1
jan
Seneste opdatering: 2/1-12 kl. 1801
9 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Jihad proceeds in stages. Stage One: Stealth Jihad. Stage Two: Defensive Jihad. Stage Three: Offensive Jihad.Answeringmulsims, 1.1.2012. Fremragende pædagogisk, komprimeret fremstilling til bekæmpelse af vores værste fjender: Vores tillid og vores uvidenhed. Jihad for begyndere, dvs. stort set enhver vestlig politiker. På kun 24 minutter er du bedre informeret end dem.

Dag ett 2012

Af Thomas Nydahl

Hur börjar man om? Måste man börja om? Jag tror det. Och jag tror att det finns några grundläggande saker man kan börja med. Jag gör det starkt symboliskt, efter att vid midnatt, till ljudet av stadens och byarnas pyrotekniska oljud, dricka ett sista glas vitt vin. Idag börjar en vandring som förvisso inte leder till hälsa, men som möjligen kan lindra några av ohälsans värsta yttringar. Nog pratat om det. Inget gör mig på sämre humör än de perioder då jag framför allt är en patient, en människa som är summan av sina krämpor. Dag ett alltså: med en något ansträngd och konstlad, men uppriktigt menad väg.

Allt det andra då? Det som varken är ett privat bekymmer eller ett av individer begränsat perspektiv? Jag tänker på mullret från Iran och andra diktaturer (behöver jag säga Syrien? behöver jag säga Nordkorea?).

Jag tänker på islamismens dödsbringande budskap på vår jord. Jag tänker på hur Sveriges regering skickar ekonomiskt bistånd till stater som både fördriver och mördar, och som med öppna armar slussar människor från Afrikas horn till svenska småsamhällen, som varken har arbete eller sammanhang för dem. Den sista lilla notis jag läste i nyår, handlade om ett sådant samhälle i Sverige där man med ett kommunalt klubbslag beslutade stänga fritidsgårdarna, samtidigt som man renoverar lokaler vilka med stor personaltäthet ska hysa de människor som med 2011 års värsta eufemism kallas ”ensamkommande”. Vi har sett alltför mycket av den sortens förnedring de senaste åren.

Denna politiska väg innebär inte minst ett stöd för den globala gangsterekonomi som i maffiastyrda organisationer lurar skjortan av de människor som fraktas från Afrikas horn, Arabvärlden och Afghanistan – om de väl kommer dit de ämnat sig är de uppbundna för resten av livet med smugglarkontrakt värda hundratusentals kronor. Varför ska ett litet nordeuropeiskt land spela med i detta spel? Och vad är det som gör att inte minst Afrikas horn prioriteras av Reinfeldt och hans ja-sägare?

Erfarenheten i just vårt land visar att dessa ”familjeåterföreningar” bara leder till att kvinnorna, hunsade under sina svarta, bruna eller grå tyginpackningar, könsstympade och stenhårt kontrollerade, får stå ut med khat-tuggande män, arbetslöshet och ett liv i förorterna, fjärran varje förbindelse med det svenska samhället. Vad de möjligen gör, är att pendla mellan SFI-kursen och centrum, alltid uppfyllda av en ickespråklighet som ändå aldrig förväxlar orden ”plikt” och ”förmån”.

En annan populär eufemism brukar beteckna det som ”utanförskap” – själv menar jag att det är ett falskt begrepp som lägger skulden på mig. Men handen på hjärtat – vad i hela friden skulle jag kunna göra för att somalier, män och kvinnor, skulle kunna bli en del av det svenska samhället? Det finns undantagsfall, jag vet det, men för den stora majoriteten är det bara förorten, bidragsberoendet, khattuggandet och moskén som gäller.

Vi vet hur illa människor behandlas av Försäkringskassan (dit de sjuka normalt sett ska vända sig) och Arbetsförmedlingen (dit de arbetssökande förr vände sig, men där nu alla de sjuka tar sig in genom nålsögat till något fas1, fas2 eller fas3-program för att regeringen Reinfeldt ska kunna redovisa låga sjukskrivnings- och arbetslöshetssiffror), vi vet hur dessa människor slussas från det ena fattigvårdsprogrammet (fyratusen svenska kronor i månaden) till det andra, samtidigt som regeringsföreträdare slår sig själva för bröstet och skryter om Europas öppnaste dörrar (fyratusen? åh nej, det ger mycket mer om man kastat bort pass och id-handlingar).

Om maktens organ tror att detta kommer att bidra till läkningen av blödande sociala sår tror de fel. Tvärtom kommer varje sådant beslut att fördjupa klyftor, motsättningar, rentav våldsamma sammandrabbningar mellan människor. Det som Hans Magnus Enzensberger kallade för ett lågintensivt inbördeskrig tar sig just sådana uttryck. Frågan är bara hur länge det förblir lågintensivt. Sverige är ett nygammalt klassamhälle, där överheten – inom såväl politik som industri – skor sig alldeles ogenerat, samtidigt som det forna folket numera utgör städpatruller åt medelklassen, med egen rätt att göra skatteavdrag.

Vi vet vem som får betala priset. Är det någon enskildhet som oroar mig med barnbarnens framtid för ögonen, så är det denna gigantiska miljardbluff som påverkar allt från daghem och skolor till sjukhus och ålderdomshem. Jag tänker på en av mina gamla grannar i byn där jag bodde förr. Han menade att vi båda skulle använda hans jaktgevär när vi inte längre trodde oss kunna stå emot det som väntade på hemmet (och det var ändå 15 år före blöjvägningarnas privatiserade hem, som till fromma för de snabba klippens män och kvinnor drog ner på allt utom förnedring och skändande av de gamla människor som byggt det forna Folkhemmet).

Jag har också under det gångna året noterat hur den ena kriminologen efter den andra försäkrat att brottsligheten sjunker. Jag tror lika lite på det som på jultomten. I den här delen av landet ser vi dagligen vad den innebär: rån, misshandel, mord, inbrott, mordbränder, dödsskjutningar. Polisen vill få oss att tro att allt detta utspelar sig mellan olika kriminella, enskilda individer eller grupper. Det är dumt att påstå. Vi vet hur många som i den här staden fick påhälsningar av de ligor som specialiserat sig på att ta sig in till försvarslösa åldringar för att stjäla och förnedra dem. Vi vet att yrkesverksamma människor rånats i sina hem.

Det senaste rånet, där både mannen och kvinna i familjen bands och misshandlades till dess de avslöjade var pengarna fanns, ägde rum just i denna by. Så sent som den 30 december vädjade polisen genom lokaltidningen, än en gång att vittnen skulle höra av sig. Det drabbade paret hade bevakats i timmar innan gangstergänget slog till. Jag skrev själv om ett sådant brott för några år sedan för lokalpressen, och jag vet att de drabbade blir sjuka för lång tid framöver. Såren försvinner inte för att vi vänder blad i almanackan. Skåne är också platsen där flest människor i landet blir svårt misshandlade eller rentav mördade.

Ja, det är ett nytt år vi börjar idag. Men så mycket av det som präglar mitt land idag formades under en lång tid av tokiga och ansvarslösa beslut i de politiska församlingarna. Idag ser jag inte att det finns något hopp om en förändring. Jag är som bekant inte så naiv att jag inbillar mig att nationalismen är en väg framåt. De som påstår det blundar i själva verket för hur djupgående förändringarna i Sverige är. Nationalismen har hittills inte löst några problem. Däremot har den utlöst ett antal större eller mindre europeiska katastrofer. Vårt nittonhundratal är en dyrköpt lärdom inför framtiden. De som gastade högst om blodet och nationen kom också att bli de största skurkarna.

Hur skulle den nationalism se ut som fick skutan att vända? Nej, det är ingen retorisk fråga. Den är viktig att ställa för varje människa som inte vill sjunka ner i det apatiska tillstånd där man sätter sin lit till överbetalda medlemmar av de politiska församlingarna och i de beslutande organen. En av de få saker som kunnat utlösa någon form av självrannsakan, hade möjligen varit en massiv valbojkott – fast å andra sidan, varför skulle en sådan folklig protest förändra en nation som alltid tycks vända vreden inåt och ge makten fritt spelrum.

Själv vill jag först och främst vårda min närmaste krets (den är stor, med många barn och barnbarn och därför är mitt ansvar stort). Eller som Voltaire skrev: odla min trädgård. Jag har ingen trädgård. Men jag har en symbolisk sådan. Den finns i litteraturen, den finns i vandringarna vid kusten, den finns i umgänget och samtalen med de människor som finns närmast, också de som finns i brevform och som kommit att bli nära vänner, inte bara i Sverige.

Oavsett vad som sker på sociala, politiska eller kulturella arenor tänker jag använda min yttrande- och tryckfrihet och säga mitt hjärtas mening. Det finns egentligen inget tabubelagt ämne för mig. Sedan länge är jag immun mot ord som ”islamofob” och ”främlingsfientlighet”. Om man vet var man själv står måste man också tala fritt om det som i Sveriges tycks vara allra svårast. Att problematisera politiska mytologier – ”jämlikhet”, ”välfärdsstat”, ”mångkultur”, ”integration” – innebär inte att man ansluter sig till något slags rännstenskultur av självgodhet. Jag ser världen. Jag vet hur världen ser ut. Och jag vet, inte minst genom egna resor och studier, hur islamismen ser ut, både som religiöst och politiskt maktsystem. Att tala är att göra motstånd. Att skriva är att formulera den problematisering jag anser nödvändig. Vi får se vad det kommer att innebära. Det återstår många dagar på detta nya år.

Se også: Verkligheten i Sverige 2011 – en årskrönika. Blandt de mere bemærkelsesværdige indsalg i det svenske nytår, er en politistyrke på 11 mand, der angribes og såres af mænd, kvinder og børn i Sødertälje. Og det obligatoriske skuddrab. Det er tid til endnu en svensk “lysmanifestation”:

Året 32 minutter gammelt, første mord i Rosengård

Som en nøjagtig reprise af nytåret 2010 i Malmø: Samtale i natten.“Selv om jeg går i dødens og mørkets dal, frygter jeg intet ondt, for du er hos mig, din stok og din stav er min trøst.” –“Träffats av 4-7 kulor. Låter ju mer som en avrättning än ett skott av misstag.” Den dræbte Ardiwan Mati fra Møllevången fik flere skud i kroppen og to i hovedet. Det er fem dage siden den seneste regulære henrettelse blandt kriminelle indvandrere i Malmø.

En ung pojke sköts i huvudet vid halv ettiden på nyårsnatten i Malmö. Han är vid liv, men tillståndet är livshotande.– Han svävar mellan liv och död, säger Anders Kristersson, inre polisbefäl i Malmö, till Sydsvenskan.Området har spärrats av och flera polispatruller är på plats. En teknisk undersökning har genomförts och flera patronhylsor har hittats. Polisen har inte gått ut med några detaljer då det finns vittnen som ännu inte förhörts. Ung pojke skjuten i huvudet i Malmö, 15-åring skjuten på Ramels väg.Under natten svävade pojken mellan liv och död, men tidigt i morse avled han av sina skador.

Britiske parlamentarikere siger nej til halal

På den ene side skal man ikke falde i svime over et enkelt assertivt tiltag i et land der er up-to-here i håbløse ghettoproblemer, shariadomstole og en suicidal multikulturalisme der river landet fra hinanden og disfavoriserer den oprindelige befolkning. På den anden side spærrer man øjnene op, fordi det trods alt handler om landets folkevalgte der her bringer sig selv i skudlinjen, når de lige så godt kunne holde mund og bide i det halalinficerede kød.

Vi ved ikke om det gøglende selvbedrag multikulturalismen, med tilhørende aggressiv islamofili, er en skrøbelig struktur, sådan cirka som Østblokken i første halvår af 1989 var det. Vi ved heller ikke om der i de europæiske befolkninger er en ulmende vrede der ved den rette anledning vil fosse ud af ketchupflasken, sådan cirka som hos den muslimske verden i starten af 2006. Vi ved det ikke. Den slags kan oftest kun konstateres i bakspejlet, og man kan kun håbe at dette hundredåret for Titanic også bliver året hvor multikulturalismen banker ind i virkelighedens isbjerg. Skal der ske noget med fremadrettede perspektiver for os alle måtte det gerne være i Storbritannien, landet der har malet sig op i et hjørne, men som i kraft af sin status har en pondus i hvis slipstrøm vi kunne lægge os mageligt (LFPC).

The Palace of Westminster has rejected demands to serve halal meat in its restaurants. Muslim MPs and peers have been told they cannot have meat slaughtered in line with Islamic tradition because the method – slitting an animal’s throat without first stunning it – is offensive to many of their non-Muslim colleagues.

The stance has infuriated some parliamentarians who have eaten meat in the Palace’s 23 restaurants and cafes, having been assured that it was halal. Lord Ahmed of Rotherham said: ‘I did feel misled. I think a halal option should be made available.’ […] We won’t eat halal meat, say MPs and peers who reject demands to serve it at Westminster

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Tack Thomas Nydahl för detta ditt nyårsupprop till alla ‘protestanter’ gentemot den totalitära samhällsutvecklingen. Dina sista rader gör jag också till mina ord:

    “Och jag vet, inte minst genom egna resor och studier, hur islamismen ser ut, både som religiöst och politiskt maktsystem. Att tala är att göra motstånd. Att skriva är att formulera den problematisering jag anser nödvändig. Vi får se vad det kommer att innebära. Det återstår många dagar på detta nya år.”

  • Ja när man tänker på År 2012 då får man dystra tankar, är det nu Reinfeldt ska sälja ut Sverige. Är det i År vi kommer se en byggbom av Moskeer byggas. Man har lite svårt att fira in det nya året.
    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  • Den här vansinniga massinvandringen är planerad ända sedan 70-talet: Läs Planerna För Sveriges Undergång

    http://www.pr-publishing.com/1234/planerna-for-sveriges-undergang.pdf

  • Rune

    “Och vad är det som gör att inte minst Afrikas horn prioriteras av Reinfeldt och hans ja-sägare?”
    ——————————————-
    Utgå från att det är vanlig korruption! Pengar under bordet till sk ansvariga politiker.
    En allians mellan den organiserade brottsligheten och de blåögda idealisterna.

  • Morten – – –

    Kære Thomas Nydahl

    Tak for en glimrende kronik!

    Nationalismen er imidlertid netop svaret på de problemer, du nævner. Det er den, fordi den blot er en holistisk tilgang til samfundet, i følge hvilken modsætninger simpelthen er hinandens Yin og Yang i samfundshelheden. Således er de – hver for sig – defekte ideologier som liberalisme (det individuelle aspekt) og socialisme (det kollektive aspekt) alene hinandens flod og ebbe i nationens tidevand. Og så fremdeles. Nationalisme er en samfundsånd. Læs nu videre!

    Intet ondt kommer af nationalismen. Alle, der nogensinde har skabt noget virkeligt godt og konstruktivt i vore lande, var nationalister. De arbejdede for menneskene, indenfor fællesskabets ramme . De var ydmyge over for fællesskabet, og havde respekt for det, og for andres menneskers nationale fællesskaber.

    Det onde, derimod, kommer af chauvinismen, herunder nationalchauvinismen. Betænk det selv.

    Spørg dig selv, hvilket forsvar, du helst vil have i dit land: En legion af topprofessionelle soldater, hvor alene krigeriske færdigheder, og ikke nationalt tilhørsforhold, er kriteriet ? En legion, der lyder sin arbejdsgiver.

    Eller en hær, bestående af mennesker, der vil forsvare deres land med deres liv som indsats, og som er besjælet af den ånd ?

    Og det samme for politiet: Det er i Danmark blevet foreslået, at vi skal tilbyde også udlændinge ansættelse i vores politi “hvis de er interesserede i at arbejde med politi-arbejde”. Dette er en politisk tilgang til politiet, som værende udelukkende en professionel institution – og jo mere professionel, jo bedre. Et lejet politi, der lyder sin arbejdsgiver. Prisen er, som man kan sige sig selv, at vi får et politi, uden politiånd. Vi får et politi, hvor den enkelte politimand ikke er villig til at sætte sin stilling ind på, at politiforretninger bliver udført i den rette politimæssige ånd. Denne udvikling ser vi allerede i denne professionalismens guldalder. Vi ser en fejhed fra professionelle politiledere, som vi ikke så tilforn.

    Hvad ønsker du dig personligt ? Professionalisme eller ånd ?

    Jeg tror at kende svaret, og jeg mener dermed at have konfronteret dig med din nationalisme.

    – Åh ja, somme vil hævde, at nationalfølelse rækker, fremfor nationalisme. Men sandheden er, at nationalisme er det, som nationalfølelsen naturligt udmøntes i.

    Når alt dette er sagt, ved jeg også, at når du gentager den meget fremherskende opfattelse, at nationalismen i fortiden var årsag til katastrofer af kataklysmiske dimensioner, så er begrebet naturligvis belastet. Derfor forstår jeg meget vel, at man trækker sig bort fra det. Men så må jeg også sige: Så har vi dog til syvende og sidst tabubelagt en vigtig diskussion om ånden i samfundet, os selv afvidende – eller ej.

    For min skyld kan man gerne vælge et andet begreb at føre diskussionen under, end nationalisme, hvis man vil styre fri af de negative associationer, dette ord stadig fremkalder. Bare man er sig bevidst, hvad det er, vi taler om.

    Nationalisme.

    – – –

    • Morten, jag är tacksam för det du här skriver, det är uppfordrande och gör mig redo för eftertanke! Gott nytt år! Thomas

  • Jan

    Nydahl tycker det enda man kan göra är att valskolka. Men att falla in i de mediala besserwissrarnas likhetssättande mellan världens mest fasansfulla våldsregimer och kritik mot deras eget politiska projekt är att låta sig duperas av dem. Bättre är att stödja dem som vågar stå upp för sanning och rättvisa mot lögn, hyckleri och våld. De är modiga och de förtjänar allt vårt stöd. Ismerna har överlevt sig själva. Dem kan vi lämna därhän.

  • Hilmar

    Fine betragtninger over nationalismen, Morten.

    Det er helt rigtigt, at sand nationalisme anerkender andre folkeslags naturlige ret til at varetage deres nationale interesser.
    Det samme gør sig vel gældende for den tilsvarende etniske bevidsthed.
    Også på dét område anerkender den ægte etno-nationalist, at ethvert folkeslag har en naturlig ret til at forsvare sin etniske egenart.
    ‘Quid quid de omnibus valet, et am de quisbusdam et singulis valet. Quid quid de nullo valet, nec de quisbusdam vel singulis valet’.
    Disse selvfølgeligheder nævnes så godt som aldrig i de postkulturelle medier hvor det at vedkende sig sin nationalitet som vesterlænding per refleks forudsættes at involvere en aggression eller et overgreb.
    En absurditet af rang når man kender blot en smule til den markante demografiske slagside i ikke-vestlige folkeslags favør ved de moderne folkevandringer.

  • Josefina Bergfast

    Angående ”De tre stegen” inom islam.

    Både kristendomen, judendomen och islam, hoppas väl, och inväntar väl, ankomster, (och inom kristendomen återkomst av), kommande Messias?

    Alla tre ”rörelserna” hoppas väl på ett kommande ”ideal”-tillstånd i en enad och moralisk, och fredlig värld, där mänskligheten ”äntligen” når de ”fullkomligheter” som man menar finns ”inbyggt” i naturen och i ”Gud plan” för människan?

    Det finns ett uttryck som heter: ”Alla vägar bär till Rom”.

    Kanske kan man se att det faktiskt finns ”olika vägar till Gud”? Att det kan tänkas finnas olika ”nyanser, sidor, språk, tolkningar, uttryck och aspekter” av ”Gud”?

    ”De tre stegen” som redogörs för, angående islam, skulle kanske i princip kunna gälla också t ex ”kommunismens världsvida drömmar om dominans”? Eller också ”neo-liberalismens, och kapitalismens, världsvida drömmar om dominans”? Samt också naturligtvis ”judendomens världsvida drömmar om dominans”, och likaså ”kristendomens världsvida drömmar om dominans”?

    Videon vill beskriva isalms ”farlighet”, och vill väl därmed ”varna”, genom att försöka ”skrämma”? Att vilja ”skrämma”, är att vilja ”skapa rädsla”, som ofta i sin tur ”skapar hat”?

    Så vad skall människor göra med ”sina skapade rädslor och sitt skapade hat”?

    Man måste fråga sig vad nästa steg är?

    Krig? I ”nödvändigt självförsvar mot det hotfulla, farliga och ”onda” islam?

    Världskrig mot islam och jordens alla muslimska länder och muslimer i stort?

    Och hur många människor tror på att ett sådant krig verkligen kan ”lyckas”?

    Videon, som vill ”informera” om ”de tre stegen inom islam”, framstår nästan som egentlig ”krigspropaganda”?

    Och som i alla tider, och i de flesta krig, så har väl ”krigspropaganda”, delvis inte alltid varit i överensstämmelse med ”sanningen”, därför att det är just ”krigspropaganda”, som just vill ”förklara, måla ut, beskriva och undervisa om” ”fiendens potentiella farligheter, som just skall motivera till själva krigsviljorna, hatet och viljorna att verkligen döda ”de hotfulla och farliga fienderna”?

    Vad som verkligen är ”sanningen”, i stridens, och krigspropagandans ”hetta”, är oftast svårt att verkligen kunna bena ut, och verkligen veta?