2
okt
Seneste opdatering: 2/10-12 kl. 2213
1 kommentar - Tryk for at kommentere!

Usædvanlig skarp og syrlig kommentar og kort fremlægning af en sag fra Ezra Levant i dag, der minder en om hvor meget vi savner en TV kanal som The Sun i Europa. Et ti-årigt drama på bare 12 minutter. ‘Canadieren’ Omar Khadr myrdede den ubevæbnede sanitetssoldat Christopher Speer i 2002, og har siden pralet med alle de andre, han myrdede som 15-årig. Han har siddet år i Guantanamo, hvor han er blevet endnu mere radikal, farlig og hadefuld, så selv hans advokat er bange for ham. Nu er han snart en fri mand. Ezra Levant har startet en indsamling, så Speers mindreårige børn kan få en ordentlig uddannelse og hans enke ikke skal fortvivle yderligere. Dens mål er 50.000 dollars. Jeg har selv doneret. Speer Kids’ Fund. – Se evt. Michael Coren on Omar Khadr’s return to Canada og Ezra Levant & Robert Spencer: Omar Khadr’s return to Canada.

»600 000 utrikes födda går till jobbet varje dag«

Floskelmaskinen, En bortklippt scen från Ridley Scotts senaste film Prometheus. (Man genkender skuespilleren fra de voldsdyrkende, perverse Stieg Larson film, jeg ved et uheld så en af, da jeg boede i Sverige for et år siden.) Parodien spiller på Sveriges vådørede minister for lyn-afskaffelse af landet, Erik Ullenhag, der debatterede med Jimmie Åkesson i SVT Debatt for nylig. Når man havde stået det igennem, måtte man spørge sig, om man overhovedet kan diskutere politisk på dette område i Sverige, uden at det drukner i grædende børn og hvem der føler hvad. Åkesson fremstår saglig i en strid modvind af sentimentalitet og benspænd fra alle sider, inkl. værten Belinda Olsson, kendt som redaktør af 1999 antologien “Kusseflokken.” På det første ene minut Åkesson er på (fra min. 19:16), spænder hun ben for ham hele fem gange. Det er bedst beskrevet i blogosfæren, ikke i andre medier:

Idéhistorikern Jens Ljunggren menar att det skedde en emotionalisering av politiken under sextiotalet som ledde till att de vänsterintellektuella alltmer framträdde som ”predikantlika frälsningsgestalter”

Vi kunde se ett utmärkt exempel på denna emotionalisering när Jimmie Åkesson debatterade med Erik Ullenhag i programmet Debatt (SVT). Ullenhag tog till det retoriska knep som i princip är legio inom politiken i dag, nämligen att lyfta ett enskilt konkret fall. Så här sade han ungefär 32 minuter in i inslaget…..Politikens emotionalisering – apropå de senaste asylfallen i media

Sverige: Mange flere ‘flygtninge’, 40 % analfabeter

Det er egentlig typisk, at de her tror, de kan alfabetisere 40 årige somaliere, der end ikke kan skrive eller læse somalisk. Men når man “er gået ind i politik for at arbejde for en bedre, mere retfærdig verden,” er ingenting uoverkommeligt:

En växande andel av landets nyanlända invandrare är analfabeter och kan varken läsa eller skriva när de kommer till Sverige. Antalet elever i Svenska för invandrare, SFI, som har liten eller ingen skolgång alls från hemlandet har fördubblats på fem år. Jan-Olov Lundberg: Vi vet inte hur man gör.I Borlänge till exempel, menar de ansvariga för undervisningen att det måste till mer ekonomiska resurser för att lära eleverna svenska som de kan klara sig med i samhället.

– Hur låter den här? frågar läraren i klassrummet. Framme på tavlan pekar SFI-läraren på olika bokstäver. Enligt kommunen hade fyra av tio personer som avslutat sin introduktion för nyanlända i Borlänge 2010 ingen utbildning alls. Majoriteten av dem kvinnor. 39-åriga Gahla från Somalia som läser här har i alla fall gått två år koranskola innan hon kom till Sverige, berättar hon. Hon behöver delvis hjälp med tolk. – Hur länge har du varit i Sverige? – I sex år, säger Gahla.Tufft för nyanlända invandrare som är analfabeter(Migrationsverket uppskattar att 85-90 procent av de somalier som kommer till Finland är analfabeter)

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Angående “diskussionen” i Debatt (SVT) :
    Det är alltid “riggat” i förväg;
    Ullenhag väljer ett hjärtknipande irrelevant exempel och pratar på dagisnivå (förutom att han ser ut att vara 14 år).
    Ingen har en chans att framföra något vettigt.