23
apr
Seneste opdatering: 19/9-14 kl. 1726
20 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Thomas Nydahl

Ett utdrag ur en kommande bok om England.

Den 20 april 1968 höll Enoch Powell (1912–1998) ett tal för en konservativ förening i Birmingham. Talet skulle få konsekvenser för honom själv, och det har alltsedan dess funnits publicerat i många olika sammanhang. Själv såg jag första gången referenser till hans tal i några obskyra sammanhang – och i usla översättningar – på nätet, men talet i sin helhet fann jag hos Telegraph.uk. Det har blivit känt som ”Rivers of Blood”-talet. Frågorna jag vill belysa kring detta tal är egentligen bara två: hur rätt hade Powell, och hur fel hade han, både i förhållande till sin samtid, och i förhållande till den framtid han menade sig se. Powell satt i det brittiska parlamentet 1950 – 1974, det år då han också lämnade det konservativa partiet, bl.a. i protest mot att det gjort landet till EEC-medlem.
Jag vill citera avgörande passager i hans tal och börjar med det allra första han säger, därför att det har visat sig ha en kanske oväntad tyngd:

”Statsmannaskapets främsta funktion är att förhindra allt ont som är möjligt att förhindra. När man försöker göra det, möter man hinder som är djupt rotade i den mänskliga naturen. Ett sådant är att tingens ordning är så beskaffad att det onda inte blir synligt förrän det redan inträffat: vid varje steg av dess ankomst finns det utrymme för tvivel och diskussion huruvida det är verkligt eller inbillat. Av samma skäl ter det sig inte särskilt anmärkningsvärt vid en jämförelse med aktuella problem, som är både odiskutabla och brådskande: därför frestas alla politiker att ägna sig åt det omedelbart näraliggande på bekostnad av det framtida.”

Det är få förunnat att kunna göra en sådan prognos och att de facto tala om ett socialt problem som för de flesta människor inte ens var synligt. Han beskriver ett problem som varken ter sig odiskutabelt eller brådskande att hantera. Han gör det med ord som visar att han själv betraktar det som just brådskande. Men det onda eller skadliga eller destruktiva, hur vi nu väljer att beskriva det, kan kanske inte förrän i ett långt framskridet skede visa sig i sin fulla kraft för en större allmänhet. Medan skeendet pågår kanske vi uttrycker tvivel men väljer att tiga och samtycka. Inte minst från ett svenskt perspektiv blir detta tydligt. Varje tvivel som klätts i ord har genast demoniserats och gör så än idag. Den som kritiserat invandringen i allmänna ordalag har länge stämplats som ”främlingsfientlig”, ”xenofob” eller ”rasist”. Under de senaste femton åren har dessa skällsord oftast bytts mot ”islamofob” eftersom den överväldigande majoriteten av alla som kommer till Europa är muslimer, eller härstammar från muslimska kulturer och länder. Att anklaga människor för att lida av en sjukdom (fobi) är som jag ser det ett allt för fegt och lättjefullt sätt att slippa en diskussion. Religionskritik har förvisso i alla tider av väckelse setts med oblida ögon. Men uppvuxen i ett av frireligiöst fromleri och i en tid av minst sagt offensiv kristendomskritik lärde jag mig att aldrig acceptera tystnaden som en strategi gentemot väckelsepredikanterna. Islam befinner sig idag i en väckelse som är både global och omfattande med avseende på kulturer och nationer. Att kritisera islam och islamism är i motsats till fobins ogrundade rädsla, en nödvändig sak som i själva verket kan sägas utgå ifrån en högst välgrundad rädsla och misstänksamhet.

”Och först och främst är ju människor så skapta att de blandar ihop beskrivningen av problemet med problemets orsak och till och med en önskan att vilja ha problemet: ’Om människor ändå slutade prata om det, så skulle det nog inte bli så’, älskar de att tänka.”

Just så har vi gjort. Blundat, försökt slå dövörat till när någon framfört tvivel eller kritik. Powell ställs inför väljare – medborgare i hans eget land – som uttrycker så starka tvivel om framtiden att han själv blir förvånad. Hur ska jag hantera dem? frågar han sig. Han går till statistiken när han funderar över framtiden.

”Om 15-20 år, om dagens trend håller i sig, kommer det i vårt land att finnas tre och en halv miljon invandrare med anhöriga, bara från samväldesländerna. Det är inte min siffra, det är den officiella siffra som parlamentet fått av talesmannen för Registrar General’s Office . Det finns ingen jämförbar siffra för år 2000, men den måste ligga mellan fem och sju miljoner, ungefär en tiondel av hela befolkningen, och därmed närma sig Storlondons befolkning.”

Powell använder sig av Wolverhampton för att konkretisera sin oro för framtiden. Det gör också Frank Sherman i sin studie av arv och kultur, som jag ska återkomma till längre fram. Jag vill citera hela det avsnitt där Powell konkret exemplifierar:

”För åtta år sedan, på en respektabel gata i Wolverhampton, såldes ett hus till en neger. Nu lever det bara en vit person där, en gammal kvinnlig pensionär. Detta är en hennes berättelse. Hennes förlorade sin make och båda sina söner i kriget. Så hon gjorde om sitt sjurums-hus, hennes enda tillgång, till ett pensionat. Hon arbetade hårt och det gick bra, hon kunde betala sina lån och lade undan för ålderdomen. Så flyttade invandrarna in. Med växande rädsla såg hon hus efter hus tas över. Den tysta gatan blev en väsnig och förvirrad plats. Beklagligtvis flyttade hennes vita hyresgäster därifrån. Dagen då den sista lämnade väcktes hon klockan sju av två svarta som ville använda hennes telefon för att ringa sin arbetsgivare. När hon sa nej, så som hon skulle ha sagt nej till varje främling så tidigt på morgonen, så blev hon förolämpad och rädd att hon skulle attackeras om det inte hade varit för dörrkedjan. Invandrarfamiljer har försökt hyra rum i hennes hus men hon har alltid vägrat. När hennes sparade slantar tagit slut, och sedan hon betalt skatten, hade hon mindre än två pund per vecka. Hon ansökte om skattelättnad och togs emot av en ung flicka, som när hon hörde att kvinnan hade ett sjurumshus, föreslog att hon skulle hyra ut delar av det. Då svarade hon att de enda hon kunde få var svarta människor, och flickan reagerade med att säga att rasfördomar inte skulle hjälpa henne i det här landet. Hon återvände hem. Telefonen är hennes livlina. Hennes familj betalar räkningen och hjälper henne så gott de kan. Invandrare har erbjudit sig att köpa huset av henne – till priser som en framgångsrik fastighetsägare skulle kunna få in i hyror varje vecka eller åtminstone månad. Hon har blivit rädd för att gå ut. Rutor är krossade. Hon hittar avföring i brevlådan. När hon går för att handla så förföljs hon av barn, charmiga, storskrattande negerungar. De kan inte tala engelska, men ett ord har de redan lärt sig: ’Rasist’ skriker de. När den nya lagen om rasrelationer gått igenom, är den här kvinnan övertygad om att de kommer att kasta henne i fängelse. Och har hon så fel? Jag börjar undra.”

Längre fram till talet säger han:

“Det finns bland immigranterna från samväldesländerna tusentals som kommit att leva här de senaste femton åren eller så, vars önskan och syfte är att bli integrerade och vars enda tanke och strävan går i den riktningen. Men att inbilla sig att något sådant skulle finnas i huvudena på en stor och växande majoritet av invandrare och deras ättlingar, är en skrattretande missuppfattning, och en farlig sådan. Vi befinner oss på gränsen till en förändring. Hittills har det varit kraften i omständigheterna och bakgrunden som har givit majoriteten av invandrarna föreställningen om integrationens omöjlighet, så att de aldrig föreställt sig eller haft något sådant för avsikt, och att deras antal och rent fysiska koncentration gjort att pressen att integreras som normalt finns för varje liten minoritet, upphört att fungera (…) Molnet som inte är större än en människas hand, som så kan snabbt täcka hela himlen, har redan synts i Wolverhampton och har visat tecken på att spridas fort.”

Jag vill understryka att jag är väl medveten om att de uttryck som Powell använde för mer än fyrtio år sedan inte går att använda idag. Idag räcker det att använda ordet ”neger” i Sverige, för att stämpas som rasist. Jag menar dock att det i sammanhanget saknar betydelse. Så pass mycket fantasi måste man ha, att man vid läsningen förstår att texten är gammal, och att ämnet handlar om något helt annat än hudfärg. Det som är problemet kan beskrivas i termer av kultur, tradition, religion. När ett lands befolkning i så stor utsträckning som skett, byts ut mot en ny, är den kraftiga friktionen lika självklar som förutsägbar. Inga svenska förorter har heller klarat att hantera den befolkningsförändringen. Varje dag bär vittnesbörd om konsekvenserna.

Flyttar vi fram Powells exempel från Wolverhampton till dagens situation, så vet vi, inte minst från berättelser som den Gina Khan ger, att islam idag är den allt dominerande kraften i landets bostadsområden. Islam i dess militanta och aggressiva form, islamismen, är ju i ännu högre grad en kultur som inte låter sig nöja med att vara en trivsam granne. Tvärtom ligger det i dess natur att expandera och ta över det som ”kuffar” dittills levt i. I hela teorin om Dar al-Harb ligger föreställningen om ett moraliskt krig som måste föras i de länder/territorier där islam ännu inte härskar som statsmakt. Powells ord om huruvida problem är akuta eller ej, får då en ny och annan aktualitet. Invandringen i sig är en sak, islamiseringen en annan. Men att de båda fenomenen hänger samman i vår tid är allt mer uppenbart. Ingen kan i Sverige blunda för det faktum att den övervägande majoriteten av invandrarna kommer från länder som Somalia, Afghanistan och Irak. Tidigare inflyttning av framför allt palestinier har också bidragit till den stora andelen muslimer. Bosniska och albanska muslimer saknar denna betydelse, eftersom de i samband med konflikter och krig flytt från starkt sekulariserade miljöer (vilket inte hindrar att det finns militanta islamister också i dessa folkgrupper). Skillnaden mot de brittiska städerna är framför allt avsaknaden av pakistansk invandring till Sverige.
Drygt 40 senare ska en brittisk premiärminister i väsentliga avseenden ge den utstötte och föraktade Powell rätt:

“David Cameron launched a devastating attack today on 30 years of multiculturalism in Britain, warning it is fostering extremist ideology and directly contributing to home-grown Islamic terrorism. Signalling a radical departure from the strategies of previous governments, Mr Cameron said that Britain must adopt a policy of “muscular liberalism” to enforce the values of equality, law and freedom of speech across all parts of society. He warned Muslim groups that if they fail to endorse women’s rights or promote integration, they will lose all government funding. All immigrants to Britain must speak English and schools will be expected to teach the country’s common culture.” ‘We have failed to provide a vision of society [to young Muslims] to which they feel they want to belong,’ he said. ‘We have even tolerated segregated communities behaving in ways that run counter to our values. All this leaves some young Muslims feeling rootless. And the search for something to belong to and believe in can lead them to extremist ideology. Mr Cameron blamed a doctrine of ‘state multiculturalism’ which encourages different cultures to live separate lives. This, he says, has led to the ‘failure of some to confront the horrors of forced marriage´. But he added it is also the root cause of radicalisation which can lead to terrorism. ‘As evidence emerges about the backgrounds of those convicted of terrorist offences, it is clear that many of them were initially influenced by what some have called ‘non-violent extremists’ and then took those radical beliefs to the next level by embracing violence. This is an indictment of our approach to these issues in the past. And if we are to defeat this threat, I believe it’s time to turn the page on the failed policies of the past.

Cameron höll sitt tal i Tyskland, där redan Angela Merkel sagt ungefär detsamma. Saken är bara den att de till synes nyktra anmärkningar som Cameron och Merkel gör kommer först när Europa befinner sig så långt ner i atomiseringens, gettoiserings och polariseringens utförsbacke, att ingen rimligen kan ändra på det. En så långt gången och radikal förändring av de europeiska samhällena de senaste fyrtio åren har också medfört att utgångsläget aldrig mer kan återkomma. Förändringen är obönhörlig, också i alla praktiskt tänkbara avseenden. Några nygamla folkhem får vi inte se igen. Förutom de vardagliga problem som vi lever med, måste vi förmodligen också inse att den islamistiska terrorverksamheten kommer att intensifieras i samma takt som motsättningarna fördjupas. Just i brittiska Black Country finns det sådana celler, bestående av unga, radikala män. Samma dag som skriver dessa rader berätta lokaltidningen Birmingham Post att tre män gripits misstänka för förberedelse till terrorism, när de kom inresande från Oman till Heathrow-flygplatsen.

Thomas Nydahl

BBC producerede til 40-års dagen en fremragende interessant dokumentar, der tager Powell op i retrospekt ved hjælp af mange af datidens aktører og en del af nutidens. Den kommer næppe i DR eller SVT nogensinde, men det er en af de senere års mest interessante, tankevækkende og vellavede billeder af en turbolent tid og dens eftervirkninger. Se den! Se den!

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Bjovulf

    Kasper Støvring i Berlingeren i dag:

    http://kulturkamp.blogs.berlingske.dk/2012/04/23/beklager-vi-skal-til- det-igen-vold-og-kriminalitet-blandt-udlaendinge/

    Beklager, vi skal til det igen: vold og kriminalitet blandt udlændinge

    Kasper Støvring
    mandag den 23. april 2012 kl. 10:29

    Danskerne gider angiveligt ikke at diskutere udlændinge længere. I hvert fald ikke i samme grad som tidligere. Men det bliver vi nødt til, hvis vi skal have det mindste håb om at ændre de problemer, der bare bliver ved med at tårne sig op.

    Problemet med kriminalitet blandt udlændinge er et enormt samfundsproblem, der risikerer at blive blive større og større. Men hvorfor fokusere på udlændinge, etniske danskere er jo også kriminelle? Rigtigt, men i tilfældet med udlændinge kan man faktisk gøre en del ved problemet – hvis man vil: bedre grænseovervågning [!!!] kombineret med større politiindsats, [!!!] strengere straffe, [!!!] strammere indvandringspolitik [!!!], bedre integration, flere udvisninger [!!!] osv. Men netop på disse punkter fejler regeringen fatalt.

    Lad os først se på tallene.

    ….

  • Arvid Falk

    Enoch Powells inledning är lysande! Jag har beundrat inledningen alltsedan jag läste talet.

  • Arvid, den är just lysande – och den är det därför att den har visat sig vara så förutseende och så, jag tvekar att ta ordet i min mun, men “profetisk”. Kan man säga det?

    • Arvid Falk

      Ja, man kan säga profetisk.

      http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/196/122.html#PROFE TISK

      —-

      “Above all, people are disposed to mistake predicting troubles for causing troubles and even for desiring troubles: ‘if only’, they love to think, ‘if only people wouldn’t talk about it, it probably wouldn’t happen’. Perhaps this habit goes back to the primitive belief that the word and the thing, the name and the object, are identical.”

      Hur tolkar du den sista meningen? Jag är lite skeptisk till, att önsketänkande och/eller stoppa-huvudet-i-busken skulle ha sina rötter i “the primitive belief that the word and the thing, the name and the object, are identical”?

      • Arvid, erkänner villigt att jag inte kan besvara din fråga. Kanske beror det bara på att jag är mycket pessimistisk om framtiden?

  • Skåning

    Tack för den texten Thomas. Jag har länge beundrat den mannen. Vilket mod han visade om och så rätt han hade. Kanske inte i fråga om tidsperspektiv och att just “ras” skulle vara den största skiljande faktorn, men i stort var han just som du säger, “profetisk”.

    • Precis så! Det är just bristen på ord från hjärtat som fattats oss alla. Tack, Thomas

  • Arvid Bengtsson

    Jag minns mycket väl Enoch Powells tal. Jag var gymnasist då, och fick lära mig att Powell var en förskräcklig rasist. Jag fick också lära mig att vi svenskar var så mycket mera toleranta än engelsmännen, och att vi aldrig skulle behöva uppleva en så hemsk politiker som Powell. Jag måste tyvärr erkänna att jag trodde på allt detta – hjärntvätten var i full gång redan mot slutet av 60-talet, men jag minns också att jag hade en gnagande känsla av att det nog var lättare att tycka om invandrare från avlägsa kulturer om det, som i Sverige, inte fanns så många av dem som i Storbrittanien.

    • Arvid, jag var för ung då, endast 16 år, så det visste jag ingenting om. Men hjärntvätten var just det som formade oss, här i Sverige, som i DDR och det övriga “öst” – dvs det som omfattade också våra länder, de sossestyrda, östpräglade.

      • Robin Shadowes

        Jag var ännu yngre men det jag minns från den tidens medier och åren närmast efter, var hur Powell inte bara utmålades som rasist utan i det närmaste nazi-anstruken dessutom. Men på den tiden förstod jag inte vidden av vänstervridningen inom media, så tyvärr svalde jag det med hull och hår.

    • Arvid Falk

      Enoch Powell framställs i Sverige som en obeskrivlig, närmast fradgatuggande rasist, som höll ett tal där han i i det närmaste uppmanade till masslakt på migranter från Storbritanniens forna kolonier.

      Jag blev mycket förvånad när jag själv läste hans tal via internet.

      Att jämföra den bild som hade skapats i Sverige av Powells tal med vad han de facto hade sagt i talet, tydliggjorde hur svenska journalister samfällt vilseleder (för att inte säga rent ut sagt ljuger) för svenska läsare/lyssnare/tittare.

  • Søren Ferling

    @Arvid

    Hur tolkar du den sista meningen? Jag är lite skeptisk till, att önsketänkande och/eller stoppa-huvudet-i-busken skulle ha sina rötter i “the primitive belief that the word and the thing, the name and the object, are identical”?

    Det er helt mainstreampsykologi og kaldes ‘magisk tænkning’ og er almindelig i tre-fire års-alderen og hos andre i randen af bevidstheden og under følelsesmæssigt stress.

    På norsk har man talemåden: ‘Pas på, der ikke går trold i ord’, som er udtryk for det samme.

    I indvandringsdebatten i vores tid støder man da også igen og igen på fænomenet.

    Simple prognoser tolkes som et ønske om at det skal gå så galt, som de prognoser peger på – og det plan bliver kritikken eller dæmoniseringen på – man søger ikke at modgå prognoserne på et rationelt plan.

    • Arvid Falk

      Tack för svar!

      Mainstreampsykologin har säkert rätt i, att det handlar om en tro på magi/vidskepelse, när man tror, att man frambesvärjer något, om man talar om det. Möjligen försökte Powell spekulera över, hur/varför magiskt tänkande kan uppstå.

  • Josefina Bergfast

    ”Be aware of what you wish for- it might become reality”, eller någonting sådant, är väl samma princip som tidigare nämnts så det finns kanske många sådana uttryck.

    Det är intressant i sig, att det uppenbarligen finns sådana uttryck…..

    Men frågan är om det verkligen inte är så att ord faktiskt kan frambringa “verkligheter” av olika slag?

    Att ”tala tro, hopp och god vilja”, (dvs. ”tillit” dvs. ”kärlek”), anses väl göra just det? Nämligen stärka hopp, stärka tro och stärka god vilja? Som i sin tur kan stärka god moral och ”kämpaglöd”, i vilket sammanhang det än gäller? Även t ex i idrottssammanhang så behöver ju både enskilda idrottsmän och även hela lag verkligen ”bygga upp sina sinnen”, och ”föreställa sig seger” och bli ”puffade på” av sina coacher med positiva ord, för att därmed öka sina möjligheter till seger?

    ”Sitt inte där bespottare sitter” heter det bl.a. och någonstans kan man ana att det sinne som blir ”fullt av bespottande” kan mer eller mindre ”göra det till verklighet” på det ena eller det andra sättet? Det som ”sinnet är fullt av” det talar munnen, och det munnen talar, det blir sinnet fullt av, och det som sinnet till slut då blir ”till bredden fullt av”, det görs då i ”verkligheten”? Till slut? Förr eller senare?

    Det har vi ju sett otaliga bevis för genom historiens alla krig, och upptrappningar till krig. Där ingår bespottelser, där ingår hat, där ingår all misstro, där ingår hopplöshet och där ingår otro, och där ingår samtidigt viljor och tro om att vinna kriget.

    Om en nations ”sinne” är fullt av hopp, av tro och av tillit, så kan det antagligen skapa en god moral, en god anda, som i sin tur kan åstadkomma mycket gott och finna på mycket uppfinningsrika och konstruktiva lösningar på problem och konflikter av olika slag.

    Om en nations sinne blir fullt av hopplöshet, av otro och av brist på tillit, så riskerar det att kunna skapa en dålig moral och en dålig anda som kanske inte kan åstadkomma så särskilt mycket uppfinningsrika lösningar på problem och konflikter utan till slut endast kan se krig som lösning på problem.

    De som då vill ha krig, (kanske för en potentiell ”fiendebefolkning”?), den ser till att genom sina ord skapa brist på tro, brist på tillit, och brist på hopp som då i sin tur kan skapa en dålig moral som i sin tur kan riskera att skapa destruktiva lösningar och krig.

    Den som då inte vill ha krig den talar då ord som stärker hopp, som stärker tro och som stärker tillit för att därmed kunna skapa en god moral och en god anda som då kan öka möjligheter till goda uppfinningar och konstruktiva lösningar på problem.

    Att kunna ändra riktning på ”tankeströmmar”, eller på ”tankefloder” eller ”tankeälvar” som ”forsar fram” åt ett visst håll hos många människor i en nation och därmed kunna skapa en ”gågata” som kan ”leda över till en annan strand”, det är nog inte det lättaste att kunna göra.

    Men ”många bäckar små kan bli en stor tanke-å” som i sin tur kan bli en ”tanke-älv” som kan ändra en färdriktning från det ena hållet till det andra………

    Plötsligt är det många som inte tidigare röstade på SD som bestämmer sig för att rösta på SD?…..

    • Josefina Bergfast

      Ps.

      Enoch Powels tal var inte alls “lysande”. Det var istället formulerat på ett sätt som just endast förmodligen var ämnat att provocera på ett destruktivt och inte konstruktivt vis. Genom ordanvändningen och formuleringarna genomsyras det av en destruktiv vilja att skapa sårade känslor och rädslor samt “hat och förakt” istället för att formulera konstruktiva lösningar på de i och för sig verkliga problemen som han kanske försökte tala om.

      Man kan undra vilka som inspirerat honom till att formulera sig så pass “klumpigt” och provokativt. Kanske var han rätt och slätt präglad av det “krigiska manliga tänkandet” som verkligen många gånger vill skapa “skarpa lägen” och som ofta vill försöka “sätta dit” eller “klubba ned”, “tillintetgöra”, “förödmjuka och kränka” “politiska motståndare” därför att det är “det manliga sättet” att bedriva både “ordkrig” och verkliga krig….?

      På likartat sätt som massmedia fungerar när de älskar att “skapa konfrontativa debatter”? Där “åsiktsmotsåndare skall “hata” åsiktsmotståndare”?……

      Alltsammans är enbart till för den massmediala “dramatikens” och därmed “underhållningens” skull?…..

      Och där kanske ökande tidningsupplagor eller tv-tittare också är en inte oväsentlig del i hela “dramaturgin”?.. ……….

      Vem vet……

      Ds.

  • Gunnar Bartholomeus

    Det är bara att beklaga, Thomas, att de som läser vår lokaltidning går miste om vad Du skriver! Å andra sidan har väl Snaphanen fler läsare. Jag som är så gammal att jag s a s var med vid den tiden, minns mycket väl att Enoch Powell likställdes med Sydafrikas Henryk Verword, en man man också skulle hata så mycket man förmådde.

    • Tack Gunnar – det jag skriver numera är möjligt just för att jag lämnade både lokaltidningen och annan press, där man förväntas instämma i tystnaden, propagandan och lögnerna. Som du vet! Bladet skiljer sig inte från annan pappersproduktion i det avseendet.

  • roland

    God dag,

       Behöver du en brådskande affär eller personligt lån? Behöver du någon form av ekonomiskt stöd jag kan hjälpa dig med det lån du behöver, med låg ränta? Vi erbjuder stort lån för fastigheter, Affärsplan, Renovering, infrastrukturen, Hotel, investeringslåneord Etc vid låg ränta på 2%. Kontakta oss nu för mer information.

    Ditt namn:
    Lånebelopp:
    Lån Varaktighet:
    land:
    Telefonnummer:

    Observera att alla viktiga svar måste gå till rolandfinance19@yahoo.com

  • roland

    Hej.
        Detta för att informera allmänheten om att nu erbjuda lån, Vi erbjuder även lån till privatpersoner, företag och samarbeta organ på 2% ränta, gjorde denna möjliga tillfälle för att var och en som är i behov av någon finansiell hjälp och råd, ger vi ut lån till privatpersoner, företag, företag och samarbeta organ under en genuin och begripligt sätt och skick. Med en ränta på 2%. komma tillbaka till oss nu via e-post: rolandfinance19@yahoo.com

    Låntagare uppgifter som behövs, fylla och tillbaka.
    Namn: ………………………………
    Ålder: ……………………………….
    Kön: …………………………….
    Civilstånd: ……………………..
    Adress: ……………………………
    Stad: ………………………………
    Provins / stat: ……………………..
    Zip / Postal code: …………………….
    Land: ……………………………
    Telefon: ……………………………..
    E-post: …………………………….
    Ändamål: …………………….
    Lånebelopp: ………………………..
    Lån Varaktighet: ……………………..
    Månadsinkomst:
    Har du ansökt om ett lån innan? ……….

    • Bjovulf

      Har I rentefrie sharialån? Ellers har det ingen interesse 😀