Her kommer omsider opptaket av debattmøtet som ble holdt i Oslo Militære Samfund den 12. november under Jon Hustads ledelse. Innledere er Katrine Winkel Holm, Bjørn Stærk, Ole Jørgen Anfindsen og Walid al-Kubaisi. Opptaket varer i to timer, og inneholder også mesteparten av runden med spørsmål og svar. Lyden er ikke den aller beste under Hans’ innledning, men blir straks bedre etterpå. Document.no

Lidt post festum for danskere, men ikke for os, der har en særlig interesse i Norge. Bjørn Stræk citerer gentagne gange Fjordman forkert, sikkert i den meget behøvelige mening, at give sine luftige argumenter et støttekorset. Når man gør det, med en person der ikke er tilstede, kan man i det mindste gøre det korrekt. Det berømte citat om “fysisk adskillelse” kan enhver google frem på 20 sekunder. Lad os i stedet citere Bjørn Stærk ordret. Af en eller anden grund, er det slettet fra hans egen blog, men da han selv har kommenteret det her, har det altså eksisteret:

Brave is sitting down calmly on a plane behind a row of suspicious-looking Arabs, ignoring your own fears, because you know those fears are irrational, and because even if there’s a chance that they are terrorists, it is more important to you to preserve an open and tolerant society than to survive this trip. Brave is insisting that Arabs not be searched more carefully in airport security than anyone else, because you believe that it is more important not to discriminate against people based on their race than to keep the occasional terrorist from getting on a plane.Dying Not to Discriminate

»Man må forestille sig Bjørn Stærk som et modigt menneske«.

Fem uopklarede mord i Malmø på 12 måneder

Taller er – eller i det mindste var – fuldstændigt uhørt i et nordisk land, og går man tilbage bare fem år, er der betydeligt flere uopklarede mord i Malmø. Sydsvenskan skriver at “I Sverige sker mellan 90 och 110 mord årligen. Siffran är stabil sedan 80-talet,” men antallet af drab i Sverige ser sådan her ud for 2011. Om de er døde under den ene eller den anden paragraf, så er de døde af andres vold. I Danmark var der 41 drab i 2011, det er hvad der er i Sverige på ni uger. I Skåne alene var der fra 1983-2007 69 uopklarede mord, men tallet må være en del større nu i 2012.

Snart en månads spaningar, men inga gripna mördare. Statistiken talar mot att morden i Malmö kommer att klaras upp.– Jag skulle bli svårt förvånad om de löser fler än hälften, säger Leif GW Persson. De första 48 timmarna i en mordutredning är avgörande. Då klarar polisen upp ungefär 75 procent av fallen.Polisprofessor Leif GW Persson har viss insyn i mordutredningarna.

– Utan att gå in på detaljer kan på sin höjd ett par stycken av dem klaras upp. Jag skulle bli svårt förvånad om man löste fler än hälften och inte det minsta överraskad om man inte klarar upp något av dem.

Inom 30 dagar måste polisen ha nått ett genombrott – ett regelrätt gripande eller också tydliga, bindande bevis som kan knytas till en person. Det visar statistik från kriminologen Mikael Rying och Leif GW Persson, som leder polisens arbete med att se över alla olösta mord i landet.Går det längre tid lyckas polisen bara lösa några enstaka fall om året – i hela Sverige.Malmö ensamt har de senaste tolv månaderna fem mord där ingen gripits. Fyra av dem sedan den 20 december.Tiden rinner ut för mordutredarna

Noen heter Mohammad og noen heter Åge

I SSBs årlige navnestatistikk er igjen Mohammad i ulike skrivevarianter på topp i Oslo. På landsbasis ligger navnet på en 38.plass. Det nye i år er at også Oslos nabokommuner Lørenskog og Nittedal kan skilte med Mohammad på topp som det mest populære guttenavnet på nyfødte i fjor. Dette setter Lørenskogs ordfører stor pris på, melder Romerikets Blad

Så flott. Det er kjempefint. Lørenskog er den tredje største innvandrerkommunen i Norge, og det er bare Oslo og Drammen som er større i forhold til folketallet. Vi er folk fra hele Norge og Hele verden i Lørenskog, og da er det ikke noe rart at mange heter Mohammad i kommunen. Det er utrolig artig, sier Tovan til rb.no.
Han ser på Mohammad som et helt vanlig navn.Mohammad finnes over hele verden, og vi er en del av verden. Noen heter Mohammad og noen heter Åge. Jeg heter Åge, sier Åge Tovan.Navnet Mohammed også på topp på Romeriket

Om islam och islamism i muslimska länder och i Europa

Af Thomas Nydahl

Jag funderar ofta på varför jag blir upprörd. Mot bakgrund av alla de miljöer jag rest, arbetat och träffat människor i vågar jag påstå att jag också vet en del om islam och muslimska miljöer. Det finns skäl betona att jag aldrig mött kvinnor som täckt hela sina kroppar i tyg, eller män som påstått att så ska kvinnor se ut. På 1980-talet såg man inte ens en vanlig sjal på muslimska kvinnor i Libyen eller på Västbanken, om de inte var gamla. Tro inte att de frimodiga unga kvinnorna i Jerusalem/ al-Quds, Jeriko, Ramallah, Bir Zeit (byn där universitetet ligger), Hebron, Tripoli eller Benghazi gjorde det. Å nej, de var stolta över den inre frihet de kände, de var trotsiga och modiga. Inte ens i Malmö mötte jag unga muslimska kvinnor i någon form av sjal eller slöja, oavsett om de var från de ockuperade palestinska områdena, något annat arabiskt land, Turkiet, muslimska delar av Jugoslavien som Bosnien eller Kosovo, eller från Albanien. Det fanns alltså ingen självklar koppling mellan de invandrare jag lärde känna och en muslimsk tro som tog sig sådana uttryck. Inte ens de få flyktingar jag mötte från Afghanistan, som anlänt till Malmö under den sovjetiska ockupationen bar sådana religiöst/politiskt laddade plagg.

Med islamisk väckelse och med islamismen förändrades allt. Plötsligt skulle en europé betrakta det som självklart att sjal, slöja, niqab och burka skulle fungera i hans eller hennes land. Varför i hela friden skulle vi kunna se varandra i ögonen, när nu helt andra moralregler förespråkades av de militanta män som förklarat krig mot allt vad individuell och/eller inre frihet hette. Jag har aldrig och kommer aldrig att godta det. Ingenting hindrar mig, än så länge, att uttrycka kritik mot den sortens tänkande som leder till att människor tvingas och, mer eller mindre frivilligt, föses in i andens och kroppens fängelser.

När jag ser den lilla videon från Holland här ovan tänker jag på sådant och undrar hur det alls ska bli möjligt för våra barnbarn att leva i ett samhälle där en ideologi byggd av medeltida sociala och religiösa värderingar, och som sätter likhetstecken mellan moral och förtryck, mellan tro och underkastelse, ska vara förhärskande eller anses likvärdig med det moderna, öppna samhället.

På samma sätt anser jag det vara en självklarhet att stödja de unga araber – män och kvinnor – som revolterar inte bara mot det förflutnas despoter utan också, och framför allt, mot de nya härskare som vill vrida klockan tillbaka till Muslimska Brödraskapets ideal, till wahhabism och salafism som, om den vinner hela makten framför allt kommer att driva unga, sekulära kvinnor som Lina Ben Mhenni, hon som skrev Tunisian Girl – en bloggares berättelse om den arabiska våren, tillbaka till mycket strikt reglerade liv utan vare sig inre eller yttre frihet. Jag tycker att det räcker att se henne i ögonen och läsa vad hon skriver, för att förstå att det är en omöjlig ekvation.