Av Julia Caesar
I det lĂ€ngsta har det funnits nĂ„got slags grĂ€ns för vad media publicerar. Visserligen högst tĂ€njbar. Men Ă€ndĂ„. LĂ„t oss kalla den SkamgrĂ€nsen. Inför valet 2010 luckrades den upp betydligt. Nu Ă€r den med rĂ„ge passerad pĂ„ ett sĂ€tt som ger mig kalla kĂ„rar lĂ€ngs ryggraden. Proppen har gĂ„tt ur, alla fördĂ€mningar har brustit. Nu flödar det oförfalskade hatet fritt, med alla samhĂ€llsinstansers goda minne. Journalisterna stenar sitt eget folk – och ingen enda av dem stĂ€ller sig upp och sĂ€ger STOPP – nu fĂ„r det vara nog!
I LĂ€nstidningen, socialdemokratisk dagstidning i Ăstersund, framstĂ€lls Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Ă
kesson pÄ bild som en kackerlacka. Bakom honom stÄr en skadedjurssanerare iförd skyddsklÀdsel och gasmask och sprutar dödande giftgas ur ett aggregat mÀrkt med samtliga sju andra riksdagspartiers partisymboler.
Symboliken kan inte bli tydligare. OliktÀnkande ska utrotas. Sverigedemokrater Àr skadedjur som ska dödas med giftgas. MÄlsÀttningen Àr klar: partiet ska utplÄnas med vilka medel som helst. Hatet sprÀnger alla grÀnser. Jag kan inte pÄminna mig att jag nÄgonsin tidigare har sett en svensk partiledare avbildas som skadedjur som ska utrotas. Olof Palme och Torbjörn FÀlldin och flera andra svenska politiker karikerades friskt pÄ sin tid. Men aldrig nÄgonsin med ett inprogrammerat hot om ond brÄd död.
De historiska parallellerna Àr fasavÀckande
LÀnstidningens bottennapp Àr inte satir. Det Àr ren och oförfalskad ondska som flödar frÄn ledarsidan. De historiska parallellerna Àr fasavÀckande. De enda förebilder som teckningen kan förknippas med Àr nazisternas hatbilder av judar pÄ 1930-talet. Bilderna banade vÀgen till gaskamrarna i Auschwitz, Sobi Bor och Bergen-Belsen och avrÀttningen av miljoner judar, utvecklingsstörda och psykiskt sjuka. Ska vi 70 Är senare gÄ den vÀgen igen? Ska hatet mot oliktÀnkande legitimera utrotning? Har vi ingenting lÀrt sju Ärtionden efter en av vÀrldshistoriens största massakrer?
“VĂ€rsta exemplet pĂ„ mĂ€nniskoförakt”
Teckningen Àr gjord av Kjell Nilsson-MÀki och illustrerar en svamlig och intellektuellt undermÄlig ledare av Ida Nilsing. Efter lördagens publicering har LÀnstidningen stormats av hundratals arga och upprörda kommentarer och mail. I ett brev till tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare Lennart Mattsson skriver en lÀsare:
“Jag har inte sett nĂ„got vĂ€rre exempel pĂ„ mĂ€nniskoförakt nĂ„gonstans i Sverige under hela mitt liv. LĂ€nstidningen Ăstersund ska inte med ett enda ord kritisera ett parti som vill ha politiska debatter eftersom Ida Nilsing och ni pĂ„ LĂ€nstidningen vill gasa ihjĂ€l och fysiskt förinta sverigedemokrater â sannolikt dĂ€rför att ni inte klarar att âta debattenâ.
Ni vill hellre mörda mÀnniskor Àn att debattera med dem. Vem Àr det som har gjort teckningen? Vilken politisk hemvist har en person som vill gasa ihjÀl andra?
Vad beror det pĂ„ att ni inte kan prestera en ledare som innehĂ„ller nĂ„got lĂ€svĂ€rt? Saknar ni personal? Finns det inga normalbegĂ„vade mĂ€nniskor pĂ„ tidningen? Eller Ă€r ni sĂ„ blodtörstiga att ni valde den vĂ€rsta person ni kunde hitta att skriva ihop den intetsĂ€gande texten?”
LĂ€nstidningen: “Vi Ă€r stolta”
I dag bemöter LĂ€nstidningen proteststormen genom att uppge sig vara “stolta över att kunna erbjuda vĂ„ra lĂ€sare nĂ„got annat Ă€n intetsĂ€gande portrĂ€ttbilder pĂ„ politiker som hĂ„ller presskonferenser.”
“Vi Ă€r ocksĂ„ stolta över att vara en av fĂ„ morgontidningar som hĂ„ller traditionen med tecknad politisk satir levande. PĂ„ lördagens ledarsida var Jimmie Ă
kesson ritad som en kackerlacka som skulle bekĂ€mpas av en skadesanerare, utsĂ€nd av övriga riksdagspartier. LT:s tecknare Kjell Nilsson-MĂ€ki har förklarat att han med teckningen ville visa hur de gamla etablerade partierna, trots idoga försök, har misslyckats med att bekĂ€mpa Sverigedemokraterna. Med denna förklaring blir illustrationen rimlig. Men, och hĂ€ri ligger problemet, illustrationen och texten har tvĂ„ skilda Ă€renden, vilket gör att helheten blir otydlig och öppnar för missförstĂ„nd âsĂ€rskilt om man vill missförstĂ„.”
Ăverlever pĂ„ skattebetalarnas vĂ€lvilja
LÀnstidningen Àr en av de mÄnga socialdemokratiska dagstidningar som gÄr med brakförlust. Tidningen klarar inte att överleva pÄ att sÀlja sina produkter som allt fÀrre vill köpa. LT överlever pÄ skattebetalarnas vÀlvilja i form av statligt presstöd. I Är har tidningen fÄtt 16 861 000 kronor i driftsstöd och 361 950 kronor i distributionsstöd. Sammanlagt 17 222 950 kronor. Drygt 17 miljoner i statligt stöd för att producera dödshot mot ledaren för ett demokratiskt invalt riksdagsparti.
LĂ€nstidningens skandalbild markerar ett orovĂ€ckande skifte i medias förhĂ„llningssĂ€tt. Proppen har gĂ„tt. Det hĂ€r Ă€r signalen till en brutal upptrappning av vĂ„ldet mot och hetsjakten pĂ„ alla som sympatiserar med Sverigedemokraternas politik. Eller röstar pĂ„ SD för att de övriga sju partierna med sin ignorans av för landet livsviktiga och avgörande frĂ„gor inte ger dem nĂ„got annat val. Nu ska det vara fritt fram inte bara för dödshot mot SD:s partiledare. Det Ă€r hög tid att förfölja de 5,7 procent eller 340 000 vĂ€ljare som röstade pĂ„ SD i valet 2010, tycker musikkritikern Po Tidholm i söndagens SR “Godmorgon vĂ€rlden”.
“Det stora problemet Ă€r vĂ€ljarna”
Han anser att svenska skribenter och debattörer har “hĂ„llit igen” i tvĂ„ Ă„r men nu Ă€ntligen vĂ€ltrar sig i kraftuttryck och livliga adjektivstinna beskrivningar av SD efter Expressens framstĂ„ende insatser.
“Det finns plötsligt en energi och glĂ€dje i debatten och en allmĂ€n lĂ€ttnad” noterar Po Tidholm. Nu Ă„terstĂ„r bara ett problem, och det Ă€r stort:
“De enda som gĂ„r fria Ă€r vĂ€ljarna. Det kĂ€nns lite fegt. ĂndĂ„ Ă€r det ju de som har stĂ€llt till det pĂ„ det hĂ€r viset. Förekomsten av ett frĂ€mlingsfientligt parti blev ju inte ett demokratiskt problem pĂ„ allvar förrĂ€n medborgarna bestĂ€mde sig för att rösta in dem i församlingarna.”
Det Ă€r “de vanliga svenska vĂ€ljarna, som – om man ska tro aktuella mĂ€tningar – i allt högre grad kĂ€nner att SD har svar pĂ„ deras frĂ„gor” – som enligt Po Tidholm Ă€r problemet.
“Statistiken gör gĂ€llande att SD-vĂ€ljarna oftast Ă€r lĂ„gutbildade arbetslösa mĂ€n, bosatta pĂ„ landsbygden. Vilket i sin tur gör dem lite jobbiga att klaga pĂ„, eftersom de flesta mediamĂ€nniskor, varav nĂ€ra nog hundra procent Ă€r vita, urbana medelklassmĂ€nniskor, trots allt har lite Ă„ngest inför sin maktposition, boendeort och socioekonomiska status. Klassklyftan Ă€r helt enkelt lite för vid.”
“Folk Ă€r jĂ€vligt korkade”
SjĂ€lv anser sig Po Tidholm ha frikort genom sitt val av boendeort. Han bor pĂ„ landet i Trönödal i Söderhamns kommun i HĂ€lsingland. DĂ€r fick SD 11,6 procent av rösterna i valet 2010 och var dĂ€rmed “den mest SD-infekterade norr om Blekinge” med Tidholms ordval. Efter mycket grubblande har han kommit fram till att det Ă€r enklast för honom att förhĂ„lla sig till den hĂ€r politiska verkligheten med lite professionell distans. “Men i grund och botten Ă€r jag less och förbannad och tycker att folk Ă€r jĂ€vligt korkade” sĂ€ger han.
“De dĂ€r som pruttar högljutt under middagen”
“En lĂ€rdom som gick att dra efter Ny Demokratis framgĂ„ngar var ju att det fanns en ansenlig mĂ€ngd svenskar som av olika anledningar vill vara de dĂ€r som pruttar högljutt under middagen, förstör stĂ€mningen med smaklösa vitsar och utnyttjar sin röstrĂ€tt till att djĂ€vlas med det sĂ„ kallade etablissemanget. Ska dessa personers Ă„sikter plötsligt respekteras bara för att de rĂ„kar vara företrĂ€dda i parlamentet?”
SÄ klÀmmer Po Tidholm till med slutsatsen som trÀnger pÄ och mÄste fram:
“SĂ„ vart vill jag komma? De hĂ„rda orden borde i rimlighetens namn riktas Ă€ven mot dem som har röstat fram de hĂ€r jönsarna.”
Mer giftgas mot oliktÀnkande!
Tack, dĂ€r satt den. Mer förakt mot “lĂ„gutbildade arbetslösa korkade mĂ€n bosatta pĂ„ landsbygden”! De slipper alldeles för lindrigt undan. Buss pĂ„ korkskallarna bara! Mer förföljelse, mer hat! Fram med kanonerna mot “de dĂ€r som pruttar högljutt under middagen, förstör stĂ€mningen med smaklösa vitsar och utnyttjar sin röstrĂ€tt till att djĂ€vlas med det sĂ„ kallade etablissemanget”! Mer giftgas mot oliktĂ€nkande kackerlackor!
Det Po Tidholm och andra i den svenska PK-eliten fruktar mer Àn nÄgot annat Àr att Sverigedemokraternas politik hÄller pÄ att vinna anhÀngare i betydligt större grupper Àn de korkade mÀnnen i glesbygd; akademiker, intellektuella, författare, journalister, lÀkare, poliser, sjuksköterskor, socialarbetare, tjÀnstemÀn, skÄdespelare, konstnÀrer. Det Àr inte riktigt lika lÀtt att öppet förakta och vilja gasa ihjÀl mÀnniskor som tillhör samma samhÀllsklass som man sjÀlv som att spy förakt över pruttande lÄgutbildade arbetslösa mÀn bosatta pÄ landsbygden.
Det LÀnstidningen och Po Tidholm gör Àr inte bara att sÀnka sig ner till gyttjebrottningens nivÄ. De dödar dessutom det demokratiska samtalet. Utan samtal kan demokrati inte existera. NÀr orden tar slut och bara hatet ÄterstÄr, dÄ Àr vi mycket illa ute.
Nu undrar jag bara en sak: nÀr byggs gaskamrarna?
Af JUlia Caesar