20
mar
Seneste opdatering: 21/3-13 kl. 0848
17 kommentarer - Tryk for at kommentere!

IQ2 meeting, Greece, 28/02/2013.
“Gentle, but firm”

• Douglas Murray, author, director of the Henry Jackson Society, Makis Voridis MP, Former Minister for Infrastructure, Transport and Networks, Speakers against this proposal: Bernard Kouchner, Former Minister of Foreign Affairs of France, founder of Doctors Without Borders and Doctors of the World, Onassis International Prize 1982 Antigone Lyberaki, Professor of Economics at Panteion University, member of the Board of ActionAid Hellas.

Jeg er ikke helt enig med Murray, jeg mener Flygtningekonventionen af 1951 bør opsiges eller geforhandles, nu vi ser at den inden for en tid, der kan overskues, vil afskaffe Europa som vi har kendt det. Nødstedte mennesker er vigtige, men Europas eksistens er vigtigere, og de fleste asylsøgere til Europa er ikke i nogen fare. Muslimske dissidenter er, men vi ser allerede, at de også er i fare i Europa, et fuldstændigt grotesk resultat af et hovedløst politisk forrædderi. Gennemfør storstilede repatrieringer af folk, der har bevist deres uduelighed til at leve her, og start helt forfra. Konflikter sender flere asylansøgere til Norden.FN’s flygtningehøjkommissær opfordrer til, at landene holder grænser åbne for folk, der flygter for deres liv.

Universitetsstuderende på tretten-års stadiet

Jeg skal ikke kloge mig for meget på “læringsbranchen”, som jeg forlod for mange år siden dengang 4-klasser stavede pefekt og stavekontrol ikke fandtes, så kan man selv regne ud, hvor længe det er siden. De ni-årige ville have været mere alfabetiserede kandidater til Malmø Universitet end en del af de 25.000, der går der nu. Man må have den dybeste medfølelse med univerisitetslærere, der står med studerende i Malmø Universitets på papiret avancerede fag, som ikke ved at en sætning begynder med et stort bogstav og slutter med et punktum. Læreren må selv afgøre, hvor den begynder og hvor den slutter. Det bliver småt med svenske Nobelpriser i fremtiden, med mindre de uddeles til maoistiske eller stalinistiske krimier eller kussebøger, der er læst grundigt korrektur på. Fra Sveriges universitetslärarförbund:

Studenter med obefintlig känsla för hur skriftspråk ska se ut. Det finns de som, för att ta två av många exempel, inte vet att en mening börjar med versal och avslutas med punkt. Läraren måste avgöra var meningarna börjar och slutar. – “Språket blir som legobitar, de har svårt att läsa, tänka och skriva med egna ord, lärandets praktik är som bortblåst. Man kan tala om kognitiv apati, ett kognitivt glapp. Man kan inte och därför blir det omöjligt.”

Ebba Lisberg Jensen säger att hon såg de första tecknen för tre-fyra år sedan, på att de brister som varit sällsynta undantag hos enskilda studenter, blev alltmer frekventa. I höstas tvingades hon och kollegerna att underkänna två tredjedelar på en tenta på a-kursen, “och då var vi ändå snälla”. “Hur ska universitetslärare, utan att ge avkall på akademisk kvalitet, undervisa de studenter som inte kan läsa, inte kan uttrycka sig begripligt i skrift och som har svårt att förstå enkla instruktioner?”

Hon känner väl igen de förutsättningar för universitetslärare som nio historiker vid Uppsala universitet och Linköpings universitet beskrev i en debattartikel i Upsala Nya Tidning i januari. Historikerna kallade sitt debattinlägg “ett veritabelt nödrop” och skrev bland annat att “studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket”.

“Språket blir som legobitar, de har svårt att läsa, tänka och skriva med egna ord, lärandets praktik är som bortblåst. Man kan tala om kognitiv apati, ett kognitivt glapp. Man kan inte och därför blir det omöjligt. Ebba Lisberg Jensen säger att hon såg de första tecknen för tre-fyra år sedan, på att de brister som varit sällsynta undantag hos enskilda studenter, blev alltmer frekventa.

– Många studenter har jättesvårt att förstå frågor och instruktioner. De är ovana att citera och vet inte vad begrepp som “inledning” innebär. Om universitetslärare ber sina studenter att de ska ge tre exempel på någonting kan det bli åtta eller femton. Inte för att visa att de kan (exemplen är inte heller givet korrekta), utan snarare för att många inte klarar att begränsa sig. Eller omvänt: Man får inte ihop de fem sidor som krävs, utan lämnar istället in två…..Många studenter är helt enkelt inte vana att möta obehag. Här märks ju också föräldrarnas roll, de som ringer oss och förklarar varför sonen eller dottern inte hann i tid till inskrivningen. Studenter på 13-åringsnivå kräver nya arbetssätt, Ebba Lisberg Jensen slår larm om bristande förmåga hos svenska studenter: “De är på en 13-årings nivå”.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Skåning

    Lyckligtvis finns det undantag än idag. Min egen dotter går på en skola i 4:e klass där praktiskt taget alla i klassen kan stava felfritt. Hon tycker t o m att svenska som ämne är så tråkigt för att det är så lätt. Hon har redan uppnått LUS 18 (ett mätvärde om läs- och skrivkunnighet där 19 är max och är målet för årskurs nio).

    Det är väl inte direkt någon svår gissning att anta att dessa problem härstammar från de mer “mångkulturella” skolorna.

  • Erling

    Men dengang i 1912 gik 8-10% af befolkningen på universitetet, i dag er det velsagtens 60-70%, når diverse højere læreanstalter medregnes. Når den politiske målsætning er at alle skal have en højere uddannelse, bliver man jo nødt til at lukke revl og krat ind. Jeg tror egentlig ikke at folk skriver dårligere i dag, men dengang lagde man bare ikke mærke til alle analfabeterne. Problemet er, at masseuniversitetet trækker niveauet ned for de 10% der rent faktisk tager en egentlig uddannelse og ikke bare går på uni for sjovs skyld og for ikke at belaste arbejdsløshedsstatistikkerne.

    Jeg husker i firserne, da jeg gik på gymnasiet og vi læste Det forsømte Forår. Der var jo ingen ende på, hvor nazistisk den sorte skole var, skulle man tro vores dansklærer, men jeg bed allerede dengang mærke i at de indsatte på Metropolitanskolen åbenbart lærte fransk, latin og tysk, ud over de fag der i dag underholdes i rundt omkring på anstalterne. Jeg tror nok Scherfig ville have korset sig, hvis han så hvordan gymnasieskolerne så ud i dag.

    • Men dengang i 1912 gik 8-10% af befolkningen på universitetet

      – gider du uddbybe? Jeg er student fra 1970. Dengang gik 9 % af en årgang i gymnasiet, og jeg vil tro de 6-8 gik videre på universitetet. Creme de la creme, må man formode. Jeg var ikke en af dem, men til gengæld var mine to skoler af allerhøjeste klasse, så nogle tror set ud fra dagens stade, at jeg er akademiker. Ak, det viser kun, hvad der er sket i uddannelsesvæsnet siden 1970: De halvstuderede fremstår som højtstuderede. Kan man en 5-7 sprog nogenlunde, må man være professor.

  • Jeg har det til fælles med Mærsk Mc-Kinney Møller, at jeg støtter Fregatten Jylland, og som sådan modtager jeg Fregattens kvartalsskrift, hvor der ofte er beretninger fra de søfolk, der sejlede med den i 1860’erne og 1870’erne. Det er påfaldende, hvor godt de skrev – stavefejl forekom meget sjældent – og skriften var letlæselig (den gengives nogle gange i facsimile). Og det var almindelige værnepligtige, der havde gået i den stråtækte landsbyskole.

    • Daniel

      Må jeg lige minde dig om, at der i 1800tallet ikke fandtes en retstavning i Danmark. Så derfor kan du ikke se, om de staver rigtig.
      Derudover kan jeg fortælle dig, at du kan være helt sikker på, at bladets redaktion har rettet i teksten, for at gøre den læslig.
      Jeg har selv siddet med transkriberinger af breve fra krigen i 1848. Og der staver de forskellige soldater ikke ens. Nogle skriver Tydskland og andre Tyskland. Folk skrev og stavede ligeså ringe for 120år siden, som de gør idag.

  • Lärare

    Som varande lärare på en högskola kan jag bara hålla med. Det har blivit en rejäl utarmning av både språk och kunskaper i allmänhet. Tyvärr blir man som lärare tvungen att anpassa sig och sänka nivån på undervisningen. En del av detta kan skyllas på den s.k. “flumpedagogiken”.

    En inte försumbar del har också att göra med att andelen “nysvenskar” har ökat bland studenterna. De har dels problem med språket, dessutom söker de sig ofta till utbildningar som de anser har hög status i stället för att söka sig till utbildningar som de har läggning och intresse för. Jag ser många exempel på studenter som enligt mig har hamnat på helt fel utbildning, men de fortsätter ändå år efter år tills de med “konster och knep” till slut har fått en examen. Frågan är hur det sedan fungerar i arbetslivet när man skall arbeta med något som man inte passar för och dessutom egentligen inte är intresserad av.

    • PisseNisse i Hökarängen

      Intressant kommentar, Lärare!

      Du skriver “de fortsätter ändå år efter år tills de med “konster och knep” till slut har fått en examen.”

      Skulle du kunna berätta lite mer om detta? Finns det även “rasistkort” med i leken?

      • Lärare

        Det handlar inte direkt om fusk, det är mer att förutsättningarna saknas. Istället för att inse att man har kommit fel så fortsätter man att traggla vidare. Kanske tror man att allt blir bra bara man får ett examens-papper att visa upp, kanske tvingas man av föräldrarna att fortsätt.
        Man gör omtenta efter omtenta och till slut så lyckas man svara tillräckligt rätt för att bli godkänd. Man går om vissa kurser flera gånger. Man väljer enklare kurser då möjligheten finns. Inlämningsuppgifter och projekt kan man göra tillsammans med andra och med hjälp av dem få godkänt osv.

        • PisseNisse i Hökarängen

          Tack för svaret, Lärare. Skriv gärna mer om högskolan av idag, om du har möjlighet. Det är alltid intressant att få ta del av berättelser inifrån, som tex Merit Wagers “miggors” berättelser från Migverket. Kanske du skulle kunna belysa problemen i universitetsvärlden på ett liknande sätt?

  • Farbror Pelle

    Det blir tyvärr inte bättre – universitetet eller högskolan skall nuförtiden allt mer ta över gymnasiets – eller uppenbarligen allt mer av grundskolans roll, nämligen lära folk att läsa, skriva och räkna. Verkligen elemetära kunskaper! Fast, när man stilla reflekterar så här på sin kammare, såvisst är det något som är sjukt i vårt samhälle – när jag själv låg i Lund (det heter så), så var det ungefär 17.000 studenter inklusive distansstuderande inskrivna vid Lunds Universitet. Idag är mostvarande siffra ungefär 37.000.
    Jag har mycket svårt att tro att alla dessa studerar bara för att de vill studera vidare – jag tror att det är oerhört många som annars hade varit arbetslösa – eller faktiskt hade arbetat med någon form av låglönejobb, om det nu hade funnits några låglönejobb kvar.
    Jag vill påstå att det finns inte någon arbetsmarknad för alla dessa massproducerade studenter, oavsett vilken examen de har.
    Tyvärr, kära studenter, ni har helt enkelt blivit blåsta, riktigt ordentligt av Farbror Staten, det bara är så!

    • Skåning

      Jag tror du har helt rätt. Många av dessa “universitetsutbildade” kommer helt enkelt aldrig att få något jobb. Mycket beroende på att så många utbildningsplatser och resurser ges till fullständigt meningslösa kurser. Hur många genuscertifierade statsvetare behövs det egentligen? Och varför utbildar vi inte istället fler läkare där vi har brist och tvingas importera undermåliga veterinärer från tredje världen? Dessa är bara exempel, och framför allt måste jag säga att Malmö Högskola är ett mycket sorgligare kapitel än Lunds Universitet (jag låg också i Lund). En del av fakulteterna i Lund håller fortfarande hög klass. Har du sett utbildningsprogrammen på MH? Migrationsvetare, kulturvetare och fan vete allt. Suck.

      Vill bara tillägga att jag håller med Steen om flyktingkonventionen. Det har gått så långt nu att man helt enkelt får stänga dörren till den transkontinentala asylrätten. Fast det är väl i huvudsak tilläggsprotokollet från 1968 (kallat New York-protokollet), vilken utökade asylrätten till icke-europeer, som bör skrotas.

      • Farbror Pelle

        På den tiden jag började ligga i Lund, då var det så att jag hade för mig att jag skulle förbättra min franska. Så, jag började med 1 – 20 p franska, och det var minst sagt jobbigt. Men, institutionen för romanska språk, de visste vad de gjorde. Så, man gav en grammatisk repetitionskurs – icke-poänggivande märk väl – efter ordinarie föreläsningar mellan kl. 18.00 – 20-00 tre dagar i veckan för alla nybörjarkurserna dvs. öppen för alla som började 1 – 20 p, oavsett om man började läsa franska, spanska, italienska eller rumänska. Denna kurs pågick då under de första två veckorna, och gissa om den var populär! Kom man inte i tid, så fick man inte sittplats, trots att undervisningen ägde rum i en av Matematikums stora föreläsningssalar.
        Några år senare sprang jag på studierektorn, och han visste då att berätta att mycket hade hänt sedan jag läste på institutionen. Bl.a. hade man tvingats göra denna kurs till obligatorisk, och den gav numera två poäng. Så pass hade allltså de gymnasiala kunskaperna förändrats dvs. nybörjarstudenterna hade så dåliga förkunskaper – och denna försämring hade alltså gått på sådär fem – sex år.
        Den trenden kan man sedan säga har fortsatt med allt större emfas – det är en nedåtgående spiral, och det går allt fortare och fortare. Jag har hört att de som numera börjar ingenjörsprogrammen på Tekniska Högskolan (LTH), har en repetitionskurs avseende matematik, som de egentligen redan borde ha läst redan under gymnasiet, och den kursen går över hela den första terminen!
        Universitetet har allt mer kommit att bli en förvaringsplats för de som inte vet vad de vill med sitt liv, och som saknar förkunskaper för att kunna ta till sig utbildningen på önskat sätt. I ett normalt land hade man antingen sett till att höja antagningskraven allt eftersom samhället utanför universitetes värld ställer allt högre krav på de som kommer ut med examen – de skall ju ta plats i samhällets ledning, Gudberars, eller så hade man sett till att utbildningen helt enkelt blir sådan att de svagpresterande, som ju inte kan föra vetenskapen framåt, är mindre förväntas avlägga en licenciatexamen eller doktorsexamen, helt enkelt slås ut under utbildningens gång! Så sker icke i Sverige, nehej, det gör det icke.
        Man måste inse att ett samhälle har begränsat med utrymme för personer med en akademisk examen, det är bara att se på en normalfördelningskurva avseende människors intelligensnivå. De allra flesta ligger i mitten av kurvan, medan ett förhållandevis litet antal hör till den nedre delen av kurvan, liksom ett förhållandevis litet antal hör till den övre delen. Så är vi människor skapade, helt enkelt, och det är ingenting man kan påverka i sådär värst stor utsträckning rent politiskt, även om man skulle vilja.
        Politikerna måste snarare angripa problemet på ett annat sätt: Möjligheter för avancerad utbildning för de toppresterande, en utbildning som ger en bra examen för de som ligger närmast under, kanske inte en akademisk examen men en god och allsidig examen som ger ett bra jobb med möjlighet för avancemang och god förtjänst, för de allra flesta och slutligen en utbildning som ger ett tryggt och bra jobb för de som ligger i den nedre kvartilen. Det kräver dock att man tänker till, och inte håller på att ruckar på reglerna hela tiden, vad beträffar utbildningssytemets utformning och innehåll. Jag tycker att vi skall se oss omkring i vår närmaste omvärld, exempelvis Finland, som har ett av världens bästa utbilningssystem, och lära oss av dem. Men, de flesta av våra politiker har ju dessvärre inte ens en gymnasieexamen, än mindre en akademisk examen. Vi ligger låååångt efter våra grannländer som t.ex. Tyskland.

        Vad beträffar den s.k. flyktingpolitiken, kan den väl kännetecknas av att dels är det omöjligt att säga något om den, för då riskerar man att bli stämplad som rasist eller något ännu värre, oavsett det man säger är sant eller inte, dels att den helt enkelt inte fungerar längre, vad man nu hade tänkt sig från början – men det hade man väl inte gjort.

  • Hvis man som svensker tror at niveauet er højere i Danmark, kunne man prøve at teste sig selv med prøven for at blive dansk statsborger:

    http://multimedia.jp.dk/archive/00218/indfodsretsprove_09_218292a.pdf

    Mere om prøven her:

    http://jyllands-posten.dk/indland/article4683814.ece

  • HH

    Men herregud! Jag förstår faktiskt inte det här. Jag vägrar att tro att senare generationer generellt sett skulle vara “dummare”, ha svårare att ta till sig det rent skrivna. Vad är orsaken?

    En passus bara Scherfigs “Den försvunne ämbetsmannen” är en helt otrolig historia som jag hoppas fler svenska läsare tar till sig. Var han inte rätt omdiskuterad i Danmark – kommunist långt åt vänster vad jag minns jag läst. Strunt i det, denne författare är någonting för sig. Rekommenderas varmt! Ta bara början där vakten vid slottet har en ringklocka i kuren (om jag nu minns rätt) där det fanns ett litet plakat: “Vid händelse av krig, tryck på knappen”.

    Men åter till läsförståelse. Vi läste ju mycket och någonting annat fanns ju inte under min första skoltid. Litet radio, inte TV förstås och kanske några söndagsmatinéer om mina föräldrar tillät. Intelligensen utgår från handen, är ett uttryck jag läst någonstans. Alltså, när vi skulle skriva uppsats – jag talar om 3:e, 4:e klass i folkskolan – fick vi ämnet tilldelat. Först skrev vi med blyerts, gick fram till läraren och fick rättat. Var ordet fel fick vi skriva det rätta ungefär fem gånger för att inpränta ordet. Därefter tillbaka i skolbänken och nu fick vi
    skriva med bläck!

    Kanske vi hade en lugnare tillvaro, tid till reflektion och massor av läsning: H C Andersen, Elsa Beskow och alla de andra. Vilken tid! Vilken lärdom!

  • Pingback: Det nye herrefolks krav er ikke imødekommet endnu « Snaphanen()

  • Pingback: “Videnssamfundet, informationsalderen” « Snaphanen()