9
mar
Seneste opdatering: 9/3-13 kl. 1941
10 kommentarer - Tryk for at kommentere!

mufti_hitler

(Jerusalem-muftin Amin al-Husseini i samtal med Adolf Hitler)

Af Thomas Nydahl

Eftersom jag publicerat mig under pseudonymen Nils Andersson i Dispatch International har jag inte velat visa texterna här i bloggen. Eftersom jag nu bestämt mig för att också i Dispatch skriva under eget namn kommer här en artikel om rasism och fascism publicerad i DI torsdagen den 7 februari:

Det finns en anti-islamistisk rörelse i Europa idag, den är ett faktum. I olika publikationer, hemsidor och bloggar på nätet men också tryckta på papper som Dispatch International, formulerar den sig. Få av dessa, seriösa publikationer använder ett upphetsat eller grovt språk. Läser man norska Document.no finner man en lågmäld, nästan sober, framtoning. Detsamma gäller Sappho.dk i Danmark (och till jag tillägga: Snaphanen.dk som blivit ett forum också för svenska skribenter).

Ändå vet vi att såväl liberala som extremvänsterpublikationer i Sverige kallar dem för ”rasister” och ”fascister”. Det är därför på sin plats att reda ut begreppen.

Vad är en rasist? Historiskt sett finns det ett tydligt och skarpt avgränsat sätt att beskriva rasisten: det är en människa som (negativt) särbehandlar en annan människa utifrån hennes hudfärg eller nationalitet. Rasismen kom inte minst till uttryck under den koloniala epoken. Men rasismen skulle förskjutas åt ett annat håll, både som fenomen och begrepp. I Sverige talade vi om ”omvänd rasism” när till exempel Zimbabwes diktator Mugabe lät fiendeförklara, bränna ner deras gårdar och slutligen fördriva landets vita farmare. I mindre skala använde vi begreppet för att reagera mot (positiv) särbehandling, som när en invandrare fick en tjänst enbart utifrån det faktum att han eller hon var invandrare.

Vilken är poängen med att anklaga en anti-islamist för att vara rasist? Islam är en religion, inte en ras. Islamismen är en politisk kraft som fötts inom islam och har Koranen som sin stridsskrift. Om jag kritiserar kristen fundamentalism för att vara fientlig mot homosexuella eller för att på sekters vis skada människor – kallas jag rasist då? Nej, då är jag alldeles självklart en religionskritiker. Det kallas jag även om jag särskilt kritiserar metodistkyrkor i Afrika, som är kända för att vara slutna och fundamentalistiska. Trots att kritiken drabbar svarta människor kallas den inte rasistisk. Tvärtom applåderas den som en del av upplysningen och det moderna projektet.

Varför blir kritiken av islam och islamism då rasistisk? Jag menar att det hänger samman med den djupt irrationella föreställningen att människor som kommit till Sverige från andra länder per definition går fria från kritik. Att kritisera islam och islamism blir rasism just för att kritiken drabbar en invandrare eller flykting. Men kritiken av kristendomen drabbade ju många enskilda människor. Många bland dem kunde känna sig kränkta. Det spelade ingen roll, de fick ”ta kritiken” som det hette. Varför kan inte en muslim ”ta kritiken” om han eller hon föreställer sig ett liv i Sverige. Är det rentav så att rasist-anklagelsen är avsedd att sätta munkavle på en kritisk diskussion? I så fall används ordet på ett sätt som är såväl språkligt som socialt felaktigt. När Uppdrag granskning i SVT på nytt reser runt i svenska moskéer skildrar de en värld som är så inskränkt och så föråldrad att den håller individer kvar i okunskap och förtryck.

När samma fenomen beskrivs av anti-islamistiska medier borde det vara lika självklart att lyssna till dem – utan att låta rasist-kortet komma upp som ett hinder. Det är inte rasism att kritisera islam och islamism. Det är i själva verket raka motsatsen eftersom kritiken inte riktas mot någon specifik nationalitet som tillhör islam. Kritiken riktas mot en religion och en ideologi, inte mot en nationalitet, en hudfärg eller en språklig tillhörighet.

Fascismen då, hur är det med den? Fascism är idag och sedan lång tid ett skällsord som används mot de människor man tycker allmänt illa om. Att få etiketten ”fascist” stämplad i pannan innebär förstås att man för all framtid har förpassats in i mörkret och tystnaden. Ingen diskuterar med en fascist. Vad är en fascist, är det en människa som är kritisk mot den stora invandringen eller mot islam och islamism? Naturligtvis inte.

Fascismen definieras historiskt utifrån några centrala faktorer:

Den bygger på en samhälls- och ekonomiordning som har korporativa lösningar, det vill säga organisatoriskt samarbete mellan ägare och medarbetare i företag, och mellan samhällets olika sektorer. Detta ska ske i en strikt hierarkisk ordning under en stark ledare. Militarismen är intimt förknippad med dess nationalism. En kultur som dyrkar den fysiska styrkan, ”skönheten” i den manliga styrkan och det moderliga föredömet i familjen är väsentliga delar av dess estetik. Likriktningen i kultur och medier som styrs av en censurmyndighet är påtaglig.

Ungefär så skulle jag vilja definiera fascismen. Vi såg den praktiseras i Italien under Mussolini. Men man kan också säga att många av kommunismens tillämpningar under 1900-talet hade starka fascistiska inslag. Det är därför inte fel att tala om vänster-fascism. Vem hade kunnat skilja Italiens korporationer från Sovjetunionens femårsplan-styrda ekonomi? I grund och botten besjälades de av samma totalitära utopi.

Att kallas fascist för att man är islam- och islamismkritiker är, liksom rasist-anklagelsen, fullständigt missvisande. Dessa kritiker står i opposition till fascismen. Den totalitära traditionen inom islam står föga förvånansvärt i själva verket närmare fascismen än demokratin. Historiskt har den också lierat sig med fascismen, som när Jerusalems stormufti Haj Amin el-Husseini inledde sitt samarbete med Hitler och de tyska nationalsocialisterna, eller som när våra dagars islamister knutit kontakter och samarbetat med Italiens ny-fascister under Alessandra Mussolini. Det som ofta förenar dessa politiska och religiösa krafter är en gemensam fiende: det judiska folket.

Den anti-islamistiska rörelsen i Europa är också en kraft mot antisemitismen. Judehatet som frodas i många nationalistiska smågrupper, inte minst i Sverige, har ingen som helst plats i publikationer som Dispatch International, rakt tvärtom.

Sammanfattningsvis kan man säga att de anklagelser som riktas mot olika publikationer och individer som argumenterar mot islam och islamism utgår ifrån ett vulgärpolitiskt missförstånd.

Skälet till det står antagligen att finna i det faktum att Sverige under hela efterkrigstiden präglats av en offentlighet som enbart diskuterat och tagit avstånd ifrån fascismen och nazismen som de såg ut i Italien och Tyskland, men som ofta tigit eller bortförklarat när det gällt kommunismens brott, både i det väldiga Sovjetimperiet och i länder som Kina, Vietnam och Kambodja. Att vara ”anti-fascist” i Sverige är lika självklart som att solen går upp om morgonen. Att vara ”anti-kommunist” är däremot inte lika fint. Det kan till och med vara ett problem och innebära social stigmatisering. Vi har en mängd svenska intellektuella som stämplats av det skälet. Minns Sven Stolpe. Eller för den delen Per Ahlmark. Att vara ”anti-islamist” blir i den svenska offentligheten uppenbarligen problematiskt, och eftersom offentligheten en gång för alla, och särskilt efter 11-septemberattackerna, bestämt sig för att sådan aktivitet ska stämplas som ”rasism” och/eller ”fascism”. Som ni märker har jag här mot slutet satt samtliga ideologiska strömningar inom citattecken. Skälet till det är att jag tror, att de framför allt är ägnade att förvirra. Hade de varit klargörande hade vi inte behövt diskutera saken.

Rasismen har sin plats i historien. Fascismen och kommunismen sina. Att använda begreppen som skällsord innebär att man tömmer dem på sitt verkliga och livsfarliga innehåll.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Allan Hansen

    Hitler and the Mufti.

    http://www.youtube.com/results?search_query=Hitler+and+the+Mufti&oq=Hi tler+and+the+Mufti&gs_l=youtube.12…443144.462801.0.466785.20.20.0.0.0. 0.256.2057.18j1j1.20.0…0.0…1ac.1.SffIeW9Hyug

  • Allan Hansen

    Patos er til bage på parnasset!
    I sidste uge skulle verdens dummeste mand Uffe E. Jensen
    gøre sig klog på en krig, som han ikke ved en skid om!

    Måske vi lige skulle møde en af Hr. Jensen´s nazi venner.
    På dette video klip ser vi Alija Izetbegovic, der var SS officer
    på Balkan “dem vi svigtede den gang” skriver Jensen.

    http://www.youtube.com/watch?v=-HQP_az3v6Q&feature=related&skipcontrin ter=1

    Det var sådan en mand Jensen og hans håndlanger var med til, at bringe
    til magten. Han blev præsident – altså ikke Jensen men Izetbegovic.

    Må jeg forslå, at man genindføre hofnarene her kunne Jensen måske
    gøre lidt gavn, med den store samling næser, som han blev tildelt
    – betalt af skatteborgerne – naturligvis!

    • Anonym

      Tak for den oplysning Allan Hansen. Det er umådelig interessant, at Izetbegovic var SS officer på Balkan under 2. verdenskrig. Han var altså en af Amin al-Husseinis drenge dengang – senere president i Bosnien og Herzegovina og forfatter af Den islamiske Deklaration, som Uffe Elleman Jensen sikkert ikke har læst. Igen et bevis på at islam og nazisme går hånd i hånd. Vigtigt!

  • Allan Hansen

    Nu skal man ikke glemme muslimernes samarbejde med nazisterne
    før og efter anden verdens krig.

    Hassan al-Banna(1906-1949) blev født ind i en fattig urmagerfamilie i det sydlige Egypten.
    Som barn blev han tiltrukket af ekstremistiske og fremmedfjendske aspekter af islam, de dele, der var fjendtlige overfor vestlig sekularisme og hele systemet af rettigheder – og specielt kvinders rettigheder.
    Allerede som teenager mødtes den unge al-Banna og hans venner (der kaldte hinanden `brødre)
    regelmæssigt for at diskutere situationen i Mellemøsten, det arabiske samfunds dårligdomme og islams sørgelige tilbagegang.

    Deres angst var for en stor del reaktioner på det Osmanniskes Imperiums sammenbrud, afslutningen af det islamiske kalifat, den britiske besættelse af Egypten og de vestlige værdiers indflydelse i det arabiske samfund.
    Det var som en reaktion ¨på denne ondskab, at al-Banna grundlagde Det Muslimske Broderskab i 1928. Al-Banna rekrutterede medlemmer fra et bredt udvalg af det egyptiske samfund ved at slå på så forskellige emner som kolonialisme, folkesundhed, uddannelsepolitik, retten til naturressourcer, social ulighed, arabisk nationalisme, den islamiske verdens svaghed og den gryende konflikt i Palæstina.

    Ideologisk begrundede han sin stilling i antikapitalistisk ideologier som marxisme og specielt fascisme.
    I løbet af 30`erne voksede gruppen og bredte sig over mange andre felter end den oprindelige religiøse vækkelse, og al-Banna begyndte at drømme en større islamisk drøm: kalifatets genoprettelse.

    Og det var denne drøm, som han mente kun kunne gennemføres med sværdets magt, han for alvor begyndte at overbevise stadig flere tilhænger.
    Al-Banna beskrev i sine flammende taler, hvordan helvedes pinsler ventede kætter og muslimernes behov for at vende tilbage til deres reneste religiøse rødder, genetablere kalifatet og starte den store og endelige hellige krig – Jihad – mod den ikke islamiske verden.

    Det første store skridt i retning af al-Bannas vision om den globale Jihad var den tværnationale terrorisme i Den Store Arabiske Opstand fra 1936-39, da en af de mest berømte ledere fra Broderskabet, Stormufti Hajja Amin al-Husseini af Jerusalem, gav startskuddet til en treårig krig mod jøderne i Palæstina og de britiske mandatbestyrere.
    I 1936 havde Broderskabet omkring 800 medlemmer, men blot to år senere, i 1938, havde det næsten 200.000 og 50 afdelinger alene i Egypten.
    Alene i det britiske mandatområde i Palæstina var der 38 afdelinger under stormuftiens ledelse.
    For at nå sit større mål om global Jihad etablerede Broderskabet et net af hemmelige celler, stjal våben, trænede soldater, oprettede singmordsgrupper og oprettede `sovende` celler af undergravende støtter i hæren og politiet, hvor de kunne afvente ordren til at træde i aktion med terror, snigmord og selvmordsmissioner.

    På dette tidspunkt fandt Broderskabet, at de havde en naturlig kampfælle i Tyskland.
    Det Tredje Rige gav bevægelsen magtfulde forbindelser, og der var mere at være fælles om end blot det praktiske. Længe før krigen havde al-Banna udviklet en islamisk, religiøs ideologi, der foregreb Hitlers nazisme.
    Begge bevægelser havde som mål at erobrer og dominere hele verden. Begge ideologier var supremacitiske.

    I nazismen stod den ariske race som verdens leder, i al-Bannas islam var denne rolle tildelt islam.
    ( ” Islam úber alles,, var jo Allahs slogan.

    “Moskeerne er vores kaserner
    Minaretter vores bajonetter
    Kuplerne vores hjelme
    De troende vores soldater
    – Yahya Kemal (Beyatli).

    Begge ideologier fordrede individets underkastelse under en `folkelig`centralmagt. Begge var stærkt antinationalistiske i den forstand, at de gik ind for ophævelse af nationalstaten til fordel for et højere, overnationalt fælleskab. I islam kaldes dette fælleskab ´Umma`(de samlede troende), i nazismen `Herrenvolk`( overmenne-sket).
    Begge tilbad den forenende fællesfigur, kaliffen eller føreren.
    Begge ideologier nærede et intenst had til jøder og gjorde deres yderste for at udrydde dem.

    Mens Broderskabets politiske og militære samarbejde med Nazityskland udviklede sig, førte disse parallelle holdninger til praktisk samarbejde og i sidste ende en veludviklet alliance med den pomp og pragt, der hører til officielle statsbesøg, de facto ambassadører, samt åbne såvel som hemmelige fælles projekter. Al-Bannas tilhænger indførte hurtigt nazificerede udgaver af det traditionelle islamiske jødehad, oversatte og udgav Mein Kamp på arabisk `Min Jihad.

    De oversatte nazistisk, antisemitisk litteratur, deriblandt antijødisk karikaturer fra Der Sturmer, tilpasset til at vise jøderne som Allahs dæmoniske fjender.

    Da anden verdenskrig brød ud, arbejdede al-Banna på at bygge en formel alliance med Hitler og Mussolini. Han sendte breve og repræsentanter og bad dem inderligt hjælpe ham i sin kamp mod briterne og kong Farouks vestlige orienterede regime.
    Broderskabet efterretningstjeneste samlede på oplysninger om regimets støtter i Cairo, fulgte den britiske hærs bevægelse og tilbød denne viden til tyskerne til gengæld for en nærer forbindelse.

    Den mest kendte og mest aktive nazisympatisør i Broderskabet var ikke al-Banna selv, men derimod Hajj Amin al-Husseini, stromufti af Jerusalem og tidligere præsident for Palæstinas Øverste Islamiske Råd. Som en kommentator bemærkede, er forståelsen af stormuftiens indflydelse i Mellemøsten en forudsætning for at forstå den nuværende folkemordiske holdning hos de organisationer, der bekriger Israel i dag.

    Stor muftiens indsats som brobygger mellem det nazistiske folkemord og efterkrigstidens Mellemøsten gav en varig fascistisk arv til den palæstinensiske, nationalistiske bevægelse.

    Amin al-Husseini havde en strygende karriere.
    Han var født ind i den indflydelsesrige Husseini-familie i 1895, og allerede i en alder af godt 20 var han en kendt anti-jødisk agitator og ballademager. Pludselig, i mangel af alternativer, blev han valgt til stromufti af Jerusalem i 1927.
    Da Jerusalems forgående mufti, Kamel al-Husseini, døde i marts 1921, var det meningen, at hans efterfølger skulle vælges efter den traditionelle, osmanniskes metode. Men personer i den britiske mandatregering var ivrige efter at stække den zionistiske bevægelse i området og indsatte i stedet den stærkt jødefjenske al-Husseini på posten på trods af, at han var idømt 10 års fængsel for sin rolle i de antijødiske optøjer i 1919 og 1920, hvor mange jøder i Jerusalem og Jaffa blev udsat for, voldtægt eller drab. Al-Husseini deltog aktivt i organiseringen af optøjerne i 1929, der ødelage det 3000 år gamle jødiske samfund i Hebron, og han så hurtigt Hitler og Nazityskland som en naturlig allieret i sit arbejde.

    Først i 30`erne mente mange muslimer, at en alliance med Hitler ville være nyttig i deres kamp mod briterne, og al-Husseini gik foran i disse forsøg. Så tidligt som i foråret 1933 forsikrede han den tyske konsul i Jerusalem om, at muslimerne i og udenfor Palæstina byder det nye regime i Tyskland velkommen og håbede, at dette fascistiske og antidemokratiske system måtte blive udbredt til andre lande.

    Efter sit møde med Hitler den 21. November1941 roste Husseini tyskerne, fordi de “ved, hvordan man skaffer sig af med jøderne, og det gør os allierede med tyskerne og sætter os på deres side,,.

    Den 1. marts 1944 sendte muftien dette budskab fra Zeesen: Arabere! Rejs jer i enhed og kæmp for jeres hellige rettigheder. Dræb jøderne, hvor I end finder dem. Dræb dem med jeres tænder om nødvendigt. Det er til glæde for Allah.

    I Den Store Arabiske Revolte fra 1936.39, der var organiseret af al-Husseini og finansieret af Tyskland, blev hagekorset brugt som identitsmærke på arabiske brochurer og i graffiti.
    Arabiske børn hilste på hinanden med strakt højrearm, ligesom tyske flag og billeder af Hitler blev vist frem ved officielle begivenheder. Ingen andre “arabiske,, leder turde sætte sig op mod al-Husseini, som allerede i 1938 rådede over omkring 10.000 blodtørstige kriger og morderne våben – for en stor del takket være nazistiske penge og militær hjælp..

    Stormuftien erklærede, at bestemte zoner i Palæstina var `befriet` fra jøder og briter, og erstattede loven med isalmisk Sharia-lov. Både muslimske og kristne kvinder blev tvunget til at gå med slør.
    Al-Husseini spillede en væsentlig rolle bag kulisserne for det nazistiske-inspirerede kup i Irak i 1941, hvor han opforedede naziske og nazivenlige regeringer i Europa til at sende jøderne dødslejrene og deltog i træning af de nazivenlige, bosniske brigader.

    Det frygtede og berygtede muslimske SS på Balkan udslettede i tusindvis af Serber og Kroater
    på Balkan. Al-Husseini søgte at overbevise muslimer i Europa /specielt i Balkan og Albanien om, at muslimer og nazister var brøder, og at de to folkeslag måtte stå sammen imod deres fælles fjende, jøderne.

    Al-Husseinis nazistiske indstilling blev – på trods af hans medvirken til Holocaust – fremhævet med stolthed af hans muslimske ” brødder,, også efter hans død i 1948 og i de følgende årtier.

    Kilde: De nazistiske rødder til Palæstinensisk nationalisme. By David Meir-Levi.
    Oversat af Henrik Ræder Clausen. Forlaget Rafael 2007.

  • Utlandssvensk

    Vad gäller fascism är det knappast kontroversiellt att påstå att det helt enkelt var det samhällssystem som Mussolini etablerade i Italien. Under 20- och 30talet hade detta samhälle, och även Mussolini själv, många framstående beundrare runt om i världen. En av de mest entusiastiska var Per Albin Hansson, som under många år flitigt brevväxlade med il Duce. Hela folkhemstanken är direkt inspirerad av fascismen,

    Det är absolut historiskt korrekt att påpeka det mycket nära sammarbetet och inbördes beundran som fanns, och i högsta grad fortfarande finns, mellan Islam och Nazism. Pamela Geller har gjort mycket för att lyfta fram den nyare forskningen som ganska tydligt indikerar att det var just Stormuftin som övertalade nazisterna att implementera det storskaliga folkmordet på judarna, eftersom han fruktade att många skulle flytta till dagens Israel om tyskarna endast fördrev dem.

  • Anonym

    Historiskt sett finns det ett tydligt och skarpt avgränsat sätt att beskriva rasisten: det är en människa som (negativt) särbehandlar en annan människa utifrån hennes hudfärg eller nationalitet.

    Jeg vet ikke hvor denne definisjonen av ‘rasisme’ og ‘nasjonalisme’ kommer fra. Men den stemmer ihvertfall ikke overens med det inntrykk jeg har. Og noe historisk kunnskap har jeg tross alt. Selve nasjonalismen innebærer selvsagt en form for positiv særbehandling av mennesker som har tilhørighet til et visst territorium hvor man taler et felles språk og har mer eller mindre felles skikker og virkelighetsforståelse. Mennesker som kommer utenfra særbehandles i en viss forstand negativt fordi de ikke uten videre kan bli del av det nasjonale fellesskapet. Det har inntil nylig også vært opp til disse fellesskapene å avgjøre hvem som evnt kan komme utenfra og bli medlem av samme fellesskap. Denne retten har i prinsippet blitt opphevet i svært mange vestlige land, fremfor alt i Sverige, men også i høy grad i Norge og Danmark. Retten er avhendet ved at man har underkastet seg internasjonale traktater og konvensjoner. Det primære prinsippet for nasjonale felleskap – nemlig retten dette felleskapet har til suverent å avgjøre dets grenser – er dermed opphørt – med alt hva det innebærer på lang sikt.

    Rasisme derimot er noe annet. Det består ikke bare i forskjellsbehandling, men i en overbevisning om at det nasjonale eller mer omfattende felleskap basert på mer eller mindre felles genetisk opphav innenfor en horisont som gjerne strekker seg et minimum av noen hundre år tilbake, er mer høyverdig, kan rangeres over andre grupperinger som ikke tilhører ens egen.

    Likestiller man disse to begrepene så har man i prinsippet satt enhver forestilling om et nasjonalt fellesskap ut av spill slik man da faktisk også kan se det i et par av disse nordiske landene. Den prinsipielle retten til å forskjellsbehandle ved simpelthen å prioritere den gruppen som allerede befinner seg innenfor det nasjonale territoriet har bortfalt. Hva det i løpet av noen tiår vil innebære er ikke vanskelig å fatte. De europeiske nasjonene vil simpelthen opphøre å eksistere i noen gjenkjennelig form.

    • Sune

      Nu er den britiske indenrigsminister ude med et forslag om at UK skal overveje at afskaffe flere konventioner i forbindelse med den lovede folkeafstemning i 2015 om tilknytningen til EU.

      http://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-21727969

      Forhåbentlig kan det sætte skred i debatten i hele EU/Europa.

  • PFEP

    Tack skal du ha Thomas Nydahl för en mycket insiktsfull och upplysande artikel där berör Islams vurmande för Nationalsocialismen.
    Fascismen har många ansikten och Islam är ett av dem.

  • A. Lukas

    Tack för en utmärkt krönika Thomas!

    Jag är tveksam till en sak du säger, nämligen “Vad är en rasist? Historiskt sett … särbehandlar en annan människa utifrån hennes hudfärg eller nationalitet.“. För mig har rasist endast med ras att göra. Terminologin är svår att förädla eftersom ämnet är så laddat och därför inte kan diskuteras i en vuxen ton.

    Jag har ibland försökt sätta ord på mitt förhålllande till underutvecklade kulturer, men inte kommit fram till något bra ord. De har kanske sitt berättigande i sina ursprungsländer, jag bryr mig inte om dem, men här hos oss vill jag varken ha den kulturen eller dess bärare. Sedan är det frågan om ordet som ska beskriva min inställning till dessa kulturer: behövs ett sådant ord? Kanske du Thomas har några tankar om detta?

  • Tack för era kritiska synpunkter. Jag är enig i att man skulle trycka på frågan om hudfärg i en historisk kontext. Jag har ju vid flera tillfällen själv hävdat att “rasism”-kortet idag är oanvändbart eftersom nationell bakgrund inte är det avgörande för de europeiska problemen. Det handlar som A Lukas skriver om en kultur och en mentalitet som inte låter sig förenas med ett öppet samhälle. Diskussionen i dessa frågor är oerhört viktig, så tack igen!