2
apr
Seneste opdatering: 3/4-13 kl. 1330
5 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Henrik Arnstad: Älskade fascism (Norstedt)

Av Thomas Nydahl

När jag läser Henrik Arnstads bok om fascismen sätter jag både frågetecken och utropstecken i kanterna. När han berättar om utdikningen av italienska malariaträsk kallar han det typiskt fascism. Det indikerar att han inte förstått varför det var en stor, mänsklig vinst när det moderna samhället lyckades utrota många av dessa europeiska helveten. Arnstads tes är att det är typisk fascism därför att denna ideologi alltid först vill förstöra innan den bygger upp. Då får man väl hälsa och tacka för förstörelsen av träskmarkerna.Så här skriver han:

“Att bekämpa träsken som uttryck för degenerering, förfall och sjukdom var ingen tom symbolhandling för fascismen. Det var ideologins hjärta. Nedkämpning och pånyttfödelse som en enda enhet.”

Men om det nu helt enkelt var en handling ägnad att sätta stopp för just livsfarliga sjukdomar? Fascism? Jag har sett samma politik praktiskt tillämpad i Albanien och Israel. Skulle det i det albanska fallet vara ett uttryck för stalinism och i det israeliska för sionism?

Och om Guantanamo skriver han att det är “ett koncentrationsläger”. Nog blir man fundersam. Det hjälper inte att Guantanamo är en motbjudande företeelse – det yttersta tecknet på rättslöshet inför kriget mot terrorismen – men något koncentrationsläger är det inte. Det finns rätt många saker i hans bok som glider ner i något som pendlar mellan vagheter och dumheter. De få recensioner jag läst pekar på liknande saker.

En liten men viktig sak noterade jag redan på omslagsfliken. Arnstad har presenterat sig som historiker men kritiserats för det. Nu blir presentationen en annan, vilket tyder på att förlaget tagit till sig kritiken. Där står det nämligen att han “är historievetenskaplig skribent”. Det borde väl räcka?

Bokens sista ord har jag stött på tidigare, men visste inte att det var André Malraux som yttrat dem. Jag finner själva tankegången motbjudande och vägrar tro på den. Så här lyder orden:

“En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist – eller också kommer han att bli det snart.”

Själv aktiv pessimist – eller som vi brukar säga här, kämpande pessimist – värjer jag mig mot påståendet. Helt enkelt därför att det är oriktigt. Men på något besynnerligt vis passar det in i Arnstads världsbild och historiesyn.

Här skriver Olle Svenning i DN, och här finns Svenskans recension.

“Bokens sista ord har jag stött på tidigare, men visste inte att det var André Malraux som yttrat dem. Jag finner själva tankegången motbjudande och vägrar tro på den. Så här lyder orden: “En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist – eller också kommer han att bli det snart.” Själv aktiv pessimist – eller som vi brukar säga här, kämpande pessimist – värjer jag mig mot påståendet. Helt enkelt därför att det är oriktigt. Men på något besynnerligt vis passar det in i Arnstads världsbild och historiesyn.”

En av mina läsare, som råkar vara översättare från just franska har sänt mig en korrigering som ytterligare underminerar Arnstads trovärdighet. Jag kan inte se annat än att han antingen slarvar eller medvetet förvränger Malraux.

Så här skriver min läsare:

“‘En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist – eller också kommer han att bli det snart.’ Detta citat är helt felaktigt, Malraux har aldrig yttrat något sådant. Följande står i hans roman L’Espoir från 1937 (på svenska Förtvivla ej!): ‘Tout homme sera fasciste, sauf s’il a une fidélité derrière lui.’ Det är något helt annat!!!”

Vidare:

“Malraux säger att en till sin läggning aktiv man (en som inte nöjer sig med att tänka utan vill ingripa och forma sin tid) och som samtidigt är pessimist när det gäller mänsklighetens framtid, blir fascist, med mindre han har en stark bindning, en trohet, en förankring bakåt. Det är det han säger, och det är i sanning något helt annat än det som HELT FELAKTIGT (eller förfalskat) citeras på svenska.”

Jag utgår ifrån att fler av mina läsare har tankar och synpunkter, eller tidigare sett den citerade meningen. Alla bidrag är välkomna. Det här fick mig nämligen att tänka ännu en runda kring boken jag läst med ytterst motstridiga känslor. Det finns ett slags luckor i den, en fluffighet som ibland ter sig mer spekulativ än saklig. Men den är svår att sätta fingret på.

0 0 votes
Article Rating


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest

5 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Per Hnasson Lindh
Per Hnasson Lindh
10 years ago

Jag känner igen mej.
Var ung och dum men ville ändå tro på något högre och gott. Gkorde revolt mot min medelkasstillvaro som var ganska bra.
Men började inse att det var naivit och orealistiskt.

Tänkte om och blivit nationalist.
Pessimist och aktivist och ja kalla det fascism om ni vill.

Thomas Nydahl
10 years ago

Ja, det var bra att du gjorde det! Men jag skulle nog inte betrakta det som hälsosamt att läsa Arnstad. Inte heller DNKultur (som dessutom numera tar betalt för det mesta i den delen av tidningen). Kanske är det mer upplyftande att gå till de stora tänkarna och författarna? Jag läser med jämna mellanrum Montaigne (för det riktigt gamla, som ofta visar sig äga stor giltighet i vår tid) och Camus (när jag vill få kontakt med en europeisk intellektuell som vägrade gå i flock).

Thomas Nydahl
10 years ago

Tack för tipset, verkar vara en mycket intressant bok som belyser frågan ur ett amerikanskt perspektiv. Uppriktigt sagt trodde jag att jag hade läst fel i Arnstads bok, men nejdå, han menar precis det – och mer dåraktigt kunde det väl inte bli. Men så vet du också att han är en ständigt hyllad person i den svenska offentligheten. Ska därför bli intressant att se om några andra recensenter tar upp bokens uppenbara stolligheter.

Utlandssvensk
Utlandssvensk
10 years ago
Reply to  Thomas Nydahl

Varsågod!

Du känner ju mig, alltid glad och villig att komma med konstruktiv feedback. 🙂

För övrigt blir jag nästan frestad att läsa Arnstads bok, men risken är väl att jag bryter ihop i något mellanting mellan skrattanfall och raseri. Ungefär som när jag ibland, mot bättre vetande, läser DN kultur….

Utlandssvensk
Utlandssvensk
10 years ago

” När han berättar om utdikningen av italienska malariaträsk kallar han det typiskt fascism.” Om inte annat verkar Arnstad leverera god underhållning där han springer runt och ser tecken på fascism bakom varje buske. Det finns en utmärkt bok som behandlar människornas kamp mot myggor genom historien, “Mosquito: A Natural History of Our Most Persistent and Deadly Foe”. I denna förklarar författaren, som för övrigt är professor på Harvard, att president Roosevelts berömda “new deal” till stor del handlade just om…….gissa tre gånger…….att utdika malariaträsk. De jättelika dammar som byggdes för att producera vattenkraft var även mycket omsorgsfullt utformade för… Read more »

5
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x