Mikael Jalvings bok Absolut Sverige – i vilken jag bland en rad andra människor intervjuas om tillståndet i riket – kommer nu på svenska (Psychology and Commercial Design, LTD förlag). Jag ska skriva om boken igen när jag läst på mitt eget modersmål. Men idag ville jag visa er vad Lars Vilks skriver i sitt förord, bland mycket annat:

“Jalving träffar författaren Thomas Nydahl vars egensinnighet är ett nationellt problem. Nydahl lider nämligen av föreställningen att han önskar försvara arv och tradition och sådant som yttrandefrihet och den sekulära staten. Därmed bryter Nydahl överenskommelsen om kulturers lika värde och blir ett svårartat fall med föga hoppfull prognos. Nydahl tycks framhärda i sitt tillstånd och vägrar att låta sig behandlas.”

Så nu vet jag. Och när det är Lars Vilks som säger det godtar jag det svåra tillstånd jag befinner mig i. Vet ju att det varken finns botemedel eller hopp om bättring. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen, väl medveten om att man inte har en chans. Thomas Nydahl

Mikael Jalving i Jyllands-Posten om Black Country-boken

“Det er den svenske essayist Thomas Nydahl, som minder mig om Engels meritter i en ny og fremragende reportagebog fra det såkaldte Black Country i det vestlige Midlands omkring Birmingham, verdens først industrialiserede region, hvis historie over flere mil minder om det Skåne, forfattaren kommer fra. Nydahl går i Engels fodspor og beser den nye underklasse, som er vokset frem i vor tid, og sammenligner den med førhen. Forskellen er kolossal. Hvor den gamle underklasse var socialt proletariseret, er den nye underklasse ikke i samme grad økonomisk fattig, men snarere kulturelt og intellektuellt underbemidlet. Vi snakker om mennesker, hvide såvel som indvandrere fra fjerne lande, som dårligt kan følge med i et banalt tv-program eller læse en jumbo-bog (…)

Med Nydahl glor man ud over en mental slagsmark, som forsøges erstattes af idiotisk tidsfordriv, narko, kriminalitet og bandekultur i varierende doser. I Malmø, Landskrona, Bimringham eller København, samme deroute, og det er mildt sagt til at blive rasende over (…)

I den anden ende af lønskalen har vi banker som f.eks. Danske Bank, der i annonce efter annonce leger med drømmen om, at verden bestandigt forandres til det bedre og er svanger med en ny normal og lugter af Benetton-reklamernes naivitet från 1990-erne. Jeg får knopper af denne idiotiske kapitalisme, dette indsukrede hykleri, denne uhæmmede politiske korrekthed fra folk, der burde vide bedre, men naturligtvis håber at tjene store penge på at gøre sig til katalysatorer for tidsåndens værste forestillinger og fejltagelser. Friedrich Engels må fryde sig fra sin grav.”

Mikael Jalving i Jyllands-Posten (ej i nätupplagan) den 23 november 2012.