20
aug
Seneste opdatering: 20/8-13 kl. 2242
5 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Michael Ledeen  feb 2008 082

Er der nogen, der begriber det større billede i Mellemøsten? Altså af dem, der overhovedet gider gå op i det længere? Michael Ledeen mener, at edderkoppen midt i spindet er Iran. Man skal holde godt fast under læsningen, det ER Mellemøsten. Den nye stærke mand “General Sisi, has some pretty impressive Islamist credentials…” og det er bare begyndelsen. (foto: Ledeen i København, februar 2008) – Ayaan Hirsi Ali – også American Enterprise Institute – skrev ligeledes i går en oversigtsartikel: So much for the Arab Spring.)

It’s hard to get our minds around the dimensions of the slaughter underway in the Middle East and Africa, and harder still to see that the battlefields of Egypt, Syria, Iraq, Afghanistan, Somalia, Nigeria and Mali are pieces in a global war in which we are targeted…… So there’s a global war, we’re the main target of the aggressors, and our leaders don’t see it and therefore have no idea how to win it.

Any serious attempt to understand what’s going on has to begin by banning the word “stability,” much beloved of diplomats and self-proclaimed strategists. If anything is fairly certain about our world, it’s that there is no stability, and there isn’t going to be any. Right now, the driving forces are those aimed at destroying the old order, and their targets (the old regimes, very much including the United States) have until recently showed little taste to engage as if their survival depended on it. But things are changing, as always.

The war is easily described: there is a global alliance of radical leftists and radical Islamists, supported by a group of countries that includes Russia, at least some Chinese leaders, Iran, Syria, Cuba, Venezuela, Bolivia, Ecuador and Nicaragua. The radicals include the Sunni and Shi’ite terrorist organizations and leftist groups, and they all work seamlessly with the narcotics mafias. Their objective is the destruction of the West, above all, of the United States.[..]

Let’s get outside these little boxes and look at the big board. There’s an alliance plotting against us, bound together by two radical views of the world that share a profound, fundamental hatred of us. If they win, it’s hell to pay, because then we will be attacked directly and often, and we will be faced with only two options, winning or losing. It’s War, You Idiots, Michael Ledeen

Why Was Enoch Powell a Racist and Not Charles de Gaulle?

The French and British empires historically had different premises, with the former (in the Roman tradition) focused more on culture and the latter more on race, hierarchy, and family. This difference took many forms: one finds meals of bifteck-frites in tiny towns in the former French colony of Niger but little English food even in the cities of neighboring Nigeria. Léopold Senghor of Senegal became a significant French poet and cultural figure whereas Rabindranath Tagore of Bengal could never transcend his Indian origins.

Charles de Gaulle was Time magazine’s man of the year in 1959, the year he delivered his anti-Arab remarks. Likewise, French and British politicians responded to the initial post-World War II immigration of non-Western peoples to their countries in characteristically different ways. Charles de Gaulle, arguably the most important leader of France since Napoleon, focused on culture while Enoch Powell, a rising star in the United Kingdom, emphasized race. Here are their speeches on the topic, starting with de Gaulle (1890-1970), who spoke on March 5, 1959: [..]

(1) These two statements have much wider support today than when they were delivered, 54 and 45 years ago, respectively. (2) At the same time, no major politician today would dare speak as directly as these two did back then. (3) Islam, today’s emphasis, is nowhere even hinted at. De Gaulle spoke of “turbans and jellabiyas,” not Shari’a and honor killings. Powell referred to “marked physical differences, especially of colour,” not Islamic supremacism or female genital mutilation. Daniel Pipes.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Steinadler

    Med tanke på sitt publikum tilhørte disse to mennene i praksis to forskjellige generasjoner. De Gaulle holdt sin tale i 1959 – dvs før generasjonen som ble født etter (og tildels også rett før og under) den andre verdenskrigen begynte å utgjøre noen reell politisk kraft hverken som velgere eller politikere. Disse siste – “etterkrigsgenersasjonen”, “sekstiåtterne”- kan med fordel nettopp beskrives med nettopp det uttrykket som De Gaulle brukte i sin tale om tilhengere av “integrering”: “Ceux qui prônent l’intégration ont une cervelle de colibri.” Direkte oversatt betyr det altså “kolibrihjerner”. Et passende uttrykk på norsk – og vel kanskje også dansk – kunne være “hønsehjerner”. Det heter som kjent at det skal god rygg tl for å bære gode tider. Så får man betenke hva den ekstreme optimismen i de første par tiår etter 1945 faktisk medførte i så henseende. De politikere som har sittet med makten de siste 15-20 år – under iverksettelsen av en masseinnvandring som savner sidestykke i europeiske historie – vel, det er nettopp disse som hadde sine oppvekstår under den like historisk unike økonomiske vekstperioden de første 15-20 år etter den andre verdenskrigen. Er det så egentlig til å undre seg over at det hele har ført ut i en ryggesløs undergraving av den europeiske kulturen som la grunnen for den velstand disse “cerveille de colibri” vokste opp med ?

    Charles de Gaulle (1890-1970) og Enoch Powell (1912-1998) ble, for å si det enkelt, født i en ganske annen og langt hardere tid da man simpelthen var nødt til å forholde seg til spørsmål som angikk liv og død og overlevelse på en helt annen og mer realistisk måte..

    • Breidablikk

      De Gaulle: ” Qu’est-ce que les Arabes ? Les Arabes sont un peuple qui, depuis les jours de Mahomet, n’ont jamais réussi à constituer un Etat… Avez-vous vu une digue construite par les Arabes ? Nulle part. Cela n’existe pas. Les Arabes disent qu’ils ont inventé l’algèbre et construit d’énormes mosquées. Mais ce fut entièrement l’oeuvre des esclaves chrétiens qu’ils avaient capturés… Ce ne furent pas les Arabes eux-mêmes… Ils ne peuvent rien faire seuls.”
      ( Cité par Cyrus Sulzberger, Les derniers des géants, Ed. Albin Michel, 1972 )

      http://www.contreculture.org/AG%20De%20Gaulle%20id%E9es%20directrices. html

    • Breidablikk

      Slike harde tider varsler allerede sin retur. Så hvis vi ikke greier å overbevise våre skandinaver med fornuftige argumenter og Steens nyhetsartikler, da vil likevel den multikulturelle optimisme bli avløst av en helt annerledes livsstemning, en realisme som ligner på våre fedres, de Gaulles og Powells realisme. Ganske enkelt fordi det multikulturelle samfunn har innebygd sin egen oppløsning og fall, akkkurat som kommunismen. Skandinavene vil reise seg av sin slummer. De argumenter, den type logikk og livsstemning som i dag puttes i sekken for “høyreekstremisme” er morgendagens konsensus. Det vi i dag hvisker i krokene, vil i morgen ropes fra takene! (Etter Evangeliet)

      Det er bare å speide etter tegnene. I Frankrike annonserer sosialist-innenriksministeren en omlegging av innvandringspolitikken:
      http://www.lefigaro.fr/politique/2013/08/20/01002-20130820ARTFIG00224- immigration-valls-evoque-une-remise-en-cause-du-regroupement-familial. php

    • Morani ya Simba

      Du er inde på noget jeg selv tror er rigtigt, nemlig at folk der hele livet har levet trygt og sikkert, får et forskruet forhold til virkeligheden og tror at de trygge rammer som deres forældre har slidt og slæbt, og ofte kæmpet og faldet jvf. krigen, for, er “tingenes naturlige tilstand”. Det ville betyde at vi har naive fjolser uden reel livserfaring til at styre Danmarks, og Norges, affærer. Umiddelbart lyder teori til at passe fuldstændigt med observeret virkelighed….

  • Farbror Pelle

    Så – det här kriget i Mellanöstern är ungefär inne på sitt tvåtusende år. Det har egentligen inte varit något större lugn i området sedan Pax Romana, när Romarriket löste problemet temporärt genom att ehlt enkelt skövla av fanskapet och antingen slog ihjäl invånarna eller sålde dem som slavar, och jämnade Jerusalem med marken sådär 70 e.Kr.

    Nu är jag väl egentligen inte någon större anhängare av den sortens taktik, även om den visade sig historiskt vara åtminstonde pacificerande. Jag är emellertid hjärtligt trött på att ständigt och jämt höra på rapporteringen från Mellanöstern, dag ut och dag in, i varenda nyhetssändning. Ärligt talat skiter jag fullständigt i att judar och muslimer inte kan hålla sams p.g.a. oförrätter som går – mytologiskt – tillbaka till Gamla Testamentets tid, när Abraham avlade en oäkta son, Ishmael,med slavkvinna, och senare en äkta son, Isak, med sin uråldriga hustru Sara – och vad som sedan följde när de två halvbröderna inte klarade av att hålla sams.

    Problemet är att hela världen är som förhäxade av denna konflikt – delvis naturligtvis orsakat av det “politiskt korrekta” dåliga samvetet som Västvärlden har gentemot judarna efter Andra Världskriget och Förintelsen. Jag tycker som så att – javisst, nu har judarna fått ett eget land de också, Israel, med FN:s dvs. världssamfundets hjälp. De borde vara nöjda med det, och inte söka konflikt med sina grannar. Javisst, de har naturligtvis rätt att skydda och försvara sig mot grannarnas angrepp – det ingår i folkrätten. Samtidigt borde Israels grannar på samma sätt dels respektera världssamfundet och avstå eller undvika konflikter med sin granne, det hör liksom till, det här med god grannsämja.

    Jag är mycket förvånad att stormakterna de facto tillåter att en konflikt hållit på utan att man får ett avslut på eländet ända sedan 1947 – krig genom ombud, skulle jag vilja kalla det. Jag menar, när det kalla kriget pågick, stöddes Israel av USA och NATO, medan Sovjetunionen stödde arabländerna, framför allt Syrien (vars nuvarande styre haft ett mycket nära samarbete med sovjetiska KGB, och vars säkerhetsapparat varit helt och hållet utbildad av KGB), Egypten och PLO. hela tiden detta – krig genom ombud, och nu vet man inte hur man skall komma ur detta träsk.
    Jag tycker som så: Låt dem själva göra upp. USA och Ryssland – och Kina med för den delen, borde helt backa ut ur Mellanöstern. Låt dem slåss själva, då tar det förhoppningsvis inte så värst lång tid tills de nått en lösning. Under den tiden, så stänger vi i övriga välden våra gränser gentemot flyende från den regionen. Enkelt och bra: Ingen kommer in, ingen kommer ut. De får själva lösa sitt elände.

    Det finns faktiskt ännu värre konflikter som pågår i vår värld, som är mycket värre, och som vi inte hör ett ljud om i massmedia, t.ex konfliket i Kongo, som är den blodigaste som skett sedan Andra Världskriget – och, vi vet ingenting om detta – det talas inte om det alls. Ännu värre, man väljer att inte rapportera!
    Samtidigt berör detta ett område där det finns viktiga mineraler för t.ex elektronikindustrin, diamanter, ädelmetaller, olja, koppar – ja, mycket stora naturtillgångar – allt i händerna på krigsherrar och skumma uppköpare från länderna som tillverkar våra konsumtionsvaror.

    Korruption, massmord, massvåldtäkter, övergrepp på civilbefolkningen – ja, allt vad man kan tänkas finns i denna pågående konflikt mitt i Afrikas hjärta, och vi skiter helt enkelt i det hela, för att Mellanöstern är ju så mycket intressantare.

    Om det bara gäller oljeförsörjningen, så är det ju så att det finns faktiskt minst lika stora leverantörer som SaudiArabien, Iran eller Irak utanför Mellanöstern. Se bara på Ryssland, Venezuela, angola och Norge. Huvuddelen av Europas olja kommer från Norge och Ryssland.

    Samtidigt funderar man förstås över miljöpåverkningarna av fossila bränslen – varför i hela friden använder man inte mera kärnkraft än man gör i Europa? Varför bygger man ut vindkraftverk, som alltså ger i realiteten en marginell försörjning av elkraft, när det finns kärnkraft? Kärnkraften ger inga koldioxidpåverkningar – de enda miljöpåverkningar kärnkraften har är just vid olyckstillfällen – men då blir de s.a.s. påtagliga. Samtidigt ger kärnkraften Europa – och de länder som väljer att använda kärnkraften, en stabilitet i energiförsörjningen, oberoende av den politiskt nyckfulla Mellanöstern. Vi skulle alltså kunna se till att fasa ut bensin- och dieseldrivna bilar ur vår fordonspark, och verkligen skapa ett Europa oberoende av oljetillförsel ifrån Mellanöstern, och därmed vrida det politiska oljevapnet ur muslimernas händer. Men våra politiker tycks inte vilja tänka så långt – eller?