Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
NÄgra dagar före jul besöker Statssekreteraren BorlÀnge. Situationen i staden Àr desperat. Som goda socialdemokrater har kommunens politiker gjort precis som goda socialdemokrater ska göra. De har varit solidariska och tagit emot tusentals flyktingar frÄn Somalia och Afghanistan. Nu sitter de med skÀgget i brevlÄdan. Flyktingarna gÄr inte att fÄ ut pÄ arbetsmarknaden. En tidigare undersökning visar att 53 procent av de som kommer frÄn Somalia Àr analfabeter. Majoriteten gÄr direkt frÄn SFI (Svenska för invandrare) till bidragsförsörjning. Nu stÄr BorlÀnge kommun med ett budgetunderskott pÄ 50 miljoner kronor. Kommunpolitikerna sliter sitt hÄr i förtvivlan.
Propagandaministeriet har hörsammat nödropen frÄn BorlÀnge och skickat ut Statssekreteraren. Med sin nÀrvaro hedrar han den lilla staden vid DalÀlven dessa sista skÀlvande, stÀmningsfulla dagar före jul. Han hör socialnÀmndens ordförande sÀga att situationen i BorlÀnge Àr exceptionell och att kommunen behöver riktade pengar till ett kunskapslyft för de analfabetiska flyktingarna. Inser Statssekreteraren situationens allvar? FörstÄr han hur det kÀnns för socialdemokratiska kommunalpolitiker frÄn en liten landsortsstad att krÀla i stoftet och be en borgerlig regering om hjÀlp?
Han Àr ingen regerings-Moder Teresa
Statssekreteraren sĂ€ger inte: âSkyll er sjĂ€lva nĂ€r ni har varit sĂ„ jĂ€vla dumma att ni har tagit emot en massa analfabeter.â
Ett sÄdant uttalande skulle skorra i kÀnsliga öron. Men kommunalpolitikerna ska inte tro att Statssekreteraren Àr utsÀnd som nÄgot slags regerings-Moder Teresa. Hans Àrende Àr av en annan art. I enlighet med Propagandaministeriets och ytterst Statsministerns intentioner handlar det om att fÄ motstrÀviga kommunalpolitiker landet runt att rÀtta in sig i ledet, statuera exempel och motivera dem att tÀnka och tala rÀtt.
Det Àr dÀr Statssekreterarens speciella begÄvning kommer in i bilden, den som sÄ tursamt har upptÀckts av Propagandaministeriet och fÄtt Propagandaministern sjÀlv att vÀrva honom i sin tjÀnst. Statssekreteraren har demagogins anvÀndbara gÄva. I vissa stunder tangerar den nÀstan det hypnotiska, ja den har alla förutsÀttningar att kunna domptera massorna.
Kommunalpolitiker mĂ„ste förstĂ„ att det finns tvĂ„ sĂ€tt att tĂ€nka, tycka och tala. Ett som Ă€r rĂ€tt â och ett annat som Ă€r fel. SĂ„dana hĂ€r nödrop frĂ„n kommunerna riskerar att ge helt fel signaler och flĂ€cka ner Sveriges stolthet, den unika och solidariska invandringspolitiken som stĂ„r fram som en lysande stjĂ€rna mot hela det övriga nattsvarta Europa dĂ€r frĂ€mlingsfientligheten stĂ€ndigt erövrar ny mark.
Det finns inga skillnader mellan mÀnniskor
BorlÀngeborna Àr förvÀntansfulla. Ska deras nödrop Àntligen fÄ ett svar? Vad de inte har insett Àr att statssekreterarens uppdrag Àr uppfostrarens och propagandistens. Inför de församlade kommunalpolitikerna och en andÀktig lokalpress tar han tillfÀllet i akt att tydligt inprÀnta en av regeringens mest orubbliga principer: det finns inga skillnader mellan mÀnniskor.
âVi tittar inte pĂ„ etnicitet, det skulle bli problematiskt och utpekandeâ sĂ€ger Statssekreteraren.
Analfabetism ska inte behöva innebÀra nÄgra problem, sÀger han. Det finns en reform. Propagandaministeriet har vÀrkt fram denna reform.
âReformen ska hjĂ€lpa till att anpassa integrationen efter individens förutsĂ€ttningar.â
Maria Norrfalk, landshövding i Dalarnas lÀn, fyller pÄpassligt i dÀr Statssekreteraren slutar:
âMan ska komma ihĂ„g att oavsett om de Ă€r analfabeter sĂ„ har de samma talang som andra. Det finns lika mĂ„nga talanger hos dem som hos oss. Vill man sĂ„ kan man, och det gĂ€ller att hitta pĂ„ vĂ€gar att utbilda och fĂ„ folk i arbeteâ, sĂ€ger Landshövdingen.
Han ler ett teaterleende mot lokaltidningens fotograf
Enligt den VÀrdegrund som regeringen har utropat som överordnad trossats för landet har alla samma vÀrde. BorlÀngeborna mÄste förstÄ att de utan att knota Àr skyldiga att försörja inte bara sig sjÀlva utan ocksÄ inkludera de nya kommuninvÄnarna i sin försörjningsbörda resten av livet. Saken Àr mycket enkel: det Àr en frÄga om jÀmlikhet och solidaritet.
Statssekreteraren ler sitt bredaste teaterleende mot lokaltidningens fotograf. Sedan Äker han hem. Hans uppdrag Àr slutfört. Han hoppas att Statsministern och Propagandaministern ska bli nöjda med hans insatser. Det Àr förvisso nya tider nu, och han Àr en viktig del av det nya. En spjutspets mot framtiden, om man sÄ vill. Han tÀnker lite förstrött att förr Äkte regeringsrepresentanter runt och försökte övertyga folk om att regeringen har rÀtt; nu Äker vi runt och dikterar regeringens hÄllning, uppfattning och intentioner. Gör klart för folk vad det Àr som gÀller.
Det passar honom precis. I sitt stilla sinne tĂ€nker han att nĂ€r allt kommer omkring Ă€r steget mellan demonregissör och regeringspropagandist inte sĂ€rskilt lĂ„ngt. Budskap som budskap â de mĂ„ste framföras kraftfullt, effektivt och med auktoritet om de ska fĂ„ avsedd effekt. âTotalitĂ€rtâ och âdiktatorisktâ Ă€r inte ord som han tar i sin mun, hĂ€r handlar det om subtilare kategorier. NĂ€r rasistkortet börjar bli utslitet och devalverat kan man sikta in sig pĂ„ den dĂ€r speciella rĂ€dslan som finns hos alla mĂ€nniskor, barndomens kvardröjande skrĂ€ck för att vara olydig och göra bort sig. Det gĂ€ller med andra ord att hjĂ€lpa folk att inse att de kan fĂ„ betala ett högt pris â till exempel arbetslöshet, social stigmatisering och andra humörsĂ€nkande otrevligheter – om de inte anpassar sig till Det Nya Sverige.
De har ju bara velat stÀlla upp och ta sitt ansvar
TrÄkigt nog finns det negativt instÀllda kommunalpolitiker som i likhet med BorlÀnges politiker klagar och gnÀller. Propagandaministeriet finner tendensen oroande. NÀr verkligheten bakom ministeriets slagord har hunnit ifatt kommunalpolitikerna tycks de lÄngsamt ha börjat förstÄ vilka sÀnken de har förletts till att ta i sina bÄtar. De har ju bara velat stÀlla upp och ta sitt ansvar, som de har blivit tillsagda. Nu ser de som i en spegel bilden av sig sjÀlva som kapten pÄ den sjunkande bryggan. De klagar alltmer högljutt över kostnaderna och de sociala konsekvenserna av att ta emot alltför mÄnga invandrare frÄn kulturellt alltför avvikande lÀnder.
UnderifrÄn pressas de av kommuninvÄnare som pÄ det mest smÄskurna och egoistiska vis muttrar om islamisering, bostadsbrist, skattetryck, vÄldtÀkter, rÄn, knivskÀrningar, mord och andra marginella företeelser. De verkar inte kunna förstÄ att mÄngkultur alltid har ett pris. Ett typiskt symtom pÄ svenskars vanliga inskrÀnkthet och inneboende rasism.
De svenska framtidsutsikterna Àr lysande
Det har gÄtt sÄ lÄngt att vissa kommunpolitiker rent ut sagt trilskas och helt frÀckt ifrÄgasÀtter mÄngkulturens vÀlsignelser. De utgör ett definitivt hot mot regeringens uttalade mÄlsÀttning: sÄ stort inflöde av invandrare som möjligt frÄn sÄ frÀmmande kulturer som möjligt pÄ sÄ kort tid som möjligt.
Statistiken sedan regeringen kom till makten 2006 ser mycket lovande ut. Med sin pikanta internationella slÀkttavla som drivkraft har Statsministern redan sÀkrat en plats Ät sig i framtidens historieböcker som den invandringsvÀnligaste Statsministern i Sveriges historia. à r efter Är har man slagit rekord i antal beviljade uppehÄllstillstÄnd för icke-flyktingar utan ID-handlingar frÄn muslimska u-lÀnder som Somalia, Afghanistan och Irak. Med den hÀr inslÀppstakten kan de svenska framtidsutsikterna inte betecknas som annat Àn lysande. Centerpartiets nya lilla yrhÀtta har i ett obevakat ögonblick försagt sig och öppet yttrat att hon vill ha hit 40 miljoner. Men vi vet ju alla hur lÀtt tungan kan slinka ivÀg nÀr man drivs av höga ambitioner att förÀndra Sverige, tÀnker Statssekreteraren och ler överseende.
Ett oslagbart sÀtt att visa vem som har makten
Alla mÄste stÀlla upp pÄ att fortsÀtta mÄngkulturalisera Sverige och i snabbare takt. Alla ska med! Det Àr dÀr Statssekreteraren och andra invandrare kommer in i bilden. Det enda som biter pÄ oppositionella kommunalpolitiker Àr att handfast visa vem som bestÀmmer. Regeringens nya strategi att skicka ut invandrare att föra dess talan Àr effektiv, Äthutningarna tar sÄ mycket bÀttre dÄ. Kommunalpolitikerna gÄr pÄ det, undantagslöst. De blir liksom förlamade av skuldkÀnslor och tappar mÄlföret fullstÀndigt. Det Àr varje gÄng lika skojigt att se, tricket slÄr aldrig fel. Man kan ju inte argumentera mot en invandrare, dÄ Äker den verkliga tagelförsedda rasistskjortan pÄ med omedelbar verkan.
Genom att systematiskt skicka ut personer som Statssekreteraren och Statsministerns islamistiske partibroder har regeringen hittat ett oslagbart sĂ€tt att visa vem som har makten. âSe hĂ€r hur mycket vi skiter i vad ni tycker â var sĂ„ god och gapa och svĂ€lj” Ă€r budskapet. Strategin Ă€r ocksĂ„ en effektiv metod att normalisera ett nytt, förĂ€ndrat Sverige dĂ€r svenska folket fĂ„r klart för sig att svenskhet, sĂ„ som flertalet uppfattar den, numera Ă€r avskaffad.
Man mÄste se varje individ
Statsministerns islamistiske partibroder har fÄtt Propagandaministeriets uppdrag att ta itu med en annan bÄngstyrig kommunalpolitiker, det socialdemokratiska kommunalrÄdet i Katrineholm. Bara namnet pÄ denne upprorsmakare fÄr regeringens samfÀllda adrenalinproduktion att gÄ i taket. Han Àr en uppkÀftig och sjÀlvstÀndigt tÀnkande jÀvel som definitivt ska sÀttas pÄ plats.
Inför protesterna mot den mĂ„nghundrahövdade anhöriginvandring frĂ„n Somalia som bland annat Katrineholm har att se fram emot har Statsministerns islamistiske partibroder – som sjĂ€lv rĂ„kar komma frĂ„n Somalia â gjort en utryckning till Katrineholm, utrustad med samma inlĂ€rda formuleringar frĂ„n Propagandaministeriet som Statssekreteraren fick med sig till BorlĂ€nge. Om budskapen koordineras blir effekten sĂ„ mycket starkare.
Statsministerns islamistiske partibroder har pĂ„ plats lĂ„tit meddela att man mĂ„ste se varje individ. Visserligen Ă€r alla lika, men att dra alla över en kam leder till utanförskap. Det Ă€r jĂ€tteviktigt att man inte sĂ€ger âinvandrarna, somalierna eller de ensamkommande barnen”.
Inte ens Olof Palme nÄdde den hÀr arrogansnivÄn
I ett anfall av plötslig klarsyn tÀnker Statssekreteraren att den hÀr strategin ligger pÄ en arrogansnivÄ som aldrig tidigare har varit synlig hos nÄgon svensk regering. Inte ens Olof Palme (s) nÄdde de hÀr nivÄerna. Strategin Àr ett led i den snabba pÄgÄende förskjutningen av svensk politik i auktoritÀr riktning, den som enligt vissa gÄr över en ny och mycket allvarlig grÀns och som mannen pÄ gatan illasinnat kallar demokratur.
Statssekreteraren slĂ„r snabbt bort de obehagliga tankarna. Under resan hem frĂ„n BorlĂ€nge kostar han pĂ„ sig att drömma sig tillbaka en smula. Bara tjugo Ă„r sedan han kom hit som flykting frĂ„n Bosnien. Sannerligen, allt har gĂ„tt honom vĂ€l i hĂ€nder. FrĂ„n uppehĂ„llstillstĂ„nd till Statssekreterare pĂ„ bara tvĂ„ decennier â det kan man kalla raketkarriĂ€r! Han har snabbt lĂ€rt sig svenska, om Ă€n med omisskĂ€nnlig brytning och Ă€ven om de öppna a:na frĂ„n Balkan hĂ€nger med och ledsamt nog i en del svenska öron verkar uppfattas som lika högfĂ€rdiga som den gamla Ăstermalmsaristokratins. Samtidigt ger hans aristokratiska a:n otvivelaktigt en klang av auktoritet Ă„t hans tal, vilket inte alls Ă€r till nackdel nu nĂ€r han ska regissera sĂ„vĂ€l allmĂ€nheten som bĂ„ngstyriga kommunalpolitiker i konsten att tĂ€nka och tala rĂ€tt.
FrÄn högskolevÀnstern till liberalismens breda famn
Han har hanterat sina kort vĂ€l. Hemma i Sarajevo vĂ€xte han upp med islam light och den kommunism som formats av Josip Broz Tito (1892-1980). DĂ€rför kĂ€ndes det frĂ„n början vĂ€ldigt naturligt att röra sig i kretsarna kring den ytterst radikala högskolevĂ€nstern i Göteborg, under senare halvan av 90-talet hemvist för alla möjliga utomparlamentariska existenser, notoriska kommunistiska slagskĂ€mpar och radikalfeminister. DĂ€r fanns ocksĂ„ nuvarande vĂ€nsterpolitikern och riksdagsledamoten Kalle Larsson, kĂ€nd för sina blodiga seglatser tillsammans med den övriga extremvĂ€nstern med âShip to Gazaâ och för sina stĂ€ndigt Ă„terkommande krav pĂ„ fri invandring. FrĂ„n avgrundsvĂ€nstern i Göteborg har Statssekreteraren lyckats ta sprĂ„nget till liberalismens vidstrĂ€ckta famn, den perfekta plattformen för den karriĂ€r han har stakat ut Ă„t sig.
NĂ€r blev han egentligen liberal?