29
mar
Seneste opdatering: 29/3-13 kl. 1602
11 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Folkhemmet flyttar in i Sveriges första moské. Knacka svennar blir populär fritidssyssla och den offentliga sektorn sliter med ständigt nya sparkrav – men inte för alla.

Av Thomas Nydahl

Ett förlorat folkhem kommer aldrig tillbaka. Sverige som nation är idag bara ”ett ställe där folk bor” – och alla som bor där tycks definieras som ”svenskar”. Längre bort från folkhemmet kunde vi inte komma. Jag ska i detta avsnitt av artikelserien försöka teckna bilden av vad vi fick istället för folkhem, nationell identitet och kulturell gemenskap som svenskar.

Det första och kanske viktigaste var att vi fick se islams definitiva etablering i landet. Moskéerna gick från enstaka undantag till regel. Vi blev mer eller mindre tagna på sängen av denna förändring. Några fiffiga gossar i Malmö anade vart vinden blåste, så redan i början av 1980-talet grundade de Islamic Center. Det var då en liten möteslokal med islamisk litteratur i centrala Malmö. De säger att de drömt om en moské sedan 1960-talet. Gossarna var etniska albaner från Kosovo och Makedonien. Från deras möteslokal skulle pengar samlas in. De var mycket framgångsrika. Pengarna räckte till det grundläggande bygget av Malmös stora moské bakom Rosengård och till en och annan Mercedes till entreprenörerna själva.

Hans og Malmø 016

Bygget stod klart 1983 och var enligt uppgift Skandinaviens första. Men det blev en rumphuggen moské som saknade det mesta som ägarna ville ha. Byggfirman hade vägrat lägga på koppartaket efter utebliven betalning för andra jobb. Minareten kunde inte byggas. Så de tiggde mer pengar, både av Libyen och av Saudiarabien. Det hela slutade med att Libyen och Kaddafi genom The World Islamic Call Society (WICS) köpte hela anläggningen. En av initiativtagarna heter Bejzat Becirov (ännu idag vd för verksamheten) och han hade inga invändningar mot det nya ägarskapet och hävdade på fullt allvar att oberoendet var säkrat. Också idag, 2013, är det The World Islamic Call Society (ironiskt en gång av nyhetsbyrån Reuters kallade för ”Kaddafis missionärer”) som äger moské, skola, kontor… allt som det stora vita byggnadskomplexet rymmer. ”När moskén stod färdig fanns det endast några tusen muslimer i Malmö. I dagens läge har antalet stigit 45 000”, uppger man på sin hemsida. De är förmodligen betydligt fler.

De etniska motsättningarna i Sverige är inte bara en realitet, de har tilltagit år från år. Det är inte alls något märkligt. När svenska ungdomar rånas på stan av invandrarkillar som egentligen mest av allt vill visa sin makt när de tar mobiler, pengar och annat vid rånen, och det är det de kallar ”att knacka svennar”. Hur skulle det land se ut där detta hände, och motsättningarna inte ökade? Det vore ett fantasiland. Bortom realiteterna. Detta våld har på senare år tagit sig allt grövre uttryck. Unga kvinnor våldtas som vore de värdelösa ickemänniskor. Det finns i övergreppen ingenting som har med sexualitet att göra. De är rena makt- och förakthandlingar. Också rånens brutalitet växer. Vi ser det dagligen. Rånarna nöjer sig inte med att ta vad de vill ha, de förnedrar och misshandlar sina offer. Den senaste händelsen jag själv läste om pågick i nästan en halv timme, då fyra 15-åringar hade slagit ner en man i Malmö.

Parallellt med denna utveckling ser vi hur en smygande katastrof närmare sig de unga generationerna, de som föddes mellan 1980 och 1990. Efter avslutade studier får de varken ett jobb eller en egen bostad. Många unga män med skäggstubb, liksom unga kvinnor redo för ett eget familjeliv, bor kvar hemma hos föräldrarna. Hur ska de hitta en bostad med överkomlig hyra? Det gör de inte. Lediga bostäder tas in i Migrationsverkets kalkyler och bidrar till en ännu större segregation. Också i småstäder kan en hel stadsdel domineras av tämligen nyanlända människor från Somalia, Afghanistan, Irak eller Syrien. Det handlar om en nationell katastrof både vad angår bostäder och jobb. Utbildningsvägen ter sig vara den enda rimliga för människor som inte godtar utvecklingen, men den är ändå ingen garanti för anställning. Visstidsanställningarna, vikariaten och andra metoder för att slippa ge människor fast jobb ingår i de nya marknadsstrategier som uppvisas just i ett djupt splittrat och polariserat samhälle, där företagsägarna kan välja och vraka och de arbetslösa får ta vad som bjuds. Skillnaden mellan 1975 och 2013 är avgrundsdjup, som om vi talade om två olika sociala system och nationer.

Hela den offentliga sektorn går på knäna. Sjukhus stängs, vårdcentraler läggs ner, ålderdomshem sätts på svältkur medan bostadstillgången för flyktingar ökar. Personaltätheten på ”hem för ensamkommande” skulle få vilken dagisfröken eller sjuksköterska som helst att rodna av avund. Hur har vi råd med detta samtidigt som vi dagligen får höra att statskassan, landstingen och kommunernas kassor sinar och ”sparandet” är prioritet nummer ett? Varför gäller sparkraven varken invandring, flyktingmottagandet eller ”familje-sammanföringar”? Reinfeldt svar är att ”en trasig värld” behöver oss. Det är så cyniskt att man baxnar. Som om Sverige vore hela världens socialbyrå.

UNHCR uppger att flyktingströmmen in i Sverige fram till 2003 från Iran bestod av 40 407 personer och från Irak 49 461. Katastrofen hade då bara inletts. Irakkriget hade knappt börjat.

Migrationsverket säger vidare, att det slogs ett riktigt invandringsrekord 2006 då människor som fått avvisningsbeslut men gömt sig fick stanna. Det handlade om ”drygt 30 000 personer, som tidigare fått avvisningsbeslut, prövades enligt den tillfälliga lagen, varav drygt 8000 var sådana som hållit sig gömda i landet. Barnfamiljer beviljades i stor utsträckning uppehållstillstånd liksom personer från länder dit det inte var möjligt att genomföra avvisningar med tvång. Sammanlagt fick 56 procent av alla som prövades permanenta eller tidsbegränsade uppehållstillstånd. De många uppehållstillstånden enligt den tillfälliga lagen bidrog starkt till att invandringen till Sverige blev rekordstor under 2006. Ca 96 800 personer invandrade och det var den största invandringen någonsin i Sveriges historia.”

När Utlänningsnämnden lades ner 2006 och ersattes av tre migrationsdomstolar och en Migrationsöverdomstol förändrade det ingenting av läget. Människor visste genom flyktingsmugglare och maffiaorganisationer att Sverige var det bästa landet i världen. Här kunde man få allt. Och det fick man. Priset skulle bli oerhört högt för Sverige och svenskarna.

Från folkhem till förfall, VII

Det spirande missnöjet har börjat formuleras politiskt. Leder det framåt?

Sverige är nu ett land där man på bussar och tåg hör ett antal icke-europeiska språk varje dag: arabiska är förstås det vanligaste, men också somaliskan och de olika språk som talas i Afghanistan, från de dominerande dari och pashto till de mindre språken. I min egen stad händer det mycket ofta att jag och en eller två andra människor är de enda svenskarna på bussen hem. Somalierna reser dagligen mellan sina kurser och förorten. De präglar därför stadskärnan mer än andra, möjligen nu i konkurrens med syrierna.

Hur reagerar svenskarna på bilden av det nya Sverige? Svensken är som bekant inte en människa som alltför snabbt och alltför ofta luftar sitt missnöje. De knutna nävarna i byxfickorna, de kanske upprörda samtalen med familj och vänner eller de anonyma insändarna blir däremot svenskens metoder. Men de senaste åren har en dramatisk förändring ägt rum i vårt land. Nu visar svensken öppet sitt missnöje. Samma dag som jag skriver detta läser jag ett nyhetstelegram med bland annat detta innehåll:

”Över 16 procent, eller var sjätte person, bland LO:s medlemmar skulle rösta på SD. Det innebär att partiet nu är det största efter S inom LO, rapporterar SVT.”

Och:

”Sifos opinionschef Toivo Sjörén menar att förskjutningarna har att göra med den senaste tidens politiska diskussioner. – Totalt sett i befolkningen sympatiserar 25 procent med Sverigedemokraternas invandringspolitik och det finns också rätt starka sådana strömningar inom LO. Nu har invandringsfrågan varit i fokus och då stärks partiet inom LO precis som man stärks inom andra grupper.”

Jag vill påstå att detta markerar en dramatisk förändring bland svenskarna. Jag är visserligen inte säker på att dessa höga siffror kommer att slå igenom i valet 2014, men betraktat som en mätare på stämningen ute i landet är det en skarp varning till den politiska klassen, som hittills verkat helt oförstående inför människors oro, rädsla och upprördhet.

Runtom i Europa ger sig kristecknen tillkänna. De senaste två åren har grekerna, italienarna, spanjorerna och portugiserna fått känna av dramatiska försämringar av sin levnadsstandard. Människor har ställts utan arbete och bostad. De som har kvar sina jobb har fått acceptera femtioprocentiga lönesänkningar. Unga familjer har fått lämna sina hem för att flytta in hos respektive föräldrar. Demonstrationerna på gator och torg är frekventa, omfattande och våldsamma. Politikerna sitter avskärmade i sina respektive parlament och skriver på det ena slavkontraktet efter det andra med EU. Förnedringen är total. Samtidigt med detta kommer ständigt nya strömmar av människor från den arabiska världen, från Afrikas horn och delar av Asien. Nya partier, vissa med öppet nationalsocialistiska ideal, som Gyllene gryning i Grekland, växer sig starka på kort tid. När når denna djupa kris Sverige? Det handlar förvisso i hög grad om euron, men vi ska inte tro att vi går fria när rasen kommer. Att de kommer är väl säkert – kanske skulle man snarare säga att de är pågående.

I Sverige matas vi med ständigt nya eufemismer som ska rättfärdiga den förda politiken. Det parti som kallar sig ”Nya moderaterna” går i spetsen för katastrofen, påhejade av riksdagens övriga partier. Med ett undantag, förstås: Sverigedemokraterna.

Vad innebär det att stödja den oppositionen – är det uttryck för en övertygelse om att saker och ting kunde förändras till det bättre? Jag tror inte det. Framför allt handlar det om ett högljutt och starkt budskap till de verkliga makthavarna: det räcker nu, vi har fått nog av era multikulturella experiment. Vi vill inte se våra söner och döttrar misshandlas, våldtas eller skjutas åt sidan för att de nyanlända ska trivas. Vi är trötta på att se hur den offentliga sektorn bit för bit skrotas, medan privatägda kliniker och ålderdomshem ger stor utdelning till aktieägarna. Vi är trötta på att ni spelar bort våra pensioner. Vem ska ta hand om oss när vi behöver det, om ålderdomshemmet byggts om till flyktingmottagning?

Sådana budskap har till för bara några år sedan varit omöjliga i Sverige. Vi har levt bakom en mental järnridå, minst lika totalitär som den verkliga var det, just för att den vägrar släppa fram avvikande åsikter.

Jag vill avsluta den här artikelserien med några kloka ord skrivna av Gunnar Sandelin (redan 2009 på Newsmill):

”När det gäller frågor som rör invandring och asyl har det alltför länge i politiken och i det offentliga samtalet rått ett öststatsliknande klimat, där den som har en kritisk hållning utifrån fakta riskerar att stämplas som psykiskt störd, företrädelsevis lidande av någon fobi som resulterar i aversioner mot främmande människor, religioner eller kulturer (xenofobi, islamofobi). Att vilja ha ett samhälle som man känner igen sig i definieras som någonting närmast patologiskt. Redan i maj 1997 slog dåvarande invandrarministern Pierre Schori i riksdagens flyktingpolitiska debatt fast kursen på regeringsnivå när han förklarade:

’Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, till exempel att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken’.

Ministern likställde den demokratiska rätten att kritisera asyl- och invandringspolitik med rasism och främlingsfientlighet, och på den vägen har det varit.”

Jag tror att Sandelin träffar mitt i prick. Vi vet att tiotusentals svenskar redan slutat lyssna till de argument som Pierre Schori framförde. Om det finns ett hopp för framtiden så ligger det just där.

(Artikelserien er bragt på tre sprog i Dispatch International, sidste del blev publiceret i går.)

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Utlandssvensk

    Sveriges framtid kan sammanfattas i ett ord: Folkmord.

    Antingen kommer urspungsbefolkningen att gradvis elimineras, ungefär som de kristna i Libanon, eller så kommer de att radikaliseras och fördriva invandrarna. Elller så blir det lite av varje, med lokala etniska rensningar som sen resulterar i en uppdelning av landet.

    Just nu verkar det gå i expressfart mot alternativ 1, men historien indikerar att en process av detta slag när som helst kan vända 180 grader.

    Dessutom är det fullt möjligt att olika grupper av svenskar kommer att begå fruktansvärda handlingar mot varandra. Några tusen “Breivikare” som vill mörda hela media- och politikereliten kan stå mot statligt avlönade och militäriserade “antifascister” inom några år. Yngre svenskar kan mycket väl stå mot äldre, eftersom den senare gruppen helt uppenbarligen har skänkt bort framtiden för sina barn och barnbarn till de absolut värsta figurerna som man kan hitta på planeten. Slutligen kan olika grupper av invandrare stå mot varandra, framförallt kristna mot muslimer.

    Men folkmord lär det bli, möjligen flera. Om man vill undvika att delta eller bli offer bör man snarast lämna landet, framförallt om man har, eller tänker skaffa, barn.

  • @ Utlandssvensk:
    I sommeren 2008 skrev den svenske officer Anders Lugn artiklen Sveriges väg mot katastrof. Han skriver lige ud, at nu har Sverige lagt betingelserne for borgerkrig (e) tilrette efter hvad han kan se af sine erfaringer fra Balkan.

    Hvordan og hvornår det sker, kan ingen selvfølgelig sige, tilfældigheder vil spille ind. Man kan kun sige, at al for megen erfaring taler for, at det vil ske på et tidspunkt. 20 år, 100 år, ingen ved det, men højst sandsynligt har de unge der bliver født i disse år, fået en eksistenskamp i dåbsgave.

    Artiklen blev naturligvis tiet ihjel. Det var et mirakel, den overhovedet blev trykt.

    I mitten av 80-talet arbetade jag som kapten i den internationella FN-styrkan i Libanon. Därefter var jag många gånger i detta underbara land, sönderslitet av så många inbördes strider.Hur är det möjligt att ett så fantastiskt land med så många goda människor kan begå detta kollektiva självmord?
    Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:
    1. Svaga gemensamma nationella värderingar.
    2. Svag nationell krigsmakt.
    3. Svag nationell polismakt.
    4. Extremt god tillgång till vapen.
    5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer.
    6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv… fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.

    Hemma i Sverige inser jag sakta men obehaglig säkert att just dessa faktorer i stigande utsträckning gäller även oss.En och annan i bekantskapskretsen har satt mellanmjölken i vrångstrupen när jag hävdat dessa teser, men låt oss granska dem sakligt:
    Sveriges väg mot katastrof.

    Jeg frygter ligesom du og Anders Lugn, at det vil ende galt fordi erfaringen taler for det – og fordi vi allerede ser dybe konflikter, de endnu kun koster få døde men dog mange, mange ofre for vold, voldtægt og trusler. Endnu kan man kun sige: “Borgerkrigens muligheder er nu tilstede i Sverige, nu hænger vores efterkommeres skæbne i høj grad på tilfældigheder”.

    Jeg mener, at politik kan betragtes lidt som bilkørsel. Fantasi og bredspektret erfaring er vigtigt. Når man kører i en svensk skov, skal man have en hastighed der er afpasset efter den risiko, at der på to sekunder kan befinde sig en voksen elg på 800 kg lige foran vindspejlet. Kører man 100 eller bare 80, dør man med stor sikkerhed, når taget presses ned i hovedet på én. Det er ikke som at kollidere med et rådyr.

    Dette er ikke måden, svenske (europæiske) politikere har opført sig på. Tager man ikke højde for det værst tænkelige, gør man det nemmere for det at indtræffe, og Sverige er jo enestående ved sin nærmest patologiske fremtidsoptimisme.

    Sker denne katastrofe, er det en meget stor skam, at de hovedskyldige mest sandsynligt alle vil være døde. På dette punkt tror jeg ikke meget på den ‘rättvisa’ , man taler så meget om i Sverige.

    Svärje har tagit på sig ett ansvar, heter det – att begå självmord genom att dränka sig i egen godhet.

    skriver Da Capo nedenfor. “Sverige” – mere præcist en lille elite, der aldrig sikrede sig folkeligt mandat til det de gjorde, undertrykte åben debat om emnet og tilmed brugte groft udemokratiske metoder mod dem, der helt legitimt protesterede. Det burde være maksimalt skyldpådragende, hvis/når det går galt.

    PS – ang. fremtiden.

    Jeg er ikke fremtidsforsker’ og ikke god til fabler, men en engelsk ven har skrevet noget af det berdste i traditionen fremtidsfabler, men litterært talent og med grundig viden om Danmark

    The Danish Civil War – by “El Inglés”

    • Utlandssvensk

      @Steen,
      Jo, jag kommer ihåg vad Anders Lugn skrev och tyckte redan då att det verkade möjligt. Nu anser jag att det är sannolikt. Enda frågan är när och min gissning är att redan inom 5 år kommer vi att vara där men det kan visst dröja några år ytterligare.

      Om jag har rätt vad gäller tidpunkten har det den fördelen att de flesta av de ansvariga inte kommer att vara döda…..

  • Jesper J
  • Angela

    Snälla alla, säg aldrig, “Nya Sverige”, “nysvenskar” eller “ursprungsbefolkning” om er själva eller “etniska svenskar”. Det är första steget till kapitulation. Vägra deras ord och deras bild av oss. Vägra att de tar vår identitet och historia från oss. Låt dem inte skriva om historien eller våra självbilder/identitet. Det finns bara ETT Sverige. Det finns bara ETT svenskt folk. Och det är vi! Sverige befolkas av svenskar och inga andra. Alla andra ÄR och FÖRBLIR utlänningar. Vi som bott här, har våra rötter i Sverige sedan tusentals år. Är SVENSKARNA. Inga andra! Att ta en nationell identitet från någon annan går inte! Det går inte heller att skriva om historien. För det är bara på låtsas. Kan inte bli något annat. Sanning är sanning oavsett hur man försöker förvränga den i egna syften.

    Ingen vetenskapsman kan på allvar förneka att människors nationalitet har sitt ursprung i generna. Du är det du föds till hur länge du sedan bor i ett annat land så kan du inte byta gener. Människan är ingen social konstruktion. Det är ett påhitt. Människan kan aldrig bli det. Människan precis som allt annat levande är biologiska varelser. I forskningen utgick man från ras, kön, ålder och klass. JUST med dessa orden. Plötsligt hade bytts orden bytts ut mot etnicitet och gender. Jag kommer fortsättningsvis att skriva ras i stället för etnicitet. Av VREDE!

    Ingen svensk kan resa till något annat land i världen och påstå att de är kineser, afrikaner, iranier, egyptier eller något annat och begära rättigheter i det landet. Ingen annan än svenskarna (och med Sverige som modell för globalismen snart/redan även övriga européer i västvärlden) skulle tillåta något så absurt. Vi kan inte byta ut våra gener. Generna ärver vi från våra föräldrar. Låt aldrig någon inbilla er något annat. Gör vi det så är mänskligheten förlorad. Vi kommer att utplåna oss själva. Sedan blir det väl bakterierna, mikroorganismerna som i slutänden tar över.

    • Utlandssvensk

      Ja du, Angela….

      Tyvärr är verkligheten sådan att historien är fylld av urspungsbefolkningar som har utplånats och ersatts. I de flesta fall har dessa dock gjort aktivt motstånd efter förmåga. Det som är unikt med dagen Sverige är att man gör tvärt om.

      Motsvarande beteende skulle ha varit om t.ex Nordamerikas indianer aktivt uppmuntrade och finansierade koloniseringen av deras land. När det sen blev uppenbart att de nyanlända ville utflåna dem, då fokuserade man energin på att tysta de som påtalade detta. Samtidigt drev man propaganda kampanjer för att förklara hur värdelös den egna kuturen var.

      Ett folk som agerar enligt ovan har rimligen ytterst små utsikter att överleva. Men om man trots allt lyckas, har yngre generationer en väldigt legitim rätt att hata och förakta de äldre generationer som försökte att ge bort deras framtid.

      • Angela

        Ja, precis. Och man trodde att dagens svenskar, européer skulle lärt sig av historien. Men Göbbels och andra hjärntvättare visste redan då att det var skolan (barnen) och medierna som man skulle börja med för att lyckas med hjärntvätten av ett folk. Idag meddelades att de flesta nya politikerna är födda på 70-talet och senare. Den norrländske låtsas-professorn ansåg att bara “de fått bort de äldre så skulle deras vision om den “moderna människan/slaven” bli verklighet”. Ja så är det. De äldre har ympats genom livet och är inte så mottagliga för hjärntvätt. Det vet t ex företagare som hellre anställer yngre som är lättare att påverka. Därför brukar man sätta in stötarna först mot medierna och skolan i alla krig. När man har makten över informationen är det lätt att desinformera/hjärntvätta. Vi som varit så upplysta och civiliserade låter oss skrämmas av uråldriga krigsmetoder. Det låter slitet och har sagts många gånger men Goebbels skulle blivit grön av avund. Hans efterföljare har kommit längre.

        Varje gång vi utplånar ett folk blir mänskligheten fattigare och går stadigt mot sin egen undergång. Så dessa globalister som påstår sig stå för mångfald står i stället för enfald. Krig blir fred och fred blir krig. Allt kan säljas på en marknad med mördande reklam. Och mänskligheten är så rädd för att falla utanför flocken, att inte vara “modern” eller har det nyaste som är status att hon beredvilligt låter sig utplånas – traskar sin golgata mot sin egen utplåning.

        • Utlandssvensk

          @Angela,

          Jo, det ligger väl en del i vad du skriver.

          Fast jag delar inte riktigt din pessimism vad gäller västvärlden som helhet. Efter att ha bott i 5 länder i västeuropa de senaste 20 åren är jag faktiskt ganska optimistisk vad gäller de flesta länder i regionen. Det finns ett enormt tryck på att minska immigrationen från tredje världen och i de flesta länder har kraftfulla åtgärder redan implementerats. På senare år har fokus skiftats mot de faktum att delar av de immigranter som redan är här, framförallt muslimer men till viss del även romer och andra, är mer eller mindre omöjliga att integrera. Som ett direkt resultat av detta har man redan börjat kriminalisera delar av traditionell muslimsk kultur och enligt min uppfattning är det bara en tidsfråga innan man i princip förbjuder islam, möjligen kombinerat med mer eller mindre frivilliga repatrierings program. Holland, Schweiz, Italien och Frankrike är alla på sitt sätt föregångsland i denna process och de flesta andra EU länder rör sig i samma riktning.

          Problemet är att Sverige går i motsatt riktning. Detta innebär:
          1. Eftersom det blir svårare att komma in i övriga västländer, söker sig en större andel till Sverige, framförallt de som saknar kvalifikationer eller av något skäl vill byta identitet.
          2. När övriga länder gör det svårare att leva där som renlärlig muslim, framstår Sverige som mer attraktivt för dem som önskar denna livstil.

          Således får vi in snyltare, skurkar och radikala muslimer som ingen annan vill ha. Detta har redan pågått under en längre tid men takten ökar eftersom vi öppnar upp samtidigt som nästa alla andra stänger igen sina gränser. Ett lyckligt slut på denna svenska röra är, enligt mig, ytterst osannolikt.

  • Angela

    Ett varmt tack till dig , Thomas Nydahl , för dina utmärkta sammanfattningar av tillståndet i vårt fädernesland.

    Med vänlig hälsning Angela

  • Angela

    Utlandssvensk, jag är inte pessimist utan realist försöker beskriva den verklighet vi har och vad som kan väntas om vi inte ingriper. Därför skriver jag för att upplysa folk. Utan vetskap om att det finns problem kommer ingen att lösa dem. Gång på gång förmedlar jag budskapet att “historien är inte slut. Historien är vad vi gör den till”. För just det, att ge hopp. Att inte drunkna i hopplöshet och depression. Likgiltighet att inget lönar sig, att inget hjälper – defaitism. Ge kunskap för att kunna agera har blivit mitt motto. För att få upp nävarna ur byxfickorna på folk. Någon har sagt om inte du står upp så kommer någon annan att stå på dig. Med det menas att vi alla levande varelser på jorden har en röst. Men bara EN röst var. Det är barockt när en liten klick av ungefärligt 5-7 000 megamiljardärer av världens 9 miljarder människor, tar sig för att bestämma världsordningen. De har absolut ingen rätt till det. Så det ligger inte “något i vad JAG skriver”. Jag skriver endast det som forskning/vetenskap redan kommit fram till, det som redan är utforskat. Som de vet. Så det är inte något som JAG skriver eller påstår från tomma intet. Det är redan framforskat. Det går att plocka fram kunskapen Det går att studera vetenskap vid universiteten. Eller tillgodogöra sig det som framforskats av vetenskapen genom att läsa vetenskaplig litteratur. Tänk redan i början av 60-talet diskuterades detta, det som händer idag, vid kunskapsinstitutionerna. På mycket lägre nivå än ett universitet. 12-13 åringar. Av naturliga skäl eftersom forskningen inom just dessa discipliner tagit fart efter kriget. Det var hyper-aktuellt. Folk diskuterade detta också långt före krigen och visste vilka det var som hade makten. De hade varit med om börskrascher, kolonalisering, krig och elände. De visste mycket mer än vad de yngre generationerna idag kan föreställa sig. Fastän folk inte hade tillgång till dagens tekniska kommunikation visste de mycket mera än gemene man gör idag. Och de åhörde med förvåning på 50-talet att framtidens människor skulle bli mindre intelligenta. Bli fördummade. Det var svårt att begripa.

    Får det fortsätta utan att vi stoppar det så kommer utrotningen av eurpéerna att bli det största och värsta folkmord någonsin. Vilka står sedan på tur? Judarna, araberna, afrikanerna, sydamerikanerna? Världsordningen har tagit oväntade riktningar förut under historiens gång. Så varför inte Kinas upplösning och sönderfall? Det kan komma raskt. Då kan de kommunistiska ledarna med sin enorma rikedomar på miljarders miljarder stå dår långa i ansiktet.

    Din kommentar var utmärkt! Jag tackar för den. Vi behöver många sådana kommentarer för att ge flera vyer och infallsvinklar. Få nya tankar. Få nya lösningar på hur vi skall ta oss ur eländet. Jag såg att någon som skriver här var långt upp i åren. I 80-årsåldern. Jag tackar speciellt dig. Det är fantastiskt att du orkar och underbart att du vill delge oss av din kunskap.

    Därför tackar jag alla som tar sig tid att hjälpa till att bredda och fördjupa debatten. Delge kunskap, information både dokumenterad och hörsägen. Även signaturen Christina Wegels kommentarer. Kunskap bildas när den bryts mot olika uppfattningar. Det ger oss en möjlighet att tänka efter, låta tankarna ta en ny runda, ifrågasätta sin egen kunskap, vässa sina argument och ta sig ett steg högre i bildningen.

    “Ett lyckligt slut på denna svenska röra är, enligt mig, ytterst osannolikt.” När man ser all propaganda från SVT och medierna kan man drabbas av en berättigad hopplöshet eller pessimism. I veckan redogjorde SVT för de två lögnaktiga blocken som de hela tiden vill inbilla folk är de enda alternativen. För det första så är inte det rödgröna eller blå s k blocken några block som står mot varandra. De har samma politik, samma innehåll och samma mål. Därför kvittar det vilket av dem folk röstar på. De får samma sak. De två blocken står inte i opposition till varandra. De är ett block! Ett parti. Ett EU-parti. Oppositionen är den nya folkrörelsen, SD. Det är den enda oppositionen i RD. Det enda parti som opponerar mot imperialismen/globalismen och står för nation, folkmakt, demokrati, mänskliga rättigheter, frihet och individualism. En rättsstat.

    Det som ger modfälldhet är när lögnerna flödar och för att bekräfta den lögnaktiga bilden av de två motsatta blocken som basuneras ut som första nyhet gör ett reportage i Stockholm någonstans på en utvald arbetsplats där de anställda intervjuas. Ganska självklart att svaren skulle tillfredsställa bilden man ville ge. Den som arbetar har naturligtvis ett arbete och lön och vill behålla det. Så länge man får det kan man stoppa nappen i munnen och fortsätta sutta. Pengarna rullar ju in. Allt verkar frid och fröjd så länge man bara ser sandlådan där man jobbar och inte lyfter blicken och ser utanför ramen och pengarna rasslar i plånboken inte tänker man då på att det skulle säga slurp en dag. Arbetaren som sitter i sin lilla sandlåda och är fullt sysselsatt med att gräva och därför inte ser vad som händer utanför sandlådan. Vad som kan hända när han grävt färdigt i sin sandlåda ser han därför inte. Bara pengarna ramlar ner i hans plånbok, säger han, så kommer han att fortsätta att rösta på det parti som fyller plånboken och låter honom gräva i sandlådan. Om han lyft blicken skulle han sett den sinande statskassan. Med ett hål på 75 miljarder efter 2015. Därför kommer det att börja väsa även i hans plånbok precis som det gör i vattenledningsrören när vattnet i brunnen sinar. Men blind och döv för allt sitter han bara där och gräver och gräver. Då, Utlandssvensk, förstår jag att du blir pessimistisk! I de stunderna grips också jag av en tillfällig håglöshet. Hur fasen skall man kunna väcka de här landsmännen som sover i sin egen lilla värld och knappast läser några kommentarer i samhällsdebatterna?

    Då är det till syvende och sist vi som måste väcka dem i vardagen. Be dem höja blicken. Titta efter hur stor sandlådan är och hur länge man kan hålla på att gräva i den innan den är färdiggrävd. Titta upp mot statskassan och se hur mycket som finns kvar. Och vem som skall fylla den.

    • Utlandssvensk

      Du verkar ha mycket energi, Angela!

      Jag får en känsla av att du “vaknade” ganska nyligen och nu känner dig starkt driven att göra vad du kan när du nu ser verkligheten. Jag välkommnar självklart alla som vill bidra till att informera den sovande svenska allmänheten. Men du måste förstå att när man, som jag, öppnade ögonen för mer än 20 år sedan och sen mycket aktivt arbetade för att “hjälpa till att bredda och fördjupa debatten” ända sen det blev möjligt att skriva kommentarer, då har man ett väldigt annorlunda perspektiv på vad som är möjligt eller troligt.

      Jag tycker, som sagt, att det är utmärkt att man gör sitt bästa för att kämpa emot vad som sker. Men jag anser också att det sannolikt är försent för att rädda Sverige och att de som kan bör försöka rädda sig och sina barn. Om detta sen innebär att en del ser mig som defaitist eller värre, det struntar jag faktiskt i.