11
jun
Seneste opdatering: 11/6-12 kl. 1334
11 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Man skal huske, at Rochdale i Manchester er stedet for de to sidste, muslimske pædofilsager, selvom der har været mange andre og problemet har været velkendt siden 1991. Det er været fejet ind under gulvtæppet af fejge politikere og politi-ledelser, og nu går det ikke meget længere. Emnet er dynamit, som man også kan høre på Robinsons brandtale. Alle mener noget om Tommy Robinson, men de burde først og fremmest mene noget om dem, der skabte ham: Edward Heath, Harold Wilson, James Callaghan, Margaret Thatcher, John Major, Tony Blair, Gordon Brown og David Cameron, for det var bare et spørgsmål om tid, inden han ville dukke op, og han forsvinder ikke. Bliver han dræbt – og den risiko er påtagelig – dukker der en anden Tommy Robinson op. Mén noget om det. Man kan ikke have lungebetændelse uden at have feber. Tommy Robinson er feberen, ikke betændelsen.(Rochdale grooming trial: police knew about sex abuse in 2002 but failed to act)

EDL-leder Tommy Robinson: ”Man kan ikke blive ved med at flygte”

De er desperate og føler, at de er blevet ofret på multikulturens alter. Sappho har mødt lederen af English Defence League, der nu går ind i politik.

Min første interviewaftale med English Defence League (EDL) går i vasken.Organisationens leder, Tommy Robinson, skulle ringe tilbage, men gør det ikke. Kort tid efter tikker en mail ind:

”Tommy har haft problemer på det sidste. Se vedhæftede”.

Billederne viser Tommy Robinsons ansigt, som det så ud ved juletid. Blåt, hævet og forslået. Interview af Sapphos udsendte

Guillaume Faye og de syv sammenfaldende katastrofer

Recently, reading Guillaume Faye’s book “Why We Fight”, I found what he had to say on the topic of “Convergence of Catatrophes” interesting, particularly as he wrote it in 2001.

The converging lines of civilisational rupture that in the course of the Twenty-first century will consume the ‘modern world’ in a great planetary chaos. For the first time in history, humanity as a whole is threatened by a convergence of catastrophes. A series of ‘dramatic lines’ are coming together and converging, like merging river streams, in a perfect concomitance of ruptures and chaotic upheavals (between 2010 and ’20). From this chaos — which will be extremely painful at the planetary level — there will emerge the possibility of a new post-catastrophic world order — the painful birth of a new civilisation. Briefly summarised, here are the principal lines-of-catastrophe:

The first of these is the cancerisation of Europe’s social fabric. The colonisation of the Northern Hemisphere by peoples of the South — which is becoming more and more imposing despite the media’s reassuring affirmations — is creating an extremely explosive situation; the failure of multi-racial society, which is already increasingly multi-racist and neo-tribal; the progressive ethno-anthropological metamorphosis of our Continent, a veritable historic cataclysm; the return of poverty to the West and the East; the slow, but steady progression of criminality and drug use; the continued fragmentation of the family; the decay of the educational system and especially the quality of instruction; breakdowns in the transmission of cultural knowledge and social disciplines (barbarism and failing competence); and the disappearance of popular culture for the sake of that mass cretinisation which comes with ‘spectacular’ culture. All this suggests that European nations are headed toward a New Middle Ages.

Factors of social rupture in Europe will be aggravated by an economic-demographic crisis that will culminate in mass poverty. Beginning in 2010, the number of active workers will no longer be sufficient to finance the baby-boomers’ retirement. Europe will teeter from the weight of its senior citizens. Her ageing population will then experience an economic slowdown, handicapped by the need to finance the health needs and pension requirements of her unproductive citizens; such an ageing population, moreover, will dry up techno-economic dynamism. Add to this the Third-Worldisation of the economy that comes with the uncontrolled mass immigration of unskilled populations.

A third dramatic line of the modernist catastrophe: chaos in the Global South. In pursuing an industrialisation that comes at the cost of their traditional culture, the countries of the South, despite their deceptive and fragile growth, are creating social chaos that will only get worse.

The fourth dramatic line of catastrophe, recently explained by Jacques Attali, is the threat of a world financial crisis, which promises to be qualitatively more serious than that of the 1930s, bringing another Depression. Stock market and currency collapses, like the East Asian recession of the late 1990s, are signs of what’s coming.

The fifth line of convergence: the rise of fanatical, fundamentalist religions, especially Islam. The upsurge of radical Islam is a repercussion of modernity’s excessive cosmopolitanism, which has imposed on the whole world its model of atheistic individualism, its cult of merchandise, its despiritualisation of values, and its dictatorship of the spectacle. Against this aggression, Islam has been radicalised, as it returns to its tradition of conquest and domination.

The sixth line of catastrophe: a North-South confrontation, highlighting ethnic-theological differences. With increased probability, this confrontation will replace the former East-West conflict. We don’t know the exact form this confrontation will take, but it will be very serious, given that its stakes are much higher than the former, rather artificial conflict between U.S. capitalism and Soviet Communism.

The seventh line of catastrophe: the uncontrollable pollution of the planet, which threatens less the planet (which has another four billion years before it) than the physical survival of humanity. Environmental collapse is the fruit of the liberal-egalitarian (as well as the Soviet) myth of universal economic development.

To this should probably be added: the likely implosion of the European Union, which is becoming more and more ungovernable; nuclear proliferation in the Third World; and the probability of ethnic civil war in Europe.

The convergence of these factors on our extremely fragile global civilisation suggests that the Twenty-first century will not witness a progressive extension of today’s world, but rather the insurgence of another. We need to prepare for these tragic changes, lucidly

.
Source: “Why We Fight” by Guillaume Faye

New English Review – Guillaume Faye On A “Convergence Of Catastrophes”.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Erling

    Påtagelig!?

    ‘Anseelig’, måske?

  • betyder det samme, og det er ikke en swedisme, som du et øjeblik fik mig til at tro

    http://ordnet.dk/ods/ordbog?query=paatagelig

    http://www.retskrivning.dk/ro/ro.htm?q=p%E5tagelig

    påtaklig er nok mere brugt der end her. Tendensen er, at vi koger sproget ind som en fond. Det der tidligere var syv ord for, har vi nu kun et for. “Det er positivt” “I forhold til” er blevet epidemisk og har erstattet alt andet. “Men eders tale skal være ja, ja, nei, nei; det som er mere enn dette, er av det onde.” Så behøver de sprogtunge igen stavekontrol længere 🙁

  • Erling

    Okay, jeg står korrekset. Men bare fordi et ord findes i ODS, betyder ikke at det ikke er en swedisme. Ingen andre end du bruger det.

    • Hr. Snusk

      En meget trendy swedisme, der irriterer mig er “at få et opdrag”. Politikere, erhvervsfolk og journalister er ovenud begejstrede for det …

  • Hr. Snusk

    Ja, Tommy Robinson, vi ER i krig.

  • Ole Burde

    Hvis jeg idag havde været 18 år gammel , var jeg rejst til England for BETINGELSESLØST at slutte mig til Tommy Robinson . Måske kunne han have brug for en livvagt mer , eller måske noget helt andet .
    Det er langtfra umuligt at Europas fremtid står eller falder med Tommy Robinson .

    • Hr. Snusk

      Jeg tror, at han kun er begyndelsen, for han er for rå til at appellere til Hr. og Fru Danmark-typer og tilsvarende i de andre europæiske lande. Men opmærksomhed omkring EDL kan skærpe befolkningernes bevidsthed om indvandringsproblemerne og dermed bane vejen for politiske partier med et pænere ansigt. Se f.eks. på den fremgang som franske Front Nationale har haft siden Jean-Marie overlod formandsposten til sin datter. Og ved seneste valg var det FN, der havde den relativt største andel af de unge vælgeres stemmer – fremtidens stemmer.

      • EDL har jo sluttet sig sammen med British Freedom Party (Paul Weston) til en slags løs alliance, for ikke så lang tid siden, hvis jeg har forstået ret.

  • Ole Burde

    Hr Snusk
    Set fra mit synspunkt overser du Tommys funktion som rolle model . Han er i sin dybeste natur kriger afden slags som kun kommer frem i folkets bevidsthed i extreme nødsituationer , hvor folkets existens er truet for alvor , og hvor ingen anden “type ” af ledere har kunnet styre folket udenom katastrofen .
    Kald ham evolutionens plan B…
    I det øjeblik han står frem i lyset bliver han automatisk en rollemodel som en bestemt slags mænd er tvunget til at forholde sig til : han er den ægte vare , frygtløs og ukuelig ,” no surrender” . Han bliver til et spejl som man er nødt til at kunne se sigselv i , uden at det bliver en kujon som stirrer een i øjnene…
    Enormt få englændere reagerer tilsyneladende idag på denne måde , men det kan meget hurtigt forandre sig hvis situationen forværres , fordi der nødvendigvis må være en stor undertrykt reaktion af en slags længsel efter en rollemodel som vil kunne få unge englændere til at rette ryggen .

    • Pissenisse i Hökarängen

      Bra fångat, det är precis samma som jag ser. En working class Winston Churchill. We shall never surrender..

  • Bergfast

    EDL

    Det slog mig att den kvinnliga rösträttsrörelsen, de s.k. suffragetterna, som fanns i England i början på 1900-talet, också ville hänvisa till alla de misslyckade exemplar av ”det manliga släktet”, alltså på misslyckade och misshandlande fäder, samt misshandlande äkta män, åberopade som bevis för att suffragetternas krav på kvinnlig rösträtt, samt kvinnligt självbestämmande, var befogade.

    Att det sedan kanske fanns ca 60%- 80% eller 90% av männen som var dugliga äkta makar och dugliga fäder, och bland dessa också många mycket dugliga, omtänksamma och ansvarsfulla både fäder och äkta män, det behövdes kanske inte anföras så mycket i just det propagandasammanhanget?

    Det var de ”dåliga exemplaren” som behövdes som ”bevis” för att kunna förmedla det fördelaktiga i saken som ville ”krigas” och ”propageras” för, nämligen den kvinnliga rösträtten?

    Man tänkte sig nog också att den kvinnliga rösträtten skulle kunna medföra att krig helt enkelt skulle kunna röstas bort….?

    Men vi har ju alla facit i hand kring vad som hände under första halvan av 1900-talet…..

    Att kvinnorösträttsrörelsen var förknippad med kommunismens ideologi om det klasslösa och likställda samhället, där alla var ”kamrater”, går nog inte att förneka. Kvinnorna skulle ”frigöra” sig själva, och också ”frigöras” från bundenhet till barnafödande, till hushållsarbete och till att vara hustrur, och istället bli självförsörjande och ”oberoende” och ”fria” genom eget lönearbete. För en hel del av dessa ”frigjorda” kvinnor kom det nog många gånger att handla om hårda arbetsvillkor under långa arbetsdagar, i många gånger mörka och dammiga fabrikslokaler till låga löner?

    Industrier som gick på högvarv behövde ju kanske arbetskraft….

    Att kvinnors ”lönearbete” också för staten sågs som någonting värdefullt och ”lönsamt” i och med att staten kunde beskatta lönearbetet. Det sågs därför ur statens perspektiv som någonting mer ”värdefull” än det ”oavlönade” hemarbetet som ju inte kunde inbringa staten några skatteinkomster. Det perspektivet ville man kanske inte heller påtala så mycket i den feministiska ”frigörelsepropagandan”?

    Att det viktiga arbetet att kunna ta hand om barn, hem och make, i en hel del fall blev lidande av kvinnors lönearbete, samt att kvinnor slutade att vilja föda så många barn, kanske man inte heller ville poängtera så mycket i just i det sammanhanget.

    Kanske fanns det också en del viljor, redan då, som faktiskt önskade sig en minskning av befolkningsökningen….

    Det som sedan också hände under 20-talet i Europa efter det första 1900-tals kriget, var väl att ”friheten” gestaltade sig i olika former av dekadens och skörlevnad som t ex i konsumism, i modernism, i vulgariteter, i respektlösheter, i superier, i fester, i dans, i nöjen, i spel, i droger och i otroheter och oansvarigheter i största allmänhet, som i sin tur medförde att många oönskade barn till, som i sin tur blev lidande. Dessa destruktiva faktorer som i sin tur väl bäddade för förespråkande av uppryckningar och åtstramningar i livsföringarna, som rena överlevnadsansträngningar för samhället om inte annat, och det växte fram ideologier i Europa som manade befolkningarna att skärpa till sina liv, som svar på den dekadens som tycktes vara förstörande och nedbrytande både på individerna själva men också på själva samhällskroppen som sådan. Det blev då ideologier som blev motsatsen till slappheter och likgiltigheter, och som ansågs behövas som självförsvarsmobiliseringar mot de destruktiva influenserna, vilket de förmodligen också gjorde. Dock kan ideologiska samhällssvängningar alltid riskera att gå över styr, och det som syntes sunt, friskt och livskraftigt ena stunden, blir nästa stund någonting som är dess motsats…

    Det är intressant att se hur samhälleliga ideologiska och politiska ”svängningar” i olika ytterligheter kan äga rum och som väl alltid har ägt rum genom hela den mänskliga historiens alla olika, och i sig avlösande samhällsformationer, som verkar växa ur och avlösa samt komplettera varandra…

    Kommunismens uppbyggnad pågick väl alltjämt i Ryssland under 20-talet och vi har idag också facit på de fanatiska sidor i form av massmord och avskyvärdheter som där utspelade sig. Allt för ”den goda kamratens skull”? Som skulle ”framskapas” som av sig själv om bara en stor del av det ryska samhällets bärande, (kristna) elit blev ”halshuggna”? Då skulle ”lyckan” och den totala ”friheten” kunna bli verkligheter för världen alla ”befriade lönearbetare”, som sedan skulle sträcka sig runt hela jordklotet och göra alla arbetare lika ”befriade och lika lyckliga”…..

    ”Religionen” och dess nations-, familje- och släkt-orienterade sidor, och främst då kanske den kristna religionen, sågs väl endast som ett ”opium” för ”folket”, (dvs. som ett hinder för ”den världsvida revolutionen”?..)…..

    ………

    ”Fanatiska” ideologiska män blir ofta ledare och frambärare av samhälleliga omvälvningar? Det verkar ligga i det manliga psyket en förkärlek för krig och krigande i alla former? Det är själva krigandet och tävlandet som är själva ”livsluften” för det manliga psyket, och som får ”det” att trivas och ”må bra”?…

    Det är krigandet och tävlandet, samt naturligtvis inte att förglömma, själva vinnandet, som är själva meningen och målet med hela det manliga psykets existens över huvud taget? Utan detta ”eviga” tävlande och krigande, så blir det ”tomt och innehållslöst” i det manliga psykets ”liv”? Kanske även riskera vissa ”illa-mående” tillstånd, alltså sjukdomstillstånd?

    Vem vet….

    Förmodligen finns det också ur dessa ”verkligheter” kring hur det manliga psyket ”trivs bäst”, kanske också möjliga förklaringar till varför det ofta är de ”mest fanatiska” männen inom olika ideologier, eller politiska rörelser, och t.o.m. inom olika religioner, som är de som blir de som s.a.s. tar ”ledningen” för olika ”färdriktningar” som dessa olika ”rörelser” skall ta?

    Det är de mest fanatiska ”krigarhjärnorna” som ser till att hos sina medföljare och efterföljare ”elda under hatet” mot ”fienderna” som skall ”besegras”…?

    Eller som förr, då det var marshalkar och generaler som i krig för ”kung och fosterland” uppmanade sina ”fotsoldaters” krigsmotivationer, genom att ”elda under hatet” mot ”fienderna”, genom att utmåla dessa ”fiender” i de värsta begrepp och förespeglingar som man kunde tänka sig? Allt för att elda under ”hatet”, och därmed eventuell öka chanserna att ”vinna” bataljen?..

    Det gällde kanske att försöka få fotsoldaterna att verkligen bli så absolut ”hatiska” som möjligt? Helst så att ”det sågs fradga” ur deras munnar? Så att de därmed blev halvt om halvt, eller varför inte helt, förblindade av ”hat”, och ingenting, absolut ingenting annat hellre ville än att ”gå i krig”, och ”döda, döda, döda” de ”usla, fula, dumma, korkade, farliga, omoraliska och framförallt ”djuriska” och därmed ”omänskliga” ”fienderna”? ……

    ”Mönstren” verkar ha tendenser att upprepa sig?

    Men, hur skulle, (och ska?), annars krigsviljor kunna hållas vid liv?

    Det fanns ju alltid risken för soldater att kunna skjutas för desertering, vilket väl sammantaget kan beskrivas som att soldaterna alltid var ”pressade och stressades” från ”två håll”?

    ”Du måste gå framåt” och dö för landet, för ismen, för religionen, för läran”, och dö som en ”hjälte” i striden”…!….

    ”Går du bakåt så skjuter vi dig för förräderi”! ….Dvs. vi, ”dina egna” och inte dina ”fiender”, skjuter dig”…!

    …….

    Churchill lär ha sagt någonting liknande som att: ”Bolsjevikerna, (dvs., kommunisterna), har tagit Ryssland och dess folk i ett fasansfullt strypgrepp….”….

    ……

    Det kvinnliga psyket verkar inte på samma sätt ”må bra” och ”trivas” varken av själva ”krigandet”, eller av själva ”tävlandet” och ”konkurrerandet”, om det absolut inte enbart är på ”lek”, och är heller inte så inspirerat av inte av själva ”vinnandet”, för att kunna ”må bra”… ?…

    Det kvinnliga psykets trivsel och må-bra-faktorer verkar mer handla om att kunna hitta ”synteser” och ”harmonier”, och att därmed kunna känna ”fridfullheter” för att därigenom kunna uppleva största möjliga trivsel, livsglädje, livskrafter, må-bra-känslor och meningsfull ”livsluft”?….

    Det kvinnliga psyket vill oftast inte ha krig, bråk, hat, strid och kiv, utan det vill ha frid, lugn, harmoni, ro och fred för att kunna ”må bra”. Visst lekfullt, (och absolut inget blodigt allvarligt), tävlande och konkurrerande, kan i och för sig gå an för det kvinnliga psyket, men då är det med stark betoning på lekfullt och framför allt inget aggressivt och ”dödsallvarligt” tävlande, vilket istället kan tendera att skapa utmattningar, eller t.o.m. sjukdomar av olika slag, och som därmed är så långt från ”trivsel och må-bra” känslor, som man kan tänka sig.

    Det kan därför verka som att det kan finnas fundamentala skillnader mellan det manliga och det kvinnliga psykets villkor för att kunna ”må bra”, som nog samhället behöver ta hänsyn till?

    För det manliga psykets villkor för välbefinnande är kanske tävlandet dessvärre i vissa fall ganska så nödvändigt? Kanske det också ibland är just så att det är det riktigt allvarliga krigandet och tävlandet som verkligen ”höjer livskänslor” och därmed välmående hos det manliga psyket?

    Där kan finnas sidor som verkligen vill, och strävar efter, just den allvarliga, och inte alls den lekfulla, formen av krigande och tävlande. Och också det dödsallvarliga krigandet på liv och död, verkar finnas drivkrafter till?

    Ett oundvikligt krigande och tävlande som nog också en del har sin grund i ”vetskapen” hos det manliga psyket att flickor och kvinnor ofta inte så gärna ”faller” för ”förlorare” av olika slag? Utan för just ”vinnare”? Att det delvis därför finns en inbyggd ”press och stress” på det manliga psyket till att just försöka ”vinna” i olika former och sammanhang? Detta då för att därmed kunna skaffa ”bevis” på sin ”duglighet” i att kunna skaffa ”revir”, som kan visa sig i form av t ex ”makt” av olika slag? Makt, som då i sig blir tecken på ”vinnarförmågor”? (T ex höga tjänster och befattningar, stora inkomster, stora egendomar et cetera), som då antas öka attraktionskraft, som i sin tur kan öka deras trivsel och må bra-känslor samt meningsfull ”livsluft”, och också känslor av ”friskhet”, ”livskraft” och därmed ”livsmotivation” hos det manliga psyket?.….

    Vem vet….

    Kanske är det i så fall därför som krig varken är någonting egentligen oönskat eller egentligen undvikligt?…..

    De ”hatmobiliseringar” som vissa ”arga” politiska grupperingar då ägnar sig år, bildar i förlängningen endast grunder för framtida krig i större eller mindre omfattningar i Europa, som då vissa av dessa ”krigsstrateger”, dvs. ”hatuppviglare” och ”propagandastrateger”, i själva verket önskar sig…?.

    Vilka är då dessa hatuppviglare kan man undra?…

    Och varför tror de att krig är den rätta metoden, (att kunna ”vinna” någonting?)…. …

    Samt också vad exakt det egentligen är som man tror man skall kunna ”vinna” genom ett eventuellt fysiskt inbördeskrigande i ett framtida Europa?….