8
nov
Seneste opdatering: 8/11-12 kl. 0507
18 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Trods det man kan bebrejde Romneys valgkamp, var der en faktor intet kunne have ændret på. Hispanics blev udslagsgivende, 7 af 10 stemte demokratisk. Hvide amerikanere er nede på 72 % af befolkningen, og kurven er lodret nedadgående. Vi vidste det godt, men en desillusioneret ven kan jeg citere for, at “den 3. verden valgte en 3. verdenspræsident.” Alt taget i betragtning klarede republikanerne sig bedre end man kunne forvente og bedre end de kommer til om fire år. Amerikansk demografi synes at have passeret et tipping point, det har Europas endnu kun gjort i storbyerne.

I Europa stemmer indvandrere i endnu højere grad socialistisk, hvad enten det er i Danmark, Sverige, Frankrig eller England. Republikanere i USA har den trøst, at det ikke vil blive halvt så ubehageligt for dem at skulle apellere til latinoer, som det vil blive for europæisk centrum-højre, at skulle please muslimske stemmer.

I Sverige, der insisterer på langt den største indvandring af noget europæisk land, vil Reinfeldt altså i løbet af ret kort tid save den gren over, han sidder på og gøre sit eget parti uvælgeligt, så har multikulturen da været godt for noget. Der hvor hans parti i dag har 30 %, befinder sig om en generation Det Muslimske Samlingspartiet. De eventutelt tilbageværende svenskere har fordelt sig i Socialdhimmikratiet, Center- Folke- Vänster- og Miljø-Dhimmikratiet.Record number of Hispanic and Asian voters head to the polls to help Obama secure second term – as his support among whites plummets, For få hvide til en republikansk sejr

Bent Jensen: Efterår i Europa

Mens vi kører ad vejene nordpå, taler vi om, at Italien med dets rige fortid ikke vil eksistere ret længe endnu. Det samme gælder de andre europæiske lande. Demografien taler sit ubønhørlige sprog. Der fødes alt for få italienere, tyskere, franskmænd, englændere osv. Fra Bruxelles, hvor en tredjedel af indbyggerne er muslimer, kommer det sanseløse råd, at løsningen er import af snesevis af millioner fra stater i Mellemøsten og Nordafrika, som er ved at bryde sammen under vægten af korruption, uduelighed og befolkningseksplosion.

Selv i de små norditalienske byer er Nordafrika og Mellemøsten allerede ankommet. Tildækkede arabiske kvinder ses alle vegne. Opfordringen fra Bruxelles er en opfordring til kollektivt selvmord. Italien og andre europæiske lande vil synke ned i den sump af forfald og fattigdom, der præger de muslimske lande. At et samfund fungerer, at der er gode hospitaler og plejehjem til de syge og gamle, at borgerne uden frygt kan begive sig ud på gaden, er ingen selvfølgelighed. Et civiliseret samfund er en skrøbelig organisme. Basis for det hele er frihed og borgernes ret til uden frygt at ytre sig, fravær af tabuer og mulighed for gedigen undervisning og fri forskning. Ellers går det i forfald.

Vi kører over grænsen til Schweiz. Grænsen? Ja, grænsen – en rigtig grænse i det grænseløse Europa. På begge sider af grænsen er der kontrol, bilerne bevæger sig i skridtgang, nogle bliver kaldt til side for at blive nærmere undersøgt. Det føles betryggende. Den danske justitsminister og andre kloge danske hoveder er imod grænsekontrol; den virker alligevel ikke, siger de. I stedet for skal man have internationalt politisamarbejde. Det er schweizerne altså for dumme til at forstå. Ud over den nationale grænsekontrol samarbejder politiet i Schweiz naturligvis også med andre landes politi.

Mens vi nærmer os Skt. Gotthard taler vi om, at Schweiz faktisk ikke burde kunne eksistere. Hvor ofte har vi ikke fået at vide af vores EU-politikere og -eksperter, at små europæiske nationer ikke kan eksistere uden for EU, og at nationale valutaer er gammeldags og uhensigtsmæssige. Men det ved schweizerne heller ikke, så de lever lykkeligt videre i deres lille, velstående nationalstat og er med rette stolte af deres valuta, den schweiziske frank. De skal ikke bidrage til at fylde de bundløse huller i den græske statskasse eller til de mange desperate bestræbelser på at redde den dødssyge euro.

Schweizerne har endnu et stort gode i de mange folkeafstemninger. Da befolkningen i et hvilket som helst land som regel er klogere end de ”visionære” politikere, betyder folkeafstemninger, at man har snor i politikerne og derfor kan forhindre mange ulykker. Det er derfor, vore politikere frygter folkeafstemninger. Kronik: Efterår i Europa AF BENT JENSEN, PROFESSOR DR. PHIL.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Amerika som vi kender det er givetvis færdigt og vil, det er mit bedste bud, gå i stykker og drive fra hinanden i forskellige etno-stater.

    De sorte vil vel fortsat bebo forskellige byzoner, mens et “større Mexico” vil tage form i syd-vest og en slags “hvid republik” opstå i det nordøstlige, måske i fusion med den europæiske befolkning i Canada.

    Sammen med de ustabile franske republikker er/var USA et af de mest betydningsfulde og varige resultater af oplysningenstiden og dens idealer.

    Idealer der synes at have fundet deres sidste giftige udtryk i multikulturen.

    Den abstrakte fornufts triumf over naturen. Universelle rettigheder og alt det jazz. Håbet om at “afslutte” historien og helt eller delvist omskabe naturen. Ide-nationen der altid har haft en teokratisk fims omkring sig.

    For alle de der har sat deres lid til denne filosofiske bølge, der på godt og ondt blev kristendommens afløser (ja, blev en ny gudløs kirke), vil årene fremover utvivlsomt blive en stadigt mere forvirrende tid efterhånden som idealerne igen-igen bukker under for naturen. Etniske og kulturelle tilhørsforhold vil vise sig langt stærkere end blæver om (verdens)borgerskab og rettigheder.

    Det tror jeg vil blive stadigt tydeligere for begge de druknende imperielle titaner, EU og USA.

    • Morani ya Simba

      Det er noget sludder. Oplysningstiden er ikke “abstrakt fornufts triumf over naturen.” Konservatismen er en vigtig linie der ligger helt indenfor oplysningstiden og som netop vil have at man ser paa om noget virker i praksis. Multikulturalisme er en giftig ideologi men det er netop fordi den strider mod oplyste idealer og lader muslimer leve som barbarer i Danmark og behandle deres kvinder som om de stadig var i Mellemoesten. Oplysningstiden gav dig repraesentativt demokrati, afskaffelse af tortur og slaveri og ytringsfriheden. Det er netop fordi folk er ligeglade med den arv, og for kujonagtige til at forsvare den, at tingene er ved at gaa galt. Hvis vi virkeligt var “oplyste” ville islamister begynde at overfylde midlertidige deportationslejre foer afskibning og andre muslimer faa travlt med offenligt at prise frihedens velsignelser og aabent erklaere deres loyalitet til den. Der er intet galt med det oplyste samfund. Kun at begivenheder vil tvinge det til at faa en skarp kant for at overleve (hvilket er en skam men det mindre onde).

      • Mjahh, jeg er bestemt ikke uenig i at oplysningstiden gav os en masse gode ting. Ting som multikulturen helt rigtigt tramper rundt på i sin nihilisme. Men…

        Jeg mener det er oplysningstidens radikale ånd vi ser gå igen i multikulturen og dens basale lyst til at storme himlen og bringe den ned på jorden.

        Konservatismen, som du nævner, opstod netop via kritikken af denne radikalisme-rationalisme.

        • Morani ya Simba

          Det kan jeg godt foelge. Det 20. aarhundrede gav os mange perversioner af oplysningstiden, fx. multikulturalisme der fornaegter at kultur er det der binder et samfund sammen. Og kommunisme der tror at mennesker kun skal have en bolig, et arbejde og mad for at fungere. Begge benaegter menneskets psykologiske natur. Men begge er netop modstandere af egenlig oplysning, personlig frihed, ytringsfrihed, repraesentativt demokrati, osv. Multikulturalismen indirekte ved ikke at forsvare dem. Det er et kolosalt svigt der sker i disse aar.

  • Breida Blikk

    Den amerikanske droem er over. Naa gjelder det ikke aa jobbe seg fram fra vindusvasker til bankdirektoer ved hardt arbeide. Naa gjelder bare matbonger og sosialstoenad slik at jeg kan slenge gatelangs og gi blaffen – bare jeg har mine rettigheter!

  • JensH

    Der har siden det stod klart tirsdag, at Obama vandt, været en udbredt tendens blandt Republikanernen til at klandre Mitt Romney (“Monday morning quarterbacks”), og i den forbindelse bl.a. fremhæve hvordan Ronald Reagan vandt præsident-valg i 1980’erne. New Jersey Guvernøren Chris Christie har også fået ‘hug’ for sin “omfavnelse” af Obama kort før valget i.f.m. orkanen ‘Sandy’, som ramte New Jersey hårdt. Jeg hørte i går aftes ‘The Sean Hannity’ radio show, hvor han bl.a. havde Ann Coutler igennem for at kommentere valget. Nu kan jeg egentlig ikke fordrage Ann Coutler, men hun ramte faktisk hovedet på sømmet da hun igår aftes skar igennem al denne Republikanske grædekone-snak med følgende salut: “Hvis Romney havde haft det samme vælgerkors som Reagan havde i 1980, så havde han vundet en jordsskredssejr”

    It’s the demographics, stupid!!!!!

    • Steinadler

      Romney var det nærmeste GOP kom en kompromisskandidat som kunne ha vunnet valget. Hadde partiet sluttet opp om en kompromisslinje som den Romney personlig representerer ville han sannsynligvis ha vunnet. Det er feks en kjent sak at han som guvernør gikk inn for styrking av det offentlige helsevesenet etter en modell som ikke ligger så langt unna “Obamacare”. Det fikk han fint lite uttelling for da GOP sentralt ikke støtter en slik politikk. Det samme gjelder klimapolitikk og satsing på fornybar energi. Også her førte Romney en utpreget pragmatisk politikk som guvernør og han la ikke skjul på at han selv så en klar sammenheng mellom CO2-utslipp og global oppvarming. Også her drev ekstremistene i hans eget parti ham bort fra synspunkter som har oppslutning blant et stort flertall av amerikanerne. Romney ble på sett og vis sveket av sine egne. Men det republikanske partiet er for tiden som det er – langt hinsides den vilje til sunne kompromisser som Reagan stod for.

      It has become commonplace among liberal commentators to say that Ronald Reagan could not be nominated by today’s G.O.P. To have Jeb Bush say much the same thing resonates much more. Bush was both a successful and popular governor who left with strong conservative credentials, and not one easy to label as a moderate or a RINO (Republican in Name Only, an epithet applied often by conservatives to party apostates). Norman J. Ornstein, New York Times 23 July 2012, He Wouldn’t Have Made It Past Iowa or N.H.

    • Altså slap nu lige af folkens.

      En amerikansk præsident skal, som regel, gøre meget skidt for ikke at blive genvalgt. Republikanerne troede ikke på at Obama kunne væltes efter én valgperiode. Man mente simpelthen at han var for populær til, at man gad at spilde det helt store krudt på dette valg. Derfor endte det med en fuldstændig anonym Romney, som visse republikanere rent faktisk frygtede ville vinde tilsidst. Deres plan var nemlig at opstille nogle egnede kanoner i 2016 – og hér ville Romney komme noget ubelejliget i vejen. Så at valget overhovedet blev en lille smule spændende, må siges at være en kæmpe bet for demokraterne, ganske enkelt fordi Obama slet ikke var så populær blandt sine egne, som mange hér, og andre steder, gik og troede.

      Resultatet var slet ikke overraskende. Det overraskende var, at der blev spænding om det…

  • Morten – – –

    Bent Jensen tager meget alvorligt og kritisk fejl: Basis for det hele er ikke “frihed”. Basis for det hele er slet ikke en doktrin. Tror man det, er man på linje med konstruktivisterne i Bruxelles. Så skal man bare give de nyankomne “frihed” – så bliver de jo så gla-a-ade, for så skal vi allesammen spise en masse chokola-a-ade, tralala. Det er ren Marianne Jelved.

    Basis for det hele er Kultur. En kulturel modningsproces.

    Demokrati og velstand er baseret på, at kulturen kan rumme eet bestemt paradoks, afkaldsparadokset. Afkaldsparadokset er det, der i Danmark er udtrykt i “ikke pr. høved, men pr. hoved”-afkaldet.

    Individer behøver ikke at lære det som et dogme, men skal umiddelbart og helt spontant begribe, at demokrati er lig med den indflydelse, vi bevilger hinanden. Ikke med den indflydelse, vi kræver for os selv! Det forstår almindelige mennesker i Danmark, og derfor mærker man tydeligt, hvordan vi i forsamlinger giver plads til hinanden på alle niveauer. Ikke bare af udvendig respekt, men af en slags forståelse.

    Vi ved det godt: Der kommer aldrig demokrati i de lande, hvor kvinder ikke engang kan stå opført selvstændigt i telefonbogen, og hvor børn ikke har frit partnervalg. Det er nemt at indse, hvis man ikke har studeret og kan definere sig ud af forståelsen.

    Når vi inviterer mennesker fra sådanne kulturer til at masseindvandre til vores land – og tilmed forbyder hinanden blot at forsøge på at assimilere dem i vores gennem en dramatisk dynamik fremvoksede, demokratiske kultur – så bliver de som et legeme, der fortrænger det demokrati, der bygger på generøsitet.

    De tager imod den magt, der med det demokratiske storsind overlades dem af de demokratiske kulturbærere! Men de forstår den ikke som andet, end magt for dem selv, til brug for dem selv. Det er det, vi senest har set i Kokkedal, som bør ses som et mikrokosmos, der viser os, hvilken kurs samfundsudviklingen meget vel kan tage, hvis vi ikke behersker indvandringen og tager skridt til at assimilere på grundlag af – ikke kun viden, men – forståelse.

    Hvis ikke vi får udbredt den indsigt, at detteher er et kulturelt anliggende – så kan vi heller ikke forklare, hvorfor assimilation er helt uomgængelig. Fordi reelt kun de moderne kulturer er nået til at rumme afkaldsparadokset. Og at evnen til at assimilere derfor er kriteriet for, hvor mange indvandrere vore samfund kan overleve at tage ind. I hvertfald som demokratiske samfund.

    – – –

  • HH

    En sak slog mig från valet i USA – republikanska röster från vanligt folk och det som kom fram: ordet frihet! Jag tror att vi som – i varje fall i Sverige – ser staten som den gode givaren inte riktigt förstår hur en amerikan ser på sitt samhälle. För det var ju denna frihet som människor sökte och fann i Amerika. Närmare 1,5 miljon svenskar emigrerade till löftenas land. Självklart följde en massa bråte med, men grundbulten i deras färd var ordet FRIHET! Frihet från överhet och tvång och i viss mån värnpliktstjänstgöring… Jag tycker inte detta kommit riktigt fram. Och i svenska media verkar det som om man tror att Barack Obamas demokrater på något sätt liknar våra socialdemokrater eller liberaler. Så är det ju inte. USA har haft en helt annan början och har en helt annan fortsättning. Men det som skrivits ovan om orsaken till strömkantringen till demokrater och från republikaner är tankeväckande.
    Finns det någon som har en mer djuplodande statistik från början? Var republikanerna starkare förut och har det varit fler republikanska presidenter i USA:s politiska historia? För, som det sägs i inlägget ovan, kan omvandlingen av USA:s befolkning kanske i framtiden ge en helt annan bild av landet.
    Nästan alla svenskar har anförvanter som emigrerat. Själv har jag tre nära kusiner i Colorado som jag har sporadisk kontakt med och får en del upplysningar av. Det har delvis givit mig en annan bild av det stora landet.

  • PK

    I går morges mellem 05-06 er vores bedste damejournalist på skærmen, tv2,
    og Ulla Terkelsen siger denne gyldne sætning.” Obamas valg viser , at racisme er på retur
    i US, men I Europa er det på vej frem”.
    Har ikke sætningen ord for ord, men er tæt på..

    Tænk , denne dame er totalt ligeglad med volden mod europæerne i snart 30 år.
    Men hun er jo også en progressiv og måske følsom humanist?

    • Morten – – –

      Hun ved godt, det ikke er sandt. Men det rigoristiske i at insistere på noget, der helt åbenlyst er i strid med de konstaterbare realiteter – og samtidig dækket af en social konsensus – gør nogle mennesker en form for liderlige. Man kan se det på, at de ligesom bliver “stramme i betrækket” og “bobler over” idet de siger dét, der jo ikke skulle være noget lidenskabeligt forbundet med at fastslå, hvis det blot var trivielle kendsgerninger, de ville dele med os.

      – – –

      • Frank P

        Njaaa…

        Tror du hun læser om eller støder på de konstaterbare realiteter? Selv folk i mediebranchen kan være uvidende. Bare tag interviewet med Paul Weston forleden og ham BBC-journalisten. BBC-journalisten anede jo faktisk ikke noget, og jeg tror ikke det var for at “drille” Weston at han stillede en hærskare af irriterende spørgsmål, der ellers er en velkendt taktik for ligesom at ødelægge debatten, ved hele tiden at få Weston til at definere dette og hint, altså at starte ved den dybe tallerken.

        Måske er det en ubevidst mekanisme, en slags før-fortrængning, man går ubevidst uden om, så man aldrig skal fortrænge det. Der er jo folk der ved hvad der foregår, fx mange i folketinget, men de kan fortrænge det eller lyve for sig selv og andre. Men når man lider af før-fortrængning har man en evne til at styre uden om specifikke emner, og når man så endelig konfronteres med emnet, fx OUH-episoden, så kan man ikke rigtigt arkivere det, for den indre arkivar har ikke en hylde til det.

  • JensH

    Her er en glimrende kommentar til valget i USA fra Daily Mail skrevet af en kommentator ved navn Richard Littlejohn. Han gør opmærksom på hvilken betydning den “entitlement culture” som er ved at vokse hastigt frem i USA har gjort for udfaldet af valget, (nogle af de vigtige svingstater Obama vandt har faktisk massivt hvidt flertal):

    “Striking an almost defeatist note, he concluded: ‘I’ll never convince them they should take personal responsibility and care for their own lives.’
    Romney’s leaked remarks caused a predictable storm of confected outrage, but his analysis was bang on the money. Just as Gordon Brown cynically constructed a client state in Britain to maximise Labour’s electoral advantage, so the Democrats deliberately drain the public purse to feed their supporters’ insatiable appetite for handouts.
    When 47 per cent of the electorate depends to a greater or lesser degree on government largesse, the Democrats have only to target another four or five  per cent of voters to secure a majority”

    http://www.dailymail.co.uk/debate/article-2229515/US-election-result-2 012-Forget-hope-change-victory-fear-loathing.html

    Så den ‘Europæiske syge’ med en stor ‘klientklasse’ der stemmer på venstreorienterede ‘big goverment’ partier er ved at nå USA.

  • Bergfast

    Presidentvalet i USA visar på många olika saker och fenomen kring vad det kan innebära att försöka vara en nation?

    Här är ett utdrag ur en artikel på Avpixlat:

    ”Ett kommunalråds tankar om den inkonsekventa politiska hållningen hos Sveriges statsminister”
    Magnus Olsson
    Kommunalråd
    Sverigedemokraterna Malmö

    ”Om man tittar lite närmare på vilken politik USA bedriver kontra vilken politik SD bedriver så förstår ni vad jag menar. Statsministern säger sig inte ha problem med att samarbeta med varken Obama eller Romney, eller USA för den delen.

    USA är ett land som nyligen bedrivit krigshandlingar i Irak men tagit emot färre flyktingar från just Irak än vad bara Södertälje kommun gjort.

    USA är ett land där man ställer väldigt höga krav på nyinvandrade människor. De skall göra medborgartest som förutsätter att man talar språket, de förväntas själva ordna sin försörjning, de förväntas själva ordna bostad osv.

    USA är ett land där man, upp på statsmannanivå, har en mycket tuff och hård hållning mot människor från de så kallade MENA-länderna, betydligt tuffare än den retorik Sverigedemokraterna använder sig av. Men ändå är det denna mildare retorik, jag och mina kollegor använder, som ofta ligger till grund för att vi kallas rasister och främlingsfientliga. Dock har jag aldrig hört statsministern kalla Obama eller Romney för rasister eller främlingsfientliga.

    USA är ett land, där Obama som första president genom tiderna, år 2012, antytt att det kanske är ”OK” för homosexuella att ingå i äktenskap.

    USA är ett land där man försöker hindra illegala invandrare med elstängsel och jagar desamma med hundar.

    Ändå är det så att USA är ett land som statsminister Reinfeldt inte har något problem alls att samarbeta med – MEN att ta en ärlig debatt på lika villkor med Sverigedemokraterna och respektera oss för den politik vi för, går inte för sig.”

    ……..

    Detta är intressanta iakttagelser av Magnus Olsson och kanske kan man se flera sidor av USA? Är t ex Sverige, och även andra länder i Europa, kanske några slags lydstater till USA? Eller till någon annan stor maktsfär?

    ………

    USA verkar vara en mycket stolt och självdyrkande nation, vilket man delvis naturligtvis har rätt i att vara. Man verkar ha ett utpräglat och ett konstant behov av att vilja hylla, ja dyrka, sin nation och de flesta amerikaner skäms verkligen inte alls över sin nationella dyrkan och sticker absolut inte under stol med den. Tvärtom. Att inte vara patriotisk i USA, eller att inte tydligt uppvisa dyrkan av nationen, verkar kunna misstänkas för potentiellt landsförräderi eller något liknande? Och sådana människor, landsförrädare, ses nog på med stor avsky. Det medför därför att amerikaner är angelägna om att i alla sammanhang på ett mycket entusiastiskt sätt framhäva sin nationella kärlek och dyrkan?

    USA verkar alltmer i praktiken likna en slags fascistisk nation i sin självdyrkan och i sitt högmod? När man ser folkhopar skrika hysteriskt i kör, och vifta med sina flaggor i en kollektiv extas, så är sådana bilder inte så svåra att kunna associera till t ex Tyskland och dess medborgares hysteriska hyllande av sin nation, under ledning av sin president, Hitler?

    Enda skillnaden från USA, (- ”One Great nation, One Great People!”), är att de tyska medborgarna inte viftade med sina tyska flaggor i sina händer, utan viftade med armarna i luften i hälsnings- och hyllningsgester till sin president, precis som de hysteriskt dyrkande amerikanerna gör, fastän de alltså har sina dyrkade flaggor i sina händer när de hyllar sin dyrkade president i sin dyrkade nation.

    Att det dessutom i USA verkar finnas en enorm dyrkan av fysisk perfektion stärker den fascistoida bilden.

    USA verkar vara en idoldyrkande, perfektiondyrkande och självdyrkande nation ända uti fingerspetsarna, där det varken verkar finnas så särskilt stor tolerans mot skavanker och skönhetsfel, som genast måste rådas bot på genom skönhetsoperationer, eller mot fattigdom och fattiga människor.

    Tvärtom så dyrkar man där också rikedom, i pengar räknat, mer än allt annat och avskyr fattigdom och allt och alla som verkar vara fattiga, eller fattigt och litet? Nej, stort, glamouröst och rikt ska allt, och alla, vara?

    Amerikanernas dyrkan av The Great Nation, och också därmed samtidigt en dyrkan av bilden av sig själva som just De Storartade Amerikanerna i denna fantastiska och ”Stora Nation”, verkar vara naturlig. Att amerikaner ofta uppfattas av européer som gapiga, ljudliga och socialt överdimensionerade på något vis, även om de inte verkar ovänliga, hänger kanske ihop med denna nationsdyrkan? The Greatest Nation on Earth återspeglar sig på medborgarnas självuppfattningar, attityder och sociala stil, till att uppleva sig själva vara The Greatest People on Earth? Och särkilt kanske inför medborgare från andra nationer?

    Det verkar i USA finnas en närmast hysterisk ”nationalism” av liknande slag alltså som den tyska nationella socialismen, där dyrkan av presidenten, dvs. den – store och gode- ledaren, också verkar ha likartade uttryck som i Tysklands nationella dyrkan av sin -store och gode- ledare och president, under sin nationalistiska och nationsdyrkande tidsperiod?

    När man ser de skrikande och dyrkande människorna med sina flaggor, så känns det som att det skulle kunna vara vilken fascistisk, masspsykotisk, självdyrkande, vapendyrkande och halvhysteriska nation som helst?

    Massmedias propagandamakt verkar också vara enormt stor i USA och massorna av människor verkar vara som i trance, dribblade och drillade av denna massmedia på ett närmast fanatiskt sätt?

    På sätt och vis är det nästan lite skrämmande.

    Miljontals amerikaner sitter samtidigt i fängelse i USA, och dessa fångar är utan rösträtt. Miljontals andra vanliga medborgare bryr sig inte ens om att över huvud taget rösta, även om de i princip kunde göra det.

    USA identifierar sig själv som varande en republik av förenade stater, till en nation, med en konstitution, en flagga, en valuta, en president, en senat och en försvarsmakt. Trots att nationen inte är särkilt gammal, så har där redan funnits två stora krig. Ett frihetskrig, från Engelsk överhöghet, och ett inbördeskrig. Landet byggdes med vapen i hand, och ibland undrar man om vapen också ingår i amerikaners dyrkan, eftersom de har en enorm vapenarsenal och en enorm försvarsmakt, samtidigt som nationen har ett mycket stort statsunderskott.

    Kanske finns det också en inbyggd dyrkan av krig, och krigiska handlingar av olika slag i USA? Tillsammans med dyrkan av hjältar och också av andra idoler som gestaltas inom filmens värld? En filmindustri som producerar krigs-, maffia-, och agentfilmer, samt hyllade krigshjältar, på löpande band?

    …….

    Magnus Olsson sa: ” USA är ett land där man, upp på statsmannanivå, har en mycket tuff och hård hållning mot människor från de så kallade MENA-länderna, betydligt tuffare än den retorik Sverigedemokraterna använder sig av. Men ändå är det denna mildare retorik jag och mina kollegor använder, som ofta ligger till grund för att vi kallas rasister och främlingsfientliga.”

    ……

    Ja, vad beror detta på? Är Sverige, eller andra europeiska nationalstater, verkligen så särskilt självständiga nationer?

    ……

    Förmodligen hålls denna politiska linje i de europeiska nationalstaterna mot de medborgare som är kritiska till en alltför stor och alltför hastig invandring för att just kunna motarbeta några som helst nationalistiska känslor? Eller för att motarbeta viljor till nationsdyrkan på något som helst sätt?

    Detta görs för att det finns en majoritet som är för en nedmontering av nationalstaterna i Europa till förmån för en större politisk statsformation? Allt enligt förebild från USA, som många människor alltsedan andra världskriget faktiskt beundrar och ser upp till, och också ser som ett föredöme?

    De viljor som vill ha en sådan Ny Nationsbildning i Europa är nog ofta påverkanskraftiga och starka och befinner sig kanske ofta i ett internationellt sammanhang, såsom internationellt näringsliv, bankindustri och internationell massmedieindustri, men alla dessa intressesfärer önskar sig nog samtidigt att Europas federation, absolut inte blir en federation av muslimska nationer? De önskar sig hellre då att muslimer blir mer sekulariserade, och gör avkall på sina drömmar om ett nytt Kalifat, samt att eventuella muslimska önskningar om att sharialagar så småningom ska kunna införas, just inte ska kunna infrias.

    Att nationalism i Europa egentligen och i ganska stor utsträckning alltsedan andra världskrigets slut, mycket aktivt har motarbetats på flera olika sätt och sammanhang och i stort sett kan beskrivas som varande död, i alla fall om man jämför med USA, medför att det finns väldigt många människor som faktiskt är för en Ny Europeisk Nationsbildning. Särskilt bland en högutbildad, och därmed konkurrenskraftig övre medelklass, men även bland en stor del av en välmående medelklass och också en viss del av den lågutbildade delen av befolkningarna, som kanske ändå känner sig trygga med en större nationsbildning, även om det finns ökad konkurrensrisk till löneanställningar. Alla dessa grupper utgör ändå sammantaget en majoritet av befolkningarna.

    För att kunna genomföra dessa omvandlingar av de tidigare nationalstatsformationerna, så anses det behövas en mycket stor utomeuropeisk invandring. På det sättet så ska en majoritet av ursprungsmedborgarna vilja vänja sig av med att identifiera sig själva till sina nationer, både vad gäller språkliga, kulturella, traditionella, historiska och etniska identifieringar.

    Den Nya Europeiska Nationen ska helst vara konfessionslös och sekulär, men ändå vara öppen för alla medborgare att själva, på ett privat sätt, kunna praktisera sina olika religioner eller trosuppfattningar.

    En viss del av de muslimska invandrarna anses då behöva lära sig att vara sekulära i denna nya Europeiska Nationalstat av förenade Europeiska nationer.

    För detta ändamål behövs i viss mån islamkritiska grupper och partibildningar av olika slag. En del sådana grupperingar finns på s.k. gatunivå, som t ex EDL i England och liknade grupper i andra natioalstater, och andra grupper i partiformationer.

    Dessa islamkritiska grupper, som också inom sig kan ha nationellt strävande personer som motsätter sig en Ny Nationsbildning i Europa måste med nödvändighet kritiseras hårt av etablerad massmedia och etablerade politiska partier så att dessa inte växer sig för starka, eller får för många anhängare.

    För detta ändamål finns t ex AFA och andra s.k. antirasistiska grupper, som har statens godkännande att bedriva avskräckande verksamheter mot nationalistiskt inspirerade partiformationer, och stämpla alla dessa med nedsättande och därmed avskräckande epitet, som rasistiska och främlingsfientliga. Där kan också finnas inom dessa grupper s.k. hatuppviglingsagenter, som aktivt verkar för att medlemmar i dessa grupper skall uttrycka just hatiska och rasistiska formuleringar, samt också främlingsfientliga formuleringar av olika slag, så att man därmed just kan stämpla dessa grupper med dessa epitet.

    Staten vill också visa de nyinvandrade, t ex muslimer, att staten och det offentliga samhället står på deras sida.

    De officiella regeringarna och de etablerade politiska partierna ställer sig på de nyinvandrades sida för att på så sätt knyta dessa nya invandrare till staten. Denna anknytning till staten sker också med hjälp ekonomiska bidrag, som i sin tur medför en möjlighet för staten att kunna påverka invandrare i önskad politisk riktning. Man biter inte den hand som föder en, är tanken.

    Att det inom Europa verkligen finns många, ja, förmodligen ändå en majoritet av medborgarna, som inte är motståndare till en Ny Europeisk Nationsbildning, det är nog en verklighet. Många européer på olika nivåer ser upp till USA som ett föredöme och ser också USA som inspiratör och föregångsland. Många anser att det var tack vare USA som Europa räddades från fascism och diktatur i form av nationalsocialism under andra världskriget.

    Det finns också samtidigt medborgare i alla de Europeiska nationalstaterna, som inte alls trivs med utvecklingen. Kanske är dessa grupper omkring 10 -15, eller kanske 20% av befolkningarna. Men opinionsundersökningar har också visat att en betydligt större andel av befolkningarna är, om inte kritiska till invandring, så i alla fall inte nöjda med alltför hastiga folkförändringar, som tenderar att skapa svårigheter, problem och konflikter av olika slag.

    Att majoriteterna ändå är följsamma inför tanken att Europa bildar en Ny Nationsbildning, med eget parlament, egen president, egen valuta, egen försvarsmakt och egen flagga och konstitution, det verkar vara en realitet, med tanke på hur majoriteterna ändå röstar till övervägande del, till exempel i Sverige.

    Att det är eller kan vara smärtsamma förändringar för många av de olika folken i Europa, det går nog ändå inte att komma förbi.

    På samma sätt som USA har genomlidit inbördeskrig i sin historia, har ju också Europa genomlidit olika förödande krig, och kommer kanske att få genomlida fler, innan en Ny Europeisk Nation verkligen kan ta gestalt? I USA dog ca 600 000 personer i inbördeskriget så det är verkligen inget önskvärt scenario.

    Därför kan man önska att Europa och européer skulle slippa ett sådant blodigt krig. Och det finns ju ännu människor som har det hemska andra världskriget i färskt minne, även om det kanske inte i första hand var något europeiskt inbördeskrig.

    Att konkurrens kommer att öka, att fattigdom, misär och svårigheter nog också kommer att öka för många, det finns det nog ingen tvekan om.

    Att det finns olika slags människor, forskargrupper och andra med akademiska meriter, tankesmedjor osv., med politiskt inflytande, som faktiskt ser det som en nödvändighet att befolkningsökningarna avtar och som också är beredda att vidta åtgärder för att se till att den saken blir förverkligad, det är också en verklighet. Detta hejdande av befolkningsökningen är, som de ser det, för jordens bästa.

    Att det finns, liksom det alltid har funnits i historien, människor som verkligen vill se blodiga krigiska lösningar på olika problem, och att dessa dessutom ser dessa krigiska lösningar som de enda faktiska och möjliga lösningarna på olika skapade eller uppkomna problem, det är också en verklighet.

    Men krig kan idag också föras på en stor mängd områden och på många olika nivåer, på många olika sätt och med många olika verktyg och medel som inte är blodiga, men som ändå har önskade effekter.

    Pojkar börjar ofta träna på krig redan i småbarnsåldern, och ofta hamnar unga män i bråk med varandra på liv och död och dessa bildar också gäng av olika slag.

    Äldre statsmän med makt att fatta politiska beslut för hela nationer, startar krig mellan nationer, oftast av ekonomiska orsaker, samt viljor till dominans och makt, som i sin tur ger tolkningsföreträde och makt att sätta agenda, för andra att lyda, underordna sig och efterfölja.

    • Bergfast

      Ps.

      Förutsättningarna för att kunna lyckas med en Ny Nationsbildning i Europa, kräver nog just nationsdyrkan och nationalistisk självdyrkan liknande den i USA.

      I och med att många européer alltsedan andra världskriget har vants av med, eller mer eller mindre förbjudits, att hysa några som helst nationalistiska känslor, så innebär nog det stora svårigheter att verkligen kunna skapa en välfungerande sådan Ny Nationsbildning av Europas gamla nationalstater.

      Förmågorna att bli lika nationsdyrkande som amerikaner är bortträngda, och därmed lämnas plats för inre stridigheter av olika slag i Europas nationer. Allt större grupper av ursprungsinvånare upplever nödvändigheter att försvara sina gamla nationer vilket i sin tur förmodligen kommer att leda till blodiga konfrontationer av större eller mindre omfattningar.

      Förmodligen utan större chanser att verkligen kunna förändra förloppet.

      De viljor som vill ha en Ny Europeisk nationsbildning har starka resurser att kunna utöva påtryckningar, propaganda, hot, press, lock och pock och kan på så sätt skapa opinion för sin sak, och därmed lyckas att fösa folkmajoriteterna dit man önskar sig.

      Ds.

  • Varmt Konservativ (kr)

    OT:

    Det kan vara intressant att göra en uppföljning av rapporteringen kring den ökände “norske” brottslingen och terroristen Arfan Bhatti och hans krigsturistande. Han befinner sig just nu av allt att döma i vapen (som vanligt) i Afghanistan:

    http://www.dagbladet.no/2012/11/07/nyheter/innenriks/arfan_bhatti/terr or/demonstrasjon/24239447/

    Det kan i sammanhanget vara värt att notera att Anders Behring Breivik, som för övrigt bara är 1-2 år yngre än Bhatti, under tonåren umgicks i pakistansk “hiphop”-miljö i Oslo.

    • Breida Blikk

      Den felles bakgrunn for Bhatti og Breivik, i et spenningsfylt, multikulturelt Oslo, forklarer dem begge. I motsetning til de fleste nordmenn vil jeg se paa Bhatti ikke foerst og fremst som “islamist” eller “muslimsk ekstremist”, akkurat som Breivik ikke er “hoeyreekstrem”. Baade “islamismen” og “hoeyreekstremismen” er ad-hoc forklaringer, eller tilnermet psykotiske tilstander som ikke er utgangspunkt, men endestasjon. Men ingen av dem er psykisk syke eller gale etter mitt syn, eller var det iallfall ikke fra naturens side. Bhatti maa forstaa sammen med sin blodsbror Breivik som to uttrykk for det samme oedelagte Oslo: paa fremmedgjoeringen i det kalde, hatefulle multikulti, der hvor tankespinneriene kan utvikles, helt vilkaarlig om det er “hoeyreekstremt” eller “islamistisk”. Fremmedgjoeringen gjelder begge parter, baade en Bhatti som er langt fra sitt pakistanske hjemland og Breivik som er fremmed i sin egen by og eget land. Begge er bare ulykkelige unge mennesker som ikke kommer til rette med en meningsloes daglig livsverden. Problemet kan ikke loeses ved aa fengsle Breivik og kjeppjage Bhatti, eller drive klappjakt paa “hoeyreekstreme” og “islamister”. Problemet bestaar: dagens Oslo! Det er Oslo selv som er det onde og roten til ondskapens utvekster, Bhatti og Breivik. Problemet bestaar, blir stadig vaerre og er blitt saa ille at det eneste politikere toer gjoere er aa lukke oeynene, tale om et ikkeeksisterende paradis og bare fylle paa med stadig mer av det som er roten til det onde: inkompatible folk og kulturer, spraak og religioner.