15
mar
Seneste opdatering: 15/3-12 kl. 1318
20 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Karikatyrer får vi leva med. De är en del av det moderna bildsamhället. Men nog reagerar jag när svenska konstnärer använder sig av klassiska antisemitiska klichéer. Se på bilden. Judiska råttor, en av dem med gevär, glufsar i sig av den palestinska osten.

I tidningen Dagen kan man läsa om sammanhanget:

“Konstutställning “The holy land – Det håliga landet” har uppfattats framställa israeliter som råttor. Studieförbundet Bilda tillbakavisar och meddelar att den omdiskuterade bilden tagits bort. På fredag invigs “The holy land – Det håliga landet” i Immanuelskyrkan Stockholm, en konstutställning av Stefan Sjöblom och Larz Lindqvist . “Utställningen bygger på intryck från en gemensam resa som konstnärerna gjorde förra året till Israel och de palestinska områdena”, står det i beskrivningen på Bildas hemsida.

– Bilder är ju starkare än ord och tolkningen ligger i betraktarens öga. Men som sagt: Det var väldigt oväntat. Förhoppningen är att utställningen ska skapa dialog mer än debatt och jag tror att det här ska bli bra, jag ser fram emot fredagens vernissage och resten av utställningen med tillförsikt, säger Elisabeth Haag.”

Haag säger att syftet med utställningen är att “skapa dialog”. Hur skulle man kunna ha en dialog om den israeliska ockupationspolitiken när “juden” är en råtta? Jag nöjer mig med att ställa den frågan och visa bilden samt citera studieförbundet Bildas representant Elisabeth Haag. Jag tänker desto mer. Mycket mörka tankar. Thomas Nydahl.

Yttrandefrihet, Sydsvenskan och Sydsvenskans terroristsympatier

I lördags (10 mars ) höll Sverigedemokraterna ett utannonserat torgmöte på Stortorget i Malmö. En samling motdemonstranter utan tillstånd mötte också upp för att med våld hindra mötet. På grund av polisbevakning fick man nöja sig med att störa mötet så att budskapet inte kunde gå fram till de åhörare som trots motdemonstranternas hotfulla uppträdande ändå vågat sig till platsen. Så här beskriver de två journalisterna Anders Sandström och Yvonne Johansson händelsen i Sydsvenskan: ”Polisen spärrade av området framför Rådhuset med ett ingenmansland, så att demonstranterna inte skulle nå att kasta saker på varandra”

Det är ungefär lika verklighetsfrämmande som att beskriva en avbruten Lars Vilks föreläsning med att polisen ingrep och hindrade Lars Vilks och de muslimska aktivisterna från att kasta ägg på varandra. Vad det handlar om är att en grupp människor försöker hindra en annan grupp från att utnyttja sin grundlagsskyddade rätt till att yttra sig! Sverigedemokraterna hade fått tillstånd att hålla sitt möte och borde ha fått göra det utan att utsättas för trakasserier. Genom att polisen inte avlägsnade provokatörerna sattes yttrandefriheten (ännu en gång) på undantag. ’Lugna demonstrationer’ var för övrigt rubriken på artikeln.

Nu hör tryck- och yttrandefrihet inte precis till Sydsvenskans hjärtefrågor. Det pågår i tidningen något av en hatkampanj mot det nystartade Tryckfrihetssällskapet. Det är en förening där medlemskap är öppet ”för alla som stödjer föreningens syften”, nämligen “att kämpa för det fria ordet, varhelst det hotas och oavsett vem som hotar det…” och “…tillhandahålla stöd och skydd varhelst yttrandefrihet och intellektuell frihet hotas.” En programförklaring som uppenbart upplevs som provocerande.

I februari 2011 la Sydsvenskan upp en propagandafilm för den av USA terroriststämplade organisationen Hizbollah på sin hemsida. Filmen med titeln ”Hizbollah i södra Beirut” var gjord av Hussein El-Alawi. Den kunde då ses på länkadressen här men togs bort efter kritik. Det hade man inte behövt göra; för min skull får medarbetarna på Sydsvenskan sympatisera med vilka terrororganisationer de vill (och hellre öppet än i smyg) även om jag själv tar avstånd ifrån dessa grupper. Det är en del av den yttrande- och tankefrihet som måste finnas i en demokrati. Men det är ohederligt när man i skenet av att förmedla nyheter förvrider verkligheten i propagandasyfte.

Kjell Håkansson

Derfor læser folk blogs: ‘Danskerne stoler mindre på medierne’
Af Nicolai Sennels

Sidste år kunne vi læse, at “Danske aviser er fortsat i frit fald”. Årsagen er, at vi stoler ikke på journalisterne. Læserne er nødt til selv at udvikle alternative ordbøger over det danske sprog for at få hele sandheden. “Ung” betyder muslimer, “højreradikal” betyder islam-kritikker osv. Når 1.-pladsen på mediernes troværdighedsbarometer kun har 67 % af danskernes tillid, er der noget rivende galt.

Ikke underligt, at politiske blogs på internettet knopskyder. Internettets ulønnede fritidsjournalisterne gør i dag mere for demokratiet, ytringsfriheden og Grundloven end vores politikere og medier. Et par overraskende gode forklaringer på annoncør-afhængige mediers uendelige nedtur:

Jyllands-Posten “Danskerne stoler mindre på medierne”: “- Danskerne har en fornemmelse af, at de ikke får hele billedet i de sensationer og konflikter, som medierne blæser op, siger Kim Larsen.”

DR “Her er de mest utroværdige medier” “- Hvis man har en opfattelse af, at en avis ligger et sted på det politiske spektrum, så er man måske ikke lige så sikker på, at man får hele billedet, siger han.”

Listen:
Tallet viser, hvor mange procent af danskerne, der har tillid eller meget stor tillid til det enkelte medie eller tv/radio-program.

1. TV-Avisen, 67 procent
2. Radioavisen, 64 procent
3. Ritzaus Bureau, 57 procent
4. TV 2 Nyhederne, 55 procent
5. DR Update, 52 procent
6. TV 2 News, 48 procent
7. Kontant, 46 procent
8. Børsen, 45 procent
9. Deadline, 45 procent
10. Politiken, 44 procent
11. P3 Nyhederne, 41 procent
12. Jyllands-Posten, 41 procent
13. Berlingske, 38 procent
14. Information, 38 procent
15. Operation X, 35 procent
16. Weekendavisen, 29 procent
17. Kristeligt Dagblad, 26 procent
18. 24 timer, 10 procent
19. MetroXpress, 9 procent
20. B.T., 8 procent
21. Ekstra Bladet, 4 procent”

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Crass Børsting

    TV-avisen, Radioavisen og Ritzau suverænt i spidsen. Hjernevaskningen virker!

  • Morten – – –

    Ratioen afspejler desværre ikke brugen af nysprog og “relevanskriterier” i de oplistede medier. Det skyldes nok, at mange af svarerne slet ikke læser aviser, men har hørt, at “journalister er ikke til stole på”. “Fjernsynet” har dog endnu meget af sin autoritet i behold fra monopolets alvorstunge dage.

    – – –

  • För var dag kommer det fram att myndigheter fuskar, igår var det Arbetsförmedlingen som skämde ut sig “suck”

  • Frank P

    Kast dig ud i svenske medier og tag tid på hvor længe der går før du støder på ordet “främlingsfientlighet”.

  • Jacob Cete

    ‘Danskerne stoler mindre på medierne’

    hvilket minder mig om, at jeg skal se og få doneret til snaphanen !

  • Arvid Falk

    Finns det någon som helst negativ kritik av Israel – m.h.a. en karikatyr eller med ord – som inte vore möjligt att avfärda som “klassiskt judehat” alt. antisemitism?

    Jag skulle tro, att för tecknaren låg fokus på en metafor av palestinska områden= en schweizerost full av hål, där hålen blir allt större allteftersom mössen knaprar. Jag tvivlar starkt på att tecknaren (eller Snaphanens skribent) har ägnat någon tid åt att studera musens (typiska) fysionomi kontra råttans (typiska) fysionomi – intresset för en naturtrogen återgivning av djur och växter brukar inte vara särskilt utbrett bland karikatyrtecknare.

    ——

    Kritik av Israel alt. någon judisk organisation alt. någon enskild jude avfärdas som antisemitism eller “klassiskt judehat”.

    Kritik av islam alt. någon islamsk organisation alt. någon enskild muslim avfärdas som islamofobi.

    Kritik av invandringspolitiken alt. någon organisation för icke-skandinaver alt. någon enskild icke-skandinav avfärdas som rasism, främlingsfientlighet eller bara som hat.

    Kritik av politiker och övriga makthavare eller kritik av kulturvänsterns arrogans och förakt för gemene man avfärdas som hat.

    Exemplen är tyvärr legio och svenska journalister tar idag verkligen ut svängarna.

    I Aftonbladet skriver krönikören Ronnie Sandahl om “PK-hatarnas ovilja till allas lika värde”.

    Avståndstagandet till poitisk korrekthet, handlar enl. honom, “om en djupare och äldre ovilja mot idéerna om människors lika värde och rättigheter, som varit dominerande i ­hela västvärlden under de senaste ­60 åren. .. ”Den som på allvar önskar livet ur den politiska ­korrektheten måste till sist fråga sig om han kanske också hade önskat sig en annan utgång av det andra världskriget.” – dvs alla som kritiserar politiskt korrekthet är (enl. honom) suspekta nazister.

    h t t p://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article145151 22.ab

    DNs kutursida har en stor debatt (med flera artiklar) om:

    Hatet och politiken”.

    Gotlands Tidningar uppmärksammar i en artikel invändningar mot landshövdingens initiativ att påföra gotlänningarna våldsbrottslighet och en ökad försörjningbörda m.h.a. en ökad bosättning av icke-anställningsbara invandrare på Gotland. Artikeln har rubriken:

    “Utsatt för en hatkampanj”

    De mest graverande exemplen på s.k. “hat” är två citat från Flashback, där en skribent har kallat landshövdingen för landsförrädare och någon har tyckt att hon bör utvisas ur landet. Och i ett mejl, som skickats till Gotlands Tidningars redaktion alt. länsstyrelsen framför skribenten, att landshövdingen “kommer att förstöra Gotland”, förtäljer tidningen.

    Summa summarum:

    Alla invändningar mot maktens agenda är idag klassificerade som HAT.

    • Jonny

      Nää, vad hemskt! Anonyma och kritiska inlägg, ofta uttryckta med hårda ord. Personligen tycker jag att Cecilia Schelin Seidegårds reaktion på att “så många oblygt törs ge uttryck för främlingsfientlighet” är mycket, mycket värre! Det är faktiskt något anmärkningsvärt att en landshövding uttrycker sig på det här sättet.

      På mindre än tre dygn gjordes ett hundratal anonyma och kritiska inlägg på sajten Flashback, ofta uttryckta med hårda ord. En skribent kallar landshövdingen för landsförrädare, en annan tycker att hon ska utvisas ur landet.

      Några mejl har även skickats till Gotlands Tidningars redaktion samt till länsstyrelsen. I ett av dem påstår skribenten att landshövdingen “kommer att förstöra Gotland”.

      Cecilia Schelin Seidegård säger sig vara förvånad över de många och starka åsikterna, men är samtidigt arg över inlägg som hon menar är rena lögner:
      – De ljuger och säger att det ska köras busslaster med invandrare till Gotland och att det skulle bli kaos. Uppviglandet och hatet är verkligen tråkigt. Det finns något i samhället som inte är riktigt bra. Det är ett hat jag har svårt att förstå.

      Landshövdingen förvånas också över att så många oblygt törs ge uttryck för främlingsfientlighet, eftersom det kan slå tillbaka mot dem själva.
      – Jag förstår inte hur folk vågar skriva som de gör. Jag har full förståelse för arbetsgivare som tittar på nätet för att se vilka personer de anställer, säger hon.

      h t t p://www.helagotland.se/nyheter/default.aspx?articleid=7532328

    • Josefina Bergfast

      Det ligger någonting i vad ARVID FALK säger:

      ”Summa summarum: Alla invändningar mot maktens agenda är idag klassificerade som HAT.”

      Men samtidigt är det väl också en verklighet att alla former av åsikter och uttalanden alltid kan uppfattas olika beroende på vilken samhällelig position man befinner sig i.

      När Europa bestod av arvriken, där kungar, furstar, grevar, baroner, påvar, biskopar och prelater, och jordägare och andra folk som eventuellt hade stora rikedomar av olika slag och mycket just ärvda egendomar, och därmed makt och inflytande som de naturligtvis var angelägna om att kunna försvara, så kunde det ju från deras synpunkt ses som att varje kritisk ståndpunkt som eventuellt framfördes av någon undersåte, var en potentiell fientlighet med ett inneboende hat i sig?

      Detta eventuella potentiella ”hat mot makten” som då eventuellt, och troligtvis, då fanns hos dem som just kanske inte ägde så mycket, eller de egendomslösa, (därför att makt var just förbundet med egendom), men även andra som kanske var rika, men i vissa fall var uteslutna från att få lov att äga mark och därmed kunna anses ha makt och som också därför också kanske hade intresse av att vilja uttrycka någon form av kritik mot dem som då just hade ”makten”, det ”buntades väl ihop” och formulerades i ”revolutionsparoller”, som då kunde utlösa just revolutionerna?

      ”Politik” i dåtidens nationer handlade väl mest om att kunna ingå de korrekta äktenskapen, där då de mest fördelaktiga äktenskapen sågs ur perspektivet att kunna tillägna sig, eller sin släkt, än mer markegendomar och småriken, liksom också större riken och hela nationer.

      Att inneha ”makt” medför ju alltid möjligheter att kunna ”välja och vraka”, vilket väl anses vara en attraktiv position, varför den är eftersträvansvärd, och också delvis därför vill försvaras .

      Demokrati som begrepp och idé är en sak. I praktiken fungerar nog de flesta samhällsformationer och nationer efter mer ”osynliga lagar och regler”, som mer har att göra med ”Kejsarens nya kläder-lagar” och med ”Jantelagar” i olika former, grader och stadier eftersom ”demo”, ”folket”, ”massan”, ”pöbeln” ofta inte ”styr sig själv”, utan ofta ”styrs, leds och förleds” åt en den ena, än den andra riktningen, med hjälp av just dessa ”oskrivna lagar”. Så det är kanske svårt att kunna tala om ”demokrati”, ”folkstyre”, i egentlig mening, även om det i jämförelse med andra ”styrelseformer” anses vara den bästa formen av ”styre” av en nation.

      De som i dåtiden samhällen inte fick lov att äga mark, och därmed ges möjlighet till makt och inflytande i nationerna, fick då främst ägna sig åt dagsverken, eller hantverk, kanske av tillverkning, och också av handel av olika slag, även handel med pengar, och kanske också åt konstnärlig underhållning i olika former, både teater, litteratur och musik. Alltså alla former av ”varor” som kunde produceras och säljas, när då makt och inkomster från fast jord och mark inte kunde införskaffas, eftersom fast jord och mark inte fick ägas av vissa grupper.

      Dessa var då kanske främst grupper som alltså kanske inte omfattades av samma religion, eller av samma ”värdegrund”, och därför inte kunde ses som ”tillhörande nationen”. Precis som i t.ex. Israel idag, där mark inte får köpas av icke-israeler, eller icke-judar, då ju Israel främst skall vara just en judisk nation.

      Det är kanske så som alltså de flesta nationer som vill identifiera sig själva till en religion i någon form fungerar. Eller är nödgade att fungera för att just kunna upprätthålla kulturell konsensus, och därmed en ”gemensam värdegrund” som möjliggör för medborgarna att kunna kommunicera på ”ett gemensamt kulturellt språk” för undvikande av missförstånd, dubbla måttstockar, kaos och konflikter i nationen. Dessa missförstånd, och dubbla måttstockar som kanske lätt annars uppstår, beroende på just ”olika kulturell värdegrund” och därmed ”olika kulturellt språk”. Det är kanske därför som det alltid har funnits viljor inom nationer att definiera ”en tro” en specifik ”värdegrund”, en “konsensus”, eller en specifik ”religion”, (eller ism) som då ska vara en grundstadga till nationers alla medborgare. Den ska då fungera som en slags självbevarelsedrift, och också som ett bevarande för hela nationers förmågor till sammanhållning som sådana, där då de som velat hävda en ”annan religion”, eller ”en annan kulturell värdegrund”, har setts som ”potentiella fiender”, eller som ”potentiella hot”, mot just den ”nationellt sammanhållande värdegrunden” som för tillfälligt ansetts vara gällande som just “identifierande” och sammanhållande ”kulturellt kitt”.

      Det som väl inträffade i de stora omvälvningarna i Europa och Ryssland sedan 15-16-17-18 och 1900-talet, var väl just att maktfördelningen ändrades. Särskilt i Frankrike och i Ryssland genomdrevs väl dessa förändringar just genom att verkligen piska upp hatet, misstron, missnöjet, grämelsen, förargelsen och bitterheten mot de makthavare som just då hade just makten; dvs., kungar, tsarer, biskopar, präster, storgodsägare, jordägare, bönder osv.

      Dessa som de maktlösa, och däribland de egendomslösa och fattiga men också de mycket rika, men ändå relativt maktlösa på det nationella planet, skapade då just med paroller som ”Frihet, jämlikhet, broderskap” med hjälp av just hatet, revolterande omvälvningar. Hatet ansågs då vara ett nödvändigt verktyg som det var viktigt att verkligen elda under för annars kanske det inte hade blivit några revolutionerande, och revolterande samhällsförändringar. Makt tenderar att vilja bevaras och försvaras.

      Det var alltså med hjälp av ”hatet” och ”hatuppviglingen”, kanske i vissa fall med hjälp av falska anklagelser, eller med lögner mot just ”makthavare” som revolutionerna över huvud taget kunde genomföras.

      Därför finns det väl alltid just en inneboende misstro från just dem som har makt av olika slag i en nation, mot just alla former av kritiska synpunkter som uttalas, att vilja stämpla dessa som ”hat”, därför att de väl kan ses som ”hat”, eller i varje fall som ”potentiellt hat”, och kanske därmed som ”potentiellt hot”, mot just sin egen makt.

      De kritiska synpunkterna ses kanske alltid från makthavares perspektiv som potentiellt hat, vare sig det verkligen är hat eller inte, och beskrivs därför som ”hatiska uttalanden” och ”hatspridning”.

      Sedan har mänskligheten fått deklarationerna om de ”mänskliga rättigheterna”, som talar om ”allas lika värde”, och ”jämlikhet”, ”yttrandefrihet” och ”förenings- religionsfrihet” och ”demokrati” som ledstjärneord, kanske ibland utan att riktigt fundera på vad de egentligen säger, och hur dessa ord egentligen stämmer överens med verkligheterna om och kring ”den mänskliga naturen”, och hur pass möjliga de egentligen är att verkligen kunna gestalta?

      Om man ständigt vill hänvisa till ett begrepp som säger ”allas lika värde” så kanske det inte alltid är så lyckat? Dessa ord skulle ju i teorin, men också i praktiken, kunna bli någonting som säger att: ”Alla människor har noll och inte värde”. Om människan skulle råka få, eller plötsligt betraktas som havandes ”noll och intet värde”, så skulle detta ”värdelösa värde” tillfalla alla människor. Alltså därför att alla människor har just ”like värde” och om och när då värdet var ”noll och intet”, så skulle just p.g.a.” alla människor lika värde”, detta kunna innebära ”alla människors noll och intet värde”……

      Alla människor har istället för inför alla olika människor självklart olika värde.

      Det är mer i överensstämmelse med verkligheten om hur det alltså i verkligen förhåller sig för just alla människor.

      Likaså är det med ”jämlikheten”. Ingen enda människa är i verkligheten ”jämlik” någon annan. Alla människor är i verkligheten fullständigt ”ojämlika” varandra, både i längd, bredd, tjocklek, kön, ålder, skönhet, dumhet, klokhet, rikedom, fattigdom och intelligens osv., och kan inte heller vara någonting annat eftersom ju absolut varje individ är just en alldeles unik individ som inte egentligen kan jämföras med någon annan, och heller därför inte är ”jämlik” någon annan. Varje människa är en unik individ och ojämlik alla andra unika individer.

      Däremot innehar alla människor likvärdigt, (vare sig fattig, rik, dum, klok, gammal, ung, ful, vacker, sjuk, frisk osv.) den okränkbara digniteten ”människa”, som det ligger i alla människors intresse att denna dignitet, denna ”storhet”, ”människa”, skall vara just okränkbar och inneha just ett ”okränkbart värde”, som alla människor, just bara genom att de är människor, har delaktighet i.

      Det kan ju finnas risk för att just ”människan värde”, kan bli ”noll och intet”, och att detta ”noll-värde” då blir lika för alla människor. Alla människors ”lika värde” är ”noll och intet” och detta nollvärde värde delas av alla människor, därför att ”alla människor har lika värde.”

      Alla människor tillhör dock ovillkorligen identifieringen ”människa”.

      Varje människa är en unik individ som ovillkorligen är ojämlik alla andra människor därför att alla unika individer är ojämförbara med alla andra unika individer, annars vore de inte unika. Om de vore jämlika, och jämförbara, så vore de inte unika individer.

      En mänsklig unik individ kan inte vara en individualitet och unik, samtidigt som den kan vara jämförbar och jämlik alla andra människor.

      Varje mänsklig individ är en individualitet som är unik och är därför inte jämförbar med andra unika individer och därför finns heller ingen jämlikhet mellan någon enda människa.

      Alla mänskliga unika individer har inför alla olika unika mänskliga individer olika värde.

      Alla mänskliga unika individer tillhör ovillkorligen och oundvikligen digniteten ”människa”.

      Vad gäller begreppet ”frihet”, så är det också ett ord, eller någonting som kan vara svårt att erövra i verkligheten.

      Även om människan som varelse i grunden är ”så illa tvungen till att” och samtidigt därmed fri”, till att göra val mellan ”ont och gott”, på just ”gott och ont”, och därmed utrustad med en möjlighet att kunna välja, vilket väl kan anses vara en slags frihet som skiljer arten människa från djuren som ju är ”låsta” att handla som ”slavar” till sina instinkter och därmed ”ofria” till att kunna göra dessa val. Samtidigt är då djuren ”befriade” från att ”tvingas”, (vara ”fria till att”), göra just dessa val mellan ”ont och gott” på just ”gott och ont”.

      Så alla dessa ord, frihet, jämlikhet, demokrati, yttrandefrihet osv., är kanske inte så självklara begrepp när det kommer till det praktiska genomförandet som vi i allmänhet kanske tror, eller vill tro. Att det alltså inte alls med någon slags självklarhet går att representera eller gestalta dem, eller att realisera dem, i praktiken.

      ”Det är lätt att säga Tullipanaros, men det är svårt att göra en i praktiken.”

      • Josefina Bergfast

        Ps.

        Alltså det tryck, den press, och det ”hat”, eller avståndstagande som idag vill skapas mot ALLA FORMER AV KRITISKA SYNPUNKTER mot invandringspolitik här i Sverige, eller utrikespolitik i USA och Israel, eller extremismfeminism osv., alltså alla synpunkter som är KRITISKA till den norm som vill föras fram från det multinationella, industriella massmediala komplexet eller från det offentliga rummets godkända politiska aktörer och åsiktsbildare, är genom att anklaga dessa kritiska åsikter för att vara ”hatiska”, när det istället verkar som att det är de etablerade själva som är ”hatiska”, och just ”åsiktsförtryckande”.

        Kritikerna, eller de konservativa, skall ”motas i grind”, och anklagas för att vara ”hatiska”, eller ”främlingsfientliga och rasistiska”, eller islamofoba, eller antisemitiska, eller emot ”allas lika värde”, på just ett ”hatiskt och fördömande” vis, SAMTIDIGT som man menar sig själva vara försvarare av demokrati och yttrandefrihet, som då anses stå för ”det goda”.

        Det är fula politiska KNEP OCH KNÅP i demokratier med just yttrandefrihet som grundläggande principer.

        Om det istället var öppna diktaturer som också deklarerade att de verkligen är diktaturer och ingenting annat, så vore det klarare, rakare och ärligare och därför mer anständigt.

        Det är smygdikterandet, åsiktsmanipulerandet och det subtila, men för dem som är ”inne på insidan” tydliga, ÅSIKTFÖRTRYCKET, som är det förljugna.

        Tycker du ”fel” så vill vi inte ha dig här på vår redaktion, i vårt parti, i vår fackförening eller ens i vår stad?

        Du FÅR INTE tycka FEL, för då är du ”ond och hatisk”.

        Det LIKNAR DET SVANSERI och det kryperi för MAKTEN som ALLTID funnits i ALLA samhällen?

        Alltså vare sig det är en verklig och tydlig despotisk kungamakt, eller om det är en mer ”osynlig, och otydlig” maktsfär, så är det ändå just åsiktsförtryckande. De nuvarande ”makthavarna” och deras kader av undersåtar i beroende och i trohetsställningar, som just ”väljs och vrakas” av makthavarna i olika grader, stadier och positioner just genom sin ”förbindlighet”, såsom det alltid har varit i alla samhällen, är mer finurliga av sig än att vara öppet despotiska i sin framtoning. Av den ”trogna och icke-kritiska” skaran utses förtroendeställningar av olika slag. T.ex. som chefsredaktörer för olika tidningar, tv-program och tidskrifter, partimedlemmar som anses godkända et cetera, universitetsrektorer som har den rätta inställningen, liksom också professorer m.m.

        Medan de som är ”kritiska” då genast anses vara hatiska och motas i grind genom uteslutningar och genom avstängningar och genom stämplingar med fula epitet och med just falska anklagelser om ”hat” eller företrädare för någon ism av något slag.

        Om det under revolutionernas och inbördeskrigens tid i Europa fanns de som eggade de fattiga och utanförstående folkmassorna till uppror mot de dåvarande makthavarna, genom att skapa hat, anklagelser mot dem, och också med hjälp av lögner mot dem, som då fick folkmassor och pöbel att ansluta sig till upproren och attackera och mörda de samhällshierarkier som då fanns så är det idag den delvis omvända ordningen som är på väg att utveckla sig.

        Det är de som har makt och inflytande som med hjälp av falska anklagelser, lögner och bedrägligt beteende eggar medborgare ur folk- och medelklass-pöbeln till att ”hata kritikerna” till en förd politik, både med hjälp av falska epitet, lögner och också med hjälp av ”mutor”? Högre löner, högre bonusar, högre befattningar?

        Det är de ”utanförstående” och de ”kritiska”, som skall bli beskrivna som de ”hatiska” och ”de hatande”, fastän de allra mest ”hatande” är den etablerade ”medelklass-pöbeln” som samtidigt tror sig själv om att vara på ”den goda sidan”, alltså på den ”godkända” politiska åsiktssidan?

        Vad blir nästa steg?

        ”Död åt alla kritiker”? ”Död åt alla fattiga”? ”Död åt alla dumma”?

        ”Leve alla rika”? ”Leve alla starka, friska, vinnare och framgångsrika”? ”Död åt alla svaga, sjuka, fattiga och misslyckade”?

        Det verkar alltmer börja likna lite de hysteriska, krigshetsande självbevarelse- och självförsvars-viljor som utvecklades i det desperata och diktatoriska Tyskland, där också en perfektiondyrkan utvecklade sig och där styrka, friskhet, intelligens och kraft dyrkades, med tänkande om att ”barmhärtighetsmord” på de ”avvikande”, på de utvecklingsstörda, eller på de politiskt ”oliktänkande” i olika former och falanger sågs som varande ”det rätta, goda, barmhärtiga och korrekta tänkandet”?

        Där och då, under de förhållanden som där rådde, ansågs det då som något ”gott och bra” och också ”politiskt korrekt” att bekämpa de ”utanförstående” med de ”politiskt felaktiga, och ”inkorrekta”, samt då också automatiskt ”potentiellt hatiska”, och ”för nationens självbevarande potentiellt fientliga” åsikterna”.

        Vilka är det då som idag är ”de goda”, och vilka är det som är ”de onda”?

        Om revolutionerna, och deras revolutionärer ansåg sig berättigade att revoltera, därför att många människor levde i fattigdom och därför ansåg sig ha ”godheten och rättigheten” på sin sida, eller i alla fall övertalades att så var fallet, hur kan man då idag säga att ”godheten” finns på den sida som ”åsiktsförtrycker” kritiker genom att skapa just ”hatstämplar” mot dem som anser att den politik som förs i förlängningen är människofientlig, folkfientlig och också i förlängningen folkutplånande och därmed folkmördande.

        De gamla kommunistiska och internationalistiska revolutionärerna har blivit de nya revolutionärerna, som nu har blivit internationalistiska kulturmarxister och neoliberaler som genom mjuk diktatur och åsiktsförtryck idkar maktutövning i gammal god diktaturstil, fastän utan att framställa sig som sådana.

        Det är alla former av det nationellt och patriotiskt tänkande i Europas nationalstater som för dessa internationalister och multikulturförespråkare är det högsta onda som måste bekämpas och hatas och fördömas till varje pris genom diverse stämplingar.

        Detta tänkande är dock inte det högsta onda för Israel eller USA. I stället anses det där vara det högsta goda och bästa och också det mest samhällsvänliga tänkandet. Att vara nationellt inriktad och också att vara patriotisk är fullkomliga självklarheter där. Att vara icke-patriotisk i USA, eller i Israel, är i det närmaste någonting ont, och absolut förkastligt.

        ”Trolleri, trollera, det som är ont blir gott, det som är fel blir rätt, det som är fult blir fint och hatisk ism och opposition, blir viktig patriotism, bara man befinner sig i rätt nation.”

        Ds.

        • Josefina Bergfast

          Kompletterande och förtydligande avslut, (till förra kommentaren):

          ”Trolleri, trollera, det som är dåligt, blir bra, det som är fult blir fint, det som är ont blir gott, det som är fel blir rätt och oetisk ism och oppositon, blir sann och viktig patriotism, bara man bor i rätt nation.”

  • Arvid, jag köper inte ditt resonemang. Det är mycket möjligt att ordet jag valde skapar felaktiga eller konstiga förbindelser. Jag kunde lika gärna ha kallat det för klassisk antisemitism. Föraktet/hatet mot det judiska folket är ingen ny företeelse, och det uppstod inte med Israels grundande. Inte heller de antijudiska klichéerna, du är säkert inte okunnig om Der Stürmers bilder av juden som spindel, apa, gris eller råtta/mus. Nå, jag menar att vi måste vara klara och tydliga när vi diskuterar detta ämne. Om jag skulle sluta kritisera och/eller lyfta fram företeelser som denna hade jag inte varit trovärdig i min kritik mot islam och islamism. Det är förmodligen som du säger, att ordet “hat” är omöjligt att använda idag. Det ska jag tänka på nästa gång jag skriver om de antijudiska uttrycken i svensk offentlighet, också de som kommer till uttryck i vårt lands stora arabiska och muslimska kretsar.

    Vill för övrigt påpeka att jag i min nästa bok, som utkommer nästa vecka, i flera stycken diskuterar det faktum att de palestinska områdena, som förr kallades en ost med många hål, idag är bara hål, helt befriade från ost. Så den metaforen är mig bekant.

    • Jonny

      Visst, råttor/möss ger ju associationer. Jag intresserar mig dock mer för bilden som helhet. Vad vill den säga egentligen? Vad innebär råttfällan? Vem har gillrat fällan med “den palestinska osten”?

      • Relevant fråga. Jag har funderat på den själv under dagen. Det är väl bara att gå tillbaka till 1947 och se vem som gillrade fällor på den tiden. Några av dem är alldeles uppenbara. Stormaktsintressen talar alltid ett tydligt språk.

  • Frank P

    Franske medier: 3 soldater skudt i sydfransk by! To mænd på en scooter.

  • Det kan kun gå for hurtigt at folk bruger blogs som deres primære nyhedskilde og mainstream medierne som et suplement.

    Snaphanen, Uriasposten og Nicolai gør et fremragende arbejde.

    http://www.180grader.dk/ kan også klar anbefales, og særligt at man bruger 180g aktivt.

  • Tim Pallis

    Ja Crass Børsting! “TV-avisen, Radioavisen og Ritzau er suverænt i spidsen. Hjernevaskningen virker!”. Sikke en liste. Danskerne er kritiske overfor medierne, men forstår ikke en pind af det hele. De må være manipulerede af nogle spørgsmål, som er formulerede på en sådan måde, at de falder i vandet. Jeg nægter at tro på, at listen er et sandt udtryk for, at de fleste danskere synes, at Ritzau er en af de mest troværdige medier. Ritzau er den aller største løgnhals blandt de danske medier. Hvis danskerne tror på Ritzaus troværdighed er de hjernevaskede i uhyggelig grad. Så lades alt håb ude. Ritzau har gjort ubodelig skade i mange år nu. Man skulle tro at de er et ekko af Enhedslistens propaganda.

  • Erling

    Karikatyrer får vi leva med. De är en del av det moderna bildsamhället. Men nog reagerar jag när svenska konstnärer använder sig av klassiska antisemitiska klichéer

    En klassisk “ytringsfrihed, men… ”

    Der er krænkefrihed for Loke såvel som for Thor.

    • Erling, i det – yttrande- och tryckfriheten – är vi helt överens. Jag har inte för en sekund velat censura dessa svenska konstnärer. Tvärtom! Deras frihet är en och odelbar. Det hindrar mig inte från att ha kritiska synpunkter på deras arbete. Man måste kunna stå på båda sina ben i dessa avseenden.

  • Skåning

    Ett praktexempel på elitens monumentala hyckleri. Rondellhundar med Muhammedansikte är att kasta sig hatfullt på en utsatt grupp, men judar som råttor är ett sätt att “skapa dialog”.

    Med det sagt så ska naturligtvis vare sig det ena eller andra vara förbjudet i lag.

  • Ole Burde

    Arvid Falck stiller af de HELT forkerte grunde et ellers udmærket spørgsmål : hvis det forbavsende nok ikke er rottekarrikaturer som er den mest relevante kritik af Israel , hvordan kan en sådan så tænkes at se ud ? Måske hyæner , krokodiller ulve eller viruser ville få det hele til at hænge bedre samen ?
    Rent faktisk er der massser af relevant kritik af israelsk politik i mange sammenhænge som sjældent heller aldrig høres , fordi langt de fleste “kritikere” focusrere deres anstrengelser på mere eller mindre indirekte deligitimation af israels EXISTENS .
    Her er et par eksempler på konstruktiv kritik :
    Hvorfor er der alt formange bosættelser placeret på den forkerte side af sikkkerhedshegnet ?
    Hvorfor har Israel ikke distanceret sig entydigt fra multikulturelle bla-bla- profeter som Melchior ? Er det misforstået lojalitetet?
    Hvorfor var 2. libanonkrig mere en reaktion end en planlagt militærpolitisk udnyttelse af situationen ?
    Hvorfor må civilbefokningen i det sydlige Israel betale prisen for at regeringen ikke er istand til at tage en hård beslutning hvad Gazastriben angår ?