Den 11 september ska Lars Vilks tala på en konferens i New York. Bakom arrangemanget står antimuslimska Stop Islamization of Nations (SION). En del av en rörelse som Anders Behring Breivik lånat mycket av sitt tankegods ifrån.

SION är starkt antimuslimska och beskrivs ofta som högerextrema. Ser du inget problem med det?

– Man får vara lite återhållsam med att svälja allting. Jag beskrivs till exempel väldigt ofta som rasist. Och det är kanske inte en alldeles korrekt beskrivning. Du får lov att bedriva extrema yttringar, det är en del av yttrandefriheten.

Och du vill stödja dem?

– Jag stödjer ingen. Jag säger bara att jag är intresserad av att få en närmare inblick i hur de tänker, vilka planer de har och vad man står för.

Men du delar inte deras åsikter?

– Nej. Men skulle det vara så att man inte kan röra sig i ett sammanhang bara för att man inte delar åsikterna eller är rädd för att drabbas kritik så får vi ett väldigt underligt samhälle. Jag har min linje och jag driver mitt konstprojekt och jag gör det konsekvent. Jag tilldelas alla möjliga åsikter och uppfattningar. Att jag deltar i det här sammanhanget ändrar inte på det.

Legitimerar du inte deras åsikter när du deltar i det här arrangemanget?

– Nej, det vore att våldsamt överskatta min betydelse.

Du ser inte den risken?

– Nej, det gör jag inte.Vilks deltar i antimuslimsk konferens Breaking, breaking, 18 svenske artikler om det, deriblandt Sveriges Radio med et ret prægtigt interview: Lars Vilks ska delta i antimuslimsk konferens i NY.

Hvis Vilks kunne samle lige så mange, der gerne ville udstille ham eller høre et foredrag, som han kan samle journalister som honningbier, ville han være en holden mand. Han ville kunne køre i en Saab, der måske kun var tyve år gammel. Medierne har han i sin hule hånd. Men noget af det værste, der kan overgå én, er at blive associeret med ‘det dårlige selskab,’ dem det koster en social anerkendelse at lege med, så der er næsten ingen der bestiller en udstilling eller et foredrag mere. Man ser det hele tiden, ikke mindst i Sverige hvor kollektivismen fra bondesamfundet og det tidligere arbejderamfund, stadig er en stærk faktor i den almindelige psyke. Hvis nogen tilfældigvis har en opfattelse, der falder sammen med en Sverigedemokrats, skynder de sig at få en anden, der måske ligner men er langt bedre og ikke kan give anledning til udstødelse. For nylig kunne man se bangebuksen Roland Poirier Martinsson stikke halen mellem benene af lutter angst for, hvad EXPO måtte sprede af rygter om ham. Sådan kan man dø lidt hver dag for et liv i bekvemmelighed.

Vilks er atypisk ved at være fuldstændig imun overfor, hvad nogen måtte mene om ham. Han er immun overfor social kontrol via shaming, de kan ikke styre ham og de kan ikke forstå hvorfor. Det kunne mange – ikke mindst kunstnere og intellektuelle, der er de lettest skræmte og mest principløse af alle – lære en hel del af. Wafa Sultan, Stefan Herre, Ezra Levant, Magdi Christiano Allam, Paul Weston, Oskar Freysinger, Lars Hedegaard og egyptiske koptere har ikke brug for at ‘blive legitimeret’ af Lars Vilks, og han vender næppe selv hjem som et forandret menneske ved at have talt for dem.

Hele Helsingborg Dagblads interview er ét langt forsøg på at tyrannisere og mistænkeliggøre den frie tanke og vilje i Sverige. “Der fik vi ham endelig, han er främlingsfientlig og extremhöger, bingo!” Større ånder end HD har brændt nallerne på at båse Vilks politisk. De tror, de udstiller Vilks, men de udstiller sig selv. Symptomatisk står der ikke navngivet nogen ophavsperson til interviewet. Hvor tit vil en journalist ikke kendes ved sit interview? Vilks skriver blandt andet på sin blog:

En het potatis utgörs av att jag förmodligen kommer att delta i SION:s konferens den 11 september i New York. Jag ser inget problem med att konstprojektet estetiserar detta område. En hel del fantasier och omdömen kommer att fällas vilka givetvis är intressanta delar av den konstnärliga processen.