan Hansen
Allan Hansen
12 years ago

” Sverige er et land, der målbevidst arbejder på at opløse sig selv som nation”
Citat: Jespersen & Pittelkow.

Robin Shadowes
Robin Shadowes
12 years ago

Vi håller på och listar journalister med invandrar-bakgrund på Exilen. Hjälp emottages tacksamt. Gjorde nyss en sammanfattning so far.

http://exilen.forumotion.eu/t223p30-invandrade-journalister

Torben Snarup Hansen
Torben Snarup Hansen
12 years ago

Sandheden er ilde hørt! Dette er den røde tråd i Leo Strauss’ forfatterskab. Historiens første demokrati henrettede Sokrates. Det hjalp ham ikke, at han var en loyal patriot. Han modsagde magthaverne. Som det fremføres her i tråden: Sverige er et diktatur “sui generis” og kan betragtes som en forlængelse af Rusland, når det handler om politisk kultur. Den aktuelle statsminister kalder sig “moderat”. Men han er såvel ensretnings- som indvandringsekstremist.

trackback

[…] Nedan några citat ur krönikan. Hela krönikan finner Du här.. […]

Demokratbloggen
12 years ago

Jag vill påpeka att många av murvlarna är betydligt yngre än 40-talister, och ändå beter de sig på samma sätt som alla de andra. Själv är jag 40-talist och jag har inte fått någonting gratis i livet. Faktum är att jag är en av de 800 000 fattigpensionärerna som stampats fram i Sverige. De flesta som kommenterar på min blogg är i övre medelåldern och pensionärer. Jag skulle tro att de flesta faktiskt är 40-talister, och jag är mycket regimkritisk. Jag anser att Sverige idag är en diktatur och jag får medhåll av mina kommentatorer, så jag får be dig… Read more »

Maja Dacke
Maja Dacke
12 years ago

Som pensionerad 40-talist och därtill smålänning har jag ett helt annat perspektiv på Sverige etc än Julia, som ser det hela mer från sin utpost i Stockholmstrakten – stor skillnad men intressant. Hur vet jag detta senare? Jo, Julia avslöjade att hon var förtrogen med huvudstadens rikspolitiker m fl – jag väntar fortfarande på hennes avslöjande artikel om Palme och grabbarna! Julia, när kommer den? Vad jag – och ni andra – vet från min utsiktspunkt långt från Stockholm är att Stockholm inte är representativt för landet – inte på något sätt – även om en del tror att man… Read more »

Julia Caesar.
Julia Caesar.
12 years ago
Reply to  Maja Dacke

@ Maja Dacke:

Den maktelit som jag skriver om är koncentrerad till Stockholm. Själv bor jag i glesaste glesbygd på skönt och betryggande avstånd från huvudstaden.

Vad Olof Palme anbelangar kan jag rekommendera Henrik Berggrens Palmebiografi “Underbara dagar framför oss”. Kanske blir det en krönika om Palme så småningom, kanske inte. Att han var en nyckelperson bakom den så kallade flyktinginvandring som inleddes kring 1970 har jag skrivit om intill tjatighetens gräns.

Vänliga hälsningar
Julia Caesar.

Arvid Falk
Arvid Falk
12 years ago
Reply to  Julia Caesar.

Julia, det skulle vara oerhört värdefullt, om du skrev en krönika om Palme och hans roll som nyckelperson bakom den så kallade flyktinginvandring som inleddes kring 1970. Du rekommenderar Henrik Berggrens “Underbara dagar framför oss”. Jag är inte så förtjust i tegelstenar.. om de inte är exceptionellt bra. Danne Nordling skriver: “Det något egendomliga är att en så omfattande biografi som Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss (Norstedts) inte har någon egentlig redovisning av Palmes ekonomiska politik och skattepolitik. Det var ju denna som kom att prägla Sveriges ekonomiska utveckling under hela 1970-talet och en del av 80-talet. Detta uppmärksammas… Read more »

trackback

[…] Julia Caesar skriver denna söndag om svenska journalister. Hon kommenterar uttalandet från Aftonbladets kulturredaktör om att dissidenter i Sverige bör byta åsikter, inordna sig i ledet av politiskt korrekta: […]

PK
PK
12 years ago

De grønne khmerer burde tage til Somalia.
Nå, næstbedst, nu bliver Sverige lavet om til somalia.
Hvilken triumf…….Hvor har de khmerere noget at se frem til.

P.S: Når Ægypten falder sammen , så kan svenske fly hente millioner af
ægyptere.
Derved fjerner man også den svenske ondskab, som Reinfeldt taler om.

JensH
JensH
12 years ago

Det ser ud til, at Sverige nu vil hente tusindvis af Somaliere til landet, som åbenbart ikke er blevet kulturberiget i tilstrækkelig grad. Denne nye import er en udløber af aftalen mellem den ‘borgerlige’ Svenske regering og de Grønne Khmerer: “Asylavtal återförenar familjer Tusentals splittrade somalisk familjer kan återförenas från den 1 juli 2012, sedan regeringen och Miljöpartiet tagit ett första steg mot en gemensam migrationspolitik. Återföreningen har hindrats av atSverige underkänt somaliernas id-handlingar. Avtalet ger också papperslösa bar rätt att gå i skolan, skriver Dagens Nyheter. Det är något som utbildningsministern Jan Björklund tidigare lovat till nästa år” http://svt.se/svttext/web/pages/115.html… Read more »

Arvid Falk
Arvid Falk
12 years ago

Ypperligt, Julia! I all hast tre synpunkter: 1. “Näthat” är ett begrepp som skapats för att ersätta “rasist”. De, som förespråkar dagens världsunika, svenska invandringspolitik, har aldrig argumnterat sakligt för denna, – de har bara arrogant stämplat alla kritiker som rasister (fascister, nazister). Då begreppet “rasist” idag har förlorat en del av sin förmåga att skrämma och tukta gemene man, stipulerar svenska journalister i stället, att all kritik av invandringspolitiken ska definieras som ett “hat”. Nota bene – det är själva åsikten som utgör “hatet”, inte några (alltför) kraftfulla eller stötande formuleringar. Att det är invandringskritiska åsikter (och inte formuleringar)… Read more »

Julia Caesar.
Julia Caesar.
12 years ago
Reply to  Arvid Falk

@ Arvid Falk: Jag tror att du har missförstått mig en aning. Jag har ingalunda påstått att journalisters ego är mer sårbart än folks i allmänhet. Vad jag däremot vågar påstå är att en narcissistisk personlighetsstörning i form av en grandios personlighet är vanligare i vissa yrkesgrupper, bland annat bland skådespelare, artister och journalister. Det går att se som en kombination av att grandiosa personligheter dras till yrken där de får exponera sig utåt och att just deras personlighetstyp upplever rikliga belöningar i sådana yrken. Det du skriver om att journalister betraktar kritik av dem som majestätsbrott gäller naturligtvis inte… Read more »

Arvid Falk
Arvid Falk
12 years ago
Reply to  Julia Caesar.

Julia, stort tack för svar och förtydligandet! Jag avskriver självfallet inte, att personer med en viss läggning (och en viss klassmässig bakgrund), sedan 1960-talet självselekterar sig till journalistutbildningen. Men om man ska lyfta fram någon förklaringsfaktor för ledande svenska journalisters arroganta översittarbeteende, så är den kultur och den bubbla de befinner sig i imho mer betydelsefull, än att det över lag skulle röra sig om personer med en narcissistisk och grandios personlighet. —- Det finns (i synnerhet i Sverige) ett överordnat paradigm, som postulerar att när människor beter sig illa, så beror det på något personligt trauma, någon socioekonomisk bristsituation… Read more »

Alle
Alle
12 years ago

Den stora frågan är varför det föreligger så förunderligt få s.k. whistle-blowers från yrkesgruppen sysselsatt inom TV, radio, dagspress. Dessa personer har ju sedan ca 10-15 år tillbaka alla möjligheter i världen att anonymt på Internet avslöja den totala förljugenheten och integritetupplösningen som den observante medborgaren till sin förskräckelse i alltför länge iakttagit inom deras led. Omedelbart för Sveriges del kommer jag bara att tänka på Janne Josefsson, Gunnar Sandell samt “Julia Ceasar”. Men kanske finnes det flera? Men om så inte är fallet varför? Är slutsatsen att dessa människor rätt och slätt måste etiketteras som patetiskt fega intellektuellt depraverade… Read more »

Peter Andersen
12 years ago
Reply to  Alle

Jamen er det ikke just det som er kernen i hele problemet Sverige?! Man har simpelthen opbygget, understøttet og plejet en elite frem, hvis fornemmeste kvalifikation er, at være så verdensfjern som muligt! Og den bliver så overbeskyttet så den simpelthen ender med, fuldt og fast, at tro på hvad den selv siger. Bliver den angrebet rykker den sammen og forsvarer sig med banale argumenter, den naturligvis selv tror på, eller lukker debatten ned! Hvis du ikke er med os, så er du imod os! Og så kan du ikke længere forvente at kunne leve i fred og ro i… Read more »

Alle
Alle
12 years ago
Reply to  Peter Andersen

Tja, man kunde väl uppvisa ett visst återhållet fördrag om det var på sin höjd säg 10-15% av befolkningen (det vill säga runt 7-800000 vuxna!!!) som inte alls finner det något större problem att FRIVILLIGT ljuga och hyckla inför sig själva samt sina landsmän. Men när det som nu är tvärtom med andra ord maximalt 10% av svenskarna som öppet vågar säga sin innersta mening om vad som pågår så blir man ytterst beklämd och bedrövad. Den moderne svensken är tyvärr, tyvärr i mångt och mycket en liten patetisk konflikträdd figur som går sin egen och sin avkommas undergång till… Read more »

Maja Dacke
Maja Dacke
12 years ago
Reply to  Alle

Symptomatisk för Sverige och det stora flertalet ‘vanliga’ svenskar går nog att jämföra med våra ‘vanliga’ politiker och deras resonemang. En scen inför det stora EG/EU-valet i mitten av 90-talet: En mångårig kommunpolitiker i den tredje största staden blir intervjuad. – Ska du rösta på söndag? – Ja. – Vet du vad du ska rösta – ja eller nej? – Jag har inte riktigt bestämt mig än men det blir nog ett Ja. – Har du satt dig in i frågan ordentligt så att du vet vad det innebär? – Nj..ej, inte riktigt men … – Och ändå överväger ett… Read more »

Anonymous
Anonymous
12 years ago

Men varför är det då så förunderligt få s.k. whistle-blowers från gruppen som jobbar inom TV, radio, dagspressen. De har ju alla möjligheter att anonymt via Internet avslöja förljugenheten och integritetupplösningen vi har inom kåren (gäller nog hela världen f.ö.). Omedelbart för Sveriges del kommer jag bara att tänka på Janne Josefsson, Gunnar Sandell samt “Julia Ceasar”. Finnes det flera och om inte varför förhåller det sig så? Är de rätt och slätt fega eller bara helt enkelt fanatiskt övertygade om sina åsikters riktighet. Det sistnämnda tror vi inte för ett ögonblick på eftersom då deras vardagslivhyckleri vore mer än… Read more »

Alle
Alle
12 years ago
Reply to  Anonymous

@Snaphanen
Radera gärna inlägget ovan (samt naturligtvis även detta!) – se istället mitt Alle-bidrag nedan!

Bo Hofvander
Bo Hofvander
12 years ago
Reply to  Anonymous

Helt rätt Anonymus!! Vi har åtminstone en till som oförtröttligt skriver brev till politiker och beslutsfattare om konsekvenserna av den förda migrationspolitiken. Hon har gjort det i mer än tio år och jag betvivlar att hon någonsin får svar från dessa, på sina långa faktafyllda och ytterst befogad brev, trots att hon varje gång kräver att få tillsänt sig mottagarens diarienummer så att hon vet att de tagit emot skrivelsen. Det är Inger-Siv Mattsson! Hos många av oss är hon välkänd och vi läser hennes spetsiga och välformulerade och ofta sarkastiska ordval i sina outtröttliga skriverier. Hennes brev är väl… Read more »

alle
alle
12 years ago
Reply to  Bo Hofvander

Men varken Inger-Siv Mattson eller Merith Wager är ju några journalister och det var ju just detta som är min käpphäst!

nära ättestupan
nära ättestupan
12 years ago

Som väletablerad svensk fattigpensionär som inte heter Svensson, som lätt kan uppspåras med hjälp av HITTA och vars bostadshus tydligt och klart finns avbildat hos Google Earth och som på grund av den påtvingade fattigdomen inte kan kosta på mig några FÖRSÄKRINGAR, varken hemförsäkring eller andra, och därmed gardera mig ekonomiskt mot FÖNSTERKROSSNING, BRANDSKADAD alternativt UPPBRUNNEN YTTERDÖRR eller YX- eller FÄRG-SKADAD DITO, BLOCKERAT DÖRRLÅS, CYKELSABOTAGE, KÄLLARINBROTT och andra otrevligheter, som illasinnade och med det svenska regeringsmaktmissbruket sympatiserande medmänniskor finner det lämpligt att straffa mig med, därför att jag nästan oreserverat sympatiserar med SD, tar kraftigt avstånd från statsdekretet om multikulturalism… Read more »

Axel
Axel
12 years ago

LOL 🙂

Mr X
Mr X
12 years ago

Hej!

Jag håller med om det du skriver men exempelvis skribenter/kolumnister som Marcus Birro i Expressen har också tröttnat på läsarkommentarer och anonymt hat, folk som skriver att hans barn är kräk som borde dö. Han skriver personliga krönikor, är inte politisk makthavare. Varför ska han stå ut med såna påhopp? Det här är ju slask och hat, inte yttrandefrihet eller intelligent respons eller debatt.

Alle
Alle
12 years ago
Reply to  Mr X

Hmmm – men varför känner nu herr Birro ett så starkt behov att publicera sig med lite politiskt harmlöst material i vad han innerst inne vet är en djupt förljugen, antidemokratisk och därmed skadlig lortpress kan man ju undra?

Bjovulf
Bjovulf
12 years ago
Reply to  Mr X

Kanske om du studerar, vad folk som Birro & co. och deras PK-tidninger sedan flera decenier har kallat
vanligt folk av fula saker – folk, som bara har uttryckt den minsta lilla kritikken eller bekymring vedr. “elitens multikulturelle projekt och dets oerhört alvarliga konsekvenser på sikt …. då kommer du att förstå, värför de
är så arga och bittra 😉

Bjovulf
Bjovulf
12 years ago

Brown: Euroen lakker mod enden 😀

http://epn.dk/tema/gaeldskrise/article2549357.ece?partner=pol

Offentliggjort 17.09.11 kl. 12:37

Tidligere britisk premierminister forudser, at euroen må ændres dramatisk.

….

Bjovulf
Bjovulf
12 years ago

Holland strammer sin udlændingepolitik 😉 Den hollandske regering vil stramme familiesammenføringsreglerne og smide kriminelle udlændinge ud af landet. http://ekstrabladet.dk/nyheder/samfund/article1622347.ece 08:42, 17. sep 2011 | Ritzau /Nyheder Asylpolitikken i Holland bliver “mere selektiv og mere restriktiv” i fremtiden. [ !!!!! – Danmark HAR altså været et foregangsland – nu kommer Tyskland, England & Frankrig mfl. snart med lignende fornuftige restriktioner – hvad mon vore hjemlige kulturradigale og de øvrige virkelighedsfjerne multikultifantaster så vil finde på, når det ikke længere giver mening at svine DK til blandt vore naboer ? 😀 ] Det siger lederen af den hollandske centrumhøjre-regering, som regerer med… Read more »

Bjovulf
Bjovulf
12 years ago
Reply to  Bjovulf

DR-Update: “Kriminelle udlændinge ud”

I Holland vil regeringen stramme reglerne for familiesammenføring og smide kriminelle udlændinge ud af landet.

http://www.dr.dk/NETTV/Update/Forside.htm?video={335B506E-C045-4312-B428-DD4A6FD508B5}

Peter Buch
Peter Buch
12 years ago

Der kunne med valgresultatet in mente være en del potentielle givere der ville donere beløb til en grundig uafhængig af særinteresser påvirket dansk undersøgelse, over ytringsfrihedens stilling og udviklingen fra flere muligheder til færre for kommentarer i store medier.

58
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x