26
sep
Seneste opdatering: 26/9-12 kl. 2148
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Thomas Nydahl

Nu har essän Langue fantôme, suivi de Éloge littéraire d’Anders Breivik nått fram till läsarna av Times Literary Supplement. I förra veckans nummer skriver man om Richard Millets 128-sidiga essä, utifrån en kvällstidningsliknande rubrik: “A shocking pamphlet”. Det som chockat fransmännen är två saker: För det första undrar man hur en redaktör på anrika Gallimard kan uttrycka sådana tankar som finns i essän. För det andra chockeras man av Millets tankegång som sådan, nämligen att massmördaren och terroristen Breivik är ett slags svar på den förda multikulturpolitiken i Norge. Så här skriver Robert Zaretsky i TLS:

He blames multiculturalism and immigration and lashes out at “the restocking of Europe by populations whose culture is alien to our own” – while the relationship between literature and immigration may not seem obvious, “it is in fact central and undermines our sense of identity”. Millet’s chain of logic leads him to conclude that our “identity is the great stake of literature”. He is most aware of this invasion, he confides, when he rides the Paris Métro and finds that he is the only white passenger in the carriage. Millet describes Breivik as a “writer by default” whose murderous acts reached a “formal perfection”. This young Norwegian artist, Millet continues, was not just the “child of a broken family [but] of the ideological and racial fracture that non-European immigration has created in Europe”.

Millet har förstås fördömts både av ledarskribenter och intellektuella. Mest omtalad är väl Annie Ernaux som i sin artikel om essän, som hon kallar “fascistisk”:

comparing his literary effort to the work of Brasillach and Céline, Ernaux, who is celebrated for the taut prose and brutal candour of her novels about coming of age in post-war France, asked her readers not to remain silent over “a text pregnant with threats to our social cohesion”.

Hon har fått medhåll av bland andra J. M. G. Le Clézio och 200 andra författare som har det gemensamt att de alla utkommer på Gallimard.

Frågan jag ställer mig är om inte Millet närmar sig något som kan beskrivas som själva kärnan, nämligen det faktum att Breivik är en produkt av en social och politisk utveckling som ifrågasätts, kritiseras och diskuteras av allt fler runt om i Europa. Är det för att Millet drar så radikala slutsatser, som han fördöms som en pestsmittad? Jag misstänker det. Och undrar om det inte vore bättre att diskutera problematiken, vilket naturligtvis inte är möjligt om man vill ha braskande rubriker och löpsedlar. Essän är ett ypperligt instrument eftersom den tillåter både resonemang och frågor.

Mafia metastaserer i Sverige

Vi ved allesammen udmærket, hvem det er, men selv politiet må ikke sige det højt for dydighedspressen. Samfund skal gå under med anstand:

Aftonbladet har kartlagt den grova organiserade brottsligheten i Sverige och fram träder en delvis ny bild: I takt med att de kriminella organisationerna bekämpas i storstäderna dyker de i stället upp på mindre orter. Samtidigt försvagas banden till de gamla gängen – och nya nätverk bildas. Här har gängen etablerat sig – ort för ort, Så sprider sig gängen över landet, Sveriges maffiakarta ritas om, Organized crime spreads to small Swedish towns

“Er det glædeligt at blive fortrængt fra sin egen hovedstad?”

skriver tipperen til denne artikel om Oslos yngrebyrde, et ord jeg lige opfandt:

Oslo vokser i rasende fart, og det er særlig barn og unge det blir flere av. Dette skaper hodebry for byrådet, som i dag la frem sitt budsjettforslag for 2013. Tidligere har det vært snakk om at Oslo må bygge ett klasserom i uken for å møte elevtallsveksten. De kommende fire årene bygger vi to klasserom i uken, sier finansbyråd Kristin Vinje (H).Yngrebølge gir Oslo pengeproblemer

Innvandringen setter Oslo i bunnløs gjeld

I dag la Oslo kommune frem sitt budsjettforslag for 2013. Budsjettet viser at Oslo fremover er nødt til å investere et titalls milliarder bare på elevplasser. Totalt i 2013 vil Oslo få en totalgjeld på nærmere 29 milliarder kroner. Samtidig må Oslo kutte kraftig i driftsbudsjettet, noe som ikke minst vil gå utover barnehager, barnvern og sykehjem. Oslo kommunes utfordring er dermed ikke eldrebølgen, som HRS har påpekt før, men en ”yngrebølge” som er et direkte resultat av innvandringen. Og mens det satses på de unge, får de eldre færre og færre tilbud. HRS.NO

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • HH

    Millets pamflett speglar egentligen någonting jag inte vill tycka. Jag har läst och skrivit om Céline och ingen kan faktiskt fördöma hans “Resa till nattens ände” som speglar bl a industrialismens helvete, men jag kan inte tycka om Célines rashat. Jag har läst allt av Hamsun, men jag står inte ut med de andra sidorna av honom. Att ge sin nobelmedalj till Goebbels…

    Men läser man Hamsuns “Fra det amerikanske aandsliv” (jag hoppas jag skrev rätt på norska!) ser man en annan bild. Vad jag minns av det lästa hade Hamsun varit två gånger i USA som ung. Det som förändrade hans första positiva bild var en olycka med en spårvagn där han tjänstgjorde som konduktör. Spårvagnen kör på en man, vagnen stannar och Hamsun kommenderas ut och han tror att han ska vara med och hjälpa mannen. Men inte! Han ska hjälpa till att dra den liggande mannen från spåren så föraren kan fortsätta enligt uppgiven tidtabell!.

    Själv tror jag att det var detta som förändrade Hamsuns bild – fast hur blev den andra bilden? Hur som helst, “Markens gröda” kommer för alltid att vara min ungdoms stora läsupplevelse!

    Åter till pamfletten – när jag förstod vad Breivik gjort slogs av tanke nummer två: kan det här hända i mitt eget land? I Sverige? Någonting säger mig att någon kan komma till en bristpunkt. Jag vill inte tro det, men jag korsar mina fingrar.

    • Jeg giver dig ret, men jeg synes det går ret godt med at læse Hamsun og Celine, uden at tænke på de sider, du nævner. Det er trods alt ikke på grund af dem, at de er gået over i litteraturhistorien.

      Men ulysten kan blive større. Der er ikke noget forsonende ved Breivik, men når man hører hans slutplædering i retten, som blev lagt på You Tube (cirka 45 minutter) – stiger ulysten til det dramatiske.

      Har man nogen lyst til at indrømme over for sig selv, at han faktisk lyder overvejende rationel? At man endda er helt enig med ham i visse udtalelser ? Nej vel ?

      Men så skal man lade være med at høre ham. Jeg valgte et kompromis. Jeg ville ikke blogge en massemorders forsvarstale, og det tog mig et par uger overhovedet at nå frem til at høre dem. Men nu efter bla. Millet, er det på tide at pege på smertepunkterne. Ikke mindst fordi, vi risikerer at skabe flere af hans slags, hvis vi ignorerer dem. Det har man overvejende gjort i Norge, synes jeg. Og fuldstændigt i Sverige.

      Jeg er jo pessimist. Desværre tror jeg, vi allerede har skabt flere af hans type, de er bare ikke detonerede endnu.

  • HH

    Det är intressant det du skriver Steen, tack för det. Vi har ju denne Mangs här i Sverige, en blekare upplaga av Breivik och som efter psykisk undersökning befunnits vara- själsligt frisk. Kan man komma åt ondska, egentligen? Med den psykiatriska expertisens utsagor, hur skall man bedöma Hitler, Goebbels, Himmler och de andra? Eller Stalins ´horror´? Jag tycker faktiskt, vare sig man bekänner sig som kristen eller inte, att svaren redan givits i bibeln. Ondskan finns faktiskt i världen fast vi vill ge den en vetenskaplig förnämitet.
    I någon annan blogg läste jag om den mätta iq-begåvningen bland världens folk. Här i våra västliga länder är den högre än i s k u-länder. Nästa tanke blir ju då – vad har vi använt denna höga iq-begåvning till? Sett i perspektiv kan väl 30-åriga kriget och allt som följt på detta elände inte tala om någon högre begåvningsreserv. Om de med lägre iq använder klubbor och spjut har ju – läs vi – varit mer “begåvade” och rationella genom att utveckla
    atombomben!
    Särskilt minns jag denna rationalitet redovisad när engelsk trupp i ett fjärran 1800-tal mötte indier som gick till strid med spjut och knivar. De engelska soldaterna satt lugnt kvar på sina poster och lät kulsprutorna spela… Det råder väl ingen tvekan om vem som vann. Naturligtvis alla dem med högre iq. Vilket härmed varde bevisat.