17
jun
Seneste opdatering: 18/6-12 kl. 0203
15 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Milos Vitezi

Nu när Gunnar Sandelin avslöjat att Sverige, enligt Migrationsverkets kryptiska prognos, kommer ta emot 174.500 asyl- och anhöriginvandrare åren 2012 och 2013. Och det rapporterats att fördämningsluckorna precis öppnats för alla syrier, så tänkte jag att det skulle vara intressant att lyfta fram en rapport från Regeringens globaliseringsråd, 2008. Enligt min mening säger den mycket om planen för Sverige, som gemene svensk nog är helt omedveten om. Avgör för er själva, efter att ha läst citaten från denna pdf från Regeringens hemsida:

Ur 2.4.4, “Vad vill framtidens befolkning?”:

“Vi tar ofta för givet att samhället och befolkningen kommer att se ungefär likadant ut om 50 år som det gör nu. Så är det givetvis inte. 1950-talets Sverige hade en mycket annorlunda befolkning jämfört med dagens (…) Befolkningen var etniskt mer homogen och i mycket högre grad boende på landsbygden.

Det är givetvis inte självklart att dagens befolkning förutsättningslöst skulle ha röstat på samma sätt. På samma sätt kan vi inte veta vad befolkningen om 50 år vill ha och prioriterar. Vi vet inte ens med någon större säkerhet vilket ursprung denna befolkning kommer att ha, hur gammal eller ung den kommer att vara. Det kan t o m vara så att denna befolkning har en annorlunda nationell identitet, kanske inte längre uppfattar sig som svenskar i första hand utan mera som européer.

Eftersom vi inte ens vet vilka som kommer att födas och bo i det här landet om 50 år är detta alls inget trivialt problem. Våra beslut i dag kan mycket väl avgöra vilka som faktiskt kommer att födas eller mer allmänt vilka som har möjlighet att bo här. Det här så kallade icke-existensproblemet har fascinerat filosofer länge och varit aktuellt inte minst i miljödebatten under lång tid. Men ofta uppmärksammar man inte att detta i mycket hög grad gäller alla politikområden mer eller mindre och alldeles i synnerhet utbildnings- och familjepolitik liksom invandringspolitik, politikområden som har direkta konsekvenser för demografins utveckling .”

Ur 3.2, “Smältdegeln”:

“Invandring är i dag den huvudsakliga orsaken till att Europas befolkning inte redan har börjat minska. Med vissa undantag rör det sig mycket ofta om flyktinginvandring eller i södra Europa ofta illegala invandrare från Afrika. I Sverige har det nästan uteslutande rört sig om flyktinginvandring och därmed förknippad anhöriginvandring. Arbetskraftsinvandring har förekommit men i begränsad omfattning och mestadels inom de öppna nordiska och nyligen också europeiska arbetsmarknaderna. Alla är vid det här laget medvetna om att integrationen av invandrare har varit problematisk med lågt arbetskraftsdeltagande, sociala problem och bostadssegregation. Situationen ser emellertid mycket olika ut för olika invandrargrupper. Det är i stor utsträckning invandrare med muslimsk bakgrund som har problem, ofta pga en mer eller mindre öppen diskriminering. Detta kan förklaras till en del genom stora kulturskillnader, även om man skulle kunna tycka att gapet till vietnamesiska båtflyktingar skulle kunna vara minst lika stort. Mer svårförklarligt är att det finns stora regionala skillnader där situationen beträffande arbetsmarknadsintegration skiljer sig avsevärt mellan t ex västra Småland där det praktiskt taget inte är någon skillnad mellan infödda och utländskt födda i fråga om arbetsmarknadsdeltagande, och sydvästra Skåne där problemen är enorma trots den ekonomiska expansion som Öresundsbron medfört. Det saknas riktigt bra förklaringar till detta, vilket vi skulle behöva om vi ska kunna utnyttja invandring för att underlätta åldrandet.”

Ur 3.2.1, “Ökad invandring från MENA”:

Regionen Mellanöstern-Nordafrika (MENA) utgör ett mycket bra komplement till Europa i befolkningshänseende. Diskussionen ovan om Europas demografi visar att arbetskraft i migrationsåldrarna är och under lång tid kommer att förbli en bristvara i EU (såvida inte Turkiet släpps in). I MENA finns de emellertid i ett sådant överflöd att de har svårt att skapa sig en framtid i det egna landet. De är ofta högutbildade, i många fall med små möjligheter att tillgodogöra sig sin akademiska examen. Det gäller speciellt kvinnorna. En gemensam arbetsmarknad EU-MENA skulle med all sannolikhet kunna underlätta omställningen till en äldre befolkning i Europa, en ytterligare ekonomisk integration av Medelhavsregionen skulle därtill kunna ge ännu fler vinster. De politiska svårigheterna är emellertid formidabla och efter 9/11 har förutsättningarna verkligen inte förbättrats. Likväl har vi i Sverige tagit emot ett stort antal flyktingar från regionen, såväl kristna assyrier som muslimska irakier och kurder. Tidigare har vi haft ett stort inflöde av iranier. Det är emellertid uppenbart att dessa grupper diskrimineras i betydligt högre grad än europeiska invandrare.

I vårt grannland Danmark är stämningarna direkt fientliga och islamfientliga politiska rörelser är mycket vanliga i Europa. Eftersom stora ungdomskohorter i ett land skapar utvandringstryck medan små kohorter skapar ett invandringssug finns förutsättningarna för en hög invandring från MENA till EU. Gamla kolonialt betingade band till exempelvis Frankrike kan också sänka t ex språktrösklarna för en del, medan diskriminering och ökad främlingsfientlighet förstås motverkar det. Ekonomer menar att reallöneskillnader är den mest väsentliga förklaringen till migration men då underskattar man nog de mycket höga transaktionskostnaderna i form av icke-pekuniära värden; socialt kapital, släkt, vänner, språk etc. Kostnader som växer med avståndet både geografiskt och kulturellt.”

“Sverige i en åldrande värld – framtidsperspektiv på den demografiska utvecklingen” av Thomas Lindh.

Själv utläser jag i alla fall bl.a. detta, ur rapporten:

Sverige har (oavsett vad lögnarna i etablissemanget säger utåt) aldrig förr haft denna massinvandring.
Svenskar var etniskt homogena fortfarande på 50-talet.
Sannolikheten är hög att Sverige om 50 år, har en helt annan, icke-svensk befolkning.
En befolkning som inte alls nödvändigtvis kommer se sig som svenskar, vilja vara svenskar, eller identifiera sig med svenskarna.
MENA-invandringen är den problematiska, inte invandring rent generellt.
Problemen och motståndet handlar om invandrarnas beteenden osv, inte överhuvudtaget om etnicitet etc – eftersom vietnameser med lika mycket pigment som alla muslimer – klarar sig hur bra som helst i samhället.
Problemen i södra Skåne är enorma, trots alla förutsättningar i regionen, vilket (med tanke på ovannämnda, undermåliga anpassningsförmåga) antagligen beror på den höga koncentrationen av muslimer i området. Man säger förvisso att “det inte finns några bra förklaringar”, men den minsta gemensamma nämnaren känns övertydlig, speciellt med tanke på att Malmö tycks vara Västvärldens mest muslimtäta stad, den första staden i Norden som kommer få en muslimsk majoritet, och kanske den första i hela Västeuropa.
Planen, och anledningen bakom vurmandet, för att inlemma det asiatiska Turkiet i Europa, är att man vill skapa en gemensam arbetsmarknad, och på så sätt sammansmälta Mellanöstern med EU. För att suga hit alla muslimer.
Demokrati och folkföraktet är enormt, när man t.ex. kallar folkets motstånd och oro; för “formidabla politiska svårigheter”.

/Milos Vitezi

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Info

    DEN SVENSKA AUTOGENOCIDEN ÄR BEROENDE AV EN FIENDE

    För ett lyckat genomförande av globaliseringsrådets önskemål beträffande Sveriges demografiska utveckling – ett folkutbyte – krävs en liten sak, som rapportförfattaren Thomas Lindh undviker att nämna. Det krävs en fiende. En stor och farlig fiende, vilken, i den mån han inte tydligt kan urskiljas, måste skapas och materialiseras på politisk väg.

    I min ungdom, före 1980-talet, fanns inte ordet ”islamofobi” i det svenska språket. Få hade ens hört talas om den gamla ökenvariant av judendomen som hette ”islam”.

    I min ungdom fanns det inte heller några nazister i Sverige. Nazismen, en rent tysk företeelse, var beroende av Hitler och var för Sveriges del överspelad i och med hans död 1945. Inte heller fanns någon rasism. Själv tror jag mig inte ha använt eller ens tänkt detta ord före 40-årsåldern.

    Den Stora Fienden – den svenska ”rasismen” och ”fascismen” – föddes på 1980-talet: i och med att en snabbt ökande och aldrig upphörande flod av utlänningar från främmande världsdelar plötsligt (fr.o.m. 1970-talet) började slussas in i landet för att stanna där för alltid och då några modiga män vågade föreslå en liten demokratiåtgärd:

    ”När frågade ni oss? Vi vill ha en folkomröstning om invandringsfrågan och Sveriges invandringspolitik.”

    Något svar gavs aldrig. I stället fylldes Sverige just i och med denna begäran av påstådda rasister och smygrasister, nazister och fascister, främlingsfientliga och högerextremister. Och av nästan lika många smarta entreprenörer med näsa för en splitterny, ur statlig synvinkel absolut nödvändig bransch – ”högerpopulism”-bekämpning.

    http://al-lodenius.com/studiematerial/studier-kring-krutdurk-europa/

    http://www.resume.se/nyheter/media/2012/01/21/jag-vill-beratta-om-varf or-folk-ar-radda-for-varandra/

    Statsmakten motverkade i bakgrunden en av den själv påhittad ”gaskammarrörelse”, kallad ”vit makt-miljön”, framförallt genom den tvärpolitiska bulvanstiftelsen Expo och dess lierade (ABF, LO, Sveriges Hembygdsförbund m.m.):

    http://expo.se/2012/expo-slapper-boken-positiv-antirasism_4905.html

    http://upptakt.wordpress.com/aktiviteter/

    http://www.friatider.se/150-000-asiktspoliser-fran-lo

    Frågan kan och får fortfarande inte ens yttras: ”Kan svenska folket få ta egen ställning till massinvandringspolitiken genom en objektivt genomförd folkomröstning?” Det är just ordkombinationen ”evig invandring-folkomröstning” som är så farlig i Sverige, att den numera inte ens kan utsägas öppet.

    Sveriges politiskt noga planerade och med alla medel uppmuntrade (diktatoriskt verkställda) autogenocid eskalerar planenligt:

    http://svenssonsfortvivlan.blogspot.com/2011/02/repris-arabisk-utbildn ing-hur-man.html

    Redan nu, innan invasionen från Syrien ens har tagit fart på allvar, tar Sverige emot flest invandrare (främst från Afrika och Mellanöstern) per capita i hela västvärlden. Några med asylskäl, de flesta bidragsinvandrare utan identitet och med påhittade asylskäl, anknytningsfall eller (verkliga eller föregivna) ”anhöriga”.

    ”Ensamkommande barn”: ”Enligt en ny studie från internationella migrationsorganet IGC toppade Sverige EU-ligan vad gäller asylansökningar från s k ensamkommande under perioden 2010-2011. Sverige tog emot 5050 ansökningar medan England intog en andraplats med 2 641 och Belgien på tredjeplats med 1941 ansökningar. – Bara under 2011 var siffran 2657 i Sverige. Och prognosen pekar på ca 3200 för 2012, enligt Migrationsverket. – Det rör sig nästan uteslutande om män, primärt från Afghanistan, Irak och Somalia som vill slippa prövas på samma villkor som alla andra. Om de söker som ´barn´ tillämpar Migrationsverket synnerligen ömmande omständigheter och chansen till PUT är närmast sannolik kontra om de varit ´vuxna´.” (Källa: Avpixlat 15/4 2012.)

  • denaknakejsarna

    Vet inte om jag hänger med riktigt. Är det stora problemet här att folk inte kommer se sig som svenskar? Vore allt frid och fröjd om de gjorde det, och betedde sig som tex vietnameser?

    • Milos Vitezi

      Uttalandet visar att makten, motsatt vad dom annars säger, t.ex. inser att svenskheten, svensk kultur etc, är så hotad att den helt kan försvinna. Såpass att ’svenskarna’ inte ens längre kommer se sig som svenskar, eller ha sina lojaliteter med svenskarna.

      Dvs den fullständiga döden av nationalstaten.

  • Morten Dreyer

    Jeg må vel bare tage til efterretning, at svenskerne selv har valgt de politikere, som har muliggjort den store indvandring.

    Jeg forstår ikke svenskerne, men de har selv valgt at udskifte landets befolkning.

    • Anonym

      Helt rätt kommentar.
      Tror skälet att vi har politiker som oavsett parti ( bortsett från SD) anammat “folkutbytet” som politik är låg självkänsla – nationell stolthet.
      Skälen till det är förmodligen flera, ett är “folkhemmet” som gjort att svensken tappat sin förmåga till självständigt tänkande, ett annat skäl kan vara att svensken aldrig kände av hur deras land kunde bli ockuperat eller slogs för sitt land under andra VK.

    • Peter

      Helt rätt kommentar.
      Tror skälet till att Sverige har politiker som oavsett parti ( bortsett från SD) anammat “folkutbytet” som politik är låg självkänsla – nationell stolthet hos ursprungs befolkningen.
      Skälen till det är förmodligen flera, ett är “folkhemmet” som gjort att svensken tappat sin förmåga till självständigt tänkande, ett annat skäl kan vara att svensken aldrig kände av hur deras land kunde bli ockuperat eller slogs för sitt land under andra VK.

    • naivtive

      Det finns något som heter “beslutsunderlag”, får man inte ett tillräckligt bra underlag blir naturligtvis beslutet därefter.

      Fortfarande döljer press och den politiska eliten det faktum att Sverige halkar allt längre ner i välfärdsligan, enligt UBS har köpkraften sjunkit till Greklands nivå och enligt FN:s HD-index kommer Sverige att passerats av Libyen och ligger bakom 44 andra nationer inom 20 år.

      Hade folk allmänhet lagt ner lika stort engagemang på samhällsinformation och dito politisk som man lägger ner på V65, Let’s Dance och schlagerfestivalen hade vi definitivt den politiska bilden sett annorlunda ut.

    • Info

      MORTEN DREYER: SVARET ÄR GIVET

      Du skriver – ungefär som andra danskar gjort före dig här hos Snaphanen – att svenskarna får skylla sig själva, ”de har selv valgt at udskifte landets befolkning”. På sätt och vis har du rätt, på sätt och vis fel.

      Svaret finner du i min kommentar ovan 00.16.

      Åtminstone i 25 år har svenskar krävt att just få välja. Men just detta är vad de INTE har fått göra. I stället har själva kraven som sådana effektivt stigmatiserats av en alltmer allsmäktig statsapparat som utslag av själva Satans hotande förintelseverk.

      I den mån kraven ens har fått göra sig hörda. Propåer i denna riktning har nämligen konsekvent censurerats och förblivit närmast icke-existerande före Internets tid.

      Vår vän Snaphanen/Steen var liksom jag själv med på den gamla Exilens tid, när dissidenters röster – Mings, Skribentens och andras – först började höras utanför Stockholm. (Exilen var i sina första skepnader ett ocensurerat, ganska vildvuxet men mycket intressant debattforum på nätet.)

      Här kan ni läsa om vad som hände för bara några timmar sedan inte alltför långt från min bostad, när några ”antifascistiska aktivister” angrep den fascistiska polisstationen i Solna:

      http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=515557 7

      Vilka var ”aktivisterna”? Ointressant för Radio Stockholm, som uteslutande kallade dessa anonyma godhetsapostlar ”personer”, ”dom där” o.l. (Dock inte ”barn”, den här gången…)

      • Morten – – –

        Kære Info

        Når danskere skriver provokerende om Sverige og svenskerne, er det ikke dybest set ment ukærligt. Det er et forsøg på at vække de personer i Sverige, som er de eneste, der kan tage ansvaret for svenskernes skæbne: Svenskerne selv.

        Derfor skal man som svensker løfte blikket lidt fra det enkelte indlæg, og i stedet se mønsteret. Det kan virke naivt at forsøge at “pirke” til andre på den måde. Men på den anden side kan mange svenskere vel også deltage i kritikken af deres nuværende elites vandel, uden nationalitets anseelse.

        Det er hjerteknusende for en dansker at se det smukke Sveriges undergang. Det har vi aldrig ønsket, heller ikke under fortidens broderstridigheder, som historien faktisk tydeligt viser: Danskerne har på intet tidspunkt forsøgt at kvæle eller ødelægge Sverige, de gange, vi har haft overmagten.

        Naboskabet til Sverige er en stor ressource for Danmark, og vi er sårede over, at der findes mennesker, der behandler det sarte og poetiske, som svensk kultur rummer – og som vi elsker og beundrer – så brutalt og overfladisk. Det er sådan, vi skal forstås.

        – – –

  • elwee

    “I Sverige har det nästan uteslutande rört sig om flyktinginvandring …”

    Detta är en direkt lögn!
    Av de som kommit till Sverige de senaste 20 åren är ca 5 % flyktingar enligt internationellt vedertagna normer!

  • Det är inte bara stötande, det är minst sagt chockerande till hur vi kan lämna bort/överge vårt land på det sätt som idag sker. När ska Svensson vakna?
    http://tonymalmqvist.blogspot.com

  • Tidigare kommentar jag skrev försvunnen. Varför?

  • Magnus A

    Jag vet inte om man pekar ut MENA-länderna som ett problem i denna text. Jag skummade dock bara texten på någon minut.
    .
    Man pekar först på stora problem. Sedan säger man att många invandrare i Sverige är flyktinginvandrare, från exempelvis Iran (nja, nu är det nog flera från somalia och Afghanistan, samt just nu kanske även från Syrien?). Sedan hävdas att människor i MENA-länderna ekonomiskt sett är ypperlig invandring för Europa, och kanske även att (problemet är) att de lätt diskrimineras här.
    .
    Med denna tolkning säger jag inte att jag instämmer i bilden. Bilden är en variant av den politiskt korrekta, där t ex Danmark pekas ut som ett land som sämre än Sverige lyckas integrera de från MENA-länder på grund av att de är mer diskriminerande eftersom de är rasister — typ.
    .
    Ett stort gäsp — men bakomliggande orsaken till budskapet där invandring från MENA-länderna hålls fram som essentiell för vår framtid får mig osökt att tänka på historikern Giselle Littmans (a.k.a. Bat Ye’or) redovisade av EU, kanske tillsammans med NGO:s, eftersträvanden att främja kontakter med och invandring från MENA-länderna. Den redovisning som folk i Expo raljerande kallar en konspirationsteorin Eurabia. (Det lustiga där är att en organisation som EU använder har haft en tidning som heter Eurabia och även senare använt begreppet Eurabia; alltså inte ett begrepp Littman myntat. Om Expo bläddrat några sidor i boken Eurabia så hade de där sett bilder på denna tidskrift… Misstänker alltså att Expos åsikter uttrycks i tidskriften Eurabia; så om Eurabia är en fix idé är det väl Expos fränder som myntat den?)

    (Bokens titel beror alltså bara på att ordet används av en EU-samarbetande organisation som publicerat EU-politiker och -tjänstemän…)

  • BeCool

    Ummah über alles!

    Det er så grænseløst naivt og idealistisk spin at tro, at muslimerne fra MENA-landene vil integrere sig i de
    nordiske lande! I Danmark så vi det under mohammedkrisen, hvor solidariteten lå hos de muslimske lande
    og i religionen. Vi så det under Irakkrigen, Afganistankrigen hvor danske soldater blev udsat for alle mulige
    former for overgreb og solidariteten igen lå hos de muslimske lande og i religionen!

    Umma(أمة) er en betegnelse for den muslimske menighed, som blev grundlagt af Muhammed under hans ophold i Medina i 622. Med dannelsen af umma blev det foregående stamme- og slægtsprincip brudt og afløstes i stedet af et fællesskab omkring islam. Umma er således betegnelse for et samfund. Det bruges i dag som betegnelse for de rettroendes samfund, som enhver muslim er medlem af uanset hvor i verden vedkommende er bosat.

    Som vantro står vi uden for dette umma-fællesskab og du får valget enten konverterer du til islam eller
    også må du betale for forkert religion, den såkaldte Jizyah.

    Den svenske og norske nationalstat bliver i 2050´erne erstattet af dette muslimske fællesskab: Umma!
    I Danmark har vikingeånden ikke forladt os helt! Her bliver der borgerkrig mellem de to fællesskaber!
    Det bliver fucking blodigt fordi alle muslimer i hele verden (Umma) vil komme til Danmark og kæmpe
    sammen mod de vantro!

  • Bergfast

    De vanligt förekommande kommentarerna om INAVEL bland orientaler och dess antagna negativa konsekvenser, som man kan läsa om ibland, borde nog också föranleda att ta en titt på de europeiska furste-, och kungaätternas, samt också grevliga och övriga adliga ätters, inavel. Där finns en övervägande andel kusingiften, men också relativt vanligt förekommande giften mellan ännu närmare släktingar. Som t ex giften med systerdöttrar och morbröder. Se exempel nedan.

    Inom många av dessa släkter och ätter födde många barn, som mycket ofta gifte sig med kusiner, och alltså även närmare släkt som morbröder och systerdöttrar.

    Så att tala om att inavel endast förekommit i mellanöstern, och därigenom skapat allehanda handikapp av olika slag, är nog en förenkling av fenomenet.

    Självklart har olika sjukdomar som kan finnas i olika släkter betydligt större risker och chanser att överföras till avkomman om föräldrarna är relativt nära besläktade.

    Men om det finns begåvningar, intelligenser, skönheter och friskheter inom olika släkter, så har naturligtvis också dessa egenskaper förmågor att flerfaldigas om föräldrarna är relativt nära besläktade.

    De otaliga kusingiften som förekommit inom de europeiska adliga släkterna, med många gånger både vackra, friska, intelligenta och begåvade barn, talar sitt tydliga språk för den saken.

    Däremot är det naturligtvis inte lämpligt att förmera sjukdomar, handikapp, låg intelligens eller andra negativa aspekter, genom alltför närbesläktade äktenskap. Förutsättningen för kusingiften förutsätter att där finns friskhet, skönhet och intelligens i släkterna, som då alltså också kan förmeras.

    Exempel på nära släktförbindelser i europeiska adelssläkter:

    Francisco de Paula, hertig av Cadiz, Francisco de Paula Antonio de Borbón y Borbón-Parma, Antonio Maria, infant av Spanien, född 10 mars 1794 i Madrid, död 13 augusti 1865 i Madrid, yngre son till Karl IV av Spanien .
    Han gifte sig första gången 1819 MED SIN SYSTERDOTTER Luisa av Båda Sicilierna (1804-1844) och andra gången morganatiskt med dona Teresa Arredondo 1851. Farfars farfars far till Juan Carlos I, dagens kung i Spanien.

    :
    • Ärkehertiginnan Maria Isabella av Toscana (1834-1901). GIFT MED SIN MORBRORFrancesco di Paola, hertig di Trapani, yngste son till Frans I av Bägge Sicilierna och Maria Isabella av Spanien.

    Francesco di Paola, hertig di Trapani, född 13 augusti 1827 i Neapel död 24 september 1892 i Paris, var son till Frans I av Bägge Sicilierna och Maria Isabella av Spanien.
    Gift 1850 MED SIN SYSTERDOTTER ärkehertiginnan Isabella, prinsessa av Toscana (1834-1901), dotter till Leopold II av Toscana .