fra  Islam psykologisk set, publiceret på Sappho. Översättning: Julia Caesar.

Av Nicolai Sennels (Master psych.) och Kjeld Hessel Mann (MA Educational Psychology.)

Två professionella psykologer skrev en väldokumenterad artikel om islam ur ett psykologiskt perspektiv. Den danska Psykolog-Tidningen avvisade artikeln. Författarna ser avslaget som ett symptom på den kulturradikala hållningen med tillhörande beröringsångest som har lagt sig som en tung filt över den akademiska världen.

Vi är två professionella psykologer som har skrivit en artikel som, får vi anta, uppfattades som för polemisk för att kunna publiceras i danska psykologers facktidskrift.

När professionella sanningar blir politiserade är vi verkligen ute på ett sluttande plan. Tidigare var det så, att om det uppstod professionella invändningar på ett område var man tvungen att ta ett närmare titt på området. Men i tider av politisk korrekthet har självcensuren smugit sig in i tidigare ansvarsfulla professionella sammanhang, in i kretsar som inte förut behövt smickra någon. Ett sådant professionellt sammanhang har Dansk Psykologförening varit en gång i tiden, när psykologi var psykologi, när det var fritt fram att referera till klassikerna på området.

Självcensuren smyger sig in överallt

Självcensuren smyger sig in i samhällets olika korridorer, eftersom samhället som helhet har förändrats. Den kulturradikala livshållningen med tillhörande beröringsångest har lagt sig som en tung filt över den etablerade och akademiska världen. Bara i utkanten av den intellektuella världen finner man uttalanden som motsäger de förhärskande åsikterna.

Psykologerna har också blivit mångkulturella – även om man inte har frågat nykomlingarna om deras inställning till klassiska begrepp som underlägsenhetskänslor, förlorarbeteende, narcissism och annat. Man känner bara instinktivt att det sätt på vilket vi beskriver problematiken kring invandring, integration och kriminalitet är oaptitligt för en minoritet av medlemmarna. Men om något i texten är polemiskt har själva vår profession gått och blivit polemisk.

Problem relaterade till islam spelar en viktig roll

Oavsett hur lite vi bryr oss om att prata om det spelar problem relaterade till islam och muslimsk kultur och invandring en mycket viktig roll för samhället.

Samtidigt som det utbetalas miljarder till integration, brottsförebyggande och terrorismbekämpning växer de muslimska parallellsamhällena, invandrargängen och problemet med radikalisering och terrorhot.

Det är hög tid att psykologin bidrar till förståelsen av de här problemen, för som Kierkegaard måste vi förstå människorna där de är om vi ska kunna hjälpa dem. Religion och kultur är – också – psykologi, och då måste vi som psykologer bidra till förståelsen av de ökande utmaningar vi står inför.

Vilka psykologiska faktorer bidrar till den relativt höga brottsligheten bland manliga muslimer?
Vilka konsekvenser har den islamiska synen på könens roller och rättigheter för kulturen och för kvinnor och män? Vilken roll spelar psykologin i den i hög grad misslyckade integrationen?

Sju av tio fångar kommer från andra länder

Sju av tio fångar i de danska ungdomsfängelserna har en annan etnisk bakgrund än dansk, och bara i Köpenhamn får invandrargängen 700 nya medlemmar – varje år. På Danmarks Statistiks Topp 10-lista över brottslingars ursprungsländer är åtta av länderna muslimska, och det finns uppenbarligen inget samband mellan placeringen i statistiken och huruvida de aktuella länderna präglas av krig och de kriminella därmed eventuellt skulle vara krigstraumatiserade flyktingar. Icke-islamiska myndigheter i form av polis, brandkår och ibland till och med personal i hemtjänsten, klädd i kommunens uniformer, attackeras regelbundet i muslimska områden. Malmös brandkår har skottsäkra västar och ansiktsmasker som skyddar mot stenkastning när de rycker ut för att släcka bränder som oftast är anlagda.

Begränsar själva sin förmåga att lyckas

Vilken roll spelar psykologin i islam och muslimsk kultur? Högutbildade och välavlönade personers endimensionella förklaring att det är antalet dagar på skolbänken och antalet kronor på kontot som avgör hur bra en person blir, är inte tillräcklig.

Det är rimligt att anta att det i många fall är dåligt beteende som har lett till fattigdom – och inte tvärtom. När man inte respekterar samhällets normer, fläckar ned sitt brottsregister, kommer från en kultur där tro ger högre social status än vetande, och/eller om ens föräldrar är släkt med varandra (vilket inte bidrar till intelligens och mental hälsa) begränsar man på egen hand sin förmåga att lyckas i vårt civiliserade kunskapssamhälle.

Vi psykologer har en plikt att bidra med kunskap

Den kultur och eventuellt religion människor växer upp med kommer att prägla deras psykologiska utveckling. Här är det som om till och med professionella kunskaper om detta verkar vara något misstänkt i den allmänna integrationsdebatten. När faktakunskaper blir politiserade är vi illa ute.

Psykologin kan bidra till i synnerhet en förståelse av de utvecklingspsykologiska konsekvenser det kan ha att växa upp med islamiska värderingar och muslimska traditioner. Det är sådana frågor psykologin kan ge svar på – och mot bakgrund av de många utmaningar som är förknippade med dessa problemområden har vi som professionella psykologer en plikt att bidra med vår yrkeskunskap och vår egen unika erfarenhet.

Miljarder kastas bort på fruktlösa integrationsprojekt

Psykologföreningens återhållsamhet med att uttrycka sin åsikt ger fritt spelrum för politiker och andra lekmän att förmedla mindre kvalificerade analyser. Nyanser slätas därigenom ut i landskapet av politiska motiv och emotionellt motiverade argument. Detta ger utrymme för mytbildning och oprofessionella bedömningar. Det är bakgrunden till att många miljarder har kastats bort på hittills fruktlösa integrationsprojekt. De utgår från helt felaktiga premisser. Senast har De Radikales integrationsordförande Liv Holm Andersen uttalat sig helt huvudlöst med förklaringen att problem med kriminalitet inte är etniska utan enbart sociala (sic!).

Utan tvekan rör det sig om ett förlorarbeteende, oavsett om vi talar om en massmördare utan ideologi eller en radikaliserad muslim. Brottslingar är de båda två. Den bakomliggande orsaken kan sökas i utsatthet för våld från barndomen och andra svåra upplevelser. Men om det finns ett större sammanhang som man kan koppla sin känsla av underlägsenhet till är frestelsen för stor att inte utnyttja det. Och så har det alltid varit med totalitära ideologier. De har varit beroende av medlemmar från förlorarnas skaror.

Utan de här klienterna skulle många bli arbetslösa

En person med en dysfunktionell personlighetsstruktur är både studieobjekt och klient. Väldigt många socialarbetare, specialpedagoger, psykologer och personal inom kriminalvården skulle vara arbetslösa utan honom.

Vi känner väl till den narcissistiske, sårade skrythalsen som med gester och åtbörder låter andra förstå hur tuff han är. Så länge som han är ensam utgör han ingen överhängande fara. Men om han slår sig ihop med andra lika skadade kan det gå fel.

Rådande praxis i Danmark – att se samhället och kulturen som dysfunktionella och gärningsmannen som ett offer – är olycklig. Dialogmodellen är bra, men för en växande kategori kriminella är den i bästa fall verkningslös. I värsta fall uppmuntrar den till ytterligare oppositionellt beteende.

Terroristen är globaliseringens förlorare

De politiska essayns grand old man, Hans Magnus Enzensberger, har beskrivit den islamistiske terroristen som en globaliseringens förlorare, en radikal förlorare som i frustration och avundsjuka utvecklar en dödlig cocktail av hat och självhat. Bränslet fylls på under barndomen.

I den muslimska kulturen är man mycket stolt över sina söner, men i hotfull närhet av denna stolthet döljer sig skammen om barnet inte uppfyller de förväntningar som ställs på det.

Den schweiziska psykoanalytikern Alice Miller har haft mycket att säga om auktoritär uppfostran som omfattar fysisk bestraffning för förseelser. Kombinerat med en hel kulturs grandiosa föreställningar om sin egen storhet och förakt för svaghet har vi receptet på den radikale förloraren.

En frontalkollision mellan olika kulturer

Miller analyserade visserligen uppfostringsmönstret i 1920- och 1930-talets Tyskland, men här såg vi ju också resultatet av överdriven storhetskänsla och förakt för svaghet. Det resulterade i ödeläggelsen av Europa på 1940-talet. Idag är muslimerna överallt i färd med att ödelägga sina egna (dys)funktionella samhällen.

Det inbyggda föraktet för svaghet i den muslimska kulturen frontalkolliderar därmed med den skandinaviska dialogmodellen. Den tar för givet att en tillmötesgående attityd, med avtalsenliga åtgärder och en uppmjukning av vissa principer, kommer att bidra till en utveckling mot ett laglydigt beteende. En sådan förmodan är milt sagt naiv och verklighetsfrämmande. Verkligheten är att vissa människor, särskilt från Mellanöstern, kommer med en så annorlunda kultur att våra handlingsprogram för en lyckad integration inte fungerar. Och här är det ingen idé att åberopa öppenhet för oliktänkande.

Övermänniska eller föraktad varelse?

Om vi ska ha någon möjlighet att skydda samhället mot element som föraktar den nordiska modellen till den grad att passiv aggression blir så pass utbredd att den i själva verket inte går att styra – då är en annorlunda och realistisk inställning att rekommendera.

Det vi kan se som gemensamt för många unga muslimska fångar är en bräcklig självkänsla kombinerad med ett mycket högt ego-ideal. Den tysk-amerikanska psykoanalytikern Karen Horney säger om en sådan identitetskonflikt:

“Denna inre konstellation ger upphov till en fundamental osäkerhet kring känslan av identitet. Vem är jag? Är jag den stolta övermänniskan – eller är jag den förtryckta, skyldiga och snarare föraktade varelsen? “

En anpassning till rädslan för att inte bli älskad

Den här sammanfattningen av konstaterade personlighetsdrag är nära relaterad till det depressiva sinnestillstånd som också finns. Depression, säger Alice Miller, kan uppfattas som en signal om självförlust vars innehåll är förnekandet av de egna känslorna. Förnekandet kan börja som en del av en livsviktig anpassning till rädslan för att inte bli älskad – en upplevd kärleksförlust i barndomen som förts vidare med senare kärleksobjekt. Hela detta mönster pekar på en mycket tidig störning och är alltså inlärt genom ett muslimskt mönster för barnuppfostran.

Varför skapar islam monster?

Stefani Streuning, tysk psykolog, är en av de få som har brottats med ämnet. Streuning har just avslutat ett litet forskningsprojekt om återfall bland kriminella muslimer. Hon kom fram till att det är helt andra faktorer bland muslimska ungdomar än bland etniska tyska ungdomar som avgör om de begår brott igen. Detta är viktig kunskap för alla dem som ägnar sig åt brottsförebyggande arbete, men de har den inte.

Den större bilden av muslimsk verklighet innehåller även inslag av monströst beteende som hos Mohamed Merah, som troligen skulle kunna diagnostiseras inom ramarna för ovanstående. Det var Merah som mördade tre judiska barn, en lärare och tre franska soldater i Frankrike.

Varför skapar islam monster? Den fransk-muslimske filosofen Abdennour Bidar, vars specialitet är Koranen, svarade i ett uttalande i Le Monde rakt på sak: “Mohamed Merah är ett monster som härrör från islams sjukdom” – som tydligen är en hel katalog av sjukdomar.

“Islam är helt olämplig för ett modernt samhälle”

Bidar skriver:

“Islam har stelnat i ritualism, formalism, dogmatism, sexism och antisemitism. Det har blivit en religion som är fången i det förflutna och helt olämplig för ett modernt samhälle. “

Efter varje spektakulär islamistisk uppvisning i galenskap har man efterlyst nyktra muslimska röster som kan mildra bilden av de radikala muslimska förlorarna. De flesta gånger har svaret blåst i vinden. Bidar igen:

“Den dominerande uppfattningen bland europeiska muslimer är att religion är något man lär sig respektera och lyda. Inte något man är kritisk till.”

Så långt en koranexpert.

När självbilden krackelerar återstår bara skammen

Faktum kvarstår att i mötet med västvärlden och dess tekniska landvinningar och humanistiska anspråk står enskilda muslimer, liksom de muslimska länderna, inför en outhärdlig bild av sin egen maktlöshet.

Konfronterad med negationen av en fantiserad allmakt (den narcissistiska kränkningen) – exemplifierad i det moderna västerländska samhället antingen i Nordamerika, Europa eller i deras mitt i form av Israel – krackelerar den imaginära självbilden, och bara skammen återstår.

Litteratur:

Enzensberger, H.M. Schreckens Män. Versuch über den radikal, Verlierer. Suhrkamp Verlag, 2006.
Horney, K. (1950). Neuros och Human Growth. New York: W. W. Norton & Company, 1991.
Miller, A.: storslagenhet och depression. I: Mohl, B. och inträffade sent, P (eds). Narcissism. Självkänsla eller selvtab? Polity Press, 1983.