23
Dec
Seneste opdatering: 25/12-11 kl. 2042
37 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Det er ottende jul her på bloggen, det er lang tid i målt i cyberspace. Men det skal være samme jul som alle de andre år. Hver julenat kl 12 synger årtusindets tenor og naturkraft  Jussi Björling fra Stora Tuna i svensk radio. Det gør han også her hvert år, med ønsker om en glædelig jul til vores venner i Danmark, Sverige, Norge, England, Tyskland, Østrig, Schweiz, Belgien, Holland, Israel, USA og Canada og i år også Frankrig.

Fagfolk kan tale om Björlings stemme, hvordan den er fuldstændigt ren og ubeværet ligegyldigt i hvilket leje, men til syvende og sidst må de kapitulere overfor klangens egentlige oprindelse. Det er naturkraft, man må acceptere, men også et geni, der havde en høj pris. Kun 49 år blev han. Så rige gaver har Sverige givet os uden vilje og uden bagtanker, og det er det vi udlændinge holder af. Glædelig jul, alle !

Weekendavisen d.23.12.2010: Glem alt om José Carreras, Luciano Pavarotti, Roberto Alagna og Rolando Villazón.
Da det 20. århundredes største tenor skulle kåres ved årtusindskiftet, kom Jussi Björling ind på første-og andenpladser hele vejen rundt kun matchet af Enrico Caruso. Men hvor Carusos stemme og klangfarve fortaber sig i lakpladernes forvitrede ruinhob, eksisterer der indspilninger – ikke mindst fra 1950erne – med Jussi Björling, som på fremragende vis dokumenterer hans status som århundredets klassiske sangstemme. Ja, mere end det. De analoge indspilninger fra dengang, hvor mikrofonen ikke – sådan som det lyder i dag – var placeret i sangerens strubehoved, men på et stativ i studiet eller koncertsalen, skaber fylde og rumlighed omkring sangeren. Læg dertil den rytmiske spændstighed datidens symfoniorkestre spillede med, og man får et underfuldt lydbillede.[…]

Der er lidenskab og styrke i hans stemme, men også en vemod, der forankrer følelsen i dybden og vidner om skjulte lag i Jussi Björlings personlighed………Det er med O helga natt , Jussi Björling synger sig helt ind i hjertet og får mørket til at lyse. Dette lyse mørke er en del af hans egen stemme, og klokken i salmen ringer som et blødt kosmisk ekko og vidner om en anden verden, der for en stund kommer til stede. Her. Jussi Björlings stemme skaber korrespondancen mellem himmel og jord, ikke mindst i kraft af hans uforlignelige legato og linjeføring, der gør salmens gentagne slutvers til en lang glidende bevægelse, hvor han uden ophold skaber sammenhæng fra det højeste til det dybeste på melodiens tonestige. Hold da op, hvor er det godt, her i Augustin Kocks svenske gendigtning: O helga natt , o helga stund för världen, då Gudamänskan till jorden steg ned! För att försona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led. (Weekendavisen 23.12.2010 Kultur Anm: O helga natt ! Af HENRIK WIVEL – ikke online*)

I anledning af denne jul var vi forbi det russiske julemarked i Tivoli og deres version af Vasilij katedralen. Der var stuvende fuldt!

Fra højmessen i Helsingør Domkirke søndag

Læs mere »



 23
Dec
Seneste opdatering: 25/12-11 kl. 0140
2 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Pia Kjærsgaard på pot. Bag låge 23 i tjekTV’s julekalender finder du et vanvittigt klip fra “Til middag hos…”, hvor Pia Kjærsgaard er helt ved siden af sig selv

Demo mod “uforklarlig vold” og “fordømmelse af mørk hudfarve”

För Ludvikaborna blev ljuset en protest. En symbolhandling för att våld inte accepterades. En den stora massans avståndstagande till det förråande som lika plötsligt som oförklarligt slagit till.

Tusen kanske två tusen personer samlades på den vindpinade kalla badplatsen vid Skuthamn. En stark och lågmäld protest formades. Rader av marschaller tändes för att lysa upp i mörkret. Carl-Axel Hagberg, Ulrika församlings präst, manade till eftertanke. Att inte fördöma mörk hudfärg på grund av det som inträffat. – Mörk hudfärg betyder inte att man är mördare. Lika lite som alla norrmän är terrorister för att Anders Behring Breivik är det. Men att man inte ska acceptera våld. – Trottoarerna vi betalat med våra skattepengar ska inte besudlas med blod.Tänd ett ljus och låt det brinna!. – se nedenfor her og her.

Til debat på kunstmuseet: “Anskaf dig våben”

Det kræver ikke ret meget abstraktionssans at acceptere at ‘debat om’ ikke er det samme som ‘opfordring til’. Dette er faktisk en gennemgående pointe på bl. a. Snaphanen. Pointen her er derimod at denne debat blandt venstreradikale ville give anledning til et ramaskrig og mærkbare konsekvenser for de ansvarlige for arrangementets afholdelse, hvis den politiske ramme havde været en anden. ‘Offentlig institution lægger lokaler til politisk ekstremisme’, osv. Skulle der mod forventning komme en sag ud af det skal vi nok dække det, men hvem tror i fuld alvor at det vil ske? (LFPC)

»Er parlamenterne stadig værd at angribe?« Det er store spørgsmål, der sættes til diskussion denne eftermiddag i Aarhus Kunstbygnings anonyme, hvidmalede lokaler. Foran mikrofonen sidder Mikkel Bolt, fagleder ved Moderne Kultur på Københavns Universitet, flankeret af adskillige flasker Søbogaard-sodavand og med et brændende tog på storskærmen bag sig. Han leverer en indføring i Den kommende opstand, en fransk venstreradikal bandbulle om den kapitalistiske ordens kollaps, der netop er blevet oversat til dansk. […]

Bolt går videre til gruppens idé om, at den dysfunktionelle samfundsorden er en slags ‘ generaliseret borgerkrig’. »Herhjemme er det jo stadig en lavintensitetsborgerkrig, men ikke desto mindre en form for borgerkrig,« forklarer Bolt. I den situation bliver alt fra sten mod parkeringsvagten til langsomhed på jobbet til det, han kalder »uartikuleret anti-kapitalisme«. Bogen opfordrer læserne til at artikulere modstanden noget tydeligere: »Med hensyn til metoder så lad os huske på følgende grundsætning fra sabotagen: mindst mulig risiko, et minimum af tid, størst mulig skade.« Andre råd i teksten: Anskaf dig våben, kast dig ind i byguerilla-krigen og forsag for alt i verden partier, fagforeninger, familie og parforhold – institutioner, der kun begrænser ethvert sandt fællesskab og enhver impulsiv handling. […] Messiansk-apokalyptisk opstand [Weekendavisen 23.12.2011, ikke online]

Pat Condell: ‘Infantile totalitarian atheists’



 21
Dec
Seneste opdatering: 22/12-11 kl. 1837
78 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Göran Greider är bedrövad. Han misströstar. I en anmärkningsvärd ledare i Dala-Demokraten med rubriken ”Falun 1994 – Ludvika 2011”vädrar han sin bedrövelse. Han har anledning att vara bedrövad. I fredags kväll utsattes den 44-årige småbarnsfadern Tommy Lundén i Ludvika för så brutalt våld att han senare avled på Falu lasarett.

Den 22-årige kongolesen Erick Mushitu Mwinkeu och 18-årige somaliern Liban Isse Muse har begärts häktade på sannolika skäl misstänkta för mord eller dråp. Ytterligare en man, Abdi Karim Ali Ise 28 år, sitter anhållen misstänkt för att ha deltagit i överfallet. Dödsmisshandeln var enligt polisen helt oprovocerad. Den ägde rum utanför Dala-Demokratens lokalredaktion i Ludvika – men det tog fyra dagar innan tidningens chefredaktör Göran Greider reagerade.

Vilka de misstänkta gärningsmännen är får Dala-Demokratens läsare inte veta. Det skulle ju kunna innebära att läsarna drar slutsatser om bakomliggande orsaker till att en vanlig småbarnsfar blir slagen och sparkad till döds när han är på väg hem efter att ha ätit julbord med sina arbetskamrater. Det får inte ske. Ansvariga politiker måste till varje pris skyddas från att ställas till svars för den extrema invandringspolitik som gjorde mordet på Tommy Lundén möjligt. Mordet är ett politiskt mord, ett i raden som är en konsekvens av Sveriges extrema invandringspolitik. Men s-politikerna kan lita på Göran Greider. Han kommer alltid att vara beredd att rycka ut till deras försvar och istället kasta skulden på vanliga medborgare som reagerar på våldet.

Han har suttit på sin chefredaktörsstol i Falun och sett på

Dala-Demokratens chefredaktör (s) är nära lierad med socialdemokratiska makthavare både i partitoppen och i Ludvika, Borlänge och andra socialdemokratiskt styrda kommuner i Dalarna. Han har suttit på sin chefredaktörsstol sedan 1999 och sett på när dalakommunerna har fyllt upp tomma lägenheter med invandrare. Han har i sann socialdemokratisk anda hejat på den mångkulturella utvecklingen och applåderat importen av bidragsförsörjda analfabeter från muslimska u-länder som nu håller på att sänka bland annat Borlänge. Han är en av dem som har skapat det klimat av ömsesidigt ryggdunkande mellan politiker och journalister där den ”internationella solidariteten” för länge sedan har skåpat ut omtanken om de egna invånarnas bästa, i Dalarna liksom över hela Sverige.

Nu är det dags att betala. Den extrema utvecklingen har ett pris. Då blir Göran Greider bedrövad. Men det är inte att en barnfamilj har förlorat sin make och far i totalt meningslöst våld som Göran Greider är bedrövad över, om nu någon trodde det. Inte en rad uttrycker något slags reaktion på mordet på Tommy Lundén. Ledaren är osmakligt nog illustrerad med en bild av Mattias Flink, som 1994 sköt ihjäl sju personer och skadade tre vid Dalregementet i Falun och nyligen har fått sitt straff tidsbestämt till 30 år. Vad Göran Greider vill säga är förmodligen att även svenskar kan mörda. Vem har påstått något annat?

(Foto: Mordstedet ved glasfacaden til venstre og Dala Demokratens redaktion til højre.)

”Gick sedan och lade mig bedrövad”

Här finns inte ett ord av medkänsla med Tommy Lundéns drabbade familj eller arbetskamraterna. Nej, det som bekymrar Göran Greider är att människor reagerar och uttrycker sin rättmätiga sorg, vrede och frustration över ett vidrigt brott. Han skriver:

”Men på nätets alla dånande folkdomstolar har domen redan fallit: Allt är invandringspolitikens fel. I halvt febrigt tillstånd tröskade jag mig igår genom litet av de värsta inläggen – och gick sedan och la mig bedrövad. Det finns människor som ur mord och våldsdåd hämtar energi till enbart hat, hat, hat – som om de ville hålla en våldsspiral vid liv så länge som möjligt.”

Vilka känslor är godkända efter ett mord?

En svensk man har mördats av invandrare i ett rasistiskt hatbrott. Det är ett hat som passerar okommenterat av Göran Greider. Det han upprörs över är att ”det finns människor som ur mord och våldsdåd hämtar energi till enbart hat”. Vilka känslor är godkända att hämta ur mord och våldsdåd? Förväntas ludvikaborna och den övriga allmänheten jubla?

Det finns i samhället ”en allt mer tilltagande fixering vid brott och straff”, skriver Göran Greider. Läs det igen! ”En allt mer tilltagande fixering vid brott och straff”! Det är alltså ”fixeringen” som är problemet, inte den dramatiskt ökande våldsbrottslighet som alldeles för ofta drabbar fullkomligt oskyldiga människor. Listan börjar bli lång på människor som har mördats eller utsatts för annat oprovocerat våld av invandrade våldsverkare. Vi ska bara inte tänka på brotten, så finns de inte.

Om folk inte får veta är allt frid och fröjd

Göran Greider avslöjar sig. ”I halvt febrigt tillstånd tröskade jag mig igår genom litet av de värsta inläggen – och gick sedan och la mig bedrövad.”

Stackars Göran Greider! Det vore naturligtvis mycket bekvämare för hans och många andras sinnesfrid om allmänheten stillatigande accepterade att utsättas för våldtäkter, rån, misshandel och mord. Mellan raderna önskar sig Göran Greider liksom många av hans kolleger i journalistkåren ett censur- och kontrollsamhälle av nordkoreanska mått. Om alla medborgare fick veta lika lite om verkligheten som Dala-Demokratens läsare skulle allt vara frid och fröjd, och den fortsatta kolonialiseringen av Sverige kunde äga rum utan protester.

Men ingenting är sig likt längre. Nu finns Internet som ger röst åt alla dem som censurälskande chefredaktörer i bästa Pravdastil vill tysta. Rösterna på nätet stör deras politiska utopier, gnager på deras sinnesro, förvandlar deras verklighetsfrånvända illusioner till trådslitna och dammiga teaterridåer. De börjar inse att de har förlorat kontrollen över opinionsbildningen. Som de har kämpat för att invagga befolkningen i tron att vi lever i den bästa av världar! Nu slår misstron och oppositionen emot dem som en storm. De räknade aldrig med den. De var förvissade om att de skulle behålla sitt formuleringsmonopol i evighet.

Jag önskar mig en Greiderfri zon

Göran Greider är överallt. Om man lyssnar på radions ”God morgon världen” på söndagsmornar så sitter han där och tycker. Tyckandet pågår också alltsomoftast i radions ”Studio Ett” och i televisionens morgonsoffor, och givetvis i Dala-Demokraten. Jag önskar mig en Greiderfri zon i media. Jag vet fler som har samma önskan. Jag har ibland funderat över Göran Greiders frekventa medverkan i media, och jag tror att förklaringen är mycket enkel. Göran Greider levererar. Han har åsikter om allt, och han levererar dem med en ständig ordbubblande svada. Med honom i studion riskerar man inga tysta ögonblick av eftertanke.

Där jag växte upp kallade man personer som Göran Greider för surrkusar. Sådana som surrar och babblar, kort sagt är behäftade med mundiarré utan att det finns någon substans i det som rinner ur munnen. Han och övriga surrkusar inom socialdemokratin är på väg ut från scenen, och det vet de. I min senaste söndagskrönika berättade jag om Folkhemssveriges framväxt under 1900-talet, sett genom mina farföräldrars liv.

Det var socialdemokraterna som byggde Folkhemmet, och det ska de ha heder och tack för. Men någonstans i skiftet mellan Tage Erlander och Olof Palme 1969 gick det snett. Sedan många år befinner sig socialdemokraterna i en utförslöpa på väg mot utplåning. De har inte förmått ge sin politik ett innehåll som gagnar Sverige och svenska folket. Det land som de en gång byggde upp river de nu till spillror och grus. Partiledaren Håkan Juholt, en annan surrkuse, är bara symtomet på en dödlig kris inom socialdemokratin.

Med censur säkrar han att folket inte får veta

Allt det här vet naturligtvis Göran Greider. Han vet att Sverige är på väg åt helvete, och han vet varför. Men folket, allmänheten, ska inte få veta. Efter mordet i Ludvika skrev jag om vår kastrerade sorg, de märkliga sorgeritualer som har uppstått när mord eller andra våldsdåd har begåtts. Istället för att ställa politikerna till svars för de offer som invandringspolitiken skördar går vi i fackeltåg ”mot våldet” och lägger nallar och blommor på brottsplatsen. Någon skickade en länk till Dala-Demokraten och Dalarnas Tidningar. Kommentaren togs bort omedelbart. Greiders ledare fick 72 kommentarer, bland annat den här av signaturen Viksjo:

”Du sjunker allt djupare i den politiska korrektheten, Greider. Ett rasistiskt mord på en svensk tvåbarnspappa veckan före julafton, genomfört av ett invandrargäng. Fullständigt oprovocerat. Och du bildsätter ledaren med en bild på Mattias Flinck?! Jag finner inga ord. Så fruktansvärt lågt, och uruselt fegt. Jämför med medias behandling av häktesmordet i Flemingsberg. Överallt ser vi bilder på den unga mörkhyade tjejen som mördades, bredvid bilden på den vite gärningsmannen. Varför gör media BARA så när offret är mörkhyat? När får vi se ett porträtt på tvåbarnspappan i Ludvika bredvid porträtt på de tre-fyra mörkhyade gärningsmännen??

Och till sist, så vill jag påminna om Greiders egna ord veckan efter Utöya.

“Det är rätt att göra politik av en sådan här händelse”, skrev han. I konsekvensens namn är det naturligtvis rätt att göra politik av rasistmordet i Ludvika. Och dubbelmordet i Alingsås. Och gruppvåldtäkten i Mariannelund. Etc. Så gnäll inte över att vi upprörs över den havererade invandringspolitiken.

Alla kommentarer censurerades

Alla kommentarer censurerades av Dala-Demokraten. Ludvikaborna ska inte få veta. Kunskap skulle vara ett ytterst störande element för den politik som förs och som sjupartiet uppenbarligen har för avsikt att köra fullständigt i botten.

Göran Greider skriver:

”Ludvika, Ludvika. Orten befinner sig i chocktillstånd, efter helgens våld. Imorgon, torsdag, ska det hållas en ljusmanifestation mot våldet. Det är vad som just nu kan göras.”

Gå i fackeltåg, svenska folk. Fortsätt att lägga blommor och nallar på mordplatserna. Det är vad Göran Greider och andra makthavare i vilseledarbranschen vill att ni ska göra. Ställ aldrig, aldrig några frågor om varför vi ska finna oss i att oskyldiga människor mördas av importerade våldsverkare. Enbart rasister och näthatare som är ”fixerade vid brott och straff” ifrågasätter att en 44-årig småbarnsfar inte kan gå hem från ett julbord med arbetskamraterna utan att bli slagen och sparkad till döds av afrikanska nybyggare.

Öka inte Göran Greiders bedrövelse med obekväma frågor. Då kan han hamna i ett febrigt tillstånd igen innan han går och lägger sig. Eller ännu värre: vakna upp till verkligheten.