16
jan
Seneste opdatering: 17/1-14 kl. 0004
18 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Oversat fra Segunda vida siria en Suecia i El Pais i Sverige. Översättning: Stig Carlsson.

Stegen måste vara korta. Annars kan man falla framstupa på isfläck. Små, små steg. Detta måste man lära sig i Jämtland, en provins i centrala Sverige täckt av snö. Hit kommer tusentals syriska flyktingar, som sökt sig till landet i norr. De anländer med det de står och går i. Förvirrade av kriget och desorienterade efter att ha korsat halva Europa med hjälp av smugglare utan skrupler.

Nu är det dags att börja från noll och bygga ett andra liv långt bort från minsta spår av släktgemenskap. Det kalla Sverige öppnar sina dörrar på vid gavel i motsats till övriga länder i Europa.

Matsalen i Grytan, en gammal militärförläggning i Jämtland, kan liknas vid Förenta Nationernas smärtpunkt. Här är syrierna i stor majoritet, men det finns också flyktingar från Somalia, Irak, Eritrea, Palestina och en marockan. De delar på bord utan dukar i den gamla militärbaracken, nu privatiserad och ombyggd. Ett tillfälligt logi för de som flyr från sina nationella infernon. Migrationsverket och ägarna till anläggningen i den snöiga skogen står för tre mål mat om dagen, elementär svenskundervisning och all den frihet, som en isolerad inkvarteringsplats mitt i ingenstans är i stånd att erbjuda.

På menyn:Kyckling med ris och mandariner. Inget exotiskt. Men att samlas till måltid är åtminstone ett sätt att döda tiden. Dagarna blir evigheter i väntan på dokument, som ger möjlighet att flytta till en mera permanent bostadsort och att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen och verkligen börja det nya livet i Sverige. De ålägger de sig att inte bli otåliga. Det gäller i bästa fall veckor men ofta månader.

“Här tränar vi oss i konsten att vänta,” säger Ronza Shihabi,en leende syrianska på 28 år.I februari har hon och hennes man, Fadi Diab 25 år, fått en tid för att ordna tillstånd. Tills dess bor de i ett rum med vita våningssängar. För att komma ut lite tar de promenader ner till närmsta byn. De ser hur dagarna blir allt kortare och de kommer att klara sig igenom temperaturer under noll. För ögonblicket har Shihabi bytt ut sin hijab mot en yllemössa med skära ränder.

För två månader sedan beslutade sig paret för att fly. I ett halvår hade de flyttat från kvarter till kvarter för att undvika bomb-
ningarna.

” I de säkra områdena måste man betala skyhöga hyror i förskott,” förklarar Shihabi, en dataingejiör, som var chef för en filial till telekommunikationsföretaget Syriatel i Yarmouk, det stora palestinska lägret i Damaskus. En av de mest hemsökta platserna i kriget. Shihabi var tvungen att arbeta till sista dagen innan flykten. Regimen envisas med att upprätthålla en falsk normalitet i Damaskus trots nästan tre år av krig och mer än 100000 döda, och trots att statisterna skyndar till sina arbeten dödsförskräckta och utan att veta om de överlever nästa dag. “De tvingade mig att gå till jobbet, därför att för dem (Regeringen) var det ett sätt att visa, att jag stödde regimen.”

Detta var outhärdligt. Därför flyr alla, som har minsta möjlighet. Oavsett hur och vart.När Shihabi och Diab fick klartecken för giftermål och framför allt pengar från sina familjer, gifte de sig och flydde så snabbt som möjligt till Sverige med lätt bagage och anlände veckan därefter.

“Det var en formalitet. Jag hade alltid drömt om att gifta mig i vitt, men det blev inte så. Inte ens den här dagen kunde vi vara lyckliga.”

Det unga parets familjer tog ut sina besparingar för att betala smugglarna, som skulle föra dem till Europa för ungefär 12000euro. De var lyckosamma. De andra familjemedlemmarna måste stanna kvar i helvetet, eftersom pengarna inte räckte till mer än två maffiabiljetter. De var tvungna att resa av ett tungt vägande skäl. Diab hade blivit inkallad. I januari skulle han inställa sig vid Bachar el Asads blodiga armé.

Shihabi och Diab anlände till Damaskus flygplats bedjande och med huvudet mellan benen. Sedan månader tillbaka utspelar sig på den här vägsträckan några av de blodigaste striderna mellan rebellerna och regimtrogna. Slutmålet var utan tvekan Sverige.

De kände ingen, men i Yarmouklägret, liksom i övriga Syrien, vet alla att den svenska regeringen kommer att ta emot dem med öppna armar. “De är de enda som säger till oss: Kom, kom, och som ger oss permanent uppehållstillstånd”. De nygifta flög från Damaskus till Kairo och därifrån med landsväg till Alexandria, där de steg i flyktingbåten.

“Vi gömde oss bakom några byggnader, och när smugglarna skrek: Nu! sprang vi och satte oss i båten. 150 fick plats. Alla syrier. De reste hoppackade. Det fanns inget utrymme. “Det började läcka in vatten i båten. Vi var dödsförskräckta.”

Båten förliste och syrierna fick återigen se döden i vitögat. De var på drift i två dagar. “Vi tittade på havet. Och himlen.” Ett samtal från smugglarens satellittelefon räddade dem. Vid horisonten dök två passbåtar upp och räddade dem. De steg iland i Siracrusa på Sicilien. Där mötte polisen och de blev internerade i ett italienskt flyktingcenter. En ny smugglare erbjöd sig att hjälpa dem därifrån och föra dem till Rom för 300 euro. De tvekade inte.Därifrån med buss till Milano och sedan till Tyskland.

Vid det här laget hade Shihabi tagit av sig sin hiyab och målat ansiktet mera neutralt för att likna en europeisk kvinna.Från München for de till Malmö i Sverige. En vän som hade gjort en liknande resa hjälpte dem till rätta genom att dirigera dem med en mobiltelefon. Det är omöjligt resa i Europa med Mellanösternutseende och de gjorde ingenting utan noggranna instruktioner. 11 oktober 2013 kom de till Sverige. Vi visste, att här var vi i säkerhet, att de skulle ta hand om oss. Invandrings-
myndigheten sa, att vi inte skulle oroa oss. Vi fick bo på hotell i tre dagar och sedan fördes vi till Grytan. Shahabi drömmer om att ta hit sin mor och sin bror, som lider av depression. Hon drömmer också om hitta ett arbete inom sitt område och att bli gravid.

Hennes och Diabs fall är inte bland de mest tragiska, inte ens märkligt. Ett av tusentals. Omöjligt att säga hur många. Bara till Sverige kommer det 1300 varje vecka i sådana här omständigheter. Många andra försöker i andra länder i Europa, inklusive Spanien, där syrier redan är den näst största gruppen, som försöker komma in genom Mellilla. I Spanien söker inte ens majoriteten asyl. De vet, att det dröjer mer än ett år och under tiden. måste de finna sig i bedrövliga villkor. De som kan fortsätter sin långa resa mot norra Europa.

Den verkliga utmaningen var att nå svenskt territorium. Dublinförordningen, som berör européerna, säger, att asylsökande politiska flyktingar endast kan söka asyl en gång och bara i första mottagningsland. Hur de har kommit dit eller om de lever eller dör under vägen är inte något som internationella lagar tar hänsyn till. Resultatet är, i fråga om konflikter som Syrien, att tiotusentals människor just i detta ögonblick riskerar livet i någon båt på Medelhavet. Eller stelfrusna på natten i nån skog flyende undan polishundar i Grekland, Bulgarien eller Turkiet. En kuslig färd, en rysk roulett, där människosmugglarna håller i trådarna.

Dussintals intervjuer med syrier över hela Sverige är tillräckligt för att med viss säkerhet skissera upp huvudvägarna som de passerar genom det alternativa Europa när de försöker överleva utanför lagen. Som Michel Daoud, en frisör som deserterade från armén och nu är rädd för att islamisterna från Frente al Nustra skall döda hans familj. Med vatten upp till knäna vadade han i sju timmar över en mäktig europeisk flod, och sedan gick han igenom en skog med en uppblåsbar båt på axeln. Och som endast åt torrt bröd i 20 dagar och tillbringade 4 dagar under en fuktdrypande bro, skakande av köld. Han trodde, att han skulle dö. Och nu kommen till Sverige är han rädd för att bli tokig. Han drömmer om sin far, om sin mor och att han befinner sig i Grekland utan mat och håller på att dö av kyla. “Mitt huvud exploderar”

Eller som en äldre syrisk kvinna i strikt sorgklädsel, som reste 13 dagar med en lastbil till Sverige, instängd i det mörka lastutrymmet. “Jag betalade 9000 euro. Jag visste inte, när det var dag eller natt.” Eller en ung flicka med sorgsna ögon som flydde från Homs, 24 år, och som ännu är rädd för att uppge sitt namn, ty hon är rädd för att regimen skall förfölja hennes mor. Hon presenterade sig på Stockholms flygplats med ett mexikanskt pass utan att känna någon, men hon hade läst på Internet, att här fanns det mat och tak över huvudet. Eller som Mohamed Amin, som efter sju dagar på öppet hav trodde att han skulle dö av törst, medan han skakade av köld. Och som sedan åkte Europa runt i ett busskrälle tillsammans med tiotals syrier med gardinerna fördragna och utan att stanna en enda gång för att inte väcka misstankar. Eller Jimmi Neme, ekonomen från Alepo, som slängdes i ett grekiskt fängelse i två och en halv månad efter att polisen hade gripit honom i en skog, där han lämnats av smugglaren.

Alla syriska asylsökande har rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige. Detta beslutade den svenska regeringen i september efter att ha kommit till slutsatsen att kriget i Syrien inte skulle ebba ut på kort sikt, och följaktligen måste den så snart som möjligt legalisera alla syrier, som satte sin fot i Sverige. Med uppehållstillståndet i handen erbjuder regeringen ett mycket generöst mottagningsprogram. En månadslön på ungefär 750 euro enligt aktuella fall, svenskundervisning och hjälp med att skaffa lägenhet och senare ett arbete och framför allt har de rätt att ta hit sina familjer på laglig väg genom konsulatet. Därför är väntan i Grytan, trots snön och de andra ledsamheterna, något lättare än i andra delar av världen, därför att här vet de att med ett fåtal undantag kommer alla att få permanent uppehållstillstånd. Det är en fråga om tid och uthållighet.

Officiell statistik visar, att 20% av den svenska befolkningen har sitt ursprung i utlandet, vilket innebär det högsta procenttalet av alla nordiska länder. Den nya flyktingvågen har väckt den eviga frågan. Hur mycket invandring tål Sverige?

“Detta är inte frågan. Frågan för oss är, att det inte är godtagbart att se vad som händer i Syrien utan att göra något.” påstår Mikael Ribbenvik Migrationsverket. “

Sommaren 2012, när vi ansåg, att det syriska kriget inte skulle upphöra snabbt, slutade vi att repatriera syrier. Vi kan inte sända tillbaka dem till ett land i krig. Utifrån Ribbenviks tankegångar kan man tro att han arbetar för en ideell organisation. Så är det inte. Det är en myndighet ansvarig för att dra upp riktlinjer för invandringspolitiken och att verkställa den.

Naturligtvis utanför politiska nyttohänsyn. Vi tar tjänstemannabeslut, och låter oss inte påverkas av politiska överväganden. Vi är inte naiva. Det är klart att vi utsätts för påtryckningar, men vi kan inte låta oss påverkas, därför att det kommer alltid att finnas folk, som inte vill att det kommer hit utlänningar.”

Med detta sagt låter mottagningsprogrammet bra och relativt lätt. För regeringen innebär det emellertid ett organisatoriskt styrkebesked och en ofantlig utmaning i en tid föga lämpad för solidaritet. Populismen och och extremhögern som har spridit sig genom Europa har inte gått förbi det progressiva Sverige. Extremisterna vinner i allt snabbare takt terräng i opinionsundersökningarna och till utropet “inga mer flyktingar”.

Sverige är ju ett rikt land, men detta i sig räcker inte som orsak, när man vill förklara den svenska invandringspolitiken. Här är det endast den politiska orubbligheten och sammanhållningen från resten av de politiska grupperna, som har gjort det möjligt att ena sig mot extremhögern och för ögonblicket hålla hålla gränserna öppna i motsats till de flesta länderna i EU.

“De tjugoåtta står handfallna inför populismens framgångar och inför den invandringskritiska retoriken.”

erkänner gemensamma källor i Bryssel. Sverige går motsatt väg. Politikerna låter sig inte förfäras av de som vill skrämma väljarkåren med vargen kommer. De vill visa i handling, att det går att göra på annat sätt. Och de vet att integrationen har en nyckelroll i ett pussel, som ständigt hotar att hoppa upp i luften. Ju snabbare de nyanlännda får arbete desto tidigare kommer de in i det nya livet.

Risken att det skapas getton blir mindre och att de som uppfattar invandringen som problem får rätt. Erik Ullenhag, migrationsminister, talar med en häpnadsväckande tydlighet:

“Att bevilja flyktingarna permanent uppehållstillstånd är mycket viktigt, därför det tillåter dem att ta hit barnen och följaktligen koncentrera sig på att lära sig svenska och skaffa arbete i stället för att ägna sin energi att tänka på hur familjen i Syrien har det. Och om du dessutom har uppehållstillstånd och vet att du kommer att stanna lägger du ner mycket mera kraft på att lära dig språket och integrera dig” och han fortsätter. “Vi kämpar för att påskynda processen. Ju längre det dröjer med starten och den nya bosättningen desto svårare blir sedan integrationen.”

Ullenhag förklarar, att enighet och politisk konsensus har varit helt nödvändiga för att ta besluten om syrierna.

“Regerings-koalitionen och oppositionen har medvetet slagit fast, att vi inte skall låta främlingsfientliga budskap vinna terräng. Att inte låta sig smittas av tillfälliga opinioner och visa ledarskap i motsatt riktning är bästa sättet att motverka rasism. Att ta emot flyktingar är en moralisk fråga men också en ekonomisk. Vi behöver dem. Det vi ser i övriga Europa bekymrar oss. Vi är mycket ensamma.”

FN:s flyktingorganisation har just valt Sverige att leda en arbetsgrupp, som skall uppmuntra andra länder att ta hjälpa flera syrier. För närvarande har 18 länder lovat att ta emot 17000 kvotflyktingar från läger i området. Det är en obetydlig siffra jämfört med de 2,5 milj. som bor sammanpackade i eländiga läger i Libanon, Jordanien, Turkiet och Egypten.

Minister Ullenhag syftar på Sverigedemokraterna, ett populistiskt parti från extremhögern och det enda som kräver en minskad invandring. Ultrahögern har drabbats av en politisk och institutionell utfrysning i ett traditionellt progressivt land, där den politiska korrektheten härskar. Likväl tränger budskapet allt mer in hos väljarna liksom i de flesta av Europas länder. Enkäter ger dem idag 10% av rösterna, vilket innebär en ansenlig ökning från 5,6, som de fick i sista valet.

I Stockholm kommer riksdagsmannen i Sverigedemokraterna, Mattias Karlsson, med tankegångar, som övriga svenska politiker inte ens vill höra talas om.

“Vi har överskridit vår kapacitet, när det gäller att införliva fler invandrare. Den svenska multikulturella modellen har misslyckats, som vi såg vid oroligheterna för några månader sedan, Vi måste minska invandringen med 90%. I Sverige har vi en alltför vid tolkning av flyktingbegreppet.”

hävdar han på sitt kontor i Riksdagshuset. Även om opinionsunder- sökningarna talar om goda siffror och en lovande framtid för Sverigedemokraterna så vet Karlsson, att Sverige inte är Frankrike eller Holland och att de inte är Marine Le Pen inte heller Gert Wilders, med vilka de idag säkert samarbetar för att presentera en extrem konservativfront i Europa. Men Karlsson vet, framför allt, att svenska politiker är av annat virke, och att de inte låter sig påverkas så lätt.

“Politikerna här är mycket vänsterextremistiska. Om det här vore USA skulle även de Konservativa vara som Demokraterna. Detta är ett konsensussamhälle, och konsensus är motsatsen till det som vi förordar. Vi skulle behöva 25% av rösterna för att verkligen påverka”

reflekterar Karlsson. De här båda Sverige, det med öppna dörrar, och det som fruktar, att det som kommer utifrån bryter sönder samhällsmodellen, lever tillsammans med spänningar. För närvarande är det mottagningslinjen som vinner.

Det finns platser som Grytan, där myndigheterna lyckas framställa invandringen, som något positivt. Jämtland är en glest befolkad provins. Befolkningen åldras. Med syriernas ankomst fick plötsligt affärerna nya kunder, skolan slutade tappa elever och bybor som Åke Arakidsson och Lars Persson har fått sitt på det torra, när de hyrde ut barackerna.

“Utan invandrarna skulle helt enkelt några av våra samhällen försvinna. Vi behöver folk som betalar skatter och sköter våra gamla,”

förklarar Bengt Marsh, kommunalråd i Östersund, rakt på sak. Därför anstränger de sig för att möjliggöra mottagning i sitt område. Flyktingarna får bostad från det kommunala bostadsbolaget och nu förhandlar de med privata fastighetsägare för att se, vad de kan bidra med.

Parallellt med de praktiska göromålen går vi in för att stoppa ett möjligt motstånd från den inhemska befolkningen. Vet du, politiker och tjänstemän har plikten att förklara för folk att mottagning av invandrare gynnar oss och att det dessutom är vår solidariska plikt, och att mer än 90% av befolkningsökningen i vårt land under det sista decenniet beror på invandrarna och utan dem hade vår ekonomi inte vuxit.”

säger Marsh. Kommunen sammankallar medborgarna till informationsträffar, där de meddelar hur många syrier man tänker ta emot, varifrån de kommer, och hur läget är i det krigsdrabbade landet.

Till skillnad från Östersund finns det andra platser som Södertälje, där de inte behöver unga arbetare inte heller invandrare eller flyktingar. Den här industristaden 30 kilometer från Stockholm är födelseort för den berömde tennisspelaren Björn Borg, men den är också enligt vad invånarna skryter (alardear) om den plats, där det bor mera irakier än i USA och Kanada tillsammans. Därför är inte syrierna ett undantag i Sveriges nutidshistoria. På nittiotalet kom de som flydde från krigen på Balkan och senare irakierna. Det finns också chilenare och många finländare. Södertälje är och har varit en attraktiv plats för de nyanlända att bosätta sig på. Hit kom de första syrierna för decennier sedan. Här finns deras kyrkor – den stora majoriteten av flyktingarna är kristna från Mellanöstern -deras TV-kanaler och till och med två fotbollslag.

Vid första anblicken verkar Södertälje vara som vilken annan svensk stad som helst. Den har en gågata översållad med franchisingbutiker, ett tåg som transporterar dig till Stockholm och en del adventsljusstakar i husfönstren. Men om man granskar den närmare lägger man märke till att männen har hår och skägg, klippta på millimetern enligt den korrekta stilen i Mellanöstern.

Juvelerarbutiker i oriental tappning finns det i överflöd. och “Ahlen” eller “Salam aleikum” är hälsningsfraser som är vanligast på gatan. Statistiken säger, att mer än hälften av de vuxna, som bor i den här industrimetropolen är av utländskt ursprung. Den är ett stort invandringslabratorium.

Idag begravs en medlem av det kristna syriska samfundet. Nästan alla deltar i ceremonin i den stora syrisk-ortodoxa kyrkan. På bottenvåningen i den imponerande byggnaden i utkanten av Södertälje ber kvinnorna, klädda i svart. På andra våningen gör männen detsamma vägledda av de högsta religiösa auktoriteterna i den svenska exilen. På Fouad Adis (församlingens ordförande) kontor samlas några av de trogna som kom för många år sedan.

“Hej, är du spanjorska? Den här elräkningen från mitt hus i Valencia. Vad står det på den”? “Jag sommarsemstrar i Benidorm,” meddelar en annan. Att ha en andra bostad på den spanska kusten är utan tvekan ett tecken på maximal integration i Sverige, där medelhavssolen är ett stort elixir.

Var tionde syrisk flykting, som kommer till Sverige, bosätter sig i Södertälje. Därför upplever man här krigets växlingar och förföljelser mot kristna minoriteter som en kopia av en jordbävning. Om det till exempel äger rum ett anfall med kemiska vapen i Syrien, så förbereder sig redan skolorna, därför att de vet, att det framkallar en stor flykt och vilken morgon som helst står det 30 nya barn i dörren.

“Vi är tvungna att vara mycket flexibla,” säger kommunalrådet i Södertälje, Boel Godner, och klagar på att andra områden tar emot färre flyktingar. Jag förstår heller inte varför EU inte gör mera. “Europa går i fel riktning. Vi måste över- tyga européerna om att stänga dörrar är inte ett bra sätt att bygga en bättre värld.

Den starka koncentrationen till vissa orter som Södertälje, som inte är i stånd att erbjuda lämplig offentlig service och svårigheten för utlänningar att finna arbete är för Godner huvudproblemen, som går tillbaka till de öppna dörrarnas politik. Regeringen beräknar att för dem som kommer från andra länder tar det mellan sju till nio år att bli självförsörjande.

Många av de intervjuade flyktingarna är överens om att trots den svenska regeringens generositet vid ankomsten till landet har de inte känt sig helt jämlika, när de fått jobb och försökt bli en del av samhället. Känslan av diskriminering är just det som satte de svenska förorterna i brand förra året. En explosion, som påminner om krisen i de franska ytterområdena.

I Sverige tvivlar nästan inga ansvariga på, (regeringen inkluderad) att nya våldsutbrott i förorterna kommer. Det är bara en fråga om tid. Men det intressanta är, att man inte tolkar det som ett misslyckande för systemet och framför allt kommer det inte att innebära någon åtstramning av invandringspolitiken. Protesterna visar enligt officiella källor att det finns sidor av integrationen, som måste förbättras och följaktligen är man tvungen att göra ännu större politiska och ekonomiska ansträngningar.

Gamlingarna kommer med en ganska klok analys. Jean Azar, 66 år, är en syrier från Hasaké. Han kom till Sverige på 90-talet.
Sorgsen betraktar han den stora strömmen landsmän och han hjälper till med det han kan. Han förestår en tobaks och spelbutik i en förort till Stockholm.

Han personifierar flyktingen, som det gått bra för. Han äger en villa och en framgångsrik affär, och hans barn har vuxit upp och studerat i Sverige. Azar har mycket gott att säga om det svenska systemet och om vad regeringen nu gör för dem som flyr från kriget. Men med åren har han också lärt sig att utlänningarna i det här landet stöter emot ett glastak, att det är svårare för dem att göra karriär, men de får åtminstone en del möjligheter.

“Javisst, det är ingen dans på rosor. Det finns rasism och diskriminering, men vi kan i alla fall komma hit och lagen är lika för alla.”

I skogarna vid Grytan, den gamla militärförläggningen, slutar det inte att snöa. Inomhus i matsalen annonseras det goda nyheter. Leende berättar en av flyktingarna, att hon har fått sina dokument och kan flytta till en lägenhet. Detta visar på att ett av de tillfällen, som tobakshandlaren syftade på har förverkligats. Hon skall börja svenskundervisningen och gå på jobbintervjuer. Det andra livet. “Mabruk, mabruk, gratulerar de andra matgästerna henne på arabiska, och skyndar sig att äta upp mandarinerna i väntan på sina tillfällen.

Översättning: Stig Carlsson

 

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Bjovulf

    Storfamilie koster kassen i mange år

    http://ekstrabladet.dk/nyheder/samfund/article2195139.ece

    Familien med otte tvangsfjernede børn bliver en økonomisk møllesten om halsen for Ringkøbing-Skjern Kommune i mange år frem

    Af: Flemming Mønster

    Kommunen er lille, udgiften er stor. Den somaliske storfamilie fra Tarm i Vestjylland, der har fået tvangsfjernet otte børn, gør et godt indhug i kassen i Ringkøbing Skjern Kommune de næste mange år.

    – Sidste år var den samlede udgift på børnene 5,3 millioner kroner [!!!].Vi kalkulerer med samme størrelsesorden i år. I princippet har vi forpligtelsen overfor dem, til de fylder 18 år. Men derefter kan der iværksættes særlige foranstaltninger frem til, de er 23 år. Så det er mange penge, det kommer til at dreje sig om, siger kommunens chef for børne- og familieafdelingen, Rene Rosenkilde til Ekstra Bladet.

    Millionregning forude
    Børnene er lige nu 5 år, 11 år, 12 år, 13 år, 15 år, 16 år, 17 år og 18 år. Lige nu koster hvert barn kommunen omkring en kvart million kroner om året. [!!!] Det betyder med det nuværende udgiftsniveau, at der venter yderligere udgifter på omkring 20 millioner kroner [!!!], indtil det yngste barn er blevet myndigt. [ ja, plus alt det løse naturligvis – kriminalitet, hærværk, overfald, voldtægter, generel utryghed i lokalsamfundet samt ophold på lukkede institutioner og i fængsler … ]

    • Bjovulf

      En rigtigt dejlig somalisk familie – lige hvad vi har brug for i DK 😉

      Kunne svenskerne da for helvede ikke have beholdt ham,
      når nu han alligevel var flygtet derover fra det “onde” Danmark?

      Drama i retten: Far smidt ud

      Den 53-årige mand, der er tiltalt for at fjerne fra familie før tvangsanbringelse, råbte ukvemsord i retten

      Af: Torben Rask

      Temperamentet har flere gange været i kog hos den 53-årige far, som ved Retten i Herning er tiltalt for at have flygtet fra tvangsfjernelser af otte af sine ti børn.

      Dommer Peter Bredahl har adskillige gange bedt den 53-årige mand om at undlade at kommentere andre vidners udsagn. For få minutter siden fik dommeren nok, da faren igen afbrød og kommenterede en socialrådgivers udsagn i vidneskranken.

      – Så er det nok. Ud af retslokalet. Nu! lød det fra Peter Bredahl.

      – De snakker forkert, de snakker forkert. Det er helt forkert, gentog faren hidsigt, da han flankeret af to betjente forlod retslokalet.

      Flygtede til Sverige

      Den 53-årige mand og hans fraseparerede [ !!! – sikkert for at bane vejen for de næste koner 😉 ], 28-årige hustru er tiltalt for at have flygtet til Sverige med otte af deres 10 børn i foråret 2011. Parret havde forinden fået tvangsfjernet otte [!!!] af deres børn af de danske myndigheder.

    • Da Capo

      Danmark
      Somalisk sjubarnsfamilj kostat kommun 25,5 miljoner sedan 2010
      Givetvis är detta inga uppgifter som är släppta i svensk mörkande, ljugande och politisk korrekt media, trots att den somaliska familjen flydde från Danmark till Sverige för att ändra identitet och söka asyl från Danmark(!). Nej, vill man läsa sanningen läser man utrikes tidningar, i detta fallet uppger dansk media
      http://www.exponerat.info/#ixzz2qevOCAgF
      Sverige
      Muslimsk 14-barnsfamilj ojar sig för att de bor trångt – kommunen erkänner ”överbefolkningen”. Minst ett 20-tal familjer i invandrartäta Trollhättan, som vi häromdagen rapporterade om har fått tagit emot tio gånger fler asylsökare än vad avtalet sa, lever i extrem trångboddhet och situationen blir allt värre.
      http://www.exponerat.info/#ixzz2qevT5a7T
      – – – – – –

      Muslimskor ökar barnafödandet med 30% när de kommer till Sverige
      Ibland stöter man på uppgiften att muslimer som kommer till Sverige minskar sitt barnafödande jämfört med hur det ser ut i hemlandet. Det stämmer inte, det är tvärt om. Vi fick inhämtade siffror från SCB och valde ut några muslimska länder.

      Det är riktigt att Iran har extremt låga födelsetal, men det gäller bara just Iran. Andra muslimska nationaliteter har däremot högre födelsetal i Sverige än i sina hemländer. Crude Birth Rate CBR, (barn per 1 000 personer och år), ser ut så här för några muslimska nationaliteter efter att dom invandrat till Sverige jämfört med sina hemländer:

      Irak, hemlandet 23,52, i Sverige 29,72 = 26,36 procent ökning
      Somalia, hemlandet 43,30, i Sverige 50,00 = 13,4 procent ökning
      Syrien, hemlandet 22,79 i Sverige 29,88 = 31,1 procent ökning
      Libanon, hemlandet 25,43 i Sverige 30,58 = 20,25 procent ökning
      Turkiet, hemlandet 17,2 i Sverige 22,18 = 28,9 procent ökning

      Under 2012 hade cirka 25 procent av alla ny­födda en utrikes född mamma, vilket är en ökning med cirka 7 procentenheter från slutet av 1990‑talet. Förra året hade 18 procent av alla ny­födda två utrikes födda föräldrar.
      http://www.exponerat.info/muslimskor-okar-barnafodandet-med-30-nar-de- kommer-till-sverige/#ixzz2qevoq860
      http://www.exponerat.info/muslimskor-okar-barnafodandet-med-30-nar-de- kommer-till-sverige/#ixzz2qevw8UtA

  • Nu skal man ikke gå for meget i detaljer med alt det pladder der står i den artikel. Bare lige et par småting, som enhver da må kunne undre sig over. Hvis en større befolkning var så god, hvorfor klarer større befolkninger sig så ikke bedre? Hvis de så nåede op på Hollands 15 millioner, ville de stadig ikke have det samme antal skattebetalende og kulturelt ligesindede i den arbejdsduelige alder, til at tage sig af den ældre eller yngre befolkning.

    “Utan invandrarna skulle helt enkelt några av våra samhällen försvinna. Vi behöver folk som betalar skatter och sköter våra gamla,”

    Vist kommer der flere plejekrævende når befolkningen bliver ældre. Men denne indvandring er mindst ligeså plejekrævende og resursekrævende, endda i flere generationer, og de bliver jo også ældre. De importerer altså bare et uintegrerbart proletariat, som en uændret arbejdsstyrke så skal tage sig af. Et regnestykke som aldrig vil gå op, uanset hvor blåøjet man end måtte være.

    “Vi är tvungna att vara mycket flexibla,” säger kommunalrådet i Södertälje, Boel Godner, och klagar på att andra områden tar emot färre flyktingar. Jag förstår heller inte varför EU inte gör mera.”

    Hér fremgår det jo tydeligt, at de ikke selv tror på utopien. Andre må altså hjælpe til, for at regnestykket skal gå op. Men hvorfor skal andre hjælpe til? De har jo lige nævnt alle lyksalighederne ved denne masseindvandring? Fordi det slet ikke handler om kroner og øre. Det handler om at hjælpe..? De hjælper bare ikke nogen..! Når først alle disse nyankommne er blevet placeret i Södertälje, Stockholm, Göteborg og Malmö, går virkeligheden op for dem. De kan ikke assimileres og de gamle konflikter er nøjagtig de samme som der hjemme. Svenskerne kommer de aldrig i nærheden af, fordi de ikke bor der længere, og job og uddannelse er af en helt anden kaliber end den de skal bruge for at kunne klare sig der.

    De svenske politikere har for længst malet sig selv op i en krog. Med alle disse erklæringer og nye tiltag har de bare taget endnu et skridt ud i elendigheden. Folk til højre for Moderaterne kan lige så godt pakke sydfrugterne og emigrere nu, for det bliver ikke godt mere…

    • intetnavntak_22

      Hvis vi skal lege at Moderaterna ikke var kommunister, men liberale. Så glemmer du, at dem der ligger mere højre end liberale på den gamle politiske skala……….. Ikke emigrerer.

      De laver revolution eller stats-coup.

      • Det varer nok heller ikke så mange år inden araber-indvandringen laver en revolution – eller et statskup…

        • Morten – – –

          muslimerne kupper ikke staten. Ork nej. Det ville være et kæmpe selvmål. Det er ikke dér, faren ligger.

          – – –

  • Hans Und

    OT

    En sjovnalistisk glædespige på det marxistiske organ Des-Information har fået øje på Sture Bergwall sagen.

    http://www.information.dk/484228

  • Flygtningebegrebet er jo blevet ganske meningsløst. For at kunne blive anerkendt som flygtning skal man være PERSONLIGT forfulgt, men nu er det blevet udvandet til at også krig i hjemlandet kan føre til en godkendelse.
    Snart bliver økonomiske motiver vel også anerkendelsesgrund.

    • Olav

      Påstand om økonomiske motiv ble bestemt tilbakevist tidligere.
      Men det er allerede lenge siden man kunne lese at de også medregnes som anerkjennelse blant de som ønsker masseinnvandringen.
      Ettersom man gjentagende leser at fattigdom også er gyldig grunn for å “flykte”, bakes det inn i oss, slik at vi ikke reagerer den dag det også virkelig anerkjennes.
      Om denne prosessen er tilfeldig eller styrt, så er den uansett meget effektiv i sin virkning på opinionen.

  • på tillfälligt (tyvärr) besök i DK

    Til hvilket formål publicerer snaphanen dette flødeskum, hvilket snarere burde bære titlen: en anden Syrien i Sverige?
    500 000 personer er i årtier stående i boligkø i Stockholm – men dette “søde og nuttede”, formue-søgende og graviditetlængselsfulde syriske par skal straks erbjudas lejlighed.
    i Sverige gør herskereklassen den egna befolkningen til paria og kedelige proleter. en revolution eller statskup afventes hastende.

    • Anonym

      “Den egna befolkningen” har vel den regering, den fortjener og har stemt til magten?

      – – –

  • Da Capo

    Syriska flyktingar tar vägen via USA till Sverige och “die dummen Schweden”.

    Nu tar syriska FLYKTINGAR omvägen via USA till Sverige för att söka asyl! Gränspolisen och Migrationsverket har sett att allt fler kommer till Arlanda med direktflyg från Chicago och New York. Många av dem som tar denna väg har fått viseringar av amerikanska ambassaden i Beirut, erfar DN

    Enligt gränspolisen har barnen i några av de syriska familjer, som kommer via USA till Sverige, haft amerikanska pass. Det tyder på att barnen är födda i USA. Har de syriska föräldrarna US-medborgarskap men slängt sina pass för att komma in i landet Gosen.

    Förra året sökte 16.317 syrier asyl i Sverige. Majoriteten kom via Öresundsbron. På Arlanda var det förra året drygt 700 asylsökande.

    http://www.dn.se/nyheter/varlden/syriska-flyktingar-tar-vagen-via-usa- till-sverige/

  • bemærk Minister Ullenhag midt i artiklen. Han er nok ‘human’, men kan Sverige efterhånden overhovedet tilbyde flygtninge andet end ørkesløshed midt i en skov?

  • Jørgen Duus

    @ Da Capo.

    “Give me your tired, your poor, your huddled masses…”

    Det ser ud til, at Frihedsgudinden har har holdt flyttedag og slået sig ned i Arlanda.

  • Svenskerne har påtaget sig et enormt moralsk ansvar for verdens nødlidende, men hvorfor har kun syrierne fået en blanco check? Der er lige så afskyelige forhold i f.eks. det nordlige Nigeria og Den Centralafrikanske Republik, for bare at nævne det mest presserende. I Afrika ulmer der faktisk borgerkrige i alle lande med en stor muslimsk befolkning. Hvorfor får de ikke også en invitation af rigsdagen?
    I Europa står en stor roma-befolkning og venter på, at komme og bygge hytter i de svenske skove. Få dem dog ind og lad dem komme i gang. Hvad venter rigsdagen på? Det er simpelthen diskrimation på højt plan..!!!

  • Elisabeth

    En siffra som uppges i artikeln verkar vara fel, nämligen att man får 750 € / mån vid ankomsten till Sverige. Detta torde istället vara 750 kr; dvs ca 1/9 av uppgiven summa. En ensamstående vuxen asylsökande som bor på ett anläggningsboende där mat ingår får nämligen 24 kr/dag. Ingår inte mat, alternativt den asylsökande bor utanför anläggningsboedet, får den asylskande 61 kr/dag. 30×24 blir 720 kr och 30×61 blir 1 830 kr. I båda fallen alltså långt ifrån 750 € (ca 7 000 kr).