26
nov
Seneste opdatering: 28/11-13 kl. 1744
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Genève: ‘Nuclear peace in our time.’

Well, I wondered in this place last week if David Cameron knew what he was doing in relation to the Iran nuclear negotiations in Geneva. And now the answer is clearly, ‘no’.

America and Europe’s overwhelming desire to declare a deal meant that there had to be a deal to declare. The P5+1 countries, with the ludicrous Catherine Ashton speaking for Europe, have indeed made a historic and terrible mistake. Douglas Murray: William Hague’s appeasement of Iran’s mullahs is a historic and terrible mistake

Spengler skriver i The Dead’s Envy for the Living blandt andet:

Many commentators, most eloquently Bret Stephens at the Wall Street Journal, draw a parallel between the appeasement of Hitler at Munich in 1938 and the appeasement of Iran at Geneva. There is another, more chilling parallel: Iran’s motive for proposing to annihilate the Jewish State is the same as Hitler’s, and the world’s indifference to the prospect of another Holocaust is no different today than it was in 1938. It is the dead’s envy for the living.

Iran has no common border with Israel. No Iranian soldier has killed an Israeli soldier in combat since the founding of the Jewish State. Yet hatred and fear of the Jews is a palpable presence in the minds of Iran’s rulers. Some days the mullahs make the Nazis look rational by comparison.

Israel thus faces a new Hitler and the threat of a new Holocaust. There is no way to portray the situation in a less alarming light. That is one parallel to 1938; another is the response of the world’s powers to the emergence of this monster.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Bjovulf

    Glimrende læserbrev i JP af Esben Lunde i JP – de radigale i en nøddeskal: 😉

    En radikal fernis af forargelse

    http://jyllands-posten.dk/opinion/breve/ECE6275302/en-radikal-fernis-a f-forargelse/

    Læserbreve 26.11.13 kl. 03:00

    AF Esben Lunde, uddannelses- og forskningsordfører (V)

    Danmark er i oprør. Forsøget på at forhindre den unge digter Yahya Hassan i at læse islamkritiske digte op på biblioteket i Vollsmose har fået høj som lav til at reagere. Selv den kulturradikale kulturminister, Marianne Jelved [!], er kommet på banen og har krævet, at arrangementet gennemføres.

    “Gennem 1990’erne og 00’erne har De Radikale været rejsende i en naivistisk fortælling om det
    multikulturelle.”

    Desværre illustrerer reaktionerne som så ofte før, hvordan dansk politik er præget af en fernis af forargelse. Ikke mindst hos politikere fra Det Radikale Venstre. Alt imens De Radikale forarges over, at Yahya Hassans ytringsfrihed bliver krænket i den givne situation, er De Radikale totalt verdensfjerne [!!!], når det gælder de bagvedliggende problemer [!!!], som er årsagen til Yahya Hassans kritiske digte: den mangelfulde integration blandt islamistisk orienterede borgere i Danmark.

    Der stilles ingen modkrav [!!!]

    Gennem 1990’erne og 00’erne har De Radikale været rejsende i en naivistisk fortælling [!!!] om det multikulturelle, om udslettelsen af religiøse og etniske forskelle osv. Partiet har imidlertid haft total berøringsangst, når det kommer til den manglende integration og opgøret med den islamisme, som ghettoerne er fulde af. Der stilles ingen modkrav fra radikal side [!!!] til de borgere i Danmark, som hverken
    vil den danske frihedstradition eller demokratiets kerne.

    • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

      Enligt min åsikt är den enda möjliga slutsatsen av de motstridiga förhållningssätten i mycket likartade situationer att:

      1. “Den naivistiska berättelsen om det multikulturella” (lyckoriket) inte alls är naivistisk, utan medvetet förfalskad
      2. “Fernissan av förargelse” inte alls är någon förargelse, utan också en förfalskning i avsikt att dupera till tystnad och eftergifter. Förargelsen skulle förstås vara äkta om Pia Kjaersgård eller Lars Vilks skulle vilja läsa islamkritiska dikter på ett bibliotek, men då skulle kraven istället gå ut på att arrangemanget skulle ställas in och kontrollrutiner måste införas för att förhindra att offentliga lokaler används för “främjande av rasism”. Det är ingen hypotes. Vi har redan varit igenom det (muhammedkarikatyr och rondellhund).

      Kommunism är ondska. Kommunister är onda. Så enkelt är det.

  • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

    Genève:

    Aldrig förr i historien har väl läget varit så flytande och “allianser” skiftat så ofta som de senaste få åren. Det borde egentligen vara ett drömscenario för anarkister, men jag tvivlar på att det är det. Anarkister vill inte fullständig anarki. De vill inte själva låta sig bindas av “borgerliga” regler och “borgerlig” moral, men de ser förstås mer än gärna att deras offer håller sig stilla och bara inväntar nådastöten. Nu kan det t.o.m. vara så att de är på väg att falla på sitt eget grepp, att de alltför länge har kunnat utgå ifrån att vi skulle fortsätta hålla oss stilla till slutet.

    Inte heller har väl Sun Tsus ande någonsin förr präglat världshändelserna så starkt som nu. Kriget har flyttat in i förhandlingsrummen, på redaktionerna, i styrelserummen och på partistämmorna. Det som ser ut som total förvirring är antagligen ett pågående krig med ständigt skiftande frontlinjer. Nu kan vi inte tydligt urskilja vän och fiende, orsak och verkan, mål och medel, men om tio eller tjugo år kommer det kanske att framstå som självklart därför att vi då kommer att ha förstått vilka som utgjorde motståndarsidan och vad deras mål var, och därmed kunna se logiken bakom deras handlande.

    Den skenbara förvirringen är ändå att föredra framför förvissningen för ett par år sedan, om att vi var på väg i hög fart rätt fram mot stupet utan att någon gjorde en ansats för att försöka förhindra katastrofen. Vem vet, i framtiden kanske det kommer att sägas om Genève att det var ett sätt för USA att ge Israel ett indirekt klartecken för ett anfall mot Iran, utan att USA kunde anklagas för att stödja det. En sak är i alla fall säker, om det skulle komma, så blir det ingen enad kör av fördömanden från den muslimska världen. Söndra och överlev.

    I går kom en rätt ljummen, rentav lite surmulen, recension av den senaste säsongen av Homeland i SvD där serien liknades vid en avdankad dokusåpastjärnas desperata försök att komma tillbaka in i rampljuset och värmen. Fullständigt obegripligt, om det inte är så att man har en direkt motsatt uppfattning om vem som är hjälte och vem som är skurk i världspolitiken. Homeland ger ju en mycket mer pedagogisk, fördjupad och levande tolkning av aktuella världshändelser än vad något västerländskt nyhetsmagasin eller samhällsprogram i TV kan, eller vill, ge. Homeland ger dessutom någonting mer: Hopp. Hope of Change.

    http://www.svd.se/kultur/homeland-liknar-en-forbisprungen-dokusapakand is_8760542.svd

  • Tak for et fremragende interview med Lars Hedegaard.

    Ham som interviewer – hvem han så end er – stiller mange gode spørgsmål.

    • Ja, helt rigtigt, et godt interview. Hedegaard har næsten altid noget vigtigt at sige. (Ja, jeg er en af hans fans)

  • kurt Rosenstrøm

    Det er jeg også.

  • Peter Buch

    Det er skønt at være menneske. Selv med alle nederlagene, katastroferne og tragedierne er der nogle der fortsætter livet. Jeg finder hr. Hedegaard er et livsbekræftende menneske, jeg, blandt meget andet, kan lære noget af.

    Hedegaard:

    …jeg har 4 børn og 2 ekskoner.
    Spørger: Hvilke menneskelige egenskaber sætter du højest?
    Hedegaard: Troskab. Ærlighed. Søgen efter sandhed. Udholdenhed.