1
jun
Seneste opdatering: 1/6-13 kl. 1827
11 kommentarer - Tryk for at kommentere!

– Jeg har sikkert løjet lige så meget som alle andre. Men jeg har haft den lille fordel i mit temperament, at jeg hellere ville lave skandale end lyve. Og jeg har aldrig været rigtig vild efter at høre til en gruppe, snakke nogen efter munden for at blive anerkendt. Det er mit temperament og ikke min karakter, som har beskyttet mig mod at blive så forløjet, som jeg finder min samtids intellektuelle. En gruppe jeg naturligt hører til, men som jeg foragter lige så dybt som min samtids journalister. Eller næsten lige så dybt. Jeg tror, pressen er det mest forløjede, der findes. Selv en billig luder stoler jeg mere på end på 99 ud af 100 journalister.

Omkring sidespring har jeg forsøgt at lyve. Det kan jeg godt huske. Men på en eller anden måde har det altid givet bagslag. Det bedste, man kan gøre omkring sidespring, er at sørge for, at man ikke bliver bedt om en forklaring. Så undgår man at lyve. Sentura interview med Mogen Rukov.

Jeg faldt tilfældigvis over dette pragtinterview efter at have hørte denne radioudsendelse med Rukov. Vi lyver jo allesammen, politikere og jornalister sikkert mest af alle. Løgn i politik er en del af jobbeskrivelsen. Borgmester Allerslev lyver for eksempel rutinemæssigt om hvem der mishandler homoseksuelle, og hun bliver i følge Rukov et mindre menneske hver gang, selv om hun måske betragter det som en nødløgn, der går til et godt formål. Hvis løgn er skadeligt for et menneske, må det også være det for et land, se på svenske politikere, de ved ikke længere hvem de selv er. Denne svensker løj og denne svensker løj så stærkt som en hest kan rende og hele Riksdagen er druknet i én megaløgn. Jeg lyver selv om småting for at få det hele til at glide, undskylder jeg mig. I går løj Safia Aoude tykt, da hun om en gammel sag sagde i Berlingske:

Blogindlægget handlede om, at det er farligt at benægte holocaust. Jeg klagede til Pressenævnet, fik medhold og der blev bragt et dementi i Avisen.dk,« siger Safia Aoude og tilføjer: »Når man er muslim og kæmper for islamiske sager, og islamkritikere ikke kan finde på andet, forsøger de med karaktermord.«

Se pressenævnets kendelse nederst. Det er løgn, Aoude! Jeg vil tro at Rukovs notoriske afsmag for islam blandt andet skyldes, at den har løgnen indbygget i sig, hvor sandheden er et ubetinget ideal i kristentendommen. Hvor mange muslimske forbrydere tilstår af sig selv ved danske domstole? Måske ved Aoude slet ikke hun lyver, hun har som Rukov siger, måske mistet så meget virkelighed at hun ikke aner det. – Interviewet er fra en berømt dato: 11 september 2001, men sådan er det med Rukov: Det originale og sande bliver ikke forældet.

Muslims in prison up 200%

THREE times as many Muslims are in prison than 15 years ago — sparking fears that jails could become a hotbed of radicalisation. The number rocketed from 3,700 in 1997 to 11,250 last summer. The rate of increase is EIGHT times faster than that of the overall prison population. It means 13 per cent of lags in our jails are now Muslim, compared to just six per cent in 1997.

Tory MP Nick de Bois said: “We must be focused on the risks.” Shoe bomber Richard Reid, 39 — who tried to set off explosives on a transatlantic flight — converted to Islam and was radicalised while in jail. Sun.UK.

Når oprindelige englændere kommer i mindretal

Artiklen om Office for National Statistics (ONS), May 16 behandler to grupper: Kristne i England, der kan komme i mindretal om kun tyve år (islam fordobles for hvert tiende år med den nuværende udvikling) og oprindelige, etniske englændere, der vil komme i mindretal omkring 2070, stadig forudsat den nuværende udvikling. Hvis man synes det lyder som en lovlig rabiat udlændingepolitik, skal man huske at svenskerne er på en kurs, der endnu hurtigere (og her) vil gøre dem til mindretal i eget land. Dermed opnås den åbenbart meget attråværdige idealtilstand – der vil ikke længere være nogen majoritet, men kun minoriteter og jeg går ud fra at tanken er, at minoriteter ikke kan være skyldige i ondskab.

Det svenske folk, der i dag kun er sprogligt dekonstrueret, vil være det i virkeligheden også. Det er måske den overordnede idé – at afskaffe ondskaben. Blairs idé var mindre ambitiøs, han ville bare afskaffe toryerne, en lille omskæring der er ved at fjerne hele organet. Hvad danske vil, udover ikke at støde De Forenede Diktaturer, er ikke sådan at finde ud af. Man kan måske sammenfatte det sådan: Svenskerne skal afskaffes for at gøre verden god, englændernes afskaffelse er en beklagelig collateral damage, og danskernes er noget der skete mens politikerne fumlede med at beslutte sig for noget, der ikke fornærmer nogen.

Islam is on track to become the dominant religion in Britain within the next generation, according to new census data published by the British government.

The numbers show that although Christianity is still the main religion in Britain — over 50% of the population describe themselves as such — nearly half of all Christians in Britain are over the age of 50, and, for the first time ever, fewer than half under the age of 25 describe themselves as Christian.

By contrast, the number of people under 25 who describe themselves as Muslim has doubled over the past ten years: one in ten under the age of 25 are Muslim, up from one in 20 in 2001. If current trends continue — a Muslim population boom, combined with an aging Christian demographic and the increasing secularization of British natives — Islam is set to overtake Christianity in Britain within the next 20 years, according to demographers.

In a recently published study, Coleman predicted that up to 40% of the population of Britain will be foreign or from a minority ethnic group within 50 years if current trends continue. By that time the white British population will be on the verge of becoming a minority. According to Coleman, the combined population of ethnic minorities will exceed white Britons in about 2070; the non-white population could increase to 24 million and other whites to seven million by 2050.

The moment that the white British become a minority will symbolize a huge transfer of power. Coleman says it will underline a changed national identity — cultural, political, economic and religious. “An older white population would need to co-exist with a younger ethnic population, arguably required for its support,” he said.

Coleman has warned of the consequences of the ethnic transformation taking place in Britain and other parts of Europe. “History is not sanguine about the capacity of ethnic groups or religions to overcome their differences. The ethnic transformation implicit in current trends would be a major, unlooked-for, and irreversible change in British society, unprecedented for at least a millennium,” Coleman said.

Soeren Kern: Britain’s Islamic Future

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Steinadler

    Unprecented for at least a millenium, indeed. Det kommer ganske sikkert også til å bringe et forfall i hele “Vesten” tilsvarende det som fant sted ved Romerrikets fall. Går man inn hos Wikipedia her så finner man at de hovedforklaringer som gjelder for Romerrikets undergang samsvarer godt med hva som er iferd med å skje “Vesten” i våre dager. Den grenseløsheten som har preget “Vesten” de siste tyve årene – et åpenbart tegn på “overreach” og hybris – har vært det grunnleggende problemet.

    The tradition positing general malaise goes back to Edward Gibbon who argued that the edifice of the Roman Empire had been built on unsound foundations to begin with. According to Gibbon, the fall was – in the final analysis – inevitable. On the other hand, Gibbon had assigned a major portion of the responsibility for the decay to the influence of Christianity, and is often, though perhaps unjustly, seen as the founding father of the school of monocausal explanation. On the other hand, the school of catastrophic collapse holds that the fall of the Empire had not been a pre-determined event and need not be taken for granted. Rather, it was due to the combined effect of a number of adverse processes, many of them set in motion by the Migration of the Peoples, that together applied too much stress to the Empire’s basically sound structure.

    Poenget her er at ideologi og massemigrasjon sammenfaller på en måte som tilsvarer “imperiets grenseløshet” – ganske på samme måte som man kan observere i våre dager. Også romerne provoserte gjennom sine “intervensjoner” selv frem kaos og uro som bare forsterket migrasjonsbølgen. En grenseløshet gjør seg gjeldende på nær sagt ethvert område på en måte som kan indikere at den gjennomsyrer selve identiteten hos befolkningene innenfor “imperiet”. Man kan kalle det “liberalitet” hvor meget man bare vil. Det dreier seg om forfallstegn. I denne sammenheng kan det også være interessant å merke seg at det både dengang og idag vokser frem religioner som er grenseløse i sin vilje til ekspansjon og som samtidig insisterer på underkastelse. Islam skiller seg selvsagt fra kristendommen på vesentlige punkter. Men samtidig er det lett å tenke seg at islam kan få en noe tilsvarende funksjon som det kristendommen i praksis fikk da man var på vei inn i den “mørke middelalder”.

    • Bergfast

      Man kan undra varifrån seden att vilja – knyta förbund – med en – Gud – genom att knipsa av förhuden på små gossebarns penis, kommer ifrån. Den kan tyckas brutal och märklig. Olika förklaringar om möjligheter till renlighet, samt förhindrande av infektioner av olika slag, och liknande förklaringsmodeller finns.

      Samtidigt kanske man inte skall glömma bort att det ju ändå handlar om en rit. Alltså en ritual som i sig skall symbolisera ett förbund av – trohet – till en – Gudom – , som därmed skall ge förhoppningar om ett gott – öga – , från denne – Gudom – , som då i sin tur anses skall medföra välgång, lycka och framgång osv.

      Att det är just en del av fortplantningsorganet som skall – offras – till – Guden – är kanske ändå intressant i sammanhanget.

      Att – Gudar – , och – Guden – , alltid har ansetts behöva ges – offer – , av olika slag, t ex syndoffer, tackoffer och också s.k. brännoffer, är någonting som förmodligen funnits i alla religioner, i olika former och riter.

      Inom Maya kulturen anses det ha varit vanligt med människooffer, för att då – blidka – , eller kanske för att – tacka – , eller kanske för att just kunna åstadkomma – goda relationer – , till Gudarna, som då i sin tur skulle välsigna, ( – se väl-), på folket, församlingen och samhället som helhet. Dessa offer skulle då bibringa just välgång, lycka och framgång för hela folkgruppen och hela samhället som sådant. Eftersom det ju ansågs vara – Guden – som var den som hade – makten – över både väder och vind, och också då över att sådd gav riklig skörd, och över att husdjuren födde ungar, samt också att familjerna kunde välsignas med barn. Alltsammans ansågs, (och anses), då ytterst ligga i – Gudens välvilliga händer – , som ansågs vara den som kunde se till att så kunde ske. Det var ju inte människorna själva som kunde styra över väder och vind, och heller inte över att skördar blev rika, och heller inte över att fortplantningen både hos djuren, och också hos människorna själva, gick väl. Att hela – helheten – , och hela – alltet -, därmed låg i – Guds händer – sågs nog som naturligt. Att också – Guden – då krävde både tackoffer och syndoffer, (för – brott som begåtts mot – Gudens lagar och förordningar – ), samt också då – brännoffer – av olika slag, (som skulle sända upp – rökelser av välbehag – till – Guden – , som då i sin tur skulle – välsigna folket och hela samhället. Guden skulle därmed se till folkets välgång och också se till att dess – helighet – ,(dvs. friskhet, kryhet och sundhet osv.), och att därmed dess – helhet – inte splittrades sönder varken i inre stridigheter, eller i inre sönderfall, eller i sjukdomar och andra olyckor och trasigheter, som därmed skulle medföra tillbakagång, istället för lycka och framgång osv. ..). Allt detta ansågs nog som ganska naturligt i de flesta gamla religionskulturer.

      Det som väl oftast offrades som just tackoffer och syndoffer till – Gudarna – , eller – Guden -, var väl husdjur och boskapsdjur av olika slag. Det som också firades vid högtider och festligheter och demonstrativa – offranden – , som då skulle medföra – renanden – och – helanden -, var också brännoffer av olika slag.

      Att det också inom flera olika gamla religionskulturer förekom människooffer, för att det också ansågs kunna – blidka Guden – , samt medföra – rening – genom det gemensamt upplevda lidandet i ritualen hos befolkningen, som då i sin tur skulle medföra – helanden – som i sin tur skulle medföra framgång, det råder det nog ingen tvekan om.

      Förmodligen fanns det då i dessa rituella riter inslag av att man genom just den gemensamt upplevda – smärtan, och genom blodet och genom dödandet i sig -, (som befolkningen då gemensamt kunde uppleva genom dessa – brännoffersritualer – , genom att det lidandet och den smärtan som då just den enskilda människan, som offrade sig själv, eller som blev – offrad – , måste uppleva när denne i det rituella offrandet blev kastad i eld, eller som självmant erbjöd sig att låta sig – offras – som just ett – brännoffer -), som då i sin tur ansågs kunna innebära en – rening – och ett – helande – av hela folket och hela samhället som sådant.

      Dessa ritualer och olika slag, sorter och arter och grader av offerriter fanns nog inom många äldre religionskulturella traditioner.

      I t ex GT, i 2:a Krönikeboken, 29:20-35 beskrivs olika former av rituella offer, av tackoffer och syndoffer och också av just brännoffer. Det som är lite märkligt i sammanhanget är beskrivningar kring den enorma uppmärksamhet som riktas till just det mycket märkvärdiga – brännoffret – , i vers 27, som kan föra tankarna till att det kanske i själva verket är en människa som är involverad i själva just den – brännoffersritualen – , (fastän att det inte uttalas i texten.)

      Att det idag finns kvar en ritual, där endast förhuden på just – fortplantningsorganet hos små gossar skärs av , som då kanske skall symbolisera just något slags – offer -, som därmed skall anses visa på ett erkännande att det är –Gud -, som kan – välsigna -, med framgång och rikliga – avkommor – , och ingen annan, kanske i sig egentligen inte är så märkligt.

      Även kristendom talar om att det – lidande – , som Jesus utstod genom – sitt offrande av Sig Själv- , är ett lidande som anses – bära hela världens synder – på sina axlar, och som just genom att det lidandet är så – stort – , så överträffar det allas (existentiella) lidande, och just därigenom kan detta fullkomliga offer – bringa försoning – inför – Gud- …Ungefär. Just genom sitt – Självoffrande -, och genom lidandet i sitt eget – kött och blod – , som detta offer medför, som då – delas av hela församlingen genom en – delaktighetsgörande ritual- , (nattvarden), så anses då församlingen därmed kunna – renas –, och anses också då därigenom kunna – helas – (dvs. – helgas -..). ..Ungefär….

      Det är det – religionskulturella och teologiska språket -, som finns inom många olika religionskulturer i olika former och varianter, och som vill beskriva det komplicerade i mänskligt liv, både samhälleligt existentiellt liv och individuellt och familjärt existentiellt liv och levande .

      Att människor ansågs bli – renade – , och också därmed ansågs bli – helade – , (från trasigheter av olika slag), som i sin tur då ansågs kunna medföra också helande för hela folk, det kanske egentligen inte är så konstigt – fenomen – , när man analyserar de existentiella aspekterna av det hela. Inom kristendom anses det då vara – Ordet – som i Sig Självt kan – omskära hjärtan – och sinnen, och som därmed i sin tur kan verka – helande och renande – för hela samhällen, med början just i individers hjärtan och sinnen, och med en fortsättning i hela och renade familjer, och vidare till helade och renade samhällen… Ungefär…

      Dock finns det ju olika uppfattningar och syn på kristendom, liksom det också finns olika religionskulturer med olika förklaringsmodeller och berättelser om människan existentiella och psykologiska sidor.

      Som tur är bedriver människor inte idag sådana ritualer där människooffer ingår på just ett sådant demonstrativt och – festbetonat – sätt, (som kanske beskrivs i 2:a Krönikeboken).

      Ändå finns den psykologiska verkligheten i alla mänskliga samhällen, där tendenser att vilja – lägga skuld på – andra – , för att därmed kunna – befria sig själva – från skuld och ansvar, och därmed själva kunna anses som –hela och rena – , och därmed – oklanderliga – , och – oskyldiga – , och därmed i sin tur som – goda och godkända – , osv., osv., Detta finns som ett psykologiskt och existentiellt fenomen i de flesta mänskliga relationer i både familjer, grupper och i hela samhällen.

      Att man byggde stora tempel och offerplatser för sådana rituella offer, som skulle tjäna som – reningar – hos befolkningarna, och därmed som – helande – funktioner, där då hela samhällen skyddade sig själva mot just – inre sönderfall – och splittringar – av olika slag, som lätt kunde medföra anklagelser mot varandra och i slutänden inbördeskrig, är kanske ändå inte helt omöjligt att kunna ana sig till eller förstå. Att dessa seder och bruk har uppkommit i tider då människor var både mycket beroende av och också mycket påverkade av vädrets – makter – , av goda skördar, av att husdjuren var friska, samt av familjers friskhet, helhet och renhet, som ansågs vara förutsättningar för att kunna skapa sammanhållande friska, sunda, sansade och krya familjer och också samhällen, som kunde vara välfungerande både på en psykisk, mental och fysisk nivå, är egentligen intressant att beakta. Det är också intressanta beskrivningar och förklaringar om och kring vem människan som varelse egentligen är.

      Kanske har människan som just psykologisk och existentiell – varelse – egentligen inte förändrats sådär fruktansvärt jättemycket på flera tusen år……

      Vem vet.

      • Bergfast

        Det är också intressant att reflektera över likheter och skillnader mellan de tre existentiella berättelserna som kallas judendom, kristendom och islam därför att de ju verkar vara sammanlänkade och påverkade av varandra.

        Det som hände i Judéen, under Jesu tid, och under ockupationsmakten – Det Romerska Imperiets – förtryckande och kanske också både kvävande och krävande överhöghet, det var väl att det fanns en längtan hos var och varannan – jude´- , att det skulle infinna sig en – befriare – , en – förlossare – , en – Messias – , som skulle kunna just befria den judiska nationen från denna – förtryckarmakt – , som kanske det romerska imperiet upplevdes vara ändå….

        Det Jesus representerade för sina (ungdoms- anhängare?), eller sina – lärjungar – , var kanske ändå just en ledare som tilltroddes om att kunna åstadkomma förändringar, och just – befrielser – , av olika slag? På något vis verkar den – revolterande – Jesus, som revolterade, eller i alla fall uttalade kritiska synpunkter mot det etablerade prästerskapet och mot de konservativa och kanske också ålderstigna fariséernas makt och inflytande (?), som en slags – ungdomsproteströrelse – ? ….

        Att beskrivelser finns om Hans dagar i öknen, och hur Han där utsätts för en – valmöjlighet – , att om Han bara underkastar Sig och tillber – Frestaren – , som säger sig äga all makt över all jordisk rikedom (?), så skall Han, Jesus, erbjudas all just sådan världslig och jordisk – rikedom – …. Men Jesus – tackar nej – , och hänvisar till – skriften – …., och säger; – Det står skrivet -……”Herren Din Gud skall du tillbedja” …..

        När Han så av den romerska makten, som tror att det faktiskt är ett – uppror – , mot just dess makt och inflytande i Judéen, (som inte inträffade förrän år -70), därför blir tillfångatagen som just en – upprorsmakare – , och då Jesus då uttalar inför denna makts domstol: – ”Mitt rike är icke av denna världen”…., så verkar detta vara en deklaration inför just denna romerska makt, att det alltså inte är mot dess makt som Jesus – gör uppror – ?….

        Efter att Jesus, som av översteprästen Kaifas har bedömts just som en slags – upprorsman – och som en slags villolärare och en slags kättare, och som av denne översterabbin Kaifas ses som nödvändig att – offras – därför att annars, som Kaifas resonerar i texten, så riskeras ju just hela hans folk samt deras tempel för tillbedjan att raseras av just de romerska makthavarnas repressalier mot – upprorsmakare – , (där då denna romerska makt alltså måste ha trott att den – oro – , som Jesus skapade, med sina anhängare och lärjungar, var just ett uppror i antagande mot just dem, och inte var någon – kättersk – upprorsrörelse mot de konservativa fariséerna och de skriftlärde ,( alltså mot de gamla stofilerna, som ansågs vara – rena och vita på ytan – , men inombords ansågs vara fulla av allsköns – orenheter – (?), så som Jesus hade uttalat osv.)….

        När så Jesus blir korsfäst, så säger så översteprästen/rabbinen Kaifas efteråt, enligt texten, att den judéiska nationen, och folket, inte har någon annan – Kung – än just – Kejsaren – . Dessa ord måste då ha varit lugnande ord för den romerske befälhavaren över just Judéen, Pontius Pilatus? Och lugnet i provinsen Judéen var därmed för den gången återställt. (Fram till år – 70, då det verkliga upproret mot den romerska makten kom….och slogs ned,… och varefter den s.k. – diasporan – , dvs. – förskingringen – inleddes……)

        Att Jesus i praktiken och verkligen där och då, genom – sitt offer – verkligen blir en beskyddare av den judéiska befolkningen och hela den judiska nationen, och, precis så som Kaifas enligt texten verkar hoppas på, förhindrar att den romerska makten slår ned dem alla och slår sönder alla deras helgedomar, (såsom Kaifas i texten säger att han är orolig för), kan ju därför ses som – ett offer – , som räddar den judiska nationen. Att alltså då Jesus – som – Judars Kung – blir – bestraffad just istället för att – hela den judiska nationen blir bestraffad för deras, som ur den romerska maktens perspektiv verkar vara just – upproriska tendenser – , verkar ändå där och då som att vara den – bästa lösningen – på problemet. Kaifas, som efter att Jesus blivit korsfäst deklarerar och bedyrar inför den romerske makthavaren att: – ”Vi har ingen annan kung än Kejsaren” – , förstärker bilden av att Jesus´korsfästelse där och då verkligen beskyddade hela den Judéiska nationen, inklusive dess tempel för tillbedjan, från att förstöras av den romerska makten, som bestraffning mot – upproriska tendenser – .

        Misstaget som den romerska makten väl gjorde var kanske att tro att den – folkrörelse – som Jesus då tydligen blev ledare för och inspirerade, den var kanske inte i första hand riktad mot det romerska imperiet, utan mot de fariséiska makthavarna, och de stränga, (gamla?), rabbinerna, som (av denna – ungdomsrörelse? -); sågs som – konservativa – och – förstelnade – och som av Jesus – ansågs behöva förnya sig själva -?…. Vem vet…

        Att judendomen inte ansåg att Jesus var den – Messias – som den hade väntat, och väntar, på, medan de kristna anhängarna och lärjungarna, inklusive då Paulus, anser det, det är kanske i sig en delgrund i de motsättningar som funnits mellan judendom och kristendom, och också kristna nationers – konsensussträvanden – , där då alla –icke-kristna – , har sett som just – avvikande från konsensus – ….

        Att Paulus, som enligt texten hette Saul, (precis som Israels förste konung hette), var en skriftlärd och konservativ, alltså en farisé, som fick ett, som det beskrivs – , – personligt tilltal – , från Jesus, (när han var på bestraffar- och mördarjakt efter dessa – kättare – som var efterföljare till den s.k. – villoläraren – Jesus), och genom just detta – personliga tilltal – , som Paulus upplever det som det beskrivs i texten ,(där Paulus då menar att Jesus ställer honom en fråga: -”Varför förföljer du Mig?”..), som där och då medför att Paulus blir – omvänd – . Det medför då att istället för att förfölja Jesus´ lärjungar, så blir denne skriftlärde och kunnige Paulus, som också samtidigt var romersk medborgare, själv en lärjunge och en apostel och en förkunnare av högsta rang. Utan Paulus förkunnelsearbete och resor så hade kanske inte kristendom kunnat bli så stor som den blev.

        Vem vet….

        Men det förklaras också samtidigt i Romarbrevet hur Paulus tänkte och vad som sägs vara hans drivkrafter. Han ser det som att han vill föra folken av nationerna till lydnad under Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, genom att just förkunna om Jesus Kristus självuppoffrande förebild. Genom denna – förebild så anses alla folken av nationerna också kunna bli renade och också därigenom alltså bli helgade och därmed i sin tur bli heliga, vilket i sin tur då medförde att de själva skulle kunna offra sig själva, just såsom helgade, helade och renade offer för just De Heliga i Jerusalems skull, som det står i Romarbrevet. Paulus ansåg att i och med denna gudomliga anordning, så skulle motsättning mellan jude och grek, kunna övervinnas. Detta i sin tur skulle innebära att just frid och försoning ansågs kunna uppnås mellan just de som ansågs vara De Heliga (eller De Helgade) och mellan de som ansågs vara De Oheliga (eller De Ohelgade). Så verkar Paulus ha sett det hela, (vilket man kan tyda i Romarbrevet, där det också beskrivs hur tacksamma just folken av nationerna anses böra vara över denna Heliga gåva eller över denna Heliga och Helgande anordning som Paulus anser av Gud har skapats för just möjligheten till denna, som han menar helande försoningsanordning)…

        Men denna försoningsmöjlighet verkar samtidigt anses förutsätta att folken av nationerna, som blir som s.k. inympade olivträdsgrenar till det s.k. sanna olivträdet, just inte skall göra sig själva märkvärdiga utan just underordna sig själva i ödmjukhet och tacksamhet för den ynnest som har visats dem genom den kristna förkunnelsen, (att alltså just kunna komma in under s.k. samma tak, och vara av samma s.k. husfolk som just De Heliga och De Helgade i Jerusalem). De, folken av nationerna är då (endast), enligt Paulus, som just inympade grenar, men får samtidigt lov att tillhöra Abrahams, Isaks och Jakobs Guds husfolk och alltså vara berättigade till den arvedel som detta folks Gud har utlovat. De, de inympade grenarna, anses alltså då som delarvingar till de himmelska saligheterna och delarvingar till de välsignelser av alla de slag som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud då anses ha utlovat till sitt eget s.k. husfolk).

        Paulus skriver också att anledningen till denna anordning, som han menar att Gud har välsignat, (som Jesus då är i centrum för), det är därför att: ”Så att de rätta arvingarna till Riket, (Gudsriket), skall bli avundssjuka, (!), på de välsignelser som tillkommer till de kristnade folken och deras nationer genom att de mottar Den Helgades offer att de ser Det Heliga offret, (Jesus), som just Kristus Messias, Räddaren och Befriaren, och som bärare och förmedlare av Guds Ord.(Det är ibland lite märkliga teologiska berättelser och beskrivningar som man kan hitta i Romarbrevet, m.fl. brev, i NT, men som ändå på något vis ju uppenbarligen har tilltalat väldigt många människor, och fortfarande tilltalar och berör och ger mening och innehåll, samt också ger värden och känslor av sammanhang, alltså teologiskt och existentiellt sammanhang, till väldigt, väldigt många människor).

        Sedan efter ett antal århundraden med kristendom, så kommer då Mohammed. Mohammed är då kanske på sätt och vis är blandning av både Jesus och Moses, i alla fall i många mohammedaners ögon. Samtidigt verkar Mohammed även vara en slags blandning mellan några slags revoltörer och krigare av mer militärkrigisk art. Krigare som t ex en Che Guevara, eller som en Lenin, eller som en Josef Stalin, osv., som också kanske hade världsrevolutionsdrömmer, och drömmar om världsherravälde, och drömmar om det perfekta samhällstillståndet. Eller som Moses och Jesus drömmar om Gudsriket.

        Mohammed skiljer sig ju starkt från Jesus och också Paulus, som varken omtalas som fäder eller som äkta makar eller som militäriska krigare eller omvälvare som vill bygga upp krigiska arméer till försvara för någon slags Gudsstat. Paulus och Jesus omtalas mer som krigare och förkunnare, och omvälvare, förnyare och förändrare, med endast Ordet som vapen. Samtidigt kan man inte förneka att också kristna nationer, och kanske främst USA, som väl vill anse sig vara en kristen nation – (Under Gud?), ändå har haft mycket stora och mycket starka och mycket krigiska arméer och militära vapen till sina försvar och till sina anfall. Mohammed predikar tydligen då samtidigt ett underkastelseideal som kanske kan liknas vid det kristna idealet om underordnande. Det kristna idealet om underordnande, och självuppoffrande, som säger till den kristne att underordna sig all överhet, med förklaringen att all överhet anses vara tillsatt av Gud. Islam menar tydligen att människan just inte skall underordna sig några mänskliga lagar eller överheter utan istället underordna sig Gud Själv. Det i sin tur kanske kan liknas vid det som Jesus säger när Han säger: – ” Mitt rike är icke av denna världen”. Men Mohammed är ändå samtidigt en krigare just i denna världen med kanske just mer än enbart ordet som vapen även om islam säger sig kriga för någonting bättre, (som även då kommunismen anser sig kriga för?)

        Kristen teologi och förkunnelse skiljer sig därmed starkt från muslimsk förkunnelsen och lära, liksom också judendomens förkunnelse och lära skiljer sig från kristendomens förkunnelse.

        Samtidigt finns där likheter mellan alla tre lärorna i praktiskt utförande verkar det som, om man jämför över århundradena.

        • Bergfast

          Exempel på seder och traditioner över olika århundraden, i kristna nationer. liksom kanske då även i muslimska nationer:

          Ludvig XI, fr. Louis XI, född 3 juli 1423, död 30 augusti 1483, kung av Frankrike från 1461. Son till Karl VII av Frankrike och Marie av Anjou. Far till Karl VIII av Frankrike.
          Gift 1436 med Margareta Stuart av Skottland, född 1424, (alltså 12 år gammal), död 1445, var en fransk kronprinsessa, gift med Ludvig XI av Frankrike. Hon var dotter till Jacob I av Skottland och Johanna Beaufort.Ludvig XI lät förskjuta henne.
          Omgift 1451 med den endast åttaåriga Charlotte av Savoyen .

          Ludvig XII, fr. Louis XII, kallad ”folkets fader”, på franska le Père du Peuple, född 27 juni 1462, död 1 januari 1515, kung av Frankrike från 1498 och kung av Neapel 1501–1504. Han gifte sig 1476 med Jeanne av Frankrike (1464–1505), (alltså 12 år gammal), dotter till Ludvig XI av Frankrike.
          Den 9 oktober 1514 ingick den åldrige och tandlöse Ludvig XII sitt tredje äktenskap, denna gång med den unga och vackra Maria Tudor, född 28 mars 1496 på Richmond Palace, död 25 juni 1533, Hon var känd som en av de vackraste prinsessorna i Europa.Maria trolovades första gången i december 1507, ännu ej fyllda 12 år gammal, med Karl av Kastilien, senare tysk-romersk kejsare. Förändringar i de politiska allianserna i Europa ledde dock till att något bröllop mellan dem aldrig ägde rum Istället förhandlade Kardinal Wolsey fram ett fredsfördrag med Frankrike och den 9 oktober 1514 gifte sig den då 18-åriga Maria med den 52-årige kungen Ludvig XII.

          Om man studerar de europeiska kungahusen, och furstehusen, och övriga framträdande släkterna och ätterna, så kan man där också se, så långt ögat når, att det var oerhört vanligt med kusingiften, (med anledning av en annan kommentators kommentar kring den saken, som om det vore en tradition, eller sed, endast i muslimska samhällen. Men det är enkelt att studera hur oerhört vanligt detta, samt även ibland ännu närmare släktskap.

          T ex vad gäller Drottning Victorias äktenskap med sin kusin Prins Albert. Prins Alberts far var alltså helbror till Drottning Victorias mor. Denne broder gifte sig med en annan helsysters dotter, alltså med sin niece, efter att först ha skilt sig från sitt första äktenskap. Även Drottning Victorias mor hade tidigare varit gift och hade två barn. Modern till Drottning Victoria skilde sig och ingick äktenskap med kronprinsen till den engelska tronen, Prins Edward, hertig av Kent och Strathearn, född 2 november 1767 på Buckingham Palace, död 23 januari 1820,(som ansågs ha varit en festprisse med otaliga kärleksaffärer bakom sig, utan att ha producerat ett endast barn), som dog ca ett år efter att Victoria var född.
          .

    • Breidablikk

      Generelt riktig mht. romerriket vs. vår vestlige sivilisasjon. På et punkt: paralellen mellom kristendommen ved vestromerrikets fall og Islam i vesten er gyldig på et punkt: hvor de statlige strukturer forfaller og blir borte, inneholder disse religionene tilstrekkelige skrifter og strukturer til ny statsdannelse. Jeg føler det er tilstrekkelig for å sondere mellom tradisjonell Islam, i sine respektive land, hvor religionen Islam er akkompagnert med en slags stat, i senere tid ofte sekulær. Islam i Europa blir på en måte en Islam som ekspanderer til både å være religion og stat. Et paralellstat til våre vestlige representative demokratier. Derfor hvis man vil forstå og kritisere Islam, og hvorfor den kan få så ekstreme utslag nettopp i Vesten, er det av disse grunner. I diktatorenes arabiske land holdt de sekulære regimene Islam “i sjakk”. I Europa derimot oppstår det motsatte av den “moderate” Islam som naive vestlige ønsker seg. Det motsatte: en ren, fundamentalistisk Islam som både er for hjertet og for kroppen. Skal Kalifatet komme fra noe sted, er det nettopp fra Europa, og bare sekundært fra de arabiske land, gjennomm den arabiske våren. Ironisk er de mest barbariske sider ved samtidig Islam ikke et fenomen som kommer til oss fra Midt-Østen. Den muslimske fanatismen er først og fremst, ironisk nok, en frukt av en spesifikk, samtidig kulturstrømning i Vesten, og sprer seg derfra som en farsott i den arabiske verden.

      Alt dette sagt kort, ubeskyttet, forenklet. Men tilstrekkelig til å få fram noen poenger. Det grufulle drapet med machete på en soldat i London, ironisk nok, er resultatet ikke av barbari, men av… “opplysning”!

      Det er lett å mislike samtidig Islam. Lang vanskeligere, og langt viktigere, er det å kritisere de “verdier” og de “idealer”, for ikke å snakke om økonomiske og finansielle interesser, som ligger forut for utviklingen av den Islam som irriterer oss.

  • falkeøje

    De europæiske folk skal vågne op!!!
    De skal vise vilje til fortsat liv og virke i deres lande.
    Det gør de kun gennem et opgør med de indtrængende
    fremmede og deres nævenyttige politikere.

    falkeøje

  • Allan Hansen

    Hvornår begyndte mennesket, at lyve for hinanden
    og hvorfor?
    Nuvel, der er ingen der rigtig véd hvor gammel
    løgnen er!
    Men jeg vover i al beskedenhed et lille forsøg.

    Om små og store løgne.

    Nuvel, de små løgne er nemme at sluge og glider hurtig ned
    – mens de store løgne gør ondt.

    Ved du hvad, der er løgn og hvad – der er sandhed?

    Jo, ser du – engang for meget længe siden var løgnen og sandheden ude at gå en tur på stranden.

    Det var en varm smuk sommer dag med høj blå himmel og fugle sang – pludselig siger
    løgnen til sandheden; kom lad os tage en svømmetur.
    Ja, siger sandheden hvem kommer først og smider sit tøj på bredden og kaster sig ud
    i bølgen blå – men da sandheden ser sig tilbage over skulderen, er løgnen igang med, at ifører
    sig sandhedens tøj.
    Siden da har løgnen løbet jorden rundt – længe før sandheden havde fået sko på.

    Sandheden og løgnen bor bag samme dør – og bærer det samme slør…..
    det kan undertiden være svært, at vælge dør eller slør?

    Nuvel, alle snyder lidt på vægten – af den ene eller anden grund.
    Alle mennesker lyver når det sømmer sig.
    Alle mennesker, der påstår det modsatte – er fuld af løgn!

    I gamle dage var en hæderlig mand – en mand, der sagde sandheden (eller næsten hele sandheden).’
    Sådan er det ikke længer – idag er sandheden blevet til en løgn!
    – Man benægter simpelhent kendsgerningerne.
    Spejlet afslører dualismes forhold – måske den samme maske, som i går? ( tiden går).

    Nuvel, en løgn er vel en løgn – stort som småt, er vel lige godt!
    ( blot lidt strø tanker).

    Løgne sælges i bundter, pund eller kilo.
    De fleste af dem kan “man,, ikke se!
    Hele vores samfund (kultur historie), er gennemsyret af løgne – på godt og ondt.
    Man bør leve sundt. (…)

    Der findes mange forskellige løgne i alle mulige størrelser og farver
    ,og af forskelligt skind
    de tryllebinder dig – mens de bedrager dit sind.
    Løgne er menneskets maske og bruges i lyst og i nød
    – giv os i dag vores daglige brød.
    Selv guderne må lyve i ny og næ – for at tjene sit daglige brød
    – på nedslidte knæ.

    Der er små og store løgne – også nogle vi godt kan li`
    – den med gud og julemanden lader vi altid slippe forbi.
    Alle lyver, bare sådan lidt til husbehov – eller blot lidt for sjovt.

    Sproget er tankernes legetøj – det skifter fra dur til mol.
    Se, da tager en digter straks sin pen før tankernes spor går koldt.
    Måske har mennesket brug for sine løgne – fordi sandheden er alt for hård?
    løgne kommer – og løgne går. Det er livets vilkår!!!
    Sproget kan også forfører dig med “tryllesang,, som det hed på Sokrates tid
    – den fortæller dig det du ønsker at høre, men er meningsløst inden i.

    Sproget er fyldt med gåder, gåder som vi ikke forstår!
    For hvordan kan vi tale om i går?
    Gåder kommer og går – jeg tror du forstår.(…).

    Løgne er som regel billigt til salg.
    Undertiden er de temmelig dyre og koster dig store eftergebyr.
    Sådan er det også i store eventyr hvor man sætter alt ting over styr.
    Der er løgne af imorgen og løgne af igår – løgne vi aldrig forstår
    – løgne kommer og løgne går.

    Pave Bonifacius har engang skrevet en bog, der var løgn fra enden til anden.
    Men den solgte vist skide godt – tro jeg nok?
    Man kan tro på dette eller hint – men som regel er sporet – blindt. (…).
    Hvis sandheden ikke findes – se da ville alt ting være løgn!
    Men sandheden kan du altid finde inde i dig selv. (troen er altid blind).

    De gamle stoiker mente, at man bliver “god,, ved at tænke på det gode, og ond ved at tænke på det onde!
    Nuvel, det kunne lyde indlysende for enhver almindelig cykelsmed – men så enkelt er det ikke!
    For undertiden sover “godhed og ondskab,, i samme seng ( og med hvad – der følger).
    Det kan derfor undertiden være svært at sige hvem – der er hvem.
    Dualismen giver os altid valg og muligheder mellem lys og mørke – godt og ondt!
    Spørgsmålet bliver nu – hvad, der er sundt?
    En verden uden ondskab ville være grusom – for da ville vi ikke kende til kærlighed!
    Herre, giv os idag vort daglige prygl, og måske lidt daglig brød – Amen.

    Det er meget nemt, at snyde hjernen for den sidder jo, inden i og er slet ikke i stand
    til at opfatte det, der forgår “udenfor,,.
    En ting er dog sikker `løgnen, er kommet for at blive, som en del af menneskets
    modersmål – uden løgnen ville mennesket forgå – det kan være svært, at forstå!
    Blot mangle vi en enkelt brik i vores puslespil før tingene falder på plads.
    Hvordan kan vi skælende fra løgne til sandhed?
    – Ved dets logiske substans!

    Buddha , Platon og Einstein mødes i et hemmeligt rum.

    Buddha spurgte Einstein hvorfor tide var flad når jorden er rund?
    Platon brød ind, og sagde, at tiden måske blot manglede lidt rum – der blev stille en lille stund.
    Einstein tog ordet og forklarede, at tiden også var rund – en rund skive
    inddelt i firetyve timer således; kan man altid se hvad “klokken,, er.
    Jo, tak sagde Buddha, men dit ur fortæller kun hvad “klokken er, men ikke
    hvad tiden er?
    Et ur består blot af en lille håndfuld tandhjul og skruer – men hvis dit ur nu går i stå
    hvad er “klokken,, så? og hvor er tiden?
    Einstein var tavs – måske var tiden gået i stå?
    Platon, så på himmelen og sagde, at det måtte være eftermiddags tid(…).
    ( lad mig blot tilføje, at jeg en smukke forårs dag besluttede mig
    for, at tage ind og se Olsens berømte verdens ur – I tror det er løgn,
    men den dag var uret desværre gået i stå – jeg spurgte kostoden
    hvad klokken var, men han gik aldrig med ur.
    Alt i alt en mislykkede tur).

    ( Ak ja, hvad er kærligheden – andet end ensomheden i for klædning?).
    Det, jeg elsker ved dig – er, at du elsker mig – derfor elsker du mig.

    Dualisme.

    Der var engang to spejle, der var alene hjemme, som aftalte et hemmeligt møde.
    Ser du, sagde Dua til Lisme” hvis gyldighed skal give nogen mening så må det nødvendigtvis
    indbære, at der findens ugyldigehed!

    – Det er sandt svarrede Lisme.

    – Hvis det gyldige skal give nogen mening så må det indholde en substans, der kan underbygges
    og verificeres ud fra logiske og metodisk begrebes rammer!

    Hvis ikke: er det – ligegyldighed!
    – Ja sagde Lisme: god nat og sov godt vi spejles i morgen.

    Jeg spurgte en aften min gode ven (hund) Buster hvad løgnen er for en størrelse?

    – Ten to none! svarede Buster.
    What?
    – Jo, forklarede Buster ” for hver gang du høre én “sandhed,,
    Der er ti løgne løbet i forvejen.

    Det var li´godt satan tænkte jeg –
    fra nu af skal Buster på smalkost – han er jo klogere end mig.

    Taquiya den “hellig,, løgn!
    Den værste løgn af alle er Muhammed og hans sorte sten ” Allah,,.
    – en bog om vold og løgne – løgnes lommebog.
    ” Den største kunst ligger i at undertvinge fjenden uden kamp,,
    – Sun Tzu.

    Det arabiske sprog er skabt af løgne!
    Ingen kan lyve så raffineret og overbevisende, som en Muhammedaner
    – for ham er løgn det daglige brød.
    Araber ånd eller ånd på dåse – dåse ånd.
    N.B. Ingen vantro er så primitiv og fyldt med løgn, som islam!
    Hvad, der begyndte som en lille løgn er i dag verdens største løgnehistorie!
    Der har aldrig været nogen “profet,, Muhammed.

    Den værste løgn af alle er Muhammed og hans sorte sten ” Allah,,.
    – en bog om vold og løgne – løgnes lommebog.
    ” Den største kunst ligger i at undertvinge fjenden uden kamp,,
    – Sun Tzu.

  • Allan Hansen

    Jeg kan ikke dy mig for, at fortælle en lille
    historie fra den Tibetanske kultur.

    Frøens historie:

    Patrul Rinpoche fortæller om en gammel frø, der
    havde levet hele sit liv i en kold og våd brønd.
    En dag kom en frø fra havet på besøg.
    “Hvor kommer du fra?,, spurgte frøen i brønden.
    ” fra det store ocean,, svarede den.
    ” hvor stort er dit ocean?,,
    ” Det er gigantisk,,
    ” mener du omkring en fjerdel af min brønds størrelse
    her?,,
    ” større,,.
    ” større? mener du halvt så stort?,,
    ” nej, endnu større,,.
    ” er det …. lige så stort som denne brønd?
    ” Man kan slet ikke sammenligne det,,.
    ” Det er umuligt! Det må jeg se med mine egne øjne,,.

    De drog af sted sammen. Da frøen fra brønden så
    oceannet, var det sådan et chok, at dens hoved
    eksploderede i stumper og stykker.

    Snip, snap – snude så er den historie ude.

  • Allan Hansen

    Hjælp, nu swinger det sgu igen!

    http://www.youtube.com/watch?v=Q1nj6Yla_Vg

  • Allan Hansen

    P.S:
    Birdland er navet på én af USA. mest berømte jazz klubber.
    Den ligger i 56 Street N.Y ( jeg har selv været der!
    Der er nu ikke meget tilbage af den gamle jazz klub –
    desværre.

    Lev Vel.

  • Allan Hansen

    Kære Steen!
    Jeg er naturligvis ked af, at jeg misbruger din “hjemme side
    med alt det ” swing,, tilgiv mig – jeg kan ikke lade være!

    Lev Vel – din ven Allan.