14
mar
Seneste opdatering: 14/3-13 kl. 1924
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

av Kjell Håkansson

”Vårt hat är utan gräns”
Underrubrikens något bisarra citat är inte något som jag snappat upp från en ny- eller gammalnazistisk skrift eller från några dagsaktuella jahidister på väg till sitt nästa terrormål. Citatet är hämtat från en av 1970-talets svenska ”progglåtar”, ”På väg till koppargruvan” av musikgruppen ”Blå tåget”. Det är heller inte, som man skulle kunna tro, ironiskt menat från gruppens sida eller något man har lagt i sina politiska motståndares munnar i syfte att svärta ner dem, utan är allvarligt menat.

För att förstå detta måste man komma ihåg att det här var en tid då våldsbejakande revolutionsromantik florerade i Sverige. Marita Ulvskog (s), som i dag representerar Sverige i Europaparlamentet var medlem i det revolutionära KFML, och Birgitta Dahl, då socialdemokratisk talman för Sveriges riksdag och numera ordförande för svenska UNICEF, försvarade de röda Khmerernas övergrepp på den kambodjanska civilbefolkningen.

Musikgruppen Blå tåget bestod av flera medlemmar som var och är omhuldade av den svenska kulturvänstern. Två av gruppens medlemmar (Torkel Rasmusson och Leif Nylén) var enligt Wikipedia skribenter på Bonniertidningen Dagens nyheter. Gruppens mest kända medlem, den nu utställningsaktuelle konstnären Carl Johan de Geer återkommer jag till senare. Karakteristiskt för gruppen var deras välskrivna, starkt politiska texter och det amatörmässiga framförandet (ingen i gruppen verkar ha kunnat sjunga).

På väg till koppargruvan
Sången, som på ett kusligt sätt påminner om Utøya-massakern, inleds med att sångarens alter ego, en gruvarbetare, åker i sin bil på väg mot arbetet och tar då upp tre liftare; en räv som man klippt av svansen på, en björn som har fått sin päls avrakad, och en vingklippt örn. Alla tre symboliserar naturligtvis människor som farit illa i det kapitalistiska tjuvsamhället. I syfte att hämnas åker nu sällskapet till ”Heartbreak hotel”, där makteliten (som efter decennier av socialdemokratiskt maktinnehav mestadels bestod socialdemokrater) håller en konferens. Det är alltså vuxna socialdemokrater, och inte, som på Utøya, ungsocialister, som faller offer i proggbandets våta dröm. På väg in dödar våra hjältar två vakter och kan därefter skrida till verket:

“Vi såg in i en sal där herrar i fåtöljer
studerade stora kartor och tabeller på en vägg
Statsministern och bankdirektören grävde i sina portföljer
Örnen skrek: “Vi ska göra en mäktig äggröra så nu måste vi krossa ägg!””

Proggbandets såg inte islam, utan kristendomen, som sin fiende:

”Örnen tog ett svanhopp upp i ärkebispens kräkla
och hacka med näbben hål i hans huvudskål. Det blev en blodig konferens.

Vi hade bara ett motiv, det var rättvisa och hämnd
Björnen krama musten ur en bleksiktig LO-pamp
Medan örnen stack hål på en uppblåst chef för Statens Jordbruksnämnd
Men nu tog räven det kallt, han ropade: “Halt! Vi skall föra en värdig kamp””

Räven håller nu ett tal där han förklarar varför konferensdeltagarna måste dö, därefter spränger man hotellet i luften medan statsministern (som på den tiden hette Olof Palme) och de andra offren skriker. Vår huvudperson kommer försent till arbetet men medveten om att revolutionen har börjat kan han tillåta sig att säga “Det skiter jag fullkomligt i” till sin chef. Hela texten, (med en del fel), kan ses här.

 ”Vi hade fel”

En av gruppens medlemmar, Carl Johan de Geer, är nu aktuell med sin utställning ”Vi hade fel” på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. När Carl Johan de Geer säger att han hade fel menar han inte sina prognoser om kapitalismens kollaps och den socialistiska planekonomins triumfer utan något så banalt som de Parisiska modehusens utveckling. Han är en populär person inom kulturvänstern. För några år sedan satt han i Republikanska föreningens styrelse tillsammans med riksdagsledamöterna Hillevi Larsson (s) och Veronica Palm (s), Förra året fick han i uppdrag av Aftonbladet Kultur att tolka arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj. Mejlkonversationen mellan honom och Aftonbladets Åsa Linderborg kan ses i en artikel i nämnda tidning. Der är för övrigt en affisch av Carl Johan de Geer som hänger i Åsa Lindeborgs kök. Konstverket föreställer en brinnande svensk flagga med ett könsord på. Granska skiten på väggen, Åsa! *

Ta inn hele skjermen 14.03.2013 163734

Carl Johan de Geer och Blå tågets medlemmar blev för några år sedan kritiserade i Svenska Dagbladet för sina våldsförhärligande texter och för deras hyllning till kommunisternas skräckvälde i Kina.

Den svenska proggmusiken

 Den svenska proggen bestod av två olika inriktningar. Den ena utmärkte sig genom politiska texter. Där kunde man använda sig av i stort set vilken musikgenre som helst som tex rock, blues, visor eller tango. Den andra inriktningen hade inga direkt politiska texter men sökte sig mot den svenska folkmusiken, antingen med traditionella akustiska eller med elektriska instrument. Musikformerna hade det gemensamt att de kommersiella skivbolagen inte ville satsa på dem och att de därför byggde upp ett gemensamt nätverk med egna skivbolag, samt att representanterna för de båda inriktningarna umgicks och framträdde på samma musikfestivaler. Spelglädje och spontanitet värderades högre än professionalism (inget ont i det). Ingen proggare med självaktning skulle sänka sig så djupt som att lyssna till Melodifestivalen, som var djupt föraktad inom 60- och 70-talets vänsterrörelse. Intresset för svensk folkmusik var delvis en reaktion mot kommersialism inom musiken och angloamerikansk kulturimperialism. Ingen vänsteraktivist skulle på den tiden ha försökt påstå att det inte finns någon svensk kultur.

”Jag skall skära strupen av dig din jävel”

Fria Proteatern, var ett proggband som var förhållandevis populärt också utanför vänsterkretsar och som vid ett tillfälle till och med lyckades ta sig in på Svensktoppen. I maj 1970 kom gruppen ut med ”Balladen om Olsson”. Visan bygger på en sann händelse, då en arbetare efter att ha förolämpat sin förman blir omkullknuffad och svarar med att dra kniv. Texten talar för sig själv:

“Då kom befälet fram och kastade honom i golvet
Dom tryckte ner´n i skiten för Olsson börja’ bli farlig
För när dom inte kan ta en grabb på annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet
Men Olsson var inte rädd
Han gick inte att knäcka
Ingen kunde ta från`en hans värdighet
Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjörn:
Jag ska skära strupen av dig din djävel
Jag ska släppa luften ur dig din fan
Nej Olsson var inte rädd
Honom kunde dom inte knäcka”

Texten i sin helhet finns på en av vänsterpartiets hemsidor där man uppmanas att sjunga med.

Tyv tror, hver mand stjæler

Från kulturvänstern sida klagar man nu allt oftare över hatet, och framför allt näthatet. Man är då tvungen att se bort från vilken roll hatet och kanske framför allt klasshatet har spelat inom de egna leden. Fast det egna hatet kallas för det mesta ilska, vrede eller indignation. Hata är vanligtvis något som andra gör. Om Sofia Mirjamsdotter kallar någon för ”gubbslem” är det naturligtvis inte hat, hon blev ju bara förbannad. Om hon själv däremot skulle kallas för något motsvarande (jag lämnar åt läsaren att ersätta ”gubb-” med ett passande prefix, även om den biologiska betydelsen då går förlorad) kan man vara säker på att det skulle bli annat ljud i skällan. Förmodligen skulle hon få stå och beklaga sig över hatet i ”Gokväll” eller något annat av SVTs program tillsammans med sympatiserande programvärdar. Att kalla män för djur eller spela teaterpjäser där män skjuts på löpande band just därför att de är män är heller inte hatiskt, hatiska är däremot de som reagerar mot denna fanatism.

”Är det verkligen fred vi vill ha?”

Eftersom Mikael Wiehe i stort set är den enda proggaren som har fortsatt med sin musik in i våra dagar kan det vara passande att avsluta med en av Hoola Bandoola Bands texter (skriven av Björn Afzelius). Udden är här riktad mot den amerikanska sångerskan Melanie Safka som förespråkade fred på jorden.

“Om man då kämpar mot förtryck och hot
för den frihet som man valt
då blir varje krig en segerstrid
och varje fred ett nederlag
Är det verkligen fred, vi vill ha
till varje tänkbart pris
Är vi alldeles säkra på det
att det värsta av allt är krig.”

Det handlade då om Vietnamkriget, men texten skulle i dag kunna ges nya tolkningar.

*De Geer

de geer

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • utlandsvensk

    Enbart det faktum att man som boende i Sverige på olika sätt tvingas att finansiera denna “kulturelit” via skattsedeln borde vara skäl nog för att omedelbart lämna landet. Låt dessa 68or ruttna i den feminism och mångkultur som de har skapat. Vägra att bidra till deras pensioner.

  • JohannaV

    Ypperlig artikel!

  • Pingback: Kulturvänstern, proggen och hatet | 1766 – För Demokrati och Yttrandefrihet()