Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Svenska kyrkan håller på att rämna. Orsakerna är desamma som de som är i full färd med att undergräva det svenska samhället i övrigt: politisk korrekthet, lögn och hyckleri. I årtionden har skrymtare, hycklare och falska profeter fritt fått härska och söndra i templet. Det gamla kristna skuld- och skamtänkandet har ersatts med kyrkan som ideologisk marknadsplats. Månglarna kränger relativisering, genusfeminism och mångkulturpropaganda och har gjort kyrkan till ett rövarnäste (Matteus 21:12-13). Nu är resultatet av splittringen uppenbar för alla. Det kristna budskapet är på väg ut ur Svenska kyrkan. Den nya guden heter Mångfald. En politiserad och aningslös kyrka har öppnat famnen för kristendomens värsta fiende – islam. Den nya ärkebiskopen sitter med profeten Mohammed i knät, som en knäkatt. Hon smeker honom ömt och väntar sig att han ska spinna och vilja ha “dialog”. Runt omkring dem rasar templet samman.

“Allahu akbar” i Svenska kyrkan

Ärkebiskopsvalet kan vara den utlösande faktorn för en utbrytning ur och delning av Svenska kyrkan i två: en kyrka för dem som tror på Jesus. Och en för dem som vill fortsätta kränga islam och andra icke-kristna ideologier på kyrkans marknadsplats. Den nya ärkebiskopen Antje Jackeléns valspråk är “Gud är större” – på arabiska “Allahu akbar”. Det är som bekant islamisternas stridsrop när de bombar, skjuter eller skär halsen av kristna och andra icke-muslimer. Tvåhundra miljoner kristna förföljs över hela världen för sin tros skull.

Kyrkan vill ha dialog med sina bödlar

Varje år slaktas 100 000 kristna i muslimska länder. Var femte minut mördas en kristen människa. Det sker medan världen tiger och vänder bort blicken. Med den utplåningstakten kommer den tvåtusenåriga kristendomen att vara försvunnen från jorden inom högst 200 år. Antagligen går förintelsen fortare mot slutet. Tar man islam i knät bör man känna till att dess manual, koranen, beordrar obligatorisk jihad mot alla icke-muslimer. Men folkmordet på kristna är inte ett bekymmer för Svenska kyrkan, för Svenska kyrkan vet ingenting om islam. Där är istället “interreligiös dialog” modeordet på allas läppar. Kyrkan inriktar sig på dialog med sina bödlar. Bara i Sverige är en sådan tanke möjlig.

Angreppen inte synliga förrän det är för sent

Oavsett om vi betraktar oss som troende eller sekulära är kyrkan ett av de viktigaste fundamenten och identitetsmarkörerna i den västerländska kulturen, eftersom hela vår kultur bygger på kristen grund. Nedbrytning av kyrkan är därför, med utgångspunkt i Frankfurtskolans idéer, ett av kulturmarxisternas främsta mål i nedbrytningsprocessen av det västerländska samhället. Det är mot den bakgrunden man ska se det som nu händer i Svenska kyrkan. Genusfeminism, mångkulturalism, värderelativism och splittring av kärnfamiljen är några av verktygen att slå sönder kyrkan inifrån.

När den interna och infama lögnen har fått knapra tillräckligt länge på kyrkans fundament (liksom på hela det svenska samhället) blir verkningarna som när trämask får gnaga ostört i ett hus. Till slut rasar hela bygget. Bara en hög träpulver återstår. Trämasken är en förrädisk skadegörare; den gnager inifrån, osynligt för ögat. Angreppen är inte synliga förrän de har gått så långt att det är för sent att rädda någonting. Ljudet av trämaskens gnagande är tyst och diskret. Om man lägger örat tätt intill det angripna virket kan man höra små knäppande, krasande ljud. Bara den som lyssnar noga kan höra det.

Oliktänkande i den kyrkliga frysboxen

I tisdags valdes Antje Jackelén, 58, till Sveriges ärkebiskop. Hon föddes i Herdecke i Nordrhein-Westfalen, Västtyskland, och är sedan 2007 biskop i Lunds stift. Hon valdes med 56 procent av rösterna och tillträder sitt ämbete den 15 juni 2014. Det är en svårt sargad och splittrad kyrka den nya ärkebiskopen ska ta hand om, arena för genusstrider, mångkultur, anställning av imamer, kulturmarxism och krav från HBTQ-organisationer – splittringsmotorer som Antje Jackelén själv är delaktig och starkt drivande i. Kyrkans psykiska arbetsmiljö är en katastrof. Oliktänkande placeras genom olika härskartekniker i den kyrkliga frysboxen för att invänta mumifiering när de inte orkar kämpa längre. Präster som slår vakt om kyrkans traditionella kristna kärnbudskap kallas av en biskop “trospoliser”.

Antje Jackelén själv har under valprocessen lämnat undanglidande svar och obesvarade frågor om bland annat sin teologiska utbildning och sina kontakter med personer med starka band till den östtyska diktaturen DDR, som Stasis före detta elitspion Aleksander Radler  och biskop Lars Carlzon, som prästvigde henne 1980. Lunds stift är det enda utanför Stockholms stift som finansierar hatsajten Seglora smedja. Mer om detta senare i krönikan.

Nu lämnar de kyrkan för att de tror

Svenska kyrkan tycks ha nått sin Point of No Return. Och medlemmarna flyr. I fjol valde 54 483 medlemmar att lämna Svenska kyrkan. Vid årsskiftet var 67,5 procent av svenskarna medlemmar. En miljon beräknas lämna Svenska kyrkan de kommande tio åren.

”Förut lämnade folk Svenska kyrkan för att de inte trodde. Nu lämnar de den för att de tror.”

(Religionssociologen Madeleine Sultan Sjöqvist i Lena Anderssons ledare i lördagens Dagens Nyheter). På Svenska Dagbladets fråga hur medlemsflykten ska stoppas svarar Antje Jackelén:

“Stoppas och stoppas. Det är klart att var och en som lämnar kyrkan är en förlust för kyrkans gemenskap.”

Det måste vara en som har bröst

Varför ansågs just Antje Jackelén som den mest lämpliga för uppdraget? Efter tisdagens val var media i extas över den “historiska händelsen” – en KVINNA som ärkebiskop. Könet framstod som Antje Jackeléns främsta merit. Som om ärkebiskopsämbetet vore ett kvoteringsprojekt för genusextremister. Jo, svenska feminister har KRÄVT att nästa ärkebiskop ska vara en som har bröst. Eftersom det aldrig tycks bli en kvinnlig statsminister. I SVT Aktuellt samma kväll  (tidskod 08:20) draperar sig Claes Elfsberg i sina mest beprövade poser från sin svunna storhetstid som charmör när han intervjuar den nyblivna ärkebiskopen. En kvinnlig ärkebiskop måste man glädja sig åt, annars är man rökt bland feministerna på Aktuellts redaktion. Han inleder intervjun med en fråga av så epokgörande dignitet att den seglar raka vägen in i den publicistiska historien:

“Du finns ju på twitter. Blir du en modern ärkebiskop?”

” Ett utslag av Guds vilja uttryckt genom fria val”

Media framhåller att Antje Jackelén är en “symbol”. Exakt vad hon symboliserar är oklart. Kanske döljer sig symboliken i den här lyriska slutsatsen, skriven av Arne Carlsson, Helle Kleins efterträdare som chefredaktör på Dagens Seglora:

“Vi kan alltså se detta val som ett utslag av Guds vilja uttryckt genom fria val.”

Det är möjligen att ta i att anta att Vår Herre själv har ett finger med i detta taskspeleri, men Arne Carlsson är en from missionsförbundare som har känt vart vinden blåser och vill hålla sig väl både med Gud och den nya ärkebiskopen. Men på samma sajt varnar läsaren Patrik Öbrink i en kommentar:

“Kanske bör kyrkans ledning begrunda ordspråket ”Den som gifter sig med tidsandan blir snart änka”.

En perfekt representant för en relativiserad kyrka

Så varför föll valet på just Antje Jackelén? Nu vet vi alltså att hon är kvinna och kan twittra. Det ger henne hög PR-status. Frågan är om Gud finns på twitter? Förra året blev Jackelén utsedd till Skånes främsta opinionsbildare av PR-byrån Aspekta AB. Hon är utan tvekan en perfekt representant för dagens relativiserade fluffkyrka, som på bästa Pastor Janssonmanér (Hans Alfredsons klassiska och rykande aktuella monolog “Ringaren” i revyn Gröna Hund 1962) inte har några särskilda åsikter om någonting. Kyrkan döljer hekatomber av smutsig byk i historiens källarvalv och har länge haft en faiblesse för totalitära läror som nazism och kommunism – läs Lars Hedegaards översikt i Dispatch International.

Efter skilsmässan från staten vid millennieskiftet ska kyrkan föreställa politisk frizon men böjer sig som ett viljelöst rö för vinden med de senaste politiska moderiktningarna. Den är FÖR feminism, dialog, islam, mångkultur, samkönade äktenskap och att bryta mot utlänningslagen  genom att gömma illegala invandrare. Vad kyrkan är EMOT är mer oklart. Mer än utlänningslagen då. Allra mest verkar kyrkan vara emot sig själv.

Ett iskallt slag i ansiktet

När människor söker sig till kyrkan gör de det i allmänhet för att de vill ha andlig vägledning, ofta i en svår livssituation. Det svar de riskerar att få är ett iskallt slag i ansiktet: “Vad tror du själv?”

Meningslösheten och den andefattiga likgiltigheten i fluffkyrkan gestaltas väl av biskop emerita och Pridefestivalikonen Caroline Krook i det här inslaget i SR Studio Ett. Inslaget är föranlett av att en av Svenska kyrkans ledande teologer, professor Eva Hamberg, avsagt sig prästämbetet och medlemskapet i kyrkan i protest efter att ha lyssnat på utfrågningen av ärkebiskopskandidaterna i Gottsunda kyrka i Uppsala den 1 oktober. Det var den utfrågningen som fick den kyrkliga förlåten att rämna.

Vill inte sätta Jesus före Mohammed

Ärkebiskopskandidaterna fick frågan: “Ger Jesus en sannare bild av Gud än Mohammed?” En vattendelare för Svenska kyrkan. En enda av kandidaterna, biskop Ragnar Persenius i Uppsala stift, svarade ja. Han fick 29 procent av rösterna och blev inte vald till ärkebiskop. Alla andra svävade på målet. Antje Jackelén svarade med sin vanliga metod, att ifrågasätta frågan:

“Det är en märklig fråga. Man kan inte reducera religionsteologin till en ja- och nej-fråga.”

Ett typiskt icke-svar från Jackelén. Hon gjorde också det här högst anmärkningsvärda uttalandet för en blivande ärkebiskop i den kristna kyrkan:

“Det är självklart att muslimer och kristna ber till samma Gud. Jag tror att vi i framtiden kommer att inse att vi har mer gemensamt med troende i andra religioner än med dem i vår egen tradition.” DN

Relativisering, islamflirt och opportunism belönas. Antje Jackelén valdes till ärkebiskop. Nu har kyrkan alltså en ärkebiskop som inte sätter Jesus före massmördaren och pedofilen Mohammed.

“Somlig diskussion vill hon inte ha. Somliga grupper inom den egna kyrkan ska marginaliseras. Detta är maktspel, inte teologi”

skriver IT-pastorn, pastor i Equmeniakyrkan, på sin blogg.

Ärkebiskopen är hal som en ål

Antje Jackelén är som klippt och skuren in i Pastor Janssons menlöshetstradition. Hon förvaltar den och tar den till nya nivåer. Hon är hal som en ål. Hon slingrar sig undan frågor genom att ställa motfrågor. Vad vill hon? Vad står hon för? Det får vi inte veta. Hon har en medveten taktik som ger obehagliga associationer till hjärntvätt: att vrida och vända på begreppen tills ingen längre minns hur frågan löd. Hon gör en dygd av att inte ge några raka svar. Raka svar stämmer nämligen inte med hennes uppfattning om hur kyrkan ska vara. Kyrkan ska inte ge några ja- eller nej-svar. Kyrkan ska flyta, vara ett “kanske”, ein Mädchen für alle und alles.

“Dunbolsterteologerna som har makten i Svenska kyrkan tycks ha som ideal att ju mer viktlöst och konturlöst ett tankegods är, desto mer fullfjädrat. Om någon, troende eller icketroende, efterlyser motsägelsefria resonemang är de där och hötter med fingret. Livet, säger de, består av motsägelser och oförklarliga underligheter, så varför skulle inte yttranden om livet göra detsamma?” skriver Lena Andersson i DN.

“Valet början till splittring av Svenska kyrkan”

Här är några typiska Antje Jackelénsvar:

“Viktigt för mig är att kyrkan ska vara en kyrka i dialog med andra delar av den kristna kyrkan och samhället i stort. Kyrkan är ett rum där samhället kan komma i dialog med sig själv.” (Expressen).

I en intervju i Svenska Dagbladet blir Jackelén konfronterad med innehållet i en ledare skriven av Elisabeth Sandlund i tidningen Dagen. Sandlund skriver, helt korrekt, att det går en spricka genom svensk kristenhet, och att den har blivit uppenbar genom ärkebiskopsvalet. Valet av Jackelén kan bli början till en splittring av Svenska kyrkan, eftersom Jackelén anses stå för en liberal och sekulär inriktning, menar Sandlund.

Vrider och blandar bort begreppen

När Antje Jackelén svarar tillgriper hon sin vanliga metod att blanda bort begreppen:

“Det får stå för tidningen Dagen. Jag tror att det är olyckligt om man lägger sådana etiketter på varandra, att den ena är liberal, den andra konservativ, den ena sekulär, den andra inte. Vad menar vi med sekularisering? Jag menar att en sekularisering som innebär att vi slarvar med vilka vi är som kristen kyrka ska vi inte ha. Men att beröva oss den kunskap som finns tillgänglig teologiskt och i bibeltolkning, det vill jag inte se.”

Vem blir klokare av det svaret? Men bara man vänder och vrider så blir allting bra.

Frågor som inte fått några svar

Det finns anmärkningsvärda oklarheter kring Antje Jackeléns bakgrund och meriter som hon inte har velat svara på. Någon persongranskning värd namnet gjordes inte innan hon valdes till biskop i Lunds stift 2007 och inte heller inför ärkebiskopsvalet. Hon kom från Tübingen i Tyskland till Sverige 1978 på ett studiestipendium. I samband med studierna träffade hon Heinz Jackelén, också från Tyskland, och gifte sig ett år senare med honom. Ett par av oklarheterna är de här:

Hon har enligt egna uppgifter haft kontakt med personer knutna till den östtyska diktaturen DDR och dess spionorganisation Stasi. Hur såg de kontakterna ut utöver vad som framkommit hittills? Hur omfattande var de?

Vilka är hennes utbildningsmeriter? Hon kallar sig professor i teologi, men det är hon inte enligt svenska utbildningsnormer.
Känner ärkebiskopen en av Stasis elitspioner?

I Expressen får Antje Jackelén frågan om hon känner “Stasiprästen” Aleksander Radler. Han är född 1944 och var under namnet “IM Thomas” (IM = Inoffiziell Mitarbeiter) en av östtyska Stasis elitspioner i 25 år innan han slutgiltigt avslöjades sommaren 2012.

Enligt Stasis noteringar, återgivna i professor Birgitta Almgrens bok “Inte bara spioner” 2011, var “IM Thomas” klassad som IMB, det vill säga “IM för särskild bearbetning av personer som misstänks för fientlig politisk verksamhet mot DDR”. Antje Jackelén glider elegant undan Expressens fråga om hon känner Aleksander Radler och svarar:

“Jag träffade honom på Lunds universitet. Jag har under doktorandtiden en gång tenterat för Radler.”

Enligt uppgifterna i sitt CV var Antje Jackelén doktorand 1996-1999. Hon doktorerade i Lund 1999. Men vid den tidpunkten var Aleksander Radler kyrkoherde i Burträsk i norra Sverige och kan knappast ha tenterat några doktorander i Lund – såvida inte mycket speciella skäl förelåg.

“Häpnadsväckande fynd i minnenas boningar”

“Jag är inte tillfreds när oklarheter inte klaras ut och när det som sägs skapar fler oklarheter än tidigare. Hade Radler till uppgift att tentera doktorander i Lund då? Och var det verkligen bara då Radler och Jackelén träffades???? Får debatten om den nya ärkebiskopen fortsätta, kan fynden i minnenas boningar bli än mer häpnadsväckande.”

Det skriver Dag Sandahl, i Högby på norra Öland och en av kyrkans mest frispråkiga präster. Oförtröttligt gisslar han kyrkliga avarter på sin blogg, “Bloggardag”. Just det här blogginlägget har den symboliska rubriken “Machtübernahme” (maktövertagande).

Angav sina studiekamrater för Stasi

Aleksander Radler spelade en avgörande roll i angivandet av regimkritiska studenter i diktaturen DDR – en så avgörande roll att Stasichefen själv, Erich Mielke, var inkopplad. Hösten 1968 skickade Stasi av säkerhetsskäl iväg Aleksander Radler till “det kapitalistiska utlandet” Sverige, några månader efter att han hade angivit sex av sina teologistudiekamrater vid Humbolduniversitetet i DDR.

De bad Radler att posta ett brev åt dem i Västberlin, eftersom han som österrikisk medborgare kunde röra sig fritt. Annars skulle Stasi öppna brevet, det visste de. I brevet bad studenterna sina anhöriga om pengar så att de skulle kunna fly till friheten i Väst. Men Radler postade aldrig brevet. Istället angav han kamraterna. De sex studenterna dömdes till sammanlagt arton års fängelse för “förberedelser till illegalt gränsöverskridande och statsfientlig hets”. De litade på Aleksander Radler och misstänkte aldrig att det var han som angav dem. Två av dem tog sina liv efter fängelsetiden. Först mer än 40 år senare fick de fyra som lever i dag veta sanningen.

Informationen stannade hos teologerna i Lund

Aleksander Radlers Stasiakt omspänner 26 år. Vid Berlinmurens fall 1989 tillhörde bara 3 900 av totalt 189 000 agenter (drygt två procent) den kategori av elitspioner där han ingick. Omdömet om honom var att han var “ovanligt nitisk”. Efter flytten till Sverige fortsatte han läsa teologi i Lund och gjorde karriär i Svenska kyrkan. 1995 blev han kyrkoherde i Burträsk, fyra mil utanför Skellefteå. Han har varit ledamot för kristdemokraterna i Skellefteå kommunfullmäktige.

I en bok av Dietmar Linke 1994 pekades Radler för första gången ut som Stasiagent. Året därpå blev informationen känd på teologiska institutionen vid Lunds universitet. Aleksander Radler var då tjänstledig från sin anställning på universitetet och sade upp sig när han konfronterades med uppgifterna. Men informationen om hans förflutna som Stasispion stannade kvar hos teologerna i Lund. Radler drog obehindrat vidare till kyrkoherdetjänsten i Burträsk i Luleå stift, en tjänst som han haft i 17 år. Inte heller Säpo valde att höra av sig till Luleå stift, skriver Jacob Zetterman i tidningen Dagen.

Efterträdd som kyrkoherde av sin fru

I oktober 2011 avslöjar Västerbottens-Kuriren att “IM Thomas” är en kyrkoherde i Luleå stift. Domkapitlet inleder en utredning, men den läggs ned. Våren 2012 kunde rekonstruktion av sönderrivet material i Stasiarkivet i Frankfurt/Oder utöka informationen om “IM Thomas” väsentligt. Tyska experter ansåg att det inte rådde någon tvekan om att “IM Thomas” var identisk med Aleksander Radler.

Radler nekade i det längsta till anklagelserna. Sommaren 2012 var bevisningen så tung att han tvingades erkänna. Först då avsade han sig sitt prästämbete. Han har spionerat på Svenska kyrkan för Stasis räkning ända sedan han kom till Sverige 1968 och fram till Berlinmurens fall 1989. Han bor kvar i Burträsk. Tillförordnad kyrkoherde där, i väntan på en församlingssammanslagning, är – Aleksander Radlers fru, Bettina Radler. En praktisk lösning – paret kan därmed bo kvar i kyrkoherdebostaden.

Prästvigdes av DDR-biskopen Lars Carlzon

Antje Jackelén prästvigdes 1980 i Stockholms stift av en annan präst med starka band till DDR, nämligen vänsterbiskopen Lars Carlzon, som några år senare efterträdde läraren och riksdagsmannen (s) Stellan Arvidson som ordförande i Förbundet Sverige-DDR. Förbundet var en vänskapsförening som från 1956 och tills DDR upplöstes 1990 arbetade för att upprätta politiska och andra betydelsefulla kontakter och handelsförbindelser mellan Sverige och DDR. DDR:s ambassad i Stockholm var spioncentral och lämnade ända fram till 1989 rapporter till Stasi om svenskt näringsliv, försvar och högteknologi, fredsrörelser, svenska s-politiker och viktiga beslutsfattare inom kultur- och utbildningssektorerna. Enligt Birgitta Almgren värvades Arvidson och Carlzon aldrig som IM men fungerade ändå som värdefulla kontakter och dörröppnare för DDR hos den svenska regeringen och den vänstersinnade kultureliten. För detta belönades de rikligt.

Undanglidande svar om utbildning

Prästen Dag Sandahl är inte heller nöjd med Antje Jackeléns undanglidande svar vad gäller hennes utbildning. Han skriver:

“Frågorna står kvar. I Expressen får vi på nytt veta att hon “varit professor i Lund” – och det vet vi faktiskt att hon i den mening ordet får i Sverige aldrig har varit. Och jag har inte blivit övertygad om att Antje kom till Uppsala från Tübingen. Jag vet inte ens vad för slags stipendium hon fick och har fått för mig att hon kom till ITH och läste kvällskurser där, precis som Heinz Jackelén. Inget ont om kvällskurser, men statusen på universitetet i Uppsala är något annorlunda än den för ett institut för kvällsstudier. Och när hon då säger att hon kom till Uppsala för att läsa teologi och inte nådde ända fram, blir det värt att fundera över. Svenska kyrkan tycks ha fått sin första på kvällskurser utbildade ärkebiskop. Varför säger hon inte som det var?”

“Det är något som inte stämmer”

När jag kontaktar Dag Sandahl på Öland står han mitt uppe i flytt och avveckling av ett långt yrkesliv som präst. Han har den gångna veckan fyllt 65 och går i pension från sin tjänst. Han säger att det finns för många frågor kring Antje Jackelén.

“Hon är inte professor. Sedan fortsätter det i samma stil. Det är ingen som vet vad som är sant, och ingen som minns. Frågorna tarvar en förklaring. Den har aldrig levererats.”

På sin blogg skriver han:

“Självfallet handlar valet om förtroende och brist på. Jag har efter det dunkla talandet inte förtroende för Antje Jackelén som trons upprätthållare och försvarare och jag har inte förtroende för de uppgifter om meritering och mycket annat som lämnats. Jag tänker att det är något som inte stämmer i ett antal detaljer. Nu har jag skrivit det rakt ut. Vi ser något som genomförts konsekvent – och detta med lögnen som vapen och sveket som verktyg.”

Flera stift hade vänskapsband med DDR

Efter avslöjandena om Aleksander Radler 2012 slogs Svenska kyrkan i våras av tanken att man kanske skulle utreda kyrkans relationer med DDR och andra totalitära stater. En av dem som drev frågan var den moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark, ledamot i kyrkostyrelsen, ett uppdrag som han nu har lämnat.

“Svenska kyrkan har bevisligen avslöjats med Stasi-infiltration. Som organisation med stort folkligt förtroende är det viktigt att den vågar lyfta på alla stenar. Det måste ske grundligt och får gärna ta tid” sa han.

Växjö stift beslöt hösten 2012 att utreda sina kontakter med vänstiftet Greifswald i forna DDR. Även Lunds, Göteborgs, Linköpings, Karlstads, Skara och Stockholms stift hade vänskapsband med lutherska kyrkan i DDR. Men i nuläget är det bara Skara stift som har planer på att titta närmare på hur kontakterna såg ut, enligt Kyrkans Tidning.

Lunds stift stoppade fortsatt Stasiutredning

En intressant omständighet är att en rapport om Alexander Radlers tid i Lunds stift presenterades förra hösten för biskop Antje Jackelén och stiftets ledningsgrupp. Radler var verksam i stiftet i flera år, både som församlingspräst och vid Lunds universitet.

“Informationen mottogs med intresse men ansågs inte behöva leda till några åtgärder”

säger Daniel Bramsell, pressekreterare i Lunds stift, och fortsätter:

“Stiftet bevakar ämnet. Men i nuläget finns inget konkret att gå vidare på.”

Frågan är: Vem stoppade en fortsatt utredning om Aleksander Radlers verksamhet i Lunds stift? Vem eller vilka hade något att förlora på att fakta kom fram? Hur länge tänker Lunds stift mörklägga information om en av Stasis mest effektiva elitspioner, som i mer än 20 år spionerade på Svenska kyrkan? Vilka är kopplingarna mellan stiftsledningen och Aleksander Radler? Det är frågor som kräver svar.

Partibok, bidrag och krattad manege

Antje Jackelén hade knappast valts till ärkebiskop om hon inte hade fått manegen krattad för sig. Manegekrattarna har varit många och ivriga.

“Hon blev ett pop-val av samma dignitet som valfritt ö-råd i Robinson kunnat prestera. Antje Jackelén har varit ute i debatten och gjort sig ett namn, resten har partiboken fixat. Det är ingen hemlighet att Svenska kyrkan sedan länge varit en inofficiell filial till (S). Blivande ärkebiskop Antje Jackelén kommer med största sannolikhet att driva den linjen vidare”

skriver bloggaren Camilla Grepe.

Svenska kyrkan har under många år gett fritt spelrum för destruktiva krafter och inte velat lyssna till det tysta, gnagande ljudet av fortskridande förstörelse i fundamentets virke. De främsta splittrarna och ivrigaste manegekrattarna är Helle Klein, prästkollegan Eva Lindqvist Hotz och deras medlöpare, filosofen Mattias Irving, på hatsajten Dagens Seglora, finansierad av Sofia församling och Stockholms stift. Det enda stift förutom Stockholms stift som finansierar Seglora smedja är – Lunds stift, lett av biskop Antje Jackelén. Det handlar uppenbart om tjänster och gentjänster, vem som kliar vem på ryggen.

Göra karriär på hat inom Svenska kyrkan

Det går alldeles utmärkt att göra karriär på hat inom Svenska kyrkan. Det har både Helle Klein och Eva Lindqvist Hotz lyckats med. Jag menar att det säger någonting om det andliga klimatet i “hela folkets kyrka”. Tillsammans startade de Seglora smedja – som kallas “mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle”, men i själva verket är en självutnämnd inkvisitionsdomstol och mötesplats för hat, mobbing, islampropaganda och totalitär mångkulturalism.

Med biskop Eva Brunnes välsignelse har Klein och Hotz gjort Sofia församling på Söder i Stockholm till sin egen teologiska lekstuga och fått en imam anställd för församlingens pengar. Intressant nog var det Sofia församling som tappade näst flest medlemmar i Stockholm under förra året, efter Sankt Johannes församling.  Men pengar har aldrig varit något bekymmer för Seglora smedja. Subsidierna från Stockholms och Lunds stift är rikliga. Dessutom har kollekten i Sofia kyrka vid flera tillfällen gått till Seglora smedja.

Själv har Helle Klein kastat av sig prästkappan och gått vidare till nya slagfält som chefredaktör för Dagens Arbete. Spåren förskräcker. Bakom sig lämnar hon kaos och en djupt splittrad kyrka. Helle Klein påminner mig om Mårran,  skräckfiguren i Tove Janssons böcker. Det hemska med Mårran är att marken under henne fryser till is var hon än går. Alla flyr där hon går fram. Hur länge dröjer det innan Dagens Arbete ligger i spillror?

Guds vrede över en Sverigedemokrats barndop

Två scener belyser hur det kan gå till i Svenska kyrkan av i dag. I den första scenen beskriver Helene Sturefelt, komminister i Karlskrona stadsförsamling, sina andliga våndor inför att döpa Sverigedemokraten Richard Jomshofs barn – och tolkar ett oväder som Guds vrede.

“Jag var omskakad och visste inte hur jag skulle förhålla mig. Vi får inte neka någon som vill låta döpa sitt barn, men… Vi övade i kyrkan och jag talade noga om att den Jesus Kristus pojken skulle döpas till samhörighet med, ger sin kärlek till Alla folk, och Alla raser… Fredrikskyrkan ligger på högsta punkten i Karlskrona. Det blåste kraftigt den dagen, och vinden tilltog i styrka. Det var Stormen Per som drog fram, minns ni? Vinden fick allt högre fart runt kyrkan och jag undrade vad som stod på… alltmedan vårt samtal försökte närma sig trons kärna. Till slut brakade det så allvarligt i de två stora träden utanför att vaktmästaren kom springande in:

– Ni måste flytta era bilar innan de krossas! Strax där efter föll en jättegren över fyra parkerade bilar… Gode Gud… Visar du din vrede över det som skedde inne i kyrkan… ?! Det kändes så. Jag tog pojken lite avsides och bad extra för honom. Hans pappas åsikt fick inte stå i vägen för att Guds nåd skulle ges till honom…”

Detta var texten på Helene Sturefelts blogg i tisdags, den 15 oktober, samma dag som ärkebiskopsvalet. Dagen därpå var hela texten raderad från bloggen.

”Var inte så säker på det du!”

En annan scen från en av kyrkans arbetsplatser som visar trämaskens outtröttliga gnagande på det andliga virket. Platsen är en församling i Skåne där en av de obekväma i Svenska kyrkan, Helena Edlund, är präst. Hon berättar på sin blogg. Några personer från Lunds kyrkliga samfällighet besöker församlingen. De sitter runt bordet i pastorsexpeditionen när en av de besökande cheferna spänner blicken i henne och säger: ”Du vet väl om att biskopens valspråk är ‘Allahu akbar’?” Chefen hade läst seglorornas alster och tyckte sig därmed veta att Helena Edlund är islamofob.

”Nja, visserligen är valspråket ‘Gud är större’ men det ska väl inte läsas på arabiska..?” sa jag. Det var dödstyst runt bordet. Alla tittade på mig, och sedan på samfällighetschefen som fortfarande stirrade på mig. Så log han en smula innan han svarade. ”Var inte så säker på det du!”

De flesta kristna slaktas av islamister

“Idag är jag faktiskt inte så säker” skriver Helena Edlund.

“Som präst i en kyrka vars högsta ledning inte kan se någon betydande skillnad i sanningsanspråk mellan Jesus och Muhammed får jag nog vänja mig vid att “Allahu akbar” är helt comme il faut i kyrkorummen framöver. Förvisso kan det tas för ett korrekt påstående att är Gud större och det är sant på alla språk – även arabiska. Måhända är det öppet och modernt att plocka det ur sitt sammanhang och använda utropet i en svenskkyrklig kontext. Men jag tycker det är aningslöst. Runt omkring i världen slaktas kristna i parti och minut, enbart på grund av att de är kristna. Massaker efter massaker sker. Inte sällan filmas de och läggs ut på Youtube i propagandasyfte. Om du tittar, kommer du att höra en och samma sak i alla dessa klipp – hur allt sker till ropet ”Allahu akbar”, Gud är större. De flesta kristna mördas nämligen av islamister.”

“Att uppmärksamma faktum vore att riskera att stämplas som en rasistisk och främlingsfientlig islamofob som bör utrotas från jordens yta (men först efter det att man offentligt uteslutits ur Svenska kyrkan). Jag är redan stämplad, så jag kan kosta på mig att skriva sanningen.”

Hon beskriver den smärtsamma splittringen inifrån

Få beskriver som Helena Edlund den smärtsamma splittringen av Svenska kyrkan. Hon gör det som präst, inifrån, hon slåss för rätten till sin kristna tro och rätten att slippa få den och sig själv relativiserad och deformerad. Den kontrast hon upplever mot sin teologiska utbildning är skärande. Hon var inte förberedd på det som skulle komma – och hur skulle hon eller någon annan präst kunna vara förberedda på de ideologiska krämarnas intåg eller kulturmarxisternas nedbrytning av kyrkan? I ett blogginlägg med rubriken “Ora pro nobis” (Be för oss) skriver hon den 17 oktober:

“Innan min prästvigning drillades jag och mina kandidatkollegor av biskop Caroline (Krook). Vi fick veta hur stora örhängen som var accepterade (små ploppar, inga hängande!), hur många ringar vi fick ha (endast förlovningsringar och vigseldito!), att vi inte fick ha målade naglar (”naglarna står mellan dig och Gud!”) samt att vi förväntades ha mobiltelefonerna på dygnet runt (”jag avskyr präster som stänger av telefonen!”). Ingen berättade dock att vi förväntades vara masochistiska.”

“Ingen berättade att vi, inom tio år från min prästvigning, skulle ha en kyrka där ärkebiskopskandidater inte förmår välja mellan Jesus och Muhammed, där biskopar skulle hävda att Svenska kyrkan inte bör tro på den kristna trosbekännelsen och där den som tror på Guds förmåga att utföra under ska beskyllas för att ha ”missat poängen”. Ingen berättade för mig att jag och mina kollegor skulle behöva vädja till våra biskopar att sluta vända bort blicken när enskilda präster beljugs, och att våra böner skulle eka ohörda.”

“Alltså kan jag inte tiga”

Helena Edlund får sista ordet i den här krönikan. Det hon skriver visar exakt var sprickan går i Svenska kyrkan:

“Risken är överhängande att jag även i fortsättningen predikar i enlighet med trosbekännelsen. Jag har nämligen fått uppleva hur Kristus drabbar i all sin kraft. Jag har fått uppleva hur alla tvivel sveps bort av en stilla susning och hur mirakel sker i det vi kallar vår vardag. Jag har fått uppleva kallet att berätta om det. Alltså kan jag inte tiga. Jag vet vem jag tror på.”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Litteratur:

Birgitta Almgren: Inte bara Stasi…Relationer Sverige-DDR 1949-1990. (2009).
Birgitta Almgren: Inte bara spioner. Stasiinfiltration i Sverige under kalla kriget. (2011).
Bibeln.
Raymond Ibrahim: Crucified again. Exposing Islam’s New War on Christians. (2013).
Koranen.