Det Muslimske Broderskab forklaret på 3 minutter. Det Islamiske Broderskabs motto: “Allah er vores mål. Profeten er vores leder. Koranen er vores lov. Jihad er vores vej. At dø for Allah er vores højeste håb.” En af deres tilhængere har netop fået en Nobelpris. Tja, dynamittens opfinder giver penge til islam – hvilken ironi. Villy Søvndal siger, at vi bare skal sove videre og lade være med at bekymre os om deres “bløde sharia”. 3-minutters kursus. Af Nicolai Sennels

Ray Honeyford vandt og tabte

– “As his obituary in this newspaper yesterday reminded us, Ray Honeyford was nothing if not outspoken. In 1984, he was forced from his job as a school headmaster in Bradford for challenging the multiculturalist orthodoxies that had taken a grip on the education system, and on much of public life. He accused the race relations lobby of fostering “a whole set of questionable beliefs and attitudes about education and race which have much more to do with professional opportunism than the educational progress of ethnic minority children”. Mr Honeyford believed that multiculturalism was doing a disservice to children from immigrant backgrounds, who were denied the benefits of full integration with the society into which they would grow up.”
“His bitterness over the treatment he endured was not mitigated by the fact that multiculturalism was later disavowed by many of those who once championed it most assiduously. The bombings on the London transport system in July 2005 led to a recantation by the last government, many of whose members had been among Mr Honeyford’s most vociferous detractors. Today, it is a commonplace for politicians on the Left to acknowledge that separation of ethnic groups was a mistake, leading to communities in our cities living parallel lives and hardly ever meeting, let alone integrating.The lesson here is that shutting down debate about cultural assimilation is short-sighted and dangerous. Mr Honeyford’s lesson, As English stops being the first language of most London children, is Britain ready for the great integration challenge?” –Artikkelen som kostet Ray Honeyford jobben.

BBC føler sig naturligvis kaldet til at gå i rette med Honeyford. Roger Scruton og The Mail har de eneste omtaler endnu, der er rigtig indignerede på Honeyfords vegne:

The great Irish writer C.S. Lewis once said that ‘of all tyrannies, a tyranny sincerely exercised for the good of its victims may be the most oppressive’. That is a perfect description of the bullying authoritarianism bred by the dogma of political correctness.
In the name of promoting tolerance, race-fixated zealots exercise the most extreme intolerance, suppressing free debate and indulging in witch-hunts against anyone who dissents from their creed of multi-cultural diversity.
Ray Honeyford: A victim of a gross injustice. The portrayal of him as a racial bigot could not be further from the truth
Nothing ever exemplified this pattern of behaviour more graphically than the downfall of former Bradford headmaster Ray Honeyford, who died yesterday, aged 77…..Like a character in George Orwell’s 1984, he was deemed to have committed a crime for expressing his views. Branded a racist, he was turned into a figure of national notoriety by a noisy alliance of Left-wingers, municipal ideologues and professional grievance-mongers. A prophet sacrificed to appease the mob.

“Everything Ray Honeford said is now the official of our major political parties: too late, of course, to achieve the results that he hoped for, but nevertheless not too late to point out that those who persecuted him and surrounded his school with their insane chants of “Ray-cist” have never suffered, as he suffered, for their part in the conflict…….This was one example of a prolonged Stalinist purge by the educational establishment, designed to remove all sign of patriotism from our schools and to erase the memory of England from the cultural record. Readers will be grateful for the life of this exemplary, heroic and profoundly gentle man, who was prepared to pay the price of truth at a time of lies.” Roger Scruton: In Memoriam i The Salisbury review.

Asylgruppen Lund undergräver vårt demokratiska styrelseskick

Af Kjell Håkansson

De flesta asylsökande kommer från diktaturstater eller områden som härjas av krig, inbördeskrig, rättslöshet eller fattigdom. Man kan fly av olika skäl; av att man de facto är förföljd, av att man med rätt eller orätt känner sig hotad eller att det land man bor i har drabbats av kaos som gör det svårt att leva där eller man kanske helt enkelt flyr en ekonomisk misär.

Att söka asyl i Sverige är inte detsamma som att vara politisk flykting. Många människor söker sig till Sverige därför att man kan leva ett bättre liv här och att vi har ett socialt skyddsnät. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att utvärdera varje enskilt ärende för att avgöra om ansökaren är flykting eller inte. Enligt Migrationsverkets uppgifter (2010) är endast 23% av de som beviljas permanent asyl flyktingar, resten får asyl antingen av skyddsskäl (68%) eller synnerligen ömmande omständigheter (9%). Ribban ligger med andra ord inte särskilt högt och Sverige beviljar per capita ett betydligt större antal ansökningar än de EU-länder vi normalt jämför oss med.

Utlänningslagen som ligger till grund för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömningar har röstats igenom i riksdagen av en bred majoritet av folkvalda (och högt avlönade) ledamöter. Eftersom en av riksdagens främsta uppgifter är just att stifta lagar är dess existens i grund och botten meningslös om dessa lagar reduceras till någon slags rekommendationer som det står individen fritt att följa eller att bryta mot. Om riksdag och regering ifråntas sin auktoritet att fatta för individen bindande beslut uppstår ett tillstånd av anarki, ett tillstånd som riskerar att skapa utåtgående, snarare än inåtgående migrationsströmmar.

Asylgruppen Lund har nyligen gått ut och uppmanat allmänheten att hjälpa till att gömma asylsökande som har fått avslag på sina asylansökningar och därför skall av- eller utvisas. Dessa så kallade ”papperslösa” har av Migrationsverket bedömts sakna flykting eller skyddsskäl och är därför per definition inte flyktingar. Att en grupp människor bryter mot lagen genom att illegalt vistas i landet är i och för sig inte anmärkningsvärt (diverse andra lagar överträds dagligen runtom i riket), men det är ytterst sällan som lagöverträdelser får stöd av en legal lobbygrupp på det här sättet. Genom att hjälpa människor att vistas illegalt i Sverige undergräver Asylgruppen Lund vårt demokratiska styrelseskick och skapar underjordiska parallelsamhällen, vilket i längden kommer att få kännbara konsekvenser för vårt samhälle.

Anmärkningsvärt är också att flera etablerade medier gått ut och uttalat stöd för Asylgruppen Lunds agerande och fördömt websajten Avpixlats uppmaning till allmänheten att hjälpa polisen att gripa och verkställa av- eller utvisning av asylsökande som har fått avslag på sina ansökningar. Betyder demokratin så lite för den svenska journalistkåren? Är det inte just för att vårt samhällsliv regleras av demokratiska beslut som folk söker sig hit?

Asylgruppen Lund kanske tycker att den indirekta, parlamentariska demokratin inte avspeglar folkviljan i tillräckligt hög grad. Man bör i så fall gå ut och arbeta för en folkomröstning i frågan om huruvida så kallade papperslösa skall få stanna i Sverige. Någon folkomröstning som behandlat en flyktingfråga har inte ägt rum i Sverige sedan folkomröstningen i Sjöbo kommun 1988.